Bilaga 8. Stenhantverk och redskap vid Skeke

Transkript

1 Bilaga 8. Stenhantverk och redskap vid Skeke Av Karl-Fredrik Lindberg, UV I denna bilaga kommer artefakter av bergart, kvarts och flinta att främst beskrivas, vissa kategorier kommer att analyseras och tolkas i korthet men de mer omfattande syntetiserande delarna ligger i kapitel 5.9. Fokus kommer att ligga på att sätta in de olika redskapen i en kontext och vad de kan säga om vad man gjort på platsen och hur boplatsen var organiserad. De tekniska och metriska data som specialregistreringen gett kommer endast behandlas översiktligt men kan ses i bilaga 1 och intrasisprojektet UV2010:004. Undersökningen vid Skeke har påvisat ett antal områden och lager med spår från olika typer av aktiviteter och tidsperioder. Målsättningen med analysen av stenmaterialet är att sätta in den i dessa kontexter och därigenom kunna fördjupa kunskaperna kring hur verksamheterna fungerat och hur redskapens betydelse kan förändras utifrån sammanhanget. Då denna plats ingår i Väg 288 projektet kommer resultaten här även att speglas mot resultaten från de omgivande platserna för att se likheter och skillnader i Rasbo socken under brons- och järnåldern. I korthet kommer även utvikningar göras mot tidigare undersökningar i främst Mälardalsregionen men de geografiskt och tidsmässigt övergripande analyserna kommer främst presenteras i den övergripande syntesboken för Väg 288. Analyser av artefakter av bergart och mineral Specialregistreringen och analyserna av artefakterna av bergart och mineral syftar till att kunna identifiera aktivitetsområden såsom slagplatser, bearbetningsplatser och avfallsområden samt att studera hantverkets karaktär. I denna bearbetning kommer även primär och sekundär funktion och deponering att vara i fokus. Specialregistreringen av flinta har sin grund i de variabler Bo Knarrström använder i sin avhandling (Knarrström 2000). För att specialregistrera kvartsen har den metodologi som bl.a. Kjel Knutsson, Christina Lindgren och Erret Callahan tillämpat (Callahan, m.fl. 1992). Ingen fragmentanalys av kvartsen har gjorts för Skeke då materialet är för litet och ingen komplett reduktionsplats har kunnat identifieras. ådesanalys Vid undersökningarna vid Skeke delades undersökningsområdet in i nio områden, A I. Här skall nämnas att område A och I är lerslättsområden som grävdes med en annan metodik än de övriga områdena, vilket bl.a. innebar att en mindre andel kulturlager undersöktes (se metodikkapitel). Detta påverkar naturligtvis fördelningen av fynd mellan områdena, men dessa områden kommer ändå det att tas med i tabellerna för att redovisa vad som trots allt framkom. Av områdena är B D de mest intensiva med spår från en mängd rituella aktiviteter från yngre bronsålder följt av en gårdsmiljö under folkvandrinstid vendeltid. Även E är relativt intensivt utnyttjat (se figur 8:1). En mer detaljerad områdesbeskrivning kan ses i kapitel 5.2. Tendenser i fördelningen av de olika råmaterialen på områdena kan ses. Bergartsföremålen är främst koncentrerade på höjdområdena B och C medan flintan förekommer på områdena D F. Kvartsen återfanns främst inom område B. Kronologiskt knyter detta bergartsföremålen och kvarsten till de områden som hårdast utnyttjats under yngre bronsåldern medan flintan förekommer i de områden som har utnyttjats till högre grad även under järnålder. I tabellerna över de olika föremålstypernas förekomst inom delområdena kan man se en tydlig koncentration av föremål som kan kopplas till mat- Tabell 8:1. Fördelningen av artefakter av olika råmaterial på delområdena. åde Bergart (antal/ %) (antal/ %) Kvarts (antal/ %) A B C D E F G H I Totalt Kvartsit Bilagor 891

