Dalälvens Vattenvårdsförening

Transkript

1 Dalälvens Vattenvårdsförening Samordnad recipientkontroll i Dalälven 2010 Vattenkemi, växtplankton och metaller i fisk Fryksta 2011 Rapport 2011:17

2

3 Dalälvens Vattenvårdsförening Samordnad recipientkontroll i Dalälven 2010 Vattenkemi, växtplankton och metaller i fisk Fryksta 2011 Rapport 2011:17

4

5 ISSN Miljövårdsenheten, Länsstyrelsen i Dalarnas Län, Falun Rapport för Dalälvens Vattenvårdsförening Rapporten är utformad av Mats Tröjbom, MTK AB och Lennart Lindeström, Svensk MKB AB. Böril Jonsson, Allumite AB, har tagit alla fotografier. Omslagsbilden: Ålboån i Hedesunda År 2010 har varit ett s.k. normalår, vilket innebär att det omfattat undersökningar av vattenkemi och växtplankton från olika delar av Dalälven, samt analyser av metallhalter i fisk från några av sjöarna. Resultaten kan Du översiktligt läsa om i denna rapport. Om Du är intresserad av fler detaljer om exempelvis enskilda mätresultat för en specifik lokal, så hänvisar vi till underlagsrapporterna som finns på föreningens hemsida, År 2010 är det andra undersökningsår som omfattats av det nya fyraåriga avtal som tecknats mellan föreningen och Svensk MKB, som står som uppdragstagare. Sedan 2009 har ett reviderat undersökningsprogram börjat gälla. För de kemiska analyserna svarar numera laboratoriet vid Institutionen för Vatten och Miljö, Sveriges Lantbruksuniversitet, medan övriga moment utförs av samma personer och företag som varit med sedan föreningens start En annan förändring som nyligen genomförts är att Dalälvens Vattenvårdsförening övertagit ansvaret för Dalälvens Vattenråd. Föreningens ambition är att utveckla vattenrådet och få fler intressenter att aktivera sig i frågor om vattnets kvalitet. Detta är särskilt angeläget när vi nu gått in i ett nytt skede av den svenska vattenförvaltningen där åtgärder ska genomföras för att uppfylla vattenmyndighetens miljökvalitetsnormer. Slutligen vill vi göra reklam för de temarapporter om Dalälvens vattenmiljö som föreningen tagit fram i samarbete med Länsstyrelsen Dalarna. Rapporterna ges ut i länsstyrelsens rapportserie och belyser förhållandena i Dalälvens sjöar, vilka faktorer som påverkar och förändringar i tiden. Hittills utgivna rapporter beskriver fiskbestånden (2010:14), metallhalter i fisk (2010:12), vattenväxtsamhällen (2008:28), växtplanktonsamhällen (2010:13), mjukbottenfaunan (2010:21) och utvärdering av biologiska bedömningsgrunder (2010:16). Inom kort färdigställs även en sammanfattande analys av dessa rapporter, och dessutom pågår en motsvarande uppföljning för vattendragen inom Dalälvens avrinningsområde. Fryksta Falun Lennart Lindeström Svensk MKB AB Kenneth Collander DVVF:s ordförande Svensk MKB Miljökonsekvensbeskrivning AB Fryksta, Olles väg 4, KIL Tel: , fax: , epost: lennart.lindeström@svenskmkb.se

6

7 Innehåll Årsrapportering Årsrapportering på DVVF:s webplats... 2 Temperatur, nederbörd och vattenflöde Vattenkemin Systematiska förändringar... 5 Fortsatt höga kadmiumhalter i Långshytteån och Amungen... 8 Åter förhöjda metallhalter vid Yttermalung Övriga observationer Syreförhållanden Några längre trender Metaller i fisk Växtplankton Bilagor 1. Vattenkemi 2010 Rinnande vatten 2. Vattenkemi 2010 Sjöar 3. Vattenkemi 2010 Bottenhavet 4. Kartor över provtagningsstationer

8

9 Samordnad recipientkontroll i Dalälven - undersökningsresultat 2010 Årsrapportering 2010 I denna tryckta årsrapport som även finns att tillgå på webbplatsen ges som tidigare år en kortfattad sammanfattning av de vattenkemiska mätningarna under 2010 i Dalälvens vattendrag, sjöar och berörda del av Bottenhavet. Även årets väder och vattenflöden, samt de årliga plankton- och fiskundersökningarna redovisas och kommenteras översiktligt. På webbplatsen redovisas dessa undersökningar mer utförligt (Tabell 1). Redovisningen av vattenkemin fokuserar på avvikelser och förändringar i ett relativt kort perspektiv. En detaljerad redovisning återfinns i tabellbilagorna där du även finner medelvärden, avvikelser och andra statistiska beräkningar. Avvikande observationer och noterbara händelser eller förändringar under året lyfts fram och kommenteras i texten. I de återkommande temarapporterna utvärderas långsiktiga trender och samband, exempelvis om metaller (1999), närsalter (2002), ämnestransporter (2004) och Dalävens sjöar (2010). Denna tryckta årssammanställning distribueras huvudsakligen till föreningens medlemmar. Figur 1. Lågvatten vid Österviken i Siljan 1

10 Årsrapportering på DVVF:s webbplats Från och med hösten 2009 har föreningens webbplats ( fått ett nytt utseende (Figur 2). Innehållet är i stort sett oförändrat, men målsättningen är att webbplatsen ska uppdateras tätare med aktuell information rörande vattenvårdsföreningen och medlemsrelaterad föreningsinformation. Figur 2. Sidan med kontaktuppgifter på DVVF:s webbplats. På samma sätt som tidigare ligger tyngdpunkten för årsredovisningen på föreningens webbplats (Tabell 1). Vissa uppgifter som rör program, metodik, specifika artlistor m.m. finns enbart på webbplatsen. Växtplanktonundersökningarna och provfiskena är översiktligt beskrivna i den tryckta årsrapporten, medan en mer utförlig redovisning finns tillgänglig på hemsidan. Här hittar du också allmänna uppgifter om föreningen och dess medlemmar. Dessutom finns kortfattad information om Dalälven, mätdata, och föreningens publikationer, samt för föreningens medlemmar även dagordningar, mötesprotokoll etc. Tabell års rapportering på DVVF:s webbplats respektive tryckt rapport. Tryckt rapport Webplats Årsrapport 2010 Huvudtext X X Aktuellt kontrollprogram X Metoder X Vattenkemi 2010 Bilaga 1 - Vattendrag Bilaga 2 - Sjöar Bilaga 3 - Bottenhavet Jonbalans X X X X X X X Växtplankton 2010 Växtplankton 2010 Basdata - artlistor Grupper och mångfald Kvicksilver i gädda från Grycken (X) X Metaller i abborre från Runn (X) X Mätosäkerhet 2010 X Fältiakttagelser 2010 X Kartbilaga Bilaga 4 X X X (X) X X 2

