RAPPORT UPPSKALNING AV FOLKHÖGSKOLESPÅRET

Transkript

1 Avsedd för Utbildningsdepartementet Dokumenttyp Rapport Datum Februari, 2016 RAPPORT UPPSKALNING AV FOLKHÖGSKOLESPÅRET

2 RAPPORT UPPSKALNING AV FOLKHÖGSKOLESPÅRET

3 Uppskalning av Folkhögskolespåret INNEHÅLLSFÖRTECKNING 1. Folkhögskolespåret och Rambölls uppdrag Kort om Folkhögskolespåret modellen och projektet Rambölls uppdrag Metod och datainsamling 2 2. Det finns kunskap bland relevanta aktörer om Folkhögskolespåret men användningen är än så länge begränsad Nödvändiga steg för att uppnå resultat Ett antal folkhögskolor tillgängliggör platser på sina boenden Kunskap om Folkhögskolespåret finns hos flera kommuner och bland några i målgruppen Några ungdomar har visat intresse för att gå på folkhögskola och några kommuner har fattat beslut om placering 4 3. Nödvändiga förutsättningar för att arbeta enligt modellen Modellen uppfattas som relevant av många folkhögskolor, kommuner och länsstyrelser vilket skapar förutsättningar för en vidare användning av modellen Modellen behöver bli känd genom fortsatta spridningsinsatser Folkhögskolorna måste skapa förutsättningar för att ta emot ensamkommande men de behöver balansera mottagandet med integration och fortsatt självständighet Kommunerna behöver ha en drivande funktion för det operativa arbetet och ett tydligt ansvar för den interna samordningen Det behövs en regional aktör som initierar en dialog mellan kommun och folkhögskola och som kan fungera som motor regionalt liksom en nationell samordning Rätt till återsökande av ersättning för boende på folkhögskola behöver förtydligas i förordning Målgruppen behöver tidigt få information och kunskap om folkhögskolan som ett bland flera alternativ för utbildning och boende Rambölls slutsatser kring uppskalning av Folkhögskolespåret Fokusera i första hand på målgruppen över 18 år Det behövs ett nationellt ställningstagande för att etablera Folkhögskolespåret som ett bra alternativ En uppskalning skulle under en övergångsperiod kräva samordnande funktioner på regional nivå och en på nationell nivå Ta fram kunskap om placering på folkhögskola bidrar till målet om etablering 15

4 Uppskalning av Folkhögskolespåret 1 av FOLKHÖGSKOLESPÅRET OCH RAMBÖLLS UPPDRAG Ramböll Management Consulting (fortsättningsvis Ramböll) har av Utbildningsdepartementet fått i uppdrag att undersöka intresset och förutsättningarna för att skala upp en modell, här kallad Folkhögskolespåret, som kombinerar boende, utbildning och fritid på folkhögskola för ensamkommande ungdomar. I detta avsnitt kommer Ramböll kort att beskriva bakgrunden till modellen samt hur Ramböll gått tillväga i genomförandet av uppdraget. I avsnitt 2 beskriver vi Folkhögskolespårets nuvarande spridning och användning och i avsnitt 3 beskrivs nödvändiga förutsättningar för en ökad spridning och användning av modellen. I avsnitt 4 sammanfattar Ramböll slutligen sina slutsatser för vad som skulle krävas för en eventuell uppskalning. 1.1 Kort om Folkhögskolespåret modellen och projektet Grundtanken med Folkhögskolespåret är att erbjuda i första hand ensamkommande ungdomar år med permanent uppehållstillstånd en möjlighet att på folkhögskola få utbildning, boende och socialt stöd. Detta antas kunna främja bland annat språkinlärning, fler nätverk och etablering på arbetsmarknaden. Idén till modellen har utvecklats lokalt och 2012 startades ett projekt för att vidareutveckla arbetet med Folkhögskolespåret. Initiativet togs av kommunerna Trelleborg, Malmö och Vellinge samt Glokala folkhögskolan. Sedan projektet startades har det förlängts två gånger och nu senast från 2015 fram till december Det nuvarande projektet ägs av Malmö stad och Eslövs folkhögskola tillsammans och finansieras i huvudsak genom Länsstyrelsens utvecklingsmedel till kommuner enligt 37 i Förordningen (2010:1122) om statlig ersättning för insatser för vissa utlänningar. Flera folkhögskolor, kommuner och länsstyrelser deltar som samverkansparter i projektet tillsammans med bland annat Migrationsverket. En ambition är att sprida Folkhögskolespåret till andra delar av landet än i södra Sverige. Några av insatserna handlar därför om att sprida kunskap om Folkhögskolespåret, bidra till erfarenhetsutbyte och att utbilda och stödja personal på folkhögskolor och kommuner m.m. Projektet har också en egen webbsida Hösten 2015 påbörjades en pilotverksamhet vid tre folkhögskolor med omkring 20 ungdomar i åldrarna år. I det följande kommer Ramböll att benämna modellen som Folkhögskolespåret och projektet som projektet för Folkhögskolespåret eller bara projektet. 1.2 Rambölls uppdrag Ramböll fick i november 2015 i uppdrag av Utbildningsdepartement att utreda intresset för Folkhögskolespåret och förutsättningarna för en eventuell uppskalning av användandet av modellen. Uppdraget syftar till att undersöka relevanta aktörers intresse av att använda modellen (folkhögskolor, kommuner och länsstyrelser) samt att belysa eventuella hinder för att använda den. I uppdraget har också ingått att identifiera exempel på lösningar på utmaningar och nödvändiga förutsättningar för att Folkhögskolespåret ska kunna spridas och användas i större skala än i dag. Med Folkhögskolespåret avses här huvuddragen i den modell som tagits fram inom ramen för projektet Folkhögskolespåret. Modellen innebär, som tidigare nämnts, att ensamkommande ungdomar med permanent uppehållstillstånd bor och studerar på folkhögskola samt deltar i folkhögskolans aktiviteter på samma sätt som andra elever på skolan. Målgruppen är år. I uppdraget har ingått att belysa vad det innebär att ungdomarna är 16 år medan folkhögskolan är till för ungdomar 18 år och uppåt. Det finns varianter av modellen som inte ingår i nuvarande uppdrag. Exempel på sådana är då folkhögskolan fungerar som ett HVB-hem för de ensamkommande men skolgången sker på en gymnasieskola, eller andra varianter där boende och utbildning är separerade.

