Flintanalys av materialet från RAÄ 220 gravfält vid Påljungshage, Helgona sn i Södermanland

Transkript

1 Flintanalys av materialet från RAÄ 220 gravfält vid Påljungshage, Helgona sn i Södermanland Av Helena Knutsson, Stoneslab, Uppsala Inledning Vid undersökningen av gravfältet har 1171 g flinta påträffats bland annat i gravfyllningarna. Den betraktades av utgrävarna som intressant del av gravinventarierna och därför ombads jag att undersöka materialet närmare. Större delen av flintan var bränd men enstaka föremål har inte skadats av eld. Dessutom har ett avslag av kvartsit lämnats in för undersökning. Materialet har undersökts för slitspår. Dessutom har en sortering av det brända materialet utförts i syfte att undersöka bränningsgraden, eventuell förekomst av redskap och härkomsten av flintan. Slitspåren har undersökts med användning av de metoder och procedurer som redovisas i bl. a. Knutsson De utvalda föremålen har efter vederbörlig förbehandling (tvätt i ca 1% saltsyrelösning och 1% lösning av kaustiksoda, ultraljudsbad, samt tvätt med ren aceton) undersökts i ett metallografiskt mikroskop av märket Nikon Epiphot med förstoringar upp till 400x. Dokumentationen av slitage i mikroskop skedde med en på mikroskopet påmonterad kamera av märker Nikon DS-U1 och med bildbehandlingsprogrammet NIS Elements 3.0. Analysresultat slitspårsanalys Fyndnummer Verktyg Råmaterial Användning Bränd/eroderad kommentar 1 F37 A 250 avslag flinta senon använd - från Falster? stickelegg 2 F 38 A 323 avslag flinta senon ev utsida av äldre verktyg möjligen svagt eroderad 3 F 51 A 634 avslag flinta senon från Falster? använd, flera eggar skrapande och täljande rörelse 4 F 97 A 4511 avslag flinta senon mycket finkornig 5 F 140 ingen fyndkontext 6 F 142 ingen fyndkontext använd till skärning av kött och ben stycke flinta jämförelse observation bränt stycke flinta bränt på krustan trådlika vidhäftade lämningar 7 F 161 A 5763 avslag flinta senon, finkornig använd som stickel eller krossmärken, ser ut som

2 ritsverktyg på den mejsellika eggen 8 F190 A 3569 avslag kvartsit ej använd 9 F 199 A 6094 avslag flinta ev använd, rest av knacksten 10 F 200 A 6094 stycke flinta ev använd, rest av knacksten ev eroderad eller brandpåverkad ev eroderad eller brandpåverkad avslagen enpolig kärnbas avslag från F 200 Fem av de tio undersökta redskapen hade slitage som bedömdes komma från användning, två föremål kommer från en nodul som tidigare använts som knacksten. De två föremålen, F 199 och F 200 har passning. Nedan följer en kommenterad sammanställning av analysdokumentationen. F 37. Slitspåren uppträder i de markerade områdena. Bland annat fläckar av en vit täckande böljande glans med mycket tunna repor i som bilden nedanför visar. Slitspåren ligger framförallt på avslagets plattform som bildar en kraftig spets.

3 F 37. Skador av denna typ uppstår vanligtvis i kontakt med färskt trä. De mycket tunna repor som syns i bilden löper i ca från eggranden och i kombination med eggens utseende tyder på att redskapet har använts för ritsning.

4 F 38. Detta avslag har efter analysen tolkats som oanvänt i sitt nuvarande skick. Däremot visar dess välvda motsida upp skador från användning av ett redskap som det slagits av från.

5 F 38. Vit böljande glans med djupa plastiska deformationer. Den har hittas bara på ett ställe längs eggen vid punkt A och reporna i den löper ca från eggranden. Eftersom den är tillfällig kan den vara rest efter tillslagning med trä- eller möjligen hornhammare. F 38 M sidan: nerslipade högre partier och mycket tunna och grunda repor (dels i ca 60 i den centrala delen av bilden, dels i ca 110 i den högra nedre delen av bilden) kan vara resultat av anvädning innan avslaget avlossats från ett tidigare redskap. Eftersom förändringen är svag kan den tolkas så endast genom att jämföras med den avspaltade ytan där repor och den nerslipande glansen saknas helt.