11 Temperatur, nederbörd och vattenflöde 2010 År 2010 inleddes med rekorddjup snö i delar av södra Sverige och långa perioder utan töväder. Våren kom gradvis, så trots den myckna snön blev det en relativt lindrig vårflod. Sommarens väder var varierande och bjöd på en kraftig värmebölja i början av juli. Efter en tämligen odramatisk inledning av hösten slog kylan till i november följt av en ovanligt vit jul placerar sig som ett av de tio kallaste åren de senaste hundratio åren och i Dalälvens avrinningsområde var luftens medeltemperatur 0,8-1,6 grader lägre än normalt a. Nederbörden över avrinningsområdet som helhet var relativt normal under SMHI mäter fortlöpande nederbörden i bl.a. Särna och Falun och vid dessa stationer föll däremot något mer regn under maj och juni jämfört med vad som är normalt för dessa månader (Figur 4). Under våren och hösten föll å andra sidan mindre nederbörd än normalt, vilket medförde att nederbördsmängden över året som helhet därmed blev relativt normal. Vid Näs Bruk i Dalälvens huvudfåra var årsmedelvattenföringen under 2010 något högre jämfört med genomsnittet för perioden enligt Figur 3. Jämför man årsavrinningen per ytenhet mellan de nedre delarna av Dalälven (Näs Bruk och Älvkarleby), med Västerdalälven (Mockfjärd) respektive Österdalälven (Gråda), kan man konstatera att avrinningen var högre i Österdalälven än i Västerdalälven (30% respektive 15% högre än normalt enligt Tabell 2). 600 Vattenföring vid Näs Bruk Årsmedel (m 3 /s) Figur 3. Vattenföring vid Näs bruk. Årsmedelflöden för perioden Vid Näs i Dalälven var vattenföringen särskilt hög under januari och februari, respektive september och oktober jämfört med den normala flödesbilden. Under november och december var flödena återigen i nivå med genomsnittet för I Oreälven var variationen över året likartad, med undantag av en flödestopp under vårfloden. a Årets väder 2010, 3

12 Tabell 2. Medelvattenföring och avrinning vid fyra stationer i Dalälvens huvudfåror b. Årsmedelvattenföring (m 3 /s) Årsavrinning (mm/år) Mockfjärd Gråda Näs bruk Älvkarleby Vattnets medeltemperaturer var relativt normala under 2010 med undantag av juli då värmeböljan medförde vattentemperaturer på närmare 22 grader vid till exempel Gysinge i Dalälvens nedre huvudfåra (Figur 4). Nederbörd - Särna Nederbörd - Falun mm/mån mm/mån Månad Månad Vattenflöde - Näs Vattenflöde - Oreälven m 3 /s 300 m 3 /s Månad Månad Vattentemperatur - Rotälven Vattentemperatur - Gysinge C C Månad Månad Figur 4. Överst - månadsnederbörden i Särna och Falun under 2010 (staplar) jämfört med genomsnittet för perioden (kurva). Uppgifter från SMHI. Mitten Månadsvattenföringen vid Näs Bruk och Oreälven 2010 (staplar) jämfört med genomsnittet för perioden 1920/ /2009 (kurva). Uppgifter från SMHI. Nederst - vattnets temperatur som månadsmedelvärden i Rotälven och i nedre Dalälven vid Gysinge under 2010 (staplar) jämfört med genomsnittet för perioden (kurva). b Data från SMHI 4

13 Vattenkemin 2010 Sett till Dalälvens avrinningsområde som helhet var vattenkemin relativt normal 2010 jämfört med den föregående 5-årsperioden Perioden kännetecknas dock av en serie ovanligt varma år, som i ett längre perspektiv avviker från exempelvis talet i form av bland annat förhöjda halter av TOC (totalt organiskt material) och förhöjd alkalinitet (buffertförmåga). Efter två års analyser med nytt analyslaboratorium står det nu relativt klart att någon eller några vattenkemiska variabler skiljer sig systematiskt jämfört med tidigare års mätningar. Det är ännu för tidigt att ge några rekommendationer om eventuella korrektionsfaktorer för de möjliga systematiska skillnader som syns för framför allt fosfat. Några preliminära jämförelser redovisas dock redan nu för att sprida kunskap om problematiken. I det här avsnittet redovisas också översiktligt vissa noterade trender samt avvikelser som registrerats i sjöar och vattendrag under Dessa avvikelser kan bero på klimatvariationer, förändrade utsläpp, eller genomförda åtgärder i vattendrag och sjöar. Figur 5. Ett mindre biflöde i Färnebo nationalpark i juni Systematiska förändringar Redan i föregående årsrapport påpekades att vissa avvikelser 2009 kunde bero på bytet av analyslaboratorium från och med detta år. Nu när ytterligare ett års data har analyserats står det relativt klart att åtminstone en variabel påverkats systematiskt. Som redan påpekats är det dock för tidigt att ge några generella rekommendationer om korrektionsfaktorer. För fosfatfosfor och eventuellt också ammoniumkväve är mätvärdena generellt sett förhöjda vid låga haltnivåer. Detta exemplifieras i Figur 6 där fosfatfosfor uppvisar ett nivåskift i Rotälven (station 13) från drygt 1 µg/l till närmare 4 µg/l i samband med laboratoriebytet

14 6 5 MeAna SLU Fosfatfosfor (µg/l) Figur 6. Fosfatfosfor i Rotälven. Nivåskiftet 2009 sammanfaller med bytet av analyslabb. Jämförs samtliga observationer av totalfosfor och fosfatfosfor i hela avrinningsområdet i Figur 7 tycks det som om det skett ett nivåskifte för vatten med totalfosforhalter understigande 20 µg/l enligt den svarta pilen. Detta betyder att observationer som faller inom den övre ellipsen borde ha grupperat sig inom den nedre ellipsen om analyserna skett vid det tidigare laboratoriet :1 linje Fosfatfosfor (µg/l) 10 1 Detektionsgräns , Totalfosfor (µg/l) Figur 7. Samtliga observationer av totalfosfor och fosfatfosfor i Dalälvens avrinningsområde under perioden Data från 2009 och 2010 har markerats med rött respektive grönt i figuren. Figuren kan tolkas som att det verkar ha skett ett nivåskift främst för vatten med totalfosforhalter under 20 µg/l enligt den svarta pilen. 6

