Urinsortering - en del i framtidens avloppssystem?

Transkript

1 Foto: VERNA Urinsortering - en del i framtidens avloppssystem? Idag är kretsloppsanpassning av våra avloppssystem en mycket aktuell fråga. Den teknik som har kommit längst och som diskuteras mest är urinsortering. I detta faktablad presenteras dagens kunskapsläge baserat på aktuella forskningsprojekt och praktiska erfarenheter av avloppssystem med urinsortering. Dessutom ges råd och rekommendationer för planering, projektering och drift av detta toalettsystem. Av: Mats Johansson, Håkan Jönsson och Caroline Höglund GRÖNA FAKTA 7/1998

2 likuna KAK I A //9ti Urinsorterande toaletter - en uthållig teknik? Urinsorterande toaletter har i enkla utföranden funnits i många delar av världen sedan lång tid tillbaka. Syftet med dagens urinsorterande (urinseparerande) avloppssystem är att avskilja närsalter som fosfor, kväve och kalium redan vid källan, så att de inte blandas med miljöskadliga ämnen i övrigt avloppsvatten och kan användas som gödningsmedel. Urinsortering har en rad fördelar: Vid urinavskiljning reduceras utsläpp av näringsämnen med avloppsvattnet. Den största delen av näringsämnena i hushållens avloppsvatten kommer från urinen (ca 80% av kvävet och 50% av fosforn). Urinens volym utgör knappt 1% av avloppsvattnet. Näringen är relativt koncentrerad i urinen och dessutom lätt tillgänglig för växterna.urin är en ren näringslösning med mycket låga halter av tungmetaller och normalt låga halter av patogener. Kompletterande teknik, ej komplett avloppssystem Urinsortering är inte en lösning för omhändertagande av allt avloppsvatten. Efter att urinen avskiljts måste fortfarande fekalier och BDT-vatten tas om hand. Urinsortering är en kompletterande funk- Förklaring av begrepp Svartvatten - Detsamma som klosettvatten eller toalettavlopp. Består av urin, fekalier, toapapper och spolvatten. BDT-vatten - Aven kallat gråvatten. Det vatten som kommer från bad, disk och tvätt. Växtnäringsämnen - De närsalter som är nödvändiga för att växter och organismer ska kunna tillväxa. För jordbruket är kväve, fosfor och kalium viktigast. BOD (Biologital Oxygen Demand) - Ett mått på hur mycket syre som krävs för att bryta ner de ämnen som finns i avloppsvattnet. Patogen - Sjukdomsframkallande mikroorganism Exergi - Ett energimått som tar hänsyn till energins kvalitet. Elenergi har t. ex. högre exergivärde än värmeenergi. 100% 90% 80% 70% 60% 50% 40% 30% 20% 10% 0 Kväve 13.5 gipa Fosfor Kalium 0 g/pd Flöde ,0 tion som kan ge positiva effekter för såväl nya som befintliga avloppssystem genom minskade utsläpp och ökad möjlighet till kretslopp av närsalter. De urinsorterande toaletterna i nuvarande form är en svensk uppfinning. I början användes de framförallt i ekobyar och fritidshus. Numera installeras de även i vanlig villabebyggelse, i flerbostadshus samt i en rad skolor runt om i landet. Tekniken för urinsortering är jämfört med andra alternativa system förhållandevis väl utprovad även om den liksom all ny teknik lider av vissa barnsjukdomar. Utbudet av urinsorterande toaletter ökar. Det finns två olika märken av sanitetsporslin på marknaden idag (Dubbletten och WM-Ekologen). Ingendera är dock ännu typgodkänd enligt svensk eller europeisk standard. Uppskattningsvis har det sålts urinsorterande toaletter av porslin i Sverige (och ett mycket större antal av plast för fritids- BOT-vatten Fekalier Överst t v WM-ekologen, t h Dubletten. Figuren visar schablonvärden för innehåll av kväve, fosfor, kalium samt flöde i olika fraktioner av avloppsvattnet från hushåll (g/pd = gram per person och dygn). boende). Det finns efterfrågan från både allmänhet och bostadsföretag och de stora toalettproducenterna är beredda att ta fram typgodkända urinsorterande toaletter om efterfrågan visar sig vara beständig. Vad innehåller avlopp från hushåll? Sammansättningen av normalt blandat avloppsvatten är väl dokumenterad efter många års mätningar i våra reningsverk. Vad gäller fraktionerna urin, fekalier och gråvatten är däremot kunskapen relativt liten om sammansättning och flöden. Denna kunskap är central vid planering och Unn