5 Uppskalning av Folkhögskolespåret 2 av Metod och datainsamling Ramböll har använt kvalitativ metod. Förutom två inledande explorativa intervjuer har Ramböll genomfört 21 djupintervjuer med företrädare för folkhögskolor, kommuner och länsstyrelser runtom i landet. Urvalet av intervjupersoner har utgått från tre kategorier baserat på hur långt fram i processen i att arbeta enligt modellen de olika aktörerna kommit. Detta i syfte att skapa en så bred bild som möjligt. Ambitionen har inte varit ett statistiskt säkerställt urval. Den första kategorin har identifierats som aktörer som arbetar aktivt med Folkhögskolespåret och där man också gjort placeringar av unga ensamkommande till folkhögskola. Andra kategorin är aktörer som har god kännedom om modellen och där dialog mellan folkhögskola och kommun inletts men där man ännu inte genomfört placeringar. Tredje kategorin utgörs av aktörer som är i inledningsfasen av att komma igång med arbetet. Förutom intervjuer har Ramböll även gjort vissa dokumentstudier av protokoll och lägesrapporter från projektet Folkhögskolespårets hemsida. Det valda tillvägagångssättet betyder att det inte går att dra några generella slutsatser utifrån insamlat material utan att syftet snarare har varit att få indikationer på olika företeelser.

6 Uppskalning av Folkhögskolespåret 3 av DET FINNS KUNSKAP BLAND RELEVANTA AKTÖRER OM FOLKHÖGSKOLESPÅRET MEN ANVÄNDNINGEN ÄR ÄN SÅ LÄNGE BEGRÄNSAD För att värdera intresset för Folkhögskolespåret och dess potential har Ramböll valt att göra en s.k. förändringsteori. Förenklat handlar det om att utifrån en tänkt kedja av aktiviteter, utfall och resultat värdera nuvarande spridning och användning av Folkhögskolespåret. Detta beskrivs i följande avsnitt och ger i korthet en nulägesbild utifrån insamlad empiri. I avsnitt 3 har Ramböll sedan sammanställt faktorer som kan ha påverkat spridningen och användningen av Folkhögskolespåret, som i sin tur kan bedömas vara nödvändiga förutsättningar för en eventuell uppskalning av Folkhögskolespåret. I huvudsak är det Rambölls bedömning att majoriteten folkhögskolor känner till Folkhögskolespåret och att några också tillhandahåller platser för att ta emot ensamkommande ungdomar men att kunskapen om modellen delvis är begränsad hos kommuner och framför allt hos målgruppen. När det gäller användningen av modellen är denna än så länge begränsad men det finns indikationer på att fler kommuner önskar tillämpa den även om intresset hos målgruppen tycks variera. 2.1 Nödvändiga steg för att uppnå resultat Förenklat krävs det en kedja av aktiviteter, utfall och resultat för att Folkhögskolespårets fulla potential ska uppnås. Aktiviteten i det här fallet är att folkhögskolor avsätter platser för att ta emot ensamkommande ungdomar och sprider information om detta. Det förväntade utfallet är att målgruppen respektive kommunen känner till och förstår vad folkhögskolespåret innebär respektive känner till att det finns platser. I nästa steg behöver målgruppen ensamkommande anmäla/uttrycka intresse för att börja på folkhögskola och kommuner, dvs. socialsekreterare, fatta beslut om placering av ensamkommande på folkhögskola (resultat). Slutligen är den tänkta effekten att placeringen ska bidra till en långsiktig etablering av ensamkommande ungdomar. Det är självklart en förenklad bild och det är inte nödvändigtvis ett linjärt samband då det t.ex. finns ett ömsesidigt beroende mellan att folkhögskolan tillgängliggör platser och att kommunen uttrycker intresse för att placera men detta sätt att tänka kan bidra till att åskådliggöra de steg som krävs för ett större genomslag för Folkhögskolespåret. I figur 1 åskådliggörs den förenklade bilden av tänkta utfall och resultat. Figur 1 Förenklad förändringsteori för Folkhögskolespårets genomslag I det följande presenteras nuvarande spridning och användning av Folkhögskolespåret med utgångspunkt i förändringsteorin för att också tydliggöra vad som ytterligare krävs om modellen ska bidra till fler ensamkommande ungdomars etablering.

7 Uppskalning av Folkhögskolespåret 4 av Ett antal folkhögskolor tillgängliggör platser på sina boenden Ett antal folkhögskolor har avsatt platser för att ta emot ensamkommande. Det finns även indikationer på att fler kommer att avsätta platser framöver. Några folkhögskolor har avsatt platser för att ta emot ensamkommande ungdomar enligt Folkhögskolespåret. Utöver de tre folkhögskolor som ingår i projektet Folkhögskolespårets pilotverksamhet har även andra folkhögskolor under både 2015 och 2016 beslutat att avsätta platser för att ta emot ensamkommande med uppehållstillstånd. Det framkommer både av intervjuer och av dokumentationen från projektet Folkhögskolespåret. För närvarande har 12 folkhögskolor med internat (av totalt drygt 100) via projektets hemsida gjort en presentation av sin modell och antalet platser de erbjuder på internat. I flera län där möten har hållits om Folkhögskolespåret har andra folkhögskolor också börjat ta fram underlag för hur deras erbjudande skulle kunna se ut och hur stor deras mottagarkapacitet är. 2.3 Kunskap om Folkhögskolespåret finns hos flera kommuner och bland några i målgruppen Information om Folkhögskolespåret har spridits till åtminstone majoriteten kommuner i 10 av 21 län. Genom projektet Folkhögskolespåret har informationsträffar ordnats i åtta län utöver de två län där projektet har pilotverksamhet. Länsstyrelsen i respektive län har varit sammankallande och folkhögskolor och majoriteten av kommunerna i länet har deltagit i mötena. De län som avses är - utöver Skåne och Halland - Jönköping, Kalmar, Stockholm, Södermanland, Västerbotten, Västmanland, Västra Götalands respektive Örebro. Vid träffarna har modellen beskrivits, länets förutsättningar diskuterats liksom hur arbetet i länet kan drivas vidare. I vissa län har de haft ytterligare en träff men då har uppslutningen bland kommunerna inte alltid varit lika stort. Av protokoll framgår att nästa steg för majoriteten av kommunerna i dessa län är en behovsinventering. När det gäller målgruppen indikerar underlaget att det mer är i undantagsfall som de nåtts av information om Folkhögskolespåret som en alternativ modell för boende och utbildning. 2.4 Några ungdomar har visat intresse för att gå på folkhögskola och några kommuner har fattat beslut om placering För att uppnå resultat behöver målgruppen i nästa steg, enligt den tänkta förändringskedjan, visa intresse för att gå på folkhögskola respektive kommuner fatta beslut om placering. Det finns exempel på ungdomar som är intresserade och kommuner som fattar beslut om placering men det är än så länge till antalet relativt få. Det tycks emellertid som att intresset ökar både bland målgruppen och kommuner. Folkhögskolespåret bygger på frivillighet vilket gör att ungdomarna själva måste vilja gå på folkhögskola. Alla ungdomar som får information om Folkhögskolespåret är emellertid inte intresserade av att gå på folkhögskola. Det finns även indikationer på att kommunerna, trots att det finns platser, inte heller alltid placerar och att det inte alltid kan kopplas till bristande intresse bland ungdomarna. Både på folkhögskolor i pilotverksamheten och på andra folkhögskolor fanns det hösten 2015 fler platser än som utnyttjades. Det finns emellertid såväl ungdomar som kommuner som visat intresse och där ungdomar såväl hösten 2015 som våren 2016 beslutat sig för att gå på folkhögskola och där kommunen har fattat beslut om placering. Det är dessutom fler än tidigare. På de tre folkhögskolorna där det hösten 2015 pågick pilotverksamhet fanns det i september ett 20-tal ungdomar i åldrarna år och i slutet av november ca 30 ungdomar. Det finns också indikationer på ett högre tryck än det finns platser inför våren 2016 på åtminstone en av folkhögskolorna.