15 För TOC (totalt organiskt kol) verkar halterna vara något högre 2009 och 2010 jämfört med föregående femårsperiod. I Figur 8 har observationer från 2009 och 2010 dividerats med medelhalten för respektive station för de fem föregående åren ( ). Av denna kvot att döma är TOC-analyserna från 2009 och 2010 i regel 20-40% högre än observationerna från föregående 5års-period. 1,6 TOC: 2009&2010 / 2004 till ,4 1,2 1 0,8 0,6 0,4 0, TOC (mg/l) Figur 8. Kvot som beskriver skillnaden mellan TOC värden från 2009 och 2010 jämfört med femårsperioden innan ( ). De enskilda punkterna beskriver genomsnittet per station för åren 2009 och 2010 i relation till genomsnittet per station för perioden Av figuren kan man utläsa att TOC är cirka 20-40% förhöjt 2009 och 2010 för samtliga undersöka stationer, samt att den relativa förhöjningen är oberoende av den absoluta nivån av total organiskt kol (TOC). Detta mönster passar dock in i en generellt ökande trend för TOC som syns vid många flodmynningsstationer fördelade över hela landet samt vid de fyra stationer inom Dalälvens avrinningsområde som analyserats under hela perioden av IVM (Institutionen för vatten och miljö, SLU). Om medelvärdet för 2009 och 2010 jämförs med medelvärdet för föregående femårsperiod har halterna i genomsnitt ökat med 13% vid flodmynningsstationerna och 24% vid de fyra stationerna i Dalälven (Figur 9). Från dessa mönster kan man konstatera att de förhöjda halterna av TOC, som syns för samtliga stationer i Dalälvens avrinningsområde liksom över landet i stort, högst sannolikt är klimatinducerade snarare än en effekt av byte av analyslaboratorium. Även för absorbans och ett antal metaller syns möjligen någon form av systematisk förändring med högre absorbansvärden och högre metallhalter från och med 2009 jämfört med föregående femårsperiod. Dessa förändringar är dock inte lika tydliga som för TOC men det finns indikationer på att metaller som koppar, zink, kadmium och bly är förhöjda med närmare 20-40% i de vatten som har naturligt låga metallhalter. Eftersom metaller ofta är associerade till organiskt material skulle de eventuellt förhöjda metallhalterna kunna förklaras av de generellt sett förhöjda halterna av organiskt material (TOC), och i så fall orsakas av klimatvariationer. 7

16 Figur 9. Årsmedelhalt av TOC vid 60 flodmynningar fördelade över Sverige (överst), samt vid fyra stationer i Dalälven (nederst). Samtliga data har analyserats vid IVM s geokemilaboratorium på SLU. Fortsatt höga kadmiumhalter i Långshytteån och Amungen Under 2010 registrerades återigen förhöjda kadmiumhalter i Långshytteån och sjön Amungen vid Hedemora. Halterna är cirka 10 gånger förhöjda jämfört med tidigare mätningar och närliggande vattendrag och motsvarar en källa på cirka 10 kg kadmium per år. Denna mängd utgör cirka 5% av den totala nettotransporten till Bottenhavet på cirka 200 kg/år c. I Figur 10 syns tydligt att kadmiumhalterna numera är förhöjda i Långshytteån och sjön Amungen jämfört med närliggande avrinningsområden, och att halterna i Långshytteån före 2009 var på samma nivå som i till exempel Sundbornsån. Det finns inte någon som helst koppling mellan de förhöjda kadmiumhalterna och övriga vattenkemiska variabler. Detta illustreras av Figur 11 där zinkhalterna visas tillsammans med kadmiumhalterna: det förekommer halttoppar även för till exempel zink, men vid dessa tillfällen är inte kadmiumhalterna förhöjda. När kadmiumhalterna är höga är i regel zinkhalterna istället låga. Förhållandena i Amungen och Långshytteån har utretts av Outokumpu, Klosterverken, utan att man hittills lyckats förklara vad som orsakat de tidvis höga kadmiumhalterna (Nils Karlsson, Outokumpu Stainless). Tillsynsmyndigheten Hedemora kommun har underrättats av företaget. c Enligt SLU, och om vi teoretiskt förutsätter att all kadmium når havet 8

17 Kadmiumhalt (µg/l) 0,18 0,16 0,14 0,12 0,10 0,08 0,06 Långshytteån (30) Sundbornsån (27) Grycken (Hedemora), ytvatten Amungen (Hedemora), ytvatten Amungen (Hedemora), bottenvatten 0,04 0,02 0, Figur 10. Kadmiumhalter i Långshytteån, sjön Amungen vid Hedemora (uppströms stationen i Långshytteån) och det närliggande avrinningsområdet Sundbornsån (referens). 0,14 0, Kadmiumhalt (µg/l) 0,10 0,08 0,06 0,04 0,02 0, Zinkhalt (µg/l) Figur 11. Kadmium och zinkhalter i Långshytteån. Kopplingen mellan metallerna är svag. 9

18 Åter förhöjda metallhalter vid Yttermalung Under perioden observerades förhöjda metallhalter i Västerdalälven vid Yttermalung vid ett antal tillfällen vintertid. Vintern 2010 uppmättes återigen mycket förhöjda metallhalter, och den högsta kopparhalten hittills registrerades i januari 2010 (Tabell 3 och Figur 12). Källan till dessa metaller är okänd och resultaten är svårtolkade och motsägelsefulla. Om de förhöjda halter som uppmätts antas vara representativa för en hel vintermånad kan nettotillskottet grovt räknat uppskattas till 300 kg koppar och 6 ton zink under en månad. Jämfört med den årliga zinktransporten vid Mockfjärd nedströms som uppgår till cirka 10 ton per år d skulle alltså dessa källor potentiellt kunna utgöra en betydande andel av den totala zinktransporten i Västerdalälven. Tabell 3. Observerade metallhalter vid Yttermalung under Haltförhöjningen på nedersta raden avser halterna i mars jämfört med genomsnittet då inga toppar noterades. Större haltförhöjningar har markerats med gult. Datum Cu Pb Zn Cd Fe Mn Cr ,3 0,14 2,8 0, , ,1 0, , , ,7 0,17 3,5 0, , ,7 0,18 5,6 0, , ,2 0,10 1,0 0, , ,3 0,09 1,6 0, , ,3 0,13 1,7 0, ,21 Maximal förhöjning 2010 (ggr) Yttermalung (5) Dala Järna (7) Zinkhalt (µg/l) , Figur 12. Zinkhalter vid Yttermalung och Dala Järna (nedströms) under perioden Att det i regel inte syns några motsvarande haltförhöjningar i Dala Järna eller Mockfjärd nedströms tyder på att det handlar om någon form av lokal påverkan snarare än en generell haltförhöjning i hela vattenmassan som passerar Yttermalung (Figur 12). Även metallsammansättningen vid koncentrationstopparna är något motsägelsefull eftersom metallerna inte följer varandra enligt ett entydigt mönster. Under 2010 var enbart kopparhalten förhöjd i januari, medan samtliga metaller var mer eller mindre förhöjda vid mättillfället i mars enligt Tabell 3. d Enligt beräkningar av SLU, 10

19 Om koppar- och zinkhalterna samtidigt jämförs mellan de tre stationerna Yttermalung, Dala Järna och Mockfjärd (Figur 13) syns ett mönster där kopparhalterna är höga utan motsvarande ökning i zinkhalt (horisontell utbredning längs den streckade linjen). En observation vid Yttermalung i januari följt av en observation i februari vid Mockfjärd nedströms följer detta mönster. Vid övriga tillfällen följer zink- och kopparhalterna varandra i området markerat med den gröna ellipsen. Detta komplexa mönster skulle kunna förklaras av flera samverkande källor för koppar och zink, såväl diffusa källor som punktkällor med olika metallsammansättning. 60 Mockfjärd Zinkhalt (µg/l) Dala Järna Yttermalung Kopparhalt (µg/l) Figur 13. Koppar- och zinkhalter vid de tre stationerna i Västerdalälven: Yttermalung, Dala Järna och Mockfjärd i nedströms ordning. Övriga observationer 2010 I det här avsnittet punktas ett antal mindre tydliga förändringar som kan vara av intresse att följa upp framöver eller andra observationer av allmänt intresse. I Tunaån (22) observerades under vintern/våren 2010 en episod med förhöjda närsalthalter och något förhöjda metallhalter. Redan i början av 2008 sjönk phvärdet vid denna station närmast momentant 0,4 ph-enheter varefter ph gradvis har ökat något. Det är oklart om det finns något samband mellan dessa båda observationer. I Ljusterån (28) uppmättes i maj 2010 liksom i juni 2009 förhöjda totalfosforhalter på drygt 300 µg/l, mot normala 25 µg/l. I Långsjön Romme (S9) är siktdjup och totalfosfor fortsatt förbättrat jämfört med tidigare period. 11

