1. Sammanfattning av läget för de mänskliga rättigheterna och trendanalys

Transkript

1 Utrikesdepartementet Denna rapport är en sammanställning grundad på Utrikesdepartementets bedömningar vid årsskiftet 2013/2014. Rapporten kan inte ge en fullständig bild av läget för de mänskliga rättigheterna i landet. Information bör också sökas från andra källor. Mänskliga rättigheter i Myanmar (Burma) 2013 ALLMÄNT 1. Sammanfattning av läget för de mänskliga rättigheterna och trendanalys Sedan tre år pågår en förändringsprocess i Myanmar, vilket lett till ökad öppenhet och att ett antal steg i demokratisk riktning tagits. Positiva händelser under 2013 inkluderar frigivningar av politiska fångar, utvidgad åsikts- och yttrandefrihet samt ansträngningar för att nå en överenskommelse om en nationell vapenvila. Omfattande och allvarliga kränkningar av de mänskliga rättigheterna förekommer dock fortfarande, bland annat råder brist på rättssäkerhet, rättsväsendet i landet är politiserat. Marktvister och tvångsarbete är andra exempel på områden där överträdelser mot de mänskliga rättigheterna äger rum. Mellan centralmakten och landets många etniska minoriteter föreligger sedan länge djupa konflikter. Regeringen prioriterar arbetet med att finna lösningar på dessa, men svårigheter kvarstår både i ansatsen och i att få militärens stöd. I skuggan av konflikterna där rättsstaten är särskilt svag sker omfattande kränkningar av de mänskliga rättigheterna, bland annat mord, konfiskering av mark, tvångsarbete, barnsoldater, tvångsförflyttningar, våldtäkter och tortyr. Som ett resultat av våld och konflikter finns det ca internflyktingar i Myanmar. Dessutom finns det ca internflyktingar på grund av översvämningar. Det finns åtskilliga rapporter om allvarliga kränkningar relaterade till sekteristiskt våld. Våldsamheter riktade mot muslimer har ägt rum vid flera tillfällen under 2012 och Folkgruppen Rohingya beskrivs av FN som en av världens mest förföljda minoriteter. De nekas medborgarskap trots att många levt i landet i generationer. Majoriteten av internflyktingar från denna grupp befinner sig fortfarande i fängelseliknande läger: ingen rörelsefrihet, ingen

2 möjlighet till arbete, ingen hälsovård eller skola för barnen och situationen när det gäller vatten, sanitet och hygien är prekär. Antimuslimska åsikter har vuxit sig starkare i landet under Efter närmare 50 års militärstyre leds Myanmar sedan april 2011 av en till namnet civil regering. Presidenten har gjort en lång rad utfästelser om reformer. Reformagendan är omfattande för ett land som varit isolerat och styrt av militären under ett halvt sekel och kan beskrivas som ett försök till en trippelövergång: från ett auktoritärt militärt system till demokratiskt styre, från en centralt planerad ekonomi till en öppen marknadsekonomi, från 60 år av konflikt i gränsområdena till fred. Övergångsprocessen befinner sig i ett tidigt skede men har fört med sig synbara förbättringar. Det står dock klart att militären fortsatt behåller ett stort inflytande, både formellt och informellt, i de nya strukturerna. Landet står inför många komplexa utmaningar. Flaskhalsar och brister i kapacitet både på policynivå och bland tjänstemän är betydande. Flertalet reformer är ofullständiga och har inte institutionaliserats. 2. Ratifikationsläget beträffande de mest centrala konventionerna om mänskliga rättigheter samt rapportering till FN:s konventionskommittéer Myanmar har ratificerat tre av FN:s åtta centrala konventioner om mänskliga rättigheter: Konventionen om avskaffande av all slags diskriminering av kvinnor, Convention on the Elimination of All Forms of Discrimination Against Women, CEDAW, Myanmar har inte ratificerat det fakultativa protokollet om enskild klagorätt. Konventionen om barnets rättigheter, Convention on the Rights of the Child, CRC, 1991, och tillhörande protokoll om handel med barn och barnpornografi, Myanmar har inte ratificerat det tillhörande protokollet om indragning av barn i väpnade konflikter. Konventionen om rättigheter för personer med funktionsnedsättning, Convention on the Rights of Persons with Disabilities, CRPD, FN:s barnrättskommitté granskade 2012 Myanmars tredje och fjärde periodiska rapport under konventionen om barnets rättigheter. Några av de viktigaste rekommendationerna från kommittén till Myanmar rörde behovet av att stärka lagar och regler för registrering av nyfödda barn samt avseende medborgarskap, att ta bort etnisk tillhörighet på ID-kort, att vidta alla nödvändiga åtgärder för att förhindra tortyr av barn och att se till att förövare av tortyr lagförs, att omedelbart öka ansträngningarna för att förhindra att barn rekryteras som barnsoldater, samt att vidta omedelbara åtgärder för att 2

