Rätt behandling med hjälp av prioriteringsriktlinjer

Transkript

1 Rätt behandling med hjälp av prioriteringsriktlinjer En kvalitativ studie inom Habiliteringen för att beskriva ett pågående förbättringsarbete där beslutstöd används. HUVUDOMRÅDE: Kvalitetsförbättring och ledarskap inom hälsa och välfärd, Masteruppsats 30 hp FÖRFATTARE: Erik Kullingsjö HANDLEDARE: Lektor fil. Dr. Sofi Fristedt JÖNKÖPING 2016 Juni

2 Sammanfattning Bakgrund I svensk hälso- och sjukvård skall prioriteringar utgå från de tre principerna i den etiska plattformen. Habiliteringen i Västra Götaland har utvecklat ett beslutstöd för prioriteringar med utgångspunkt från den nationella modellen för öppna prioriteringar vars syfte är att omsätta den etiska plattformen till praktiken. Syfte Syftet med förbättringsarbetet var att börja använda beslutsstöd vid val av behandlingsmetoder, och hypotesen var att om beslut tas strukturerat ökar förutsättningarna för en mer likvärdig vård. Studiens syfte var att beskriva medarbetarnas upplevelser av förbättringsarbetet. Metod I det pågående förbättringsarbetet har Nolans förbättringsmodell använts. Studien genomfördes som en deskriptiv kvalitativ studie och fokusgrupper genomfördes i två omgångar med deltagande team. Resultat Medarbetarna upplever att arbete utifrån prioriteringsriktlinjer är viktigt men är beroende av beslutsstödet utformning och yttre faktorer. Att prioritera blir enklare om åtgärderna på väntelistan är rangordnade. Det går än inte att utläsa att mer likvärdig vård uppnåtts men när medarbetarna får styra över förbättringsarbetet minskar väntetiden från beslut till behandlingsstart. Slutsatser Nolans förbättringsmodell fungerar vid införande av beslutsstöd för prioritering. Det återstår att se om beslutsstödet bidrar till en mer likvärdig vård. Nyckelord: Prioritering, Förbättringskunskap, Beslutsstöd, Likvärdig vård, Etisk plattform 2

3 Summary Proper treatment with help of priority guidelines: A qualitative study of Habilitation Services to describe an ongoing improvement work where decision support is used Background In Swedish health care priorities shall be based on the principles in the ethics platform. Habilitation Services in Västra Götaland has developed a decision support for priorities on basis of the national model of priorities aimed to translate the ethical platform to practice. Purpose Improvement work aimed to start using decision support in the selection of treatment. The hypothesis was, if decisions are structured increases the prospects of a more equitable care. The purpose was to describe employees experiences of improvement work. Method The ongoing improvement work have used Nolan's model of improvement. The study was conducted as a descriptive qualitative study with focus groups in two rounds. Results Employees feel that work on the basis of priority guidelines are important, but are dependent on decision support design and external factors. Prioritizing becomes easier if the waiting list are ranked. It is not yet possible to say that a more equitable care has been achieved but when employees get control over the improvement work the waiting time from decision to treatment reduces. Conclusions Nolan's model of improvement works at the introduction of decision support for priority. It remains to be seen whether decision support contributes to more equitable care. Keywords: Priorities, Improvement knowledge, Decision support, equitable care, Platform of ethics 3

4 Innehållsförteckning Inledning... 6 Bakgrund... 6 Habiliteringen i Västra Götaland... 6 Etiska principer för att prioritera... 6 Prioriteringar i habilitering... 8 ICF och ICF-CY... 9 Prioriteringsarbetet inom Habiliteringen i Västra Götaland PrioHab Förbättringskunskap Det lokala problemet Hypotes Syfte Syfte med förbättringsarbetet Syfte med studien av förbättringsarbetet Metod Forskningsmiljö Förbättringsarbetets organisation Mikrosystemet Förbättringsarbetets planeringsfas Förbättringsarbetets genomförande Dataanalys Metod för studien av förbättringsarbetet Urval Etiska överväganden Resultat Resultat från förbättringsarbetet Resultat från studien av förbättringsarbetet Diskussion Resultatdiskussion Metoddiskussion Slutsatser Implikationer för förbättringsarbete Förslag till fortsatt forskning Referenser Bilagor Bilaga 1 Bedömningsformulär för prioriteringar på individnivå Bilaga 2 Beskrivning av genomförda PDSA Bilaga 3 Linjediagram som användes inledningsvis i förbättringsarbetet Bilaga 4 Fördelning av behandlingsinsatser till de olika målgrupperna Behandlingsinsatsernas fördelning sig mellan de tre teamen Bilaga 5 Andel av olika typer av behandlingsinsatser till patienter med utvecklingsstörning Bilaga 6 Andel av olika typer av behandlingsinsatser till patienter med autismspektrumstörning Bilaga 7 Andel av olika typer av behandlingsinsatser till patienter med rörelsehinder