20 I tre näringsfattiga sjöar i Faluåns avrinningsområde, Rällsjön (S10), Gopen, (S11) och Rogsjön (S13) har siktdjupet minskat något samtidigt som alkaliniteten ökat. I Svärdsjön (S14) registrerades en topp med höga totalkvävehalter på cirka 900 µg/l jämfört med normala nivåer på 300 µg/l. Merparten av ökningen utgjordes av nitratkväve. Även TOC och vattenfärg (absorbans) var tydligt förhöjda, samtidigt som fosforhalten var oförändrad. Siktdjupet har också minskat något från 3-3,5 m till 2-2,5 m. I Vikasjön (S15) har alkaliniteten gradvis ökat de senaste 2 åren och är nu närmast fördubblad jämfört med tidigare. I Runn minskar zink- och kadmium halterna fortfarande stadigt i ytvattnet. Koppar och bly uppvisar inga minskande trender. Efter att ha minskat temporärt en period har halterna av järn återigen ökat något, liksom vattenfärgen (absorbans). Siktdjupet har samtidigt återigen minskat något. I Finnhytte-Dammsjön (S22) har kvävhalterna (främst bestående av nitrat) minskat något. Samtidigt har zink- och kadmiumhalterna ökat något. Syreförhållanden 2010 År 2010 var syreförhållandena liksom föregående år överlag goda under vintermånaderna. Endast vid en mätstation registrerades syrgashalter under 1 mg/l i sjöarnas bottenvatten vintertid (Idresjön). Situationen under sommarmånaderna var dock mer normal med låga syrgasnivåer i bottenvattnet i ett antal sjöar (Tabell 4). 12

