SLUTRAPPORT. Antila Pamela Snellman Carola Tuomela-Holti Britt-Helen KASPERI II POHJANMAAN PERHEKASTE II KASTE FAMILJEPROJEKTET II I ÖSTERBOTTEN

Transkript

1 LOPPURAPORTTI SLUTRAPPORT Antila Pamela Snellman Carola Tuomela-Holti Britt-Helen KASPERI II

2 - En del av projekthelheten KASPERI II. KASPERI II, Väli-Suomen lasten, nuorten ja perheiden palveluiden kehittämishanke SLUTRAPPORT Antila Pamela Snellman Carola Tuomela-Holti Britt-Helen 1

3 SAMMANFATTNING Pohjanmaan Perhekaste hanke II Kaste familjeprojektet II i Österbotten har varit ett utvecklingsprojekt för barn, unga och familjer i 14 kommuner i Österbotten. Projektet har förverkligat de nationella målen för utvecklingsprogrammet Kaste. Det har också varit en del av KASPERI-projektet i Mellanfinland, där de viktigaste utvecklingsområdena åren var förebyggande tjänster för barn, unga och familjer, särskilt stöd inom basservicen och intensivmodeller. Kaste familjeprojektet II i Österbotten har administrerats av Vasa stad. I projektet har arbetat 2-4 personer, med en insats om 2,5 årsverken. Totalbudgeten för projektet har varit euro, och av budgeten har använts euro. Under projekttiden har man kunnat implementera tidigt ingripande och stöd som verksamhetsmodell i många kommuner. Ta upp oron-utbildarna har fått ett utbildarnätverk. Under projekttiden har Jakobstadsregionen kommit längst när det gäller tidigt ingripande och stöd och där finns tillgång till sektoröverskridande samarbete då det uppstår oro för barn eller familjer. I Jakobstadsregionen har det också uppstått nya samarbetsstrukturer både på ledningsnivå (koordinationsgruppen) och på de anställdas nivå (ledningsgruppen för Ta upp oron). Familjearbetet har under projektets gång utvecklats på många fronter i olika kommuner. Inom social- och familjearbetet i K5-kommunerna har man fått till stånd en gemensam syn gällande förenhetligande av familjearbetet. I Vasa utvecklas som bäst en intensivmodell för familjearbete. Dessutom har projektet gjort en undersökning om hälsovårdarnas kännedom om familjearbete. Familjearbetets klienter har deltagit i en intervjuundersökning där de gett sin syn på familjearbetet och dess utvecklingsmöjligheter. Inom Kaste familjeprojektet II i Österbotten har man utvecklat en strukturerad samtalsserie, med barnet i fokus för förebyggande av vårdnadstvister. Inom projektet har man också strävat efter att pröva och ta i bruk andra nya arbetssätt vid skilsmässosituationer, så som Föra barnen på tal- samtal och Föra barnen på tal familjeintervention. Under projekttiden har resursteamet och ANK- och RIST-teamen, som utvecklats inom Kaste I projektet, implementerats. ANK- och RIST- teamen har specialkunnande inom tidigt samspel och anknytning. Resursteamet med specialkunnande inom barn- och ungdomspsykiatri, kan enkelt kallas till daghem och skolor för att ge specialstöd till barn och unga och hjälpa personalen att stöda barnen. Ökat klientinflytande har varit ett mål inom projektets alla delar. Klienterna har varit direkt delaktiga i utvecklingsarbetet genom att vara med i arbetsgrupper samt genom att testa och utvärdera modeller. Mera indirekt deltagande har varit att svara på frågeformulär och intervjuer. Klienternas synpunkter och åsikter har gett värdefull information och erfarenheter för utvecklingsarbete, och förhoppningen är att man i framtiden anser det självklart att såväl personal som erfarenhetskunniga ska delta i allt utvecklingsarbete. 2

4 LOPPURAPORTTI Innehållsförteckning 1 INLEDNING DELPROJEKTETS KOPPLING TILL KASTE-PROGRAMMET OCH KASPERI II - PROJEKTETS MÅLSÄTTNINGAR PROJEKTORGANISATON Österbotten som verksamhetsmiljö Resurser Finansiering och ekonomi Personal Styrgruppen Projektets samarbetsnätverk Utvärdering av projektet PROJEKETS GENOMFÖRANDE OCH RESULTAT Projektplanens målsättning I: Tidigt ingripande och stöd som verksamhetssätt och som en del av kommunernas strategier Åtgärder för att nå målet Viktiga resultat Utvärdering av hur målsättningen har förverkligats Implementeringen av verksamhetssätten efter projekttiden Delaktighet Projektplanens målsättning II: Ett tydligt och fungerande familjearbete Åtgärder för att nå målen Viktiga resultat Utvärdering av hur målsättningen har förverkligats Implementering av resultat/verksamhetsmodeller efter projektet Delaktighet Projektplanens målsättning III: Barnfokus vid hjälp och stöd vid skilsmässa som förebyggande arbetssätt ur barns synvinkel Åtgärder för att nå målen Viktiga resultat Utvärdering av hur målsättningen har förverkligats Delaktighet Implementering av resultat / verksamhetsmodeller efter avslutat projekt Projektplanens målsättning IV: Specialkunnande förs till basservicen Åtgärder för att nå målen Viktiga resultat Utvärdering av hur målsättningen har förverkligats... 27

5 4.4.4 Implementering av resultat / verksamhetsmodeller efter avslutat projekt SLUTSATSER OCH UTVECKLINGSFÖRSLAG KÄLLOR BILAGOR

6 1 INLEDNING Denna rapport redogör för utvecklingsarbetet inom det tvåspråkiga projektet Pohjanmaan Perhekaste II / Kaste familjeprojektet II i Österbotten åren Kaste familjeprojektet II i Österbotten förverkligar de utvecklingsområden som ingår i utvecklingsprojektet KASPERI II för barn, unga och barnfamiljer i Mellanfinland. KASPERI II har fått finansiering via Social- och hälsovårdministeriets Kaste program, med vars hjälp man leder och förnyar finländsk social- och hälsovårdspolitik. Kaste familjeprojektet II i Österbotten genomförs inom kommuner i Österbotten. Kaste familjeprojektet II i Österbotten är en fortsättning på Kaste familjeprojektet I i Österbotten, som pågick åren Projektets mål har varit: tidigt ingripande och stöd som verksamhetssätt och som en del av kommunernas strategier, ett tydligt och fungerande familjearbete, hjälp som utgår från barnens behov vid skilsmässa, specialkunnande som förs till basservicen och klienternas delaktighet. Det enda nya målet inom projektet är förebyggande åtgärder som hjälp vid skilsmässa utgående från barnens behov. I fråga om övriga mål har man fortsatt och implementerat det utvecklingsarbete som kom i gång under det föregående projektet Projektet har administrerats av Vasa stad. I projektet har följande kommuner och städer deltagit; Jakobstad, Kronoby, Pedersöre, Larsmo, Nykarleby, Vörå, Korsholm, Vasa, Lillkyro (sedan en del av Vasa), Malax, Korsnäs, Närpes, Kaskö och Kristinestad. Hela projektpersonalen har deltagit i sammanställandet av denna rapport. I början av rapporten berättas om kopplingen till Kaste-programmet och om målen för Kasperi II och om hur projektet varit organiserat. Efter detta har projektarbetarna mål för mål berättat om utvecklingsarbetet i kommunerna enligt det egna ansvarsområdet. Delaktighet har varit ett eget utvecklingsmål i projektplanen men i rapporten behandlas delaktigheten separat för varje mål. Den sista delen i rapporten är ett sammandrag av effekterna av det utvecklingsarbete som gjorts under projekttiden. Dessutom innehåller den även projektarbetarnas slutsatser och utvecklingsrekommendationer med tanke på framtida utvecklingsarbete. 2

7 2 DELPROJEKTETS KOPPLING TILL KASTE-PROGRAMMET OCH KASPERI II -PROJEKTETS MÅLSÄTTNINGAR Kaste- programmet är ett nationellt utvecklingsprogram för social- och hälsovården, där man fastställt de mest centrala social- och hälsovårdspolitiska målen, tyngdpunkterna inom utvecklingsarbete och övervakning, samt de viktigaste lagstiftningsprojekten med anvisningar och rekommendationer som stöder deras förverkligande. Målet för Kasteprogrammet är att minska ojämlikheten och att arrangera social- och hälsovårdens strukturer och tjänster utgående från klientens behov och på ett ekonomiskt hållbart sätt. De viktigaste principerna i Kaste programmet är delaktighet och klientfokusering. Det nuvarande utvecklingsprogrammet är en fortsättning på det utvecklingsarbete om inleddes under föregående programperiod De viktigaste huvudpunkterna under föregående programperiod var ökad delaktighet, minskande av marginalisering, förbättrad hälsa och välmående. Man vill även förbättra servicens kvalitet, inverkan och tillgänglighet samt minska regionala skillnader. Med hjälp av Kaste-programmet skapas, utvärderas, sprids och implementeras ny god praxis. (STM, publikationer 2012:1). Kaste familjeprojektet II i Österbotten ( ) har fungerat under båda programperioderna. Kaste familjeprojektet II i Österbotten har varit en del av Mellanfinlands KASPERI II, ett utvecklingsprogram för service till barn, unga och familjer. Sextioåtta kommuner har varit delaktiga och fyra sjukvårdsdistrikt i fem olika landskap. Projektet administreras av Tammerfors stad som har ingått köpavtal om service med kompetenscentret inom det sociala området Pikassos OY. Utvecklingsmålen för KASPERI II har varit följande: 1. Servicen för barn, unga och familjer förnyas som en mera omfattande helhet och överskridande de traditionella sektorgränserna. Man stärker barnens, de ungas och barnfamiljernas delaktighet i servicesystemet. 2. Specialservice utvecklas som stöd för basservicen. Man skapar ny praxis och verksamhetskoncept i arbetet för det förebyggande barnskyddsarbetet, varvid trycket på specialservice minskar. 3. Servicen ska föras direkt till barnens och de ungas utvecklingsmiljöer enligt familjecenterverksamhetens ideologi. 4. Personalens kompetens ska höjas, nya arbetssätt utvecklas på ett sätt som förnyande av servicestrukturer och ny service förutsätter. Man ska också utveckla ledande av servicehelheter över sektorgränserna. Målsättningen för KASPERI II, åren , grundar sig på ovanstående övergripande mål och har varit förebyggande service, särskilt stöd i basservicen och intensivmodeller ( Målen för Kaste familjeprojektet II i Österbotten har haft direkt koppling till KASTE-programmet och till utvecklingsområden inom projekthelheten KASPERI II. Samtliga mål inom Kaste familjeprojektet II har hört samman med utvecklingen av förebyggande tjänster. Tidigt stöd och ingripande som verksamhetssätt har under denna projektperiod förankrats som förebyggande, sektoröverskridande verksamhet i många kommuner. Då det gäller hjälp till barn i skilsmässosituationer har man utvecklat och testat arbetsmetoder där tyngdpunkten har legat på förebyggande stöd och stöd i ett tidigt skede av skilsmässoprocessen. Vidare har inom projektet utvecklats verksamheten för teamen för tidig interaktion (RIST-och ANK-teamen), samt Resursteamet som är en del av den förebyggande servicen där man vill stöda barn och unga i ett tidigare skede. Projektets mål har varit att stöd förs till basservicen i barnens och de ungas utvecklingsmiljöer. Beaktande av klientens delaktighet har löpt som en röd tråd under hela projekttiden. Till exempel i fråga om utvecklingsarbetet inom familjearbetet och utvecklande av hjälp vid skilsmässa har klientens delaktighet varit mycket central. 3

8 3 PROJEKTORGANISATON Styrgruppen för KASPERI II har administrerat hela Mellanfinlands helhet. De praktiska koordineringsarbetena har skötts av projektchef Juha Luomala i Tammerfors och senare, efter att han övergått till andra uppgifter, av projektchef Seija Junno. Kaste familjeprojektet II i Österbotten har haft en egen styrgrupp som har fungerat som beslutande organ i Österbotten. Vasa stad har varit projektets administratör och resultatområdesdirektör Erkki Penttinen har under hela projekttiden fungerat som ordförande för styrgruppen. Projektkoordinatorn och projektarbetarna har varit ansvariga för det arbete de utfört inom projektet gentemot styrgruppen. Tillsammans med styrgruppen har de inrättat arbetsgrupper för både regionala och enskilda mål. KASPERI II styrgrupp i Tammerfors, ordf. Erkki Penttinen, ers. Peter Granholm Projektledning i Tammerfors, projektchef Juha Luomala okt. 2012, Seija Junno Styrgruppen i Österbotten, Ordf. Erkki Penttinen Projektkoordinator Carola Snellman och projektarbetare Pamela Antila, Britt-Helen Tuomela-Holti, Johanna Aspelin-Wikman och Johanna Granholm Regionala arbetsgrupper, t ex. koordinationsgruppen i Jakobstad Arbetsgrupper för enskilda målsättningar, t ex. RIST-gruppen K5- området. Figur 1. Projektets organisation. 4

9 3.1 Österbotten som verksamhetsmiljö Österbotten är ett tvåspråkigt område med ca invånare. Största delen av kommunerna har bildat samarbetsområden för social- och hälsovården. Regionala särdrag är tvåspråkighet och mångkultur. Omkring 2.7 % av invånarna i området har utländsk bakgrund. Inom området finns två större industristäder (Vasa invånare och Jakobstad knappt invånare), några mindre städer och landskommuner. Under i stort sett hela 2000-talet har man utvecklat servicen till barn, unga och deras familjer. Även Vasa sjukvårdsdistrikt har under flera år utvecklat psykiatriska tjänster och arbetsformer för barn och unga. Figur 2. Kommunerna i Österbotten. Samma kommuner som deltog i Kaste familjeprojektet I i Österbotten kom också med i Kaste familjeprojektet II i Österbotten (Storkyro undantaget). Lillkyro kommun anslöts till Vasa stad , vilket innebär att antalet deltagande kommuner under det senaste året har varit 14. Österbotten är ett mycket tvåspråkigt område vilket också inverkar på projektarbetet. Inom området finns helt finskspråkiga kommuner som Laihela, tvåspråkiga Vasa och Jakobstad och enspråkigt svenska kommuner som Korsnäs och Närpes. Nästan alla utbildningstillfällen har arrangerats separat på båda språken. Även protokoll, kallelser, material osv. har producerats på båda språken. Detta har till största delen skötts av projektarbetarna, vilket i praktiken innebär dubbel arbetsbörda. 5

10 3.2 Resurser Den totala budgeten för Kaste familjeprojektet II i Österbotten har varit euro, varav kommunerna har stått för euro. Kommunandelens storlek har baserat sig på antalet kommuninvånare (Bilaga 1, budget) Finansiering och ekonomi Utfallet den var euro. Två procent av projektbudgeten blev outnyttjad. Eftersom projektet kom igång senare än planerat, och tjänster inte blev tillsatta, har det blivit lite inbesparingar i personalkostnaderna. Koordinatorn inledde sitt arbete i april 2012 och tjänsten för en projektarbetare på 40 % i Södra Österbotten har inte varit tillsatt efter februari Därför har det varit möjligt att använda inbesparade medel för utbildningar och för anställning av en tillfällig projektanställd och De största utbildningskostnaderna har gällt Vertti, reflektionsdagar för utvärdering av föräldraskap, samt utbildningsdagarna Lek och Omsorg Personal Då projektet inleddes fanns tre deltidsanställda på lönelistan. Nedan finns en förteckning där det i procent anges hur stor del varje person utfört. Inom K5 fungerade en projektanställd, pol.mag. Johanna Aspelin-Wikman (40%). Hennes placeringsort var Närpes och i februari 2012 blev hon moderskapsledig. Johanna Aspelin-Wikman ansvarade för RIST-gruppen och tidigt ingripande inom K5-regionen. Då hon blev moderskapsledig anställdes ingen ny projektarbetare utan hennes arbetsuppgifter delades på två andra projektanställda. Projektanställda pol.mag Pamela Antila (80%) har haft sin placeringsort i Vasa. Pamela Antila har ansvarat för målet hjälp vid skilsmässa utgående från barnets synvinkel. Projektanställda, pol,mag. Britt-Helen Tuomela-Holti (80%) har som sitt ansvarsområde haft tidigt ingripande, överförande av specialkunnande till basservicen (RIST- och ANK-teamens fortsatta arbete), samt utvecklande av familjearbete i andra kommuner än Vasa och Laihela. Placeringsorten har varit Jakobstad. Först den fick projektet en koordinator då pol.mag. Carola Snellman började sitt arbete. Placeringsorten har varit Vasa. Förutom att hon varit koordinator har hon också ansvarat för utvecklingen av familjearbetet i Vasa och Laihela, för utveckling av resursteamet, samt för utvecklingen av klientens delaktighet. Koordinator Carola Snellman avlutade sitt arbete i projektet den då hon övergick till andra uppgifter. En tillfällig projektanställd, socionom Johanna Granholm, anställdes för att genomföra arbetsgruppens enkäter och intervjuer med klienter inom familjearbetet. Då koordinatorn övergått till andra uppgifter fortsatte Johanna Granholm att arbeta med utvecklingen av familjearbetet i Vasa. Hennes arbetsavtal var under tiden på deltid och under tiden som heltidsanställd, juli månad undantagen. 6