5 Bilaga 8 Exempel på hur meningsbärande enheter kondenserats, kodats och kategoriserats

6 Inledning Inom hälso- och sjukvård ställs vårdgivare, chefer och politiker ständigt inför olika typer av val där en prioritering måste göras. Detta gäller både på organisatorisk nivå, exempelvis när resurser ska fördelas mellan verksamheter, och på grupp- och individnivå när det skall beslutas vilken vård som tilldelas resurser och vad man erbjuder patienterna för vård inom verksamheten. I den parlamentariska utredningen Vårdens svåra val (Socialdepartementet, 1995) anges två olika typer av prioriteringar, horisontell och vertikal. Horisontell prioritering handlar om hur resurser skall fördelas mellan olika typer av verksamheter medan vertikal prioritering handlar om hur resurserna skall fördelas inom verksamhet. Vilka patienter skall exempelvis ges företräde till vård och vilken behandlingsinsats skall erbjudas? Inom Barn- och ungdomshabilitering, som detta examensarbete fokuserar på, behöver resurserna fördelas utifrån patientens behov; medicinskt, psykologiskt, socialt eller tekniskt. Utifrån ett medborgarperspektiv bör det vara av intresse att ha kännedom om hur resurser fördelas och att veta att hälso- och sjukvården prioriterar på en rättvis grund (de Fine Licht, 2011; Krevers, Broqvist, & Bäckman, 2015). Men även för beslutsfattare inom hälso- och sjukvården är det viktigt att veta att resurserna läggs där de gör mest nytta (Socialstyrelsen, 2016b). Bakgrund Framsteg inom sjukvården gör att det i dag är möjligt att bota eller behandla fler sjukdomar eller hälsoproblem än tidigare. Med detta följer både ökande förväntningar på vården och höjda sjukvårdskostnader för samhället. Resurserna som finns inom den svenska hälso- och sjukvården räcker inte för att motsvara kraven som finns från medborgare och vårdpersonal vilket gör att det finns en skyldighet att använda de befintliga resurserna så effektivt som möjligt (Levi & Nyberg, 2014). För att göra det är prioriteringar nödvändiga. Med prioritering menas att ge något företräde framför något annat, det vill säga olika alternativ (Linköping university, 2010) Detta gäller även inom habiliteringsverksamheten i Sverige där förväntningarna på vad Habiliteringen kan erbjuda inte kan motsvaras fullt ut med tillgängliga resurser. För att kunna fatta beslut om hur resurserna skall fördelas på ett accepterat sätt behöver besluten vila på en allmänt känd grund. Habiliteringen i Västra Götaland Habilitering som verksamhet i Västra Götalandsregionen har som uppdrag att ge stöd och behandling till personer i alla åldrar med: neuropsykiatriska funktionsnedsättningar (åldersgruppen 0-6 år) rörelsehinder utvecklingsstörning förvärvade hjärnskador För att få stöd och behandling från habiliteringen ska funktionsnedsättningen vara varaktig och ge betydande problem i vardagen. Stöd ges också till patientens närstående. Habiliteringen inom Västra Götaland har de senaste åren genomgått en förändring där man gått från fyra geografiska verksamhetsområden till att bli en gemensam verksamhet (Habilitering & Hälsa, 2015a). Etiska principer för att prioritera Ur ett globalt perspektiv finns det inte några gemensamma etiska principer kring hur prioriteringar görs inom hälso- och sjukvården gällande vilka behandlingsmetoder som skall erbjudas de människor i behov av vård. Världshälsoorganisationen (WHO) bildade 2002 the Global Health Ethics Unit som är ett organ som samarbetar med andra internationella organisationer för att stödja medlemsländerna i frågor rörande etik kopplat till hälsa, med utgångspunkt att offentlig sjukvårds huvuduppgift är att skydda individer och allmänhet från skada och främja högsta möjliga hälsa (WHO, 2015). Först med att formulera nationella etiska principer till grund för prioriteringar i vården var Norge som 1987 slog fast fem principer som skulle vara styrande för prioriteringar inom vården (Sosialdepartementet, 1987). Störst vikt lades vid sjukdomens svårighetsgrad. Övriga principer var: lika möjligheter för behandling, väntetid, hälsoekonomiska aspekter och patientens egenansvar tillsattes en andra prioriteringsutredning i Norge där följande principer för prioriteringar diskuteras: Tillståndets svårighetsgrad, förväntad nytta och kostnadseffektivitet (Sosial- og helsedepartementet, 6

7 1997). I delstaten Oregon i USA tillsattes en kommission i slutet av 80-talet som fastställde olika principer för prioriteringar. Kommissionen anlitade medicinsk expertis för att få en bild av olika behandlingsåtgärders effekt och kostnad. En lag stiftades utifrån 587 olika kombinationer av sjukdomstillstånd och behandlingar som skulle finansieras via offentliga medel (Melin, 2007). Tabell 1 visar hur ett antal länder har formulerat etiska riktlinjer och principer för prioriteringar. Norge presenterade 2014 sin tredje prioriteringsutredning där följande huvudkriterier för prioritering fastslogs: Hälsovinstkriteriet, Resurskriteriet och Hälsonedgångskriteriet. Som mått för hälsovinstkriteriet och hälsonedgångskriteriet anges goda levnadsår. Vid prioriteringar skall man först se till en åtgärds hälsovinst och vilka resurser det kräver därefter se till vilken hälsonedgång som förväntas hos patientgruppen, om inte åtgärd erbjuds. Olika hälsotillstånd förslås delas in i tre grupper utifrån olika målgruppers förväntade hälsonedgång(norheim et al., 2013). Tabell 1. Sammanställning av etiska principer för prioriteringar i ett antal industrialiserade länder utifrån Melins kartläggning (2007). Norge Danmark Finland Nederländerna Nya Zeeland Oregon, USA Storbritannien Kanada Sverige Hälsoproblemets allvarlighetsgrad X X X X X X X Nödvändighet ur ett samhällsperspektiv X X Behandlingsnytta X X X X X X X Kostnadseffektivitet X X X X X X X Rättvisa eller likabehandling X X X X Egenansvar som grund för prioritering X X Prioriteringar får inte göras på grundval av ålder X X X X X X Prioriteringsmodellen har en formell status X X X X X Nationella etiska riktlinjer saknas X X X Sveriges riksdag beslutade 1997 att prioriteringar inom hälso- och sjukvården skall vara öppet redovisade och systematiska. Prioriteringar skall utgå från den etiska plattformen som bygger på tre principer: Människovärdes-, Behovs- och solidaritets- och Kostnadseffektivitetsprincipen, där Människovärdesprincipen är överordnad de andra principerna och kostnadseffektivitetsprincipen är underordnad. Människovärdesprincipen säger att alla människor har samma värde och samma rätt till vård, vilket innebär att någon diskriminering inte får göras exempelvis på grund av kön, ålder eller etnisk bakgrund. Behovs- och solidaritetsprincipen är komplex, där grunden är att den som har störst behov av vård skall ges företräde, men att hänsyn måste tas till vårdinsatsens effekt för att bedöma vem som har det största behovet. Det är den som har det svåraste hälsoproblemet som skall prioriteras under förutsättningar att det finns verksam behandling. Kostnadseffektivitetsprincipen innebär att kostnaden värderas utifrån effekten av åtgärden. Det vill säga hur mycket patientnytta som åstadkoms för varje satsad krona (Sandman & Tinghög, 2011). Svåra tillstånd där vårdåtgärden har god effekt skall gå före lindrigare tillstånd även om kostnaden är betydligt större (Socialdepartementet, 1996). Detta exemplifieras genom fyra prioriteringsgrupper där habiliteringsinsatser tillhör prioriteringsgrupp 2. Arbetet med att införliva den etiska plattformen som styrande vid framtagandet av prioriteringsriktlinjer är komplicerat, då det blir synligt vilka vårdåtgärder som kommer att rationaliseras bort. I Östergötland skapade beslut utifrån den etiska plattformen debatt i början 2000-talet då vården uppfattades som ojämlik i förhållande till andra landsting (Carlsson, 2010). Prioriteringscentrum vid Linköpings Universitet har uppdrag som nationellt kunskapscenter för prioriteringsfrågor inom vård och omsorg. De har tagit fram en nationell modell för öppna prioriteringar, som utgår från den etiska plattformen, Figur 1 (Broqvist, 2011). Modellen utgår från ett prioriteringsobjekt som består av tillstånd och åtgärd. Utifrån prioriteringsobjektet görs en värdering av övriga kolumner för att slutligen rangordnas på en skala 1-10 där 1 är högsta prioritet. Modellen anses vara beprövad inom flera områden, även i teambaserade verksamheter såsom habilitering (Andrén, 2011; Edin, 2011). 7