8 Uppskalning av Folkhögskolespåret 5 av NÖDVÄNDIGA FÖRUTSÄTTNINGAR FÖR ATT ARBETA ENLIGT MODELLEN I detta kapitel beskriver Ramböll nödvändiga förutsättningar för att Folkhögskolespåret ska kunna implementeras i större skala. Beskrivna förutsättningar bygger på svar som framkommit i intervjuer och som har identifierats som avgörande faktorer för att Folkhögskolespåret ska bli en känd, använd och framgångsrik modell i större skala. Folkhögskolespåret uppfattas i huvudsak som relevant av de olika aktörerna. Det finns därigenom förutsättningar för ett större genomslag för modellen. För detta krävs i korthet att fler folkhögskolor skapar förutsättningar för att ta emot ensamkommande ungdomar bättre matchning mellan folkhögskolor och kommuner spridningsinsatser för att göra modellen känd bland samtliga relevanta aktörer och inom kommunen samt till målgruppen, där kommun och folkhögskola tar sin del av ansvaret regionala aktörer som kan stötta kommuner och folkhögskolor initialt i informations- och kunskapsspridning en nationell aktör som kan stötta regionala aktörer ett förtydligande i förordning om möjlighet att återsöka ersättning för boende på folkhögskola I det följande utvecklar Ramböll de förutsättningar vi identifierat för en uppskalning. 3.1 Modellen uppfattas som relevant av många folkhögskolor, kommuner och länsstyrelser vilket skapar förutsättningar för en vidare användning av modellen Såväl folkhögskolor som länsstyrelser uppfattas i huvudsak anse att Folkhögskolespåret är en relevant modell, så även de kommuner som kommit i kontakt med idén. Modellen verkar även kunna vara intressant för folkhögskolor utan internat där dessa eventuellt kan tänka sig att skapa boende om intresse finns. Modellen tycks av folkhögskolor och kommuner framför allt uppfattas som relevant för ungdomar över 18 år. Folkhögskolespårets uppfattade relevans bland centrala aktörer skapar förutsättningar för en vidare användning av modellen. Folkhögskolor som uttryckt intresse för Folkhögskolespåret anger bland annat att verksamhet för ensamkommande ungdomar passar väl in i folkhögskolornas uppdrag att arbeta med folkbildning men också att denna modell ger dem möjlighet att nå personer med utländsk bakgrund. Deras intresse gäller i första hand ungdomar över 18 år eller som inom kort kommer att fylla 18 år. När det gäller ungdomar under 18 år har de Ramböll intervjuat uttryckt viss tveksamhet då de inte har personal med kompetens att ta emot yngre ungdomar och för att folkhögskolan generellt är till för dem över 18 år. Intervjuade personer har lyft fram att folkhögskolans särart kan riskera att undergrävas om en annan målgrupp än den som vanligtvis tillhör skolan skulle påbörja utbildning där. Såväl folkhögskolor som Folkbildningsrådet medger att en yngre målgrupp skulle kräva annan kompetens, kapacitet och beredskap än vad som idag krävs. Det uppfattas framför allt vara otydligt vad som specifikt skulle behövas eftersom de flesta folkhögskolor inte tidigare haft någon erfarenhet av att arbeta med unga under 18 år. Därutöver lyfter Folkbildningsrådet också fram tvetydigheten i rådande lagstiftning som å ena sidan hindrar annan verksamhet än kommuner, landsting och enskilda huvudmän att bedriva skolverksamhet (Skollag 2010: 800, 23 kap 3 ), men å andra sidan medger att en folkhögskola får ta emot yngre elever för att läsa gymnasieskolans introduktionsprogram. Detta motsatsförhållande tycks ha skapat en osäkerhet hos kommuner och folkhögskolor, och lett till att kommuner tolkat skrivningarna olika. Folkbildningsrådet lyfter fram att ett förtydligande i lagstiftningen gällande möjligheten att bedriva utbildning för yngre målgrupper skulle kunna öppna upp för elever under 18 år. Innan ett sådant förtydligande finns menar dock flera intervjuade aktörer att modellen bör gälla enbart för personer som är 18 år och äldre. Folkbildningsrådet är tveksamt till att modellen utgår från boende och inte i första hand utbildning, som är idén med folkhögskolorna, och där samtliga folkhögskolor har ett erbjudande.