21 Tabell 4. Registrerade syrgashalter (mg/l) i sjöarna inom Dalälvens avrinningsområde. Värdena i tabellen utgörs av minivärden för vinter- (november-maj) respektive sommarperioden (juni-oktober). Syrgashalter lägre än 1 mg/l är gulmarkerade. Vinter Station S1 Venjansjön 9,0 0,3 1,0 5,1 4,2 8,4 8,8 13,6 8,2 0,6 7,1 0,7 9,8 3,5 2,2 0,2 0,4 1,1 2,0 3,6 8,5 S2 Idresjön 5,2 2,7 3,2 4,6 1,3 0,1 0,9 1,2 0,5 1,3 0,7 4,5 4,6 6,8 0,5 1,2 0,6 1,7 2,9 0,7 0,7 S3 Särnasjön 12,4 3,2 2,5 2,5 10,5 1,8 0,9 9,8 7,7 7,0 7,7 7,5 8,4 5,5 4,3 7,5 6,1 9,8 6,7 5,0 6,3 S4A Siljan, Solviken 11,7 11,8 10,4 11,9 13,0 12,5 10,9 10,8 11,5 10,8 12,0 11,4 10,8 11,0 11,9 12,5 11,4 11,6 12,9 12,6 11,5 S4B Siljan, Storsiljan 10,0 10,6 8,7 11,8 9,2 11,1 9,2 10,4 10,8 9,7 11,4 11,4 10,0 9,4 10,9 12,7 11,1 10,6 12,6 10,3 10,5 S4C Siljan, Rättviken 11,4 11,7 11,3 11,8 11,3 12,1 11,7 9,3 11,5 11,2 11,7 11,3 10,6 11,9 11,1 12,7 11,7 12,4 13,3 10,9 11,5 S4D Siljan, Österviken 11,4 11,8 11,6 11,9 9,1 12,3 11,6 9,9 11,7 11,2 12,2 11,0 11,2 11,4 11,3 12,3 11,3 11,5 13,3 11,2 7,9 S5 Skattungen 10,5 6,0 8,3 5,9 10,5 2,1 9,8 7,4 9,7 9,8 9,8 10,0 2,7 10,6 5,8 3,9 3,4 11,8 11,7 8,7 9,4 S6 Orsasjön 11,6 7,7 4,2 6,8 8,0 8,2 5,8 9,1 2,9 7,7 8,1 7,6 9,5 8,2 9,6 6,9 7,6 10,6 9,4 7,2 9,7 S7 Amungen, Rättvik 11,0 5,9 3,4 7,7 4,0 6,8 9,8 9,1 7,8 9,4 7,6 10,0 9,9 3,7 9,2 8,1 6,3 10,5 7,2 8,5 8,1 S8 Stora Ulvsjön 9,7 7,9 10,5 10,4 8,0 8,5 8,0 10,2 7,6 7,2 8,4 8,5 9,3 6,3 9,6 8,7 13,5 10,2 9,4 10,3 8,9 S9 Långsjön, Romme 0,0 0,3 8,2 5,4 11,0 7,3 14,8 8,9 4,3 1,2 6,9 5,3 7,4 5,2 6,0 8,6 6,0 8,4 6,6 4,6 1,7 S10 Rällsjön 4,3 4,0 5,0 5,5 2,4 6,5 1,7 9,1 4,0 4,3 5,9 11,3 5,3 3,5 7,7 5,2 5,4 8,8 8,5 5,8 6,7 S11 Gopen 8,3 7,4 7,0 4,3 3,7 7,8 0,7 6,6 5,2 1,1 6,9 6,0 8,2 3,1 7,3 2,5 7,4 6,7 5,7 5,4 5,4 S12 Grycken, Falun 2,9 3,9 4,9 1,2 2,4 2,7 5,4 9,0 1,4 3,0 3,7 3,4 4,5 1,3 5,5 7,9 1,7 4,9 2,7 1,6 5,4 S13 Rogsjön 10,9 11,3 11,5 9,9 9,7 8,4 8,9 9,4 8,7 8,3 8,8 6,6 10,5 8,6 10,6 8,8 8,7 10,4 10,0 12,5 8,2 S14 Svärdsjön 12,1 4,3 1,1 2,1 1,9 3,9 2,9 5,0 8,7 4,9 5,6 7,3 7,2 3,1 5,4 5,1 4,1 5,0 4,3 5,5 6,2 S15 Vikasjön 5,0 1,0 4,9 4,3 2,6 3,4 2,0 1,3 3,3 2,5 3,0 3,6 4,4 1,1 3,9 2,4 4,4 12,7 5,8 4,6 1,4 S16A Runn, Nv 6,3 10,9 10,4 9,4 12,8 12,2 12,4 12,8 12,8 12,6 12,6 13,3 13,0 12,9 13,2 13,2 13,2 12,5 12,6 13,2 10,6 S16B Runn, C 10,7 6,0 9,2 6,9 0,6 2,4 1,2 4,7 5,9 4,6 4,2 7,7 6,6 6,0 9,4 6,0 6,0 10,8 8,0 7,9 5,7 S16C Runn, S 9,2 7,9 9,2 10,3 6,9 7,4 4,4 9,8 6,9 9,2 7,6 9,0 10,4 7,0 10,4 9,0 9,6 11,6 9,5 12,6 10,1 S17 Ljustern 12,8 1,7 4,3 7,2 4,4 4,0 0,9 2,9 1,7 1,7 6,6 5,8 2,8 3,2 7,0 4,0 13,5 7,9 6,3 5,2 4,8 S18 Grycken, Hedemora 12,2 3,8 7,3 2,8 3,8 4,4 0,9 7,1 3,1 4,4 2,7 7,4 5,5 4,2 5,0 5,3 6,0 5,8 6,7 5,0 6,3 S19 Amungen, Hedemora 0,2 2,9 0,5 1,6 0,8 0,7 0,8 0,6 0,6 0,4 0,6 2,9 1,5 0,7 3,0 1,6 3,4 4,0 2,6 2,4 3,7 S20 Brunnsjön 6,3 3,4 10,2 9,2 1,4 1,2 0,6 3,7 4,9 1,0 1,7 2,9 3,8 2,1 4,4 3,1 2,5 7,6 9,6 5,8 6,2 S21 Rafshytte-Dammsjön 4,5 3,2 5,0 3,3 1,1 3,5 1,5 2,1 4,8 1,0 5,8 3,3 4,0 3,2 5,8 3,5 5,1 6,1 4,9 S22 Finnhytte-Dammsjön 7,5 6,3 9,9 10,1 9,9 10,4 8,5 9,0 8,1 7,5 8,8 9,1 9,7 7,9 9,1 11,3 10,0 7,6 8,4 8,5 4,7 S23 Gruvsjön 5,2 2,4 1,0 5,6 0,5 0,7 0,7 4,7 2,1 3,1 1,9 2,4 2,5 2,4 2,5 3,1 3,3 7,9 2,6 5,8 3,0 S24 Åsgarn 2,0 4,0 4,3 5,6 1,8 0,3 6,1 4,7 1,7 1,2 4,6 4,7 1,8 4,5 5,1 3,7 3,3 4,2 2,9 9,0 5,3 S25 Forssjön 8,2 10,4 10,1 4,8 9,4 10,1 8,1 9,5 7,6 6,4 9,3 10,2 10,3 8,2 9,7 10,3 9,3 10,8 10,6 10,4 7,6 S26 Bollsjön 5,1 0,0 1,7 1,3 0,0 0,6 0,0 0,0 1,0 0,0 3,8 0,7 1,6 3,0 2,2 0,7 1,5 4,1 2,7 3,4 2,0 S27 Bäsingen 14,2 12,9 13,0 13,7 11,9 13,2 12,3 13,1 13,1 12,5 13,0 13,2 13,4 12,8 12,6 13,5 12,9 12,8 13,1 14,0 11,0 S28 Rossen 6,3 4,9 5,3 5,5 4,2 3,7 3,8 4,1 2,7 4,6 5,5 5,0 1,8 1,6 2,8 0,9 1,0 5,4 3,2 1,2 1,4 S29 Molnbyggen 6,5 6,0 12,2 6,7 8,2 6,9 7,1 7,7 6,9 5,5 6,0 S30 Långsjön, Tuna H. 4,0 6,9 6,7 6,4 6,6 4,4 7,0 7,9 Sommar Station S1 Venjansjön 5,3 5,9 5,0 3,6 5,9 6,1 5,4 5,9 5,8 5,3 3,8 5,0 5,7 6,0 4,7 4,9 5,6 5,2 5,8 5,2 5,1 S2 Idresjön 1,0 0,0 9,4 8,1 1,4 1,7 2,9 0,6 0,6 1,6 5,5 7,1 0,6 0,5 1,2 1,2 2,5 0,7 0,5 0,3 0,4 S3 Särnasjön 7,8 3,8 9,3 8,1 6,5 6,4 6,7 4,1 4,0 5,1 9,1 6,5 3,9 2,8 5,3 5,3 6,8 4,6 5,2 8,9 3,6 S4A Siljan, Solviken 11,5 10,9 10,1 11,9 11,4 12,0 11,4 11,8 11,6 11,6 11,2 10,9 11,1 11,3 11,2 11,8 11,4 11,2 11,7 11,2 11,0 S4B Siljan, Storsiljan 9,4 9,4 9,3 10,3 10,2 10,9 10,9 10,8 10,8 10,6 10,2 10,3 10,8 10,7 10,2 11,1 10,6 10,1 11,1 11,7 11,1 S4C Siljan, Rättviken 11,2 10,6 11,3 12,0 11,2 11,4 11,4 11,5 11,4 11,1 10,5 10,3 11,0 10,9 10,9 11,6 11,0 10,9 11,3 10,6 11,2 S4D Siljan, Österviken 11,0 10,6 11,6 10,3 11,3 11,1 11,5 11,7 11,6 11,3 11,0 10,7 11,1 11,0 11,0 11,9 11,2 11,1 11,5 10,9 11,0 S5 Skattungen 9,3 9,8 10,1 9,5 9,7 9,8 9,2 9,9 9,6 9,6 9,0 8,7 9,2 9,6 9,5 9,8 9,1 9,5 9,3 9,2 9,4 S6 Orsasjön 9,3 9,8 10,1 9,8 10,3 10,1 10,4 10,2 10,4 9,8 9,9 10,1 10,3 10,3 10,3 9,8 10,2 10,1 9,7 10,2 S7 Amungen, Rättvik 8,2 8,1 7,4 6,6 8,2 8,1 6,7 8,5 7,6 7,2 6,7 7,4 7,4 7,3 7,4 8,0 7,4 7,5 8,2 7,6 S8 Stora Ulvsjön 6,1 6,1 6,9 6,9 6,2 7,8 5,5 5,8 5,0 6,2 5,8 5,9 6,8 6,3 6,3 6,2 6,6 6,2 6,6 5,2 6,8 S9 Långsjön, Romme 0,4 9,2 10,8 8,7 10,5 9,7 3,8 13,0 8,8 7,1 13,8 11,8 7,5 13,1 10,2 15,7 12,9 12,5 12,2 11,4 5,4 S10 Rällsjön 7,0 6,4 7,8 7,4 7,1 9,0 8,6 8,2 8,7 8,3 8,6 9,2 9,5 8,7 9,1 9,2 9,0 9,9 9,8 9,6 9,7 S11 Gopen 5,6 3,7 4,4 4,6 3,9 7,2 4,3 4,7 4,5 4,8 3,8 5,3 4,8 3,7 3,9 4,2 4,9 4,7 4,5 3,7 6,3 S12 Grycken, Falun 0,3 0,1 0,5 0,3 0,3 3,4 0,3 0,8 0,3 0,7 0,3 0,9 1,2 0,3 0,6 0,3 0,5 0,5 0,5 0,4 2,2 S13 Rogsjön 10,9 10,9 11,2 11,2 10,3 11,0 10,5 10,7 10,7 10,4 9,6 10,8 10,5 10,6 10,2 10,4 10,1 10,4 10,1 10,8 10,3 S14 Svärdsjön 1,0 1,2 1,5 1,6 1,3 4,6 1,3 2,0 2,6 2,1 1,2 1,2 1,9 2,5 1,4 1,6 2,0 1,9 1,9 1,4 3,1 S15 Vikasjön 0,2 0,3 0,7 1,2 0,0 0,5 0,5 0,2 0,5 0,2 0,5 0,7 0,3 0,2 0,2 1,4 0,1 0,5 0,6 0,3 0,1 S16A Runn, Nv 1,9 7,5 9,0 8,8 8,7 8,9 6,2 8,1 8,8 7,8 8,1 7,7 7,7 8,7 8,5 9,5 8,7 8,3 7,0 8,5 3,5 S16B Runn, C 4,2 5,5 5,1 4,0 3,5 5,3 3,7 3,9 2,2 2,7 2,1 5,1 7,1 5,5 5,8 5,8 3,3 5,6 5,5 5,4 6,5 S16C Runn, S 4,5 4,4 4,6 3,7 3,2 4,6 3,6 3,8 1,7 2,7 2,2 3,2 4,8 3,7 4,3 4,3 5,4 4,4 3,8 2,8 11,2 S17 Ljustern 5,3 5,2 5,7 6,0 6,1 7,0 6,0 6,6 4,6 4,6 5,0 6,0 6,8 5,0 6,7 6,5 6,7 6,0 5,9 5,6 6,5 S18 Grycken, Hedemora 0,0 1,9 1,3 0,5 1,1 1,8 1,1 1,3 0,7 1,8 0,5 1,1 1,8 1,3 0,6 0,5 1,7 0,7 0,7 0,5 1,3 S19 Amungen, Hedemora 0,3 0,6 0,2 0,0 0,0 0,5 0,2 0,4 0,3 0,0 0,2 0,2 0,3 0,0 0,3 0,0 0,2 2,7 6,0 0,2 0,3 S20 Brunnsjön 9,9 11,0 8,7 9,5 9,1 7,1 8,6 9,1 5,5 3,1 8,6 8,1 2,0 7,3 2,4 7,0 5,2 1,8 7,8 8,6 9,6 S21 Rafshytte-Dammsjön 7,5 8,8 9,0 9,1 1,4 8,3 1,4 1,4 7,4 7,5 7,7 8,3 2,7 0,2 5,9 8,0 5,2 8,6 8,0 S22 Finnhytte-Dammsjön 4,6 4,2 4,4 4,3 4,1 6,3 7,1 6,1 5,0 3,6 4,5 4,4 5,9 4,6 5,8 5,1 5,4 6,0 6,0 5,1 5,3 S23 Gruvsjön 1,6 3,2 0,0 3,6 1,7 0,9 2,4 1,9 0,4 0,3 0,5 1,9 2,1 0,3 1,0 0,6 0,7 3,4 2,3 1,1 1,4 S24 Åsgarn 3,3 0,0 0,9 3,6 0,0 0,4 0,9 0,0 1,8 0,4 1,3 0,7 0,2 0,0 0,4 2,1 0,3 2,3 1,4 0,3 1,4 S25 Forssjön 6,0 7,6 0,4 6,6 5,8 4,3 0,7 0,2 6,0 5,8 4,1 7,7 0,2 2,1 2,4 5,6 5,6 6,2 6,9 1,0 5,3 S26 Bollsjön 0,0 0,0 0,0 0,0 0,0 0,0 0,0 0,0 0,0 0,0 0,0 0,0 0,0 0,0 0,0 0,0 0,0 0,0 0,0 0,0 0,0 S27 Bäsingen 0,3 0,0 7,0 10,2 0,5 0,6 0,8 0,4 8,8 0,4 9,4 0,6 8,4 0,7 0,4 2,6 0,7 0,6 1,9 8,8 8,4 S28 Rossen 0,5 1,4 0,5 0,3 1,4 2,2 1,7 0,6 1,3 0,4 5,6 1,2 1,2 0,7 0,7 0,9 1,0 0,5 0,9 1,3 1,0 S29 Molnbyggen 5,4 5,7 6,9 6,0 6,7 5,3 5,2 4,7 6,0 4,8 4,9 S30 Långsjön, Tuna H. 6,2 6,1 5,4 2,4 7,1 6,0 6,9 6,

