FÖRDJUPAD TRYGGHETSUNDERSÖKNING

Transkript

1 FÖRDJUPAD TRYGGHETSUNDERSÖKNING EN JÄMFÖRELSE MELLAN GRÖNA GÅNG OCH KOPPARGÅRDEN I LANDSKRONA MARIA PUUR Examensarbete i kriminologi Malmö universitet hp Hälsa och samhälle Kriminologiprogrammet Malmö Juni 2018

2 FÖRDJUPAD TRYGGHETSUNDERSÖKNING EN JÄMFÖRELSE MELLAN GRÖNA GÅNG OCH KOPPARGÅRDEN I LANDSKRONA MARIA PUUR Puur, M. Fördjupad trygghetsundersökning. En jämförelse mellan Gröna Gång och Koppargården i Landskrona. Examensarbete i kriminologi 15 högskolepoäng. Malmö universitet: Fakulteten för hälsa och samhälle, institutionen för kriminologi, Abstrakt: Denna studie syftar till att göra en fördjupad trygghetsundersökning mellan två bostadsområden i Landskrona. Undersökningen genomförs på uppdrag av Landskrona stad och de två bostadsområdena är utvalda mot bakgrund av tidigare trygghetsmätningar genomförda av Polisen. Genom enkätundersökning ämnar studien analysera skillnader mellan bostadsområdena angående individers trygghet, lokal problemnivå samt förtroende för lokala myndigheter. Resultatet visar att deltagarna på Gröna Gång upplever högre nivåer av otrygghet och oro att utsättas för brott trots att Koppargården visar högre nivåer av sociala och fysiska ordningsstörningar samt lägre kollektiv förmåga. Nyckelord: enkätundersökning, kollektiv förmåga, Landskrona, otrygghet, problemnivå, trygghetsmätning 2

3 IN-DEPTH STUDY OF FEAR OF CRIME A COMPARISON BETWEEN GRÖNA GÅNG AND KOPPARGÅRDEN IN THE CITY OF LANDSKRONA MARIA PUUR Puur, M. In-depth study of Fear of crime. A comparison between Gröna Gång and Koppargården in the city of Landskrona. Degree project in criminology 15 högskolepoäng. Malmö University: Faculty of Health and Society, Department of criminology, Abstract: The purpose of this paper is to do an in-depth study between two residential neighbourhoods in Landskrona. The study is carried out on behalf of the city of Landskrona and the two residential areas have been selected in the light of previous safety surveys conducted by the police. Through a self-report survey, the study aims to analyse differences between the neighbourhoods regarding individual s feelings and perceptions of fear of crime, levels of local disorder and confidence in local authorities. The result show that the participants living at Gröna Gång experience higher levels of fear of crime although Koppargården shows higher levels of social and physical disorder and lower collective efficacy. Keywords: collective efficacy, disorder, fear of crime, Landskrona, safety survey, self-report survey 3

4 Förord Jag skulle vilja börja med att tacka min uppdragsgivare Landskrona stad för möjligheten och förtroendet att utföra denna undersökning. Ett särskilt tack till trygghetssamordnare Annika Persson för ditt härliga engagemang och stöd som har gjort det möjligt för mig att genomföra arbetet. Jag vill även tacka min handledare Manne Gerell för dina kvicka svar och återkommande hjälp, samt för din vägledning genom djungeln bestående av multivariata analyser. Mest av allt vill jag tacka min underbara familj. Mamma och pappa som ständigt har trott på mig och framförallt min sambo Mattias som stöttat mig genom hela utbildningen och tagit allt ansvar för våra tre älskade barn när studierna har känts extra tunga. 4

5 INNEHÅLL INLEDNING... 7 Syfte och frågeställningar... 8 BAKGRUND... 8 Landskrona... 8 Trygghet... 9 Definitioner Trygghet Bostadsområde Oordning och ordningsstörningar TEORETISKA UTGÅNGSPUNKTER Broken windows Social desorganisation och kollektiv förmåga TIDIGARE FORSKNING Brottslighet, oordning och informell social kontroll Brottslighet Oordning och ordningsstörningar Informell social kontroll Individuella faktorer Förtroende för polis och lokala myndigheter METOD Material Enkätens utformning Urval Svarsfrekvens och bortfall Variablelbeskrivning Kollektiv förmåga Fysisk kontext Social oordning Konkret otrygghet Allmän oro att utsättas för brott Utsatthet för brott Förtroende för lokala myndigheter och fastighetsägare Etiska aspekter RESULTAT OCH ANALYSER Medelvärdesanalyser mellan bostadsområdena Förklarande analyser i form av multivariata analyser

6 Konkret otrygghet och oro att utsättas för brott Förtroende för lokala myndigheter och fastighetsägare Test av resultatens robusthet Oro att utsättas för brott i relation till faktiskt brottslighet DISKUSSION Metoddiskussion Validitet och reliabilitet Resultatdiskussion Förklaring utifrån teori och tidigare forskning SLUTSATSER OCH REKOMMENDATIONER Framtida forskning REFERENSER BILAGOR Bilaga Bilaga Bilaga Bilaga Bilaga

7 INLEDNING Trygghet påverkar individer på olika sätt och varierar mellan både individer och platser. En del individer undviker särskilda platser som de bedömer vara farliga och anpassar sina dagliga rutiner på grund av känslor av otrygghet, medan andra individer införskaffar förebyggande utrustning i form av exempelvis lås och larm (Grohe et al, 2012; Hale, 1996; Heber, 2005; Torstensson Levander, 2007). En del individer reagerar mot brottslighet genom att skapa sociala grupper mot kriminalitet, medan andra drar sig tillbaka och undviker att medverka i sociala sammanhang (Grohe et al, 2012). Otrygghet, rädsla och oro att utsättas för brott riskerar att inverka på människors vardag och livsstil och på så vis begränsa individers välbefinnande i tid och rum (Heber, 2005). Trygghet är viktigt att studera, delvis för att kunskapen kring ämnet ska utvecklas, men också mycket på grund av de konsekvenser otrygghet kan leda till, både på den individuella nivån men också på det samhälleliga planet (Torstensson Levander, 2007). Minskad trygghet och oro för att utsättas för brott kan innebära att en del platser förändras på grund av att boende undviker att vistas på dessa, av den orsaken att de kan anses vara mer skrämmande (Torstensson Levander, 2007). Detta kan sedan leda till ett socialt tomrum som istället för att locka till sig boende i bostadsområdet lockar kriminella individer (a.a). Otrygghet kan även innebära att individer håller sig hemma och att den informella sociala kontrollen minskar och sålunda kan kriminaliteten öka (Hale, 1996). Andra konsekvenser av rädsla för brott är att boende kan välja att flytta från ett område som uppfattas som otryggt, vilket kan medföra att ett redan utsatt område förlorar de mer resursstarka individerna som vidare kan orsaka en större mängd socialt utsatta hushåll (Torstensson Levander, 2007). Rädsla för brott kan även påverka rättsväsendets legitimitet bland boende i områden som uppfattas som otrygga (Hale, 1996; Torstensson Levander, 2007). Även förtroendet för andra aktörer kan påverkas av rädsla (Torstensson Levander, 2007), exempelvis förtroende för kommuner och fastighetsägare. Denna studie är ett samarbete mellan studieansvarig, Landskrona stad och Polisen i Landskrona. Landskrona stad efterfrågade en fördjupad trygghetsundersökning i ett par bostadsområden i Landskrona. De två bostadsområdena som undersöks har valts ut i samråd med kommunen, mot bakgrund av resultat från tidigare trygghetsmätningar genomförda av Polisen (Landskrona stad, 2017a). Kunskap kring trygghet och oro att utsättas för brott är viktigt för beslutsfattande myndigheter för att de ska veta var behovet av trygghetsskapande åtgärder är som störst (Brottsförebyggande rådet, 2018). Det är även väsentligt att studera områdeseffekter för att kunna leda beslutsfattare åt rätt håll (Mellgren, 2011). Det sker idag mycket forskning kring ämnet, men otrygghet och oro är ett komplext fenomen att mäta (Brottsförebyggande rådet, 2018) och definitionen av begreppet trygghet är inte alltid självklar (Torstensson Levander, 2007). Under 80- och 90-talet har forskning kring utsatthet för brott och trygghet utvecklats till att bland annat undersöka mindre kontexter på en mer lokal nivå (Torstensson Levander, 2007). Detta gör det möjligt att få mer detaljerad kunskap om bostadsområdens betydelse för brottslighet och människors rädsla att utsättas för brott (a.a). Fokus i denna uppsats ligger vid bostadsområden och dess betydelse för individers känsla av trygghet och oro att utsättas för brott. Tidigare 7

8 forskning har bland annat identifierat områdens fysiska utformning och markanvändning som möjliga faktorer till ökad otrygghet eller oro att utsättas för brott (Brottsförebyggande rådet, 2009). Andra delar av forskningen har funnit förklaringar till otrygghet i en mer social kontext där de sociala mötena mellan grannar är av vikt (a.a). Bostadsområden där det förekommer sociala och fysiska ordningsproblem har en tendens att signalera att det råder social oordning vilket påverkar individers känsla för trygghet negativt (a.a). Trygghet kan studeras utifrån en del olika aspekter. Delvis genom att utgå från att rädsla för brott är relaterat till människors direkta eller indirekta erfarenhet av brott (Heber, 2005). Fenomenet kan även studeras genom att undersöka diskrepansen mellan brott och rädsla. Det vill säga genom att analysera olika faktorer som kan förklara individers rädsla för brott (a.a). Detta kan göras utifrån demografiska variabler, exempelvis kön, ålder och ekonomiska förhållanden, eller situationella faktorer som handlar om den fysiska och sociala miljön (a.a). För att bidra till Landskrona stads lokala trygghetsskapande arbete avser denna studie fördjupa sig i två bostadsområden där det enligt Polisens trygghetsmätning 2017 förekommer högre nivåer av otrygghet (Landskrona stad, 2017a). Syfte och frågeställningar Denna uppsats ämnar i huvudsak att undersöka individers upplevda trygghet och oro att utsättas för brott utifrån både sociala och fysiska faktorer. Detta avses att studeras i relation till två typer av höghusområden i Landskrona. Ett typiskt miljonprogramsområde och ett bostadsområde med centrumkaraktär, vilka båda präglas av otrygghet och problem, däribland brottslighet. Arbetet kommer även innefatta individers förtroende för lokala myndigheter och fastighetsägare. Uppsatsens syfte kommer att undersökas genom att besvara följande tre frågeställningar: 1. Förekommer det skillnader mellan bostadsområdena angående upplevd trygghet och oro att utsättas för brott och i så fall vilka? 2. Påverkas tryggheten i dessa bostadsområden av den sociala och fysiska kontexten, den faktiska brottsligheten eller den kollektiva förmågan i bostadsområdena? 3. Hur ser förtroendet ut för lokala myndigheter och fastighetsägare i bostadsområdena? 4. Vilka faktorer påverkar individernas förtroende för lokala myndigheter och fastighetsägare? BAKGRUND Nedan följer en bakgrund till studiens ursprung, syfte och frågeställningar. Efter detta kommer en kartläggning av begreppet trygghet, detta för att det förekommer vissa operationaliseringsproblem vid just undersökningar av trygghet (Torstensson Levander, 2007). Landskrona Staden Landskrona hade en blomstrande tid i början av 1900-talet då Öresundsvarvet etablerades tillsammans med andra tidiga industrier som bidrog 8