2 åde B Hus 5 Hus 4 Hus 14 Hus 6 Hus 2 åde D Grav 41 Grav 42 Hus 18 Grav 83 åde A Skvh 63 åde C Skvh 82 Grav 50 Skvh 66 åde E åde H åde G åde F 0 20 m Bergart Kvarts Kvartsit Väg Hus i den folkvandringstida gården Gravar & skärvstenshögar bronsålder Kultplats från järnålder Delområde Figur 8:1. Spridningsbild över påträffade artefakter av bergart, flinta, kvartsit och kvarts med områdesindelning och anläggningar i bakgrunden. 892 Skeke gudar, människor och gjutare

3 Tabell 8:2. Fördelningen av de olika artefakttyperna över de olika råmaterialen. Sakord Bergart Kvarts Kvartsit Totalt Avslag/avfall Bearbetad Borrtapp Bryne Glättsten Knacksten Kärna Löpare Malsten/underliggare Mortelstöt Mothållssten Slipsten Verktyg/redskap Yxa lagning inom områdena B och C även om de förekommer även inom områdena D F. En liknande tendens kan ses även för föremål som kan kopplas till hantverk men denna är inte på något sätt lika tydlig utan dessa föremål har en mer jämn förekomst inom områdena B F. Vad det gäller föremålen kopplade till hantverk kan även ses att de föremål som kan ses som mer ovanliga/speciella, t.ex. yxor och redskap med infästningar endast förekommer inom område B och C. Däremot förekommer artefakter som kan kopplas till tillverkning av stenartefakter jämnt inom områdena B F eller möjligen i något högre grad i områdena D F. Fördelningen visar att olika aktiviteter har varit representerade i olika hög grad över områdena eller att deponeringen av dem varit olika. Detta kommer att behandlas närmare i kapitel 5.9. Bergartsföremål Sammantaget påträffades 172 bergartsartefakter med en vikt av 101 kg (undantaget 9 större stationära underliggare som registrerades i fält) vid undersökningarna i Skeke. Vid registreringen noterades 13 olika föremålstyper vilka kommer att behandlas nedan. Bergartsmaterialet kommer här att presenteras i grupper som representerar olika aktiviteter som ägt rum vid Skeke. Bergartsmaterialet som har påträffats är typiskt för yngre bronsålder och järnåldern, men endast ett fåtal av de påträffade föremålen kan knytas till en mer exakt tidsperiod. Tabell 8:3. Förekomsten av de olika artefakttyperna på delområdena. Sakord A B C D E F G H Avslag/avfall Bearbetad Borrtap Bryne Glättsten Knacksten Kärna Löpare Malsten/ underliggare Mortelstöt Mothållssten Slipsten Verktyg/redskap Yxa I Hantverk Ett antal bergartsartefakter som kan kopplas till olika typer av hantverk påträffades vid undersökningarna i Skeke. Dessa utgörs av 15 brynen, 11 slipstenar, 13 glättstenar, 3 skafthålsyxor, 3 avslag, 2 knackstenar, 2 mothållsstenar, 1 hammare med ränna och 1 slipsten/ mortel med ränna. Brynen och slipstenar Denna föremålskategori har använts under hela vår historia och de har förändrats ytterst lite i utformning. Brynen och slipstenar har använts för att forma, slipa och vässa föremål, dels för att få fram funktionella föremål och dels för att skapa vackra föremål och redskap. Vid undersökningarna på Skeke påträffades 15 brynen och 11 slipstenar. Båda kategorierna påträffades fråmst i område B men förekom även inom områdena C F. Vad man kan notera gällande brynena är att de nästan uteslutande förekommer i två kontexter, hus och skärvstenshögar/gravar. Brynen kan ofta ses som personliga ägodelar som man bär med sig som hängen, vilket skulle kunna vara anledningen till att de påträffas vid begravningar. Glättstenar Sammantaget påträffades 13 glättstenar på undersökningarna vid Skeke. Glättstenarna är tillverkade av skiftande bergart men har en enhetlig form och storlek. Glättstenarnas funktion var att glätta ytan på keramikkärl, mjukgöra skinn, valka ull t.ex. De kan alltså ha brukats vid flera olika hantverk även Bilagor 893