3 3 förhindra barnarbete under oacceptabla förhållanden. Nästa rapport till FN:s barnrättskommitté ska lämnas in Myanmar rapporterade 2007 till FN:s kvinnodiskrimineringskommitté under konventionen om avskaffandet av all slags diskriminering av kvinnor. Nästa rapport till FN:s kvinnodiskrimineringskommitté ska vara inlämnad i augusti Myanmar genomgick 2011 FN:s råd för mänskliga rättigheters universella granskning av respekten för mänskliga rättigheter, Universal Periodic Review, UPR. Myanmar fick 144 rekommendationer och accepterade 74 av dessa. De som inte accepterades rörde bland annat fångar, förhållanden i fängelser och ratificering av internationella MR-konventioner. Sedan 1992 har FN en särskild rapportör som regelbundet rapporterar om situationen för de mänskliga rättigheterna i Myanmar. Mandatet innehas sedan 2010 av argentinaren Tomás Ojea Quintana. Sedan 2011 har han välkomnats i landet. Vid sitt besök i september 2013 framförde han dock kritik mot regeringen för att den inte kunde garantera hans säkerhet i Meikthila där hans bil attackerades. De särskilda rapportörerna om religionsfrihet, summariska avrättningar, oberoende domstolsväsende, förenings- och församlingsfrihet, internflyktingar samt om rätten till mat och rätten till utbildning har alla utan framgång bett om att få besöka Myanmar. MEDBORGERLIGA OCH POLITISKA RÄTTIGHETER 3. Respekt för rätten till liv, kroppslig integritet och förbud mot tortyr Interna väpnade konflikter och sekteristiskt våld har bidragit till fortsatta kränkningar av rätten till liv. Underliggande antimuslimska åsikter har funnits länge men de har kommit upp till ytan i större omfattning under 2012 och Situationen för folkgruppen Rohingya i delstaten Rakhine är särskilt allvarlig där rapporter från människorättsorganisationer vittnar om allvarliga kränkningar av mänskliga rättigheter. I juni respektive oktober 2012 blossade våldsamheter upp riktade mot folkgruppen, där uppemot 200 personer uppges ha dödats och över hus brändes ned. Sedan dess befinner sig över Rohingya i internflyktingläger i delstaten. FN:s särskilda rapportör om MR-situationen i Myanmar har begärt att regeringen grundligt utreder anklagelser om utomrättsliga avrättningar, våldtäkter och sexuellt våld, olagliga frihetsberövanden, tortyr och dödsfall i fängelser. De ansvariga för händelserna i juni och oktober 2012 har inte heller ställts inför rätta. En kraftig ökning av sekteristiskt våld har skett på flera håll i landet under Ögonvittnen beskriver hur polisen ofta uppträtt passivt och avstått från

4 att ingripa och låtit våldet eskalera. Händelsen i staden Meikhtila framhävs ofta särskilt då den ledde till många dödsoffer, ett 40-tal döda enligt officiella siffror. Tortyr är kriminaliserat, men förekommer. Frivilligorganisationer rapporterar om många fall av tortyr utförda av polis, militär, säkerhetstjänst och fängelsevakter. Mörkertalen anses vara stora och få ansträngningar att följa upp görs av myndigheterna. Det förekommer även uppgifter om att flera personer har dött av misstänkt övervåld. Personer som tillhör de etniska minoriteterna och internflyktingar är särskilt utsatta. Förhållandena i fängelser är undermåliga med bristande sanitära förhållanden och begränsade möjligheter till adekvat sjukvård. Dödsfall till följd av undernäring och bristande tillgång till medicinsk behandling förekommer. Det är inte ovanligt att fängslade placeras på fängelser långt från hemorten. Internationella rödakorskommittén är verksam i landet och beviljades 2013 åter tillträde till fängelser. Tvångsarbete förekommer i landet, både inom militären och civilt. Rapporter gör gällande att användningen av tvångsarbete minskat under 2013, med undantag av delstaterna Rakhine och Kachin där trenden går i motsatt riktning. Regeringen har åtagit sig att avskaffa tvångsarbete senast En genomförandestrategi och handlingsplan har tagits fram tillsammans med Internationella arbetsorganisationen, ILO. Landminor utgör ett hot mot människors liv och hälsa. Organisationen Monitor rankar Myanmar som nr 4 i världen i fråga om antal döda till följd av landminor under de senaste sju åren. Trots de höga dödstalen är utbildning om risker otillräcklig eller obefintlig i de flesta drabbade områden. Någon kartläggning av minor eller direkt minröjning har ännu inte påbörjats. 4. Dödsstraff Myanmars konstitution tillåter dödsstraff, men inga domar uppges ha verkställts sedan Dödsstraff utdöms för ett antal brott, däribland mord, högförräderi och narkotikarelaterade brott. Undantagna är gravida kvinnor och psykiskt sjuka. I den amnesti som utfärdades i januari 2012 omvandlades alla dödsstraff till livstids fängelse. Dödsstraff utdömdes senast 2012 för två personer som var anklagade för våldtäkt och mord i delstaten Rakhine, men domen har inte verkställts. I den amnesti som beslutades i december 2013 omvandlades återigen dödsstraff till livstids fängelse. 4

5 5 5. Rätten till frihet och personlig säkerhet Under 2013 har nya gripanden och fängslanden av människorättsaktivister ägt rum, framförallt relaterade till fredliga demonstrationer. Dessa gripanden har skett parallellt med att regeringen frigivit politiska fångar. Frigivningarna har skett i omgångar, inte sällan i samband med utländska högnivåbesök i landet. Under 2013 frigavs omkring 350 personer. Presidenten tillsatte i början av 2013 en kommitté som ska göra en grundlig genomgång för att bringa klarhet i det faktiska antalet politiska fångar, och utlovade att samtliga politiska fångar skulle vara släppta före slutet av Kommittén har haft svårt att enas om en definition och det råder således delade meningar om huruvida det återstår några politiska fångar. Kritik har framförts från människorättsorganisationer att frigivningarna inte varit villkorslösa. För flera av de berörda åberopas paragraf 401, som innebär att en person som släpps kan tvingas avtjäna resten av sin återstående tid om hon eller han också döms för ett annat brott. Den så kallade svarta lista som hindrat ett stort antal exilburmeser från att återvända till landet har reducerats kraftigt och flertalet regimkritiker i exil har välkomnats att återvända. Rörelsefriheten har förbättrats inom landet, men är delvis begränsad av säkerhetsskäl. I Myanmar pågår sedan flera decennier väpnade konflikter mellan några av de etniska grupperna och centralregeringen. Regeringen har försökt få till stånd ett nationellt fredsavtal före slutet av 2013, men detta visade sig inte vara möjligt. Medborgare får resa fritt inom landet utom i konfliktområden (östra delstaten Kachin och nordvästra delarna av delstaterna Shan och Kayah). Begränsningar i rörelsefriheten rapporteras för folkgruppen Rohingya. Allvarliga begränsningar rapporteras för de över muslimer som befinner sig i internflyktingläger i delstaten Rakhine, som av FN:s särskilda sändebud för MR-frågor i Myanmar beskrivs som fängelser. Ett exempel är området Aung Mingalar i Sittwe där flera tusen personer lever i ett område omringat av taggtråd, bevakat av beväpnade poliser utan möjlighet att ta sig in eller ut. Möjligheterna att resa utomlands har ökat. Flera frigivna politiska fångar anger dock att de inte beviljats pass under det första året efter sin frigivning. Rapporter från människorättsorganisationer vittnar om godtyckliga frihetsberövanden. Särskilt utbrett är detta i anslutning till sekteristiska våldsbrott samt i områden med etniska konflikter där rättsstaten är särskilt svag.