3 dimensionering av de olika delarna i källsorterande avloppssystem. Naturvårdsverket har tagit fram schablonvärden (baserade på litteraturdata och ett fåtal nya mätningar) för vad avloppets olika fraktioner i genomsnitt innehåller (se fig. sidan 2). Av diagrammet framgår att mängden fosfor i BDT-vatten är ca 0,45 g/pd. Denna mängd avser år Genom den minskade användningen av fosfater i tvätt- och rengöringsmedel har fosformängden i BDTvatten sjunkit kraftigt. År 1988 var fosformängden i BDT-vatten ca 1,26 g/pd och 1992 var den 0,6 g/pd. Observera att staplarna i diagrammet inte nödvändigtvis anger den mängd närsalter eller de flöden som man normalt kan förvänta sig i spillvatten från bostäder. Vi vistas under stora delar av dygnet utanför hemmet och då belastar vi andra avloppsanläggningar. Variationerna mellan olika människor är också mycket stora. De är lika stora som skillnaderna i våra vanor och vår kosthållning. Hur är ett urinsorterande avloppssystemuppbyggt? Bostadsområdet Urinen avskiljs (källsorteras) i toaletterna, som är försedda med en främre skål för urinen, och en bakre för fekalierna. Därefter leds urinen i ett separat ledningssystern till en uppsamlingstank kopplad till ett eller flera hushåll. Urinsortering tar bara hand om en del av det totala avloppsflödet. Resterande fraktioner måste renas på annat sätt. Det finns tre olika alternativ: a) Man använder en torr urinsorterande toalett. Fekalierna komposteras lokalt och BDT-vattnet behandlas för sig. b) Man använder en dubbelspolad urinsorterande toalett. Fekalier och spolvatten behandlas för sig och BDT-vattnet separat. Flera företag arbetar med att utveckla toaletter med små spolvattenmängder. Dessa toaletter kombinerar urinsortering med vakuumteknik för fekaliespolning. Målet är att koncentrationen av fekalier och spolvatten skall bli så hög att även denna fraktion, efter behandling, kan återföras till odling. c) Man använder en dubbelspolad urinsorterande toalett med gemensam behandling av fekalier och BDT-vatten antingen via slamavskiljare och lokal rening eller via överledning till kommunalt ledningsnät. LIFIVI [MR I M / / Transport och lagring Hämtning och transport av urinen sker med tankvagn eller sugbil och kan utföras av den jordbrukare som nyttjar urinen som gödselmedel eller av någon utomstående entreprenör. Urinens kontakt med luften bör minimeras för att så mycket kväve som möjligt skall stanna kvar i urinen och inte förloras i form av ammoniak till luften. Vid transporten åtgår energi och det är naturligtvis en fördel om man har kort avstånd mellan uppsamling och platsen för spridning. Ofta behövs lagringstankar på jordbruket som använder urinen. Dessa fungerar dels som ett lätt tillgängligt lager för lantbrukaren, dels hygieniseras urinlösningen genom lagring under så lång tid att eventuella smittämnen hinner dö av. För tillfället rekommenderas sex månaders lagringstid. Jordbruket Intresset för humanurin är stort bland ekologiska jordbrukare, vilka ofta har brist på gödselmedel med höga halter växttillgängligt kväve. För tillfället tillåter dock inte EU att humanurin eller andra avloppsprodukter används vid produktion av ekologiska produkter. Även konventionella lantbrukare ställer sig som regel positiva till humanurin såvida hanteringen inte innebär merkostnader. I nuläget måste de boende i regel betala för tömning och transport. Toaletternas sortering och vattenbesparing Allt fler projekt drivs med avsikten att installera urinsortering i bostadsområden med "vanliga" boende. För att urinsortering ska bli ett verkligt alternativ i större skala krävs det att systemet fungerar ungefär lika bra som det konventionella toalettsystemet med avseende på hygien, driftssäkerhet och användarvänlighet. Samtidigt krävs att urinsorteringen medför förbättringar vad gäller recipientskydd och kretslopp av närsalter. I en undersökning, genomförd av SLU, mättes toalettanvändning, hemvaro samt mängd och sammansättning av den uppsamlade urinen. Undersökningen genomfördes i ekobyn Understenshöjden (HSB) samt i hyresområdet Palsternackan (AB Stockholmshem) i Stockholm. Den uppsamlade urinen från 44 lägenheter i Understenshöjden innehöll 4,9 gram kväve, 0,4 gram fosfor och 1,3 gram kalium per boende och dygn. I Palsternackan var mängderna något lägre. Där innehöll den samlade urinlösningen från 18 hushåll 4,2 gram kväve, 0,4 gram fosfor och 1,1 gram kalium per person och dygn. I båda fallen är mängderna något mindre än vad som kan förväntas utifrån schablonvärdena enligt figur på sidan 2. och hemvaron. De mindre mängderna i Palsternackan beror troligen på att de boende där inte var lika noga med att urinen sorterades rätt. Enstaka män hade t. ex. helt slutat använda toalettens främre skål (urinskålen). Tungmetallhalterna i den källsorterade urinen från båda områdena var mycket låga. Vid normal gödselgiva med urin låg de mängder tungmetaller som fördes till åkern mycket långt under de som tillåts vid spridning av slam på åkermark. Den beräknade vattenbesparing som uppnåddes genom att toaletterna är dubbelspolade var, jämfört med en "vanlig" toaletts vattenanvändning, 14 1 per boende och dygn i Understenshöjden och 7 1/boende och dygn i Palsternackan. Toalettstol från sidan med vattenlås Urinsortering från bostad till åker.