11 3.2.3 Styrgruppen Genast då projektet inleddes grundades en styrgrupp. Till ordförande kallades chefen för socialarbete och familjeservice Erkki Penttinen från Vasa. Under Kaste I projektperioden fanns det en representant från varje kommun i styrgruppen, men det upplevdes som en för stor grupp och därför beslöts att man nu väljer en representant för varje samarbetsområde. Projektets styrgrupp har haft följande sammansättning: Namn Titel Instans Antila Pamela Projektarbetare Kaste familjeprojektet II i Österbotten Granholm Peter Utvecklingschef Jakobstadsregionen / K 4 Junno Seija Projektchef KASPERI II Kerätär Maritta Överskötare Vasa centralsjukhus Kolehmainen Hanna-Maija Läkare Vasa centralsjukhus Lindén Yvonne Familjeomsorgschef Närpes / K5 Luomala Juha Projektchef KASPERI II Mulju Tuula Utvecklingsplanerare SONetBOTNIA Nyberg Jan-Erik Ledande familjerådgivare Jakobstads församlings familjerådgivning Penttinen Erkki Resultatområdesdirektör Vasa Pihlajamäki Eini Projektchef Finlands svenska kompetenscenter Rosengård-Andersson Pia Sakkunnig i familjefrågor Folkhälsan Snellman Carola Projektkoordinator Kaste familjeprojektet II i Österbotten Snickars Åsa Bildningsdirektör Närpes Sundelin Sari Chef för familje- och individomsorg Sundqvist Hilkka Chef för barnskyddet Vasa Korsholm/ K 2 Tuomela-Holti Britt-Helen Projektarbetare Kaste familjeprojektet II i Österbotten Vuorenmaa Maritta Utvecklingschef THL, Vasa Tabell 1. Medlemmarna i styrgruppen för Kaste familjeprojektet II i Österbotten. Styrgruppen har sammankommit nio gånger under projekttiden. Mötena har alltid hållits i Vasa. Styrgruppens uppgift har varit att besluta om projektets huvudprinciper och strategier för genomförande, att följa upp och besluta om budget, att fastställa, granska och ändra projektplanens tidtabeller och delta i utvärdering av hela projektet. Förutom styrgruppen har grundats olika arbetsgrupper för särskilda mål och deras arbete behandlas närmare i följande stycke. Bild 1. Styrgruppen i arbete. 7

12 3.3 Projektets samarbetsnätverk Projektet har haft ett mångsidigt samarbetsnätverk då det ju handlat om gränsöverskridande utvecklingsarbete inom olika sektorer. De viktigaste samarbetsparterna inom projektet har varit deltagarkommunerna och sjukvårdsdistriktet. Vasa centralsjukhus har varit en viktig samarbetspart i fråga om målet Överföring av specialkompetens till basservicen. Även MHSO i Jakobstadregionen har haft stor betydelse inom denna målsättning, speciellt för ANK-teamets arbete. Projektet har samarbetat med olika skolor och läroanstalter på såväl yrkeshögskole- som universitetsnivå. Två studerande från utbildningsprogrammet för socialt arbete vid Helsingfors universitet har gjort sin praktikforskning inom projektet. Magdalena Hellström intervjuade föräldrar som skilt sig om deras stödbehov i samband med skilsmässan. ( Karin Bjonbäck intervjuade socialarbetare och tog reda på deras uppfattning om videofilmning som arbetsredskap då man utreder familjers behov av barnskydd. ). Båda studeranden fortsätter med samma ämne i sina pro-graduavhandlingar. Helsingfors universitets fortbildningscenter Palmenia har under projekttiden arrangerat en kurs för utbildare för metoden Ta upp oron och projektet har aktivt deltagit i planering och marknadsföring av utbildningen. Tre studerande från yrkeshögskolan Novia har som lärdomsprov utvärderat projektmålet Tidigt ingripande och stöd som verksamhetssätt och del av den kommunala strategin. Hanna Wargh gjorde en enkätundersökning om implementeringen av metoden Ta upp oron ( och Malena Nyman och Sabina Saarinen gjorde djupintervjuer med personalen som använder detta arbetssätt. ( Man har även samarbetat med skolor på så sätt att de studerande har kunnat delta i vissa föreläsningar som projektet ordnat och projektarbetarna har besökt skolor och berättat om projektet och dess mål även vid Vasa yrkeshögskola. En tredje viktig samarbetspart har varit olika organisationer. Inom målsättningen barnfokus vid hjälp och stöd vid skilsmässa har man kartlagt de lokala frivilligorganisationernas och föreningarnas möjligheter till samarbete kring stödgruppsverksamhet. Vasa mödra- och skyddshem är intresserade av att utveckla hjälp och stöd vid skilsmässa och har sökt finansiering från RAY för ett skilsmässoprojekt, som nästan samtliga kommuner i Österbotten gått in för att stöda. Även andra projekt inom Mellanfinlands Kaste har varit projektets samarbetsparter; t.ex. POTKU, SOS, Välittäjä projektet och i viss mån även Ikäkaste Äldre-kaste II. I Jakobstadregionen har projekten sammanträtt regelbundet under ledning av utvecklingschefen och i Vasa har projekten delat på de fysiska utrymmena. Dessutom arrangerade projekten ett gemensamt slutseminarium. Projektet har som sagt haft ett omfattande samarbetsnätverk och här har även ingått representanter för Folkhälsan, SONetBOTNIA, FSKC och Jakobstads församlings familjerådgivning. FSKC gjorde tillsammans med koordinationsgruppen i Jakobstad en kompetensevaluering med avsikt att göra upp fortsatta planer för utvecklingsarbete efter att detta projekt upphört. På nationell nivå har projektet varit en del av delprojektnätverket för KASPERI II.. 8

13 3.4 Utvärdering av projektet Enlig utvärderingsplanen för Kaste familjeprojektet II i Österbotten utvärderas projektet med hjälp av lärdomsprov, utvärderingsakvarier, casebeskrivningar, Swot-analys och projektkort (se bilden). Projektets utvärderingsfrågor gjordes utgående från målen för projektet. Swot-analys Lärdomsprov Jämförande utvärdering Casebeskrivningar Projetkkort Kasperi Kasperis utvärderingsakvarium Bild 3.Kaste familjeprojetket II, utvärderingshelheten Tidigt stöd- och ingripande som verksamhetssätt och del av kommunernas strategier Utvärderingsfrågorna var: har man i kommunerna lyckats implementera Ta upp oron och dialog som arbetssätt? Med vilka medel? Genom utvärderingsfrågorna strävade man efter att få svar på hur arbetssättet Ta upp oron mottagits och hur de anställda inom olika sektorer har tagit emot det och hur de arbetar. Tre socionomstuderande från Novia gjorde sina lärdomsprov om detta ämne. Tydligt och fungerande familjearbete Utvärderingsfrågorna var: Har kommunernas processer inom familjearbetet blivit klarare och mera välfungerande? Med vilka medel? Som utvärderingsmetod planerades en SWOT-analys och en förfrågan till de familjer i Vasa och Kyrolandet som fått del familjearbete. Dessutom tillsattes en arbetsgrupp där användare av familjearbete skulle ingå och där arbetet skulle fortsätta även efter projekttiden. Detta förverkligades inte enligt planen. SWOT-analysen togs bort helt och hållet och istället för att begränsa enkäten till Vasa och Kyrolandet utvidgade man området till att gälla hela Österbotten. Undersökningen gjordes sen inte i enkätform, utan i form av intervjuer. Barnfokus vid hjälp och stöd vid skilsmässa eller separation som förebyggande arbetssätt ur barnets synvinkel. Utvärderingsfrågorna var: Vilka nya förebyggande arbetsformer riktade till barnfamiljer har uppkommit i hjälparbetet vid skilsmässa och hurudan service och hurudant stöd skulle föräldrarna vilja ha? En studerande i socialt arbete gjorde praktikforskning kring föräldrars stödbehov i samband med en skilsmässa. Man planerade att försöket med samarbetssamtal skulle rapporteras som en beskrivning av olika case. Detta förverkligades 9

14 inte utan innehållet i samarbetssamtalen sammanställdes i en guide. ( pohjanmaan-perhekaste). Att föra specialkunnande till basservicen Utvärderingsfrågorna var: Hur har specialkompetensen kunnat förstärkas och förankras i basservicen? Inom detta tema ville man få reda på hur de anställda under det föregående projektet hade tagit till sig det de lärt om anknytning och tidigt samspel. Planen var att man även från denna del skulle få ämne till ett lärdomsprov. En studerande har gjort sin praktikforskningsperiod i socialt arbete i detta ämne. Hon kommer att utvidga temat till en prograduavhandling så småningom. Både RIST- och ANK-teamen gjorde självutvärderingar då projektet kommit halvvägs. Klienternas delaktighet Utvärderingsfrågan vari: På vilket sätt har man i projektets delmål kunnat stärka klienternas delaktighet? I KASPERI-projektet valdes jämförande utvärdering som metod för att mäta delaktighet. Jämförande utvärdering gjordes tillsammans med projektet Vahva pohja elämään. I Tammerfors ordnades jämförande utvärderingsdagar på så sätt att Kaste familjeprojektet i Österbotten den utvärderade projektet Vahva pohja elämään och den andra vägen. I dessa jämförelseutvärderingsdagar deltog projektarbetarna och Ulriika Kannas-Honkaniemi, planerare av projektet Kasperi II. Det projekt som skulle utvärderas presenterade först sin verksamhet utgående från delaktighet och de utvärderingspunkter som man valt. Efter presentationen ställdes frågor av det utvärderande projektet och man utvärderade projektets utvecklingsarbete ur delaktighetens synvinkel. Förutom detta genomfördes två utvärderingsakvarier för styrgruppen; på hösten 2012 och på våren I dessa deltog styrgruppsmedlemmarna och projektarbetarna samt projektchefen Seija Junno. Planeraren av Kasperi II, Ulrika Kannas-Honkaniemi genomförde det första utvärderingsakvariet och planeraren Minna-Kaisa Järvinen från Pikasso, det andra. 10

15 4 PROJEKETS GENOMFÖRANDE OCH RESULTAT Den ursprungliga projektplanen för Kaste familjeprojektet II i Österbotten var mycket omfattande och innehöll många mål. Projektplanen grundade sig på en ansökan där man ansökte om högre finansiering för projektet än vad som slutligen beviljades. Efter att man fått finansieringsbeslutet och projektet konkret inletts, minskades därför antalet målsättningar. Projektets initialskede gick åt till att konkretisera och planera målen. Då verksamhetsplanen utarbetades använde man Suunta planeringsverktyg (bilaga 2). Projektets utvecklingsverksamhet och processer är planerade med hjälp av detta. Suunta planeringsverktyg visade sig vara ett välfungerande verktyg för utvecklingsarbete. 4.1 Projektplanens målsättning I: Tidigt ingripande och stöd som verksamhetssätt och som en del av kommunernas strategier I projektplanen sägs det: Tidig och förebyggande verksamhet samt basservice ska stärkas med följande medel och åtgärder som hör samman med dem. Modellen för tidigt ingripande och stöd ska implementeras som en förebyggande mångsektoriell verksamhet. Då Kaste familjeprojektet I i Österbotten avslutades fanns det i landskapet och i samarbetsområdena utbildare som utbildar personal över sektorgränserna i att ta upp oron. I Kaste familjeprojektet II i Österbotten tas metoden i bruk och projektet ska stöda personalen i försöket, samt fungera som mentorer för utbildare och ibruktagning. Man kommer överens om en målnivå, där utvecklande i kommunen/samarbetsområdet ska gå vidare med hjälp av projektet. Fastställs hur kommuner/samarbetsområden ska fortsätta som egen verksamhet och vid behov uppgörs en fortsatt plan för hur organisationer (daghem, rådgivning, skolor) ska fungera för att i tidigt skede ge stöd då oron vaknar (multidisciplinära och dialogiska nätverk). Uppföljningen planeras och sätts i gång. Mångprofessionalism och dialog är centrala begrepp i detta mål. Enligt Jukka Pyhäjoki (Eväitä yhdessä toimimiseen, Kokkola ) sker dialogen både mellan olika personer och inom människan. Centralt i dialogen är respons (att lyssna och att bli hörd) och annanhet (olikhet som resurs). Det ligger på den anställdas ansvar att skapa samarbetsformer, dvs. hur diskutera och verka så att nyttan tillkommer barnet/klienten. "Kuinka puhua niin, että toisessa syntyy halu kuunnella ja kuinka kuunnella niin, että toisessa syntyy halu puhua?" (Hur ska vi tala för att den andra ska vilja höra på oss och lyssna så att den andra får lust att tala?) En dialog är ett samtal där människorna tänker tillsammans. Där kommer det fram många synpunkter, ingen har fel och den egna åsikten ses bara som ett steg mot förståelse. I dialogen är lyssnandet centralt och på så sätt blir slutresultatet något nytt för alla Åtgärder för att nå målet Konkreta åtgärder för att nå målet har varit: utbildning upprätthållande av nätverk samarbete med läroanstalter och kommuner upprätthållande av arbetsgrupper Inom ramarna för Kaste familjeprojektet I beslöt nio av sexton kommuner i landskapet att de i den service som riktar sig till barnfamiljer tar tidigt ingripande och ansvar som mål. Dessa nio kommuner fick via projektets utbildningar ca 30 utbildare från olika sektorer för metoden Ta upp oron. I Kaste familjeprojektet II har utbildarna fortsatt att regelbundet 11

16 utbilda mångsektoriella grupper i sina kommuner. Utbildningen har arrangerats som kommunernas egen verksamhet och projektets roll har varit att vid behov stöda utbildarna, att sammanställa utvärderingar och att framförallt skapa och upprätthålla nätverk mellan utbildarna. Under projekttiden har totalt 22 olika kurser arrangerats. Samtidigt har för utbildarna ordnats fyra nätverks-/reflektionsdagar. Man har strävat efter att i början av varje termin ge ny inspiration för fortsatt utbildningsarbete och för att upprätthålla och fördjupa kunskapen om dialog som arbetsmetod och tankesätt. Under projekttiden har Kaste familjeprojektet II haft ett nära samarbete med FSKC och fortbildningscentralen vid Helsingfors universitet Palmenia för att kunna starta ytterligare en kurs för utbildare inom Ta upp oron. Palmenias målgrupp har varit lärare och undervisningspersonal på andra stadiet och projektets målgrupp har varit kommunernas personal och speciellt de kommuners personal som inte deltog i den första utbildningsomgången. Projektet har deltagit i planering och marknadsföring av den utbildning som inleddes i januari 2013 i Vasa. Finansiär för utbildningen har varit undervisningsministeriet. Två nya kommuner, Korsnäs och Vörå, som inte var med första gången kom nu med. Projektet har finansierat kommunernas deltagande i utbildningen och fungerat som kontaktlänk mellan dem och Palmenia. En annan utbildningsarrangör som projektet samarbetat med är yrkeshögskolan NOVIA. Tre socionomstuderande har i sina lärdomsprov utvärderat metoden Ta upp oron och implementeringen av dialog som arbetssätt i de kommuner som tagit till sig detta sätt att arbeta. Se punkt I Jakobstadsregionen (Jakobstad, Pedersöre, Nykarleby och Larsmo) tillsattes redan under Kaste familjeprojektet I en ledningsgrupp över sektorgränserna ledd av regionens social- och hälsovårdsdirektör. I gruppen ingår chefer för hälsovården, bildningen, dagvården, socialvården och utvecklingsväsendet. Gruppen kallas koordinationsgruppen och den har utökats under Kaste II så att här numera ingår även alla chefer i regionen som ansvarar för service till barn och unga. Koordinationsgruppen har sammankommit regelbundet och har fram till nu hållit tio möten. Gruppen har behandlat konkreta ämnen, som utvecklande av mångprofessionellt arbete, modeller för tidigt ingripande ur en mångdisciplinär synvinkel samt implementering av dialog som metod i service som riktas till barn och unga. Projektet har haft en central roll i arbetet eftersom en projektarbetare har fungerat som sekreterare i gruppen och gjort upp föredragningslista för mötena. I mellanskedet mellan Kaste I och Kaste II familjeprojekten i Österbotten tillsatte koordinationsgruppen en arbetsgrupp; styrgruppen för Ta upp oron. Denna består av personal från dagvård, skola, hälsovård och socialvård i regionens fyra kommuner. Avsikten med gruppen var att säkra implementeringen av metoden Ta upp oron genom att se till att ordna regelbunden utbildning i regionen. Gruppen har gjort upp konkreta modeller för arbete över sektorgränserna i de fall där man känner oro för ett barn. Dessutom ansvarar gruppen för implementeringen av modellerna i den egna verksamheten. Gruppen har sammankommit 11 gånger under projektperioden. En projektanställd har fungerat som gruppens ordförande/sekreterare Viktiga resultat De viktigaste resultaten är: Utbildningen Ta upp oron, som nu ingår i många kommuners ordinarie fortbildningsprogram (Jakobstad, Pedersöre, Larsmo, Nykarleby, Närpes och Malax). Utbildarna har bildat nätverk I Jakobstadregionen finns tillgång till modeller för mångprofessionellt samarbete då det uppstår oro för ett barn eller en familj I Jakobstadsregionen har uppkommit nya samarbetsstrukturer på såväl ledarnivå (koordinationsgruppen) som på anställdas nivå (styrgruppen för Ta upp oron) Utvärdering av hur målsättningen har förverkligats Tidigt ingripande och tidigt ansvarstagande i service till barn och familjer förutsätter att personalen har nödvändig information, medel och beredskap. En av de viktigaste förutsättningarna för ett gott samarbete mellan personalen och 12