9 Uppskalning av Folkhögskolespåret 6 av 16 Kommuner som kommit i kontakt med idén tycks också huvudsakligen anse att Folkhögskolespåret kan vara ett relevant erbjudande till ensamkommande ungdomar över 18 år. Några argument som framkommit för Folkhögskolespåret är att ungdomarna på en folkhögskola kan få anpassad undervisning, snabbare kan lära sig svenska genom att träffa andra ungdomar med svenska som modersmål, och att ungdomarna får tillgång till ett bredare kontaktnät. Flera anser att det kan vara relevant för ungdomar som har svårigheter att klara ordinarie skola men det finns även någon av de intervjuade som menar att Folkhögskolespåret kan vara relevant för ungdomar som har en snabb utveckling. Även kommunerna argumenterar i första hand för att Folkhögskolespåret passar ungdomar över 18 år. Ett skäl som anges är att ungdomarna behöver vara självständiga och ha uppnått viss mognad. De menar dock att det kan finnas undantag och att det därför bör vara ett beslut som utgår från den enskilda individens förutsättningar, mognad osv. Någon av de intervjuade menar att modellen inte bara är relevant för ensamkommande ungdomar utan också för ungdomar som kommer med sin familj. Det finns också indikation på att intresset bland kommuner kan öka om det blir ett generellt utvecklat samarbete med folkhögskolorna som inte bara handlar om Folkhögskolespåret, utan om utbildning generellt. Det finns indikationer på att kommunerna ibland är lite osäkra på folkhögskolan som stöd vid etablering. Någon av kommunernas representanter menar att folkhögskolans individuella anpassning kan bli lite väl fri. Folkhögskolans folkbildningsuppdrag behöver inte alltid leda till anställning men för de ensamkommandes etablering är det viktigt att de efter folkhögskolan slussas ut till anställning eller fortsatta studier. Länsstyrelserna tycks huvudsakligen stödja idén med Folkhögskolespåret. Länsstyrelserna träffas återkommande i olika sammanhang och här har Folkhögskolespåret tagits upp och länsstyrelserna ställt sig positiva till idén. Länsstyrelser har ofta varit sammankallande i de träffar som initierats inom ramen för projektet Folkhögskolespåret i olika län. Länsstyrelsen finansierar även huvuddelen av projektet Folkhögskolespåret som utgår från Skåne liksom Västerbotten. 3.2 Modellen behöver bli känd genom fortsatta spridningsinsatser Rambölls uppfattning är att själva spridningen med att göra modellen känd och att arbeta upp långsiktiga kontakter mellan kommun och folkhögskola är ett viktigt första steg om en uppskalning ska göras och att det är förutsättningar för framgångsrika fortsatta processer. I tidigare avsnitt beskrivs enligt en tänkt logik hur Folkhögskolespåret ska nå önskade effekter och att en central del i det arbetet är spridning och information om modellen. Som ovan beskrevs har Folkhögskolespåret delvis blivit känt i flera län och kommuner genom projektet Folkhögskolespårets spridningsinsatser och deras samarbete med länsstyrelser i att sammanföra kommuner och folkhögskolor. Ramböll bedömer dock att framförallt kommunerna fortfarande i relativt låg utsträckning har tillräcklig kunskap om modellen vilket delvis kan förklara varför arbetet ännu inte kommit igång. Projektet har som nämnts varit en viktig aktör i spridningsarbetet vilket bedöms ha varit värdefullt för att etablera kontakter mellan kommun och folkhögskolor. Därutöver nämns också studiebesök på folkhögskola, spridning om modellen i socialsekreterar- och boendepersonalnätverk och tidiga kontakter med skolan, framförallt studieoch yrkesvägledare. Fortfarande krävs dock ett aktivt informationsarbete för att kunskapen om och förståelse för modellen ska bli känd bland alla relevanta aktörer. Det spridningsarbete som behöver ske bör vara inriktat på det praktiska genomförandet av modellen och goda exempel på hur andra kommuner och folkhögskolor hittat lösningar på utmaningar. I intervjuer har det framkommit att kommun och folkhögskola inte har upparbetade kontakter och att kännedomen om varandras verksamheter och uppdrag kan vara relativt låg. Inom ramen för spridningsinsatserna bör därför en del handla om hur respektive organisation fungerar och vilken kapacitet som finns. Samarbete mellan folkhögskola och kommun beskrivs som en relativt ny och sedan tidigare okänd företeelse och det kan komma att krävas förståelse

10 Uppskalning av Folkhögskolespåret 7 av 16 för de olikheter som finns mellan verksamheterna för att samarbetet ska fungera optimalt. Kunskapen om varandra kan dock variera mellan kommunerna där det i vissa fall finns ett sedan tidigare nära samarbete med folkhögskola i kommunen. Några intervjupersoner nämner att kontakterna som tagits i samband med att projektet Folkhögskolespåret besökt länen varit värdefull men att mycket av arbetet än så länge är i sin linda och behöver få en tydlig aktör som kan fortsätta driva spridningsarbetet också inom kommunen. 3.3 Folkhögskolorna måste skapa förutsättningar för att ta emot ensamkommande men de behöver balansera mottagandet med integration och fortsatt självständighet I huvudsak bygger idén om Folkhögskolespåret på att använda den kombination av boende, utbildning och fritid som folkhögskolor med internat redan idag kan erbjuda. För att ha förutsättningar att ta emot ensamkommande ungdomar behöver dock folkhögskolorna göra vissa investeringar samtidigt som de måste värna integrationstanken och sin självständighet. Det behöver också bli en bättre matchning med kommunernas behov, eftersom detta kan påverka folkhögskolornas intresse och möjligheter att arbeta med modellen. Investering som kräver viss framförhållning och matchning med kommunerna Att ta emot ensamkommande ungdomar är en investering för en folkhögskola som både behöver avsätta platser på internatet och troligen förstärka sin personalstyrka. Det kräver viss framförhållning och matchning med kommunernas behov. Det kräver också en viss volym i mottagandet för att arbetet ska kunna bedrivas långsiktig och med kvalitet där flera nämner ett minimum om fem ungdomar, vilket hittills inte alltid uppnåtts på de folkhögskolor som erbjudit platser. Folkhögskolan behöver avsätta platser på internatet för att ta emot ensamkommande och en matchning måste ske med kommunernas behov. I den förenklade kedja av nödvändiga steg, som beskrevs i avsnitt 2.1, för att förverkliga Folkhögskolespårets fulla potential angavs att folkhögskolorna måste tillgängliggöra platser på internatet. Det krävs här också en välfungerande matchning mellan folkhögskolan och kommunerna för att samtliga platser som vikts för ensamkommande ska användas av kommunerna. För folkhögskolorna är det en investering att besluta om att ett antal platser ska vikas för ensamkommande. Särskilt om söktrycket är högt på folkhögskolan vilket betyder att de annars hade kunnat fylla dessa med andra elever. Det betyder att folkhögskolan kan få stå för kostnader som de inte får ersättning för om matchningen inte fungerar. Då det är en ny målgrupp som ställer krav på delvis annat stöd än nuvarande elevunderlag kan en folkhögskola som tar emot ensamkommande behöva anställa ny personal. Det behöver också finnas bemanning på eftermiddagar och helger liksom bemanning och verksamhet året runt. Folkhögskolornas befintliga personal har varierande kompetens och de ensamkommande har olika behov men det behöver i varje fall finnas någon stödfunktion som har viss omvårdnad, t.ex. stöd på boendet, liksom personal med kompetens att undervisa i svenska. När det gäller lärare i svenska för invandrare nämner en av de intervjuade att det kan vara svårt att rekrytera p.g.a. stor efterfrågan. Ytterligare stödfunktioner som kan vara bra att ha tillgång till och som nämns i intervjuerna är studie- och yrkesvägledare och skolsyster och skolpsykolog/kurator. Bland de folkhögskolor som har pilotverksamhet idag har en folkhögskola anställt en boende- och skolresurs som framför allt stöttar de ensamkommande utanför skoltid och en annan folkhögskola har anställt tre elevstödjare. Den nyanställda personalen arbetare även med de andra ungdomarna på skolan. De två folkhögskolorna har också förstärkt sin lärarkompetens. När det gäller verksamhet året runt har inte alla folkhögskolor sådan, men många folkhögskolor som har sommarverksamhet menar att denna verksamhet enkelt kan anpassas för att tillgodose ensamkommande ungdomars behov. Ett möjligt komplement under lov är också att kommunen utser en stödfamilj genom biståndsbeslut.