9 till en stark ekonomi (Listerborn & Guy, 2016). Även efter andra världskriget hade Landskrona god likviditet och efterfrågan på fartyg blev hög. På grund av den goda ekonomin och den växande fartygsindustrin ökade även stadens befolkning stort under början av 1970-talet vilket har bidragit till stora bostadsbyggen i staden, däribland bostäder under miljonprogrammet (a.a). I slutet av 70-talet var bostadsbristen över i staden, men samtidigt började fabriker att läggas ner (a.a). Öresundsvarvet lades ner på 80-talet och fastighetsägare började gå med stora förluster då arbetarkraften flyttade från staden (a.a). I samarbete med Migrationsverket började staden ta emot ett större antal flyktingar från bland annat Libanon, Östeuropa och Balkan för att återbefolka staden (a.a). Landskronas befolkning fortsatte således att växa kraftigt, från invånare 1986 till invånare 2011 (a.a). I början av 2000-talet har staden drabbats av en brottsvåg som mer eller mindre har hanterats framgångsrikt, men ryktet om ett kriminellt Landskrona lever kvar i media (a.a). Karlslund och Centrum/Öster i Landskrona anses vara de mest otrygga stadsdelarna i Polisens trygghetsmätning från 2017 (Landskrona Stad, 2017a). Karlslundsområdet i Landskrona består i hög grad av storskaliga miljonprogram och präglas av segregation, arbetslöshet, låg utbildningsnivå och annan socioekonomisk problematik samt kriminalitet (Helsingborgs Dagblad, 2017). Området räknas sedan 2017 som ett av Sveriges 23 särskilt utsatta områden enligt Polisen (2017). Området Centrum/Öster i Landskrona karakteriseras också av höghusområden och kännetecknas bland annat av utanförskap och en hög andel anmälda brott (Brottsförebyggande rådet, 2016). I denna studie har två mindre områden i Karlslund och Centrum/Öster valts ut i samråd med Landskrona stad. Dessa två är Koppargården i Karlslund samt ett område kring gatan Gröna Gång i Centrum/Öster, som ligger nära centrum i Landskrona. Trygghet Begreppet trygghet är, som tidigare nämnts, både brett, komplext och svårt att operationalisera (Torstensson Levander, 2007). I internationell litteratur benämns otrygghet vanligtvis som fear of crime och används ofta tillsammans med synonymer så som rädsla, oro, säkerhet eller risk (Ivert & Mellgren, 2014; Torstensson Levander, 2007). Detta blir bekymmersamt och i många studier även oklart vad det är studien ämnar mäta (Torstensson Levander, 2007). Enligt Torstensson Levander (2007) kan trygghet variera genom bland annat egna brottsupplevelser, kännedom om lokala eller samhälleliga nivåer av brottslighet, sårbarhetsupplevelser, ålder och kön, medias rapportering angående brottslighet samt om bostadsområdet upplevs oordnat. För att kunna definiera, mäta och påverka trygghet är det av högsta intresse att ställa tryggheten i relation till brottslighet, egna erfarenheter eller upplevelser, alternativt till egenskaper hos individen (Torstensson Levander, 2007). Otrygghet kan ha många betydelser och varierar mellan olika individer då det handlar om både individuella personlighetsdrag och egna erfarenheter (Torstensson Levander, 2007). Begreppet otrygghet kan omfatta riskbedömningar, reaktioner av rädsla (Ferraro & LaGrange, 1987), oro att utsättas för brott, men kan också vara ett resultat av ordningsstörningar (Torstensson Levander, 2007). Ferraro & LaGrange (1987) presenterar en vanlig indelning av begreppet för att skilja mellan risk och rädsla. Detta görs genom en kognitiv-affektiv dikotomi som 9

10 sträcker sig från riskbedömning till mer fysiska reaktioner på rädsla, exempelvis hjärtklappning och darrningar (Ferraro & LaGrange, 1987). Detta delas ytterligare in i personliga och generella upplevelser där den generella nivån mer handlar om att en närstående person ska drabbas av brott kontra att individen själv ska drabbas (a.a). Rädsla för brott innebär således en negativ emotionell reaktion, vilken orsakas av brottslighet eller annat som kan relateras till brott, och skiljer sig från risk som är en bedömning och oro som är mer av en värdering (Ivert et al, 2013; Ferraro & LaGrange, 1987) Ferraro (1995) understryker betydelsen av att skilja mellan uppfattad risk och rädsla då individer kan uppfatta en situation där det finns risk att utsättas för brott, men ändå inte vara rädd. Uppfattad risk handlar mer om en kognitiv uppfattning medan rädsla mer är en emotionell känsla (a.a). Ivert et al (2013) förklarar rädsla som både en effekt av, och orsakad av, den riskbedömning man gör (sida 8) och de understryker vikten av att inte blanda ihop dessa begrepp. Definitioner Torstensson Levander (2007) betonar vikten av att tydligt definiera vad som menas med trygghet i den givna undersökningen då det förekommer stora variationer angående trygghet och hur det bör mätas. Vidare påpekar författaren att för att ha möjlighet till att påverka trygghetsupplevelser så ska definitionen inte enbart vara tydlig utan det måste också finnas en klar uppfattning av hur orsaksmekanismerna bakom upplevelsen ser ut (a.a). Trygghetsbegreppet har länge varit omdiskuterat och det används ofta för att illustrera olika dimensioner, exempelvis riskbedömning, oro och rädsla (a.a). LaGrange & Ferraro (1987) definierar otrygghet som en negativ emotionell reaktion kopplat till brott eller annat i samhället som förknippas med brottslighet. Annat i samhället kan exempelvis vara sociala ordningsstörningar eller fysisk oordning. Otrygghet är kopplat till både faktisk brottsutsatthet eller viktimisering, och individers uppfattade risk att utsättas för brott genom kontexten i vilken individen befinner sig (Bursik & Grasmick, 2001). Nedan följer några klargörande angående definitioner av olika begrepp som valts för denna uppsats. Trygghet I denna uppsats kommer två aspekter av trygghet att undersökas, konkret otrygghet och oro att utsättas för brott i det egna bostadsområdet. Konkret otrygghet kommer här att innebära en kognitiv bedömning av risken att utsättas för brott och kopplas till situationer i försök att fånga upp sociala upplevelser som kan uppfattas som skrämmande eller hotfulla. Konkret otrygghet kommer således att mätas i förhållande till individers känsla av trygghet när de är ute ensamma sena kvällar, rädsla för specifika personer i bostadsområdet samt om individen tagit en omväg på grund av en otrygg plats eller person i bostadsområdet. Oro att utsättas för brott avser istället att fånga individers oro i förhållande till konkreta brottstyper. Det innebär sålunda emotionella värderingar som mäts utifrån oro att bli utsatt för brott i det egna bostadsområdet. Bostadsområde Torstensson Levander (2007) påpekar att det förekommer problematik med begreppet bostadsområde och hur det tolkas av respondenter. Författaren menar att individer har olika uppfattning om vad ett bostadsområde är och hur långt detta sträcker sig, exempelvis kvarter eller ett större område (a.a). I denna uppsats 10

11 definieras bostadsområde som området i anslutning till ditt hus och inom ett par minuters gångavstånd från din bostad. Oordning och ordningsstörningar Oordning i denna studie syftar till fysisk oordning, exempelvis skräp, klotter, skadegörelse och fimpar medan social oordning eller sociala ordningsstörningar i uppsatsen handlar om berusade eller narkotikapåverkade personer, störande ungdomar eller vårdslöshet i trafik. TEORETISKA UTGÅNGSPUNKTER Social och fysisk oordning och därtill även bristande informell social kontroll är två grundläggande element i kriminologiska teorier vilka avser förklara hur faktorer på områdesnivå kan leda till brottslighet och otrygghet (Stein, 2014). Cozens & Tarca (2015) lyfter fram att brottslighet samt otrygghet båda påverkas av bostadsområdets fysiska och sociala struktur och kontext. Broken windows Teorin broken windows förklarar brottslighet ur ett fysiskt perspektiv med kriminogena miljöer i fokus (Lilly et al, 2011; Stein, 2014). Teorin skapades av Wilson och Kelling år 1982, vilka menade att kriminalitet frodades i områden där mindre allvarliga ordningsstörningar fick härja fritt och där lokala aktörer i området misslyckats att ordna upp problemen (Lilly et al, 2011). Enligt teorin kan oordning (exempelvis klotter, nedskräpning och skadegörelse) leda till allvarlig kriminalitet och att staden succesivt förfaller (Sampson & Raudenbush, 2004). Detta på grund av att sociala och fysiska ordningsstörningar tilltar (a.a), vilket leder till ökad otrygghet bland de boende och att den informella sociala kontrollen försvagas i bostadsområdet (Lilly et al, 2011). Olika element av fysisk oordning i bostadsområden ökar således möjligheterna för kriminella att begå brottsliga handlingar eftersom de visuella tecknen av oordning signalerar att ingen bryr sig om området, vilket vidare leder till minskad informell social kontroll (Gerell, 2017; Stein, 2014). Tar samhället hand om de mindre allvarliga ordningsstörningarna kan den formella kontrollen medföra att den informella kontrollen kan stärkas igen (Lilly et al, 2011). Wikström & Dolmén (2001) diskuterar att områden med hög nivå av informell social kontroll rimligtvis ter sig motsatsen till broken windows och istället signalerar potentiellt stöd vilket medför att informell social kontroll är negativt kopplat till otrygghet. Social desorganisation och kollektiv förmåga Teorin om social desorganisation uppkom ursprungligen genom Park och Burgess ekologiska förhållningssätt som syftar till att bostadsområden besitter olika strukturella skillnader, exempelvis skillnader i mobilitet, utsatthet för brott och olika nivåer av rädsla bland de boende (Bursik & Grasmick, 2001). Enligt teorin medför detta att dessa bostadsområden har svårt att hålla ihop och ta avstånd från potentiellt hotande grupperingar, vilket vidare orsakar att dessa områden ofta karaktäriseras av ras och etnisk heterogenitet (Bursik & Grasmick, 2001). Shaw och McKay konstaterade emellertid på 1940-talet att dessa bostadsområden ändå kännetecknades av relativt stabila brottsnivåer, trots att de genomgick förändringar i ras och etnicitet bland de boende (Sampson, 2006). De ansåg istället att förklaringen till varför kriminaliteten skiljer sig åt mellan olika 11