4 l.111,-/iv, 1 /11, I n. I 1,,-/ Driftssäkerhet, urinanvä Dagens urinsorterande toaletter drabbas av stopp i urinledningens vattenlås. Detta visades bl. a. i en enkätstudie av brukarnas erfarenheter som SLU genomfört. Studien omfattade hushåll i ekobyarna Understenshöjden och Smeden (Jönköping) samt hyresområdena Palsternackan, Hushagen (Borlänge) och Svedden (Östhammar). Efter något mer än 4000 beräknade användningstillfällen (ca 1-3 boendeår) var det endast 2 toaletter av totalt 96 i undersökningen, som inte drabbats av stopp. De allra flesta av de undersökta stoppen orsakades av hår och/eller strån från borstar och var lätta att åtgärda med rensvajer. De återstående stoppen, som var svåra att avlägsna, orsakades av en utfällning med stort innehåll av kalcium, magnesium och fosfor. Uträttningen satte sig främst runt vattenlåsets väggar. En undersökning pågår om hur dessa svåra stopp skall kunna undvikas. Resultaten från enkäten kan sammanfattas som följer: Urinsorterande toaletter luktar inte nämnvärt mer än andra. Initialt hade flera hushåll haft problem med lukt av urin. Detta berodde huvudsakligen på dåligt utförda eller felaktiga installationer. Jämfört med en konventionell toalett upplevdes Dubbletten som något mera arbetskrävande att hålla ren medan WM-Ekologen upplevdes som något Erfarenheter från användning av urinsorterande toaletter visar att det finns några saker som är extra viktiga att tänka på för att toaletterna ska fungera bra. Här ges några enkla skötselråd: Skötsel, rengöring Använd ett miljöanpassat rengöringsmedel. Undvik att använda en toalettborste med hår, fekalierester eller annan smuts vid rengöring av urinskålen. Om flödet börjar bli dåligt ska du använda en rensvajer. Om det blivit stopp Stopp går nästan alltid att rensa med en rensvajer/rensband. Du bör aldrig använda flaskborstar eftersom de kan tappa borst och därigenom leda till svårare stopp. För lättare att hålla ren. På båda modellerna framfördes klagomål på att urinspolningen inte spolade rent och/eller stänkte. Dimensionering av ledningar och tankar I Understenshöjden och Palsternackan har urinledningssystemet från toalett till urintank undersökts. I ledningar med bra fall (>1%) och med en diameter på 110 mm fanns endast försumbara avlagringar på ledningens botten. I ledningar av mindre dimension (50 mm) och/eller med mindre fall fanns betydande avlagringar av tungt slam. Vid bakfall, som ledde till att ledningen alltid var helt fylld, fanns klara tecken till begynnande igensättning. De avlagringar/igensättningar som iakttogs var lätta att spola bort med vatten. Det är viktigt att urinledningssystemet och urintanken utformas så att de är lätta att inspektera och renspola samt att de är helt täta för att eliminera inläckage av grundvatten. Om hela ledningssystemet är helt "Jag har aldrig förstått varför vår gödsel ska spolas ut till sjöarna när gödseln från kor och grisar ska tillbaks till åkrarna." Teckning: Peter Ridderstolpe. tätt och spolvattemnängden för urinskålen är 0,1 liter/spolning (vilket uppmättes för Dubbletten i de båda områdena) räcker det att systemet dimensioneras för 1,5 liter urinlösning/person och dygn vid en hemvaro på 14 till 17 timmar. Brukarens roll Eftersom en urinsorterande toalett skiljer sig från en konventionell toalett krävs en viss förändring av brukarens vanor. Med dagens urinsorterande toaletter är det t. ex. önskvärt att även den manliga delen av befolkningen sitter ner vid urinering. När små barn använder toaletten kan det vara svårt att förhindra felsortering (blandning mellan urin och fekalier). Endast miljömärkta rengöringsmedel bör användas. Toaletten kan behöva rengöras något oftare än en vanlig toalett. Önskvärda förbättringar på toaletterna är: att män skall kunna stå och urinera att urinskålen bättre skall spolas rent utan att mer vatten används att urinledningens vattenlås skall vara lätt att hålla rent att bra installations- och bruksanvisningar skickas med vid köp Lantbrukets roll Den kanske viktigaste länken i ett systern för återföring av humanurin är lantbrukaren. Om denne inte är intresserad av att använda humanurin som gödselmedel finns ingen möjlighet att införa dessa system i större skala. Konventionella lantbrukare har tillgång till handelsgödsel som är lätthanterlig och praktisk att sprida. Urin kräver större lagringsvolymer, dyrare spridningsutrustning och betydligt mer körtid på åkern vid spridning. Intresset för humanurin som gödselmedel är störst hos ekologiska odlare. I nuläget är dock inte humanurin upptaget på listan över tillåtna gödselmedel för ekologisk odling inom EU. Förhoppningsvis kommer humanurin att tas upp på denna lista framöver.

