Sammanställning slutredovisningar för urbant utvecklingsarbete

Transkript

1 Promemoria Arbetsmarknadsdepartementet Enheten för integration och urban utveckling Fatma Tuncer Lina Martinson Sammanställning slutredovisningar för urbant utvecklingsarbete Varje år lämnar kommunerna in en redovisning av utvecklingen i berörda stadsdelar. I år har frågeställningarna rört den framtida utformningen och inriktningen av det urbana utvecklingsarbetet. Totalt har 19 kommuner överlämnat sina slutredovisningar. Resultatet från slutredovisningarna kommer att beaktas i det förslag på inriktning och utformning av det framtida urbana utvecklingsarbetet som presenteras senare under våren Intresset för det lokala utvecklingsarbetet är stort och i de flesta fall finns det en mängd aktörer som på olika sätt är inblandade och engagerade. Följande anses viktigt eller har fungerat bra i arbetet: När förankring hos politisk ledning och högre chefer fungerat har utfallet varit en framgång för områdesarbetet. Att samverkan mellan kommun och andra aktörer har underlättats och utvecklats. Ny kunskap och nya arbetsmetoder har genererats och helhetsperspektivet har förstärkts. Möjligheterna att få del av finansiellt stöd från t.ex. ESF-rådet har underlättats i och med det lokala utvecklingsavtalet (LUA). Att både arbeta med individbaserade såväl som områdesbaserade insatser. Att ha en resurs som samordnar de lokal aktörerna och skapar mötesplatser. Det som varit mindre bra: Att det har varit svårt att få ett engagemang inom olika kommunala förvaltningar. Att myndigheternas uppdrag är otydligt. Att verksamheten riskerar att förlora kunskap och insikter av de lokala erfarenheterna och processerna om man inte systematiserar arbetet. Stor utmaning att engagera boende.

2 2 Styrning Hur styrningen för det urban utvecklingsarbetet ser ut skiljer sig från kommun till kommun. Styrning internt inom kommunen Några kommuner har både politiska och icke politiska styrgrupper för att förankra arbetet. Att LUA ligger på kommunstyrelsen anses vara bra, då arbetet är nämndöverskridande. En del kommuner menar att det kan ta tid innan organisationen inser att alla måste bidra och samverka för att utveckla en stadsdel. När det exempelvis utses en samordnare eller projektledare förefaller det lätt att det är den personen som ska driva alla insatser och allt utvecklingsarbete. I vissa fall sitter samordnaren/projektledaren centralt på kommunledningskontoret, i andra fall sitter samordnaren på en särskild förvaltning. Detta påverkar, i många fall, vilket genomslag frågorna får i organisationen. Tre kommuner står inför omorganisationer som bedöms vara positiva för det lokala utvecklingsarbetet. I en annan kommun har ett stort antal byten av chefer inneburit stora svårigheter att nå förankring på kommunledningsnivå. En kommun anser att det är bättre om staten ger utrymme för en diskussion om vilka de viktigaste målen är i varje lokalt sammanhang och inte använder opåverkbara schablonavtal. I en annan kommun har kommunstyrelsen angivit att stadsdelarnas utveckling måste relatera till staden som helhet och att det behövs ett bredare deltagande från kommunens förvaltningar och bolag. Styrning inom myndigheterna Hur de statliga myndigheterna styrs skiljer sig även åt. I en del kommuner har myndigheterna ganska fria händer och mandat att delta, i andra verkar högre chefer tycka att det lokala perspektivet är mer problematiskt. Många gånger delar de lokala tjänstemännen kommunens förhållningssätt, men ledningen från centralt håll är otydligt. I vissa fall har ingen formell överenskommelse med polisen skrivits under då man redan har ett nära samarbete t ex i kommunens brottsförebyggande råd eller samverkan med skola/socialtjänst/polis. Närpolisverksamheten är i vissa kommuner även utbyggd. Samverkan Samverkan skapar förutsättningar för öppenhet och ökad förståelse för varandras roller och ansvarsområden.