22 Några längre trender I det digra material som samlats in av DVVF sedan 1990 syns trender och mönster som inte har direkt koppling till aktuella utsläpp, men som kan vara av värde för förståelsen av mer långsiktiga processer inom avrinningsområdet. I det här avsnittet beskrivs två intressanta företeelser som skulle kunna utredas vidare i till exempel framtida temarapporter eller andra sammanhang. I Tunaån (22) har noterats ovanligt låga sulfathalter under några år. I ett längre perspektiv syns en tydlig, successiv minskning av sulfathalten under hela perioden Motsvarande trend syns även i det betydligt mindre vattendraget Hyttingån (22A) som ligger högre upp i skogslandskapet i Tunaåns avrinningsområde. Dessa haltförändringar är en konsekvens av att nedfallet av svavel minskat under de senaste decennierna och speglar den minskade urlakning av sulfat som nu sker i markprofilen (Figur 14). 0,25 0,20 Tunaån (22) Hyttingån (22a) Sulfathalt (mekv/l) 0,15 0,10 0,05 0, Figur 14. Sulfathalt under perioden i Tunaån och den uppströms liggande stationen Hyttingån. I Dalälvens nedre del, som domineras av de stora grunda fjärdarna Hedesundafjärden och Färnebofjärden, syns ett tydligt och återkommande säsongsvariationsmönster för mangan (Figur 15). Vintertid är manganhalten som lägst och lika stor vid de tre stationerna Näs Bruk, Gysinge och Älvkarleby. Under sommaren stiger halterna markant och bildar en topp som sammanfaller med biomassans maximum under sensommaren. Halten ökar dessutom relativt sett nedströms längs älven och är högst vid Älvkarleby. Mangan är en redoxkänslig metall som är mindre rörlig vid syrerika förhållanden och som frisätts i syrefattiga miljöer. Den är ett essentiellt spårämne för växter och ingår i de biokemiska kretsloppen. För totalfosfor (mellersta figuren i Figur 15) som speglar biomassans variation över året syns samma årstidsvariation, men den ökande trenden nedströms är inte alls lika uttalad. Intressant är att även vattnets blyhalt uppvisar en liknande säsongsvariation och haltökning längs med Dalälvens nedre lopp som mangan (Figur 15, nedre figuren). Enligt massbalanser för avrinningsområdet f verkar det finnas en stor okänd källa för bly i de nedre delarna av avrinningsområdet. En närmare analys av dessa kopplade variationsmönster skulle eventuellt kunna bidra med förklaringar varför bly beter sig som det gör i de stora fjärdarna i Dalälvens nedre lopp. f Se Ämnestransporter i Dalälven , Länsstyrelsen i Dalarnas län rapport 2004:22, 14

