- sammanfattningar kan vara av två typer: 1) av en färdig text; 2) av någonting som inte är

Transkript

1 7. Olika typer av sammanfattning: resumé/abstract och idépapper - samma förmåga krävs när man skriver en sammanfattning av sitt eget arbete. * en vetenskaplig artikel brukar innehålla en sammanfattning som kallas abstract (engelska), resumé (sv/fr), yhteenveto (fi) eller liknande * någonting som förutsätts även av graduskribenterna i flera universitet i Finland, konstigt nog inte vid ÅA. * kan dock bli aktuellt även när man som yrkesverksam skriver utredningar, rapporter mm av varierande slag alla som man riktar sig till har kanske inte tid eller ork att läsa igenom hela texten - man beskriver vad man gjort/ämnar göra och varför i så kortfattad form som möjligt - sammanfattningar kan vara av två typer: 1) av en färdig text; 2) av någonting som inte är färdigt }=> man beskriver kort vart man har kommit hittills. (Man kan också tänka att alla texter är förarbeten till någonting annat, att det sista ordet aldrig blir sagt i den vetenskapliga diskussionen.) }=> a) abstract/resumé och b) idépapper (kan återspegla arbetets varierande faser) - en resumé som man skriver för en färdig artikel eller avhandling har som syfte att presentera texten för en möjlig läsarkrets för det mesta personer, som är sysselsatta inom samma eller närstående disciplin men som inte nödvändigtvis har djupare kännedom av det specifika forskningsområdet * fungerar som medel att sprida information om det man gjort för en läsarkrets som är större än de som läser själva texten * kan i viss mån jämföras med reklam: finns t ex i Internet, den som läser resumén kan också bli intresserad av att läsa (möjligtvis köpa) själva texten. # den som bläddrar i en vetenskaplig tidskrift brukar först läsa resuméerna och sedan bestämma sig för att läsa eller inte läsa själva artiklarna # OBS: betyder inte att man ska lovprisa det man skrivit (jätteintressant, den första undersökningen i sitt slag...). Man ska kunna lyfta fram det viktigaste av det man gjort, så att alla som kan tänkas intressera sig hittar artikeln * om man skriver på svenska/finska, skriver man ofta sammanfattningen på engelska, för att den icke språkkunniga skulle få veta om artikeln }=> måste kunna läsas oberoende av textens andra delar (t ex inga litteraturhänvisningar eller hänvisningar till tabeller osv) }=> måste oftast även innehålla identifikation av rubrik, författare (m. kontaktinformation), utgivare, årtal mm - exempel på resuméer (två nästa sidor). * tema, problem, material, resultat, slutsatser...

2

3

4 - idépapper = ett slags förberedande abstract, som man använder för: 1) för att vid seminariet underrätta de andra deltagande + handledaren om vad man tänker skriva om. Meningen är att möjliggöra feedback, meningsutbyte, tips om åt vilket håll man möjligtvis borde rikta sig i det fortsatta arbetet 2) eventuellt för att rikta sig efter när man skriver. # Georges Simenon skrev en maigretdeckare varje år, använde två veckor för skrivandet, resten av året sysslade med annat. Hur? Började med att skriva ett kort scenarium av romanens händelser så, att varje kapitel (händelserna, de inblandade människorna, miljöerna) beskrevs på en sida. När det var färdigt, skrev han bara ut innehållet till fullständiga kapitel (ungefär ett kapitel/dag). => [hade förstås medvetet eller undermedvetet gått och samlat material och idéer hela tiden] => det finns i ett skriftligt arbete fakta, argument och begrepp som är viktigare än andra och som kanske belyses, konkretiseras, fördjupas av det andra som man har att komma med. Det är de som bygger s.a.s. skelettet runt vilket texten byggs upp => i vilken ordning man presenterar de viktigaste elementen har avgörande betydelse för hur man skriver. Man behöver veta var man är och vart man vill komma; om man vid behandlingen av ett särskilt tema kan utgå ifrån att läsaren redan vet om ett visst annat tema eller inte # MEN: det är möjligt att textens teman s.a.s. börjar leva sitt eget liv: man hittar ny litteratur, man får kommentarer utifrån, men OCKSÅ att ens uppfattning om sammanhang, argumentation osv. förändras under skrivandets gång. Skrivandet = en del av forskningsprocessen! # hur det var med Simenon vet jag inte, men många romanförfattare beskriver sitt arbete just så, att romanpersonerna får sitt eget liv vilket betyder förstås, att författaren under skrivandets gång kommer till insikt om sådana psykologiska, sociala osv lagbundenheter som hon inte tidigare varit medveten om och som kräver, att romanpersonernas agerande följer en viss logik. [Simenon som en författare med intresse just för det psykologiska och för människotyperna i olika sociala sammanhang kunde förmodligen ha haft samma erfarenhet om det inte var så att han löste de psykologiska problemen redan vid skrivandet av den första sammanfattningen?] * det förberedande idépappret (t ex för kandidatavhandlingen) är inte lika slutgiltig. # meningen är att man formulerar ett problem och kommunicerar det till andra. Man visar vad man redan hittat för litteratur (man ger en lista, inte med hänvisningar i det här skedet). # ca 1 sida text + litteraturförteckning # OBS: ett problem, inte 12. MEN: problemet kan komma att ändras, fokuseras, avgränsas... Uppdrag: skriv ett första utkast till ett idépapper för kandidatavhandlingen! Textens längd är ca 1 sida + litteraturförteckning. Texten innehåller en rubrik, en inramning av ett forskningsområde, en frågeställning (som kan komma att ändras, formuleras om och avgränsas i framtiden) samt eventuellt möjliga sätt att besvara den. Litteraturförteckningen innehåller böcker, artiklar mm. som du redan hittat och som du tror kan vara till hjälp vid skrivandet av din avhandling. Den behöver inte vara lång. Pappret skall lämnas in senast den 29 april, antingen i mitt postfack eller elektroniskt till adressen mlagersp@abo.fi.