6 6 6. Rättssäkerhet och rättsstatsprincipen Den nya konstitutionen från 2008 innebär en formell uppdelning av makten mellan den verkställande, lagstiftande och dömande makten. I praktiken är rättsväsendets oberoendet dock begränsat. Presidenten nominerar domare till högsta domstolen, vilka därefter godkänns av parlamentet. Parlamentet kan bara avslå förslaget om det går att bevisa att kandidaten inte lever upp till grundlagens bestämmelser om behörighet. Presidenten utser också domare till regionala domstolar. Kriterierna för att avsätta domare är vagt formulerade i konstitutionen. Som ett av arven från det militära styret är rättsväsendet extremt svagt med otillräckliga resurser och utsatt för politiskt inflytande. De hierarkiska strukturerna bidrar till långa beslutsvägar och inom den svaga förvaltningskulturen är korruptionen utbredd, vilket försvårar för medborgarna att tillvarata sina rättigheter. Allmänhetens förtroende för rättsväsendet är mycket lågt. Under de senaste två åren har bristande respekt för rättsstatens principer och mänskliga rättigheter samt korruption inom rättsväsendet kunnat diskuteras öppet. Reformagendan är på många områden ambitiös och antalet lagar som stiftas eller revideras är stort, ett hundratal sägs vara under utarbetande. Det saknas kapacitet och relevanta institutioner liksom procedurer för att konsultera berörda parter när nya lagförslag bereds. Många lagförslag drar ut på tiden, vilket innebär att det på många områden finns ett vakuum där gamla lagar inte tillämpas medan nya ännu inte har beslutats. Detta innebär en osäkerhet för medborgarna. Lägsta straffbarhetsålder är sju år. En nationell kommission för de mänskliga rättigheterna, Myanmar National Human Rights Commission, MNHRC, inrättades Allmänheten kan skriva till MNHRC, som också har gjort ett antal besök ute i landet och flera uttalanden om MR-övergrepp. Det återstår dock att se i vilken grad kommissionen vill och kan verka på ett oberoende sätt. Än så länge är resurserna alltför knappa för att kommissionen ska kunna hantera de klagomål som kommer in. I samband med konfiskering av mark kränks de mänskliga rättigheterna. Konstitutionen föreskriver att staten äger all mark och alla naturresurser. Det är möjligt för staten att expropriera mark för projekt i nationens intresse. Det är också möjligt för staten att omfördela mark till inhemska och utländska investerare, så kallade koncessioner. Många markanvändare har inte lagfart till den mark de odlar, och de riskerar därmed att tvångsvräkas och förlora sin försörjning. Människor har försökt tillvarata sina rättigheter genom att

7 7 protestera, vilket i några fall mötts av godtyckliga arresteringar och övervåld från polisens sida. 7. Straffrihet Många grova och systematiska kränkningar av de mänskliga rättigheterna utreds inte och ansvar utkrävs ytterst sällan. Det finns sedan tidigare utbredd straffrihet vad gäller brott begångna av företrädare för stat och myndigheter, polis och militär. Enligt artikel 319 i konstitutionen kan militär personal endast dömas i militärdomstolar, oavsett brott. Enligt artikel 445, den så kallade immunitetsklausulen, kan offentliga tjänstemän inte dömas för brott utförda i tjänsten. Den nya konstitutionen ger företrädare för den tidigare militärjuntan retroaktiv och heltäckande immunitet från åtal för alla handlingar begångna i det förflutna. Korruptionen inom både polis och rättsväsende är omfattande, liksom i samhället i stort. Transparency Internationals korruptionsindex rankar Myanmar på 157:e plats av totalt 175 länder under President Thein Sein har under 2012 och 2013 initierat administrativa reformer för att bekämpa korruptionen. Ett antal åtgärder har vidtagits, bland annat ratificerade Myanmar nyligen FN:s konvention mot korruption, UNCAC. Presidenten har också tillsatt en antikorruptionskommitté under ledning av en av vicepresidenterna med uppgift att bekämpa korruption i offentliga sektorn. Oppositionsledaren Aung San Suu Kyi utsågs 2012 till ordförande i ett nybildat utskott kallat Rule of Law and Stability Committee i parlamentets underhus. 8. Yttrande-, press- och informationsfrihet, inklusive på internet Under de senaste två åren har press- och yttrandefriheten gradvis stärkts i Myanmar. Mediesektorn är en av de sektorer där reformarbetet kommit längst. Myanmar utmärker sig som ett av de tre länder som klättrat snabbast på Reportrar utan gränsers World Press Freedom Index. Myanmar har klättrat 18 placeringar till 151:e plats av 179 länder För första gången på 50 år finns privata dagstidningar ute på marknaden. Exilmedier och många journalister i exil har under det senaste året återvänt och arbetar nu öppet på den inhemska marknaden. Flera utländska nyhetsbyråer har också fått tillstånd att verka i landet. Förhandscensur avskaffades formellt 2013 då Press Scrutiny and Registration Division upplöstes. Skrivande reportrar får inte längre sina manus granskade innan de går i tryck. Tre oberoende organisationer för att främja rättigheter för journalister har bildats: Myanmar