5 unun rmr\ im Spridningsteknik och grödval För att minimera ammoniakförluster bör kontakten med luften minimeras och urinen bör snabbt ned i jorden efter spridning. Urinen sprids därför bäst med direktmyllning eller släpslangar vilka minskar kontakten med luften. För att minimera de hygieniska riskerna bör urinen spridas till spannmål, oljeväxter eller energiskog. Vid spridning av djururin på vall har stora kväveförluster uppmätts, varför man bör undvika att sprida humanurin på vall. De senaste åren har ett antal odlingsförsök med humanurin utförts av forskare vid SLU och Jordbrukstekniska Institutet (JTI). Resultaten hittills visar på en nästan lika god gödslingseffekt för urin som för handelsgödsel. Försöken fortsätter och har utökats med mätning av kväveförluster i form av ammoniak och nitrat. Den lämpligaste spridningstiden är, beroende på väderlek och gröda, i maj eller början på juni, då tillväxt och närsaltbehov hos grödan är som störst. Ammoniakförluster Förlusterna vid uppsamling, lagring och transport förefaller vara mycket små, mindre än 1% av det totala kväveinnehållet, under förutsättning att urinen hanteras i slutna system. Man har i försök uppmätt ammoniakförluster på mellan 5-10% vid spridning med släpslangar och nedharvning efter 4 timmar. Vid snabbare nedharvning blir förlusterna mindre. Hygieniska aspekter Dagens avloppssystem har utvecklats som ett svar på kravet att avloppen skulle tas om hand på ett hygieniskt tillfredsställande sätt. Det viktigaste kravet på ett avloppssystem är fortfarande att det är säkert ur hygienisk synpunkt. Vid införandet av ny teknik är det viktigt att inte nya risker samtidigt införs. Vad vet vi om smittriskerna från humanurin? I urinröret finns bakterier vilka följer med urinen ut. Det är således inte en steril vätska som lämnar kroppen men den innehåller förhållandevis låga halter av bakterier, ca bakterier per ml. Vid urinvägsinfektion ökar bakterieantalet väsentligt. Dessa bakterier sprids dock inte vidare i miljön och de sjukdomar som kan spridas via mikroorganismer i urin är inte vanligt förekommande i Sverige. Risken för smittspridning via källsorterad urin är i huvudsak beroende av mängden fekalier som hamnar fel i den sorterande toaletten. Särskilt stor är risken vid diarre. Då kan relativt höga halter av patogena bakterier, virus eller parasiter överföras till urintanken. Den begränsade mängden spolvatten bidrar till att eventuella patogener kan förekomma i relativt höga koncentrationer. För att kunna göra bedömningar av riskerna kopplade till urinsortering krävs data på utsöndring av patogener och mängden fekalier som hamnar fel samt avdödningstider. Forskare vid Smittskyddsinstitutet (SMI) har visat att det troligen är låg risk för smittspridning via urin som förorenats av fekalier. Det förhöjda ph (-9) som uppmätts i urintankarna kombinerat med lagringstiden har en avdödande effekt på nästan alla undersökta mikroorganismer. Avdödningen sker snabbare ju högre temperatur och ju mindre utspädd urinen är. Rekommenderad lagringstid Rekommendationen från forskare på SMI och SLU för lagring av humanurin är sex månader. Den slutliga lagringen som rekommenderas innan spridning räknas från den tidpunkt då färsk urin från toaletterna senast tillfördes tanken. Genom lagring avdödas sjukdomsalstrande protozoer och bakterier, t ex Salmonella. Överlevnaden av virus i urin har ännu ej studerats. Förmodligen varierar avdödningshastigheten mellan olika virus och undersökningar som kan belysa frågan är nödvändiga. Generellt kan man säga att ju fler som kommer i kontakt med humana restprodukter desto större är risken för smittspridning. Att använda urin från ett enfamiljshus där man vet att alla som använder toaletten är friska innebär en lägre risk än att använda urin som samlats upp från många olika hushåll. Man måste komma ihåg att ett avloppssystem aldrig blir helt fritt från risker. Vid hantering av den källsorterade humanurinen är det viktigt att personerna i varje led (tömning, transport, spridning) är medvetna om de risker som föreligger. Läkemedel I Naturvårdsverkets rapport "Läkemedel och miljön" behandlas spridningen av olika läkemedel och deras nedbrytningsprodukter i miljön. Läkemedel tas i olika stor utsträckning upp i mage och tarm. Det som tas upp utsöndras huvudsakligen via urinen antingen i nedbruten eller icke nedbruten form. Det som inte tas upp utsöndras med fekal ierna. I rapporten diskuteras de tre läkemedelsgrupperna