23 Manganhalt (µg/l) Näs Bruk (35) Gysinge (37) Älvkarleby (38) Näs Bruk (35) Gysinge (37) Älvkarleby (38) Totalfosforhalt (µg/l) ,2 1, Näs Bruk (35) Gysinge (37) Älvkarleby (38) 0,8 Blyhalt (µg/l) 0,6 0,4 0,2 0, Figur 15. Säsongsvariation för mangan (överst), totalfosfor (mitten) och bly (nederst) vid tre stationer i Dalälvens nedre lopp. Näs Bruk ligger uppströms de största fjärdarna, men nedströms sjön Bäsingen. Gysinge ligger mellan de stora fjärdarna och Älvkarleby vid utloppet i Bottenhavet. Mangan uppvisar en närmast konstant säsongsvariation där halterna också ökar tydligt nedströms. Säsongsvariationen för totalfosfor är likartad, men ökningen nedströms är inte lika uttalad. Även bly uppvisar en likande säsongsvariation samt ökande halter nedströms. 15

24 Metaller i fisk 2010 Årligen analyseras kvicksilver i gädda från Grycken nordväst om Falun, och metallerna koppar, bly, zink, kadmium och kvicksilver i abborre från Runn. Fr.o.m infångas även abborre från Grycken för kvicksilveranalys. En detaljerad beskrivning av årets mätresultat återfinns på DVVF:s hemsida, I Grycken var kvicksilverhalten i gädda 2010 något högre än de närmast föregående åren (Figur 16). Även i abborre registrerades en högre kvicksilverhalt än året innan. Uppgången ligger på ca 25 % för gädda och något mer för abborre. Haltnivån är dock betydligt lägre än åren då en kvicksilverhalt över 1 mg/kg uppmättes i gädda. Huruvida haltuppgången 2010 är tillfällig eller inte får kommande års undersökningar utvisa. 1,6 Kvicksilver i 1kg-gädda 1,4 1,2 Onormerad halt Division med vikten Viktnormering enligt Mieli mfl mg/kg färskvikt 1 0,8 0,6 0,4 0,2 0 Figur 16. Kvicksilver i Gädda (muskel) i sjön Grycken under perioden I figuren redovisas resultatet dels som okorrigerad halt, dels efter två olika viktnormeringar g Sedan 1999 undersöks årligen metallhalter i abborrvävnad från centrala Runn, nämligen kvicksilver i muskel samt zink, koppar, kadmium och bly i lever. Enskilda analyser görs på ett tiotal jämnstora abborrar av honkön. Resultaten för fyra av metallerna presenteras i Figur 17. En signifikant (p<0,05) haltminskning kan konstateras sedan 1999 för kadmium och sedan 2001 för koppar. Blyhalten i abborrlever har samtidigt ökat signifikant (p<0,05) sedan Även kvicksilverhalten verkar vara på väg att öka i Runns abborrar (ej signifikant, p<0,05). g Meili, M. m.fl Kvicksilver i fisk och födodjur i 10 skånska sjöar år Rapport för Länsstyrelsen i Skåne. 16

25 Kvicksilver Koppar µg/g Vs 0,350 0,300 0,250 0,200 0,150 0,100 0,050 0,000 µg/g Ts Kadmium Bly µg/g Ts µg/g Ts 0,25 0,20 0,15 0,10 0,05 0, Figur 17. Metallkoncentrationer i vävnader hos abborrhonor från centrala Runn Koppar, bly, zink och kadmium avser levervävnad (mg/kg torrsubstans) och kvicksilver muskelvävnad (mg/kg färskvikt i normerad 1-hg abborre). Halterna representerar aritmetiska medelvärdena av 10 individer i storleken cm. Intervallen beskriver variationen som 95 % konfidensintervall. Växtplankton 2010 En detaljerad beskrivning av årets mätresultat över växtplanktonsamhällena (fytoplankton) i sjöar finns på föreningens hemsida, Nedan sammanfattas resultaten för 2010 i korthet. Fr.o.m har kontrollprogrammet för fytoplankton i sjöar skurits ned något. Dels har en referenssjö utgått (S21, Rafshytte-Dammsjön), dels görs inga undersökningar under andra månader än augusti. Istället har det tillkommit att i augusti undersöka växtplanktonsamhällena på de fyra stationerna i Bottenhavet. År 2010 påträffades sammanlagt ca 150 algarter i de 29 undersökta sjöarna i Dalälven. Artrikast var Forssjön i Forsåsystemet med 60 arter och artfattigast Särnasjön med 30 arter. Till skillnad från tidigare år erhölls förhållandevis många arter i Gruvsjön, Garpenberg, nämligen 33 arter i augusti Koloni av blågrönalgen Coelosphaerium kuetzingianum med fastsittande bakterier. Foto: Lajos Hajdu. 17

26 Genom att beräkna diversitetsindex får man ett mått på hur individerna fördelas mellan arterna. Ju jämnare fördelningen är desto högre diversitet, som i sin tur anses vara ett centralt mått på mångfalden hos ett samhälle. Högst diversitet i augusti 2010 registrerades i Storsiljan med ett lågt antal individer som var jämnt fördelade mellan arterna. Den lägsta diversiteten uppvisade sjön Grycken utanför Falun följd av Brunnsjön. I båda sjöarna orsakades den låga diversiteten av en dominerande förekomst av en blågrönalg, i Grycken Coelosphaerium (se fotot ovan) och i Brunnsjön arten Synechococcus sp. I Bottenhavet dominerades biomassan av gruppen blågrönalger på samtliga stationer utom Skutskärsverken (B3), där förekomsten av kiselalger var något större. Vid Eggegrund svarade blågrönalgerna för hela 95 % av biomassan (Figur 18). B1 B2 B3 B4 Figur 18. Biovolymens fördelning på alggrupper på de fyra stationerna i Bottenhavet i mitten av augusti