8 8 Journalist Association, Myanmar Journalist Network och Myanmar Journalist Union. Arbetet har också inletts med att omvandla statlig media till public service. Även om förhandscensuren avskaffats förekommer fortfarande självcensur. Det finns en oro för att myndigheter återkallar licenser. En annan utmaning är den stora kapacitetsbristen på alla områden inom media: utbildning, finansiering, utrustning och distribution till etniska områden. Många journalister och redaktörer är unga och saknar tillräcklig utbildning. I september 2011 släpptes alla blockeringar som funnits mot internetsidor. Ägare till internetcaféer är inte längre skyldiga att föra loggbok över besökare. Internetpenetrationen är bland den lägsta i världen, endast sex procent. Samtliga journalister som suttit fängslade har släppts i samband med de senaste årens frisläppanden. I december dömdes dock en journalist till tre månaders fängelse efter ett reportage om korruption. Domen har fördömts av flera internationella pressfrihetsorganisationer. Sannolikt finns fortfarande stor kontroll av vad som skrivs i känsliga ämnen. Under 2013 har sociala medier använts för att sprida hatpropaganda, inklusive rasistiskt och religiöst hat, som understött det sekteristiska våldet på flera platser i landet. 9. Mötes- och föreningsfrihet I lagar som införts sedan 2011 möjliggörs för första gången på fem decennier strejkrätt och inrättandet av oberoende fackföreningar. ILO berömmer Myanmar för nya lagar som stärker fackförbundens rättigheter och lagar som reglerar konflikter på arbetsmarknaden. Registreringar av fackförbund fortsätter att öka stadigt och i december 2013 beräknades 850 ha registrerats. Dessutom har ett antal arbetsgivarorganisationer etablerats. ILO är verksam inom kapacitetsuppbyggnad för de nya arbetsorganisationerna. Likväl kvarstår juridiska hinder för arbetare som vill engagera sig fackligt eller anordna strejker, vilket är föremål för kritik från ILO. Under 2011 antogs en ny lag som tillåter fredliga gatuprotester. Reglerna för att söka tillstånd är komplicerade och det är svårt att få tillstånd i tid. Tillstånd måste sökas fem dagar i förväg, vilket utgör ett hinder då det beviljas eller avslås godtyckligt och med kort varsel. Kritik har framförts mot att straffen för att demonstrera utan tillstånd är oproportionerligt stränga med böter eller fängelse upp till ett år. Mängder av aktivister har åtalats och dussintals fängslats.

9 Möjligheten för frivilligorganisationer att verka har förändrats påtagligt under de senaste åren. De nya förutsättningarna märks bland annat i att fler organisationer kan verka öppet och flera organisationer som tidigare verkat i exil kunnat etablera sig i landet. Det finns dock ännu inte något rättsligt ramverk. En ny föreningslag är under utarbetande vilken ska ersätta den tidigare restriktiva lagstiftningen. De första utkasten fick skarp kritik, men senare utkast har inkluderat synpunkter som förts fram från det civila samhället. I det nuvarande utkastet till lagförslag finns inget obligatoriskt krav på registrering. 10. Religions- och övertygelsefrihet Landets grundlag garanterar religionsfrihet, men det finns en stark tradition av spänningar mellan olika religiösa grupper. I verkligheten ges ofta företräde till den buddhistiska religionen. Det finns få icke-buddhister eller etniska minoriteter på högre poster inom militär och civil förvaltning. På vissa områden har myndigheterna begränsat andra religioner genom att förhindra byggandet av kyrkor och moskéer och religiösa aktiviteter. Under våldet i delstaten Rakhine blev många moskéer och buddhistiska pagoder förstörda. På samma sätt har kultplatser skadats i delstaten Kachin under den där pågående konflikten, och det förekommer också uppgifter om inskränkningar i religionsfriheten i delstaten Chin. Många medlemmar av folkgruppen Rohingya i delstaten Rakhine förvägras medborgarskap, får inte ingå äktenskap utan tillstånd och får heller inte resa utanför sina områden, vilket leder till allvarliga försörjningsproblem. Myndigheterna har vägrat att utfärda personbevis till många muslimska barn. Som en konsekvens av detta blir de diskriminerade i fråga om utbildning, hälsovård och sysselsättning. Detta gäller särskilt för Rohingya. Det förekommer lokala beslut som begränsar äktenskap för muslimer, samt antal barn de får ha. Ökad yttrandefrihet har åtföljts av framväxten av en ultranationalistisk buddhistisk retorik som i sin tur lett till allvarliga våldshandlingar riktade mot representanter för det muslimska samfundet i Myanmar. 11. De politiska rättigheterna och de politiska institutionerna Efter närmare 50 års militärstyre leds landet sedan 2011 av en till namnet civil regering. Valprocessen 2010 kritiserades av stora delar av det internationella samfundet. Valet resulterade i att det regimstödda partiet Union Solidarity and Development Party, USDP, tillsammans med de på förhand 25 procent reserverade mandaten åt militären kontrollerar 84 procent av det nationella parlamentet och 83 procent av de regionala parlamenten. Tidigare premiärministern Thein Sein svors in som president Aung San Suu Kyis 9