11 Uppskalning av Folkhögskolespåret 8 av 16 Förutom att anställa ny personal kan den redan befintliga personalen behöva viss utbildning om mottagande av ensamkommande ungdomar, både om målgruppen och om asylprocessen. Detta är något som t.ex. projektet i Västerbotten har stöttat i. Då behoven varierar i gruppen ensamkommande ställer det krav på folkhögskolan att lyssna in och vara flexibel. All personal behöver stödja verksamheten All personal på folkhögskolan behöver stödja beslutet om att ta emot ensamkommande ungdomar. Enligt folkhögskolor som ingår i pilotverksamheten är det viktigt att all personal står bakom ett beslut om att ta emot ensamkommande ungdomar för att lyckas. Som en av de intervjuade folkhögskolorna uttrycker det Det viktiga är att ha personal som vill ta emot ensamkommande. Om man vill fortsätta göra som tidigare ska man inte ta emot för det här kommer förändra världsbilden. Men det kommer så mycket positivt. Integrationstanken måste värnas liksom folkhögskolornas självständighet För att upprätthålla integrationstanken måste antalet ensamkommande vägas mot det totala antalet ungdomar som går på skolan. Folkhögskolorna måste också värna sin rätt att få besluta om sin egen verksamhet. Det finns idag drygt 100 folkhögskolor med internat. När det gäller en folkhögsskolas mottagarkapacitet handlar det inte bara om hur många bäddar som finns utan också, utöver vad som redan nämnts, om att hitta en balans mellan antalet ensamkommande och övriga ungdomar som bor och går på folkhögskolan. Vissa folkhögskolor har t.ex. haft svårt att fylla sina övriga platser. Andra är redan involverade i etableringsinsatser, t.ex. genom olika dagskurser. Här kan olika företrädare för folkhögskolor resonera lite olika men för närvarande ligger erbjudandet om mottagande på mellan 5 och 10 ungdomar. Någon menar dock att med längre erfarenhet kan antalet öka och uppgå till omkring 20 ungdomar av totalt 70 boende och 130 elever. Flera påpekar också att en viktig aspekt för att värna integrationstanken är att ungdomarna kommer från olika länder. En farhåga som nämns i detta sammanhang är det tryck som för närvarande finns på kommunerna att ordna med utbildning och boende vilket också kan komma att påverka folkhögskolornas resonemang. Intervjuade påpekar att det är viktigt att folkhögskolorna inte ska avlasta kommunerna utan att deras självständighet och deras möjlighet att själva få styra sin verksamhet måste värnas. Flera intervjupersoner lyfter fram är att tanken med modellen inte är att ersätta traditionell skolgång på gymnasieskola eller att avlasta kommunen utan att modellen snarare ska ses som ett alternativ till gymnasieskola för de ungdomar som folkhögskola är lämpligast för. Folkhögskolan behöver rikta in sig på fortsättningen efter studierna En tänkt effekt av Folkhögskolespåret är att det ska bidra till ensamkommande ungdomars etablering. Det betyder att folkhögskolan behöver tänka på och planera för vad som händer med de ensamkommande efter folkhögskoletiden. De intervjuade folkhögskolorna påpekar bland annat att de genom sin lokala förankring till närsamhället med företag, föreningsliv osv. har goda förutsättningar för detta. Här kan dock folkhögskolorna ha olika förutsättningar. Exempel har också lämnats på folkhögskolor som har ordnat praktikplats på folkhögskolan eller på ett företag på orten. Folkbildningsrådet menar att det är viktigt att tänka på nästa steg och t.ex. hur dessa ungdomars eventuella intresse för att fortsätta på folkhögskolan ska hanteras i förhållande till andra ungdomars som också söker dit. 3.4 Kommunerna behöver ha en drivande funktion för det operativa arbetet och ett tydligt ansvar för den interna samordningen Ramböll bedömer att det krävs en ansvarig part inom kommunen som ansvarar för att stå för kontakterna mellan kommun och folkhögskola samt ansvarar för att driva den interna