27 FAKTARUTA om alggrupper Blågrönalger (Cyanophyta/Cyanobakterier) Blågrönalgerna är den mest primitiva alggruppen och den moderna taxonomiska uppfattningen är att de är fotosyntetiserande bakterier. På grund av deras extrema tolerans för speciella ekologiska miljöer hittar man dem i Antarktis is, i vulkaniska källor, i extremt näringsrika eller näringsfattiga miljöer. Vissa arter kan binda kväve från luften, vilket innebär att kvävebrist inte begränsar deras utveckling, vilket kan vara en stor konkurrensfördel i vissa miljöer. Vissa blågröna alger kan bilda gifter som kan vara skadliga för djur och människor. Rekylalger (Cryptophyta) Rekylalgerna är encelliga, gisselförsedda fritt simmande organismer som både kan fotosyntetisera och äta andra organismer. De trivs bra i näringsrika, planktonrika vatten. Vissa individer lever endast som djur, eftersom de saknar förmågan till fotosyntes. Ofta indikerar dessa alger näringsrik till mycket näringsrik vattenkvalitet. Pansarflagellater (Dinophyta/Pyrrhophyta) Pansarflagellaterna är brunaktiga, encelliga alger med två gissel. Det finns även färglösa heterotrofa (djuriska) former. Det finns få arter i sötvatten jämfört med i havet, där dessa typiska planktonalger kan förgifta människor via födan. I Dalälvens sjöar förekommer de mest under sommarmånaderna och signalerar i de flesta fall bra vattenkvalitet. Häftalger (Prymnesiophyta/Haptophyta) Tidigare var häftalgerna en underordnad klass till gruppen guldalger. Avgörande skillnader i uppbyggnad och levnadssätt motiverade dock att gruppen lyftes upp till ett eget fylum. Häftalgerna är encelliga alger med två gissel och ett kortare fångstorgan. De är aktiva jägare men har också möjlighet till fotosyntes. Det finns giftiga arter i gruppen. Guldalger (Chrysophyta, Heterokontophyta, Chromophyta, Ochrophyta) utom kiselalger Guldalgerna har bruna, brungröna eller gulgröna nyanser, vilket gett upphov till gruppens namn på svenska. En undergrupp, kiselalgerna behandlas separat pga. deras jämförelsevis stora representation i de undersökta sjöarna, samt pga. deras ekologiska karaktär. Vissa arter guldalger saknar fotosyntetiserande förmåga och lever endast som djur. Kiselalger (Bacillariophyceae) undergrupp till Guldalger Kiselalgerna, som utgör en undergrupp till guldalgerna, bildar ett karaktäristiskt kiselskal där den extra vikten kompenseras av oljefylld vakuol. Cellerna lever antingen enstaka eller bildar kolonier. Planktoniska kiselalger har vanligtvis ett stort produktionsmaximum på våren och ett mindre på hösten. De kräver kisel för att kunna bygga upp skalet och tillgången på löst kisel kan vara begränsande för kiselalgernas tillväxt. Kiselalgerna kan under vintern bilda stor biomassa på isens undersida. Med denna strategi kan de konkurrera ut andra alger under våren. Ögonalger (Euglenophyta) Ögonalgerna är encelliga, solitära, gisselförsedda alger. I cellens främre del finns en fördjupning från vilket gisslet utgår och nära svalget finns en ögonfläck. Vissa arter fotosyntetiserar, men tar även upp organiskt material från vattnet, äter bakterier, detritus och mindre alger. Grönalger (Chlorophyta) Grönalgerna är mest lika växtrikets högre utvecklade representanter som mossor, ormbunkar och fröväxter. De trivs under sommarperioden när det råder extrem brist av näringsämnen i vattnet. När algerna konkurrerar om den lösta fosforn kommer grönalgernas framgångsrika strategi till sin rätt; De bildar en hinna som inte kan angripas av de planktonätande djurens matsmältningsorgan vilket gör att de oskadda passerar genom tarmkanalen. Då har de dessutom möjlighet att ta upp fosfor från tarminnehållet hos den betande organismen för att på så sätt ladda upp den egna fosforreserven. 19

28

29 Bilaga 4 PROVTAGNINGS- STATIONER Vattendrag Sjöar Bottenhavet Koordinater Arealer Kartor

30 Nr Stationsnamn Punktangivelse enligt Rikets nät Avrinningsområdes area Sjöar X Y (km 2 ) S1 Venjansjön S2 Idresjön S3 Särnasjön S4A Siljan, Solviken S4B Siljan, Storsiljan S4C Siljan, Rättviken S4D Siljan, Österviken S5 Skattungen S6 Orsasjön S7 Amungen, Rättvik S8 Stora Ulvsjön S9 Långsjön, Romme ,4 S10 Rällsjön ,1 S11 Gopen S12 Grycken, Falun S13 Rogsjön S14 Svärdsjön S15 Vikasjön S16A Runn, NV S16B Runn, C S16C Runn, S S17 Ljustern S18 Grycken, Hedemora S19 Amungen, Hedemora S20 Brunnsjön ,4 S21 Rafshytte-Dammsjön ,1 S22 Finnhytte-Dammsjön ,5 S23 Gruvsjön ,4 S24 Åsgarn S25 Forssjön S26 Bollsjön S27 Bäsingen S28 Rossen ,3 S29 Molnbyggen S30 Långsjön, Tuna-Hästberg Bottenhavet B1 Billudden B2 Långsandsörarna B3 Skutskärsverken B4 Eggegrund

31

32 Nr Stationsnamn Punktangivelse enligt Rikets nät Avrinningsområdes area Vattendrag X Y (km 2 ) 1 Görälven A Sälen Fulan Yttermalung Vanån Dala Järna Mockfjärd Idre Grövlan Rot Rotälven A Blålägan ,5 15 Evertsberg B Mora/Spjutmo Oreälven Gråda Forshuvud Kvarnsveden A Hyttingån ,5 22D Gruvbäcken ,5 22 Tunaån Torsång Grycken, inlopp Varpan, utlopp A Kristinebron Slussen Sundbornsån Ljusterån Långhag Långshytteån Broån ,6 34A Herrgårdsdammen ,8 34 Forsån Näs bruk Årängsån Gysinge Älvkarleby K1 Tandån

33

34 Provtagning - Analys - Rapportering Ansvariga för olika delmoment 2010 Provtagning Provfiske Kemiska analyser Böril Jonsson Institutionen för Vatten och Miljö Allumite AB Sveriges Lantbruksuniversitet Plankton Lajos Hajdu Ankyra AB Databehandling Rapportering Koordinering Rapportering Projektansvarig Mats Tröjbom Lennart Lindeström Mats Tröjbom Konsult AB Svensk MKB AB Dalälvens Vattenvårdsförening - DVVF Medlemmar 2010 AB Dalaflyget Hedemora Energi AB SSAB EMEA AB Arctic Paper Grycksbo AB Leksands Vatten AB Stora Enso AB Avesta VA och Avfall AB LRF, länsförbundet Stora Enso Fors AB Boliden Mineral AB Malung-Sälens kommun Stora Enso Kvarnsveden AB Borlänge Energi AB Moelven Dalaträ AB Stora Enso Pulp AB, Skutskär Dala Vatten och Avfall AB Mora Vatten AB Stöten i Sälen AB Dalälvens Vattenregleringsföretag Orsa Vatten & Avfall AB Sveriges Sportfiske- och Fiskevårdsförbund Erasteel Kloster AB Outokumpu Stainless AB Avesta Works Swedcote AB Falu Energi & Vatten AB Outokumpu Stainless AB Thin Strips Säters Kommun Fiskarhedens Trävaru AB Rättviks Teknik AB Tierps Kommun Försvarsmakten/Skaraborgs regemente Sala Kommun Vansbro Teknik AB Gagnefs Kommun Sandviken Energi Vatten AB Älvdalens Kommun Gävle Vatten AB Skogsstyrelsen Region Mitt Älvkarleby Kommun Heby Kommun Slotts Lax AB DVVF Dalälvens Vattenvårdsförening c/o Tyngen konsult AB Lilla Främsbacka Falun Telefon jonell@spray.se