3 När det gäller de boendes inflytande och delaktighet har flera kommuner startat upp längre processer för att få med de boende i utvecklingsarbetet. Detta har lett till att arbetsgrupper bildas kring boendes specifika intressen. Föreningars medverkan förhindras, enligt några kommuner, av att de inte får ekonomisk ersättning. I andra kommuner är föreningarna mycket aktiva och deltar i partnerskapet. I några kommuner har samordnaren spelat en väsentlig roll för samarbetet mellan de olika parterna och för att skapa ett nätverk där många lokala intressenter, boende, företagarförening, föreningsliv m.fl. har deltagit. 3 Områdesarbete Målområdena arbete, utbildning, trygghet och tillväxt De flesta kommuner anser att de befintliga målområdena är bra och täcker in det mesta som behöver täckas in. Andra anser att de nuvarande målområdena är i varierande grad hanterbara i ett område. Trygghet passar bra. Utbildning har lokala kopplingar men måste resursfördelas centralt. Tillväxt och arbete är mycket omvärldsberoende men kan i vissa fall t.ex. utvecklingen av den sociala ekonomin ha lokala utvecklingsmöjligheter. Vissa föreslår att man kan slå samman arbete och tillväxt till ett gemensamt målområde. Ytterligare målområden som föreslås är: 1. Folkhälsa 2. Demokrati och delaktighet 3. Boende och stadsmiljö 4. Ungdomar/unga vuxna 5. Samverkan 6. Civila samhällets roll för social utveckling En kommun påpekar att sambanden mellan målområdena inte tydliggjorts, vilket inneburit att de tenderat att bli stuprör med krav på omedelbara och kortsiktigt mätbara mål, trots tal om långsiktighet. En annan kommun lyfter att målen har ändrats vid varje fasövergång och skapat en del förvirring på fältet när man uppfattat att pågående insatser inte längre passat in. Kommunen har därför utgått från sina egna övergripande mål som i praktiken täckt de statliga målen. En kommun anser att målområdena överhuvudtaget inte bör styras från nationell nivå, utan enbart ses som riktlinjer och förslag. På så vis stärker staten underifrånperspektivet genom att kommunerna själva arbetar fram ett antal områden i dialog med lokala aktörer.

4 4 Stadsdelsfokus eller kommunperspektiv? Det är viktigt att hela staden är med i arbetet och att det finns ett helhetsperspektiv där relationerna mellan olika stadsdelar uppmärksammas. Annars riskerar det bli kontraproduktivt. Emellertid behövs en lokal förankring för att det inte ska bli alltför generellt och därmed verkningslöst. Fler stadsdelar behöver omfattas av avtalen anser några av de kommuner som bara har en stadsdel inom ramen för LUA. Andra kommuner ser sina stadsdelar som pilotprojekt där de så småningom kan överföra lärdomar till andra stadsdelar. När det gäller områdesinsatser är det viktigt att ha ett stadsdelsfokus, men när det gäller segregationsfrågan i stort, är det en fråga som innefattar hela kommunen. Områdesbaserat eller individbaserat arbete? Områdesbaserade insatser bör vara det mest centrala, enligt de flesta kommuner. Enbart fokus på individbaserade insatser kan leda till att individer som får en bättre socioekonomisk ställning flyttar från stadsdelen, men området fortsätter att ha en negativ utveckling. Att fokusera på den fysiska miljön är viktig och utgör oftast konkreta, och i vissa fall, små insatser som får stora positiva effekter för boende. Emellertid kan en ensidig fokusering på fysiska förändringar istället leda till gentrifiering där stadsdelen lyfts, men individerna tvingas därifrån för att ge plats åt andra. Rätt blandning av åtgärder kan, enligt vissa kommuner, på alla nivåer göra ett område mer attraktivt. Processen måste sättas i rullning med åtgärder på regional nivå. Exempelvis satsning på regionala kärnor och en bättre trafikförsörjning som knyter samman området med viktiga målpunkter för arbete, utbildning, kultur, fritid och handel. Vidare menar vissa att förnyelsen av miljonprogrammet kan ge avgörande bidrag till att höja statusen på vissa områden. Det måste dock vara ett arbete som delas mellan bostadsföretag, kommun, region, stat och näringsliv. Begrepp som utanförskap och utsatta stadsdelar Många är frustrerade över att staten fortfarande använder begrepp som utsatta stadsdelar och utanförskapsområden då det stigmatiserar och särskiljer både området och de som bor där. Boende upplever utanförskapsbegreppet som kränkande. Ett par kommuner menar dock att utanförskapsbegreppet har varit en hjälp att komma bort från begreppen integration och segregation. Medan andra uppger att segregationsfrågan kommit i skymundan för integrationsfrågan som främst rör nyanlända och flyktingar. I flera

5 5 kommuner betonas idag dessutom behovet att se hela kommunen som helhet för att skapa ett utvecklingsarbete eller socialt hållbart samhälle. Regeringskansliets (RK) roll RK:s medverkan är en garant för att arbetet ska bedrivas och uppdragen till myndigheterna samt samverkan har varit det viktigaste stödet för arbetet. Det har också erbjudits bra möjligheter till kunskaps- och erfarenhetsutbyte mellan berörda kommuner. Att det inte finns ekonomiskt stöd från staten är i grunden bra, anser de flesta, men man saknar en mindre pott pengar till olika ändamål. SCB:s statistik upplevs som ett bra stöd i arbetet. Det finns dock ett fortsatt behov av att hitta gemensamma indikatorer som är kvalitetssäkrade. En del kommuner lyfter att det saknas en samordning på departementsnivå för att flera myndigheter kan engageras och att andra satsningar och reformer kan integreras i arbetet. Det gäller exempelvis förslagen från Service i Samverkan, fortsättningen av Nystartskontoren, olika satsningar på social ekonomi och det civila samhällets organisationer. Vissa anser att de inte är beroende av statens medverkan arbetet skulle fortsätta oavsett avtal, men att det skulle vara ett misstag om staten drog sig undan, då få kommuner kan stå på egna ben. Revideringsdialogerna har uppfattats som positiva i flera stadsdelar. De hjälper till att ge en helhetsbild av arbetet och lokalt uppskattas uppmärksamheten. De administrativa uppgifterna har tagit mycket tid i anspråk och att staten bör utgå mer från behovet hos kommunerna. Slutligen, anser vissa att RK än mer skulle kunna anta rollen av förmedlare av kunskaper kring vad som skapar en positiv urban utveckling ur ett integrationsperspektiv. EUKN/Kunskaps- och erfarenhetsutbyte Ett fåtal kommuner har använt EUKN, även om någon kommun lyfter fram dem som en konstruktiv och stimulerande samtalspartner. I stället behövs mer av erfarenhetsutbyte t ex i seminarieform eller studiebesök kring framgångsrika strategier. Man ser också ett behov av mer lättillgänglig forskningsbaserad kunskap. En kommun föreslår att man bör överväga hur forsknings- och praktikersamverkan mellan olika regioner kan stödjas och stimuleras för en satsning på forskning och kunskapsbildning om urban utveckling.