6 F 51. Detta verktyg är kraftigt slitet. Det verkar ha haft två anvädningsfaser. Först har en lång svagt konkav egg använts. Slitspåren tyder på att man både skrapat och skurit med det och att det använts på ett material, som varit så följsamt att det kunnat tränga långt upp på eggen. En vit glans som täcker de högre delaran i topografin finns så långt upp på eggens båda aspekter som det skuggade partiet på den högra bilden visar. Spår av skärande och sågande röresle finns bara vid eggranden, medan spår av skrapning/hyvling finns längre bak på redskapet. Därefter kan samma egg ha använts som eldslagningsflinta. Det tyder den ojämna retuscheringen av hela denna eggrand på och de fläckvis förekommande anhopningarna av otaliga, på olika vis varandra korsande repor. Slutligen har den bakre delen av redskapet formats om medelst tillslagning med en sorts flathuggningsförsök, en ganska ojämn sådan. Spår av vit täckande glans finns på några ställen längs denna egg. Även här finns repbildningar, som här huvudskaligen löper i samma riktning som eggranden och borde härstamma från en sågande rörelse. Djupa plastiska deformationer löper i motsatt riktning. Verktyget tolkas här som ett flertal gånger använt multiverktyg. F 51. En mindre förstoring av ett parti på den mest slitna eggen. Ytan är täckt med en vit något nersliten glans med stora mängder repor. Förändringen är intensivast intill eggranden, där finns också repor i flera olika riktningar.

7 F 51. En större förstoring av samma yta. Repbildningarna i den vita glansen intill eggranden syns tydligare. Denna typ kan härstamma från användning som eldslagningsflinta. Skadorna längre upp på redskapets kropp har dock med all sannolihket annat ursprung.

8 F 51. Högre upp på redskapet på båda sidorna av eggen är reporna tydligare orienterade omkring 90 från eggranden. Glansen är också här kraftigt utbildad. Denna bild är tagen ca 2 cm upp på redskapets avspalningssida.

9 F51. Sammanhängande fläckar av vit glans med mycket tunna repor och plastiska deformationer i har bevarats på ett parti som omformats efter användningen. Repbildningarna löper huvudsakligen parallelt med eggranden men också i andra riktningar ( ). Det finns både mycket tunna repor i de vita fälten och kraftigare djupare långa emellan dessa. Fläcken finns i området markerat som vit glans.

10 F 51 Som kontrast visas här en onött yta från området runt fläcken med vit glans i bilden ovan. Bilden är tagen i en av ursplittringarna längs den nedre flathuggna eggen. F 97 avslag av finkornig svagt genomskinlig senonflinta. Linjen på den vänstra bilden visar var på eggen slitspåren från användningen sitter. Spåren är ganska svaga. Repor som åtföljer den svaga glansen visar dock på systematisk rörelse i skärande riktning. Förändringar av ytan på den andra eggen (linjen längs den högra bilden) saknar linjaritet, är mycket svaga och tolkas här som orsakade av erosion.

11 F 97. Ett glansstråk med repor på eggen. Ytan omkring stråket ar svagt nerslipad. Sådana skador uppstår i experimentella sammanhang vid skärning i kött med ben. Föremålet skulle alltså kunna vara en slaktkniv, eller som utgrävarna antar ett verktyg för att skära fritt benen från den dödes kropp.

12 F 140. Bränt stycke. Ett foto har tagits på ytan vid markeringen. F 140. En yta har dokumenterats för att visa skillnaden till ytor slitna av användning. En bränd eller kraftigt eroderad yta sprider ljuset mera. Topografin har smält så ojämnheterna försvunnit. Den vita gropiga jämna hinnan är troligen också resultat av bränning.