17 familjen är att familjen känner sig delaktig och upplever att de kan påverka den egna situationen. En ärlig och öppen dialog mellan personal och familj är en grundförutsättning för samarbete. Detta är särskilt viktigt då man känner oro för ett barn. Ett av projektets viktigaste mål har därför varit att öka och fördjupa kännedomen om interaktion/dialog som arbetssätt. Utbildningsgrupperna Ta upp oron har under hela projekttiden regelbundet fortsatt sitt arbete i olika kommuner. Det har varit viktigt för såväl projektet som kommunerna att utvärdera hur väl arbetssättet har förankrats i den dagliga verksamheten, samt att få uppgifter om huruvida personalen i dag ingriper i ett tidigare skede än förr då man känner oro. Varje utbildningsgrupp har utvärderat utbildningen och utvärderingarna visar allt igenom att personalen har för avsikt att använda den erhållna kunskapen i arbetet. De anställda känner sig säkrare att ta tag i problemen och de upplever att de genom utbildningen fått mera konkreta arbetsredskap som behövs i svåra diskussioner. Vetskapen om hur viktigt det är att också ta tag i små saker har ökat. Projektet har samarbetat med yrkeshögskolan Novia för att bedöma hur effekterna av utbildningen består efter att projektet avslutas. Tre studerande har i sina slutarbeten utvärderat implementeringen av metoden Ta upp oron. En studerande gjorde en kvantitativ undersökning och de två andra gjorde en enkätundersökning. Hanna Warghs kvantitativa undersökning finns på adressen och Malena Nymans och Sabina Saarinens arbete på Båda undersökningarna visar att tröskeln för tidigt ingripande har blivit lägre, att responsen från föräldrarna för det mesta varit positiv, att samarbetet med föräldrarna oftast har förbättrats efter en diskussion och att personalen har tagit till sig de centrala principerna gällande inställning och arbetssätt. Då man granskar situationen i de kommuner som har beslutat att gå med i målsättningen, kan man konstatera att de har gått vidare i processen på olika sätt. Se figuren nedan: TIDIGT INGRIPANDE OCH STÖD, Kommunernas processer FAMILJEKASTE I Kommuner som var med i målsättningen NÄRPES MALAX VASA KORSHOLM NYKARLEBY PEDRSÖRE JAKOBSTAD LARSMO KRONOBY Pilotutbildningar PILOTUT- BILDNINGAR I ALLA KOMMUNER FAMILJEKASTE II NÄRPES MALAX VASA KORSHOLM NYKARLEBY LARSMO6 PEDERSÖRE JAKOBSTAD FORTGÅENDE UTBILDNINGAR KÖPER ENSKILDA KURSER AV UTOM- STÅENDE UTBILDARE ENSKILDA UTBILDNINGSGRUPPER, KOMMUNENS EGNA UTBILDARE UTBILDAR FORTGÅENDE UTBILDNINGAR Implementeringsplan finns Styrgruppen för Ta upp oron Ta upp oron utbildningen är integrerad i utbildningen Fostrarsamverkan inom svenska dagvården Implementerings- Plan finns Kommuner, som inte gick med i målsättningen KRONOBY Inga planer KRISTINESTAD KASKÖ KORSNÄS VÖRÅ LILLKYRO LAIHELA STORKYRO UTBILDARUTBILDNING ORDNAD AV PALMENIA KORSNÄS VÖRÅ Implementeringsplan finns Bild 4. Processen i olika kommuner. 13

18 Den process som leder till ett dialogiskt arbetssätt kan ses som en kedja med tre skeden som bygger på varandra. Dialog mellan personal och klient Dialog i organisationen Dialog mellan olika sektorer/organisationer Först behövs en dialog mellan personal och klient/patient. En förutsättning för att nå det första skedet i kedjan är att personalen känner till vad dialog innebär och att de vet hur den genomförs och att man sedan använder denna kunskap i sitt arbete. För att få kunskap behövs utbildning och utbildningsgrupper bör ordnas regelbundet så att hela personalen har möjlighet att delta. I vår region finns det kommuner som av olika orsaker inte har regelbunden utbildning. Utbildarna har inte haft eller fått möjlighet att utbilda sig t.ex. då man bytt arbetsplats eller arbetsuppgift. Arbetsledningen har inte stöttat utbildarna och har t.ex. inte gett lov att använda tid för att hålla utbildning eller inte ens visat något intresse för den kunskap som utbildarna fått. Organisationsförändringar där man slagit samman olika sektorer har också varit ett hinder. Ytterligare en orsak är att kommunerna just nu lever i osäkra tider och att man prioriterar andra saker. Utbildarutbildningen är ändå inte onödig för de deltagare som inte har haft möjlighet att handleda utbildningsgrupper. Det betyder bara att man inte hann längre än så här under projekttiden. Kedjans andra och tredje skede hör nära samman. Då det i en organisation finns tillräckligt mycket personal som genomgått utbildningen och som använder sitt kunnande i den egna organisationen uppstår en ny situation, då många sektorer är delaktiga i samma ärende. Det uppstår ett behov av dialogsamarbete mellan sektorerna. En sådan dialog uppstår inte av sig självt. En förutsättning är att spelreglerna är klara för alla som deltar, att man talar samma språk och att man förstår möjligheter och begränsningar inom en annan sektor. En av de vanligast förekommande kommentarerna man möter i kursutvärderingar är att personalen upplevt det som mycket positivt att personal från olika sektorer har kunnat sitta tillsammans runt samma bord. Ökad förståelse, sänkta trösklar och bättre samarbetsmöjligheter är viktiga resultat. För att nå det andra och tredje skedet i kedjan är det vikigt att skapa mötesplatser och forum för personalen. I Jakobstadsregionen har man uppnått detta med hjälp av styrgruppen för Ta upp oron och koordinationsgruppen. Koordinationsgruppen är en ledningsgrupp som genom sin positiva inställning förmedlar hur viktigt det är med tidigt ingripande och ansvarstagande till övrig personal. Varför har man lyckats i Jakobstadsregionen? Det finns flera orsaker. År 2010 sammanslogs social- och hälsovården i fyra kommuner, dvs. under den period då Kaste I inleddes och det uppstod ett behov av ökat samarbete. Den dåvarande chefen för social- och hälsovården hade deltagit i det politiska arbetet gällande KASTE programmet, och han satte aktivt fart på samarbetet. Samtidigt fick den nya organisationen en egen resurs för utvecklingsarbetet (utvecklingschef). Tack vare allt detta fick Kaste familjeprojektet en god start och projektutvärderingen visade att koordinationsgruppen var ett viktigt forum och deltagarna ville ha en fortsättning på den. Då Kaste familjeprojektet II inleddes fortsatte gruppen sitt arbete och koncentrerade sig på projektets första målsättning. Inom alla sektorer har man insett att tidigt ingripande och tidigt ansvarstagande är viktiga mål och samarbetet har därför fördjupats med stor iver. Med hjälp av styrgruppen för Ta upp oron har man säkerställt att dialog som arbetssätt förverkligas även konkret inom olika sektorer, att begreppet dialog inte bara blir ett ord som chefen använder Implementeringen av verksamhetssätten efter projekttiden Planer för implementeringen är under arbete i de flesta kommuner. I september gjorde Jakobstadsregionen tillsammans med FSKC en kompetensevaluering där man för det första planerade hur man ska gå vidare med temat dialog och för det andra hur koordinationsgruppens arbete ska fortsätta efter avslutat projekt ( Närpes har kommit överens om hur metoden Ta upp oron ska gå vidare och vilka de olika ansvarspersonerna i processen är. Såväl i Malax som i Korsnäs 14

19 har man en plan för dagvården, och båda kommunerna försöker få skolorna med i utbildningen. I Vörå har man också egna planer (bilagorna 3-6) Delaktighet Vid genomförandet av projektet har målgrupperna (utbildarna, Ta upp orongruppen, koordinationsgruppen och de som fått utbildning) varit delaktiga på följande sätt: Utbildarna: För utbildarna har en gång per termin, helt enligt deras eget beslut, arrangerats reflektionsdagar. Inför varje reflektionsdag har det funnits möjlighet att framföra önskemål om diskussionsämnen och saker som de önskar arbeta med. Ämnen som lyfts fram är bl.a. praktiska övningar och konkreta frågor i anslutning till utbildningen. Avsikten med reflektionsdagarna är att stöda utbildarna och en möjlighet för dem att bli hörda. Utbildarna har fått information och de har haft möjlighet att diskutera om hur processerna framskrider i olika kommuner och om vad kursutvärderingarna visar. De utvärderingar studerandena har gjort om implementeringen av verksamhetssättet har presenterats på reflektionsdagarna. Ta upp oron styrgruppen: En aktiv mångprofessionell grupp med deltagare från fyra kommuner i Jakobstadsregionen. Gruppen sammankommer regelbundet och deltar i utvecklingsarbetet. Detta arbete fungerar som modell för grundande av motsvarande grupper i andra delar av Österbotten. Koordinationsgruppen: Gruppen är en sektoröverskridande ledningsgrupp som består av chefer för social- och hälsovården, dagvården och bildningen. Gruppen fungerar som beslutande organ för hur arbetet i styrgruppen för Ta upp oron framskrider. De som fått utbildning: Varje kurs utvärderas och deltagarna har möjlighet att framföra sina synpunkter och kommentarer om utbildningen, dess innehåll och nyttan av den i det egna arbetet, samt hurudant stöd man vill ha i fråga om ibruktagande av detta förhållningssätt osv. Många av de som gått utbildningen har önskat någon form av fortsättning eller respons. Efter genomgången kurs har deltagarna inte haft möjlighet att påverka processen eller att bekanta sig med den, dvs. ingen information har getts speciellt för de som genomgått kursen. Ta upp oron är ett verksamhetssätt som innebär dialog där alla parter är delaktiga. Modellen baserar sig på att klienterna redan från början tas med i alla processer om det uppstått oro. Varje utvärdering som gjorts av Ta upp oron kursen har visat att utbildningsgrupper bestående av representanter från olika sektorer är en positiv sak. Då olika yrkesgrupper möts och diskuterar om ämnet oro, ökar kännedomen om andra sektorer och deras åsikter och samtidigt blir tröskeln att ta kontakt lägre. Samma kunnande fås samtidigt och på detta sätt får man en gemensam syn där klienternas delaktighet är viktig. 4.2 Projektplanens målsättning II: Ett tydligt och fungerande familjearbete I projektets verksamhetsplan skrevs följande utvecklingspunkter in: gemensamma riktlinjer för innehållet i familjearbete och hemservice. implementering av tidigare god praxis innehållet i familjearbete utvecklas i en ännu mera systematisk riktning klienternas delaktighet ska stärkas utvecklande av intensivt familjearbete i Vasa 15

20 4.2.1 Åtgärder för att nå målen Familjearbetet har varit föremål för utvecklingsarbete under de två föregående projektperioderna; Utvecklingsenheten för barnskydd i Österbotten samt Kaste familjeprojektet I i Österbotten. Under projektperioden fokuserade man på att lyfta fram barnens synvinkel, att få deras röst hörd och att försöka bilda sig en uppfattning om familjearbete sett med barnens ögon. Under den följande projektperioden satte man störst vikt vid utvecklandet av innehållet i familjearbetet samt beskrivning av processen av utvärdering av föräldraskap. Familjernas delaktighet stärktes med hjälp av en enkät riktade till dem. Denna projektperiod konkretiserades arbetet kring tre olika delområden: Intensivt familjearbete i Vasa Samarbetet mellan socialt arbete och familjearbete i K5 området Utvecklande av samarbete; huvudvikt på familjernas egna erfarenheter av familjearbetet Intensivt familjearbete Vasa stad har fem familjarbetare i sin tjänst, varav en vid sidan om sitt eget arbete även fungerar som ledande handledare. Flera av dem har jobbat i många år som familjearbetare och de har en stabil utbildningsbas. Under föregående projekt ordnades en lång kurs för dem om utvärdering av föräldraskap och denna innehöll delar om intensivt familjearbete. Kursledare var Katri Kanninen. Man gjorde också en modell för utvärdering av föräldraskap, men detta arbete lämnades på hälft. Modellen upplevdes vara alltför lång och tung. Under det andra Kaste familjeprojektets tid gjordes ett nytt försök att utveckla intensivt familjearbete. För att komma i gång med arbetet och som stöd till familjehandledarna, köptes tjänster av psykoterapeut/familjearbetare Marianne Takala. Man fick en modell för det intensiva familjearbetet (Takalas rapport bilaga 7, en anvisning för handledning av intensivt familjearbetet för socialarbetare, bilaga 8 samt en broschyr för familjerna, bilaga 9). En psykolog på Vasa stads familjerådgivning sköter om arbetshandledningen. Förutom familjen deltar också ett mångprofessionellt team bestående av familjens egen socialarbetare och familjehandledarna, samt eventuella andra instanser. En intensivperiod omfattar tre veckor, varefter man avgör huruvida det finns behov för ytterligare tre veckor. Familjehandledningen görs i par från måndag till torsdag medan fredagen är reserverad för utvärdering och planering och den dag då de anställda träffas tillsammans med socialarbetaren och familjen. Under dessa dagar är det meningen att man tillsammans funderar på hur arbetet framskrider och på följande veckas arbete. För den första familjen inom intensivt familjearbete har familjehandledarna planerat en treveckors period innehållande arbetsmetoder där man både agerar och reflekterar. Man har reserverat tid för samvaro men också för enskild handledning och diskussion. Avsikten är att använda t.ex. rollkarta för parförhållandet och rollkarta för föräldraskap för att klargöra familjens situation och familjens egna resurser. Utvecklandet av social- och familjearbetet i K5-området På olika familjearbetarforum som arrangerades under den förra projektperioden kom det fram att utvecklandet av samarbetet mellan social- och familjearbete är av högsta vikt, eftersom socialt arbete är den viktigaste samarbetsparten gällande barnskydd i familjearbetet. K5 området (Kristinestad, Kaskö, Närpes, Korsnäs och Malax) har en gemensam plan för barns och ungas välmående. I verksamhetsplanen sägs: Inom K5 området bör man sträva till att förenhetliga samt stärka familjearbetes betydelse, vilket betyder att det krävs olika insatser och åtgärder av varje kommun. Inom K5 området kunde man tillsammans göra 16

21 upp gemensamma riktlinjer om familjearbetes struktur, innehåll och administration ( Utgående från denna var det naturligt att börja genomföra detta tema i K5-området. Det tillsattes en arbetsgrupp med social- och familjearbetare från fyra kommuner. Kaskös representant var inte med eftersom staden inte har någon familjearbetare. Gruppen har sammanlagt träffats fem gånger. Grupparbetet inleddes med att varje kommun kartlade utvecklingsområde med tanke på samarbete. Mycket snabbt kom det fram att man också borde få med politikerna i arbetet, eftersom arbetet skulle kräva allokering av resurser. Enligt arbetsgruppens uppfattning har även beslutsfattarna en mycket oklar uppfattning om vad familjearbete är och hurudan service man kan få via familjearbetet. Arbetsgruppen beslöt därför att göra en skrivelse som sändes till fullmäktige och nämnder i varje kommun. Skrivelsen innehöll en kartläggning av dagens situation samt utvecklingsförslag för varje kommun. Utvecklande av samarbete I maj 2012 beslöts att utse en arbetsgrupp för familjearbetet i landskapet. Dess uppgift skulle vara att fundera på hur man kunde utveckla familjearbetet och med vilka medel man skulle börja utvärdera och genomföra arbetet. Arbetsgruppens medlemmar kom fån hela Österbotten och från olika yrkesgrupper: familjearbete, socialt arbete, hemservice, hälsovård, missbrukarvård, mentalt arbete samt utvecklingsarbete. I arbetsgruppen ingick också en erfarenhetskunnig. Under arbetsgruppens första möte kom det fram tre teman; informationsförmedling, information till klienter, samarbetsparter och beslutsfattare, samt utvecklande av samarbete inom den egna sektorn men också med anställda inom andra sektorer. Arbetsgruppen indelades i tre mindre grupper som var och en på sitt håll funderade på hur man skulle börja bearbeta de teman som kommit fram. Arbetsgrupperna har hållit totalt fem möten och ett e- postmöte. Utvecklande av samarbete var det första smågruppstemat. Huvudmålsättningen blev att utreda hur samarbete mellan familjearbetet och hälsovården/ rådgivningen fungerar. Hälsovården har ett viktig ansvar i fråga om tidigt ingripande. Stödet till familjen kunde börja i ett mycket tidigt skede då problemen ännu är lindriga. Det är därför viktigt att hälsovården känner till och vet vilken service man kan få via familjearbetet och på vilket sätt social- och hälsovårdssektorn kan samarbeta. Arbetsgruppen beslöt att göra en enkät som skulle riktas till såväl familjearbetare som hälsovårdare. Genom enkäten till familjearbetarna ville man klarlägga familjearbetarnas utbildning och deras syn på det egna kunnandet. Man ombads också att bedöma behovet av tilläggsutbildning. Med enkäten till hälsovårdarna ville man få fram hälsovårdarnas syn på familjearbetet och samarbete. Arbetsgruppens andra smågrupp koncentrerade sig på familjer som får /har fått familjearbete och deras åsikter om detta. Fokus blev familjens delaktighet i utvecklingsarbetet och delaktighet i familjens egen process. Intresset för ämnet ökades också av att det i arbetsgruppen fanns en erfarenhetskunnig. Under Kaste familjeprojektet I gjordes en enkätundersökning med familjer som varit delaktiga av familjearbete. Då var majoriteten av de svarande kvinnor. För att få även andra familjemedlemmars röst hörd, beslöt arbetsgruppen att göra intervjuer, speciellt barnens åsikter skulle vara viktiga att höra. Målet var att hitta 10 familjer som skulle vara villiga att bli intervjuade och här nådde man målet. Projektarbetare Johanna Granholm anställdes för att göra intervjuerna och sammanställa materialet. Arbetsgruppens tredje smågrupp bestod av handledare för hemservicen i Vasa stad, en ledande familjehandledare och projektkoordinatorn. I gruppen har man planerat utbildningseftermiddagar, som har hållits för anställda i Vasa och andra kommuner, om familjevåld, överviktiga barn och mångkulturella familjer. Dessa kurser har gett de anställda mera kunnande för arbetet i familjerna Viktiga resultat Intensivt familjearbete Resultatet av Intensivt familjearbete är ett system med två mappar/pärmar. Familjehandledarna har planerat ett tvåpärmssystem ; en pärm ges till familjehandledaren den andra stannar hos familjen. Pärmen till familjehandledaren 17