8 Tillstånd Åtgärd Tillståndets Svårighetsgrad Patientnytta Kvalitet Kunskapsunderlag Kostnad/ Effekt Kvalitet Kunskapsunderlag Rangordning Kommentar/ Konsekvens Figur 1. Den nationella modellen för öppna prioriteringar (Broqvist, 2011). De prioriteringsriktlinjer som utformats utifrån den nationella modellen för öppna prioriteringar är gjorda på gruppnivå (Broqvist, 2011) vilket kan göra att den enskildes behov och förutsättningar inte stämmer överens med riktlinjerna. Prioriteringscentrum håller på att försöka utforma den nationella modellen så att den även skall fungera som ett beslutsstöd på individnivå. En första rapport är framtagen gällande ett beslutsstöd på individnivå vid hjälpmedelsförskrivning (Winberg, Broqvist, & Blomquist, 2014). Ett liknande beslutsstöd har tagits fram, som skall kunna fungera inom all typ av hälso- och sjukvård. Detta behöver testas i olika typer av verksamheter, ett arbete som ännu inte påbörjats. Intentionerna i detta arbete stämmer väl överens med patientlagen, som trädde i kraft 1 januari 2015, som säger att vård så långt som möjligt skall utformas och genomföras i samråd med patienten samt att patientens närstående ska få möjlighet att medverka vid utformning och genomförande om inte sekretess eller tystnadsplikt hindrar (Socialdepartementet, 2014) Jämlik vård En jämlik hälso- och sjukvård innebär att vården tillhandahålls och fördelas på lika villkor för alla (Socialstyrelsen, 2016a). Västra Götalandsregionen har ett kunskapscentrum för jämlik vård som förmedlar att Alla människor som har kontakt med vården ska få en bra hälso- och sjukvård, oavsett kön, sexuell läggning, könsidentitet, etnisk tillhörighet, ålder, funktionsförmåga, social ställning, bostadsort eller utbildning (Västra Götalandsregionen, 2016). Denna definition och vision överensstämmer med beskrivningen av Människovärdesprincipen. Likvärdig vård Inom Habilitering & Hälsa i Västra Götaland används begreppet likvärdig vård för att tydliggöra att alla inte har behov av samma vård utan behovet som skall styra vilken metod som skall väljas utifrån individens förutsättningar (Habilitering & Hälsa, 2015b). Denna definition utgår då i större utsträckning från behovs- och solidaritetsprincipen. Begreppet likvärdig vård finns inte med i Hälso- och sjukvårdslagen utan där beskrivs att vården skall erbjudas på lika villkor (Sveriges Riksdag, 2012) däremot finns det beskrivet som Den som har det största behovet av hälso- och sjukvård ska ges företräde till vården. Alla ska alltså få ett likvärdigt bemötande samt likvärdig vård (Socialstyrelsen, 2009). Prioriteringar i habilitering På mikrosystemsnivå där de etiska riktlinjerna skall omsättas till riktlinjer och beslutsstöd kan en motsättning mellan prioriteringsriktlinjerna och patientens behov uppstå (Baeroe, 2009). Inom habiliteringsverksamheter behandlas patienten med olika typer av varaktiga funktionsnedsättningar. Det kan handla om patienter med autismspektrumstörning som ställs mot patienter med rörelsehinder. Till detta finns ett flertal professioner som tenderar att bevaka de patientgrupper de bäst kan behandla samtidigt som de närståendes roll är av avgörande betydelse för att behandlingen skall bli lyckosam (Andrén, 2011). Att beslutsstöd kan vara till hjälp i vården finns exempel på gällande behandling av barn med fetma, telefonrådgivning inom primärvården eller att minska övermedicineringen av äldre (Englund, Fagerberg, & Wettergren, 2013; Kvennberg & Westerberg, 2012; Sönnichsen et al., 2016). Medarbetare inom Habiliteringen gör således mer eller mindre komplicerade prioriteringar dagligen. Besluten förväntas ske i medskapande med patienten eller dennes anhöriga, vilket ställer ökade krav på tydlighet (Winberg et al., 2014). Det kan innebära svåra avvägningar mellan patientens önskemål och strävan mot likvärdig vård utifrån behov och kostnadseffektivitet. De flesta patienter anser att vårdgivarna skall erbjuda bästa tänkbara vård oavsett vad åtgärden kostar (Arvidsson, Andre, Borgquist, Lindstrom, & Carlsson, 2009) och från vårdgivarperspektiv behöver innebörden av kostnadseffektivitetsprincipen förtydligas (Omar, Tinghog, Tinghog, & Carlsson, 2009). Habiliteringarna i Östergötland och i Skåne har genomfört ett arbete för att ta fram ett tvärprofessionellt prioriteringsdokument utifrån den nationella modellen för öppna prioriteringar på gruppnivå (Edin, 2011). I Östergötland listade de olika behandlingsteamen de tillstånd och åtgärder som ingick i deras verksamhet. Därefter gjordes en bedömning av svårighetsgrad, patientnytta och kostnadseffektivitet 8