12 Uppskalning av Folkhögskolespåret 9 av 16 samordningen i kommunen. En funktion som ansvarar för att sprida kännedom om modellen till socialsekreterare och personer inom utbildningsförvaltningen och tillhandahålla kunskap till socialsekreterare om att denna typ av placering är ett möjligt alternativ till andra placeringsformer. Vidare behövs information till exempelvis studie- och yrkesvägledare om modellen och vad det innebär att studera på folkhögskola. Vem i kommunen som skulle ha en sådan funktion ser givetvis olika ut men viktigt är att det finns förankring på strategisk nivå. Där konceptet har blivit etablerat har kommunen tagit ett stort ansvar och i flera fall haft en utsedd funktion/person med visst ansvar som stått för kontakten och dialogen med folkhögskolan, intern samordning mellan förvaltningar inom kommunen samt information till ungdomarna själva. Denna funktion har således varit relativt praktisk utformad vilket Ramböll också bedömer varit framgångsrikt. Det som föregår detta är naturligtvis att det finns en förankring på strategisk nivå i kommunen att ett sådant arbete är prioriterat. En utmaning som lyfts fram av kommunerna är att det inte alltid finns uppbyggda samarbetsstrukturer mellan socialförvaltning och utbildningsförvaltning. För att använda Folkhögskolespåret handlar det således i första hand om att skapa kännedom bland personalen om det erbjudandet som folkhögskolan kan erbjuda ensamkommande ungdomar men också att hitta ett samordnat och sammanhållet synsätt för hur kommunen arbetar gentemot målgruppen med Folkhögskolespåret. De kommuner som Ramböll intervjuat där intresset för Folkhögskolespåret väckts men där arbetet inte påbörjats i någon större utsträckning kan det främst förklaras med det ansträngda läge som kommunerna befunnit sig i under hösten Det ökade mottagandet av ensamkommande barn medförde att kommunerna fick fokusera på anskaffning av boendeplatser i större omfattning än tänkt och i mindre grad kunde arbeta med mer långsiktigt utvecklings- och kvalitetsarbete. Bristen på tillgängliga resurser i kommunen har därför lett till att processerna temporärt tyckts ha avstannat. För några folkhögskolor har detta medfört att engagemanget från deras sida minskat. Några intervjuade företrädare för folkhögskolor vittnar om att de stått beredda och varit förberedda i termer av kapacitet och utbildningserbjudande men att kommunen inte visat respons. Den pressade situationen under hösten 2015 förklarar sannolikt den minskade intensiteten i arbetet men visar samtidigt att flera av de intervjuade kommunerna ännu inte arbetat upp de nödvändiga strukturer som behöver finnas på plats för att processerna ska vara etablerade i verksamheten. 3.5 Det behövs en regional aktör som initierar en dialog mellan kommun och folkhögskola och som kan fungera som motor regionalt liksom en nationell samordning Det finns behov av en regional aktör som kan initiera och driva dialogen mellan kommun och folkhögskola. I de län där någon/några aktörer har tagit ett regionalt ansvar tycks det ha påverkat utvecklingen positivt. Även en viss nationell samordning tycks vara av värde för att sprida kunskap och erfarenheter och stötta bland annat det regionala arbetet. Samtidigt som både kommun och folkhögskola har ett viktigt ansvar i att visa engagemang och bygga upp en kapacitet att arbeta enligt modellen, ser Ramböll också att regionala funktioner och den inom ramen för projektet Folkhögskolespåret nationella funktionen haft en roll att initiera, sprida och förvalta modellen och bidra till att facilititera dialogerna mellan kommuner och folkhögskolor. Genomförda intervjuer visar att det arbete som projektet Folkhögskolespåret bedrivit varit framgångsrikt i meningen att påbörja processer på regional nivå. Flera intervjuade personer har också lyft behovet av en regional aktör som kan vara ansvarig för att upprätthålla och förvalta dialogen mellan kommunen och folkhögskolan. Folkhögskolespåret har hittills varit aktiva i 10 län och där har ett arbete startat upp i mer eller mindre utsträckning, genom att länsstyrelsen i varierande grad tagit vid ansvaret att initiera fortsatta möten.

13 Uppskalning av Folkhögskolespåret 10 av 16 Även andra regionala plattformar har byggts upp. Från några av de aktörer Ramböll intervjuat framkommer exempel på hur en sådan regional funktion byggts upp och som fungerar som länken mellan folkhögskola och kommun. I Västerbottens län har en samordnarfunktion etablerats med personal från folkhögskola och kommun som arbetar med att väcka intresse och starta dialoger mellan olika aktörer och att sprida information om hur kommuner och folkhögskolor kan arbeta enligt en liknande modell som projektet som drivs i Skåne. Samordnarfunktionen i Västerbotten har tagit kontakt med samtliga kommuner och folkhögskolor i länet och informerat om hur arbetet kan bedrivas samt förmedlat goda exempel från andra län. Även på andra håll finns planer om att hitta regionala former för att få igång processer. En länsstyrelse uppger att det inom länet finns inomregionala samordnare med representanter från kommunerna som arbetar kommunövergripande med frågor som rör ensamkommande barn och unga. Denna typ av befintliga nätverk bestående av socialsekreterare eller boendepersonal skulle potentiellt kunna anta rollen som regional samordnare. Även kommunförbunden kan ha en roll, Kommunförbundet i Stockholms län nämns exempelvis. Ramböll kan vidare konstatera att det arbete som projektet Folkhögskolespåret drivit i andra delar av landet tycks ha påverkat spridningen och användningen av modellen varför det kan vara nödvändigt att ha någon form av nationell samordning/motor, i varje fall initialt. När det gäller behovet av ett nationellt agerande har detta dock i huvudsak inte efterfrågats. De intervjuade är nöjda med det arbete som projektet Folkhögskolespåret bedriver. De önskemål om nationellt stöd som efterlysts har snarare handlat om någon typ av ställningstagande från regeringen men också från t.ex. Migrationsverket, Socialstyrelsen, Skolverket, Folkbildningsrådet och Sveriges Kommuner och Landsting där dessa skulle kunna ta upp folkrörelsespåret och sprida kunskapen om det i olika sammanhang. Önskemål har även framförts inom ramen för projektet folkhögskolespåret om att förtydliga ersättningsförordningen (2010: 1122) om att kommuner kan återsöka statlig ersättning för kostnader för vård och boende på folkhögskola för barn över 18 år (se mer nedan). 3.6 Rätt till återsökande av ersättning för boende på folkhögskola behöver förtydligas i förordning Under projektet Folkhögskolespårets arbete har en av de stora utmaningarna kopplade till modellen handlat om möjligheten för kommun att återsöka ersättning för vård och boende på folkhögskola. Folkhögskolespåret har inte i de allra flesta fall legat inom ramen för boende som innefattats av HVB-status utan setts som en form av utslussboende. Rätt till ersättning för boende på folkhögskola har tidigare inte varit möjligt att återsöka. Under 2015 prövade Trelleborgs kommun dock att ansöka om folkhögskola som placeringsform. Denna ansökan beviljades av Migrationsverket vilket inneburit att kommunen numera kan hänvisa till beslutet som gav Trelleborgs kommun rätt till ersättning. Svårigheten gällande ersättning för boende- och vårdkostnaden kan därmed sägas vara löst. Däremot skulle ett förtydligande i förordning vad det skulle kunna innebära dels för att det underlättar för kommuner att få kännedom om möjligheten, dels för att det från nationellt håll uttryckligen bekräftas att folkhögskola som modell för etablering är ett möjligt alternativ. 3.7 Målgruppen behöver tidigt få information och kunskap om folkhögskolan som ett bland flera alternativ för utbildning och boende Att delta på folkhögskola bygger på frivillighet och de ensamkommande ungdomarna behöver tidigt få information och kunskap om folkhögskolan som en möjlighet för boende och utbildning. Det tycks emellertid som att det än så länge är en relativt begränsad grupp som fått sådan information. Några skäl som framkommit är att de kommuner som nåtts av information om Folkhögskolespåret inte alltid lyckats sprida den till den personal som träffar målgruppen. Det kan också finnas osäkerhet hos socialsekreterarna, som fattar beslut, om insatsens kvalitet. Vidare har den nuvarande situationen i många kommuner mer handlat om att hantera en krissituation där det inte har funnits utrymme för personalen att ha samtal med målgruppen om Folkhögskolespåret.