6 6 Nyttan med lokala utvecklingsavtal Avtalet gör att kommunens prioriteringar förändras, ställer krav på myndigheternas samverkan och möjliggör samverkan mellan kommuner och myndigheter. Det bidrar även till metodutveckling, nya perspektiv och ökad effektivitet. Ett par kommuner lyfter också att det haft stor betydelse för civila samhällets delaktighet och engagemang. Arbete i stadsdelarna hade pågått även utan avtalen, men med mer begränsad samverkan och inte med samma kraft och intensitet. Utvecklingsområden Fem utvecklingsområden har identifierats av kommunerna: styrning och samordning, att involvera boende och lokala aktörer, stöd från RK, fysisk förnyelse och uppföljnings- och utvärderingsstöd, som presenteras i punktform här nedan. Styrning och samordning Kommuner behöver ha en genomtänkt strategi för områdesarbetet: 1. Hur arbetet ska initieras 2. Vilka behov som finns 3. Målsättning med arbetet och avslutning 4. Tydliga riktlinjer om vad som ska utvärderas 5. Vilka ekonomiska förutsättningar som finns 6. I kommunen kan både generella befolkningsinriktade insatser och riktade insatser till särskilda områden vara motiverade 7. Metoden ska väljas utifrån det identifierade behovet En bättre samordning av de många överenskommelserna mellan stat och kommun behövs. En översyn av samordningsförbundens roll och att få regionen att ta sin del av ansvaret för utvecklingen på arbets- och bostadsmarknaden, infrastrukturen och ett mer interkulturellt arbetssätt. Se över de statliga myndigheternas ekonomiska medel, då medlen skulle behöva användas mer flexibelt. En s.k. spindel i nätet som syr ihop olika aktörers insatser lokalt och ser till att stöd finns när sådant behövs. Långsiktighet bör garanteras i statliga insatser som gör att förtroende kan byggas upp hos målgrupperna och ett gemensamt synsätt skapas mellan berörda parter. Att involvera boende och andra lokala aktörer Att involvera boende i utvecklingsarbetet har av tradition varit en stor utmaning. Satsningar på att öka boendes delaktighet och inflytande krävs därför. Att ta till vara på boendes engagemang och se hur det kan bli en väg för de boende att komma in på arbetsmarknaden genom t ex sociala klausuler i upphandling av entreprenader.

7 Behov av nya former att stödja entreprenörskap och att underlätta för människor att komma bort från försörjningssystemen. Nya former av lokalt stöd till nyföretagande i de aktuella områdena, t.ex. socialt entreprenörskap kan även utvecklas. Stöd från RK Stöd efterfrågas till t.ex. anordna och delta i konferenser, möjliggöra civila samhällets medverkan i högre utsträckning mm. Att RK eller motsvarande utvecklar och sprider kunskap och metoder kring framgångsrikt arbete för social hållbarhet. Staten skulle kunna bidra till att den nödvändiga fysiska upprustningen blir en väg att utveckla social hållbarhet. En kommun lyfter värdegrundsarbetet som viktigt och bra. Statliga projektmedel som föreningar och kommun kan söka gemensamt för att genomföra värdegrundsprojekt i stadsdelen önskas därför. Fysisk förnyelse Det finns ett omfattande behov av fysisk förnyelse i merparten av de områden som står i fokus för det urbana utvecklingsarbetet. För de boende är kvalitetsfrågor i bostaden och närmiljön viktigt. I Malmö har under de senaste åren utvecklats förnyelseprogram för delar av staden under ledning av stadsbyggnadskontoret. En bärande tanke i framtagandet har varit att skapa en bred delaktighet i planeringen, att föra in en lokal kunskap om behoven och förankra hos boende och verksamma i området. Mer uppföljnings- och utvärderingsstöd Växjö har låtit genomföra en så kallad processutvärdering som gjorts av Stockholms universitet. Utvärdering har bidragit till att analysera styrkor och svagheter inom respektive områden och föreslå insatser utifrån analysen. Arbetet har blivit mer fokuserat, avgränsat och tydligt. Flertalet kommuner har betonat vikten av utvärderingsstöd för liknande utvärderingar från staten. 7