9 samt en värdering av kvaliteten på fakta. Efter detta sammanvägdes de olika hälsotillstånds- och åtgärdsparen samt rangordnades. För att säkerställa rangordningen jämfördes resultaten från de olika teamen. I Skåne var angreppssättet lite annorlunda. Regionövergripande tvärprofessionella arbetsgrupper skapades för att utarbeta riktlinjerna istället för att de samma arbetades fram i de ordinarie behandlingsteamen. Båda angreppsätten visar en ökad samsyn mellan de olika habiliteringsteamen när det gäller vilka behandlingsmetoder man skall erbjuda (Edin, 2011). Det som skiljer prioriteringsriktlinjerna åt är att man i Östergötland utgick från patientens diagnos när man beskrev tillståndet. I Skåne har man beskrivet hälsotillståndet utifrån diagnos men lagt till ett funktionstillstånd baserat på ICF (International Classification of Functioning, Disability and Health). Även habiliteringen i Sörmlands landsting har tagit fram prioriteringsriktlinjer vilka utgått ifrån respektive yrkesgrupp vilket lett till ökad samsyn och ökade möjligheter för likvärdig vård vilket i förlängningen gynnar patienterna (Andrén, 2011). ICF och ICF-CY Hälsotillstånd Figur 2. Aktuell tolkning av interaktioner mellan de olika komponenterna i ICF och ICF-CY. Fritt från Socialstyrelsen. ICF är en klassifikation som utarbetats av WHO för att kunna beskriva hälsa (Figur 2). Syftet med ICF är att ge en vetenskaplig grund för att studera hälsa, skapa ett gemensamt språk för att beskriva hälsa och hälsorelaterade tillstånd, möjliggöra jämförelser av data samt skapa ett systematiskt kodschema för hälsoinformationssystem (Socialstyrelsen, 2010). För att beskriva en persons hälsotillstånd eller hälsoproblem behöver hänsyn tas till både funktionstillstånd och kontextuella faktorer. I funktionstillståndet ingår komponenterna (definition från i ICF/CY): Kroppsfunktioner är kroppssystemens fysiologiska funktioner inklusive psykologiska funktioner. Kroppstrukturer är anatomiska delar av kroppen såsom organ, lemmar och deras komponenter. Aktivitet är en persons genomförande av en uppgift eller handling. Delaktighet är en persons engagemang i en livssituation Till de kontextuella hör omgivningsfaktorer och personliga faktorer: Omgivningsfaktorer utgör den fysiska, sociala och attitydmässiga omgivningen i vilken människor lever och verkar Personfaktorer utgörs av personliga egenskaper som inte hör till hälsoförhållandet eller hälsotillståndet men som kan påverka resultatet av olika interventioner. 9

10 2010 kom en svensk version av ICF-CY där CY står för Children och Youth (Socialstyrelsen, 2010). När personens hälsotillstånd skall beskrivas ser man både till personens funktionstillstånd/ funktionshinder och kontextuella faktorer och personens möjligheter kan ses utifrån ett eller flera olika perspektiv: biologiskt, psykologiskt och socialt. ICF som modell är testad i Sverige både på verksamhetsnivå och individnivå (Pless & Granlund, 2011). Inom habilitering i Sverige har ICF-CY visat sig vara ett värdefullt verktyg för kartläggning av patienters behov och planering av behandlingsinsatser (Adolfsson, 2011). Flera Habiliteringsverksamheter som till exempel Habiliteringen i Västra Götaland använder ICFs struktur i sina vårddokumentationssystem. Prioriteringsarbetet inom Habiliteringen i Västra Götaland Habiliteringen i Västra Götaland inledde 2011 sitt arbete med att ta fram riktlinjer för prioriteringar utifrån ett politiskt uppdrag att gemensamma prioriteringsriktlinjer (hädanefter benämnt PrioHab) skulle tas fram (Habilitering & Hälsa, 2015). Arbetet startade genom att en styrgrupp tillsattes under ledning av en av verksamhetscheferna. Styrgruppen valde att prioriteringsriktlinjerna skulle utgå från den nationella modellen för öppna prioriteringar som tagits fram av prioriteringscentrum (Broqvist, 2011). Arbetet med att ta fram prioriteringsriktlinjerna genomfördes i olika arbetsgrupper utifrån att prioriteringsriktlinjerna skulle tas fram i fyra steg. En stor del av medarbetarna har engagerats i arbetet för att ta tillvara den kunskap som finns spridd inom regionen. I detta arbete valdes att beskriva hälsotillståndet utifrån aktivitets- och delaktighetsbegränsningar som de beskrivs i ICF (Figur 3). Arbetsgrupp A: En tvärprofessionell arbetsgrupp med representanter från olika delar av regionen, identifierade patienternas vanligaste aktivitetsbegränsningar utifrån ICF (fortsättningsvis benämnt hälsoproblem) samt vilka orsakerna till dessa var. Dessa beskrevs utifrån ICF mestadels på kroppsfunktionsnivå. Arbetsgrupp B: En grupp per profession med representanter från de gamla verksamhetsområdena, listade möjliga behandlingsmetoder gentemot hälsoproblemen och orsakerna till hälsoproblemen. Exempel på hälsoproblem inom personlig vård kan vara svårighet att äta. Orsakerna till detta kan vara många och behöver ha utretts för att rätt behandling skall kunna erbjudas. Dessa grupper hade också uppdraget att beskriva behandlingsmetodens effekt och uppskatta kunskapsunderlaget/evidensen för behandlingsmetoderna. Berörda yrkesgrupper var: arbetsterapeut, dietist, fritidskonsulent/ fritidspedagog, kurator, logoped, läkare, psykolog, sjukgymnast/fysioterapeut, specialpedagog, sjuksköterska. Arbetsgrupp C, vilken precis som arbetsgrupp A var en tvärprofessionell arbetsgrupp, värderade patientnyttan av behandlingsmetoderna i relation till vilken svårighetsgrad de olika hälsoproblemen bedömdes ha. Arbetsgrupp D sammanvägde de tidigare arbetsgruppernas resultat och rangordnade varje behandlingsmetod utifrån hälsotillståndets svårighetsgrad, vilken patientnytta åtgärden förväntas ha samt tog hänsyn till vilken kostnad åtgärden har. I värderingen ingick även att ta hänsyn till evidensläget, som beskrivits av arbetsgrupp B, för respektive åtgärd. Kostnaden beräknades utifrån en schablon för arbetskostnad för de olika professionerna. Till detta lades kända kostnader som exempelvis läkemedelskostnader eller kostnader för hjälpmedel. Även arbetsgrupp D var en tvärprofessionell grupp med representanter från olika delar av regionen. 10

