Det transatlantiska partnerskapet för handel och investeringar. Regelverken

Transkript

1 Det transatlantiska partnerskapet för handel och investeringar Regelverken September 2013

2 2 Kommissionens ordförande José Manuel Barroso, Europeiska rådets ordförande Herman Van Rompuy och USA:s president Barack Obama är överens om att det transatlantiska partnerskapet för handel och investeringar kan stödja de europeiska och amerikanska ekonomierna främst genom att minska de hinder som beror på regelverken. Undersökningar tyder på att minskad byråkrati och ett utökat samarbete mellan tillsynsmyndigheterna skulle svara för mellan två tredjedelar och fyra femtedelar av de vinster som ett avtal skulle leda till. Vad innebär detta egentligen? Här är svar på några av de frågor man kan ställa sig. 1. HUR KOMMER REGELVERKEN ATT FÖRÄNDRAS MED PARTNERSKAPSAVTA- LET? Regelverken består av föreskrifter och lagar som ska skydda människor mot risker när det gäller deras hälsa, säkerhet, miljö och ekonomiska trygghet. Med partnerskapet vill EU hitta praktiska sätt att göra EU:s och USA:s regelverk mer samstämmiga och samtidigt skydda människor. 2. VARFÖR? Det finns två skäl. Om man minskar byråkratin genom att göra det lättare för företagen att följa både amerikansk och europeisk lagstiftning skulle detta leda till lägre kostnader för handeln mellan EU och USA. Studier visar att det skulle kunna motsvara flera miljarder i tillväxt för våra ekonomier. Ett närmare samarbete med USA skulle dessutom göra våra regelverk effektivare. Tillsynsmyndigheter som samarbetar kan lära av varandra och sänka kostnaderna om de behöver göra färre inspektioner. Om partnerskapet leder till gemensamma arbetssätt är det också mer sannolikt att resten av världen går i samma riktning, vilket innebär en gradvis förändring till det bättre.

3 3. HUR? 3 Vi vill göra detta på två sätt genom att arbeta med gällande regelverk och genom att säkerställa en bättre samordning när vi antar nya föreskrifter. Det gällande regelverket kan hanteras på olika sätt: Man kan formellt erkänna att vissa föreskrifter i princip har samma verkan. Detta skulle innebära att företagen under vissa förutsättningar helt enkelt kan följa en uppsättning föreskrifter för att kunna sälja sina produkter på båda marknaderna. Båda parter kan i högre grad anpassa sina föreskrifter till internationellt fastställd praxis för att lösa problem. När föreskrifterna är väldigt olika i EU och USA kan tillsynsmyndigheterna anpassa sitt sätt att tillämpa föreskrifterna. För vissa föreskrifter skulle man kunna enas om särskilda lösningar när de viktigaste förhandlingarna om partnerskapet har avslutats. Andra föreskrifter kanske kräver mer tid och kan därför behöva tas upp i ett särskilt arbetsprogram med tydliga tidsplaner och mål. I rutorna nedan ges några exempel. Ökad samstämmighet i gällande föreskrifter: säkerhet hos bilar Säkerhetsföreskrifterna för bilar skiljer sig åt mellan USA och EU, även om slutresultatet är säkerhetsnivåer är jämförbara. Det finns ett särskilt europeiskt godkännandesystem som redan nu gör det möjligt att i Europa köra vissa bilar som är godkända i USA. Genom partnerskapet vill kommissionen få tillsynsmyndigheterna att formellt erkänna att viktiga delar av våra båda regelverk i grunden är desamma ur säkerhetshänseende. Exempel: EU och USA har olika men liknande säkerhetskrav när det t.ex. gäller ljus, dörrlås, bromsar, styrning, säten, bilbälten och elstyrda fönster. Många av dessa skulle formellt kunna erkännas garantera samma säkerhetsnivå. Bättre samordning inom ramen för gällande regelverk: kemikalier EU och USA reglerar kemikalier på olika sätt. Enligt EU:s föreskrifter ska alla kemikalier som säljs i Europa registreras hos Europeiska kemikaliemyndigheten. De amerikanska kraven är inte alls så stränga. Båda parter har dock förfaranden för att se till att produkterna är säkra. Inom ramen för dessa förfaranden finns det utrymme för bättre samordning. Exempel: Om tillsynsmyndigheterna kunde komma överens om att samordna sina säkerhetsbedömningar av samma kemikalier bedöma samma produkter samtidigt och utbyta information skulle företagen inte behöva upprepa vissa provningar. Detta skulle leda till besparingar både för företagen och för tillsynsmyndigheterna, som måste utvärdera provningarna. Exempel: Tillsynsmyndigheterna skulle också kunna komma överens om att fullt ut tillämpa ett befintligt internationellt avtal om klassificering och märkning av olika kemikalier. Detta skulle göra det lättare att bedriva handel mellan parterna och med parter i andra delar av världen. Det skulle också göra tillsynsmyndigheternas arbete mer effektivt och ändamålsenligt.