12 bostadsområden var på grund av de variationer av egenskaper som områdena bar med sig, exempelvis socioekonomisk status och mobilitet (Sampson, 2006). De förklarar således att boende i bostadsområden med dessa egenskaper har svårt att uppnå gemensamma mål, vilket leder till social desorganisering (a.a). De utgick följaktligen från att de högre brottsnivåerna var mer relaterat till skillnader i geografiska fördelningar i staden än till etniciteten i sig att brottsnivåerna var beroende av kontexten i bostadsområdena och inte av invånarna (a.a). På grund av dessa strukturella skillnader kommer följaktligen boende i områden med hög social desorganisation ha svårigheter att skapa gemensamma normer och informell social kontroll (Bursik & Grasmick, 2001). Bostadsområden som upplevs sakna informell social kontroll ökar otryggheten genom de boendes kognitiva riskbedömning (Bursik & Grasmick, 2001). Upplever boenden att området börjar karakteriseras av oordning och ordningsstörningar, exempelvis ungdomar som skolkar och hänger omkring på allmänna platser, skadegörelse, graffitti, offentlig alkohol- och narkotikaförtäring, ger detta en indikation om att den sociala ordningen i området är svag vilket kan medföra ökad otrygghet bland de boende (a.a). De menar vidare att det inte är oordningen och ordningsstörningar i sig som ökar rädslan utan snarare att det symboliserar hot och fara för många individer (a.a). Sampson, Raudenbush och Earls bygger vidare på den sociala desorganisatonsteorin och förklarar informell social kontroll som de boendes vilja att ingripa för bostadsområdets bästa, vilket beror på om de boende har ömsesidigt förtroende och gemensamma förväntningar i grannskapet (Kubrin & Wo, 2016; Sampson, 2006). De benämner kopplingen av den informella sociala kontrollen och den sociala sammanhållningen för kollektiv förmåga eller kollektiv styrka (a.a). Teorin gör gällande att det är osannolikt att boende skulle ingripa i ett bostadsområde där reglerna är oklara och de boende misstänker eller räds varandra (Sampson, 2006). Såldes grundar sig teorin i boendes gemensamma värderingar och sammanhållning samt mål att förebygga brott i bostadsområdet. TIDIGARE FORSKNING Trygghet har varit ett stort forskningsområde under en lång tid med varierande resultat vilka visar många olika orsaksfaktorer. Denna del i uppsatsen kommer behandla forskning kring otrygghet och faktorer som kan relateras till bostadsområden. Brottslighet, oordning och informell social kontroll Otrygghet har generellt visat sig vara högre i bostadsområden som karakteriseras av hög arbetslöshet, låg inkomstnivå samt av flerfamiljshus (Brottsförebyggande rådet, 2009). I bostadsområden av denna typ förekommer det många gånger även andra typer av problem, exempelvis sociala och fysiska ordningsstörningar och brottslighet (a.a). Boende i hyresrätter är också mer otrygga, vilket kan bero på variationer i hushållens ekonomiska resurser, men det kan också vara ett tecken på strukturella förhållanden så som bostadsområdets fysiska utformning (Brottsförebyggande rådet, 2009). I den Nationella trygghetsundersökningen har det länge förekommit skillnader i trygghet mellan olika former av bostadshus då en betydligt större andel boende i flerfamiljshus uppger att de känner sig otrygga 12

13 jämfört med boende i småhus (Brottsförebyggande rådet, 2018). Även när det gäller oro att utsättas för brott (misshandel och fordonsrelaterade brott) är oron högre bland boende i flerfamiljshus (a.a). Brottslighet För att finna effektiva trygghetsskapande åtgärder i samhället är det viktigt att förstå korrelationen mellan trygghet och brottslighet (Grohe et al, 2012). Det är inte alltid den faktiska risken att utsättas för brott som genererar otrygghet eller oro att utsättas för brott men otrygghet och oro att utsättas för brott kan ändå förklaras som en konsekvens av den faktiska brottsligheten (Heber, 2005). Bursik & Grasmick (2001) förklarar att det paradoxalt nog ofta är många fler individer som är rädda att utsättas för brott, än individer som faktiskt riskerar att utsättas för brott. Utsatthet för brott kan följaktligen inte ensamt förklara otryggheten och oron att utsättas brott (Heber, 2005), utan detta kan även vara en konsekvens av att miljön i området uppfattas som stökig eller oordnad. (Torstensson Levander, 2007). Negativa trygghetsupplevelser behöver inte nödvändigtvis vara kopplade till brottslighet då det finns en mängd andra faktorer som påverkar individers upplevelser, rädsla och oro i olika situationer (a.a). Således behöver inte brottspreventiva åtgärder per automatik innebära att de är trygghetsskapande. För att rikta trygghetsskapande insatser är det av vikt att fastställa om trygghet primärt påverkas av den faktiska brottsligheten i området, eller om det är andra bakomliggande faktorer som spelar in. Oordning och ordningsstörningar Rädsla för brott påverkas dels av emotionella och kognitiva processer men även av kontextuella faktorer som inte tvunget behöver vara kopplade till brottslighet (Torstensson Levander, 2007) Bostadsområdets fysiska och sociala struktur inverkar inte enbart på brottsnivåer utan även på trygghet och oro att utsättas för brott (Grohe et al, 2012). Stein (2014) förklarar att trygghet är kopplat till bostadsområdens utformning och tillstånd (nivå av oordning) samt hur boende uppfattar bostadsmiljön. LaGrange & Ferraro (1992) konstaterar att social och fysisk oordning är starkt relaterat till uppfattad risk att utsättas för brott, men också signifikant kopplat till otrygghet. Tidigare forskningsresultat har visat att oordning i lika hög grad som faktisk brottslighet kan leda till otrygghet (a.a). Social och fysisk oordning behöver alltså inte vara själva orsaken till otrygghet men kan ses som en faktor som skapar eller förstärker känslor av otrygghet då individer associerar negativa bostadsområdesförhållanden med brottslighet (a.a). Oordning i bostadsområdet kan påverka otryggheten mer än den faktiska brottsligheten på grund av att individer som lever i dåliga bostadsområden varje dag möter oordningen men den faktiska brottsutsattheten sker väldigt sällan (a.a). Informell social kontroll Wikström & Dolmén (2001) förklarar att högre nivåer av urbanisering tenderar att bidra till lägre grad av social integration och sammanhållning i bostadsområden på grund av att individer boende i städer har sämre möjligheter att skapa lokala band, till skillnad från de som bor på landsbygden (a.a). Vidare menar författarna att segregation, svaga ekonomiska resurser och in- och utflyttning är relaterat till svagare social integration (Wikström & Dolmén 2001). Wikström & Dolmén (2001) lyfter fram att det inte vore orimligt att svag social integration resulterar i lägre nivåer av informell social kontroll, vilket gynnar oordning som i sig generar kriminalitet och otrygghet. 13

14 Individuella faktorer Följaktligen finns det många olika faktorer som kan ge upphov till otrygghet och oro att utsättas för brott. Utöver de tidigare nämnda faktorerna har studier även kopplat demografiska faktorer till otrygghet och oro att utsättas för brott (Gainey et al, 2011). En del forskningsresultat har visat att kvinnor och äldre personer har en tendens att vara mer oroliga att utsättas för brott vilket senare har kopplats till dessa personers sårbarhet (a.a). De som känner sig sårbara tenderar att uppleva mer otrygghet. Det finns även studier som visar det motsatta och LaGrange och Ferraro fann 1989 att åldersvariationer endast förekommer hos kvinnor då mäns otrygghet inte varierar med ålder (a.a). Förtroende för polis och lokala myndigheter Utsatthet och otrygghet kan leda till minskat förtroende för polisen och för att skapa ett välfungerande och välmående samhälle krävs det förtroende för lokala myndigheter och aktörer (Kääriäinen, 2007). Förtroende bidrar till positiva effekter samtidigt som det speglas av individuella faktorer som exempelvis kön, ålder och utbildningsnivå (a.a). Det finns studier som visat att en äldre population tenderar att ha större förtroende för polisen än yngre personer (Alda et al, 2017). Medborgares förtroende påverkas även av strukturella faktorer på samhällsnivå där regimens beskaffenhet och uppbyggnad påverkar (Alda et al, 2017; Kääriäinen, 2007). Kääriäinen (2007) förklarar att om landets styre generellt är tillitsfullt så kommer förtroendet för polisen och lokala myndigheter vara en spegelbild av samma funktion. Samtidigt finns det forskning som menar att ökad tillfredställelse av polisens arbete reflekterar ökad formell närvaro och ansvar bland de lokala myndigheterna som i sin tur kan minska otrygghet (Alda et al, 2017). Individer som har lågt förtroende för polis är de som tenderar att ha lägre inkomst och detta kan bero på att brottsutsatta och brottslingar är överrepresenterade i de mer segregerade delarna av populationen (Kääriäinen, 2007). Studier från USA har också visat att individers förtroende för polisen ofta är sämre bland etiska minoriteter (a.a). Ökat förtroende för polisen har visat sig minska otrygghet och detta kan bero på att förtroende har en förmedlande effekt på individ- och områdesnivå, och sålunda påverkar individers uppfattade risk (Alda et al,). När individer uppfattar polisens arbete som effektivt, bedömer de sina bostadsområden som säkrare och därför minskar deras otrygghet (a.a).tillit och förtroende för polisen har även visat sig vara positivt kopplat till boendes samarbetsvilja, dock har dåligt förtroende för polisen visat sig ha samband med våldsbrottslighet i missgynnade samhällen (Hawdon & Ryan, 2011). Social sammanhållning är också relaterad till samarbetsvilja och ju större samhörighet till samhället desto större chans är det att boende anmäler brott till polisen (a.a). METOD Den aktuella studien genomförs på uppdrag av Landskrona stad och i samarbete med Polisen i Landskrona. Karlslundsområdet i Landskrona är, sedan 2017, ett av Polisens särskilt utsatta områden (Polisen, 2017) samt att området tillsammans med Centrum/Öster visat sig vara de två mest otrygga områdena i staden enligt Polisens trygghetsmätning 2017 (Landskrona stad, 2017a). Då det, inom ramen för denna uppsats, inte är möjligt att studera omfattningen av båda områdena 14

15 bestämdes det, i samråd med Landskrona stad, att begränsa studien till två mindre bostadsområden inom dessa två större områden. Således valdes området Gröna Gång i Centrum/Öster samt Koppargården i Karlslund ut för undersökningen. Metoden som valts präglas av en kvantitativ ansats med komparativa element för att kunna studera skillnader av faktorer i bostadsområdena. Detta sker genom en enkätundersökning, analys av registerdata över polisanmälda brott samt statistiska analyser. Material Material för analys har i denna studie samlats in via enkätundersökning i två bostadsområden samt registerdata över anmälda brott. Registerdatan används för att mäta den faktiska risken att utsättas för brott, då det enligt Ferraro (1995) är bra att använda sig av kriminalstatistik för att objektivt undersöka risken för individer att utsättas för brott. Enligt Heber (2008) är enkätundersökningar bra för att mäta trygghet, rädsla, oro och risk. En annan fördel med enkätstudier är respondenternas anonymitet, som är extra viktig när det gäller känsliga frågor (a.a), exempelvis otrygghet och brottsutsatthet. Ytterligare fördelar med metoden är att den dels är resurseffektiv och att det inte finns någon risk för någon intervjuareffekt (Bryman, 2008). Nackdelar med enkätundersökningar där intervjuaren inte medverkar är att det inte finns något utrymme för respondenterna att ställa följdfrågor och att enkätens frågor således riskerar att feltolkas (Bryman, 2008; Heber, 2008). Risken för feltolkning är särskilt stor om frågorna inte tidigare noggrant har testats (Heber, 2008). I denna studie har emellertid många av frågorna använts tidigare i både Malmö områdesundersökning 2012 (Ivert et al, 2013) och Polisens trygghetsmätning (Landskrona stad, 2017a). Enkätens utformning Enkäten (se bilaga 1) består av 10 frågor med tillhörande underfrågor. Antalet frågor har medvetet försökts hållas nere samt att frågorna har försökt hålla en enkelhet för att de ska vara lättare att förstå. Heber (2008) förklarar att komplicerade frågor samt långa enkäter riskerar att lämnas obesvarade. Genom enkätens frågor mäts trivsel, bostadsområdets skötsel, kollektiv förmåga, lokal problemnivå, utsatthet för brott, otrygghet samt förtroende för lokala myndigheter och fastighetsägare. Många av frågorna är, som ovan nämnts, densamma eller inspirerade av polisens trygghetsundersökning (Landskrona stad, 2017a) samt Malmö områdesundersökning 2012 (Ivert et al, 2013). Ändringar som har gjorts är på grund av att denna studie mäter områdeseffekter och således har frågorna kopplats till bostadsområden och inga andra platser. Samtliga frågor i enkäten har varit slutna, dels för att det ska vara lättare att analysera samt att många individer upplever det jobbigt att besvara enkäter där det förekommer många öppna frågor (Bryman, 2008). Bryman (2008) påpekar även att det är bra om enkäten är så tunn som möjligt för att inte avskräcka respondenterna, därav har denna enkät varit ett dubbelvikt A3 papper så att den känns tunn och det bara är 3 sidor med frågor som respondenterna ska besvara. Ett introduktionsbrev (se bilaga 2) har medföljt varje enkät samt ett frankerat svarskuvert adresserat till Landskrona stad. Respondenterna har även fått möjlighet att besvara enkäten via en länk till Google Forms. En vecka innan enkäten delats ut har ett informationsbrev (se bilaga 3) satts upp i samtliga trappuppgångar för att öka intresset bland de boende. 15