4 om de främst brukar kopplas till keramiktillverkning. Glättstenarna förekom inom stora delar av undersökningsområdet, men kan främst kopplas till område C. Bergartsyxor Vid Skeke återfanns tre fragment av yxor. Två påträffades som rensfynd i det övergripande kulturlagret inom delområde B och ett fragment påträffades i lager A27292 i skärvstenshögen A83. Lager A27292 är ett av de ytligare och bedöms vara uppbyggt av avfall från ett närliggande kokgropssystem. Utöver dessa yxfragment påträffades även en borrtapp från tillverkningen av en skafthålsyxa i kulturlagret inom område D. Då inga hela yxor påträffades utan endast fragment görs bedömningen att det rör sig om bruksyxor som kan kopplas till boplatsens aktiviteter utifrån Lekbergs studie (jfr. Lekberg 2002). Något som stärker denna bild är att de påträffades i kultur- och avfallslager. På ett av fragmenten kan spåret från ett skafthål ses, medan de övriga fragmenten är delar där två motstående sidor kan ses, även de troligen skafthålsyxor även om det får ses som mer osäkert. Dateringsmässigt kan enkla skafthålsyxor härröra från sen mellanneolitikum till åtminstone mellersta av bronsåldern. Ett problem med dateringen av enkla skafthålsyxor är att alla sorters yxor försvinner ur gravinventarierna från och med tidig bronsålder för att återkomma först under äldre järnålder i Skandinavien. Detta innebär att möjligheterna till datering är små, men vad som kan ses är att enkla skafthålsyxor dyker upp i många boplatsmiljöer under bronsåldern och användningen kan ha varit långvarig (muntligen Thomas Eriksson, UV Mitt). Skafthålsyxor förekommer i olika typer vilka grovt kan dateras men inget av de påträffade fragmenten är stora nog för att kunna bestämmas mer exakt (se t.ex. Segerberg 1978:159ff; Lekberg 2002:189ff ). Knackstenar och bearbetade bergartsartefakter Två knackstenar påträffades vid undersökningarna, inom område B och C. Dessa är inte hårt utnyttjade och inga tydliga bearbetningsplatser för litiska föremål har påträffats. Med bearbetade bergarter menas här bergartsartefakter som har slipytor eller spår efter bearbetning men där ingen funktion kunnat bestämmas. I många fall kan det vara ofärdiga föremål där man under tillverkningsprocessen blivit missnöjd med resultatet och kastat den. Redskap med spår från infästning I lagret under den centrala skärvstenshögen/graven A83 påträffades två redskap med spår från insfästningar. Dels en stenhammare som vanligtvis kopplas samman med malmbearbetning under bronsålder och dels en udda skålad slipsten eller möjligen en liten skålad malsten. Den senare kan endera använts för att slipa mindre, finare objekt eller för att mala små mängder av något finare material t.ex. kryddor eller smink. Hushåll och mat Löpare och malstenar (underliggare) är en enhet som används för att mala och krossa olika material. Främst kopplas de till malandet av säd till mjöl, men även malandet och krossandet av nötter och andra ätliga växter. Löpare, malstenar och mortlar har påträffats på boplatser daterade från paleolitikum och har använts fram till våra dagar. Deras form, storlek, mekanik och symbolik har skiftat över tid beroende på vad och i vilken omfattning man har behövt mala olika födoämnen (Lidström och Holmberg 2004:209ff ). Vid Skeke påträffades 92 löpare, 14 malstenar och en mortelstöt. De vanligaste materialen för löparna och malstenarna är granit och gnejs. Löparna består främst av tärningsformade löpare/facetterade löpare med ett flertal utnyttjade ytor, men även några limpformade löpare. Knackspår kan ses på 34 av löparna vilket visar att de använts för att krossa/knacka/ hamra utöver malning. Vid Ryssgärdetundersökningarna gjorde undertecknad en mindre sammanställning