högvolymsläkemedel, könshormoner och antibakteriella medel. Riskerna för miljöpåverkan av högvolymsläkemedlen bedöms som försumbara eller knappast troliga. För könshormonerna dras slutsatsen att mängden i läkemedel är marginella jämfört med de mängder som utsöndras naturligt från människor och tamdjur. Antibakteriella medel (t. ex. penicillin) är oftast helt eller delvis av naturidentiskt ursprung och kan därför förväntas brytas ned i naturen. Dock nämns att några substanser (tetracykliner och furasolidon) är svårnedbrytbara, mutagena och/eller carcinogena. Ytterligare studier bör därför utföras som kan klargöra risker för resistensbildning och eventuella negativa effekter på jordprocesserna om dessa substanser sprids med avloppsprodukter. Tills vidare rekommenderar vi därför av försiktighetsskäl inte installation av urinsortering i områden med grupper som har hög konsumtion av antibiotika, t. ex. sjukhus. V Genom lagring av urinen minskar risken för smittspridning. Lagringstankar vid Stockholms Vattens mark vid Bornsjön. Foto: Björn Vinnerås.

6 U Fl INI/A rnn i e-s ii U0 Beskrivning av Understenshöjden och dess avloppssystem - exempel på lokal rening av klosett- och BDT-vatten Bostadsrättsföreningen (Brf) Understenshöjden, 3 km söder om centrala Stockholm, som stod färdigt för inflyttning sommaren 1995, har drivit frågorna om miljö- och kretsloppsanpassning mycket långt. Området består av 44 hushåll i vilka det bor ca 160 personen Understenshöjden var det första stora bostadsområdet med urinsorterande toaletter i en större stad. Biologisk rening Skiss över Understenshöjdens avloppssystem Transport till mellanlagring och växtodling vid Bornsjön Eftersedirnentering fr2 UV Huvudsyftet var att avloppssystemet skulle ge en avsevärd förbättring av recirkulationen av närsalter jämfört med det befintliga kommunala VA-systemet. Valet av avloppssystem i Understenshöjden har fatt kritik då återföringen av urin och slam kräver extra transportarbete, jämfört med att leda avloppsvattnet till det kommunala avloppsnätet, som går strax intill. De urinsorterande toaletter som används i Understenshöjden är av modellen Dubbletten. Den avskilda urinen samlas upp i två urintankar med lagringskapacitet för ett års urinproduktion. Urinen lagras och sprids på Stockholm Vatten AB:s marker vid Bornsjön i Salem 35 km söder om Understenshöj den. Klosett- och BDT-vatten leds till en trekammars slamavskiljare. Vattnet går sedan från denna till biologisk rening (utan kemisk fållning) i ett minireningsverk av märket Bioclere. Det består av två moduler med biobäddar, en tank för eftersedimentering samt en avslutande UV-behandling. Enligt de ursprungliga planerna skulle det renade vattnet därefter pumpas till en filterbädd med lecakross och en damm i övre änden av bostadsområdet för efterpolering. Därifrån skulle det rinna i ett öppet dike med självfall tillbaka till en damm i närheten av reningsanläggningen. Vattnet i den nedre dammen skulle slutligen bräddas till en dagvattenledning som mynnar i Östersjön. Hittills har av försiktighetsskäl vattnet från minireningsverket letts till det kommunala nätet. Låg reningsgrad Den biologiska reningen i minireningsverket har inte klarat att fa ned fosforhalterna till det av miljöförvaltningen satta kravet på 0,5 mg P/1. Under sommaren och hösten 1997 genomfördes därför försök med kemisk fällning av forskare från KTH. Damm De boendes syn När valet av VA-system gjordes av boendegruppen i Understenshöjden var målet att rena sitt avlopp lokalt och med biologiska metoder. Detta mål har till viss del modifierats. Om den systemlösning som valts visar sig vara sämre ur miljösynpunkt än det konventionella systemet, så är man beredd att ta konsekvenserna av detta och ansluta klosett- och BDT-vatten till det kommunala avloppet. Först vill man emellertid noggrant pröva och utvärdera det system man valt. Tömningar av urin och slam Urin har tömts 1-2 gånger per år. Brf Understenshöjden har skrivit ett avtal med en entreprenör om tömning av urintankarna. Detta avtal innebär att efter tömning så ansvarar transportbolaget för urinen fram till att den levereras till de lagringstankar som Stockholm Vatten AB äger vid Bornsjön. Det slam som produceras i minireningsverket har ännu inte återförts direkt till odlad mark utan har transporterats till reningsverk. Utvärdering av avloppsreningen Under 1997 tog HSB initiativ till en uppföljning av avloppsvattenreningen i Understenshöjden, FoU-projektet