16 Urval Urvalet i denna studie har delvis varit ett målinriktat urval och delvis ett stratifierat slumpmässigt urval då Koppargården delats in i olika strata (Bryman, 2008), där de boende sedan slumpmässigt valts ut. Detta har skett i samråd med trygghetssamordnaren vid Landskrona stad och där har även kontakterna mellan studieansvarig och fastighetsägarna etablerats. Gröna Gång är en tvärgata i Landskrona som ligger vid Järnvägsgatan och Regeringsgatan. Området karaktäriseras av höghus byggda under olika perioder samt en stor park, Wrangelska parken. Urvalet vid Gröna Gång har varit målinriktat då hyreshus i anslutning till Gröna Gång har valts utifrån etablerade kontakter med 5 fastighetsägare. Urvalet vid Koppargården är mer stratifierat slumpmässigt då husen ägs av en enda fastighetsägare och består av 6 höghus med två trappuppgångar och 7 våningar i vardera samt 9 låghus med tre trappuppgångar och tre våningar i varje. Då det ej har funnits resurser till att dela ut enkäter i samtliga trappuppgångar på Koppargården har därför en trappuppgång per höghus valts ut, varannan trappuppgång A och varannan trappuppgång B. I låghusen valdes trappuppgång A och C ut i samtliga hus. Enkäter har delats ut till lägenheter i totalt 43 trapphus, 19 vid Gröna Gång och 24 trapphus vid Koppargården. 487 enkäter har sammanlagt delats ut, 207 enkäter vid Gröna Gång och 280 enkäter vid Koppargården. Anledningen till att fler enkäter har delats ut vid Koppargården är delvis för att det bor fler där, området är större, men också för att studieansvarig och trygghetssamordnaren ansåg att bortfallet lär bli större, exempelvis på grund av variationer bland demografiska förhållanden. En enkät per hushåll har delats ut i samtliga trapphus och således är det enbart en boende per lägenhet som är tänkt att besvara enkäten. För att öka svarsfrekvensen har, som tidigare nämnts, respondenterna fått möjlighet att istället besvara enkäten online via Google Forms. Detta medför dock att flera i en bostad har möjlighet att besvara enkäten, även om det inte är något som har efterfrågats i informationsbrevet. Drygt en vecka efter att enkäterna delats ut, delades det ut påminnelser (se bilaga 4) i samtliga lägenheter. Detta, kan igen, också medföra att fler än en individ i varje bostad besvarat enkäten. Svarsfrekvens och bortfall Det kan förekomma en del problem vid enkätstudier när det gäller svarsfrekvens och bortfall. Bland annat kan det vara svårt att intyga vem som faktiskt besvarar enkäten och långt ifrån alla som får enkäten besvarar den (Heber, 2008). Svarsfrekvens tenderar att variera beroende på bland annat ämnet som undersöks samt vem det är som genomför undersökningen och som är ansvarig för enkätutskicket (a.a). I det informationsbrev som bifogades enkäterna samt informationsbrevet uppsatt i trappuppgångar har det framgått vem studieansvarig är samt att det är ett samarbete med Landskrona stad och Polisen. På dessa informationsbrev samt på enkäten har både Landskrona stads och Polisens logotype infogats. För att minska bortfallet, vilket Bryman (2008) menar är större vid enkätstudier har påminnelser delats ut en vecka efter den ursprungliga enkäten. Däremot var det inte en helt ny enkät som delades ut vid tillfälle nummer två utan, hade respondenten inte kvar enkäten så fanns möjlighet till att besvara den via Google Forms istället. Heber (2008) poängterar även att det finns risk för enkättrötthet som kan uppstå hos vissa individer som ofta får besvara enkäter. Detta är en risk 16

17 som förekommer men som inte har kunnat undvikas då polisen också gör trygghetsmätningar i staden. Det kan även vara bekymmersamt att de individer som inte svarar på enkäter har en tendens att skilja sig från de som besvarar den (Heber, 2008). Den totala svarsfrekvensen låg på 18,3 procent innan påminnelser delades ut. Efter detta gick denna frekvens upp till 33,1 procent. Dock bör det inte läggas för stor vikt angående svarsfrekvensen innan och efter, då påminnelserna delats ut en fredag vilket kan medföra att respondenter har besvarat enkäten innan påminnelser men som först når Landskrona stad på måndagen (samtidigt som enkäter efter påminnelsen). Svarsfrekvensen mellan bostäderna varierar då Gröna Gång har en total svarsfrekvens på 36,7 procent och Koppargården på 30,4 procent. Variablelbeskrivning För att göra statistiska analyser och besvara studiens frågeställningar har det utifrån frågorna i enkäten skapats ett dataset där många variabler har indexerats genom att slå ihop flera andra, detta med syfte att mäta teoretiska begrepp med hjälp av enbart en variabel (Djurfeldt et al, 2010). Univariata analyser har genomförts för att beskriva egenskaper hos olika variabler (a.a) och de flesta av dessa har fokus på medelvärde men somliga på frekvenser. Urvalet är relativt litet och det finns ett förhållandevis stort internt bortfall på många variabler. Detta kan medföra att det är svårt att hitta signifikanta skillnader men också att resultaten således bör tolkas med försiktighet (Djurfeldt et al, 2010). I enkäten har respondenterna kunnat besvara fem bakgrundsvariabler. Dessa är kön, födelseår, huvudsaklig sysselsättning, boendestatus och antal år som de bott i bostadsområdet. Det är fler kvinnor än män som besvarat enkäten, 53,4 procent kvinnor och 42,9 procent män samt två respondenter som angett annat (se figur 1). Det är även 4 respondenter som inte uppgett könstillhörighet. Inom bostadsområdena är det större andel män som besvarat enkäten på Koppargården och större andel kvinnor som besvarat enkäten på Gröna Gång. Figur 1. Könsfördelningen mellan bostadsområdena. Figur 2. Åldersfördelningen mellan bostadsområdena. Kön Ålder 70,0% 60,0% 50,0% 40,0% 30,0% 20,0% 10,0% 0,0% 59,2% 50,6% 46,9% 40,8% 1,3% 0,0% Kvinna Man Annat 60,0% 50,0% 40,0% 30,0% 20,0% 10,0% 0,0% 48,6% 46,6% 46,6% 38,9% 12,5% 6,8% år år år Gröna Gång Koppargården Gröna Gång Koppargården 17

18 Åldern bland respondenterna varierar mellan 20 och 92 år, vilket ger en åldersvariation på 72 år (se figur 2 på föregående sida). Medelåldern bland respondenterna är relativt hög då den ligger på 56 år och variabeln är något snedfördelad i negativ bemärkelse då den har ett skewness-värde på -0,253. Dessvärre är det nästan 10 procent internt bortfall på åldersvariabeln, vilket innebär att 16 respondenter inte har angett sin ålder. Denna variabel avslöjar att flertalet respondenter är pensionärer, vilket också går att utläsas från variabeln sysselsättning som visar att 42,9 procent av respondenterna är pensionärer. Vidare är 2,5 procent arbetslösa, 24,8 procent heltidsanställda och 9,9 procent studerande och lika många har angett att de har annan sysselsättning. Figur 3. Skillnaden mellan bostadsområdena angående respondenternas sysselsättning. 50% 45% 40% 35% 30% 25% 20% 15% 10% 5% 0% Huvudsaklig sysselsättning Gröna Gång Koppargården Utifrån frågorna i enkäten har det som tidigare nämnts, skapats ett antal index för att lättare analysera och hantera datan. För att skapa passande index är det lämpligt att testa hur hög intern konsistens som variablerna har tillsammans (Barmark, 2009). Detta innebär att testa gemensamma korrelationer mellan variablerna som ska indexeras, vilket genomförs med det statistiska måttet Cronbach s alpha (α). Måttet visar om sambandet mellan de sammanslagna variablerna är tillräckligt starkt och sträcker sig mellan 0 till 1 där värdet bör överstiga 0,7 för att det ska anses finnas tillräckligt hög samstämmighet mellan variablerna (Barmark, 2009; Ivert et al, 2013). Det är inte alla index i detta dataset som har överstigit 0,7 gränsen. De har likväl använts i analyserna eftersom Barmark (2009) gör gällande att det i bedömningen bör tas hänsyn till antalet variabler, då hon menar att fler generellt sett leder till ett högre värde på måttet. När indexen har skapats så har det kunnat utläsas att de som får ett lägre mått på alpha också är index med enbart två eller tre variabler. Kollektiv förmåga Kollektiv förmåga mäts genom två delskalor, social sammanhållning och informell social kontroll. Den första, social sammanhållning, är ett index (α =.87) av fyra påståenden; 1) De som bor i mitt bostadsområde kommer bra överens, 2) De som bor i mitt bostadsområde är hjälpsamma mot varandra, 3) Man kan lita på de som bor i mitt bostadsområde och 4) I mitt bostadsområde är det stark sammanhållning bland de boende. Dessa påståenden har sedan kunnat besvaras med instämmer helt och fullt, instämmer delvis, varken instämmer eller motsätter, 18

19 instämmer inte och instämmer absolut inte. Indexet kan anta värden mellan 0 till 16 där höga värden indikerar hög social sammanhållning. Den andra delskalan, informell social kontroll, är också ett index (α =.87) bestående av 5 frågor som utgår från; Hur sannolikt är det att ni som bor i området skulle ingripa eller agera om ni såg något av följande; 1) Om en grupp barn eller ungdomar skolkade från skolan och hängde i bostadsområdet? 2) Om några barn eller ungdomar klottrade på väggarna i bostadsområdet? 3) Om ett barn eller ungdom betedde sig respektlöst mot en annan person? 4) Om det pågick ett slagsmål i området och någon blev slagen eller allvarligt hotad? 5) Om någon försökte göra inbrott i en bil som stod parkerad i området? Påståendena har kunnat besvaras med mycket sannolikt, ganska sannolikt, varken sannolikt eller osannolikt, ganska osannolikt och mycket osannolikt. Indexet för informell social kontroll kan anta värden mellan 0 till 20 där höga värden pekar på större kontroll från de boende i området. Dessa två delskalor har sedan slagits samman för att skapa ett mått på kollektiv förmåga som har ett alpha på 0,866. Indexet kan anta värden mellan 0 och 35 där höga värden indikerar högre kollektiv förmåga. Fysisk kontext Denna variabel mäter hur de boende i områdena upplever den fysiska kontexten. Variabeln är ett index (α =.907) av 8 frågor (plus 1), där respondenterna tar ställning till om de anser nedan exempel vara välskötta, varken välskötta eller försummade, eller försummade. De åtta frågorna handlar om 1) Grönområden, 2) Lekplatser, 3) Gatubelysning, 4) Fastigheter, 5) Renhållningen, 6) Innergårdar, 7) Affärer/företag och 8) Gångvägar, cykelvägar, bilvägar. Den extra variabeln i indexet handlar om respondenterna anser att skadegörelse är ett stort problem, ett litet problem eller inget problem i bostadsområdet. Variabeln kan anta värden mellan 0 till 12 där höga värden indikerar mer försummelse. Social oordning Denna variabel mäter sociala ordningsstörningar genom att respondenterna har fått ta ställning till 5 sociala företeelser. Variabeln är ett index (α =.886) angående om respondenterna anser följande vara ett stort problem, ett litet problem eller inget problem; 1) Ungdomsgäng som bråkar och stör ordningen, 2) Berusade eller narkotikapåverkade personer utomhus, 3) Narkotikaförsäljning, 4) Personer som kör vårdslöst och 5) Personer som bär vapen. Indexet kan anta värden mellan 0 till 10 där högre värden innebär högre social oordning. Konkret otrygghet Denna variabel är ett medelvärdesindex (α =.668) baserat på tre frågor som rör en kognitiv riskbedömning också kallad konkret otrygghet. Det låga alpha-värdet beror förmodligen på att måttet enbart innefattar tre variabler, vilket Barmark (2009) menar riskerar att ge lägre alpha-värden. Den första frågan är Om du går ut ensam sent en kväll i ditt bostadsområde, känner du dig då trygg eller otrygg? Denna fråga har sedan kunnat besvaras med mycket trygg, ganska trygg, ganska otrygg, mycket otrygg eller går inte ut ensam en sen kväll. Den andra frågan är Finns det några speciella personer i området du bor i som du är rädd för? Som sedan besvarats med nej, ja, en eller ja, flera. Den tredje frågan är Har det hänt att du tagit en annan väg för att undvika en obehaglig plats eller person i ditt bostadsområde? Denna fråga har kunnat besvarats med ja eller nej. En fjärdedel 19