14 Uppskalning av Folkhögskolespåret 11 av 16 För att ungdomarna ska kunna göra väl avvägda val när det gäller utbildning och boende behöver de få korrekt information om folkhögskolan. Av intervjuerna framgår bland annat att ungdomarna behöver få information om folkhögskolans särart och de möjligheter till individuell anpassning av utbildningen som där kan erbjudas. Vidare behöver ungdomarna få kännedom om att utbildning vid folkhögskola kan leda vidare till universitetsutbildning och att det inte är någon förvaring som någon uttrycker det liksom information om det breddade nätverk som folkhögskolan kan erbjuda. Information behöver lämnas tidigt. Flera av de intervjuade vittnar om att ett skäl till att ungdomarna kan vara tveksamma till folkhögskolan är att de redan hunnit etablera sig och få ett visst nätverk där de bor. Att bryta upp igen när de funnit viss stabilitet och trygghet kan vara svårt. Ett förslag från en av de intervjuade är att information om folkhögskola lämnas redan från början då asylansökan behandlas, dvs. före permanent uppehållstillstånd beviljats. Detta för att ungdomarna redan från början ska ha folkhögskolan i åtanke som ett alternativ vid eventuell etablering i Sverige. Som det nu är kan ungdomar behöva motiveras att söka sig till folkhögskola. Personal i kommunen kan behöva lägga mycket tid på att motivera de ensamkommande ungdomarna, särskilt om de trivs där de bor och/eller t.ex. just fått lägenhet. Ligger folkhögskolan dessutom långt bort eller långt från en tätort kan det ytterligare påverka intresset. Det kan också vara svårt att ensam välja folkhögskola. Någon vittnar om att när ungdomarna varit fler än en har valet att gå på folkhögskola blivit enklare. De som är 18 år eller äldre kan också känna att de är så gamla att folkhögskolan inte är intressant för dem. Utgångspunkten för att delta på en folkhögskola är emellertid alltid att deltagandet är frivilligt. Detta poängterar representanterna för folkhögskolorna. Det har förekommit exempel på ungdomar där de mer eller mindre har övertalats om att gå på folkhögskola men där det har bidragit till att det inte har fungerat utan hen har valt att avsluta sina studier på förhand. Såväl kommun som folkhögskolor bör sprida information till målgruppen. Flera anser att såväl den utredande personalen i kommunen som personal som dagligen träffar ungdomarna på boenden behöver informera ungdomarna liksom även gode män. Även personal i skolan behöver ha kunskap om och kunna ge tips om utbildning på folkhögskola, bland annat studie- och yrkesvägledare. Folkhögskolorna själva bör också marknadsföra sig och sprida information om sitt sätt att arbeta samt genomföra uppsökande verksamhet. Detta, menar en av de intervjuade, är folkhögskolorna inte vana vid. I intervjuerna har några exempel på kunskapsspridning och motivationshöjande insatser lämnats. Exempelvis har ensamkommande ungdomar fått göra studiebesök på folkhögskola, t.ex. med boendepersonalen. En av folkhögskolorna med pilotverksamhet tar emot studiebesök varje vecka och informerar om verksamheten. Då kommer såväl ensamkommande ungdomar som andra folkhögskolor, gode män och personal från socialförvaltningen. Någon av de intervjuade påpekar att det kan vara bra att det är flera ensamkommande som gör studiebesöket tillsammans då det i nästa steg kan vara lättare att fatta beslut tillsammans med andra om att gå på folkhögskola. Det finns också exempel på sommarskola. På en folkhögskola genomförde de sommaren 2015 en sommarskola med ett 60-tal ungdomar i åldrarna år, varav en del hade uppehållstillstånd och andra inte. Detta var ett sätt för ungdomarna att få kunskap om folkhögskolan och att få känna på hur det är att gå på folkhögskola. Flertalet bodde dock inte på folkhögskolan utan pendlade. En diskussion som förs nu är om denna folkhögskola också ska starta sommarskola året runt, dvs. införa tre terminer per år.

15 Uppskalning av Folkhögskolespåret 12 av 16 En ytterligare idé som nämns är att på en webbplats samla information om folkhögskolan på olika språk som t.ex. boendepersonalen kan gå in och läsa tillsammans med den ensamkommande. Här har projektet Folkhögskolespåret redan idag en webbsida där de har viss information på andra språk. En ytterligare källa till kunskap är ungdomar själva som gått på folkhögskola. Med fler ensamkommande ungdomar som går på folkhögskola kan kunskapen om detta sätt att studera spridas bland ungdomarna. Någon anser att det kan vara det bästa sättet att sprida information.