av resultaten från några av de större tidigare undersökningar av bronsåldersboplatser främst lokaliserade till Mälardalsregionen. Jämför man materialet här med det som påträffades på Ryssgärdet, Apalle och Vrå kan man se att stora likheter finns (Holm 2002; Lindholm 2003). På alla platser kan man se hur löparna varit ett multifunktionellt redskap via de krosskador som många av dem har. Storleksmässigt kan man se hur majoriteten ligger mellan gram, vid Skeke är snittvikten 697 gram. Här kommer de morfologiska och tekniska aspekterna inte tas längre utan för en längre genomgång se Lindberg 2008b. Vad som kan ses vid Skeke är hur löparna i stor omfattning har deponerats i skärvstenshögar och gravar. Vad som också är värt att notera är att de deponeras i olika skick, en del är i brukbart skick, andra är sönderslagna och vissa har bränts/hettats upp så de 894 Skeke gudar, människor och gjutare

5 spräckts. Så varför deponeras och förstörs i många fall ett så vardagligt föremål i en rituell kontext? Dessa frågeställningar behandlas närmare i kapitel 5.9 där fokus ligger på löparnas primära och sekundära bruk och hur de har deponerats. Sammantaget påträffades 14 malstenar/underliggare vid undersökningarna i Skeke. Detta får ses som ovanligt många, på tidigare grävningar av boplatser påträffas ofta endast ett fåtal (Lindberg 2008b:236). Vad som är värt att notera här är att både vid Skeke och Björkgärdet påträffades relativt många av malstenarna i skärvstenshögar och gravar där de använts i konstruktionen. Vid undersökningarna i Ryssgärdet resonerar jag kring bristen på malstenar och funderar på om detta har med att de deponeras utanför boplatsen eller om de är tillverkade av ett förgängligt material t.ex. trä. Då Ryssgärdet främst bestod av ett boplatsområde och få skärvstenshögar och gravar tillhörande bronsåldern medan Skeke och Björkgärdets bronsåldersfas främst består av skärvstenshögar och gravar, representerar de två olika delar av bronsålderskomplexet. Vad som också kan vara en möjlig faktor är att deponeringen av dem förändrats över tid då Ryssgärdet är från senneolitikum äldre bronsålder medan Björkgärdet och Skeke är från yngre bronsålder äldre järnålder. Utöver löpare och underliggare påträffades även en mortelstöt i skärvstenshögen A82. Mortelstöten var cirka 12 centimeter lång och hade en diameter på 5 centimeter. Sammanlagt framkom 32 fynd av kvarts med en vikt av 603 gram. Fynden utgörs av 6 kärnor, 6 bearbetade och 20 avslag/splitter. Med bearbetad kvarts här menas att kvartsen sönderdelats, men ingen tydlig metod kan urskiljas och/eller ingen av de normala föremålstyperna kan identifieras. Både plattformsmetod och bibolär metod har använts för att bearbeta kvartsen. Kvartsen har troligen använts opportunt när man snabbt behövt en skärande egg. Inga organiserade slagplatser kan ses och de förekommer som singulariteter på ytan. Totalt påträffades 15 flintor med en sammanlagd vikt av 32,9 gram. Flintorna fördelade sig på tre olika föremålstyper. Detta får ses som en relativt sparsam mängd med tanke på typen av boplats och hur omfattande den är. förekommer inte naturligt i Mellansverige utan är införd främst från Sydskandinavien. Vid E4-projektet kunde man se att flinta är relativt vanlig under främst senneolitikum och första delen av bronsåldern får att sedan sakta minska i betydelse. Detta kan kopplas till att flintdolkar och olika typer av bifaciala redskap och avslag status minskar och ersätts av nya material och föremål. De olika föremålstyperna som påträffades var 13 fragment av avslag, 1 kärna och 1 skrapa/kniv. Inga bearbetningsplatser för flinta kan noteras i materialet från Skeke. Kvarts och kvartsit Bilagor 895