20 av respondenterna har besvarat fråga 1 med att de inte går ut ensamma sena kvällar, vilket har medfört ett stort internt bortfall. Alternativet kan inte användas för att ge ett mått på respondenternas trygghet då det inte har funnits några följdfrågor angående varför de inte går ut ensamma sena kvällar. Därför har varje respondents svar på de tre frågorna slagits ihop till ett medelvärde, så länge de har besvarat minst två av de tre frågorna. Detta innebär att den indexerade variabeln har 158 fall och 3 missing och kan anta värden mellan 0 till 1,67. Allmän oro att utsättas för brott Denna variabel mäter respondenternas oro i förhållande till 6 typer av brott. Dessa är; 1) Oro för att bli utsatt för inbrott i källarförråd/vindsutrymme och/eller garage, 2) Oro för att bil, moped eller motorcykel ska utsättas för skadegörelse eller stöld om den är parkerad i bostadsområdet, 3) Oro för att cykeln ska utsättas för skadegörelse eller stöld om den är parkerad i bostadsområdet, 4) Oro för att bli överfallen eller misshandlad i bostadsområdet, 5) Oro för att bli hotad eller trakasserad i bostadsområdet samt 6) Oro för att bli utsatt för inbrott i den egna bostaden. Svarsalternativen till frågorna är ja mycket ofta, ja ganska ofta, ja men bara sällan och nej aldrig. De tre första frågorna har även alternativen har ingen cykel, moped, bil eller motorcykel. Dessa sista alternativ har dock inneburit ett stort internet bortfall då många inte har cykel eller bil, moped eller motorcykel. För att minska det interna bortfallet och fortfarande kunna mäta respondenternas oro att utsättas för brott, har fråga 2 och 3 uteslutits ur indexet vilket senare gett ett alpha på 0,885. Detta index kan anta värden mellan 0 12 där höga nivåer indikerar större oro att utsättas för brott. Allmän oro har även delats upp på två delskalor för att mäta oro för egendomsbrott och oro för personbrott. Oro för egendomsbrott är ett index (α =.778) som kan anta värden mellan 0 till 9 och består av frågorna; 1) Oro att bli utsatt för inbrott i källarförråd/vindsutrymme och/eller garage, 2) Oro att din cykel ska utsättas för skadegörelse eller stöld om den är parkerad i området du bor i och 3) oro för att bli utsatt för inbrott i den egna bostaden. Oro för personbrott är också ett index (α =.933) som antar värden mellan 0 till 6 och består av två frågor; 1) Oro för att bli överfallen eller misshandlad i området du bor i och 2) Oro för att bli hotad eller trakasserad i området du bor i. Utsatthet för brott Respondenternas brottsupplevelser mäts i förhållande till 4 brottstyper vilka också har delas in i två index, personbrott och egendomsbrott. Frågan för att mäta utsatthet har varit; Har du under de senaste tolv månaderna blivit utsatt för 1) hot eller hotelser som varit så allvarliga att du blev rädd? 2) Fysiskt våld? 3) Stöld? och 4) Skadegörelse? Dessa har sedan kunnat besvaras genom nej, ja en gång och ja flera gånger. Variabeln utsatthet är således ett index (α =.749) som kan anta värden 0 till 8 där högre värden tyder på högre grad av tidigare utsatthet. Variabeln personbrott (α =.68) är dikotom där svaren ja, en gång och ja, flera gånger har slagits ihop till ja. Den baseras på brottstyperna fysiskt våld och hot eller hotelser. Egendomsbrott är även den en dikotom variabel som baseras på brottstyperna stöld och skadegörelse med ett alpha på 0,72. Förtroende för lokala myndigheter och fastighetsägare Förtroende för polis, Landskrona stad och fastighetsägarna mäts genom en fråga där respondenterna får ta ställning till hur stort förtroende de har för polis, 20

21 Landskrona stad och fastighetsägaren. Detta mäts på en skala från 1, litet förtroende till 5, stort förtroende. Etiska aspekter För att forskning ska bedrivas på ett ansvarsfullt sätt och användas för att utveckla vårt samhälle är det av vikt att etiska reflektioner och överväganden görs, då de spelar en viktig roll för forskningens kvalitet, genomförande och resultat (Vetenskapsrådet, 2017). Individskyddskravet innebär att individer som medverkar i forskning ska skyddas från skada och kränkning (a.a). Eftersom den här studien undersöker trygghetsupplevelser och utsatthet för brott, är det av största relevans att funderingar och etiska överväganden görs, då individerna i undersökningen tillfrågas om känslor och möjligtvis upprörande erfarenheter. Uppsatsen har genomgått en etikprövning hos etikrådet på Malmö universitet och godkänts, se bilaga 5 för utlåtandet. I denna uppsats har reflektioner kring frivillighet, integritet, konfidentialitet och anonymitet genomgående gjorts, från planering av urval, undersökningsform, frågeformulär och under undersökningen och arbetets fortsatta gång. I enlighet med Vetenskapsrådet (2017) har följande forskningsetiska principer eftersträvats i denna uppsats: Informationskravet. I form av ett informationsbrev (se bilaga 2) har alla respondenter blivit informerade angående studiens syfte och deras frivilliga deltagande. I informationsbrevet framgår det vem studieansvarig är och att denne är studerande vid Malmö universitet, samt att undersökningen görs i samarbete med Landskrona stad och Polisen. Samtyckeskravet innebär att deltagarna själva har rätt att bestämma över sin medverkan i undersökningen (Bryman, 2008). I informationsbrevet har det tydligt framgått att respondenterna samtycker till medverkan i undersökningen om de fyller i enkäten och skickar in den i det bifogade svarskuvertet, alternativt fyller i och skickar in via Google Forms. Konfidentialitetskravet innebär att alla personuppgifter om och av deltagare ska behandlas konfidentiellt så att informationen skyddas från obehöriga (Bryman, 2008; Vetenskapsrådet, 2017). I informationsbrevet har det framgått att undersökningen eftersträvar största möjliga konfidentialitet eftersom ingen obehörig kommer att få ta del av materialet då detta förvaras så att det bara är åtkomligt för studieansvarig. Eftersom studien behandlar individers trygghetsupplevelser samt utsatthet för brott har det varit centralt att skydda deltagarna genom att förvara kodbok och data separat så att ingen respondent ska kunna identifieras. Nyttjandekravet. På själva enkäten har det framgått att svaren som respondenten ger i enkäten endast kommer att redovisas i olika tabellsammanställningar, så att svar från enskilda individer inte kommer att kunna utläsas samt att redovisning görs i form av en examensuppsats vid Malmö universitet. Detta för att säkerställa att den insamlade datan enbart kommer att användas för studiens mål och inget annat (Bryman, 2008). All data kommer efter att uppsatsen är godkänd att raderas samt alla enkäter att makuleras. Enkäten är helt anonym och materialet innehåller inga känsliga personuppgifter. Dock tillfrågas respondenterna om ålder, kön och utsatthet för brott. Utöver detta är enkäterna markerade med ett nummer (ej gatuadressnummer) för varje trappuppgång. Detta har gjorts för att studieansvarig ska kunna härleda enkäterna till de två olika bostadsområdena. Detta kan i praktiken medföra att identifiering är möjlig och för att skydda deltagarnas integritet under studien förvaras kodbok 21

22 och data på lösenords-skyddad dator samt minnessticka som bara är tillgänglig för studieansvarig. Eftersom detta är en fördjupad trygghetsundersökning finns det frågor i enkäten angående otrygghet och oro att utsättas för brott. Studieansvarig hoppas genom att använda tidigare beprövade frågor som förekommer i både polisens trygghetmätning (Landskrona stad, 2017a) och i Malmö områdesundersökning 2012 (Ivert et al, 2013), inte ska förstärka deltagarnas oro för att utsättas för brott och inte heller skapa otrygghet. Det finns även frågor i enkäten rörande deltagarnas tidigare utsatthet för brott av brottstyperna stöld, skadegörelse, hot och fysiskt våld. Dessa frågor är också samma frågor som finns i Polisens trygghetsmätning och Malmö områdesundersökning 2012 och därmed hoppas studieansvarig att inte väcka svåra händelser till liv igen. Det har gjorts en övervägning då det finns risk att vissa av respondenterna kan känna det extra jobbigt att besvara samma frågor angående utsatthet igen, om det råkar vara någon av dessa respondenter som varit med i Polisens senaste trygghetsmätning RESULTAT OCH ANALYSER För att besvara studiens syfte och frågeställningar har det utförts både bivariata medelvärdesanalyser och multivariata regressionsanalyser. I de bivariata analyserna har det främst varit medelvärden i fokus för att mäta skillnaderna mellan bostadsområdena. Det har även gjorts t-test för att testa signifikansen mellan bostadsområdena då dessa enbart är två och således en kategorisk variabel (Djurfeldt et al, 2010). För att s kapa en uppfattning om vilka faktorer som är särskilt viktiga till att förklara variationer i otrygghet och oro att utsättas för brott, har förklaringsanalyser genomförts i form av multivariata regressioner. I dessa analyser har fokus legat på determinationskoefficienten, R 2, för att ta reda på förklaringsvärdet av olika modeller. Standardiserade betakoefficienter har använts och om dessa är signifikanta (Djurfeldt et al, 2010). Samtliga modeller har även testats för multikollinearitet för att utesluta att de oberoende variablerna är inbördes korrelerade (a.a). Medelvärdesanalyser mellan bostadsområdena För att ta reda på vilka skillnader som förekommer mellan bostadsområdena har det gjorts medelvärdesanalyser i form av t-tester av utvalda variabler (se tabell 1 på nästa sida). Det visade sig att det enbart var variabeln fysisk kontext som är statistiskt signifikant då den visade sig ha ett p-värde på mindre än 0,05. Detta innebär att skillnaderna mellan bostadsområdena angående om respondenterna anser att bostadsområdet är välskött eller försummat förmodligen inte beror på slumpen. Koppargården visar mer försummelse än Gröna Gång enligt respondenterna då medelvärdet på Koppargården är 5,73 jämfört med Gröna Gång som har ett medelvärde på 4,40. Liknande skillnader visar även social oordning då Koppargården har ett högre värde på 5,36 jämfört med Gröna Gång vars medelvärde ligger på 4,44. Ovan antyder alltså att det inte visat sig finnas några signifikanta skillnader mellan bostadsområdena med hänseende till konkret otrygghet och oro att utsättas för brott. Gröna Gång har rapporterat att de är något mer otrygga och oroliga att utsättas för brott än Koppargården men skillnaden är marginell och icke 22