11 Arbetsgrupp A Arbetsgrupp B Arbetsgrupp C Arbetsgrupp D Hälsotillstånd (ICF) Orsak till hälsotillstånd (ICF) Hälsotillstådet s svårighetsgrad (ICF) Svårt i Livet" Behandlings -åtgärd Effekt Kunskap/ erfarenhet/ evidens Förväntad patientnytta Kostnadseffektivitet RANGORD- NING Figur 3. Strukturen i framtagandet av PrioHab utifrån den nationella modellen för öppna prioriteringar Parallellt med arbetet med att ta fram prioriteringsriktlinjer har andra stora utvecklingsprojekt pågått, några exempel är: Ett nytt vårddokumentationssystem har införts och i samband med detta har Habiliteringens vårdprocess omarbetats. Vårddokumentationssystemet är så långt det är möjligt utformat så att det skall fungera tillsammans med PrioHab. Detta arbete är inte färdigt utan utvecklas ständigt. Verksamheten arbetar med en lokalt utformad modell (Tankemodellen) för att säkerställa de olika professionernas kompentens inom olika utrednings- och behandlingsmetoder. Detta ger vägledning om vad alla inom en profession behöver kunna och vad några få specialister skall kunna. Innehållet i PrioHab och tankemodellen gällande behandlingsåtgärder bör vara överensstämmande. Ett projekt gällande översyn av all gruppverksamhet pågår för att få en likriktning gällande gruppbehandlingar, både gällande innehåll och syfte. Även gruppverksamhet ingår som behandlingsåtgärder i PrioHab. PrioHab All information som framkommit genom de olika arbetsgrupperna i framtagandet av PrioHab finns samlat i en Excel-fil som hanteras av styrgruppen för prioriteringsarbetet. En Access-databas har skapats för att underlätta sökning i materialet (Figur 4). Figur 4. Startsidan när Accessdatabasen för PrioHab öppnas. Sökningen i PrioHab kräver en del förkunskaper i ICF och ICF-CY då vissa av sökfälten skall fyllas med ICF-koder. 11

12 Förbättringskunskap Inom Habiliteringsområdet pågår ständigt forskning både internationellt och nationellt för att utveckla nya behandlingsmetoder och för att optimera befintliga metoder. I Sverige arbetar Föreningen Sveriges Habiliteringschefer med att ta fram rapporter för evidensbaserad habilitering (Föreningen Sveriges Habiliteringschefer, 2016). Men precis som inom övrig hälso- och sjukvården finns ett gap mellan vad som är bäst att göra och vad som faktiskt görs. Studier från USA och Nederländerna visar att så stor del som 30-40% av patienterna inte får tillgång till den vård som forskningen visar har bäst effekt samt att upptill 25 % av patienterna får verkningslös eller direkt skadlig vård (Grol & Grimshaw, 2003). Förbättringskunskap är ett samlingsnamn för de teorier, metoder och verktyg som kan användas för att lyckas med ett förändringsarbete. Grundläggande för förbättringskunskap är enligt Deming de fyra hörnpelarna: Förståelse för variation, Psykologi, Kunskapsteori och Systemförståelse (Bergman & Klefsjö, 2012; Langley, 2009). För att vården skall utvecklas behövs både den professionella kunskapen och förbättringskunskap (Figur 5). All personal inom hälso- och sjukvården har således två arbeten; to do the work and to improve the work (Batalden & Davidoff, 2007). Förbättringskunskapen hr en stark koppling till mikrosystemet (Figur 6) Figur 5: Illustration utifrån Bataldans beskrivning av hur professionell kunskap och förbättringskunskap samverkar för att utveckla kvaliteten i vården (Bardon, 2013). Figur 6. De inbäddade olika systemen i hälso- och sjukvården och en omvänd organisationspyramid för att illustrera mikro-, meso- och makronivå (Nelson, Batalden, & Godfrey, 2007) De senare åren har ett forskningsfält, förbättringsvetenskap, vuxit fram där man använder förbättringskunskapen kopplat till teorier för att förklara hur förändringar sker i sin naturliga kontext (Marshall, Pronovost, & Dixon-Woods, 2013). Utmärkande för förbättringsvetenskapen är att man införlivar Demings fyra hörnpelarna i forskningen. Mer traditionell forskning som till exempel 12

13 randomiserade kontrollerade studier tar inte hänsyn till kontextuella faktorer utan forskningen bedrivs på ett sätt där man försöker minimera påverkan från omgivningen (Berwick, 2008). När ett förbättringsarbete skall studeras är det en fördel om både kvantitativ och kvalitativ data används där kvantitativ data ger svar på om en förändring har inträffat och kvalitativ data svarar på varför eller hur förändringen skett (Portela, Pronovost, Woodcock, Carter, & Dixon-Woods, 2015). Nedan följer en beskrivning av Demings fyra hörnpelare: Förståelse för variation Variation finns i alla vårdprocesser. Att förstå och kunna tolka skillnader över tid är en viktig del för att kunna driva och utveckla förbättringar inom vården. Vad kan räknas som slumpmässig variation och kan ses som en systematisk variation orsakad av att något specifikt, som att en förändring har inträffat (Bergman & Klefsjö, 2012) Utifrån de prioriteringsriktlinjer som finns i Sverige och som syftar till att en jämlik och likvärdig vård skall bedrivas är det av intresse att studera variation mellan olika landsting vilket exempelvis görs genom öppna jämförelser (Socialstyrelsen, 2016c). Men det är också värdefullt att i mer lokal kontext studera vilka effekterna blir av användningen av prioriteringsriktlinjer gällande variation över tid och mellan team eller mottagningar. Kunskapsteori För att sammanfoga vad vi vet och vad vi gör krävs en kunskapsteori för hur vi lär oss. Demings syn på kunskap har fått stor påverkan inom förbättringskunskapen. Vi lär oss och utvecklas genom att testa. Förbättringar och ökat lärande kan ske genom att först planera och därefter genomföra. Efter genomförande måste handlandet studeras för att det därefter skall vara möjligt att agera med en ökad förståelse (Moen & Norman, 2006). Det är viktigt att kunskapen inte enbart blir ett personligt lärande utan utvecklas till nya handlingar och därmed ny kunskap, double-loop learning. För att detta skall bli möjligt krävs ett reflekterande förhållningssätt (Argyris, 1991). Det är svårt att säga när ett prioriteringsarbete är avslutat då det hela tiden tillkommer nya rön utifrån forskning eller att förutsättningarna gällande resurser förändras (Edin, 2011). Det är utifrån detta perspektiv viktigt att prioriteringsriktlinjer börjas användas även om det inte går att säga att de är färdiga. Systemförståelse Enligt Deming är systemtänkande en av de grundläggande delarna i förbättringskunskapen. Ett system kan definieras som ett nätverk av enheter eller komponenter som gemensamt strävar mot ett uppsatt mål (Bergman & Klefsjö, 2012). Systemtänkande är ett ramverk med än mängd kunskaper och verktyg för att enklare förstå mönstren inom systemet (Senge, 2006). Användning av prioriteringsriktlinjer inom en del av systemet kan innebära att vissa typ av vårdbehov inte blir tillgodosedda utifrån en låg rangordning (Sandman & Tinghög, 2011) vilket kan få konsekvenser för andra delar av systemet. Psykologi För att förstå samspel mellan olika aktörer såsom individer eller grupper behövs kunskap om psykologi och en förståelse om vad som skapar motivation (Bergman & Klefsjö, 2012). Inom motivationspsykologin är man intresserad av vilka drivkrafter som får oss att handla. Motivation kan delas upp i två delar. Yttre motivation i form av belöning från omgivning såsom till exempel bonus eller erkännande från andra. Inre motivation är däremot den kraft som ligger i själva aktiviteten och ger en känsla av kompetens och självbestämmande (Gjerde, 2012). Många förändringar som sker inom vården kommer till mikrosystemet från meso- eller makronivå. Så kallade top-down förändringar (Langley, 2009). Här finns en utmaning i att få gemensam målsättning med mikrosystemet för att de skall vara motiverade för en förändring (Senge, 2006). För en förändring som från början utgår från top-down skall leda till en inre motivation som bidrar att förändringsprocessen får en förankring hos medarbetarna kan en modell för förändringsarbete i 8 steg användas (Kotter, 2012): 1. Etablera känslan av nödvändighet 2. Bilda vägledande nätverk 3. Tydliggör visionen för förändringen 4. Kommunicera förändring 5. Berättiga andra att agera 6. Lyft fram och påvisa snabba resultat 7. Följ upp utvärdera och förändra 8. Skapa en förändringsbenägen kultur 13