5 OBS: Själva kandidatseminariet börjar nästa år. Det papper som ni börjar ert arbete med då behöver inte vara likadant som det som ni lämnar in nu. Det handlar sig om en övning i att formulera en sociologisk frågeställning i en tydlig och koncis form. OBS2: Kolla även punkt III.3 (Stegen i arbetet med en kandidatavhandling), där speciellt stegen 1-3 i Skrivguiden! 8. Skrivprocessen ARBETETS FÖRBEREDELSE MEDLEN SYFTET FASER Skapa idéer egen forskning litteraturläsning fritt skrivande => idépapper nya frågor eget perspektiv avgränsningen av ens uppgift Planera referat sammandrag => arbetsplan att klargöra syften form och innehåll tidtabell Utveckla tankarna tematisk läsning koncentrerat skrivande idéer och specificering Strukturera texten specificerad arbetsplan => första versionen skapa struktur och röd tråd Bearbeta texten feedback läsning => andra versionen slipa texten strukturera om kontrollera fakta Finslipningen skaffa feedback kontrollerande => färdig text - finns inget system som nödvändigtvis skulle passa alla, man ska själv hitta sitt eget sätt - i allmänhet är det bättre att bara börja skriva i stället för att hoppas på att ha löst alla problem i förväg. Ta itu med jobbet och inte vänta sig att det skall bli fullkomligt genast! * det finns de som skriver färdig text direkt, men de är få - ett sätt att göra det enklare att börja är att skriva för sig själv utan att censurera eller tänka på eventuell läsare => egna tankar blir klarare - det fria skrivandet (som Esa Väliverronen föreslår i Kinnunen & Löytty: Tieteellinen kirjoittaminen, s. 87): * börja helst med ett tema eller en rubrik går också att skriva utan * skriv i 10 minuter utan avbrott * censurera inte, stanna inte utan fortsätt (om det inte lyckas annars, försök skriva med mörk datorskärm!) * bry dig inte om skrivfel eller om texten har någon idé alls * läs texten senare. Plocka fram någon tanke som verkar intressant och fortsätt därifrån på samma sätt. - Huvudsaken här är att kunna hitta nya idéer, befria sig. - efter att ha hittat idéer börjar man tänka på vad man vill få sagt och hur. Kanske borde man föreställa sig en publik av sådana som inte vet vad man själv vet. - Nu behövs även annan typ av skrivande: man skriver på ett självkritiskt sätt, man slipar sin text osv. Man kan (när man redan har hunnit börja skriva på riktigt ) göra båda typer av