23 signifikant. Gröna Gångs medelvärde angående konkret otrygghet är 0,45 jämfört med Koppargården vars medelvärde är 0,38. Oro att utsättas för brott visar ett medelvärde för Gröna Gång på 4,17 och Koppargården 3,97. Tabell 1. Skillnader i medelvärden mellan bostadsområdena. Gröna Gång Koppargården N Medelvärde N Medelvärde Konkret otrygghet 76 0, ,38 Oro att utsättas för brott 71 4, ,97 Oro egendomsbrott 63 4, ,85 Oro personbrott 74 1, ,60 Fysisk kontext* 63 4, ,73 Social oordning 68 4, ,36 Kollektiv förmåga 73 20, ,80 Informell social kontroll 73 10, ,56 Social sammanhållning 76 9, ,23 Utsatthet 77 1, ,16 Utsatthet personbrott 77 0, ,39 Utsatthet egendomsbrott 77 0, ,19 *p<.05; **p<.01; **p<.001 I tabellen ovan visas även medelvärdesanalysen av kollektiv förmåga samt de två delskalorna social sammanhållning och informell social kontroll i förhållande till de två bostadsområdena. Precis som för konkret otrygghet och oro att utsättas för brott visar ett t-test att det inte förekommer några signifikanta skillnader mellan bostadsområdenas kollektiva förmåga. Med detta i åtanke visar kollektiv förmåga att respondenterna på Gröna Gång upplever något högre förmåga med ett medel på 20,8 medan Koppargårdens medelvärde ligger på 19,8. I de två delskalornas analys går det att se att den största skillnaden i kollektiv förmåga är den sociala sammanhållningen. Koppargården har en något högre andel respondenter som tidigare blivit utsatta, vars medelvärde är 1,16 medan Gröna Gångs är 1,04. Vid en jämförelse beträffande utsattheten för brottstyperna har Koppargården ett högre medelvärde angående personbrott än Gröna Gång, 0,39 jämfört med 0,29. Medan Gröna Gång har ett något högre medelvärde angående egendomsbrott, 0,22 jämfört med Koppargården vars medelvärde är 0,19. Beträffande förtroende för lokala myndigheter och fastighetsägare har Gröna Gång generellt sett större förtroende än Koppargården för samtliga instanser. Förtroendet är störst för Polisen i båda bostadsområdena och lägst för Landskrona Stad enligt tabell 2. Tabell 2. Medelvärdesskillnader angående förtroende för lokala myndigheter och fastighetsägare mellan bostadsområdena. Gröna Gång Koppargården N Medelvärde N Medelvärde Förtroende Polisen 77 3, ,33 Förtroende Landskrona stad 76 3, ,13 Förtroende fastighetsägare 77 3, ,32 *p<.05; **p<.01; ***p<

24 Förklarande analyser i form av multivariata analyser För att ta reda på vilka faktorer som påverkar tryggheten och oron att utsättas för brott respektive förtroende för lokala myndigheter och fastighetsägare har det gjorts multivariata regressionsanalyser. Dessa bygger på fall 3, eftersom variablerna som används är kvantitativa alternativt dikotoma oberoende (Djurfeldt, 2010). I samtliga analyser som följer kommer det justerade R 2 -värdet användas eftersom urvalet är mindre än 200 (N = 161) (a.a). Konkret otrygghet och oro att utsättas för brott För att förklara variationer i konkret otrygghet och oro att utsättas för brott har tre förklaringsmodeller skapats (se tabell 3 nedan). Modell 1 innehåller fysiska attribut i form av den fysiska kontexten, social oordning samt bostadsområde (binär där 0 = Gröna Gång, 1 = Koppargården). Den andra modellen lägger till kollektiv förmåga och den tredje modellen förklarar sedan dessa i samband med utsatthet. Det justerade R 2 -värdet visar att modell 1 förklarar nästan 23 procent av variationen i otrygghet, modell 2 nästan 27 procent och den sista modellen förklarar mest då den förklarar nästan 33 procent av variansen i otrygghet. Enligt modell 3 är samtliga variabler signifikanta förutom den fysiska kontexten, som inte heller visar sig vara signifikant i modell 1 och 2. Standardiserade beta-värden har använts för att kunna jämföra förklaringsvärdet mellan variablerna eftersom de är på olika mätnivåer (Djurfeldt et al, 2010). I den tredje modellen förklaras utsatthet mest av variationen i konkret otrygghet då den har ett beta-värde på.295 samt är signifikant under 0,001 gränsen. Social oordning är statistiskt signifikant i samtliga modeller för båda beroende variablerna. Störst förklaringsvärde har social oordning i modell 1 för oro att utsättas för brott, där en standardavvikelse av social oordning är kopplat till.481 mer standardavvikelser i oro att utsättas för brott. Detta kan tydas som skillnaden mellan de som har en vanlig nivå av oro jämfört med de som känner ganska hög oro att utsättas för brott. Tabell 3. Regressionsanalys med tre förklaringsmodeller till konkret otrygghet och oro att utsättas för brott. Värdena som visas är standardiserade Beta-värden. Konkret otrygghet Oro att utsättas för brott Modell 1 Modell 2 Modell 3 Modell 1 Modell 2 Modell 3 Fysisk kontext Social oordning Bostadsområde,154,072,031,243**,177*,154,408***,36***,284**,481***,433***,384*** -,156 -,154 -,163* -,025 -,029 -,036 Kollektiv förmåga -,239** -,173* -,211** -,168* Utsatthet,295***,197* Justerat R 2,228,267,329,383,413,439 *p<.05; **p<.01; ***p<.001 Bostadsområde är signifikant i modell 3 angående konkret otrygghet, och det ostandardiserade b-värdet visar -.154, vilket innebär att Koppargårdens boende är tydligt mindre otrygga än Gröna Gångs boende då 0,15 i relation till en standardavvikelse är ungefär en tredjedels sådan av variabeln konkret otrygghet, och detta är efter att vi tagit hänsyn till fysisk kontext, social oordning, kollektiv 24

25 förmåga samt utsatthet. Detta kan tolkas som att otryggheten verkar ha att göra med social oordning, kollektiv förmåga och utsatthet men när hänsyn tagits till högre social oordning i Koppargården är de boende där mer trygga än väntat givet modell 3. I alla andra analyser har bostadsområde inte någon betydelse då det inte förekommer någon skillnad mellan bostadsområdena när hänsyn har tagits till de övriga variablerna. När det kommer till oro att utsättas för brott förklarar modell 1 ungefär 38 procent av variansen, modell 2, där det är både fysiska och sociala platsburna faktorer, förklaras ungefär 41 procent och i modell 3 förklaras nästan 44 procent av variansen. I modell 1 och 2 angående oro att utsättas för brott är fysisk kontext signifikant, och i det senare innebär beta-värdet.177 att ju mer försummade respondenterna anser att bostadsområdet är desto mer oroliga blir de. Signifikansen av fysisk kontext försvinner när vi lägger till utsatthet i vår förklaring i modell 3. Förtroende för lokala myndigheter och fastighetsägare Det totala förtroendet för de lokala myndigheterna och fastighetsägarna är relativt lika mellan bostadsområdena. Nedan i tabell 4 visas en multivariat regressionsanalys med tre modeller vilka ämnar ge förklaringar av variansen i förtroende för Polisen, Landskrona stad och fastighetsägare. Tabell 4. Regressionsanalys med tre förklaringsmodeller till förtroende för lokala myndigheter och fastighetsägare. Värdena som visas är standardiserade Beta-värden. Polisen Landskrona stad Fastighetsägare Modell 1 Modell 2 Modell 3 Modell 1 Modell 2 Modell 3 Modell 1 Modell 2 Modell 3 Fysisk kontext Social oordning Bostadsområde -,251* -,219* -,178 -,368*** -,362*** -,327*** -,359*** -,354*** -,357*** -,206* -,196* -,139 -,253** -,251** -,204* -,262** -,260** -,264** ,151 -,030 -,022 -,026 -,026 Utsatthet -,189* -,063 -,013 Justerat R 2,145,162,184,284,279,294,284,279,273 *p<.05; **p<.01; ***p<.001 När det gäller förtroende för Polisen är både den sociala och fysiska kontexten signifikanta så länge utsatthet inte är med i förklaringen. Enligt modell 3, som förklarar ungefär 18 procent (R 2 = 18,4) av variation i förtroende för Polisen, är utsatthet den enda signifikanta förklaringsvariabeln. I samtliga modeller angående förtroende för Landskrona stad och fastighetsägare är den sociala och fysiska kontexten signifikanta medan utsatthet inte är signifikant. Detta innebär att ju mindre social och fysisk ordning som respondenterna upplever, desto större förtroende kommer respondenterna att få för kommunen och fastighetsägarna. 25

26 Test av resultatens robusthet För att testa om de resultat som presenterats ovan håller även efter kontroll för demografiska variabler har det också testats att köra alla modeller med kön och ålder som inkluderade variabler (se bilaga 6). Detta har gjorts då det förekommit höga residualvärden när det gäller samtliga förklaringsmodeller vilket innebär att det i modellerna saknas förklarande faktorer och den oförklarade variansen är således hög. Efter kontroll av demografiska förklaringsvariabler (kön och ålder) till otrygghet och oro att utsättas för brott, visar sig inga större skillnader utan social oordning är fortfarande den starkast förklarande variabeln i samtliga modeller. Det justerade R 2 -värdet ökar något i samtliga modeller men residualen är fortfarande hög, vilket innebär att det fortfarande finns andra faktorer som förklarar den större delen av variansen i både otrygghet och oro att utsättas för brott. I tabell 4 visade sig utsatthet ha det största förklaringsvärdet i modell 3 när det gäller förtroende för polisen. När kön och ålder inkluderas i förklaringen mister utsatthet sin signifikans och istället blir fysisk kontext och bostadsområde signifikanta förklarande variabler. Detta kan tolkas som att kopplingen mellan utsatthet och förtroende är ganska svag. Efter kontroll är fysisk kontext och social oordning fortfarande de variabler som förklarar mest av variationerna i förtroende för Landskrona stad och fastighetsägarna. Oro att utsättas för brott i relation till faktiskt brottslighet Brottsstatistiken, som används för att testa respondenternas oro mot den faktiska brottsligheten, är anmälda brott av brottstyperna; tillgrepps- och skadegörelsebrott, inbrott och försök till inbrott i både bostad och källare, förråd, och garage samt hot- och våldsbrott för hela år 2017 i respektive bostadsområde. Vid genomgång av registerdata har en del anmälningar uteslutits ur undersökningen. Dessa har tagits bort för att de inte har varit aktuella med hänseende till bostadsområdenas kontext och de boende där. Exempelvis har våld mot tjänsteman samt våld som skett inomhus uteslutits ur urvalet. Som figur 4 visar har det skett fler personbrott på Koppargården och fler egendomsbrott vid Gröna Gång. Många av egendomsbrotten på Gröna Gång har varit relaterade till motordrivna fordon, vilket kan ses i figur 5. Figur 4. Antal anmälda brott i respektive område år Brottsstatistik Personbrott Gröna Gång Koppargården Egendomsbrott 26