10 parti National League for Democracy, NLD, deltog inte. Aung San Suu Kyi frigavs från sin husarrest utan restriktioner veckan efter valet, efter sammanlagt 15 år i husarrest. Ett fyllnadsval hölls i april 2012 i 45 valkretsar, av vilka NLD vann 43. Resultatet innebar att NLD blev det största oppositionspartiet i parlamentet med drygt sex procent av platserna. NLD:s valseger var av mycket stort symbolvärde och deras närvaro har stärkt debatten i parlamentet. Parlamentet har under sina sessioner kunnat ta upp en del känsliga frågor, bland annat korruption och politiska fångar, och sessionerna rapporteras i media. Nästa allmänna val förväntas äga rum Inför valen pågår en debatt om revideringar av konstitutionen som inte lever upp till internationella normer för demokrati. Den garanterar militärens makt genom att 25 procent av alla platser i såväl det nationella som de regionala parlamenten utses av överbefälhavaren och besätts av militär personal. Presidenten eller vice presidenterna får inte ha nära familjemedlemmar med utländsk nationalitet, vilket i praktiken hindrar Aung San Suu Kyi från att bli president om NLD skulle vinna nästa val. Parlamentet inrättade i juni en kommitté som ska se över konstitutionen och komma med förslag på ändringar, något som skulle ha varit otänkbart för ett par år sedan. 10 EKONOMISKA, SOCIALA OCH KULTURELLA RÄTTIGHETER 12. Rätten till arbete och relaterade frågor Myanmar har ratificerat tre av ILO:s åtta centrala konventioner om de mänskliga rättigheterna: konvention nr 29 om förbud mot tvångsarbete (men inte konvention nr 105); konvention nr 87 om föreningsfrihet; samt konvention nr 182 om förbud mot värsta formen av barnarbete (ratificerades december 2013). De följande konventionerna har Myanmar inte ratificerat: konvention 105 om tvångsarbete, konvention nr 138 om förbud mot barnarbete, konvention nr 100 och 111 om icke-diskriminering i arbetslivet och konvention nr 98 om förhandlingsrätt. ILO skriver i en rapport från 2012 om tillämpningen av konventionen nr 29 att tvångsarbete är vanligt förekommande i Myanmar. Emellertid tycks utvecklingen gå i rätt riktning. Myanmar har tagit fram en handlingsplan för avskaffandet av alla former av tvångsarbete senast ILO berömmer Myanmar för att ha tagit krafttag mot militärpersonal och offentliga tjänstemän som har använt sig av tvångsarbetare. Dessutom har landet förbjudit påtvingat arbete inom militären. Myanmar kritiseras samtidigt för att genom undantag i

11 11 lagen fortfarande tillåta vissa former av tvångsarbete vilket strider mot konventionens bestämmelser. I städerna tjänar en arbetare utan utbildning mellan 1,17 och 2,94 USD/dag(2012). Lagstadgad arbetstid är 35 timmar för anställda inom offentlig sektor, 44 inom privat. Statliga fabriksarbetare arbetar timmar. Det finns en lag om minst en dags ledighet i veckan och 21 betalda semesterdagar per år. Reglerna tillämpas dock sällan. De flesta arbetar inom jordbruket eller den informella sektorn. 13. Rätten till bästa uppnåeliga hälsa Hälsosektorn har länge varit kraftigt eftersatt med en av de minsta hälsobudgetarna i världen (även om den ökat något under 2013). Hälsobudgeten beräknas uppgå till drygt två procent av BNP. Patienterna bekostar själva i hög grad hälsovården patienterna beräknas stå för 60 procent av utläggen. Den del av sjukvårdssystemet som fungerar bäst är den som finansieras av privata initiativ, ofta genom en internationell organisation. Begränsade resurser för hälsa har bidragit till en mycket låg kvalitet på hälsovården. Tillgången till mediciner och medicinsk utrustning är begränsad och distributionskedjan outvecklad. Vårdinrättningar saknar den grundläggande infrastruktur som är nödvändig för att kunna erbjuda även primär hälsovård. Myanmars hälsoindikatorer är låga. Barn och kvinnor i reproduktiv ålder är mest utsatta och missgynnade när det gäller tillgång till hälsovård. Mödradödligheten beräknas till 240 per födslar och dödligheten för barn under 5 år beräknas uppgå till 71 av Det finns väldigt få utbildade barnmorskor och det uppskattas att enbart en tredjedel av alla födslar sker på en institution. Två av fem barn är undernärda. Det är stora regionala skillnader, men de allvarligaste bristerna finns i Rakhine, den fattigaste delstaten. De ledande dödsorsakerna i Myanmar är tuberkulos, malaria och hiv/aids. Tre fjärdedelar av befolkningen lever i malariaområden. Det finns stora skillnader mellan fattiga och icke-fattiga samt mellan stad och landsbygd vad gäller undernäring, vaccinationer, tillgång till hälsovård, tillgång till barnmorskor och mödravård. På landsbygden där cirka 70 procent av befolkningen är det svårt att nå vissa områden. Många lever i områden som fortfarande saknar vägar och där närmsta vårdinrättning är långt ifrån hemmet. De allra fattigaste saknar i många fall helt tillgång till hälsovård. En allvarlig sjukdom leder ofta till att en fattig familj tvingas in i en situation av extrem fattigdom som är svår att ta sig ur.

12 Regeringen är angelägen om att öka tillgången till och kvaliteten på hälsovården, och hälsoreformen är en integrerad del i regeringens reformpaket. Den nationella hälsoplanen prioriterar mödra- och barnhälsovård, smittsamma sjukdomar, stärkande av hälsosystem samt samordning. 14. Rätten till utbildning Den tidigare militärjuntan försummade utbildningsområdet kraftigt. Alla skolor (med undantag för grundskolan på lågstadienivå) och universitet var av politiska skäl stängda under långa perioder, och det talas om en förlorad generation. Undervisningen är obligatorisk och avgiftsfri upp till grundskolans fjärde klass, där den finns att få. Omkring 88 procent av alla barn börjar grundskolan enligt statistik från FN:s utvecklingsprogram UNDP. Av dessa slutför 75 procent. Endast hälften av barnen fortsätter på nästa nivå. Många föräldrar har inte råd att betala de extraavgifter som skoluniform och läroböcker innebär trots lagar som föreskriver att skolutbildning är gratis. Ungefär lika många pojkar som flickor skrivs in i och stannar kvar i skolan, åtminstone i grundskolan (de första fem åren). Läs- och skrivkunnigheten är hög i en regional jämförelse. Omkring 92 procent av de vuxna är enligt UNDP läs- och skrivkunniga. Motsvarande siffra för ungdomar mellan 15 och 24 år är 96 procent. Statens utgifter för utbildning är fortsatt mycket låga, omkring 0,8 procent av BNP. Undervisningen är ofta undermålig och de elever som har råd tar ofta extra privatlektioner. Till följd av underfinansiering är skolor dåligt utrustade och akademiska resurser och material föråldrade. Statens utgifter har dock ökat under de senaste åren. Presidenten har uttalat ett mål om att förbättra utbildningssystemet. 15. Rätten till en tillfredsställande levnadsstandard Trots sina stora naturtillgångar är Myanmar ett av de minst utvecklade länderna i världen, rankat 149 av 168 länder i 2013 års Human Development Index. Enligt UNDP lever 26 procent av befolkningen under fattigdomsgränsen. Skillnaderna mellan stad och landsbygd är stora. På landsbygden finns 84 procent av de fattiga. Det finns också stora regionala skillnader. Situationen i vissa områden med etniska minoriteter är särskilt svår. Särskilt allvarlig är situationen för de internflyktingar som finns i landet. FNorganet OCHA uppskattar att det finns nästan internflyktingar i Myanmar till följd av våld och konflikter samt ytterligare cirka