Utveckling av hållbara VA-system. Uppföljningen hade två syften: Dels att finna ett forum där de inblandade aktörerna kunde mötas och föra en konstruktiv diskussion för att få en fungerande rening, dels att genomföra delprojekt av forskningsinriktad karaktär. Nedan presenteras de fem delprojekt som genomförts i form av kortfattade slutsatser. Närmare information finns i projektets dokumentation (se litteraturtips). e Hygienisk riskvärdering av den lokala spillvattenreningen - Vattnet i de dammar som det renade avloppsvattnet släpps ut i uppfyller dc hygieniska kraven för strandbad, men dessa innefattar inte några bedömningar för smittspridning via virus. Undersökning och optimering av minireningsverkets funktion - Undersökningarna av fosforreningen i minireningsverket har visat att det krävs åtgärder i form av antingen kemisk fällning eller möjligen en noggrann styrning av balanserna mellan kol, kväve och fosfor för att kunna rena spillvattnet till det haltkrav på 0,5 mg fosfor/1 som är uppsatt av miljöförvaltningen. Exergianalys av VA-systemet (inkluderande urinsortering) - Tappvarmvattenförbrukning står för en avsevärd del av energi- och exergi-innehållet i spillvattnet. Dessutom är det vid en jämförelse mellan olika avloppssystem ur energisynpunkt helt avgörande om energiåtervinning via rötning sker från det organiska materialet i spillvattnet. Undersökning av möjlighet till avsättning för slam från den lokala anläggningen. - Det går att hitta avsättning direkt i odling för slammet från Understenshöjdens minireningsverk men detta medför ofta långa transporter. Undersökning av närsaltflöden i bostadsområdet - Recirkulationen av fosfor, kväve och kalium till åkermark ökar p.g.a. urinsorteringen. V I

7 Praktiska erfarenheter Den kanske viktigaste erfarenheten från Understenshöjden är att det måste finnas ett fungerande samarbete med både miljöförvaltningen och den kommunala VA-huvudmannen rörande VA-systemets avgränsning, krav på utsläpp etc. Detta har inte fungerat tillfredsställande under områdets planering och projektering, varför en rad oklarheter fanns då reningsanläggningen togs i drift. En annan lärdom är att man måste göra det möjligt att genomföra bra mätningar av såväl ingående som utgående spillvatten. I Understenshöjden har möjligheterna till provtagning varit mycket begränsade. En central del i planeringen är att man på ett tidigt stadium av projekten tar beslut om hur de restprodukter som produceras skall avsättas. I Understenshöjdens fall hade man vid inflyttning inte avsättningen säkrad, varken för urin eller slam. 1 nuläget fungerar återföringen av urinen via samarbetet med Stockholm Vatten. Vad gäller den praktiska driften skulle de boende i Understenshöjden behövt en specifikt anpassad utbildning för att kunna hantera de driftsstörningar som skett i reningen och besluta om eventuella åtgärder för att uppnå utsläppskraven. I dagsläget innebär den anläggning som valts en ökad driftskostnad jämfört med en konventionell VA-lösning. Hur kostnaderna kommer att bli i framtiden är oklart. En viktig fråga är om investering och drift av denna typ av system ska bekostas av bostadsföretag och boendegrupper eller om insatser kan komma ifråga från samhällets sida. Uppföljningen av den lokala avloppsreningen i Understenshöjden har gett mycket ny kunskap och viktiga erfarenheter. Den lösning som planerades och valdes av de boende för nästan fem år sedan är ur flera aspekter kanske inte den mest optimala. Den urinsorterande delen av avloppssystemet har dock fungerat väl frånsett vissa problem med stopp i urinvattenlåsen. UNUNIA 1-/-16, I //9b Kunskapen om urinsorterande system har genom forskning och praktisk användning ökat kraftigt de senaste åren, men det saknas en sammanställning över kunskapsläget idag. De boende i de ekobyar som byggts är ofta mycket engagerade i miljöfrågor vilket gör det svårt att överföra erfarenheter från dessa system till normala ny- och ombyggnationer. Det behövs idag nya bostadsprojekt där urinsortering införs hos "vanliga" människor och där en omfattande utvärdering av de urinsorterande systemen kan genomföras. Detta måste ske i samarbete mellan bostadsföretag, kommuner och forskare. I planeringsfasen De lärdomar som gjorts under de senaste åren bör man ta hänsyn till då man planerar för nya kretsloppsanpassade lösningar i allmänhet och urinsortering i synnerhet. Dessa gäller oavsett om det handlar om en enskild avloppsanläggning, byggandet av en gemensam anläggning eller flerbostadshus. Ta på ett tidigt skede kontakter med myndigheter för att få kunskap om de lagar och regler som kan vara av betydelse. Informera brukarna! Både hur man sköter sin urinsorterande toalett och motiven till varför man valt urinsorterande toaletter. g Undersök möjligheterna till avsättning för den urin som kommer att produceras. Kommunerna borde i framtiden kunna ta på sig ansvaret för hanteringen av restprodukter av detta slag. ' g ör en noggrann genomgång av alla k,inader för såväl investering som drift. Det finns idag ett stort utrymme för entreprenörer att göra stora påslag för installationer av dessa nya lösningar. 