27 Nedan visas fördelningen av de anmälda egendomsbrotten och personbrotten. Figurerna 5 och 6 visar att det sker fler inbrott och hot- och våldsbrott på Koppargården och fler fordonsrelaterade brott och mer skadegörelse på Gröna Gång. Figur 5. Antal anmälda brott egendomsbrott år Figur 6. Antal anmälda brott egendomsbrott år Egendomsbrott Personbrott Hot Våld Gröna Gång Koppargården Gröna Gång Koppargården För att på något sätt kunna göra jämförbara diagram och spegla respondenternas oro att utsättas för brott mot den faktiska brottsligenheten har den senare räknats ut i procent gentemot ungefär hur många som bor i området. På Koppargården räknas det bo ungefär 1400 personer och på Gröna Gång ungefär 500 personer, detta inklusive barn och vuxna. Procentsatserna av den faktiska brottsligheten ställs sedan mot respondenternas medelvärde för respektive område. Figurerna 7 och 8 nedan visar att samtliga respondenter är relativt lite oroliga för egendomsbrott jämfört med de faktiska egendomsbrotten som anmäls. Till skillnad från figur 8 som visar att oron för personbrott är högre än den faktiska brottsligheten. Figur 7. Respondenternas oro för egendomsbrott i förhållande till den faktiska andelen egendomsbrott år 2017, uppdelat per bostadsområde. Figur 8. Respondenternas oro för personbrott i förhållande till den faktiska andelen personbrott år 2017, uppdelat per bostadsområde. Egendomsbrott Personbrott ,2 14,71 2,5 2 1,5 1,99 1,8 1,6 1, ,11 3,85 Gröna Gång Koppargården Oro egendomsbrott 1 0,5 0 Gröna Gång Koppargården Faktiska egendomsbrott Oro personbrott Faktiska personbrott 27

28 Respondenterna vid Gröna Gång är mer oroliga att utsättas för samtliga brott än Koppargården och det visar sig att det är större risk att utsättas för egendomsbrott, framförallt fordonsrelaterade sådana, på Gröna Gång än på Koppargården. Enligt figur 5 på föregående sida visar det sig dock att det sker fler inbrott per invånare på Koppargården. Respondenternas oro för personbrott speglar den faktiska brottsligheten rätt väl mellan bostadsområdena. DISKUSSION I denna del följer först en metoddiskussion med stort fokus på validitet och reliabiliteten och går sedan över till diskussioner angående resultatet som ställs i relation till teoribildning och tidigare forskning. Efter denna del kommer avslutningsvis slutsatser och rekommendationer. Metoddiskussion Vid jämförelser mellan bostadsområdena har det inte förekommit särskilt många signifikanta skillnader mellan Gröna Gång och Koppargården. Att dessa skillnader inte visat sig vara signifikanta mellan bostadsområdena kan dels bero på att urvalet är relativt litet (N = 161) samt att det är ett ganska stort internt bortfall på flertalet variabler. Dessa problem gör det svårare att hitta signifikanta skillnader och därför bör resultaten tolkas med försiktighet. Det kan även bero på att de som besvarat enkäten är väldigt lika varandra, det är således samma typ av individer som besvarat enkäten i båda bostadsområdena. Det förekommer för- och nackdelar med enkätundersökningar, som för de flesta andra typer av undersökningar (Bryman, 2008). En av dessa nackdelar är att det inte går att säkerställa att de som besvarar enkäten gör detta ärligt (a.a). Exempelvis menar Bryman (2008) att det finns risk att respondenterna svarar på ett sätt som de tror är socialt önskvärt alternativt att de inte vågar utrycka sig helt sanningsenligt. I den här studien finns det risk för bådadera då otrygghet och utsatthet för brott är obehagliga känslor och upplevelser vilket kan leda till att respondenterna inte vågar svara ärligt, alternativt att exempelvis män uppger lägre otrygghet då det enligt samhällets normer är en omanlig känsla. Det kan även tänkas att en del respondenter är missnöjda med lokala myndigheter och därför uttrycker sig extra mycket när de besvarar enkäten, det har ju tydligt framgått att detta är ett samarbete med både Landskrona stad och Polisen. Torstensson Levander (2007) konstaterar att en vanlig anmärkning mot trygghetsundersökningar är att det inte går att mäta trygghet då det är en subjektiv upplevelse. Vidare menar författaren att detta sedan länge har gjorts inom psykologin och att det kommer ner till att mätbarheten styrs i hur väl begreppet är operationaliserat (a.a). När det kommer till forskning och undersökningar läggs det ofta mycket vikt vid reliabilitet och validitet och Torstensson Levander (2007) förklarar att ett bra metodval medför både god reliabilitet likaså validitet. Validitet och reliabilitet Validitet innebär att det som ska mätas faktiskt mäts, och genom bra operationalisering kan studien uppnå god giltighet (Bryman, 2008). Denna studie är en fördjupad trygghetsmätning där validiteten stärks då merparten av enkätens frågor är beprövade genom tidigare forskning och andra trygghetsmätningar 28

29 (Landskrona stad, 2017a; Ivert et al, 2013), samt att begreppen grundar sig i teoribildning. Ett annat begrepp som inom forskning är viktigt är generaliserbarheten, eller den externa validiteten, som innebär att det utifrån studiens urval ska kunna dras slutsatser angående hela populationen eller sammanhanget som urvalet är taget från (Bryman, 2008). Detta innebär att urvalet bör vara tillräckligt representativt samt att det är tillräckligt stort (a.a). Urvalet i denna studie är relativt litet och åtgärder har vidtagits för att få upp svarsfrekvensen i form av både informationsbrev en vecka innan undersökning samt utdelade påminnelser, trots detta blev det bara en svarsfrekvens på 33 procent. Anledningen till detta kan vara att det finns ett större bortfall bland en viss typ av individer och att de som besvarat enkäten är relativt lika. Det stora bortfallet kan bland annat bero på språksvårigheter eftersom det bor många individer med utländsk bakgrund i båda områdena och enkäten enbart erbjudits på svenska. Betydligt fler äldre har deltagit i undersökningen, vilket kan innebära att resultaten således är mer representativa för en äldre befolkning. Reliabilitet grundar sig i om de mått som använts och de mätningar som gjorts är pålitliga och logiska (Bryman, 2008). Att frågorna och begreppen, angående trygghet, kollektiv förmåga och områdeseffekter, sedan tidigare är beprövade ger denna undersökning en bra empirisk grund och bättre tillförlitlighet eller reliabilitet. För att öka den interna reliabiliteten har alla index först genomgått ett test (Cronbach alfa) som tittar på variablernas följdriktighet (Bryman, 2008; Djurfledt, 2010). Genom en välskriven metoddel och ett tydligt tillvägagångssätt har denna studies replikerbarhet ökat, vilket gör det möjligt för andra att genomföra samma studie. Ett problem med analyserna i denna studie har delvis berott på att många analyser och jämförelser mellan bostadsområdena inte har varit signifikanta. Detta innebär att det finns en risk att resultaten beror på slumpen och således inte är generaliserbara till en population utanför den studerade. Detta har dock inte heller varit ett av studiens mål då Landskrona stad önskade en fördjupad trygghetsundersökning i just de här två bostadsområdena. Resultatdiskussion När det gäller otrygghet, vilket här innebär en kognitiv riskbedömning, visar de som besvarat enkäten från Koppargården mindre otrygghet än de från Gröna Gång. Detta trots att respondenterna på Koppargården uppgett högre nivåer av ordningsstörningar och försummelse av området än Gröna Gång. Detsamma gäller oro att utsättas för brott som även den visat sig högre bland de som besvarat enkäten från Gröna Gång. När det i beräkningen tas hänsyn till både högre nivåer av ordningsstörningar och försummelse i området, högre utsatthet, lägre kollektiv förmåga samt att området är ett särskilt utsatt område (Polisen, 2017), är det förvånande att respondenterna från Koppargården rapporterar lägre otrygghet och oro att utsättas för brott. Detta överensstämmer varken med broken windowsteorin eller teorin om kollektiv förmåga då dessa menar att otrygghet bör vara lägre i mer välskötta områden med färre ordningsstörningar och högre kollektiv förmåga (Bursik & Grasmick, 2001; Lilly et al, 2011; Sampson, 2006). 29

30 Förklaring utifrån teori och tidigare forskning Studiens resultat, med avseende det totala urvalet, visar att konkret otrygghet samt oro att utsättas för brott samvarierar med ordningsstörningar och kollektiv förmåga (om ej signifikant), vilket motsvarar vad teorierna broken windows och kollektiv förmåga förutspår. De två teorierna har lite delade perspektiv angående vad som skapar brottslighet och otrygghet, men båda inkluderar likväl oordning och informell social kontroll som huvudsakliga element (Lilly et al, 2011; Stein, 2014). Regressionsanalyserna i denna studie visar att när det gäller både respondenternas otrygghet och oro att utsättas för brott, är högre rapporterade nivåer av social oordning och större försummelse av omgivningen förklarande faktorer. Bursik & Grasmick (2001) menar att dessa faktorer för många individer symboliserar problem, kriminalitet och avsaknad av formell kontroll. LaGrange & Ferraro (1992) poängterar att mycket litteratur menar att sociala och fysiska ordningsstörningar är områdes karakteristiska som symboliserar potentiell fara, men vidare förklarar LaGrange & Ferraro att dessa ordningsstörningar snarare är en biprodukt av områden med majoritet av låginkomsttagare. Demografiska data över Koppargården visar att det enbart är 29 procent av de boende mellan 20 och 64 år som är förvärvsarbetare och på Gröna Gång är det mindre än hälften (cirka 45 procent) som är förvärvsarbetare i åldrarna mellan 24 och 64 år. Det är således en ganska liten andel av de boende i båda områdena som är förvärvsarbetare vilket då enligt LaGrange & Ferraro (1992) skulle kunna leda till oordning och ordningsstörningar. Dock är resultatet i denna studie inte helt representativt då nästan 43 procent av respondenterna har angivit att de är pensionärer och enbart en fjärdedel av respondenterna har angett att de är heltidsanställda. Studiens resultat visar att social oordning och tidigare utsatthet har varit signifikant kopplade till otrygghet, vilket har likheter med Gainey et al (2011) som förklarar att de som upplever högre problemnivå och som har blivit utsatta för brott också upplever högre nivå av otrygghet. Vidare har den aktuella studien visat att sociala ordningsstörningar har större inverkan på otryggheten än de fysiska, vilket överensstämmer med tidigare forskning (LaGrange & Ferraro, 1992; Stein, 2014). LaGrange & Ferraro (1992) menar exempelvis att sociala företeelser har större inverkan på individers kognitiva riskbedömning än vad den fysiska oordningen har. Regressionsanalyserna har även visat att ju starkare kollektiv förmåga respondenterna upplever i området, desto lägre otrygghet och oro att utsättas för brott anger de. Resultat från Wikström & Dolmén (2001) gör gällande att utsatthet och otrygghet är kopplat till urbanisering på grund av nivåerna av sociala ordningsstörningar som i sig påverkas av lägre social sammanhållning och informell social kontroll. Social oordning tillsammans med kollektiv förmåga har visat sig i denna studie vara en stark förklarande faktor till både otrygghet och oro att utsättas för brott. Enligt Bursik & Grasmick (2001) har bostadsområden som upplevts sakna informell social kontroll haft högre nivåer av otrygghet och oro att utsättas för brott. När det gäller områdesskillnader går resultatet inte längre helt i riktning med teorierna och den tidigare forskningen då respondenterna från Koppargården rapporterat mindre otrygghet samtidigt som de rapporterat lägre nivå av kollektiv förmåga samt högre problemnivå. Det ska dock poängteras att resultaten ska tolkas med försiktighet då många jämförelser inte har visat sig vara statistiskt signifikanta. 30