22 innehåller information, blanketter och andra hjälpmedel som man kommer att behöva i Intensivt familjearbete och den uppdateras och kompletteras kontinuerligt. Den pärm som stannar hos familjen innehåller allt det material och eventuella anteckningar som man under en intensivperiod går igenom och behandlar. Avsikten är att familjens egen pärm ska fungera som stöd och hjälpmedel också efter att Intensivt familjearbete avslutats. Utvecklandet av social- och familjearbetet i K5-området K5 områdets viktigaste resultat är en skrivelse till kommunernas beslutsfattare, Utvecklande av samarbete Arbetsgruppernas viktigaste resultat är de två rapporter som har sammanställts utgående från enkäterna och intervjuerna med familjer, och Utvärdering av hur målsättningen har förverkligats Piloteringen av Intensivt familjearbete startade väldigt sent och hade en stram tidtabell. Pilotskedet inföll under semestertiden, vilket gjorde tidtabellen än mer utmanande. Pilotskedet har alltså färgats av brådska och snäva tidtabeller som har gjort planeringen och inledandet av Intensivt familjearbete till en utmaning och till många delar även svårt. Stress och alltför brådskande tidtabell har påverkat motivationen och genomförandet av arbetet. Då pilotskedet inleds i så här sent skede ger det inga goda förutsättningar för utvecklingsarbetet och därför har ingen plan för implementering heller har gjorts. I delen utvecklande av samarbetet har två utredningar, som gjorts under Kaste II perioden, gett ny information om hur samarbetsinstanser (hälsovården) analyserar och förstår familjearbete. Det kan konstateras att det finns skillnader inom olika områden. På vissa områden är familjearbetet välfungerande och klart ur samarbetsinstansernas synvinkel, medan det på andra områden finns ett stort utvecklingsbehov. Inom dessa områden vet man inte ens vad familjearbete är eller hurudan service man kan få via det. Under denna projektperiod hann vi inte längre än att klarlägga var och hurudana brister i samarbetet det finns. Från familjerna kom ett klart besked, familjearbetet är viktigt och här behövs mera resurser. Majoriteten av familjerna upplevde att hjälpen kommit för sent och de efterlyste också lågtröskelservice. Ursprungligen hade man en önskan att barnens synvinkel skulle komma fram, men med den målsättningen lyckades man inte helt. Endast tre barn ville bli intervjuade Implementering av resultat/verksamhetsmodeller efter projektet Någon egentlig implementeringsplan för Intensivt familjearbete har inte gjorts eftersom försöket har inletts hösten 2013 och den första treveckorsperioden slutade först i början av september, varefter arbetet från första perioden utvärderas. Efter detta funderar man på hur modellen ska läggas in i det egentliga familjehandledningsarbetet. Tanken är att två familjehandledare skulle jobba enligt intensiv familjearbetsmodell, utgående från hur många familjer det finns i Vasa som behöver intensiv familjehandledning. Ansvariga för att modellen implementeras är barnskyddet i Vasa stad. K5 områdets skrivelse går under höstens lopp till fullmäktige och medlemmar i socialnämnderna i samtliga kommuner i området och som bilaga kommer att finnas rapport om intervjuundersökningen med familjearbetets klienter. 18

23 4.2.5 Delaktighet Då det gäller att utveckla familjearbetet har delaktigheten betonats på ett otal olika sätt. I arbetsgruppen har ingått en erfarenhetskunnig. Hans erfarenhet av familjearbete och hur detta har upplevts har varit en värdefull sak för arbetsgruppen och speciellt då man skulle göra frågor till familjerna har hans erfarenhet varit av största vikt. Han gick också med på att hans familj fungerade som försöksfamilj då man testade hur frågorna fungerade. Tack vare att en erfarenhetskunnig ingick i arbetsgruppen har det gett en ny dimension åt arbetsgruppsarbetet. Han har samtidigt haft ett stort ansvar på sina axlar då han plötsligt hamnade att representera alla som fått familjearbete i Österbotten. Det har varit viktigt att förstå att en erfarenhetskunnig kan representera endast sig själv och reflektera via sin egen livshistoria. Det skulle alltså vara bra att få med flera erfarenhetskunniga då man utvecklar servicen. Via intervjuerna med familjerna fick man mera tankar och utvecklingsförslag av erfarenhetskunniga. Den rapport som sammanställts utgående från intervjuerna kommer att vara ett värdefullt dokument att användas i kommunerna. Intensivt familjearbete utförs konkret i familjerna. De anställda som är med och utvecklar modellen är mycket delaktiga. De har själva gjort upp ett program för tre veckor som de sedan använder i familjen. De är med och utformar arbetsprocessen under vägen. De anställdas delaktighet är mycket stor, eftersom de utvecklar ett arbetsteam och med hjälp av en konsult, en egen arbetsmodell. 4.3 Projektplanens målsättning III: Barnfokus vid hjälp och stöd vid skilsmässa som förebyggande arbetssätt ur barns synvinkel Forskning visar att en riskfaktor för barns välmående efter skilsmässan är föräldrarnas bråk och konflikter. Hur bra barnen klarar sig ur föräldrarnas skilsmässa beror mycket på hur föräldrarna kan samarbeta i ärenden gällande barnen. För att förebygga vårdnadstvister och barns illamående gick kommunerna i Österbotten in i ett utvecklingsarbete kring hjälp och stöd vid skilsmässa inom Kaste familjeprojektet II. Gemensamt för kommunernas olika utvecklingsprocesser har varit att koncentrera sig på hjälp i ett tidigt skede, fokus på barnen och förebyggande av vårdnadstvister med hjälp av nya arbetssätt. Man har velat utveckla både individ- och gruppstöd till familjerna så att föräldrarna ska orka fortsätta som föräldrar för barnets bästa. Det viktigaste målet har varit att beakta barnets synvinkel och behov, försonlighet, samt stärkande av föräldraskapet. Klientens delaktighet har varit ett eget delmål i projektet och därför har delaktigheten varit central vid utvecklande och val av arbetssätt. Vid sidan om samarbetssamtal har man med hjälp av praktikforskning hört tre föräldrars erfarenheter. Magdalena Hellströms praktikforskning i socialt arbete från 2012 undersökte föräldrars behov av stöd i samband med en skilsmässa. ( Åtgärder för att nå målen Samarbetssamtal: I Vasa ville man utveckla en arbetsmodell för en samtalsserie, som kunde stöda och hjälpa föräldrar som är oeniga om vårdnaden av barnen, boende, umgänge eller som har andra samarbetssvårigheter. Man önskade göra informationen och rådgivningen i samband med avtalsarbetet både mera försonligt och mera utgående från barnen. I Vasa separationsgrupp ingick socialarbetare inom familjerätt, ledningen och en anställd från familjerådgivningen. Gruppen sammanträdde sju gånger innan försöket inleddes. Under mötena klarlades behoven, man funderade på arbetsmodellens målsättning och mål, målgrupp, hur man skulle få med klinterna i försöket och man gjorde en broschyr. (bilaga 10). Den strukturerade samtalsserien kallades samarbetssamtal. Termen samarbetssamtal är lånad från Sverige där man sedan 70-talet erbjudit föräldrar samarbetssamtal vid separation. Projektarbetaren inom Kaste familjeprojektet II i Österbotten fungerade som samtalsledare. Socialarbetarna motiverade och rekryterade klienterna och ledde samarbetssamtalen. Försöket med samarbetssamtal genomfördes med nio familjer. Den första familjen deltog i samarbetssamtal sommaren Korsholm, Laihela och Vörå fick möjligheten att sända familjer till samarbetssamtal i början av år Fyra kommuner deltog slutligen i försöket med samarbetssamtal. 19

24 Samarbetssamtalen bestod av möten där föräldrarna sinsemellan diskuterade barnets ärenden tillsammans med samtalsledaren. Målet var att tillsammans fundera på alternativ; hur avgöra vårdnaden, boende och umgänge samt öka kännedomen om hur samarbetssvårigheterna påverkar barnen, att stärka lyhördheten för barnen och deras behov. Träffarna såg olika ut beroende på föräldrarnas önskemål och behov, men de hade en tydlig struktur. Fokus låg på barnen och föräldraskapet efter skilsmässan, samarbete, nutid och framtid. En förutsättning var att bägge föräldrarna deltog i samtalen. I modellen ingick också att barnet skulle delta i åtminstone ett möte. I dessa möten deltog barn från tre familjer, sammanlagt fyra barn. Antalet träffar varierade från två till fem och var ca 1-2,5 timme långa. Vid utvecklandet av samarbetssamtalsmodellen har ingått en utvecklings- en arbetstagar- och en klientdel. I början av samarbetssamtalen berättade man för klienterna att de samtidigt är med och utvecklar serviceformer för hjälp och stöd vid skilsmässa. De uppmanades ge respons på träffarna redan under samtalens gång. De fick också veta att det ingår ett uppföljnings- och feedbackmöte i denna modell. Till feedbackträffarna kom föräldrarna separat. De fick ta ställning till innehållet i mötena och till modellen och föra fram egna erfarenheter och åsikter om samtalen. Tretton föräldrar av arton deltog i feedbackträffarna. I februari 2013 inleddes implementeringsträffar med de deltagande kommunerna i försöket. I dessa deltog ledningen, socialarbetare inom det familjerättsliga området och familjerådgivningen i Vasa och Korsholm. Under implementeringsträffarna diskuterades samarbetssamtalens innehåll och framtida implementering. Arbetsmodellen är ett slutresultat av föräldrarnas, de anställdas och projektarbetarens erfarenheter. Samarbetssamtal inleds med en inledande träff där man berättar om samarbetssamtalets mål, innehåll och förutsättningar. Efter detta får båda föräldrarna berätta hur de skulle vilja ordna barnens boende, vårdnad och umgänge efter skilsmässan, samt motivera sina åsikter. Dessutom berättar de hurudant ett gott samarbete mellan barn och föräldrar ser ut ur deras synvinkel. Till det andra mötet hämtar föräldrarna ett fotografi av barnet/barnen. Temat är nu barnet och dess situation. Temat för det tredje mötet är föräldrarnas samarbete där man går igenom fallgroparna gällande föräldraskap och samarbete efter skilsmässan och hur de inverkar på barnen. Samtidigt funderar man också på samarbetsformer och föräldraskap. I det fjärde mötet deltar både barn och vuxna och man berättar för barnen vad som är på gång och vad föräldrarna försöker komma överens om. Barnen ges möjlighet att berätta vad de tycker om situationen och livet och hur deras liv ser ut då de mår bra. Det femte mötet skräddarsys i enlighet med föräldrarnas önskemål och behov. Man kan ha flera tematräffar ifall oenigheten om vårdnadsformer, boende- och umgängesarrangemang är stor. Under det sista mötet görs ett sammandrag om alla saker man kommit överens om, man utarbetar eller t.o.m. bekräftar ett avtal samt kommer överens om ett möte för uppföljning. Om föräldrarna inte kommer överens funderar man på kvarvarande alternativ. Samarbetssamtalets modell, innehållet i mötena, arbetsredskap inom modellen samt föräldrarnas erfarenheter av samarbetssamtal har sammanställts i en guide. Se ( Samarbetssamtal Inledande träff Barnet och dess situation Föräldrarnas samarbete Möte med barnet/den unga Tematräff Sammandragsmöte Uppföljningsmöte Bild 5. Modellen för samarbetssamtalet. 20

25 Föra barnen på tal familjeintervention I K5-området (Kristinestad, Kaskö, Närpes, Korsnäs och Malax) var man också intresserade av att utveckla nya arbetssätt för hjälp och stöd vid skilsmässa. Socialvårdsgruppen i K5-området beslöt att tillsätta en arbetsgrupp i anslutning till hjälp och stöd vid skilsmässa och i denna ingick socialcheferna. Senare kallades även psykologer från Närpes psykosociala center, Kristinestads familjecenter och Malax-Korsnäs hälsocentral att delta i gruppen. Kaste familjeprojektets projektarbetare fungerade som sammankallare och sekreterare. Gruppen sammankom fem gånger. Eftersom man nyligen hade satsat på en omfattande TLP- utbildning, dvs. Föra barnen på tal familjeinterventionen, beslöt gruppen att pröva familjeintervention som arbetssätt vid hjälp och stöd vid skilsmässa. Familjeintervention är ett arbetssätt som har utvecklats för att beakta barnens välmående i en situation som belastar familjen och påverkar föräldraskapet och där barnets och föräldrarnas delaktighet är viktiga. Man utformade broschyrer för att passa i skilsmässosituationer och loggboken översattes med projektmedel till svenska. Gruppen beslöt att man i försöket erbjuder föräldrar Familjeintervention om familjen efter uppgjort avtal börjar ta kontakt om samarbetssvårigheter eller det uppstår situationer där ett barn mår dåligt eller uppvisar olika symtom. Man planerade att inleda försöket i början av 2013, som ett pararbete med bl.a. de anställda i området som genomgått den omfattande TLP-utbildningen. Detta arbetssätt erbjöds många familjer, men många ville inte delta. Tre anställda har kunnat pröva familjeintervention i skilsmässosituation. Till de anställda sändes utvärderingsblanketter och frågor, som de gett föräldrarna, men föräldrarna har inte returnerat dem. Föra barnen på tal- samtal I Jakobstadsregionen (Jakobstad, Larsmo, Nykarleby, Pedersöre) har man redan i många år utbildat olika yrkesgrupper i TLP metodfamiljens olika delar. En separationsgrupp som bestod av socialarbetare inom det familjerättsliga området, en avdelningschef, en psykolog från mentalvårdbyrån, församlingens familjerådgivare, familjekurator, skolkurator och hälsovårdare, beslöt att pröva arbetssättet Föra barnen på tal-samtal som arbetssätt vid hjälp och stöd vid skilsmässa. Kaste familjeprojektets projektarbetare fungerade som gruppens sammankallare och sekreterare. Gruppen sammanträdde sex gånger. I Föra barnen på tal- samtalet utgår man ifrån barnen och stödjer föräldraskapet. Broschyrer utarbetades och loggboken anpassades till skilsmässosituationer och översattes till svenska. Gruppen beslöt att man i försöket erbjuder föräldrar Föra barnen på tal-samtal om familjen efter uppgjort avtal börjar ta kontakt om samarbetssvårigheter eller det uppstår situationer där ett barn mår dåligt eller uppvisar olika symtom. En utbildningsdag bekostad av kommunerna i Föra barnen på tal- samtal arrangerades för kommunerna i Jakobstadsregionen. Socialarbetarna inom det familjerättsliga området, församlingens anställda för familjeärenden, en psykolog och två skolkuratorer deltog. Man planerade att försöket skulle göras som pararbete år 2013 tillsammans med en anställd som gått annan utbildning. En anställd hade möjlighet att pröva arbetssättet vid hjälp och stöd vid skilsmässa. Stödgruppsverksamhet Eftersom det i Österbotten inte finns stödgruppsverksamhet för barn i samband med skilsmässa och inte heller tvåspråkig regelbunden stödgruppsverksamhet för frånskilda föräldrar, ville de österbottniska kommunerna utveckla bestående stödgruppsverksamhet tillsammans med organisationer och församlingarna. Förhoppningen var att hitta en ansvarsinstans som bl.a. skulle sköta om koordinering, information och utbildningar och som skulle vara intresserade av att utveckla stödgruppsverksamhet för frånskilda. Inom Kaste familjeprojektet II arrangerades två möten till vilka man inbjöd representanter för tredje sektorn. Vasa mödra- och skyddshem meddelade att de var intresserade av att koordinera verksamheten. Föreningen ansökte om finansiering via RAY på våren 2012 men fick ett negativt beslut. År 2013 anhöll föreningen på nytt om pengar för ett tvåspråkigt utvecklingsprojekt för hela Österbotten, för hjälp vid skilsmässor, där man bl.a. skall satsa på utvecklande av stödgruppsverksamhet. Även Folkhälsan är samarbetspart i projektet och de satsar på stöd till parförhållandet. Beslutet kommer Kommunernas serviceformer vid skilsmässa Servicen i samband med skilsmässa har fått kritik för att vara alltför splittrad. I Hellströms intervju poängterade föräldrarna att det är svårt att veta hurudana tjänster som finns och var man kan få hjälp och stöd i en skilsmässosituation. De anser att det finns allt för lite information om detta. Var och en som behöver hjälp i en 21

26 skilsmässosituation borde få stöd och hjälp i den egna kommunen och informationen borde vara lättillgänglig. En tvåspråkig broschyr uppgjordes, som innehåller uppgifter om kommunernas, församlingarnas, organisationernas och föreningarnas serviceformer i en skilsmässosituation. På detta sätt fick man till stånd en helhet där samtliga instansers tjänster presenteras gemensamt. Broschyrens layout gjordes av grafiker Elina Nikkola inom KASPERI II projektet och den sändes till alla kommuner som varit med i projektet (bilaga 11). Utbildningsdagar kring temat skilsmässa i barnfamiljer I Österbotten har det egentligen inte arrangerats utbildning om temat skilsmässa för anställda som jobbar med tidigt stöd. På vintern 2013 arrangerade projektet en finsk- och svenskspråkig utbildningsdag i Vasa med temat skilsmässa i barnfamiljer. Målet var att öka de anställdas beredskap att möta barnen och föräldrarna som håller på att skilja sig eller som redan har skilt sig. Förbundet för mödra- och skyddshem och Barnavårdsföreningen i Finland rf. ansvarade för dagarna. Inbjudan sändes till anställda inom hälsovården och småbarnsfostran, skolor, kuratorer, psykologer, socialarbetare, organisationernas anställda och socionomstuderande i landskapet. Närmare 100 personer deltog i båda dagarna och utbildningen fick god respons av deltagarna Viktiga resultat Arbetsmodellen samarbetssamtal med tillhörande guide Föra barnen på tal familjeintervention Föra barnen på tal-samtal Stödgruppsverksamhet Finsk- och svenskspråkig broschyr finsk- och svenskspråkiga affischer om fallgropar i föräldrasamarbetet vid separation, samt barns synvinkel vid boende- och umgänge. Affischerna är avsedda som arbetsredskap för socialarbetarna. ( En svenskspråkig loggbok, tvåspråkiga broschyrer anpassade för skilsmässosituationer och tre anställdas erfarenheter av metoden som hjälp och stöd vid skilsmässa. Svensk- och finskspråkig loggbok omformad att passa i skilsmässosituationer. En erfarenhet av metoden som hjälp och stöd vid skilsmässa. Ansvarsinstans hittad och projektansökan till RAY. om tjänster vid skilsmässa inom kommunerna och tredje sektorn, (bilaga 11) Utvärdering av hur målsättningen har förverkligats Barnfokus vid hjälp och stöd vid skilsmässa, dvs. stärkande av barnets synvinkel i tidigt skede av en skilsmässa är det behov som legat bakom utvecklingsprocesserna. Positivt har varit att kunna hitta och i viss mån även pröva olika arbetssätt där utgångspunkten är barnets synvinkel och klienternas delaktighet. I samarbetssamtalsförsöken ville man hitta en struktur, arbetsmodell för en samtalsserie och önskemålet var att den projektanställdas resurser används för att träffa familjer under försöket. Under projektets gång förbättrades situationen i Vasa gällande klientfall och köer, vilket försvårade rekryteringen av familjerna. Personalbyten påverkade också rekryteringen av familjer till försöket, liksom även det faktum att de övriga intresserade kommunerna sent fick möjlighet att delta i försöket. Totalt nio familjer deltog i samarbetssamtalen. Utgående från dessa erfarenheter kunde man hitta en struktur, som de anställda och föräldrarna kunde ta ställning till och bearbeta. Största utmaningen vid användning av externa resurser vid olika försök är implementering av arbetsmodellen i organisationen. I jämförande utvärderingen för projektet 22