'hämta den senaste kunskapen på området rör underlag till dimensionering av ledningar och tankar samt val av material. I projekteringsfasen Dimensionering 1,5-2,2 1/boende och dygn (för Dubbletten vid tim/dygn hemvaro). Helt täta, lättrensade ledningar ska väljas och lutningen bör vara minst 1 %. Bakfall i ledningsnätet måste undvikas. Välj en ledningsdiameter som är större än 50 mm (110 mm för att vara riktigt säker). Täta ledningar i mark, de bör vara helsvetsade eller dylikt. Använd plastmaterial för ledningar och tankar. Undvik metall! Vid inkommande ledning till uppsamlingstank bör en manlucka placeras. Tanken bör ha bottenfyllning, d.v.s. inkommande ledning leds ned nära tankens botten. Om anläggningen har två eller flera tankar bör dessa, via en ventil, kunna fyllas på successivt. Härigenom kan tankarna, om de har tillräcklig kapacitet, även användas för hygienisering. Möjliggör inspektion och renspolning av alla delar av ledningssystem och tankar. Ingen ventilation av uppsamlingstankarna, utan bara tryckutjämning. Ekonomiska aspekter Både investerings- och driftskostnader för urinsorterande system är starkt beroende av lokala förhållanden som fastighetens utformning, ev. befintligt avloppssystem, markförhållanden etc. Dessutom kan man i vissa kommuner få en reducerad VA-taxa då man inför urinsortering. Detta tillsammans med att urinsorteringen medför minskad vattenanvändning kan medföra att driftskostnaderna minskar jämfört med ett konventionellt system. Driftskostnaderna är till stor del beroende av hur transport, lagring och spridning organiseras och hur kostnaderna för detta fördelas. I Understenshöjdens fall kalkylerar man med att kostnaderna för urintömningen är mellan kr/hushåll och år. Enskilda fastigheter Investeringskostnaderna blir troligen större räknat per hushåll vid installation i enskilda fastigheter än i flerbostadshus. Ju fler hushåll som delar på uppsamlingstank och ledningssystem desto lägre bör kostnaderna bli under förutsättning att husen ligger lämpligt. Å andra sidan finns på en enskild fastighet större möjlighet till att själv styra över utförandet av installationer och därmed kunna hålla kostnaderna nere. En grov uppskattning av de extra investeringskostnaderna för urinsortering inkl. toalett, ledningssystem och uppsamlingstank, kan vara cirka kr per hushåll. Vy från bostadsrättsföreningen Understenshöjden i Stockholm. Foto: VERNA. Flerbostadshus Beroende på hur många hushåll som delar på uppsamlingstank, hur komplicerad ledningsdragningen blir samt om det är fråga om ny- eller ombyggnation kan kostnaderna variera kraftigt. Det finns ingen bra kostnadsuppföljning från de projekt där man satsat på urinsorterande toaletter i flerbo- VII

8 stadshus. Ett flertal kalkyler inför projektering har genomförts. De kommer dock fram till mycket varierande kostnader. Spännvidden är så stor som kr i merkostnad per lägenhet inkl. moms för inköp, installation och extra projektering av toaletter samt ledningsdragning fram till anslutningspunkt. Detta är alltså endast för installation i fastigheten. Jämförelse med konventionella system En rättvisande jämförelse mellan urinsortering och konventionell avloppsvattenrening bygger på att man tar hänsyn inte bara till utsläppen från systemen utan också till vilka produkter och tjänster som systemet levererar. En viktig produkt som skiljer mellan systemen är den återförda urinen som ersätter handelsgödsel i jordbruket. Detta innebär att tillverkningsenergin för denna handelsgödsel sparas. Dessutom minskar behovet av kväverening i reningsverket och detta sparar energi. För Understenshöj den återförs med urinen ca 0,15 kg fosfor och 1,8 kg kväve per person och år varav ca 98% är direkt växttillgängligt. För kväve gäller att mängden i reningsverkets avloppsslam knappt förändras