4 4 Vårt andra mål för förhandlingarna är att se till att tillsynsmyndigheterna samordnar sitt arbete bättre när de utformar föreskrifter för nya produkter eller uppdaterar föreskrifter om befintliga produkter. Det är nämligen lättare att minska skillnaderna redan från början än att ändra något när komplexa regelverk redan har utformats. På så sätt bör våra regelverk gradvis bli mer samstämmiga. Båda parter har förfaranden för att granska konsekvenserna av nya föreskrifter konsekvensbedömningar i EU och kostnads-nyttoanalyser i USA. I våra förfaranden måste vi se till konsekvenserna för handeln och investeringarna mellan EU och USA. När politiska beslut fattas på båda sidor av Atlanten kan vi då se till att vi är bättre informerade om eventuella konsekvenser av beslut som rör föreskrifter för den transatlantiska handeln och investeringarna. Det är dock viktigt att klargöra att den här typen av samarbete inte kommer att inskränka de demokratiska politiska besluten. EU och EU-länderna kommer även fortsättningsvis att kunna agera för att skydda sina medborgare från risker när det gäller hälsa, säkerhet, miljö och ekonomisk trygghet. Bättre samordning i framtiden: elbilar Elbilar ger stora möjligheter när det gäller att hantera och minska klimatförändringar och föroreningar och samtidigt främja tillväxt. Elbilar säljs redan av många företag på båda sidor om Atlanten. För att bilarna ska bli praktiska krävs dock ny infrastruktur samt teknik och standarder för att se till att de är säkra. Därför träffas EU:s och USA:s tillsynsmyndigheter och standardiseringsorgan i ett tidigt skede av processen för att försöka hitta gemensamma lösningar som möjliggör en verklig transatlantisk marknad. Exempel: Eftersom myndigheterna har samrått med varandra i ett tidigt skede av processen har de redan kommit överens om att inrätta provningslaboratorier på båda sidor om Atlanten. Laboratorierna kommer att samarbeta i frågor som rör säkerhets- och prestandakrav för eldrivna fordon och batterier. Exempel: Tack vare det tidiga informationsutbytet arbetar tillsynsmyndigheterna även med gemensamma transatlantiska standarder för stickproppar, uttag och annan utrustning som krävs för att ladda framtidens bilar.

5 5 4. DET HÄR LÅTER BRA. MEN HUR KAN VI VARA SÄKRA PÅ ATT FÖRHANDLIN- GARNA OM PARTNERSKAPSAVTALET INTE SÄNKER SÄKERHETS-, HÄLSOSKY- DDS-, KONSUMENTSKYDDS- OCH MILJÖSTANDARDERNA FÖR ATT TILLGO- DOSE FÖRETAGENS INTRESSEN? Av följande skäl: Tillsynsmyndigheterna dvs. de myndigheter som föreslår, antar och/eller genomför de föreskrifter som diskuteras kommer att delta i förhandlingarna. Förhandlingarna kommer att vara öppna. Kommissionen kommer att regelbundet informera berörda parter, t.ex. företag, fackliga organisationer och konsumentorganisationer, och följa med i de vanliga samråden med berörda parter vid eventuella ändringar av föreskrifter som måste göras. Det finns kontrollmekanismer. Europaparlamentet (EU-medborgarnas direktvalda företrädare) och rådet (de demokratiska regeringarna i de 28 EU-länderna) samt kongressen i USA måste godkänna resultatet av förhandlingarna. Folkets företrädare och ingen annan kommer att fatta det slutliga beslutet om huruvida avtalet är bra för EU och för USA. Naturligtvis befinner vi oss nu i början av förhandlingarna mellan de båda parterna. Resultatet av alla förhandlingar är en kompromiss därför kan vi per definition inte exakt förutsäga det slutliga resultatet. Men den här processen garanterar att den slutliga överenskommelsen kommer att vara den rätta för Europa. I alla händelser har parterna i förväg kommit överens om vad de siktar på. I förberedelser inför diskussionerna har EU och USA enats om att sträva efter att minska onödiga kostnader och administrativa dröjsmål som följer av regelverken och samtidigt säkerställa en nivå på skyddet för hälsa, säkerhet och miljö som båda parter anser vara lämplig MEN OM PARTNERSKAPET HANDLAR OM ATT ÖKA HANDELN SÅ MYCKET SOM MÖJLIGT, INNEBÄR DET INTE DÅ ATT FÖRHANDLARNA KOMMER ATT FÖRSÖ- KA AVSKAFFA SÅ MÅNGA FÖRESKRIFTER SOM MÖJLIGT? Nej. Föreskrifter behövs av många skäl, t.ex. för att skydda miljön, garantera säkra produkter eller undvika en ny finanskris. Det främsta skälet till att vi har föreskrifter är att människor genom sina företrädare har bestämt 1 Högnivågrupp för tillväxt och sysselsättning, slutrapport, 11 februari 2013