14 Det lokala problemet Inom habiliteringsverksamheten i Västra Götalandsregionen startade 2011 arbetet med att ta fram prioriteringsriktlinjer på gruppnivå utifrån den nationella modellen (Broqvist, 2011) och ICF/ ICF-CY (Socialstyrelsen, 2010). Arbetet har tagit lång tid och att göra värderingen på gruppnivå har varit svårt, då skillnaderna kan vara mycket stora på individnivå. För närvarande pågår en implementering av prioriteringsriktlinjerna som ett beslutsstöd i verksamheten. Ett arbete som går trögt då verksamheten beslutat att PrioHab skall användas, men inte hur. Det har sagts att PrioHab skall vara ett beslutsstöd vid val av behandlingsåtgärder. Prioriteringar på individnivå görs av den enskilde medarbetare, som vid tveksamhet lyfter frågan till det tvärprofessionella habiliteringsteamet. Det faktum att vårdgivarna själva äger bedömningen utan insyn eller uppföljning kan innebära att det blir ojämlika bedömningar beroende på vilken vårdgivare och vilket team som gör bedömningen. Det är känt att det finns en ojämlikhet utifrån geografisk bostadsort inom regionen och att vissa patientgrupper får fler/färre insatser än vad som kan anses förväntat, samt att vissa hjälpmedel förskrivs i högre utsträckning av vissa team än av andra. Habiliteringen har också krav på sig att uppfylla vårdgarantin på 90 dagar när det gäller start av planerade behandlingar. Detta är ett mått som inte har följts inom Habiliteringen i Västra Götaland. Däremot har den förstärkta vårdgarantin på 30 dagar till start av utredning eller behandling gällande psykisk ohälsa redovisats. Hypotes En mer likvärdig vård bör kunna uppnås om beslut om behandling fattas på ett gemensamt systematiskt sätt. För att efterleva den etiska plattformen bör besluten utgå från den nationella modellen för öppna prioriteringar. Vilket innebär att hälsoproblemets svårighetsgrad, behandlingens nytta för patienten och kostnaden för behandlingen vägs ihop till en rangordning. Rangordningen skall vara en vägledning vid prioritering. Syfte Syfte med förbättringsarbetet Syftet med förbättringsarbetet är att börja använda beslutsstöd vid val av behandlingsåtgärder för att underlätta prioriteringar inom Habiliteringen. Syfte med studien av förbättringsarbetet Syftet med studien av förbättringsarbetet är att beskriva de tre deltagande habiliteringsteamens upplevelser av förbättringsarbete med fokus på prioriteringsriktlinjer. Metod Syftet med förbättringsarbetet var att är börja använda beslutsstöd för att underlätta prioriteringar utifrån hypotesen att detta skulle kunna leda fram till mer likvärdig vård oberoende av vilken vårdgivare eller vilket team patienten möter. För att uppnå detta har ett beslutstöd för prioritering (PrioHab) använts. Detta är framtaget av Habiliteringen i Västra Götaland utifrån den nationella modellen för öppna prioriteringar (Broqvist, 2011). PrioHab är utformat för att fungera på gruppnivå vilket innebär att det inte kommer att fungera optimalt för alla patienter där hänsyn kan behöva tas exempelvis utifrån omgivningsfaktorer. Ett nytt beslutsstöd för prioriteringar på individnivå, som utformats av Prioriteringscentrum, har därför att använts i de fall PrioHab inte ger stöd för prioriteringen. Det har hittills inte prövats i klinisk verksamhet (Bilaga 1). Till beslutsstödet finns en manual. Då detta endast är ett arbetsmaterial hos Prioriteringscentrum bifogas det inte i detta examensarbete. Användningen av ett liknande beslutsstöd för prioriteringar på individnivå har skett vid hjälpmedelsförskrivning (Winberg et al., 2014). 14