27 ( uttryckte även KASPERI II projektets delprojekt Vahva pohja elämään, sin oro för implementeringen av modellen. På grund av att det varit svårt att hitta familjer kom man för sent i gång med implementerings- och utvärderingsdelen. Möten med anställda startade först i februari och feedbackmötena med klienterna i maj Med tanke på implementeringen skulle det ha varit nödvändigt med ett års tilläggstid. Tvååriga projekt är för korta för både utvecklande och implementering av nya arbetsmodeller. Nästan alla de föräldrar som deltog i feedbackmötena kring samarbetssamtalen tyckte att de haft nytta av samarbetssamtalen och att de kunde rekommendera dem till andra familjer ( De ansåg att samtalsledaren hade behandlat bägge parter jämlikt och tyckte att kravet på bägge föräldrarnas deltagande i samtalen var en bra sak. Av olika orsaker deltog endast tre familjers barn i träffarna. Föräldrarna upplevde ändå att det är positivt att barnen deltar i en träff. Föräldrarna betonade också nödvändigheten av utomstående hjälp och rådgivning, samt stöd från personer i liknande situation. Man efterlyste tjänster för barn vid skilsmässa. Samma saker kom också fram i Magdalena Hellströms intervjuer med familjerna. De hade inte hört talas om stödgruppsverksamhet, men förhöll sig positivt till det och tyckte att det var viktigt att träffa andra föräldrar som höll på att skilja sig eller som redan var skilda. Även i försöken med de två andra arbetssätten uppstod svårigheter att hitta lämpliga familjer. Omsättningen bland personalen och ett kort implementeringsskede påverkade också slutresultatet i detta försök. Att inom en viss tid hitta lämpliga familjer har gång på gång visat sig bli ett hinder i utvecklingsarbete då man ska testa nya sätt att arbeta. Antingen hittar man inga lämpliga familjer eller så vill de inte delta. I försöket med arbetssättet Föra barnen på tal-samtal hade samtliga socialarbetare andra jobb då projektet upphörde. I försöket med Föra barnen på tal familjeintervention gick det också så att antalet personer som fått utbildning i metoden minskade p.g.a. att man bytte jobb eller att utbildningarna avbröts. Trots att man endast fick några anställdas erfarenheter av arbetssätten är det ändå positivt i bägge försöken att alla förberedelser för att ta i bruk arbetssättet nu är gjorda och att det finns en implementeringsplan. I några kommuner kräver ett ibruktagande av arbetssättet att det arrangeras nya utbildningar för nya socialarbetare. Det positiva såväl i Jakobstadsregionen som i K5 området var beslutet att pröva sådana arbetssätt vid hjälp och stöd vid skilsmässa som man för tillfället eller tidigare hade utbildat personal i. Redan under projekttiden arrangerade och finansierade kommunerna själva utbildningarna, vilket innebär att kommunerna inte är beroende av projektets finansiering för utbildningarna. Utvecklingsprocessen för stödgruppsverksamhet kunde inte genomföras på önskat sätt så att man redan under projekttiden skulle ha kunnat starta referensgrupper för frånskilda. Man lyckades hitta en ansvarsinstans som var intresserad av att utveckla stödgruppsverksamhet regionalt i Österbotten. Efter den första ansökningsrundans negativa beslut inväntade man följande ansökningsrunda. Här kan man förstås fundera på vad som kunde ha gjorts annorlunda. Det fanns önskemål om en mera bestående tvåspråkig verksamhet för stödgruppsverksamhet för föräldrar och barn i Österbotten. Det kunde inte organisationerna och föreningarna starta upp just då med till buds stående medel. Om man hade gått in för att pröva andra tillfälliga alternativ med projektmedel skulle inte heller det ha lett till goda resultat. Efter projektet skulle man ha varit i samma situation som tidigare. Vasa mödra- och skyddshem samt församlingen har under ansökningstiderna vardera arrangerat en egen referensgrupp för frånskilda och Folkhälsan har ordnat en föreläsning om skilsmässa. Det kräver långsiktigt arbete att hitta klienter för dylika grupper, att utveckla regelbunden verksamhet på bägge språken och samarbete mellan kommunerna och tredje sektorn Delaktighet I samarbetssamtalen har samtalsledaren strävat efter att tillämpa förhållningssättet och programmet Vägledande samspel/icdp där det viktigaste i delaktigheten; respektfullt bemötande är det centrala. Programmet är starkt förankrat i FN:s barnkonvention och dess huvudsakliga syfte är att stödja och utveckla sensitivitet och lyhördhet för barns behov och rättigheter hos föräldrar och omsorgspersonal. Programmet har ett starkt barnfokus. I samarbetssamtalen har man utgående från delaktighet fokuserat på närvaro, respekt, lyhört och jämlikt bemötande. I försöken med samarbetssamtal och TLP-arbetssätten fick föräldrarna via en anställd och en broschyr både muntlig och skriftlig information om hur man blir delaktig av servicen. I broschyren berättas om arbetssätt, dess mål, förutsättningar att delta och via samarbetssamtalsbroschyren även hurudana svårigheter det kan vara frågan om. För barnen berättar man om vad som är på gång, om vikten av att höra deras åsikter och om vikten att få uttrycka tankar och åsikter om den egna situationen och livet. För att barnets delaktighet ska bli verklighet förutsätts att de anställda har beredskap att samarbeta med barn och att lyssna på dem. Beslutet om barnets vårdnad, boende umgänge och samarbetsformer är föräldrarnas. 23

28 Samtalsledaren bestämmer ingenting för föräldrarna. Hon leder samtalet och tillsammans med föräldrarna funderar hon på barnets synvinkel, olika alternativ och deras inverkan på barnets liv. I samarbetssamtalen ges barnen en möjlighet att uttrycka sina tankar och åsikter i en situation då båda föräldrarna är närvarande. Barnens tankar beaktas i besluten men de kan inte besluta om sin egen situation. Deltagandet i samtliga tre arbetssätt är frivilligt. Alla hade möjligheten att välja att inte delta, vilket också är en form av delaktighet. De hade också möjlighet att meddela om de ville avbryta. Barnen och föräldrarna hade också möjlighet att välja om barnet ska delta i träffarna eller inte. Här kunde en förälders beslut att inte ta med barnet i träffarna, leda till att barnet inte deltog. Då man först träffade barnen berättade man att de inte behöver svara på frågorna om de inte vill. På så sätt kunde barnen själva neka att delta. I början av försöket berättade man för föräldrarna att de samtidigt är med och utveckla en servicemodell och att det i samtalsserien även ingår uppföljning och responsträff där man vill höra deras tankar, åsikter och utvecklingsförslag om samarbetssamtal. Föräldrarna ombads också att ge respons medan samtalsserien pågick så att samtalsledaren skulle kunna korrigera saker under processens gång. Föräldrarna hade möjlighet att inverka på arbetsprocessen så att de valde vilka frågor som skulle tas upp vid vissa träffar Implementering av resultat / verksamhetsmodeller efter avslutat projekt Diskussionerna för implementering av samarbetssamtalen inleddes på vårvintern Det finns många gemensamma element i samarbetssamtal och de medlingssamtal familjerådgivningarna erbjuder. Fokus ligger på barnen och gemensamt föräldraskap i bägge fallen. Ärenden som hör samman med parrelationer ingår inte i samarbetssamtal, men däremot kan de behandlas i familjerådgivningarnas medlingssamtal. I Vasa och Korsholm har man hållit mötet med familjerådgivningen och de familjerättsliga socialarbetarna om olika samarbetsmöjligheter. Dessa kommer att leda till någon form av nya samarbetsformer som då projektet avslutas ännu inte är klara. Samarbetssamtalens innehåll och principer (barnen i fokus, förälderns och barnets delaktighet, samarbetsföräldraskap och medlande element) integreras i avtalsarbetsprocessen i Vasa och Korsholm. Om det efter några besök verkar som om föräldrarna inte kan nå en lösning eller om de har samarbetssvårigheter, överväger socialarbetaren / barnatillsyningsmannen huruvida samarbetssamtal kunde vara ett alternativ för klienten, och berättar muntligt om samarbetssamtal och ger en broschyr om den. Bild 6. Samarbetssamtalet i avtalsprocessen AVTALSPROCESSEN Kontakt med socialarbetaren Träff Träff Samarbetssamtal Avtal Inledande träff Barnet och dess situation Föräldrarnas samarbete Träff med barnet/den unga Tematräff Sammandragsträff Uppföljningsträff AVTAL 24

29 Under hösten 2013 har de socialarbetare som redan är bekanta med innehållet i samarbetssamtalsmodellen möjlighet att delta i ICDP-vägledning, som totalt omfattar 6 möten och vars avsikt är att stärka barnfokus i avtalsprocessen. I slutet av projektet kallades socialarbetarna, som jobbar med familjerättsliga ärenden till en seminariedag där man berättade om de tre olika arbetssätten i projektet och om erfarenheterna av dem. De kommuner som inte var med i samarbetssamtalsförsöket fick endast denna dags information om samarbetssamtalsmodellen. Alla som sköter familjerättsliga ärenden i Österbotten kommer att få samarbetssamtalets guide inklusive arbetsredskap till sig sänd. Om Vasa mödra- och skyddshem får ett positivt finansieringsbeslut kan man i större omfattning inleda stödgruppsverksamhet. 4.4 Projektplanens målsättning IV: Specialkunnande förs till basservicen Den fjärde målsättningen: Specialkunnande förs till basservicen är relaterade till alla tre målsättningar i KASPERI: Med hjälp av verksamhetsmodellen eller programmet får barnen och de unga intensivt stöd i ett tidigare skede. Man utvecklar förebyggande, mångsidiga, lågtröskel arbetsformer genom att förnya servicestrukturerna för unga och barnfamiljer. Särskilt stöd inom basservicen I föregående projekt utvecklades modellen resursteam som en del av sjukvårdsdistriktets verksamhet inom barn- och ungdomspsykiatri. Det har man genom Kaste II fördjupat och utvidgat. Eftersom resursteammodellen redan är en del av sjukvårdsdistriktets verksamhet har arbetet nu gått ut på att göra arbetsmodellen mera känd. Modellen fungerar inom Vasa sjukvårdsdistrikts område, och i praktiken har arbetsmodellen genomförts från Vörå till Kristinestad. Projektarbetarens roll har under projekttiden varit att stöda de anställda inom sjukvårdsdistriktets eget resursteam (en sjukskötare på barnpsykiatriska polikliniken och en på ungdomspsykiatriska polikliniken), samt att marknadsföra teamets arbete i regionen. De anställda har varit Camilla Dahlbäck-Salmela och Jarmo Ylinen, båda är specialsjukskötare inom psykiatri och familjeterapeuter. De team som specialiserat sig på tidigt samspel och anknytning (RIST- ja ANK-teamen) fick ökat kunnande under Kaste I familjeprojektets tid. Under Kaste II familjeprojektets tid har målet varit att implementera teamens verksamhet inom olika sektorer. Medan Kaste familjeprojektet I pågick arrangerades en omfattande utbildning gällande anknytning och tidigt samspel och som resultat av det uppstod två arbetsgrupper, RIST-gruppen (RealtionsInriktatSmåbarnsTeam), med medlemmar från alla kommuner inom K5, samt ANK-teamet (ANKnytningsteam), med deltagare från sex kommuner mellan Kronoby och Korsholm. Båda grupperna är mångsektoriella och i grupperna ingår personer från hälsovården, socialvården, familjearbetet och mentalvården. I början av Kaste familjeprojektet II gjorde båda grupperna upp verksamhetsplaner för projekttiden. Bägge grupperna hade ganska likadana planer, men åtgärderna för att nå dem skiljde sig från varandra. Målsättningen har varit att Att upprätthålla och stärka gruppmedlemmarnas specialkunnande Att bland dem som arbetar med småbarn öka medvetenheten om anknytningens betydelse för barnets utveckling Att identifiera och stöda familjer som har svårigheter med anknytning Att lyfta fram barnens röst när man utreder problem i samspelet 25

30 4.4.1 Åtgärder för att nå målen Resursteamet Under projekttiden har projektarbetaren regelbundet träffat resursteamets anställda. Projektarbetaren har också berättat om resursteamet i kommunerna tillsammans med resursteamets anställda. På hösten 2012 hölls ett informationsmöte för de anställda där en läkare från Åbo berättade om erfarenheterna av mentalvårdsambulansmodellen för barn och unga som Kaste I varit med om att utveckla inom Åbo universitetssjukhus område. Modellen är ganska så likadan, förutom att teamets medlemmar representerar andra yrken som sjukskötare, psykolog och läkare. RIST-och ANK-teamen Arbetsgruppernas möten, reflektionsdag och utvidgning av grupperna har varit åtgärder för att upprätthålla och stärka kompetensen. RIST- gruppen har under projekttiden ordnat elva möten och ANk.-teamet nio. Inom det föregående projektet hade teamen fått specialkunnande om anknytning och samspel och det centrala har varit barnens budskap i interaktionen med de vuxna. Eftersom grupperna är små och det från någon kommun kanske bara deltog en person är verksamheten mycket sårbar, och därför har det under Kaste II perioden varit viktigt att få med flera människor i teamens verksamhet och som nu blivit delaktiga av kunskapen. Båda grupperna har vuxit och nu finns det ett mångprofessionellt team i varje kommun. Nya gruppmedlemmar har blivit inskolade i teamets verksamhet. I maj 2013 hölls en gemensam reflektionsdag under ledning av Katri Kanninen. Katri ansvarade också för den omfattande utbildningen inom Kaste familjeprojektet I. Avsikten med denna reflektionsdag var att fördjupa kunskaperna om videoobservationer (VIT / Video Intervention Therapy) via de fall teamet behandlar och vidare att stöda fortsatt arbete med hjälp av gruppdiskussioner. I reflektionsdagen deltog 18 personer. För att öka och sprida information om vikten av tidig anknytning för barnets psykiska utveckling och hälsa har grupperna ordnat informations- och diskussionsmöten för olika samarbetsparter. Grupperna har gemensamt arrangerat sju olika möten (RIST sex möten, ANK ett), där dagvårdspersonal, mödrarådgivningspersonal, hälsovårdare och socialarbetare har deltagit. Informationsmaterialet finns samlat i en broschyr ( och finns också som PowerPoint-presentation. Man har gett konsultationsmöjligheter till samarbetsparter och i media informerat om teamens verksamhet. Teamens mål har också varit att identifiera och stöda familjer som löper risk att få problem med samspelet. De fall som behandlats är i de flesta fall gruppmedlemmarnas egna klienter. Ett av de viktigaste arbetssätten har varit videofilmning. Man har med familjens, oftast mammans och barnens, medgivande filmat dem och sedan analyserat och diskuterat filmerna i teamen. Teamet har gett respons till föräldrarna via en enskild teammedlem. I analysen har man koncentrerat sig på positiv interaktion och gruppmedlemmarna har fått stöd i att stärka och lyfta fram positiva saker. Inom Kaste familjeprojektet I i Österbotten utvecklade man ett verktyg för observation (bilaga 12 ) och användningen av detta har nu förankrats. ANK-teamet vid social- och hälsovårdsverket i Jakobstad har gjort en vårdkedja för samspelsproblem (bilaga 13). Vårdkedjan har presenterats för olika yrkesgrupper (läkare, hälsovårdare och socialarbetare) vid fyra olika tillfällen. Av RIST gruppens fem deltagarkommuner har representanterna från Malax och Korsnäs börjat arbeta med en vårdkedja för dagvården i sina kommuner. Det är en sak att identifiera familjerna, men en större utmaning är det att hitta det rätta stödet för en familj. Såväl RISTsom ANK teamen har fått information om ICDP, som är en modell för vägledande samspel och också deltagit i fortbildningsdagar i ämnet Lek och Omsorg under ledning av barnpsykiater Lotta Lassenius- Panula. Lek och Omsorgdagarna var också öppna för alla familjearbetare i regionen. RIST- ja ANK teamen står också till barnskyddets förfogande. De har tillsvidare använts ganska lite, vilket innebär att här finns utvecklingsmöjligheter. Man kan dra nytta av teamen i utredningar om barnskyddsbehov gällande barn under tre år på så sätt att man ger utlåtande om interaktionen mellan barnet och föräldrarna. Studerande Karin Bjonbäck har i sin undersökning för behörighetsstudier som socialarbetare intervjuat socialarbetare som hör till eller har hört till teamen om deras erfarenheter av användningen av videoobservation i barnskyddsprocesser där småbarn ingår ( De svarande var 26