13 F 142 var också ett bränt stycke med krusta. På krustan upptäcktes en stor mängd små kopparfärgade trådar av okänd härkomst.

14 F 142. De trådiga lämningarna som ligger i krustan. Ytan undersöktes i ESEM av mig och Marianne Ahlbom (Stockholms Universitet) och en spektrumanalys av de ingående elementen gjordes. Endast en sådan tråd undersöktes tills vidare. Den verkar till övervägande del bestå av organiskt material, någon typ av karbonoxid. Element Weight% Atomic% C K O K Na K Mg K Al K Si K S K Cl K K K Ca K Ti K Fe K Totals Spectrum processing : Peak possibly omitted : kev Processing option : All elements analyzed (Normalised) Number of iterations = 7 Standard : C CaCO 3, O SiO 2, Na Albite, Mg MgO, Al Al 2 O 3, Si SiO 2, S FeS 2, Cl KCl, K MAD-10 Feldspar, Ca Wollastonite, Ti Ti, Fe Fe. F 142. ESEM avbildning av ett residuum på denkrustatäckta delen av föremålet. Det liknar de trådlika formerna som observerats i ljusmikroskopet, men bara en kort bit har hittats. Den är också snodd på ett sätt som inte kunnat upptäckas med ljusmikroskop. Resultat av spektrumanalysen av residuet är sammanställdt i ovanstående tabell och diagram. Ett tills vidare obekräftat antagande är att tråden

15 är svamphyf. Eftersom den utsatts för kemisk behandling som i princip borde ha tvättat bort den kvarstår frågan om vad som häftat den fast vid ytan. F 161. Föremålet ser ut som avslagen bas av en enpolig plattformskärna. På dess yta syns ett antal rundade sprickor som är slagmärken efter ett hårt instrument. Sprickorna har gått rakt in i flintmassan men lyckades inte avlägsna det man försökte att slå bort. Föremålet verkar ha använts som ritsinstrument på den vassa mejselformade eggen markerad med svart linje. På bilden nedan syns de kraftiga användningsspåren, med stort antal repor som löper parallet med eggranden.

16 F 161. Slitspår vid eggen av den mejselformade spetsen. De flesta reporna löper helt paralllelt med eggranden. Ytan täcks av en ljus, kraftigt utvecklad glans. Sådana skador uppstår ofta vid sågning eller ritsning om eggen, som i detta fall, är smal och spetsig. Eftersom skadorna täckerbstora ytor är färskt trä det troligaste kontaktmaterialet.

17 F 161. På motsatta sidan av eggen finns liknande skador, något svagare utvecklade. Det tyder på att denna sida varit något mer vinklad från det bearbetade materialet. F 199 och F 200. Det större avslaget har slagits av på plats i Påljungshage från tidigare svallad nodul som dessutom tycks ha använts som knacksten. Det har slagits av med ganska hårt slag troligast med bipolär eller städmetod. Åskanten på avslaget (vid pilen) är en gammal slagyta och fläckvis på den finns en nerslitning med repor tvärs över den såsom avbildas på nedanstående bild.

18 F 199. Slitspåren på mittåsen. Deras placering, den omgivande ytans utseende och nodulens utseende i övrigt tyder på att förändringen kommit till genom mekanisk erosion. Det brända flintmaterialet Sammanlagt ca 1171 g flinta har hittats vid grävningarna. Dessa har undersökts för att fastslå flinttyper, deras eventuella härkomst, bränningens inverkan på flintan samt förekomst av redskap i materialet. Eftersom inga experiment eller tidigare sorteringar eller definitioner av bränd flinta är kända, har denna sortering karaktären av frågeformulering snarare än tolkning. Undersökningar av flintsorter är påverkad av att flintorna är brända. Det är ofta omöjligt att bestämma flintans geografiska häromst. Råämnen och flintkvalité Sammanlagt 82 av fragmenten har krustarester. Alla utom två små fragment har lossat från rundade strandnoduler med spår av kraftig svallning. Nodulerna var små utifrån bedömningen av rundningen (eller den antagna omkretsen). Tre eller möjligen fyra typer av krusta har kunnat observeras. Dels mycke finkorniga dels grövre och mera krossad. Några av nodulerna har sådan kross att de antas ha tidigare använts som knackstenar. Det är svårt att från brända ytor klassificera flintsorter men åtminstone två olika typer verkar ha ingått i materialet. Den ena är mera homogen, den andra innehåller inklusioner av troligast grovkornigare material i form av runda fläckar, som i den brända ytan framträder som mörkare färg. Det krävs ett experiment med bränning av olika flintsorter för att