16 Uppskalning av Folkhögskolespåret 13 av RAMBÖLLS SLUTSATSER KRING UPPSKALNING AV FOLKHÖGSKOLESPÅRET Med utgångspunkt i utmaningar för nuvarande spridning och användning av Folkhögskolespåret liksom nödvändiga förutsättningar för att öka dessa lyfter Ramböll i detta avsnitt fram några övergripande slutsatser kopplade till de vad som krävs för att en modell liknande Folkhögskolespåret ska nå nationell spridning och prövas som en del av etableringsfrämjande insatser för målgruppen ensamkommande ungdomar. 4.1 Fokusera i första hand på målgruppen över 18 år Folkhögskolespåret är en modell som erbjuder studie och boende för unga i åldrarna år. På grund av hinder i lagstiftningen som innebär att kommunen inte har rätt att lämna över undervisning för unga under 18 år till annan verksamhet än den egna skolgången 1 har huvuddelen av folkhögskolorna valt att fokusera på individer över 18 år. För unga över 18 år finns därmed inga formella eller andra finansiella hinder som skulle försvåra en uppskalning av satsningen. Ramböll bedömer därför att fokus för det fortsatta arbetet även fortsättningsvis bör ligga på ungdomar som närmar sig 18 år. Folkhögskolespåret bör ses som ett alternativ till traditionell skolgång för målgruppen ensamkommande unga mellan år. En mycket viktig påpekan är att Folkhögskolespåret är ett utbildningserbjudande som är tänkt att passa de ungdomar som också ser formen som intressant och utvecklande för dem själva, och inte i första hand som något som ersätter gymnasieskolan. I informationsspridningen om modellen för målgruppen är det därför centralt att tydligt påpeka skillnader och likheter med en traditionell skolgång. 4.2 Det behövs ett nationellt ställningstagande för att etablera Folkhögskolespåret som ett bra alternativ Rambölls bedömning är att det vore av värde att på nationell nivå göra ett ställningstagande om att folkhögskolan kan vara ett bra alternativ för ensamkommande ungdomars etablering. Folkhögskolespåret har vuxit fram lokalt i ett samarbete mellan kommuner och folkhögskolor med stöd av länsstyrelsen. Folkhögskolespåret som idé tycks ha starkt stöd bland såväl folkhögskolor, kommuner och länsstyrelser som har kommit i kontakt med den. En utmaning nu är att sprida kunskap om folkhögskolan som ett bland flera alternativ för ensamkommande ungdomars boende och utbildning. Nära sammanhängande med detta är skapa trygghet hos de ansvariga i kommunerna för ensamkommande ungdomars etablering att detta är en bra insats och alternativ till andra insatser. Här kan ett nationellt ställningstagande och stöd för modellen bidra till denna trygghet. 4.3 En uppskalning skulle under en övergångsperiod kräva samordnande funktioner på regional nivå och en på nationell nivå En av de mest centrala förutsättningarna för en nationell uppskalning av Folkhögskolespåret är en uppbyggd struktur kring organiseringen av arbetet. Rambölls analys visar att kommuner och folkhögskolor har det största ansvaret i att hitta varandra som aktörer och etablera samarbeten kring målgruppen och att det därför framför allt inom kommunen behöver finnas en eller flera funktioner som ansvarar för information och kunskapsöverföring om modellen till målgrupp och personal samt som också kan stå för det operativa samarbetet med folkhögskolan. Samtidigt visar datainsamlingen att detta samarbete inte varit helt enkelt att etablera och att det inte finns tillräckligt uppbyggda strukturer för att hålla igång arbetet när andra mer akuta omständigheter tvingat kommunerna att omprioritera sitt arbete. För att skapa långsiktighet och fortsätta uppmuntra dialogen krävs att detta led upprätthålls. Genom den allmänna samordnande funktion länsstyrelsen har i sitt uppdrag skulle myndigheten 1 Skollagen 2010: 800, kap. 23, 3

17 Uppskalning av Folkhögskolespåret 14 av 16 kunna vara den aktör som tar vid i att driva arbetet regionalt. Samtidigt ser vi att nuvarande behov av större spridning och användning av Folkhögskolespåret i huvudsak är ett operativt uppdrag som kan vara svårt att läggas hos länsstyrelserna. Rambölls förslag är därför att i så fall bygga vidare på de initiativ som redan tagits inom ramen för projektet Folkhögskolespåret eller andra initiativ. Det finns i flera regioner befintliga nätverk för aktörer som arbetar med ensamkommande barn som kunde utnyttjas för att se till att processerna hålls igång och som har en mer regional överblick över kapacitet, intresse och utmaningar än vad kommunen och folkhögskolan själva kan stå för. För att säkerställa en fortsatt utveckling bör det också finnas en nationellt samordnande funktion som kan driva på och stötta det regionala och lokala arbetet. En sådan nationell funktion kan bidra till erfarenhetsutbyte mellan regioner och stötta kommunerna i att få kunskap om befintliga platser på folkhögskola, tillhandahålla utbildning och utbildningsmaterial, arbeta med kommunikation och spridning på nationell nivå m.m. En sådan nationell funktion skulle därmed också bli en viktig motor för att uppmuntra dialog och kunskapsöverföring mellan kommunens förvaltningar, i första hand socialförvaltning och utbildningsförvaltning (eller motsvarande). Det kan finnas behov av att öka kunskapen både bland socialförvaltningens personal som t ex studieoch yrkesvägledare inom skolan om folkhögskolan som utbildningsform och vad den kan leda till samt skillnader och likheter med gymnasieskolan. En nationell samordnare kan här bidra till att ett sådant utbyte sker även inom kommuner. För att skapa likvärdighet och möjlighet till lärande bedömer Ramböll således att de regionala nivåerna bör kompletteras med en övergripande förvaltare av modellen. Figur 2 Förslag på möjlig organisering av Folkhögskolespåret Figuren ovan visar ett förslag på hur en möjlig organisering av en uppskalning av Folkhögskolespåret kan se ut. Utifrån insamlat material bedömer Ramböll att några alternativ för den nationella motorn skulle utan inbördes rangordning kunna vara följande: Att ge Folkhögskolornas serviceorganisation, eller annan lämplig folkbildningsaktör ansvar för att samordna nationellt, något som t ex lyfts fram av Folkbildningsrådet. Att förstärka projektet Folkhögskolespåret i Skåne och ge dem ännu bättre möjligheter att verka nationellt. Projektet har för närvarande ett uppdrag och medel hela Att utgå från tre noder i landet som samordnar sig för att skapa nationellt utbyte m.m., dvs. att bygga på projektet Folkhögskolespåret i Skåne, det nystartade projektet i Västerbotten samt ytterligare en part i mellersta Sverige. Att ge en länsstyrelse i uppdrag att vara nationell samordnare, även om det inte ligger i deras uppdrag att vara så operativa finns exempel på att de fått liknande uppgifter i andra frågor. Att ge Folkbildningsrådet i uppdrag att vara nationell samordnare. Det kan även finnas fler aktörer som skulle kunna ha en sådan roll men som inte identifierats i detta uppdrag.