31 överens om att filmandet gör att barnens röst blir hörd, en röst som annars ofta glöms bort då föräldrarna för fram sina problem Viktiga resultat Resursteamet: Viktiga resultat under projekttiden: De anställda inom sjukvårdsdistriktets resursteam har tillsammans med en projektarbetare utarbetat ett infobrev som har sänts till ansvariga för kommunernas dagvård och skolor. Resursteamets anställda har också gjort information för poliklinikernas hemsidor.. RIST-och ANK-teamen : De viktigaste resultaten: Broschyr och annat material ( Vårdkedja för anknytning och samspel RIST- och ANK teamen är implementerade i kommunerna Utvärdering av hur målsättningen har förverkligats Resursteamet: När ett barn eller en ung person mår dåligt, har symptom eller man annars blir orolig för personen i dagvården eller skolan, är det viktigt att snabbt och enkelt kunna konsultera sakkunniga. I detta fall tänker man närmast på beteendestörningar eller symtom som på något sätt pekar på psykiatriska problem. Det är allmänt känt att det inom vår region förekommer långa köer till både familjerådgivning och psykiatrisk poliklinik, som det också krävs remiss för. På sommaren 2012 meddelande den ena av de anställda vid sjukhuset att hon blir moderskapsledig i början av december. Det visade sig vara svårt att få en ersättare för henne och platsen var därför tom under några månader. Det är svårt att marknadsföra en verksamhet då man inte vet vem som kommer att sköta den aktuella platsen. Under samma vinter arbetade den andra anställda delvis i skiftarbete på en avdelning, vilket innebär att han bara fanns några dar per vecka i arbete på polikliniken. På polikliniken hade han vanlig patientmottagning. Under hela projekttiden har det varit brist på läkare på bägge poliklinikerna vilken har delvis har täckts av stafettläkare, och detta har lett till att det inte funnits resurser att fördjupa eller utveckla verksamheten. Resursteamets anställda har själva gjort statistik över utfört arbete. Enligt denna statistik har de haft 43 besök under tiden Största orsaken till kontakterna med resursteamen har varit beteendestörningar och 27

32 koncentrationsstörningar. De flesta kontakterna har kommit via skolan. Teamet har gjort besök i skolor och daghem men också i barnens egna hem. RIST- och ANK-teamen: Kaste familjeprojektet II i Österbotten gav en möjlighet att förankra den kunskap man fått om tidigt samspel och anknytning. Den tvååriga projekttiden är för kort för att utveckla ny kunskap, att ta den i bruk och att implementera den. Ett system där man ger specialutbildning till en liten personalgrupp är osäkert och risken är stor att personalen byts eller avslutar sitt arbete och då försvinner även kunskapen. Både RIST- och ANK-teamen har aktivt arbetat för att bevara den kunnande man fått inom Kaste familjeprojektet I i Österbotten. Det har gjorts genom att ta med nya människor, förmedla information och utbilda folk. I bägge teamen har en del gruppmedlemmar slutat eller bytt arbetsplats, men teamens verksamhet är bestående och har vidareutvecklats i Kaste familjeprojektet II. Teamens mål att rådgivningarna och dagvårdenheterna aktivt skulle använda sig av teamens tjänster har inte egentligen blivit verklighet. Teamen hoppades på att daghemmen och rådgivningarna skulle ha använt sig av videofilmningsmöjligheten, men tröskeln för att banda eller ens att be om lov av föräldrarna att filma har varit för hög. Även de etiska aspekterna vid videofilmning har väckt diskussioner. En annan orsak som uppgetts är tidsbrist Implementering av resultat / verksamhetsmodeller efter avslutat projekt Resursteamet har redan efter Kaste I varit en del av sjukvårdsdistriktets verksamhet och implementeringen har redan då gjorts. Under detta projekt har man egentligen stärkt den befintliga verksamhetsmodellen i regionen. RIST-och ANK-teamen Bägge teamen fortsätter sin verksamhet efter projekttiden. Uppgörande av nya verksamhetsplaner för kommande år är redan långt på väg. Ordförandeskapet i RIST-teamet cirkulerar så att ansvaret ett år ligger på Malax och Korsnäs kommuner och följande år på de tre övriga kommunerna. Båda teamen håller dessutom en gemensam reflektionsdag ungefär en gång per år. (bilaga14). 28

33 5 SLUTSATSER OCH UTVECKLINGSFÖRSLAG Målsättningen under två projektperioder i Österbotten har varit att utveckla tidigt ingripande och ansvarstagande i servicen till barn och unga. Vi har försökt få till stånd ett förhållningssätt där dialogen är det centrala och via utbildningsgrupper och nätverk försökt få in metoden Ta upp oron. Det är kostnadseffektivt att den egna personalen utbildas som utbildare i Ta upp oron och att man sedan ger möjlighet även till annan personal i kommunen. Stora personalgrupper kan öka sitt kunnande till rätt små kostnader. De utvärderingar som studerande har gjort visar att utbildningen har effekter, personalen ingriper tidigare än förr då det uppstår oro för något barn. Tröskeln för tidigt ingripande har alltså blivit lägre. Samarbetet mellan nätverken har stärkts eftersom utbildningsgrupperna har varit mångprofessionella och eftersom man har börjat fundera på organiserade samarbetsmodeller. Förhållningssättet handlar om dialog och garanterar således att klienterna blir delaktiga på lika villkor. I detta projekt utvärderade vi personalens erfarenheter av diskussionerna i Ta upp oron. En fortsättning kunde vara att utvärdera familjernas/föräldrarnas erfarenheter. Är metoden så dialogisk som vi tror, upplever föräldrarna att de är jämbördiga parter och anser de sig ha blivit hörda? De här frågorna är nya utvärderingsfrågor. Sammantaget kan man konstatera att man i Österbotten tagit stora steg framåt då det gäller dialog som förhållnings- och arbetssätt. Utvecklande av familjearbete har också varit en målsättning för båda projekten. Bägge gångerna har man hört klienternas åsikter om servicen, med hjälp av enkät i Kaste I och intervjuundersökning i Kaste II. Svaren visar att familjearbetet är en väldigt viktig serviceform för familjerna. Det ger stöd och hjälp i livskriser. I de flesta kommuner ställer man barnskyddets familjearbete framom det förebyggande familjearbetet, vilket också familjerna intygar. Majoriteten av familjerna upplever att de borde ha fått familjearbetet tidigare. Vårt hopp om att vi skulle få mera information om barnens erfarenheter av familjearbetet förverkligades dock inte, och kunde alltså undersökas mera. Vad ger familjearbete år barnen? Vad önskar barnen få av familjearbetet? De enkäter som sänts till hälsovårdarna visar att det i Österbotten finns områden där man inte känner till hurudana tjänster familjearbetet kan erbjuda familjerna. Det är intressant att inom de områden där man har tagit till sig dialog som arbetssätt har också hälsovårdarna de bästa kunskaperna om familjearbetets service och där löper också samarbetet med familjearbetarna mycket bra. Nästa skede i fråga om utvecklande av familjearbetet är just att utveckla nätverksarbetet. Socialarbetarna hör till familjearbetarnas främsta samarbetsparter och här finns utvecklingspotential. Samarbetet borde präglas av respekt för andras kunnande och förmåga att se olika sidor i familjernas liv. Projektet har hjälpt till att sätta tyngdpunkten på utvecklandet av familjearbetet i Österbotten och vi kan nu bättre föra fram hurudan resurs familjearbetet är för kommunerna. Vi är dock ännu inte i ett sådant skede att tillgången till familjearbete skulle vara jämlikt i hela Österbotten eller att arbetssättet helt och hållet skulle vara systematiskt. De team som utvecklades under Kaste familjeprojektet I, resursteamet samt i RIST- och ANK-teamen har under denna andra projektperiod implementerats. Då en ny verksamhet inleds eller då man får nytt kunnande är det klart att man inte under en kort projekttid hinner få full nytta av det som har utvecklats i projektet. De nämnda teamen arbetar över både sektor- och kommungränser och det tar lång tid för alla parter att ta till sig de nya tankesätten. Förutom tid behövs också stöd för att förankra nya saker. RIST- och ANK teamen har fått stöd av projektet. Under projekttiden hann bägge teamen göra upp verksamhetsplaner för de följande två åren, vilket är en god grund för fortsatt arbete. I projektet gjordes en utredning om vad socialarbetarna har tyckt om användningen av videointervention för att få småbarnens röst hörd då man utreder behov av barnskydd. Detta arbete ska bli en pro gradu-avhandling som ger värdefull information om småbarnens möjligheter att bli hörda i barnskyddsutredningar. I Österbotten har målsättningen barnfokus vid hjälp och stöd vid skilsmässa lett till att man nu som klient har större möjlighet att i ett tidigare skede få delta i samtal med barnet i fokus där man funderar på hur man som förälder skall samarbeta så att barnen tar så lite skada som möjligt av separationen. Barnets synvinkel och stärkande av delaktighet i arbetssätten borde också leda till att man även träffar och samtalar med barnet. Det är inte säkert att det inom en nära framtid finns regelbundet återkommande stödgruppsverksamhet för barn och frånskilda föräldrar i Österbotten. I och med projektansökan från Vasa mödra- och skyddshem är sannolikheten ändå större än tidigare. På vissa daghem, rådgivningar och organisationer har anställda stärkt sina färdigheter att möta skilsmässofamiljer och med hjälp av skilsmässobroschyren är det lättare att få en helhetsbild över den egna kommunens service vid separation. Tack vare 29

34 målsättningen barnfokus vid hjälp och stöd vid skilsmässa har man kunnat ta några steg framåt för vidareutveckling av service vid separation. Omsättningen bland anställda och den korta utvecklings- och implementeringsfasen är de största riskfaktorerna för målsättningens implementering. Ett behov av vidareutveckling finns. Klienternas delaktighet som en separat delmålsättning har känts svårt att förverkliga. Klientens delaktighet har varit en röd tråd i projektets alla mål och det har man funderat på och i mån av möjlighet också förverkligat i delmålen. I den största delen av modellerna och arbetssätten, som man utvecklat och etablerat, har delaktigheten en stark grund. Det faktum att klientens delaktighet har varit en separat delmålsättning har kanske ändå medverkat till att man i ärendet har kommit framåt från att tala om det till agerande. I klientdelen för hjälp vid skilsmässa fick föräldrarna delta i utvecklandet av servicen och ta ställning till innehåll och struktur i samarbetssamtalet. I den regionala arbetsgruppen för familjearbete fick man också med en erfarenhetssakkunnig och i utredningarna om familjearbetet och i lärdomsproven har man utrett klienternas åsikter om olika tjänster och nödvändigheten av dessa. Klienternas delaktighet i utvecklingsprocessen för olika tjänster har varit en intressant erfarenhet. Det har medfört en ökad förståelse hur viktigt det är att klienterna deltar och hos projektarbetarna har det öppnat ögonen för möjligheterna att använda klienternas erfarenheter i utvecklingsarbetet. I styrgruppens båda akvarieutvärderingar ( upplevde man att projektutvecklingen fjärmat sig från det grundläggande vardagsarbetet. Mellanfinlands Kasteorganisation har känts tung och fjärran. Andra svårigheter har varit att utveckla projektet inom viss bestämd tid, omsättningen bland de anställda och rekryteringsproblem. Ur projektarbetarnas synvinkel har Kaste-organisationen inneburit att man haft mycket administrativt arbete. De projektanställdas resurser har inte räckt till att föra vidare så här stora projekthelheter inom ett stort område, med stram tidtabell, på två språk och all projektbyråkrati, som blev mera omfattande än den man i den ursprungliga planen tänkte sig. KASPERI II projektet i Mellanfinland har ändå varit ett mycket stort stöd för de projektanställda, som ofta ensamma har tvingats arbeta med stora helheter. Projektarbetarna har upplevt stor samhörighet med den organisationen. Nätverkande med andra projektanställda har varit väldigt viktigt med tanke på stöd från personer i liknande omständigheter och gemensam förståelse. Det har också varit viktigt att utvecklarna haft gemensamma arenor och nationella forum. En del av styrgruppsmedlemmarna upplevde att projektet förblivit obekant för vissa centrala anställda och man önskade att utvecklingsarbetet kunde ske närmare aktörerna. Informationsförmedlingen upplevdes som besvärlig. Speciellt i de fall där alla kommuner inte var representerade i styrgruppen blir ansvaret för informationsspridningen väldigt stor för styrguppsmedlemmarna och projektarbetarna. Det har funnits en plan för kommunikationen men projektets interna och externa information kunde ha skötts bättre. Detta är troligen orsak till att projektet förblivit främmande för vissa. Kontakttagande och informationsspridning via e-post har å andra sidan varit speciellt svår under denna projekttid. I styrgruppens utvärdering framkom att kommunerna haft olika målsättning för utvecklingsarbetet och att det regionala samarbetet har minskat jämfört med tidigare projekt. I den jämförande utvärderingen av projektet Vahva Pohja elämään, konstateras att det är svårt att få en helhetsbild av Kaste projektet på grund av att här ingår så många olika stora mål. Ett eller två tydliga utvecklingsmål skulle möjliggöra en djupare koncentration på interaktionen med aktörer i kommunerna och detta skulle öka engagemanget för att nå målet. Enligt dem skulle man då kunna öka engagemang och motivation för målet och därigenom även förbättra utvecklingsarbetets effekter. En viktig utvecklingsutmaning som kom fram på de båda jämförande utvärderingsmötena var hur viktigt skede det handlar om då man fastställer målsättningen och för detta bör reserveras tillräcklig med tid så att önskemål och behov motsvarar de rätta och viktigaste utvecklingsbehoven. Styrgruppens utvärderingsakvarium lyfte fram utmaningarna i samband med utvecklandet av arbete över sektorgränserna. Att gemensamt arbeta och utveckla, underställda en engagerad ledning, ställdes som mål. Koordinationsgruppen i Jakobstad visar genom sitt arbete att detta kan fungera på ledarnivå. Chefer för många olika sektorer sitter runt samma bord och planerar tillsammans. Dessutom visar arbetet med metoden Ta upp oron, att det inte är svårt att sitta tillsammans med representanter från olika sektorer för att fundera på samarbetsmöjligheter. I en utvärdering som en utbildningsgupp gjort framkom upprepade gånger att personalen upplever utvecklande av det sektoröverskridande arbetet som väldigt positivt. Det finns vilja till yrkesövergripande arbete! Tjänster för barn, unga och familjer har sedan år 2005 utvecklats inom fyra större projekt i Österbotten. Kaste familjeprojektet II i Österbotten avslutar en lång projektutvecklingsprocess i regionen. Servicen går att utveckla med eller 30

35 utan projekt. Ifall man i framtiden fortsätter utvecklingsarbetet via projekt hoppas vi att man skulle fästa uppmärksamheten på följande utmaningar: Delaktighet i projektförberedelser och antalet mål: Det borde reserveras mera tid för förberedande av projekten och målens antal i projekten borde minska. Målsättningen ska också vara realistisk och så konkret som möjligt. De anställda och ledningen borde vara delaktiga redan vid förberedelserna (även de projektanställda om det är möjligt) för att önskemål och behov ska motsvara de rätta utvecklingsbehoven. Om man under en tvåårig projekttid vill uppnå resultat måste kommunerna prioritera de delar eller mål som de vill utveckla. Vad finns det tid, personalresurser och utvecklingsintresse för? Då man tillsammans funderat på utvecklingsbehov och prioriteringar blir engagemanget för utvecklande av arbetet större hos alla parter. Det innebär också att personalen känner till utvecklingsidéerna innan projektet inleds. Redan under det förberedande arbetet borde man också fundera på arbetsfördelningen mellan kommunerna och projektet. Ledningens betydelse i utvecklingsarbetet: Ledningens betydelse är väldigt stor då det gäller att väcka intresse och iver för utvecklingsarbete och hur man för utvecklingsprocessen vidare och hur man förankrar arbetet. Det är omöjligt att komma till goda utvecklingsresultat utan engagemang och stöd av ledningen. Ledningen har också väldigt stor betydelse då det gäller att stärka en positiv inställning till utvecklingsarbete. Ibruktagande av nya metoder: De anställda kan inte ta i bruk många olika arbetsmetoder samtidigt. Man borde välja metod med eftertanke först i det skede då utvecklingsbehoven är klarlagda. Det är viktigt att reservera mycket tid för arbetet med motivation, rekrytering och engagemang i utbildningarna. En plan för hur en utbildning ska genomföras och hur man förankrar ett arbetssätt borde göras innan man deltar i utbildning. Organisering av projekt: En representant för varje kommun och de projektanställda borde delta i projektets styrgrupp. Det skulle vara bra om det förutom styrgruppen också skulle finnas en mindre arbetsgrupp som skulle träffas oftare och som skulle bereda ärenden åt styrgruppen. Samarbete med tredje sektorn Separata arbetsgrupper med tredje sektorn skulle främja samarbetet med organisationer och läroanstalter bättre än att tredje sektorns representanter har en plats i styrgruppen. Korta projekttider och rekrytering av projektanställda: Tvååriga utvecklingsprojekt, som i praktiken innebär ett års arbete, om man räknar bort tiden för uppstartande av projektet, avslutande och semestrar, kräver en mycket snabb utvecklingstakt. Många parallella korta projekttider gör det svårt att nå resultat som har effekter, skapar projekttrötthet och försvårar rekryteringen av projektanställda. Rekryteringen av projektpersonal måste inledas i tid och man måste även sköta om att de orkar med sitt jobb. 31

36 KÄLLOR Aspelin-Wikman, J. (2010). Plan för barns och ungas välmående inom K 5. Hämtat Kasperihanke Hämtat Pyhäjoki, J. (2010). Eväitä yhdessä toimimiseen, diabilder, Kokkola Social- och hälsovårdsministeriets publikationer 2012:1. 32