6 6 att det är värt den kostnad de kan medföra för ekonomin. Detta ändras inte bara för att det förs handelsförhandlingar. För att uttrycka det klart och tydligt kommer inte partnerskapet att ändra på dessa demokratiska beslut. Det handlar inte om avreglering. Människor kommer även fortsättningsvis att vara skyddade. 6. OM PARTNERSKAPSAVTALET INTE KOMMER ATT ÄNDRA SÅ MYCKET, VAD TJÄNAR DET DÅ TILL? Det är felaktigt antagande, regelverken handlar inte bara om grundläggande politiska beslut om vilken nivå av skydd vi vill ha. Om man läser föreskrifter märker man i själva verket att de politiska besluten i de allra flesta fall bara utgör en liten del av innehållet. Det mesta handlar om tekniska mekanismer för att omsätta de politiska besluten i praktiken. Politiska beslut och tekniska detaljer: säkerhet i bilar Ett exempel är säkerhet i bilar, ett område vi redan nämnt. Det politiska beslutet när det gäller denna typ av föreskrifter är att bilen måste vara säker. Dörrarna måste t.ex. vara tillräckligt motståndskraftiga för att hålla för stötar och krockkuddarna måste fungera perfekt. Men föreskrifterna och standarderna för bilars säkerhet är mycket mer detaljerade än så. De reglerar också hur man ska genomföra provningar för att kontrollera om bilarna uppfyller alla krav. Provningsbestämmelserna reglerar t.ex. hur en provdocka för krocktester ska vara placerad och hur islaget vid en sådan provning ska simuleras. Dessa tekniska delarna av föreskrifterna är viktiga. Det är genom dessa vi ser till att de politiska besluten omsätts i praktiken. Ofta är skälet till att föreskrifterna skiljer sig åt från land till land inte att tillsynsmyndigheterna har valt att göra dem olika. De kan skilja sig åt av många olika skäl. Den mekanism som används i lagen kan ha varit den som då ansågs vara mest praktisk. Tillsynsmyndigheterna kan tidigare hade löst ett liknande problem på liknande sätt. De kan t.ex. rutinmässigt använda vissa vetenskapliga uppgifter eller göra vissa antaganden. Tillsynsmyndigheterna kanske inte kände till att problemet hade lösts på ett annorlunda sätt i andra länder, eftersom de inte var i kontakt med dessa länders myndigheter. I sådana fall är de tekniska skillnaderna oavsiktliga och inte följden av några medvetna politiska beslut. Det är snarast en slump att de skiljer sig åt. Det innebär också att föreskrifterna kan ändras utan att man ändrar de politiska beslut som ligger till grund för dem. Det är just detta som partnerskapsavtalet kommer att inriktas på. Resultatet kommer att bli ökad handel, fler arbetstillfällen, ökad tillväxt och fler produkter och tjänster som är lika säkra, hälsosamma och miljövänliga i framtiden som i dag.

7 7 7. MEN HUR KOMMER DET SIG ATT FÖRESKRIFTER OM MILJÖ, HÄLSA OCH SÄ- KERHET PÅVERKAR HANDELN? Statliga organ antar föreskrifter för att skydda människor mot risker när det gäller hälsa, säkerhet och miljö. Föreskrifterna skyddar också människor mot otillbörliga affärsmetoder och syftar till att hålla ordning i det finansiella systemet. Många föreskrifter fungerar på så sätt att det ställs vissa krav på företagen som de måste uppfylla för att kunna sälja sina produkter. Bland dessa ingår t.ex. krav på hållfastheten hos bilbälten, läkemedels effektivitet, typer av tillsatser som är tillåtna i livsmedel eller vad din bank måste informera dig om när det gäller risker med olika typer av investeringar. Om ett företag vill sälja sin produkt i ett annat land måste det naturligtvis följa de föreskrifter som gäller där, utöver de som gäller på dess hemmamarknad. Detta kan påverka handeln på tre sätt: Onödiga hinder: Föreskrifterna kan hindra ett utländskt företag från att överhuvudtaget sälja sin produkt t.ex. genom att kräva att produkterna ska ha tillverkats på ett visst sätt. Tidigare kunde vissa typer av blåmögelost från Europa inte säljas i Australien, eftersom tillsynsmyndigheterna ansåg att bara pastöriserad ost kunde vara säker. Men det faktum att vissa typer av blåmögelost inte är pastöriserade är en viktig del av det sätt på vilket de framställs. Därför kunde de europeiska osttillverkarna inte göra på något annat sätt. Detta innebar att sådana ostar under lång tid inte exporterades till Australien tills tillsynsmyndigheterna granskade nya vetenskapliga rön och ändrade sin uppfattning. Onödiga kostnader: Föreskrifterna kan också innebära att det blir alltför dyrt för en utländsk produkt att konkurrera effektivt på marknaden. Till för några år sedan var t.ex. europeiska bilar som skulle säljas i Sydkorea tvungna att uppfylla särskilda sydkoreanska säkerhetsnormer. För många företag innebar detta att kostnaden för helt separata produktionslinjer för en internationellt sett relativt liten marknad att det inte var värt att ge sig in på marknaden. Enligt ett nytt handelsavtal gick Sydkorea med på att erkänna de internationella standarder som tillämpas av EU som tillräckligt säkra för den sydkoreanska marknaden, vilket sedan dess har bidragit till att öka EU:s export till Sydkorea.