19 reda ut alla förändringarna i utseendet. Jämförelse inom materialet tillåter slutsatsen att det kommer från åtminstone 4 olika typer av strandnoduler. Av den sammanlagda vikten av ca 1,2 kg kan vi dra slutsatsen att man till platsen och gravfältet forslade mellan 5 och 10 noduler av strandlinta någonstans från södra Skandinavien (antagligen Skåne). Fragmentering, bränning och rester av redskap 398 brända flintor är registrerade. Bränningen av dem har varit ganska ojämn. Somliga är helt genombrända, vilket definieras med att de är benvita, krackelerade och deras avspaltningsytor är krossade eller gropiga. En del av flintorna har förändringar som lika gärna kan komma från frostsprängning. Den slutsats man kan dra är att bränningen varit ojämn på platsen där flintorna legat. Slutkommentar Övervägande delen av flintan i Påljungshages järnåldersgravar har bränts i syfte att förstöra den, rena den eller fragmentera den. Enstaka flintor har undgått en sådan behandling. Dessa har undersökts för slitspår och flertalet av dem har visat skador från tidigare användning och tolkas som redskap eller delar av sådana. Enstaka föremål har kunnat tolkas som slagna på plats, dock med en tämligen enkel metod. Några redskap eller delar av sådana ser ut att ha varit använda tidigare. Det visar upp en ganska komplicerad bild av beteenden i samband med import av flintorna och deras plats i järnåldersmänniskornas liv. Man har uppenbart gjort sig omaket att på ett eller annat sätt hämta flinta, använd eller oanvänd, bearbeta den, bränna den och sedan placera den i gravarna på en plats ca 600 km avlägsen från områden där flintan naturligt förekommer. Och det i en tid om vilken vi tror att den förfogade över redskap av bättre sort som dessutom kunde tillverkas av råmaterial tillgängligt i regionen. De är en intressant aspekt av järnåldermänniskornas liv och deras förekomst i gravarna kunde förstås i termer av till exempel, pilgrimsfärder, långvarig historisk förankring, vardagliga förbindelser över stora områden, turism osv. Det är endast fantasin och den arkeologiska metodologiska utvecklingen som sätter gränser. Flera tidigare studier visar att stenredskap och fragment av sådana är en vanlig del av järnålderslämningarnas inventarier. Och det inte bara i egenskap av eldslagningsstenar. SAUs tidigare grävningar för norra länken i Stockholms vägnät bland andra visade att även lokala stensorter som kvarts hade plats i järnåldersmänniskornas begravningskultur. Slitspårsanalyser av materialen från Ryssgärde (Knutsson 2005), och av några material från Skåne (Knarrström 2000) antyder redan nu att användning av flinta och andra stensorter är traditioner från stenåldern som av någon anledning inte försvinner i och med introduktionen av metall som verktygsråmaterial. Knarrström, Bo Flinta i sydvästra Skåne : en diakron studie av råmaterial, produktion och funktion med fokus på boplatsteknologi och metalltida flintutnyttjande. Acta archaeologica Lundensia. Series in 8o, 33 Stockholm: Almqvist & Wiksell International, 2000 Knutsson, H Slutvandrat. Aun 20. Uppsala.

20 Knutsson, H Analys av stenmaterialet från Ryssgärde i Onslunda, Tensta sn i Uppland. Otryckt rapport till UV Gal. Uppsala.