37 BILAGOR 1. Kaste familjeprojektet II, budget 2. Suunta. Kaste familjeprojektet II, verksamhetsplan 3. Malax implementeringsplan för Ta upp oron 4. Korsnäs implementeringsplan för Ta upp oron 5. Närpes implementeringsplan för Ta upp oron 6. Vörås implementeringsplan för Ta upp oron 7. Vaasan intensiiviperheohjauksen kehittäminen. Marianne Takala. Rapport Intensiiviperheohjauksen ohje sosiaalityöntekijöille. Marianne Takala 9. Info intensiiviperhetyöstä. Broschyr till familjerna 10. Broschyr för samarbetssamtal 11. Skilsmässobroschyr 12. Verktyg för att systematiskt utvärdera och behandla tidigt samspel och anknytning mellan barn i åldern 0-3 år och deras föräldrar 13. Oro för anknytning 0-3 år. Vårdkedja 14. RIST-teamets verksamhetsplan 33

38 Bilaga 1 Kaste familjeprojektet II i Österbotten, budget 34

39 Bilaga 2 BEHOV: Suunta. Verksamhetsplan för Kaste familjeprojekt II i Österbotten Ökad delaktighet och ökat välbefinnande för barn, unga och familjer. Verktyg för arbetstagare och ledning samt en medveten förändring av verksamhetskulturen mot ett mera förebyggande arbetsgrepp HUVUDSYFTE: Ur klientens synvinkel en hel och obruten serviceprocess från förebyggande stöd till specialservice. Målsättningarna kopplas till kommunens strategi (och genomförande) MÅLSÄTTNING ÅTGÄRD PROCESS UPPGIFTER Tidigt ingripande och stöd som verksamhetssätt och del av den kommunala strategin Tidigt stöd som förfaringssätt tas i bruk (Ta upp oron), kommunerna gör beslut. Dialogiskt tänkesätt integreras i verksamhetskulturen. 1.Förhållningssättet / modellen tas i bruk (Ta upp oron), implementering, utvärdering 2. Kommunspecifika - regionala processer: a) Kronoby b)jakobstadsregionen c) Vörå d) Korsholm e) K5 3. Koordinera, upprätthålla och ordna stöd för utbildarnätverket Kontakt till kommuner (jan 2012). Kommunspecifika /områdesvisa arbetsgrupper som diskuterar /planerar kommunens egen strategi och tidtabell. Utvärderingsplan (tillsammans med en studerande) vintern Sammankalla utbildarnätverket; kamratstöd, reflektionsdagar (våren 2012). Lära sig och förbinda sig till ett dialogiskt tänkesätt PRODUKTER/ RESULTAT PRODUKTER: Fungerande utbildarnätverk. Kommunerna vet hur den egna processen för tidigt ingripande och stöd går framåt. Processbeskrivningar. Utbildningen är en del av kommunernas fortbildningsprogram. RESULTAT: Förhållnings/ verksamhetssättet är implementerat. Klienternas delaktighet har ökat Dialogiska förhållningssättet syns i kommunernas verksamhetsplaner, strategier och ekonomiska beslut. KRITERIER FÖR ATT LYCKAS Motiverade utbildare Ledare som ger sitt fulla stöd till utbildarna Kommunerna börjar diskutera det dialogiska arbets- och förhållningssättet. Tydligt och fungerande familjearbete Gemensamma riktlinjer för innehållet i familjearbetet och hemservice för barnfamiljer uppgörs God praxis implementeras. Familjearbetets innehåll utvecklas i en mera strukturerad riktning Klienternas delaktighet stärks. Familjearbetarnas kunnande stärks (t.ex. inom mångkultur, missbruks- och psyk.problematik, dokumentation). Processbeskrivning. Hörande av klienter med hjälp av olika utvärderingsmetoder. Grupparbete (arbetstagare och/ eller ledning). Fortbildning (sköts med hjälp av kommunens eget folk) Ledningens engagemang PRODUKTER: Processbeskrivningar. Gemensam syn. Dokumentationsanvisningar. RESULTAT: Ökat kunnande, ny kunskap på fältet, ledningens engagemang. Ledningens engagemang Familjearbete en del av kommunens servicestruktur Intensivt familjearbete 35

40 Barnfokus vid hjälp och stöd vid skilsmässor / separationer Bilaga 2 fortsättning 1) Utveckla en verksamhetsmodell 3) Uppgöra en skilsmässoguide för barnfamiljer 1) Utreda, 2) planera, 3) testa, 4) utvärdera 1) Skapa/sammanföra arbetsgrupper. 2 ) Hitta en modell, utveckla, pilotera och utvärdera. Utreda samarbetsmöjligheter med tredje sektorn. 3) Samla fakta och skapa guiden PRODUKTER: Guide RESULTAT: Struktur/modell. Kamratstödsgrupper för olika målgrupper (barn, vuxna). Spridning av modellen. 2) Utveckla kamratstödsverksamhet Skilsmässoarbetsgrupper. Hitta lämplig modell. Klienterna styrs till grupperna och använder servicen. Hitta lämplig ansvarig (organisation) för att ordna kamratstödsgrupper Liite 2 jatkuu Specialkunnande förs till basservicen 1) Fördjupa och vidareutveckla resursteammodellen 2) RIST- och ANKteamens service tas i bruk 3) Kunnandet upprätthålls 1) Teamets verksamhetssätt utvecklas vidare. Konsultationsmodellen utvecklas. Processbeskrivning. Utvärdering. 2)Vårdkedjor och processbeskrivningar utvecklas vidare. Kunskap om tidigt samspel och anknytning förs till andra sektorer. RISToch ANK-teamen marknadsförs. Information. Klienternas delaktighet i utvecklingsarbetet. Skapa anvisningar. Ordna reflektionsdagar. PRODUKTER: Blankett. används. RESULTAT: Servicen Låg tröskel för konsultation. Servicen är lättillgänglig Resursteamet har spelregler för det praktiska arbetet Ansvarsperson Struktur för samarbetet Kunnandet upprätthålls Information 3) Reflektionsdagar Klienternas delaktighet Söka olika åtgärder för att förverkliga klienternas delaktighet. Samarbete med andra projekt. Klienternas delaktighet ska stärkas och användas när servicen utvecklas. Gemensam utvärdering. Klienternas delaktighet uppmärksammas då servicen inom tidigt ingripande, familjearbete, resursteamet, RIST- och ANK-teamet och kamratstödsgrupperna utvecklas. PRODUKTER: Klientutvecklingsgrupp RESULTAT: Ett stärkt klientperspektiv på verksamheten Klienterna deltar i planering, verksamhet och utvärdering 36

41 Bilaga 3 Malax implementeringsplan för Ta upp oron Implementeringsplan för Ta upp oron i Malax kommun Nuläge: - 3 stycken utbildare från dagvårdssektorn inom ramen för Ta upp oron-utbildarutbildningen som ordnades av Kaste-Familjeprojekt I i Österbotten. - Alla tre utbildarna har utbildat tillsammans i varje grupp. - Förutom pilotgruppen har utbildarna dragit två utbildningsgrupper till, så att sammanlagt 37 personer är utbildade, varav majoriteten finns inom dagvården. Plan framåt: - Utbildarna fortsätter att utbilda enligt behov och resurser. - För att utnyttja utbildarresurserna effektivare kan utbildarna dra kurserna parvis istället för att alla tre utbildar i samma grupp. - Man eftersträvar att ha mångprofessionella utbildningsgrupper. - Kursinbjudan går ut till dagvårdspersonal samt till lågstadie- och speciallärare. - Ansvarsperson för att processen lever vidare är barnomsorgsledare Stina-Britt Gullqvist. 37

42 Bilaga 4 Korsnäs implementeringsplan för Ta upp oron Implementeringsplan för Ta upp oron i Korsnäs kommun Nuläge: - 2 stycken utbildare från dagvårdssektorn inom ramen för Palmenias utbildarutbildning. Utbildningsplatserna finansierades från KASTE-Familjeprojekt II. Utbildarna officiellt färdiga Pilotgruppen med 14 deltagare färdigutbildad Gruppen bestod av dagvårdens personal och dagvårdschefen Ta upp oron är ett verktyg för hela dagvården Plan framåt: - Följande utbildningsgrupp startar 9.8 med ca 14 deltagare från dagvård, eftermiddagsdagvården och socialarbete. När denna grupp är färdig har alla inom dagvården fått utbildningen - Efter det förhandling med utbildarna om fortsättningen - Ledningen deltar i Palmenias Ta upp oro -semnariet Målsättningen är att följande grupp startar våren 2014, målgrupp: nya inom dagvården, förskolepersonal, lärare i årskurs 1 och 2 och ev. hälsovårdare. Man strävar till att ha mångprofessionella utbildningsgrupper - Ansvarsperson för att processen lever vidare är barnomsorgsledare Birgitta Blomqvist 38

43 Bilaga 5 Närpes implementeringsplan för Ta upp oron Implementeringsplan för Ta upp oron i Närpes hösten 2013 Nuläge: - De första utbildarna i Ta upp oron i Österbotten blev färdiga sommaren 2011 och då fick Närpes fem utbildare, tre stycken från dagvårdssektorn och två från bildningssektorn. Inom ramen för Palmenias utbildarutbildning får Närpes en utbildare till från skolsektorn. Hon blir klar hösten Inom dagvårdsektorn har de flesta gått utbildningen. De som saknar utbildningen är familjedagvårdarna som vårdar i eget hem. - En del hälsovårdare, men inte alla har fått utbildningen. - De flesta lärarna har inte heller gått den. Plan framåt: - Dagvården planerar att hålla en utbildningsgrupp per år. Målgrupp är den personal som inte gått ännu och nyanställda. Pia och Ann-Catrin fortsätter som utbildare. Det finns behov av återkopplingsdag / reflektionsdag för dem som fått utbildningen. Frågan hur den ska ordnas diskuteras vidare. - Under hösten 2013 planeras en utbildningsgrupp för lärarna, vilken förverkligas under våren Kursen hålls skilt för högstadiets och lågstadiets lärare och målet är att hålla en kurs / stadium / läsår. Johanna, Camilla och Ida är utbildare, antingen i par eller alla tre tillsammans. Till den första utbildningsgruppen kallas nyckelpersoner som är viktiga för att processen ska gå vidare. När det gäller utbildningen för lågstadielärarna blandas lärare från olika lågstadier i samma grupp. Hälsovårdare och kuratorer får också inbjudan till dessa kurser. Det är viktigt att ta tillvara feedbacken från dessa grupper så att kurserna kan utvecklas så att de känns relevanta för lärarna. - Ansvarspersoner för att processerna lever vidare i Närpes är bildningsdirektören och barnomsorgschefen. 39

44 Bilaga 6 Vörås implementeringsplan för Ta upp oron Implementeringsplan för Ta upp oron i Vörå kommun hösten 2013 Nuläge: - 2 utbildare från dagvårdssektorn och 1 utbildare från skolsektorn inom ramen för Palmenias utbildarutbildning. Utbildningsplatserna finansierades av KASTE-Familjeprojekt II. Utbildarna är officiellt färdiga Den ena utbildaren från dagvårdssektorn har flyttat bort från kommunen och är inte längre tillgänglig som utbildare från och med hösten Pilotgruppen med 9 deltagare är färdigutbildad. Gruppen bestod av ansvarspersoner från dagvårdssektorn. Plan framåt: - Följande utbildningsgrupp startar i november 2013 och det är HVC-gruppen som består av bildningschef, barnomsorgsledare, kurator, ledande skötare, skolpsykolog, koordinerande speciallärare, specialbarnträdgårdslärare och socialarbetare. - Efter utbildningen utvärderas den av gruppen. - Intentionen på lång sikt är att all personal som jobbar med barn och unga ska ha gått utbildningen. - HVC-gruppen tar ansvar för att det görs ett nätverksschema för hur man går vidare med samarbetet efter ett orossamtal. - Ansvarspersoner för att processen lever vidare är bildningschefen och barnomsorgsledaren. 40

45 Bilaga 7 Vaasan intensiiviperheohjauksen kehittäminen. Marianne Takala. Raportti 2013 Marianne Takala, mentori Vaasan intensiiviperheohjauksen kehittäminen Vaasan intensiiviperheohjauksen kehittämisen ensimmäinen palaveri pidettiin huhtikuussa 2013 ja Vaasan intensiiviperheohjauksen malli valmistui syyskuun 2013 puolessa välissä. Työskentelyjakso oli lyhyt ja siihen sisältyi työntekijöiden lomat, silti mallia ehdittiin testata yhden perheen kanssa ja vielä aloittaa toisessakin perheessä. Kehittämisjakson päättyessä voitiin todeta, että työmuodosta sovittiin pysyvä käytäntö. Vaasan intensiiviperhetyöstä tehtiin ohjeet sosiaalityöntekijälle sekä esite perheille annettavaksi. Kehittämistyöstä Vaasan intensiiviperheohjauksen kehittämistyöhön oli selkeä tarve. Vaasassa oli jo aiemmin kokeiltu intensiivistä perhekuntoutusta, mutta tämä työskentelymalli oli todettu raskaaksi ja käytännössä liian hankalaksi toteuttaa. Johto ja sosiaalityöntekijät antoivat kehittämistyölle tukensa. Käytännössä mallia lähtivät kehittämään Vaasan perhetukikeskuksen perhetyön yksikkö. Työtä kehittivät vastaava perheohjaaja Jutta Lahtinen, johtaja Tapani Penttilä, perheohjaajat Tanja Ekström, Reija Kangasluoma, Seija Riikonen ja Anki Ekman, sekä Kaste-hankeen edustaja Johanna Granholm ja palkattu mentori, perhepsykoterapeutti Marianne Takala, jolla oli pitkä kokemus lastensuojelutyöstä. Mentorin tehtäväksi muotoutui esitteiden koostaminen, kehittämistyön tukeminen ja intensiivityötä tekemään lähteneen perheohjaajatyöparin työnohjaus. Tärkein voimavara oli perhetyön yksikön ammatillinen osaaminen ja uskallus kokeilla uutta. Mallia käytännössä tekemään lähtenyt perheohjaajatyöpari suunnitteli toimivan ja monipuolisen ohjelman kolmen viikon intensiivijaksolle. Haastetta loi lyhyt työskentelyaika sekä työskentelyn keskeyttänyt lomakausi. Käytännössä se tarkoitti suunnitteluun osallistuvien eriaikaista paikallaoloa ja tästä johtuvaa hämmennystä kokeilun toteuttamisessa sekä työskentelyn käytännön muotoutumisessa. Mutta toisaalta koska työmuotoon oli tarvetta, perheohjaajat olivat motivoituneita kehittäjiä ja sopiva perhe löytyi, työ pääsi käyntiin. Keskeinen kehittämisväline oli esitteiden luominen. Esitteen työstämisen kautta työn raamit ja käytännön vaatimukset hahmottuivat. Ensin luotiin ohjeet sosiaalityöntekijöille: mitä intensiiviperheohjaus on, millaisille perheille työskentelymuoto sopii, millaista sitoutumista se vaatii perheen verkostolta ja etenkin perheen sosiaalityöntekijältä, miten työ käynnistetään ja millainen työskentelyprosessin on oltava. Oleellista oli myös määritellä, millaista sitoutumista se vaatii perheeltä. Raamien määrittely esitteen kautta oli merkittävä prosessi - ja esitettä muokattiin koko kehittämistyön ajan sitä mukaan kuin asioiden tarkempaan määrittelyyn tuli tarvetta. Toinen luotu esite on tarkoitettu perheille. Samalla kun esitteet valmistuivat, määrittyi siis myös Vaasan intensiiviperheohjauksen malli. (ESITTEET LIITTEENÄ) Mitä intensiiviperheohjaus Vaasassa on? Intensiivityö on tavoitteellista perheen tarpeisiin räätälöityä tiivistä ja määräaikaista työskentelyä perheen kotona. Intensiiviperhetyön tavoitteena on tarjota perheille kotiin apua tilanteissa, joissa lasten kasvu ja kehitys kotiympäristössä on merkittävästi vaarantumassa. Intensiivityö hyödyntää perheohjauksen perusosaamista, se on ensisijaisesti korjaavaa ja kuntouttavaa lastensuojelun perheohjausta. Perheohjauksen parasta osaamista ovat kasvatukseen, vuorokausirytmiin ja perheen vuorovaikutukseen liittyvät pulmat. Ohessa toteutuu arvioiva työote, kuten aina lastensuojelun perheohjauksessa. Työskentelyn tavoitteet määritellään yhdessä perheen ja sosiaalityöntekijän kanssa. Tavoitteet ovat konkreettisia ja niitä tarkennetaan viikoittain tiimissä, johon osallistuu perheen ja työparin lisäksi sosiaalityöntekijä ja tarpeellisiksi katsotut verkoston jäsenet. Jakson päätyttyä perheohjaajatyöpari kirjoittaa lausunnon jaksosta. Lausunto käydään perheen kanssa läpi. Perheohjaajatyöpari suunnittele intensiiviperheohjausjakson lukujärjestyksen eli miten ja milloin käytännössä perheen kanssa työskennellään. Perhe saa kansion, missä tämä lukujärjestys aikatauluineen ja materiaaleineen löytyy. Toimivaan ja riittävän monipuoliseen työskentelyyn katsottiin olevan hyvä sisältyä toiminnallisuutta, keskustelemista ja kirjallista työskentelyä, sekä toisaalta koko perheeseen suuntautuvaa, toisaalta välillä lapsiin ja vanhempiin erikseen suuntautuvaa ja tarvittaessa myös yksilöllistä työskentelyä. Perheen tarpeet ja sovitut tavoitteet luovat raamit työskentelyyn. 41