31 Enligt registerdatan över anmälda brott har det visat sig att det sker mer personbrott och fler inbrott och försök till inbrott på Koppargården medan det på Gröna Gång är många fordonsrelaterade brott. Respondenterna i båda områdena har relativt hög oro för våldsbrott vilket faktiskt verkar återspegla den faktiska risken att utsättas rätt väl. När det gäller egendomsbrott har respondenterna ganska liten oro jämfört med den faktiska brottsligheten. Detta resultat ska dock tolkas varsamt då många av egendomsbrotten är fordonsrelaterade och många av respondenterna har uppgett att de inte har några fordon. Tidigare har studier funnit negativa korrelationer mellan ålder och otrygghet (Gainey et al, 2011), vilket inte gjordes i denna studie när modellerna kontrollerades mot demografiska variabler. I en studie utförd av Gainey et al (2011) fann inte de heller några signifikanta skillnader när de kontrollerade för ålder och de menar att det förmodligen förkommer stor variation i uppfattningar angående sårbarhet bland äldre. Denna studies urval har en övervikt av äldre personer vilket således kan spegla deras känslor ganska väl. Individer som tidigare blivit utsatta har i tidigare forskning funnits ha sämre förtroende för polisen samt högre otrygghet (Alda et al, 2017), vilket återspeglas av denna studies resultat då utsatthet har varit en signifikant faktor till minskat förtroende för polisen men inte för övriga aktörer. Alda et al (2017) fann också kopplingar mellan social sammanhållning och ökat förtroende för polisen. Enligt författarna lyfter deras resultat fram att det som minskar medborgares rädsla är ökad social sammanhållning, minskning av organiserad brottslighet och större kontroll över brottslighet samt minskning av fattigdom (a.a). Koppargårdens boende har rapporterat lägre förtroende för lokala myndigheter, vilket kan grunda sig i de faktorer som speglar ett särskilt utsatt område. Ett sådan område kan enligt Polisen (2017) inbegripa parallella samhällsstrukturer som formas av extremism och en hög koncentration av kriminella. Dessa områden präglas av låg socioekonomisk status och där kriminella individer påverkar lokalsamhället och den sociala kontexten (a.a). Den sociala problematiken och kriminella närvaron har en tendens att leda till en obenägenhet bland de boende att delta i rättsprocessen samt medföra svårigheter för polisen att kunna uträtta sitt uppdrag (a.a). SLUTSATSER OCH REKOMMENDATIONER Studien har inte visat några signifikanta skillnader mellan de som besvarat enkäten på Gröna Gång och de på Koppargården angående otrygghet och oro att utsättas för brott. Med detta i åtanke visar respondenterna högre otrygghet och oro att utsättas för brott på Gröna Gång än på Koppargården, trots att det senare bostadsområdet visar på högre problemnivå samt lägre kollektiv förmåga, vilket går i emot teorierna. Det hade varit önskvärt att genomföra fördjupade analyser angående dessa faktorer men på grund av tidsbrist har detta inte varit möjligt. Respondenterna vid Gröna Gång har större förtroende för Polisen än vid Koppargården men överlag har samtliga respondenter större förtroende för Polisen än för Landskrona stad. Det finns många olika polisiära strategier för att minska kriminalitet och öka trygghet, men kanske inte lika många för andra aktörer, exempelvis kommuner. Cozens & Tarca (2015) belyser en teoretisk strategi, crime prevention through environmental design (CPTED), i vilken en 31

32 viktig komponent är hur förvaltningen av bostadsområdets uppbyggnad och struktur kan påverka både brottslighet och uppfattningar av brott (a.a). Genom att främja för social kontroll och att med bland annat skyltar (exempelvis grannsamverkan), ökad belysning och förändring i arkitektur, kan det skapas gemensamma intressen för de boende som kan leda till en minskning av brottslighet samt ökning av trygghet (Grohe, 2011). Att underlätta gemenskapen för de boende gentemot lokala aktörer, myndigheter och organisationer och samla människor för gemensamma intressen kan förtroendet för kommun och polis utvecklas (Gainey, 2011). Detta sägs vidare kunna leda till att minska brottslighet och öka trygghet i desorganiserade områden (a.a). Även Brottsförebyggande rådet (2008) lyfter fram vikten av situationella åtgärder för att öka tryggheten. Exempelvis belysning och upprustning av gemensamma ytor är viktiga trygghetsskapande åtgärder (a.a). Landskrona är en stad under fortsatt utveckling och en del av de ovan nämnda insatserna håller till viss mån på att ske i de undersökta bostadsområdena i Landskrona då staden bland annat genomför stora förändringar i Centrum/Öster samt planerar att öppna upp staden mot Karlslundsområdet (Landskrona stad, 2017b; Landskrona stad, 2018). Framtida forskning Trygghet är ett ämne med en hel del forskning i bagaget. Ändå finns det så mycket mer som skulle behöva undersökas, framförallt när det kommer till hur strukturella element påverkar tryggheten (Stein, 2014). Det hade varit av intresse att genomföra fler kvalitativa studier för att få en djupare förståelse över olika strukturella fenomen som skapar otrygghet. Exempelvis hade det varit av intresse att närmare studera vad respondenterna anser genererar otrygghet, kanske i form av bilder. Detta skulle dock av etiska skäl kunna bli problematiskt då det kan skapa otrygghet snarare än undersöka trygghet. 32

33 REFERENSER Alda, E., Bennett, R. R., & Morabito, M. S. (2017). Confidence in the police and the fear of crime in the developing world. Policing-An International Journal Of Police Strategies & Management, 40(2), Barmark, M. (2009). Faktoranalys. I: Djurfeldt, G. e., & Barmark, M. e. (red.). Statistisk verktygslåda 2 - multivariat analys. Lund: Studentlitteratur. Brottsförebyggande rådet (2018). Nationella trygghetsundersökningen Om utsatthet, otrygghet och förtroende. Rapport 2018:1. Stockholm: Brottsförebyggande rådet. Brottsförebyggande rådet (2016). Brottsstatistik och resultat från NTU i Urban 15 områden. Redovisning av regeringsuppdrag Stockholm: Brottsförebyggande rådet. Brottsförebyggande rådet (2009) Otrygghet och segregation. Bostadsområdets betydelse för allmänhetens otrygghet och oro för brott. Rapport 2008:16. Stockholm: Brottsförebyggande rådet. Bryman A, (2008). Samhällsvetenskapliga metoder. (2 uppl.). Malmö: Liber. Bursik, R., & Grasmick, H. G. (2001). Neighborhoods and crime: the dimensions of effective community control. Lanham, Md.: Lexington Books, Cozens, P., & Tarca, M. (2016). Exploring housing maintenance and vacancy in western australia. Property Management, 34(3), Djurfeldt, G., Larsson, R., & Stjärnhagen, O. (2010). Statistisk verktygslåda 1 - samhällsvetenskaplig orsaksanalys med kvantitativa metoder. Lund: Studentlitteratur. Ferraro, K. F. (1995). Fear of crime: interpreting victimization risk. Albany, NY: State University of New York Press, Ferraro, K. F. & LaGrange, R. L. (1987) The Measurement of Fear of Crime. Sociological Inquiry, 57(1): Gainey, R., Chappell, A, & Alper, M. (2011). Fear of Crime Revisited: Examining the Direct and Indirect Effects of Disorder, Risk Perception, and Social Capital. American Journal Of Criminal Justice, 36(2), Gerell, M. (2017). Neighborhoods without community: collective efficacy and crime in Malmö, Sweden. Malmö: Faculty of Health and Society, Malmö University, Grohe, B., Devalve, M., & Quinn, E. (2012). Is perception reality? the comparison of citizens' levels of fear of crime versus perception of crime problems in communities. Crime Prevention and Community Safety, 14(3),

34 Grohe, B. (2011). Measuring residents' perceptions of defensible space compared to incidence of crime. Risk Management, 13(1-2), Hale, C. (1996). Fear of Crime: A Review of the Literature. International Review Of Victimology, 4(2), 79. Hawdon, J., & Ryan, J. (2011). Neighborhood Organizations and Resident Assistance to Police. Sociological Forum, (4), 897. Helsingborgs Dagblad (2017) Debattinlägg: Våga förändra ett typiskt miljonprogramsområde. > (Hämtad ). Heber, A. (2005). Var rädd om dig! En litteraturöversikt om rädslan för brott. Stockholm: Kriminologiska institutionen, Stockholms Universitet. Heber A, (2008). En guide till trygghetsundersökningar: om brott och trygghet. Tryggare och Mänskligare Göteborg. Göteborg: Elanders. Ivert, A.-K., Chrysoulakis, A., Kronkvist, K. and Torstensson-Levander, M. (2013). Malmö områdesundersökning 2012: Lokala problem, brott och trygghet. Rapport från institutionen för kriminologi, Malmö högskola. Ivert, A.-K. & Mellgren, C. (2014). Att möta & mäta i Malmö. I: Mellgren, C. & Tiby E. (eds.). Kriminologi: en studiehandbok. Lund: Studentlitteratur Kubrin, C. E. & Wo, J. C. (2016). Social Disorganization Theory s Greatest Challenge: Linking Structural Characteristics to Crime in Socially Disorganized Communities. I: Piquero, A. R (eds.). The Handbook of Criminological Theory. West Sussex: John Wiley & Sons Ltd. S Kääriäinen, J. T. (2007). Trust in the Police in 16 European Countries. European Journal of Criminology, 4(4): LaGrange, R. L., & Ferraro, K. F. (1992). Perceived Risk and Fear of Crime: Role of Social and Physical Incivilities. Journal Of Research In Crime & Delinquency, 29(3), Landskrona Stad (2017a). Trygghetsmätningar. Resultat trygghetsmätning 2017, delområden Landskrona > < PDF (Hämtad ). Landskrona stad (2017b). Utveckling av Centrum och Öster. > < HTML (Hämtad ). Landskrona stad (2018) Karlslundsområdet utvecklas. > < HTML (Hämtad ). 34

35 Lilly J. R, Cullen F. T, & Ball R. A, (2011). Criminological Theory: Context and Consequences. 5th ed. Thousand Oaks: Sage Publications. Listerborn, C. & Baeten, G. (2016). Landskronas vägval. När bostäder åt alla blev ett kommunalt problem. I: Tesfahuney, M. & Ek, R. Den politiska staden. Recito förlag. Mellgren, C. (2011). What's neighbourhood got to do with it?: the influence of neighbourhood context on crime and reactions to crim. Malmö: Faculty of Health & Society, Malmö University, Polisen (2017) Utsatta områden Social ordning, kriminell struktur och utmaningar för polisen. Stockholm: Nationella operativa avdelningen, Underrättelseenheten. Robert J. Sampson, a., & Stephen W. Raudenbush, a. (2004). Seeing Disorder: Neighborhood Stigma and the Social Construction of "Broken Windows". Social Psychology Quarterly, (4), 319. Sampson, R. J. (2006). How does community context matter? Social mechanisms and the explanation of crime rates. I Wikström, P-O. & Sampson, R. J. (eds) The explanation of crime: Context, mechanisms and development. Cambridge: Cambridge University Press. S Stein, R. E. (2014). Neighborhood residents' fear of crime: A tale of three cities. Sociological Focus, 47(2), Torstensson Levander. M. (2007). Trygghet, säkerhet, oro eller risk? Begreppsdefinitioner och mått. Stockholm: Sveriges Kommuner och Landsting. Vetenskapsrådet (2017) God forskningssed. Stockholm: Vetenskapsrådet. Wikström, P. H., Dolmén, L., & Wikstrom, P. (2001). Urbanisation, Neighbourhood Social Integration, Informal Social Control, Minor Social Disorder, Victimisation and Fear of Crime. International Review Of Victimology, 8(2),

36 BILAGOR Bilaga 1. Enkät framsida. 36

37 Enkät sida 2. 37

38 Enkät sida 3. 38

39 Enkät sida 4. 39

40 Bilaga 2. Informationsbrev som har bifogats enkäterna. 40

41 Bilaga 3. Informationsbrev som satts i trappuppgångar ungefär en vecka innan utdelning av enkäter. 41

42 Bilaga 4. Påminnelserna som delats ut ungefär en vecka efter fösta enkätutdelningen. 42