6 arbete turvis. T ex att man på kvällen skriver ny text, och går den igenom, stryker och korrigerar nästa morgon * det är ett bra sätt att försäkra sig om att man kommer i gång med arbetet igen man börjar från det som lämnades på hälft, och behöver inte genast ta itu med någonting nytt. - Vikten med att ha tidtabell för skrivningsarbetet (men: lättare sagt än gjort) - några skriver länge på en gång, går sedan omkring i dagar utan att få någonting till stånd. Personer med lutning åt den manisk-depressiva sidan? Andra skriver någon timme varje dag. # med familj, arbete osv kan det vara svårt att ordna ett tillfälle där man kan skriva ostört - om bara möjligt, borde man ha tid för att efter att ha skrivit en version kunna vila ut och tömma tankarna av just det innehållet och återkomma till texten om ett par dagar => man läser med nya ögon - ofta låter artikeln förstå, att... 1) forskningen började med att man hade ett klart formulerat teoretiskt problem; samt att 2) forskningsmetoderna valdes utgående från det, efter vilket man kunde konstatera, att 3) resultaten bekräftade det som man hade väntat sig utgående från teorin. Till slut 4) utför man en objektiv värdering av resultatens allmänna betydelse. Den amerikanske psykologen Joseph Sternberg 1977: så har det kanske varit i fallet av 1 % av alla forskningsprojekt. I verkligheten uppstår tankarna och idéerna under forskningsarbetets och skrivandets gång. Ofta har man gjort flera pilotundersökningar. Men ifråga om artiklar kräver man, att de inte är alltför långa => man kan inte beskriva forskninsprocessens alla irrgångar. - O Connor & Woodford 1978: Writing Scientific Papers in English fördelar skrivarbetet i fyra delar: 1) Förberedelserna * preliminärt namn och sammanfattning (abstract). Forskningsproblem & resultaten? * artikelns/föredragets/rapportens struktur. Hurdan struktur är vanlig i den tidskrift som man har valt? T ex inledning, metoder, resultaten, diskussion * man tar en egen pappersark för varje strukturdel, under en rubrik samlar man innehållet i form av nyckelord. De ordnas på ett logiskt sätt * man tänker på tabeller och diagram: när använder man en tabell, när ett diagram? Hur stora tabeller, hur många? Man visar dem åt andra för att veta om de är förståeliga # [OBS: samma kan tänkas gälla t ex intervjucitat eller exempel på annat ickenumeriskt material nämns inte av Sternberg] 2) Skrivandet av den första versionen * man bör reservera tid och ställe där man kan skriva ostört i flera timmar i rad. Syftet är att man skriver den första versionen färdig på en gång * man beaktar inte ännu språket eller stilen. Litteraturhänvisningarna behöver inte vara exakta ännu * man låter resultatet lagras i ett par dagar. Man läser snabbt igenom, korrigerar tydliga fel. Man låter manuskriptet igen vara i fred för en vecka eller två * [OBS: Det finns givetvis flera sätt att arbeta. Jag själv t ex brukar inte klara av att skriva den första versionen färdig på en dag, snarare blir det under några efter varandra följande dagar (och nätter). Brukar samla på intressanta litteraturcitat i anteckningsböcker, vilket gör att man ofta kan skriva fullständiga källhänvisningar redan från början.]

7 3) Bearbetandet * Är strukturen logisk? Meningar, stycken, kapitlen i rätt ställe? # [Själv brukar jag i det här skedet fundera på mellanrubrikerna. Man kanske lägger till några för att strukturera texten bättre. Man tar reda på, om alla stycken är i rätt ställe genom att fundera om de passar under mellanrubriken man kanske flyttar på några. Man lägger till meningar som hjälper läsaren att övergå från ett tema till nästa.] * man kontrollerar tabellerna, diagrammen, hänvisningarna för fel * man printar ut i fler exemplar [hos Sternberg förstås: man gör fotokopior], låter andra människor läsa (kolleger osv). Korrigeringar. Man låter manuskriptet ännu läsas av någon vars åsikt man speciellt uppskattar (en erfaren forskare på området). 4) Finslipningen * slutgiltig titel och abstract. Referenserna och manuskriptets utseende utformas enligt förlagets hänvisningar [# t ex de vill ofta, att man skriver med radavstånd 2. Själv läser och bearbetar man kanske hellre en text med radavstånd 1 eller 1.5.] [* OBS: när man arbetar på ett främmande språk, t ex engelska, är det kanske nu som man anlitar någon sk native speaker som hjälper en med språket. I alla fall kan man gå igenom texten med ett språkgranskningsprogram. Förlagen har dessutom oftast sin egen språkredaktör.] - I själva verket kan man förstås organisera sitt arbete på ett antal olika sätt. Det kan vara bra att man börjar med att tänka på arbetets struktur. Det är ofta bra att man börjar från det som man kan bäst (t ex att man beskriver sin metod); när man väl kommit i gång med skrivandet blir det lättare att fortsätta med de andra delarna!