av att urinen avskiljs. Urinsorteringen medför alltså en stor ökning av återförseln. Mängden fosfor som återförs ökar däremot knappast alls om allt avloppsslam från Understenshöjden sprids på åkermark. För närvarande ökar dock urinsorteringen i sig mängden återförd fosfor från Understenshöjden, eftersom endast en del av slammet från den kommunala reningen återförs till jordbruket. De studier som hittills gjorts visar att urinsortering medför kraftigt minskade kväveutsläpp via avloppsvattnet samt i regel också en minskning av energianvändningen i samhället. Preliminära simuleringar visar att i Understenshöjdens fall är energibesparingen på grund av den sparade handelsgödseln ungefär dubbelt så stor som den energimängd som åtgår för att transportera och sprida urinen. Sammantaget innebär alltså urinsorteringen såväl minskad övergödning som minskad energiförbrukning. Urinsortering har också jämförts med konventionell rening i flera systemstudier t. ex. inom projekten Systemanalys VA och Eco- Guide. Oavsett vilka analysmetoder som använts har avloppssystem med urinsortering framstått som det bästa ur miljösynpunkt. Kan vi idag rekommendera urinsortering? Urinsortering är ett mycket intressant alternativ vid nybyggnation och ombyggnad i glesbygd där man vill minska utsläppen av närsalter och förbättra deras kretslopp och har lantbrukare som är intresserade av att ta emot urinen som gödselmedel. Om humanurin blir godkänt som gödselmedel för ekologisk odling inom EU blir frågan om avsättning för urin troligen mycket enkel att lösa. Urinsortering är också ett mycket intressant alternativ för miljömotiverade fastighetsägare i tätorter, eftersom såväl utsläpp som energiförbrukning normalt minskar. Fördelarna med urinsortering är större ju sämre den befintliga reningen är. Utifrån den forskning som hittills bedrivits kan man dra slutsatsen att ju mer vi lär oss om urinsorterande system desto intressantare framstår de ur samhällets synpunkt. Det finns dock ännu inte tillräckligt bra beslutsunderlag för att kunna rekommendera urinsortering i stor skala t. ex. i ett större samhälle. Innan detta kan ske måste ytterligare systemanalyser, ekonomiska kalkyler och inte minst organisatoriska utredningar genomföras. Behovet av ytterligare forskning rörande sorterande avloppssystem framstår alltså som stort även framöver. Källor: Faktaunderlag till detta Gröna fakta har huvudsakligen hämtats fr. följande projekt: Källsorterad humanurin i kretslopp Deltagande forskningsinstitutioner: Institutionerna för lantbruksteknik och markvetenskap, SLU; Smittskyddsinstitutet; Institutionen för biokemi och biokemisk teknologi, KTH. Finansiärer: Stiftelsen lantbruksforskning, Byggforskningsrådet, VA-FORSK, Naturvårdsverket och Socialstyrelsen. Källsorterad humanurin - en framtida växtnäringskälla för jordbruket runt Stockholm? I bostadshuset Ekoporten i Norrköping installerades urinsorterande toaletter vid en omfattande renovering. Foto VERNA Deltagande forskningsinstitutioner: Institutionerna för lantbruksteknik och jordbruksvetenskap, SLU; Smittskyddsinstitutet; Jordbrukstekniska Institutet och Chalmers tekniska högskola. Finansiärer: Stockholm Vatten AB, HSB Riksförbund, AB Stockholmshem. Naturvårdsverket och Stockholms Läns Landstings Miljövårdsfond. Utveckling av hållbara VA-system Deltagande forskningsinstitutioner: Smittskyddsinstitutet, Institutionen för biokemi och biokemisk teknologi, KTH, Institutionen för samhällsbyggnad, Luleå Tekniska Universitet. Finansiär: HSB Riksförbund Litteraturtips Dubbelspolade urinsorterande toaletter - drifiserfarenhet och problemuppföljning. Burström, A., Jönsson, H. Rapport nr 229, Institutionen för lantbruksteknik, SLU Källsorterad humanurin i kretslopp - förstudie i tre delar. Jönsson, H., Dalhammar, G., Stenström, T-A. Rapport , VA- FORSK. Mätning på två urinsorterande avloppssystem - urinlösning, toalettanvändning och hemvaro i en ekoby och ett hyresområde. Jönsson, H., Burström, A., Svensson, J. Rapport nr 228, Institutionen för lantbruksteknik, SLU, Utveckling av hållbara VA-system. Dokumentation av HSBs FoU-projekt. HSB Riksförbund, Miljösektionen, Detta Gröna Fakta... är skrivet av Mats Johansson, VERNA Ekologi- och Miljökonsult AB, Håkan Jönsson, universitetslektor vid Institutionen för lantbruksteknik, SLU, och Caroline Höglund, doktorand vid Smittskyddsinstitutet. Finansiärer och initiativtagare till faktabladet är: MOVIUM, HSB Riksförbund, SABO, Stockholm Vatten AB.