15 Forskningsmiljö Förbättringsarbetet och studien av förbättringsarbetet bedrevs på Barn och ungdomshabiliteringen i Uddevalla vilket är en av Habiliteringens 10 mottagningar. På mottagningen finns tre stycken tvärprofessionella team som arbetar utifrån en geografisk uppdelning utifrån var patienterna bor. Förbättringsarbetets organisation Uppdragsgivare för förbättringsarbetet var chefen för habiliteringsenheten i Uddevalla. Arbetet förankrades med Verksamhetschefen. Förbättringsarbetet leddes av författaren till detta arbete som genomförde dedde inom ramen för en Masterutbildning, Kvalitetsutveckling och ledarskap inom hälsa och välfärd, vid Högskolan i Jönköping. Befintlig arbetande styrgrupp för arbetet med PrioHab utsågs till styrgrupp för förbättringsarbetet. Både uppdragsgivaren och ledaren för projektarbetet ingick i Styrgruppen. En projektgrupp med en representant från vart och ett av de tre behandlingsteamen utsågs av uppdragsgivaren att tillsammans med förbättringsarbetets ledare ansvara för planering och uppstart av förbättringsarbetet. Mikrosystemet Ett kliniskt mikrosystem är den plats där patienten och/ eller patientens företrädare träffar vårdgivaren och den plats där värde skapas för patienten. En kartläggning av mikrosystemet gjordes utifrån 5p som är en metod där man identifierar syfte, patient, profession, process och mönster, vilket gav en grund för förbättringsarbetet (Nelson et al., 2007). Syfte Alla tre teamen har samma uppdrag vilket utifrån aktuell verksamhetsplan innebär: att skapa värde för patienten, skapa tillgänglighet och fokusera på framtidsfrågor. Utifrån aktuell politisk beställning är Habiliteringens grund åtagande att erbjuda habiliterande åtgärder på specialistnivå till personer med medfödda eller tidigt uppkomna funktionsnedsättningar som ger stora svårigheter i vardagen. Patienter Målgruppen för de tre behandlingsteamen är samma vilket innebär att patienterna har bestående eller långvarig funktionsnedsättning För att få stöd från Habiliteringen skall patienterna höra till någon av följande grupper (Habilitering & Hälsa, 2015c): neuropsykiatriska funktionsnedsättningar rörelsehinder utvecklingsstörning förvärvade hjärnskador Vid uppstarten av förbättringsarbetet hade: team 1 totalt 131 patienter, team 2 totalt 127 patienter och team 3 totalt 116 patienter. Profession. De tre behandlingsteamen är i grunden relativt lika i sin bemanning och består av arbetsterapeut, kurator, logoped, psykolog, sjukgymnast/ fysioterapeut, sjuksköterska och specialpedagog. Som stöd till behandlingsteamen finns administrativ person som bland annat bemannar receptionen. De tre teamen har en gemensam chef. Processer Vårdprocessen för patienten beskrivs utifrån en generisk processmodell där fokus är att varje hälsoproblem som patienten har följer sin egen process. Detta innebär att om en patient får åtgärder mot flera olika hälsoproblem kan dessa finnas på olika steg i den generiska processmodellen (Figur 7). Fokus för aktuellt förbättringsarbete ligger på processteg 8 och 9 Processteg 8 innebär att utifrån utredningsresultaten bestämma vilka behandlande åtgärder som kan lösa patientens hälsoproblem och processteg 9 innebär att man planerar behandlingen i samråd med patient och patientföreträdare. 15

16 Figur 7. Vårdprocessen för varje hälsoproblem patienterna har och som föranleder åtgärder från Habiliteringen Mönster Habiliteringen kännetecknas av ett tvärprofessionellt arbetssätt med veckovis återkommande teamkonferenser för att planera arbetet. Det finns en kultur inom Habiliteringen som innebär att behandlingen bara rullar på såtillvida att om man utrett och behandlat ett hälsoproblem fortsätter man bara att behandla nästa problem utan att reflektera över hur angelägen den behandlingen är i förhållande till andra patienters behov. Personal inom Habiliteringen har till stor del kunnat styra vilka behandlingsåtgärder som erbjuds. Detta har gjorts utifrån den bakgrund och kompetens som varje enskild behandlare har och har lätt till att insatserna kan skilja sig åt beroende på vilken personal som patienten möter, även inom en profession. Förbättringsarbetets planeringsfas Projektgruppen inledde sitt arbete i mars Projektgruppen genomförde små pilottester av PrioHab utifrån ett antal patienter samt att ett bedömningsformulär för prioriteringar på individnivå testades. Detta gjordes genom att projektgruppen använde det i några fall för att se om det skulle kunna fungera som komplement till PrioHab i de fall man behövde ta särskild hänsyn till omgivningsfaktorer eller att PrioHab inte täckte in aktuellt hälsoproblem. Beslutsstödet för att ge stöd i prioriteringar på individnivå har utvecklats av prioriteringscentrum, Linköping. Bedömningsformuläret är en vidareutveckling av det beslutsstöd som använts inom hjälpmedelsverksamheten i Uppsala(Winberg et al., 2014) så att det skall kunna användas i alla typer av vårdverksamheter för att omsätta riksdagens riktlinjer för prioriteringar och dess etiska plattform på individnivå (Bilaga 1). Som grund för att kunna använda bedömningsformuläret behöver man ha kunskap om: Tillståndet/problemet som skall åtgärdas Aktuell åtgärd Mål med åtgärden Därefter tas ställning till hur svårt hälsoproblemet är och vilken nytta behandlingen kan göra och vad den kostar, för att få fram en rangordningssiffra (Figur 8). För att få fram patientnyttan används en matris där svårighetsgraden och den förväntade effekten vägs ihop till patientnytta. När rangordningen tas fram skall störst vikt läggas vid hälsoproblemets svårighetsgrad och minst tyngd på kostnaden. 16

17 Figur 8. Sammanställning över frågor för att kunna få fram en rangordningssiffra på individnivå. Bedömningarna var inte samstämmiga gällande rangordningssiffran som framkom med det individuella bedömningsformuläret jämfört med innehållet i PrioHab men gruppens ställningstagande var att den var tillräckligt god för att kunna användas som komplement till PrioHab. En utbildningsdag planerades för samtlig behandlingspersonal för att ge en ökad kunskap i den nationella modellen för öppna prioriteringar, den etiska plattformen, hur det individuella beslutsstödet kan användas och hur databasen till PrioHab fungerar. Utbildningsdagen genomfördes i juni 2015 och var en blandning av föreläsningar och praktiska moment. De praktiska momenten utgick från patientfall där teamen först fick föreslå en behandlingsåtgärd samt ange en rangordningssiffra 1-10 utan att ha tillgång till vare sig bedömningsformuläret för prioritering på individnivå eller PrioHab. Därefter fick de på nytt gå igenom patientfallen med hjälp av beslutsstödet på individnivå (Tabell 2). Teamen hanterade uppgiften på olikas utifrån hur mycket tid man ägnade åt diskussion vilket gav att de lämnade ifrån sig olika mycket svar. Siffrorna kan inte helt jämföras mellan teamen då föreslagen behandlingsåtgärd kan skilja sig åt. Team 1 utmärkte sig genom att efter genomgång av patientfallen snabbt fatta ett beslut gällande vilken rangordning föreslagen insats skulle ha. Team 2 och 3 ägnade mer tid till diskussioner för att hitta optimal insats utifrån ett tvärprofessionellt perspektiv. Tabell 2. Hur de olika teamen värderade rangordning för olika patientfall. Team 1 Team 2 Team 3 Fritt Beslutsstöd Fritt Beslutsstöd Fritt Beslutsstöd Patientfall 1 Linus 2 Patientfall 2 Adam Patientfall 3 Kalle Patientfall 4 Sebastian 8 7 Patientfall 5 Lovisa 5 3 Patientfall 6 Rebecka 5 2 Patientfall 7 Olle