8 8 Onödigt dubbelarbete: Ett annat fall som är mycket vanligt förekommande i handeln mellan EU och USA är att företagen lyckas sälja sina produkter på båda marknaderna, trots att de måste följa två olika uppsättningar föreskrifter. Detta innebär samtidigt två uppsättningar kostnader, vilket gör det mycket dyrare att bedriva affärsverksamhet och i slutändan leder till att affärsverksamheten minskar. Godkännande av läkemedel är också ett bra exempel på hur denna typ av frågor har behandlats tidigare. Här har samarbetet mellan EU och USA minskat onödigt dubbelarbete, samtidigt som den hög konsumentskyddsnivån upprätthållits och till om med förstärkts. På båda sidor av Atlanten är förfarandet för godkännande av nya läkemedel av goda skäl mycket omständligt. Därför är det dyrt och tar lång tid. Det faktum att EU och USA tidigare hade separata och olika godkännandeförfaranden gjorde att kostnaderna blev ännu högre. Under de senaste åren har dock tillsynsmyndigheterna gjort stora framsteg med att anpassa förfarandena till varandra, och kostnaderna har därför sjunkit mycket. 8. HUR ÄR DET MED SÅDANA SVÅRA FRÅGOR SOM GENETISKT MODIFIERADE ORGANISMER (GMO)? KOMMER USA ATT TVINGA EU ATT GODTA DE AMERI- KANSKA REGLERNA? Nej. För det första kan ingen part i förhandlingarna tvinga den andra till något. Varje part vill få ut så mycket som möjligt av förhandlingarna, men slutresultatet måste godkännas av både USA och EU. Detta gäller i lika hög grad för GMO som för alla andra område. För det andra kommer EU:s grundlagstiftning om GMO inte att omfattas av förhandlingarna och den kommer därför inte att ändras på grund av dem. Enligt GMO- lagstiftningen får redan vissa genetiskt modifierade organismer säljas i EU, förutsatt att de har godkänts för användning som livsmedel, foder eller för sådd som grödor. Varje ansökan bedöms av Europeiska myndigheten för livsmedelssäkerhet (Efsa) och presenteras därefter för EU-länderna, som beslutar om den ska godkännas eller inte. Hittills har 52 genetiskt modifierade organismer godkänts. Förhandlingarna kommer varken att påverka den säkerhetsbedömning som Efsa utför innan en genetiskt modifierad organism godkänns eller det förfaranden som jordbrukare, utsädesföretag och näringsidkare måste följa när de saluför sina produkter. EU och USA utbyter redan information om politik, bestämmelser och tekniska frågor när det gäller genetiskt modifierade organismer. Detta samarbete bidrar till att minska påverkan på handeln av våra respektive system för godkännande av GMO. Vi ser partnerskapsavtalet som ett tillfälle att förstärka detta samarbete.

9 9. HELA DETTA SAMARBETE OM REGELVERKEN TYCKS GYNNA DE STORA FÖRE- TAGEN. HUR PÅVERKAS DE MINDRE FÖRETAGEN? DET ÄR JU DESSA FÖRETAG SOM SYSSELSÄTTER FLEST MÄNNISKOR. 9 Samarbetet om regelverken kommer att gynna små och medelstora företag lika mycket, om inte mer, eftersom de påverkas mer av den här typen av hinder än storföretagen. Det beror på att kostnader som beror på regelverken inte är lägre för mindre företag bara för att de är mindre. Varje produkt, oavsett vem som tillverkar den, måste följa samma föreskrifter. Kostnaderna för att följa föreskrifterna är alltså redan från början proportionellt sett högre för små och medelstora företag. Det är lätt att inse att det påverkar dem i högre grad än stora företag att behöva följa två olika uppsättningarna föreskrifter. I många fall det är helt enkelt inte värt besväret. Ett effektivt partnerskapsavtal kan därför få stora konsekvenser genom att det gör det möjligt för små företag att utforska nya affärsmöjligheter på andra sidan Atlanten för första gången.

10