46 Bilaga 7 fortsättning Työskentelyssä hyödynnetään erilaisia työvälineitä, esimerkiksi muksuoppia, vanhemmuuden ja parisuhteen roolikarttoja, sukupuu ja verkostokartan piirtämistä, erilaisia kortteja (Nalle-kortit, vahvuuskortit jne), videointia ja erilaisia haastattelulomakkeita, kuten esimerkiksi perheen päivä, vuorokausirytmi, kerro lapsesta, perheen hyvinvointi, vanhemman jaksaminen arjessa, huolenaiheen lapsen vahvuudet -lomakkeita. Tärkeäksi todettiin myös perheen tavalliseen arkeen osallistuminen sekä siinä ohjaaminen ja havaintojen tekeminen. Olipa käytettävä metodi mikä hyvänsä, vuorovaikutuksessa oleminen, keskusteleminen ja kannustaminen ovat keskeisimmät työvälineet. Jokaisella perheellä on oma kulttuurinsa, arvonsa ja uskontonsa, mitkä on hyvä nostaa keskusteluun tätä kautta muotoutuu molemminpuolinen kunnioitus. Usean tunnin päivittäinen vuorovaikutuksessa oleminen perheen kanssa vaatii sekä perheeltä, että työparilta. Päivään voi rytmittää tauon, jolloin työpari poistuu perheestä esim. ruokailemaan. Työn intensiivisen luonteen vuoksi on järkevää ennen uudessa perheessä aloittamista varata työpäiviä raportin kirjoittamiseen, uuteen perheeseen perehtymiseen ja suunnitelman ja lukujärjestyksen laatimiseen uutta intensiivijaksoa varten. Yhden työskentelyjakson pituudeksi sovittiin kolme viikkoa. Mikäli perheessä työskentely jatkuu pidempään kuin kolme viikkoa, kolmen viikon jälkeen pidetään yksi väliviikko. Väliviikon aikana perheelle annetaan intensiivityön tavoitteisiin sopiva tehtävä. Työpari saa aikaa uuden lukujärjestyksen ja suunnitelman tekemiseen. Väliviikko mahdollistaa myös sovitut, vahvistavat kotikäynnit edellisissä intensiiviperheohjauksen perheissä. Intensiiviperheohjaajilta vaaditaan siis hyviä kohtaamisen taitoja, suunnitelmallisuutta ja järjestelmällisyyttä, monenlaisten työskentelytapojen ja -menetelmien osaamista, kykyä tarttua ja ottaa puheeksi vaikeita asioita, kykyä kannustaa ja antaa palautetta sekä kirjallisia taitoja raportin tuottamiseen. Siksi työparityöskentely ja työnohjaus ovat tärkeitä. Ne varmistavat työssä jaksamista ja laadukkaan tiedon tuottamista. Jokainen perhe on erilainen, myös erilaisia pulmia ja tavoitteita tulee vastaan, siksi on tärkeää saada riittävästi aikaa raportointiin sekä perehtymiseen ja suunnittelemiseen. Lopuksi Kehittämisjakson aikana toteutettiin kokonaisuudessaan yksi intensiiviperheohjausjakso ja toisen perheen jakso suunniteltiin ja aloitettiin, ja sosiaalityöntekijöillä on uusia perheitä odottamassa vuoroaan. Intensiiviperheohjaus kuuluu jatkossa työmuotona Vaasan perhetukikeskuksen perhetyöhön. Marianne Takala 42

47 Bilaga 8 Intensiiviperheohjauksen ohje sosiaalityöntekijöille. Marianne Takala Päivitetty OHJE SOSIAALITYÖNTEKIJÄLLE INTENSIIVIPERHEOHJAUS Intensiivityö on tavoitteellista perheen tarpeisiin räätälöityä tiivistä ja määräaikaista työskentelyä perheen kotona. Intensiiviperhetyön tavoitteena on tarjota perheille kotiin apua tilanteissa, joissa lasten kasvu ja kehitys kotiympäristössä on merkittävästi vaarantumassa. Intensiivityö hyödyntää perheohjauksen perusosaamista, se on ensisijaisesti korjaavaa ja kuntouttavaa lastensuojelun perheohjausta. Perheohjauksen parasta osaamista ovat kasvatukseen, vuorokausirytmiin ja perheen vuorovaikutukseen liittyvät pulmat. Ohessa toteutuu arvioiva työote, kuten aina lastensuojelun perheohjauksessa. Perheille on tehty oma esite intensiiviperhetyöstä. Millaisille perheille? Esimerkiksi Perheille, joille lastensuojelun tarpeen selvitys on tehty, ja jossa intensiivinen perheohjaus katsotaan hyödyntävän perhettä. Perheille, joissa voidaan työskennellä sekä päivä- että ilta-aikaan ja joka sitoutuu intensiiviperhetyön työskentelyaikoihin. Perheille, jotka sitoutuvat ottamaan vastaan usean viikon intensiivisen tuen. Perheille, jossa ei ole akuuttia päihde- tai mielenterveysongelmaa. Nämä pulmat ovat oltava riittävästi hallinnassa ja tähän liittyvä tukiverkosto mukana tiimissä. Akuutin huostaanottoriskin torjumiseksi, kun sosiaalityöntekijän tilannekartoitus on jo tehty. Perheille, joiden lapsi tai nuori on palaamassa sijoituksesta takaisin kotiin. Perheille, joille yksi perheohjauksen viikkokäynti ei tuo riittävää muutosta. Monipulmaisille perheille, jotka ovat huonosti muutoin autettavissa peruspalveluiden, sosiaalitoimiston perhetyön tai muiden avohuollon tukitoimien riittämättömyyden vuoksi. Työn toteuttaminen: 1. Sosiaalityöntekijä valitsee ja motivoi asiakasperheen. Perheille tehtyä esitettä voi käyttää apuna. Tarvittaessa perhe voi tavata jo motivointivaiheessa intensiivijakson perheohjaajatyöparin. 2. Sosiaalityöntekijä antaa perheohjaajatyöparille riittävät tiedot perheestä. 3. Sosiaalityöntekijä yhdessä perheen kanssa laatii konkreettiset alkutavoitteet intensiiviperhetyölle. Sosiaalityöntekijä, perhe, perheohjaajat ja tarvittaessa perheen verkosto arvioivat ja tarkentavat tavoitteita viikoittain työskentelyvaiheessa. 4. Perheohjaajatyöpari aloittaa sovitusti työskentelyn perheen kotona. 5. Työparityöskentely toteutetaan maanantaista torstaihin sovitun aikataulun mukaisesti siten, että työpari on perheessä samanaikaisesti. Perjantai on varattu palautteelle ja suunnittelulle. Tällöin kokoontuu myös moniammatillinen tiimi, johon kuuluvat intensiivityöparin ja perheen sosiaalityöntekijän lisäksi perheen tarpeiden mukaan valitut työntekijät. 6. Perheen sosiaalityöntekijä varaa jokaiselle perjantaille aikaa perheen ja perheohjaajatyöparin kanssa pidettävään arviointipalaveriin sekä tiimityölle. 43

48 Bilaga 8 fortsättning 7. Työskentelyjakso on 3 viikkoa, jonka jälkeen perheen kanssa voidaan jatkaa tarvittaessa pidempäänkin. a) Vaikka työskentely perheen kanssa jatkuisi yli kolme viikkoa, kolmen viikon jälkeen työskentelyssä pidetään väliviikko. Tämän viikon aikana perheellä on tehtävä. Perheohjaajat hyödyntävät tämän viikon mm. jatkosuunnitelman tekoon, perhettä koskeviin tukiverkkopalavereihin sekä vanhojen intensiiviperheohjausperheiden tukikäynteihin. b) Mikäli työskentely päättyy tähän, väliviikon aikana tehdään raportti jaksosta, perehdytään uuteen perheeseen ja tehdään jakson suunnitelma, sekä käydään tukikäynneillä sovitusti vanhojen perheiden luona. 8. Perheen verkoston on hyvä olla tietoinen intensiivijaksosta ja tarpeen mukaan myös osallistua perjantaitiimeihin. 9. Perheessä työskentelevä työpari saa työnohjausta. Työntekijät: Jutta Leino, johtava perheohjaaja puh: Anki Ekman, perheohjaaja puh: Seija Riikonen, perheohjaaja puh:

49 Bilaga 9 Info intensiiviperhetyöstä. Esite perheille INTENSIIVIPERHEOHJAUS TYÖSKENTELYSTÄ SOVITAAN SOSIAALITYÖNTEKIJÄN KANSSA INTENSIIVIPERHEOHJAUS Vaasan intensiiviperhetyön kehittämistä on tuettu Kaste-rahoituksella. Suunnittelu aloitettiin keväällä 2013 ja varsinainen työ alkoi elokuussa Intensiivityö on tavoitteellista perheen tarpeisiin räätälöityä työskentelyä perheen kotona. Intensiiviperhetyön tavoitteena on tarjota apua ja tukea perheille kotiin tilanteissa, jossa tarvitaan erityistä tukea vanhemmuuteen ja lasten kasvuun ja kehitykseen. Intensiivityö hyödyntää perheohjauksen perusosaamista, se on ensisijaisesti korjaavaa ja kuntouttavaa lastensuojelun perheohjausta. Perheohjauksen parasta osaamista ovat kasvatukseen, vuorokausirytmiin ja perheen vuorovaikutukseen liittyvät pulmat. Määräajaksi toteutuvalla useita tunteja päivässä kestävällä perheohjauksella pyritään perheen tilanteen muuttumiseen siten, että jatkossa perheen tuen tarve kohdentuu tarkemmin tai tuen tarve vähenee. Millaisiin tilanteisiin intensiiviperheohjausta voi saada? Kun lastensuojelun tarpeen selvitys on tehty ja intensiivisen perheohjauksen katsotaan hyödyntävän perhettä. Kun perheessä voidaan työskennellä päiväsaikaan ja perhe on riittävästi kotona. Kun perhe sitoutuu ottamaan vastaan usean viikon intensiivisen tuen. Kun ei ole akuuttia päihde- tai mielenterveysongelmaa. Nämä pulmat on oltava riittävästi hallinnassa ja tähän liittyvä tukiverkosto mukana tiimissä. Akuutin huostaanottoriskin torjumiseksi, kun sosiaalityöntekijän tilannekartoitus on jo tehty. Kun perhe hyötyy perheohjauksen parhaasta osaamisesta; kasvatukseen, vuorokausirytmiin ja perheen vuorovaikutukseen liittyvien pulmien työstämisestä. Kun lapsi tai nuori on palaamassa sijoituksta kotiin, perheen hyvinvoinnin ja arjen sujumisen varmistamiseksi. Kun perheohjauksen viikkokäynti ei auta riittävään muutokseen. Kun on tarvetta täsmentää millaista tukitoimista perhe hyötyy parhaiten. Miten intensiiviperhetyö käynnistyy? 1. Sosiaalityöntekijä yhdessä perheen kanssa sopii intensiivijakson mahdollisuudesta. 2. Perheellä on tarvittaessa mahdollisuus tavata perheohjaaja työpari ennen työskentelystä sopimista. 3. Sosiaalityöntekijä yhdessä perheen kanssa laatii konkreettiset alkutavoitteet intensiiviperhetyölle. Sosiaalityöntekijä, perhe ja intensiiviperheohjaustyöpari arvioivat ja tarkentavat tavoitteita viikoittain työskentelyvaiheessa. 4. Perheohjaajatyöpari aloittaa sovitusti työskentelyn perheen kotona. 5. Työparityöskentely toteutetaan maanantaista torstaihin sovitun aikataulun mukaisesti siten, että työpari on perheessä samanaikaisesti. 6. Perjantai on varattu palautteelle ja suunnittelulle. Perheen sosiaalityöntekijä varaa jokaiselle perjantaille aikaa perheen ja perheohjaajatyöparin kanssa pidettävään arviointipalaveriin. 7. Työskentelyperiodi on 3 viikkoa, jonka jälkeen perheen kanssa voidaan jatkaa uudet kolme viikkoa ja tarpeen vaatiessa vielä pidempäänkin. 8. Perheen verkoston on hyvä olla tietoinen intensiivijaksosta ja tarpeen mukaan myös osallistua perjantain palavereihin. 45

50 Bilaga 10 Broschyr för samarbetssamtal Samarbetssamtal Barn behöver båda sina föräldrar för att må bra. För att barnet ska få tillgång till båda sina föräldrar på ett positivt sätt efter en separation krävs att båda föräldrarna samarbetar. Forskning visar entydigt att den viktigaste faktorn för barns välmående efter en separation är att inte utsätta barnet för konflikt mellan föräldrarna. Det är oerhört viktigt för barnets utveckling och känsla av trygghet att det ser att föräldrarna kan samarbeta med varandra. Det kan ibland vara svårt att komma överens om vårdnaden, vem barnet skall bo hos och hur umgänget med den andra föräldern skall utformas efter en separation. Man är uppfylld av så starka känslor att det kan vara svårt att tillsammans diskutera frågor kring barnen, samt skilja på egna och barnets behov. Så här kan svårigheterna se ut: Hur ska man kunna veta vad som är bäst för barnen? Vi kan inte prata med varandra om hur vi vill ha det utan att börja gräla. Vi kan inte enas om var barnen skall bo? Vi bor långt ifrån varandra och har ett litet barn. Hur ska vi lösa det? Barnens mamma bestämmer allt efter skilsmässan, hon bryr sig inte om vad jag tycker. 46

51 Min f.d. man verkar inte alls bry sig om att träffa barnen Våra tonårsbarn vägrar att bo på två ställen Hur ska hämtning och lämning ske? Hur ska umgänget se ut på semestern och hur gör vi med jul, födelsedagar och andra stora helger? Jag är så orolig över att min partner inte klarar av att sköta om barnen bra. Vad är samarbetssamtal? Samarbetssamtalen riktar sig till föräldrar som håller på att separera, är skilda eller aldrig levt tillsammans. Ett antal gemensamma träffar (ca 2-10 ) där föräldrarna samtalar med varandra om barnen tillsammans med en samtalsledare. Antalet samtal varierar. Varje träff varar ca 1-1,5h. Samtalen kan se ut på olika sätt utifrån föräldrarnas önskemål och behov, men har en tydlig struktur. Samtalen är frivilliga, kostnadsfria och omfattas av tystnadsplikt. Syftet med samarbetssamtal? Att gemensamt hitta former för hur man vill lösa umgänget, vårdnaden och boendet med barnen. Att hitta former för samarbete kring barnen Att försöka hitta nya sätt att fungera som föräldrar till sina gemensamma barn trots att man inte lever tillsammans. Samarbetssamtalen fokuserar på: Barnen och deras behov Den livslånga föräldrarelationen Nutid och framtid Förutsättning: Att båda föräldrarna deltar. Det är även viktigt att barnet/barnen deltar vid något tillfälle. 47

52 Föräldrars stöd till barn o föräldrars förmåga att samarbeta o komma överens är faktorer som påverkar hur barn o ungdomar mår under och efter skilsmässan. Inom ramen för KASTE-FAMILJEPROJEKTET I ÖSTERBOTTEN vill kommunerna utveckla hjälp och stöd vid skilsmässor i ett tidigt skede för att minimera skador hos barn till följd av en separation, samt undvika utdragna tvister om vårdnad och umgänge. Under erbjuds föräldrar, som är oeniga om någon eller flera av frågorna kring vårdnad, boende och umgänge möjlighet till SAMARBETSSAMTAL. Information om skilsmässor och separationer: Föräldraguide: Information och stöd för barnfamiljer i skilsmässa Vanhemman opas: Tietoa ja tukea lapsiperheen eroon A Parent s guide: Information and support for divorcing families with children 48

53 Bilaga 11 Hjälp och stöd vid skilsmässor, broschyr Kontakt Kommunens socialservice Barnatillsyningsman tfn Socialarbetare tfn Socialarbetare tfn Ledande socialarbetare tfn Byråsekreterare/underhålls- Avtal tfn Vasa mödra- och skyddshemmet Avokki öppenvård Besöksadress: Magasinsgatan 12 D, Vasa Stöd till kvinnan Stöd till mannen Stöd till barn och Ungdomar Tilläggsuppgifter: Vasa stads familjerådgivning Vörågatan 46, 5. vån. Rådgivn. och tidsbest.: Vardagar Tfn Församlingens familjerådgivning (Ev.luth.församlingar i Vasa med omnejd) Skolhusgatan 26 B IV vån Tidsbeställning må-fre, kl 9-12 Tfn Mentalvårdsstationen Horisontti Mentalvårdsstationen Horisonten, Vasaesplanaden 20 B, 2 våningen Vasa Rådgivning och tidsbokning till mottagningen: Må fr kl tfn Öppet: må kl ti-to kl fr kl Broschyren har utarbetats av KASPERI II/ KASTE FAMILJEPROJEKTET I ÖSTERBOTTEN II Kommunens socialservice När du/ni har beslutat Er att separera/skiljas och behöver hjälp med frågor rörande era gemensamma barns boende, vårdnad och underhåll. Kyrkans familjerådgivning Kyrkans familjerådgivning stöder med hjälp av själavård och terapisamtal vid problem i familjen och parrelationen, såsom; att orka igenom en skilsmässosituation, att klara av förluster, stöd i föräldrarollen. Familjerådgivningen arrangerar också skilsmässogrupper. Vasa mödra- och skyddshemmet Avokki öppenvård Öppenvårdsenheten Avokki stöder familjer vid skilsmässor och andra livskriser eller då man behöver stöd i föräldraskapet eller om man upplever våld inom familjen eller i andra närrelationer. Avokkis serviceformer: Individuella samtal Familj -och parsamtal Stöd i föräldraskapet Stödsamtal via telefon eller e-post Servicehänvisning Diskussions- och verksamhetsgrupper Vasa stads familjerådgivning På familjerådgivningen erbjuds mångsidig och sakkunnig hjälp i svårigheter som hör till familjelivet. Du kan kontakta oss om du behöver hjälp i parrelationen, föräldra-skapet eller relationen mellan barn och vuxna. när du är orolig för barnens beteende eller välmående (t.ex. i förbindelse med skilsmässa). för att få hjälp i medlingssamtal (före beslut om separation, under själva processen eller efter separationen.) Under samtalen försöker vi tillsammans komma fram till lösningar som beaktar både barnen och de vuxna. Mentalvårdsstationen Horisonten Vi erbjuder individuell hjälp vid en kris förorsakad av problem i parrelationen eller en separation. Servicen ges till 25 år fyllda Vasabor eller äldre. 49