13 internflyktingar till följd av översvämningar. Det internationella samfundet har haft begränsat humanitärt tillträde till de områden i delstaten Kachin som ligger utanför den burmesiska arméns kontroll, främst på grund av att regeringen genom att åberopa säkerhetsskäl inte medgett detta. I norra delstaten Rakhine finns drygt statslösa, framförallt folkgruppen Rohingya som beskrivs av FN som en av världens mest förföljda minoriteter. Internflyktinglägren beskrivs av FN:s särskilda rapportör om situationen för mänskliga rättigheter i Myanmar som fängelser snarare än läger: utan rörelsefrihet utanför lägren, utan möjlighet till arbete, hälsovård eller skola för barnen, och situationen när det gäller vatten, sanitet och hygien är särskilt prekär. Stränga begränsningar av folkgruppens fria rörlighet finns kvar och tillgång till sjukvård och skola är mycket begränsad. De ökade spänningarna mellan olika grupper och de hot och trakasserier som förekommer mot FNpersonal och NGO-anställda utgör hinder för humanitära hjälparbetare. 13 SÄRSKILDA KOMMENTARER AVSEENDE GRUPPER SOM OFTA RISKERAR DISKRIMINERING RÖRANDE DE MÄNSKLIGA RÄTTIGHETERNA 16. Kvinnors åtnjutande av mänskliga rättigheter Myanmar har ratificerat konventionen om avskaffandet av all slags diskriminering av kvinnor, CEDAW, men saknar ännu lagstiftning kring jämställdhet. De nationella uppgifter som finns är sällan uppdelade efter kön, vilket gör det svårt att peka på könsbaserade missförhållanden. Situationen för kvinnor i Myanmar beskrivs av UNDP som bättre än i många andra utvecklingsländer. Myanmar rankas som nummer 80 av 146 länder på FN:s könsrelaterade utvecklingsindex. Exempelvis har kvinnor och män lika rättigheter i arvs- och skilsmässofrågor. Myanmar har uppnått millenniemålet om att avskaffa könsdiskriminering i grund-, gymnasie- och högskoleutbildning. Kvinnor diskrimineras systematiskt i arbetslivet. Förvärvsinkomsten skiljer sig mellan män och kvinnor trots likvärdigt arbete och kvinnor förekommer sällan i chefspositioner. Andelen kvinnor på arbetsmarknaden är lägre än andelen män, men ökar. Kvinnors deltagande i politiken är lågt. Med NLD:s valseger i fyllnadsvalen 2012 kom fler kvinnor in i parlamentet, men kvinnor är fortsatt kraftigt underrepresenterade. Knappt fem procent av landets parlamentsledamöter är kvinnor. I underhuset sitter 25 kvinnor av totalt 431 medlemmar och endast

14 14 fyra ledamöter i överhuset är kvinnor (av totalt 224 ledamöter). Myanmar rankas 2013 på 140:e plats i världen, sämst i regionen, när det gäller kvinnlig representation i parlamentet, enligt Inter Parliamentary Union. En kvinna tog 2012 plats i regeringen (den första någonsin i Myanmars historia). Tillgången till statistik över våld mot kvinnor i Myanmar är begränsad, men ett flertal lokala organisationer vittnar om att problemet är utbrett. Särskilt utsatta är kvinnor i landets konfliktdrabbade delar. Frågan prioriteras inte av regeringen. Otillräcklig lagstiftning och bristande kapacitet för genomförande försvårar situationen. Våldtäkt är förbjudet enligt lag, men våldtäkt inom äktenskapet är inte kriminaliserat om kvinnan är över 13 år. Småskaliga undersökningar gjorda av lokala organisationer tyder på höga acceptansnivåer hos både män och kvinnor för könsbaserat våld riktat mot kvinnor. Samma undersökningar vittnar om att många kvinnor inte känner till sina rättigheter. Kvinnor som utsatts för våld erbjuds sällan hjälp i form av juridiskt stöd, vård, rådgivning eller skydd. Detta leder till att få anmäler brott och att brotten sällan når rättsväsendet för en rättslig process. Våld mot kvinnor utgör en av huvudpunkterna i regeringens nyligen antagna National Strategic Plan for the Advancement of Women där regeringen försöker utveckla och förstärka system, strukturer och lagstiftning för att eliminera alla former av våld mot kvinnor. Den verkliga utmaningen ligger dock inte i lagstiftningen, utan snarare i att genomföra den. Flera rapporter från lokala kvinnoorganisationer dokumenterar den burmesiska arméns systematiska användande av våldtäkt som vapen mot de etniska minoriteterna. Den senaste tidens politiska reformer har inte medfört att övergreppen upphört. Något som ytterligare försvårar situationen är att det på dessa platser sällan finns någon fungerande polismyndighet, vilket gör kvinnorna extra sårbara. I den pågående fredsprocessen mellan centralregeringen och flera av de etniska grupperna är kvinnor sällan involverade, och etniska kvinnliga nätverk klagar på svårigheter att kunna verka. Tillgången till preventivmedel är begränsad. Abort är olagligt. Osäkra aborter är den tredje vanligaste orsaken till mödradödlighet. 17. Barnets rättigheter Myanmar har ratificerat konventionen om barnets rättigheter, CRC, men nationell lagstiftning lever inte upp till konventionens krav.

15 Landets lagstiftning anger begränsningar i fråga om barnarbete. Trots detta förekommer omfattande barnarbete runt om i landet. Den stora fattigdomen gör att många barn tas ur skolan för att bidra till hushållets försörjning genom att arbeta eller tigga. Gatubarn är vanligt förekommande. Det finns lagar som förbjuder kommersiell sexuell exploatering av barn och barnpornografi. Kommersiell sexuell exploatering av barn förekommer dock, särskilt i storstäderna samt i gränstrakterna till Thailand. En omfattande handel sker med unga flickor som sänds över gränsen. Andelen barnsoldater i Myanmars armé anses av Human Rights Watch vara mycket hög i en internationell jämförelse, men eftersom företeelsen är olaglig och det egentligen inte finns någon statistik är omfattningen okänd. Även ickestatliga beväpnade grupper rekryterar barnsoldater. Den officiella minimiåldern för rekrytering till militären är 18 år. Myanmar skrev i juni 2012 under en handlingsplan tillsammans med ILO om att avskaffa rekryteringen och användningen av barnsoldater. Human Rights Watch menar dock att rekryteringen fortsatt och att bara ett fåtal barnsoldater frigivits. Efter år av förhandlingar undertecknade FN och regeringen i Myanmar 2012 en gemensam handlingsplan om barn i väpnade konflikter. 18. Rättigheter för personer som tillhör nationella, etniska, språkliga och religiösa minoriteter samt urfolk Det finns 135 erkända etniska grupper i Myanmar. Konstitutionen garanterar lika rättigheter och rättsligt skydd för alla medborgare. I artikel 34 föreskrivs att det inte ska förekomma någon diskriminering på grund av ras, börd, religion, officiell ställning, status, kultur, kön eller rikedom. Regionala parlament och regeringar, där flera etniska politiska partier finns representerade, inrättades i mars 2010 i enlighet med den nya konstitutionen. I praktiken fortsätter minoriteters rättigheter att förbli en av landets största utmaningar. Mellan centralmakten och landets många etniska minoriteter föreligger sedan länge djupa konflikter. Personer som tillhör minoriteter saknar överlag politiskt och ekonomiskt inflytande i samhället. Etniska minoriteter har länge varit diskriminerade politiskt, kulturellt och socioekonomiskt, och de etniska minoriteternas försök att bevara sin kultur och särart har medvetet försvårats av myndigheterna. FN:s särskilda rapportör har lyft fram systematisk diskriminering av etniska minoritetsgrupper, inklusive åtgärder för att förhindra undervisning i minoritetsspråk i skolan, begränsningar av religions- och trosfrihet och ekonomisk utsatthet. 15

16 De väpnade konflikterna samt omfattande tvångsförflyttningar av etniska grupper har bidragit till stora interna och externa flyktingströmmar. Under de senaste åren har flertalet av de värsta våldsamheterna och kränkningarna av de mänskliga rättigheterna i landet rapporterats från konflikter i etniska minoritetsområden. President Thein Sein har sedan hösten 2011 bjudit in väpnade grupper i de etniska gränsregionerna till separata samtal. Avtal om vapenstillestånd har ingåtts med nästan alla rebellarméer. Striderna i flera etniska områden har dock på flera håll fortsatt, och i vissa fall har vapenvilor också brutits. Det allvarligaste exemplet gäller delstaten Kachin. Den muslimska folkgruppen Rohingya beskrivs av FN som en av världens mest förföljda minoriteter. De nekas burmesiskt medborgarskap trots att många levt i landet i flera generationer. De medlemmarna av folkgruppen Rohingya som bor i delstaten Rakhine har varit föremål för särskilt allvarlig diskriminering och de nekas tillgång till många av sina grundläggande mänskliga rättigheter, bland annat i fråga om äktenskap, rörelsefrihet, registrering av nyfödda barn, samt tillgång till utbildning och sysselsättning. Segregationen, som sades syfta till att undvika ytterligare våld, har blivit permanent. Human Rights Watch anklagar regeringen för delaktighet i etnisk rensning av Rohingyas i delstaten Rakhine. Det finns trovärdiga rapporter om att enheter ur säkerhetsstyrkorna har varit delaktiga i allvarliga kränkningar av mänskliga rättigheter, bland annat genom att underlåta att skydda civila. Under 2013 har det antimuslimska våldet blossat upp i landet. Händelsen i Meikhtila i mars, då enligt officiella siffror ett 40-tal människor dödades samt nästan hus brändes ner märks särskilt, men våldsamheter har rapporterats från flera håll i landet och undantagstillstånd har införts tillfälligt på flera platser. 19. Diskriminering på grund av sexuell läggning eller könsidentitet Samkönat sexuellt umgänge är förbjudet enligt lagstiftning som infördes under det brittiska kolonialstyret. Fängelsestraff på högst tio år kan utdömas. Lagen tillämpas sällan men enligt civilsamhällesorganisationer används den som ursäkt för trakasserier och diskriminering från myndigheternas sida. Det finns ingen lag som förbjuder diskriminering på grund av sexuell läggning och diskrimineringen mot hbt-personer är utbredd i Myanmar. Acceptansen för hbt-personer är svag, både från myndigheter och från allmänheten. Det förekommer att hbt-personer arresteras på godtyckliga grunder och utsätts för övergrepp av polis. Enligt uppgifter från International Gay & Lesbian Human Rights Commission arresterades 13 homosexuella män och transsexuella kvinnor i 16

17 juli 2013 anklagade för förargelseväckande beteende. På polisstationen utsattes de för våld och förnedrande behandling. En person dömdes till sju dagars fängelse. Under tiden i fängelse fråntogs personen sin bromsmedicin mot hiv. Hbt-personer utsätts även för strukturell diskriminering på arbetsmarknaden. Företag anställer sällan öppet homosexuella personer och det händer också att hbt-personer utestängs från befordringar eller avskedas på grund av sin sexuella läggning. Det finns tecken på att den sociala acceptansen har ökat på senare år. I december 2012 hölls landets första Pride-manifestationer i fyra städer. Manifestationerna skedde med myndigheternas godkännande. 20. Flyktingars rättigheter Myanmar har inte ratificerat 1951 års flyktingkonvention. Det beräknas finnas omkring burmesiska flyktingar i läger i Thailand. Många av dessa flyktingar har tvingats fly från väpnade konflikter och sammandrabbningar. Förutom dessa beräknas upp emot två miljoner burmeser leva som migrantarbetare i Thailand, utan vare sig medborgarskap eller flyktingstatus. Ett ökat antal burmeser har beviljats uppehålls- och arbetstillstånd i Thailand under de senare åren. FN-organet OCHA uppskattar att det finns nästan internflyktingar i Myanmar till följd av våld och konflikter samt ytterligare cirka internflyktingar till följd av översvämningar. Till följd av konflikten finns cirka internflyktingar i delstaten Kachin och norra delstaten Shan som är i behov av humanitär hjälp. I sydöstra Myanmar finns cirka internflyktingar enligt OCHA. I norra delstaten Rakhine finns cirka personer i tillfälliga läger, de flesta sedan våldsamheterna som ägde rum i juni respektive oktober Därtill kommer personer isolerade i byar med kringskuren rörelsefrihet och utan möjlighet att kunna ta sig till arbete. Majoriteten av internflyktingarna uppges leva under mycket svåra förhållanden. De tvingas ofta till tvångsarbete, får sina tillgångar konfiskerade samt saknar tillgång till utbildning och hälsovård. Sammanlagt drygt är statslösa, framförallt ur folkgruppen Rohingya års lag om medborgarskap ger fullt medborgarskap till personer vars föräldrar tillhör någon av de 135 officiellt erkända etniska grupperna. Humanitär hjälp från FN har de senaste åren regelbundet nått internflyktingarna i regeringskontrollerade områden medan stora begränsningar kvarstår bland annat i tillträdet till rebell-kontrollerade områden i delstaten Kachin. 17

18 18 Flyktingströmmarna har minskat väsentligt, men spontant återvändande noteras i mycket liten skala även om förberedelser påbörjats för att ta emot frivilligt återvändande från Thailand. Ett antal smärre pilotprojekt riktade till internflyktingar och minröjningsinsatser har börjat förberedas men ännu inte kunnat påbörjas. 21. Rättigheter för personer med funktionsnedsättning Det finns ingen lagstiftning som förbjuder diskriminering av personer med funktionsnedsättning eller garanterar deras tillgång till statlig service. Regeringen har inte aktivt diskriminerat personer med funktionsnedsättning i arbetslivet eller när det gäller tillgången till sjukvård eller utbildning. Inte heller på andra områden, men det finns få offentliga resurser till att hjälpa personer med funktionsnedsättning. Det finns inga lagar som kräver tillgänglighet till byggnader, kollektivtrafik eller offentliga byggnader. En lag som ger stöd till familjer till soldater som skadats eller omkommit i tjänsten antogs ÖVRIGT 22. Frivilligorganisationers arbete för mänskliga rättigheter Det har under de senaste åren skett stora förändringar mot ett mer öppet samhälle där ett allt starkare civilsamhälle växer fram. Det har blivit lättare för frivilligorganisationer att verka öppet. Flertalet aktivister som suttit fängslade har släppts och verkar relativt fritt. Resurserna ökar också i takt med att biståndet ökar. Flera organisationer som verkat i exil har tagit steget och flyttat till Myanmar. Samtidigt skapas osäkerhet inte minst för organisationer som arbetar med MR-frågor, då gammal lagstiftning inte tillämpas och ny lagstiftning ännu inte antagits. 23. Internationella och svenska insatser på området mänskliga rättigheter Det internationella biståndet ökade kraftigt under 2013 från en extremt låg nivå och flera nya aktörer etablerar sig i landet. FN har under de senaste två åren utökat sitt mandat som nu avspeglar respektive organs kärnverksamhet. Under 2013 inrättades en genusrådgivare inom FN-systemet i Myanmar med svensk finansiering. FN:s kontor för mänskliga rättigheter, OHCHR, erhåller svenskt stöd för sin verksamhet i Myanmar. Något landkontor har dock ännu inte tillåtits att öppna.

19 19 Under 2013 fattades beslut om att inleda en MR-dialog mellan EU och Myanmar. USA och Japan initierade MR-dialoger under Sverige tog 1989 initiativ i FN:s generalförsamling till en resolution om situationen för de mänskliga rättigheterna i Burma. EU övertog rollen som förslagsställare Resolutionsarbetet har spelat en viktig roll för att uppmärksamma MR-situationen i Myanmar. I den av svenska regeringen fastställda resultatstrategin för Sveriges internationella bistånd till Myanmar är ökad respekt för mänskliga rättigheter, yttrandefrihet och ansvarsutkrävande ett av de förväntade resultaten. Sverige har under det senaste decenniet varit en av de ledande bidragsgivarna när det gäller stödet till fri och oberoende media. Sverige har sedan 2009 i ökande utsträckning bidragit till att utveckla ett livskraftigt och pluralistiskt civilt samhälle och till dess arbete för demokrati och mänskliga rättigheter inleddes ett stöd till den nationella MR-kommission som bildades Sverige har genom Raoul Wallenberg-institutet bidragit med kapacitetsutvecklande stöd till kommissionen. Inom övriga resultatområden i den svenska biståndsstrategin, hälsa och fredsprocessen, driver Sverige ett rättighetsbaserat perspektiv, där fokus ligger på jämställdhet och på de allra fattigaste i samhället.