18 Då utbildningsdagen genomfördes strax före semestrarna hölls en halvdags repetition i början av september. Teamen fick i samband med detta utbildningstillfälle uppdraget att vid beslut om en behandlingsåtgärd föra in rangordningssiffran för åtgärden i det bokningsunderlag som skapas antingen som en post i väntelistan eller som en händelse i behandlarens kalender. Syftet med detta var att kunna följa hur ofta man använde PrioHab respektive bedömningsformuläret för prioritering på individnivå. Förbättringsarbetets genomförande För att strukturera förbättringsarbetet har projektgruppen använt sig av Nolans förbättringsmodell (Langley, 2009)(Figur 9). Figur 9. Illustration av Nolans förbättringsmodell i svensk översättning(bardon, 2012). Syftet med förbättringsarbetet är som tidigare beskrivits är att börja använda beslutsstöd vid val av behandlingsåtgärder för att underlätta prioriteringar med hypotesen att en mer likvärdig vård bör kunna uppnås om beslut om behandling fattas på ett gemensamt systematiskt sätt och att rangordningen är en vägledning vid prioritering. Ett mått som valdes för att följa förbättringsarbetet var att över tid följa vilka behandlingsmetoder som erbjuds patienterna i respektive team. Data hämtades från journalsystemet där det är möjligt att ta fram statistik på vilka behandlingar som genomförts utifrån vilka sökord som använts. Sökorden är kategoriserade utifrån de olika komponenterna ICF/ ICF-CY kompletterat med antalet hjälpmedelsbehandlingar. Nästa mått som valdes var att följa hur lång tiden var mellan besluten om behandling och behandlingsstart. Detta mättes genom att följa de bokningsunderlag som skrevs i journalen och som registrerades med rangordningssiffra. Mätningen började i samband med starten av förbättringsarbetet 1 oktober Habiliteringen i VGR har inte tidigare följt väntetid från beslut om behandling till behandlingsstart. Det var också intressant att veta hur ofta PrioHab respektive det individuella beslutsstödet användes. När det gäller förbättringsarbeten inom vården är det önskvärt att patienterna är involverade men då både PrioHab och bedömningsformuläret för prioritering på individnivå är framtagna för att var personalens redskap har patienterna eller deras anhöriga inte involverats. Så för att få en bild av hur förbättringsarbetet påverkar patienterna har frågeområden gällande detta finns med i studien av förbättringsarbetet som genomförts med fokusgrupper. 18

19 Figur 10. Översikt över de olika stegen i förbättringsarbetet och hur studien av förbättringsarbetet interagerat med förbättringsarbetet De PDSA-hjul som planerades var (Figur 10): PDSA 1 (Se bilaga 1). Från och med oktober 2015 skall alla beslut om behandling rangordnas och rangordningssiffran skall föras in i bokningsunderlaget som återfinns i väntelista eller kalender i journalsystemet. PDSA 2 (Se bilaga 2). Från och med januari 2016 skall rangordningssiffran ligga till grund för den prioritering som görs när behandlingsarbetet planeras. Parallellt med förbättringsarbetet genomför styrgruppen en revidering av innehållet i PrioHab utifrån synpunkter som inkommit under det halvår som databasen varit tillgänglig för hela verksamhetsområdet. Exempel på synpunkt har varit varför vissa aktivitetsproblem inom ICF inte funnits med som hälsoproblem i PrioHab eller att man anser att rangordningen inte stämt för vissa åtgärder. Dataanalys Vilken typ av behandling som patienterna har erbjudits har följts med linjediagram för att kunna jämföra enheterna över tid. Löpande hämtades data från ett utdatasystem som är kopplat till vårddokumentationssystemet, vilket gjorde det möjligt att även plocka fram bakgrundsdata. Data presenterades löpande för medarbetarna i teamen. Gällande hur ofta beslutsstöden användes och hur lång tid det tog från det att beslutet togs till det att behandlingen startade gick inte att få fram från utdatasystemet. Data fick istället manuellt plockas från vårddokumentationssystemets väntelista där det i bokningsunderlagt framgick när beslutet togs. När uppgifter om planerad behandling försvann från väntelistan kontrollerades datum för behandlingsstart i behandlarens kalender. Denna data har under förändringsarbetet följts med styrdiagram av typen XmR utifrån att antal dagar på väntelistan räknas som variabel data samt att varje mätpunkt motsvarar en individuell patient (Elg, 2013; Provost & Murray, 2011) 19

20 Metod för studien av förbättringsarbetet För att svara mot syftet att beskriva medarbetarnas/ behandlingsteamens upplevelser av förbättringsarbetet har en kvalitativ metod valts. Studien har genomförts som en deskriptiv fallstudie med induktiv ansats där ett fenomen studeras i sin realistiska miljö eller sin kontext (Yin & Retzlaff, 2013). Fallstudier lämpar sig väl när man vill försöka förklara, förstå eller beskriva företeelser när studieobjekten är komplexa (Backman, 2008; Baker, 2011). Metoden som valdes för denna kvalitativa studie var fokusgrupper där fokusgrupper genomfördes vid två tillfällen med respektive behandlingsteam. Utifrån vad som framkom efter det första tillfället med fokusgrupp fanns möjlighet att justera förbättringsarbetet utifrån varje teams förutsättningar. Det första tillfället för fokusgrupperna valdes utifrån att teamen arbetat med att ange rangordningen för planerade behandlingar i väntelistan. Moderator för fokusgrupperna var ledaren för förbättringsarbetet. Samtalet som bedrevs i de olika fokusgrupperna bandades med både bild och ljudupptagning för att underlätta transkribering. Fokusgrupperna genomfördes utifrån en semistrukturerad frågeguide Följande frågeområden användes: Tidigare erfarenheter av kvalitets-/ förbättringsarbete Teamets syn på aktuellt förbättringsområde kring prioriteringar Teamets tankar kring prioriteringsriktlinjer På vilket sätt har förbättringsarbetet påverkat eller kommer att påverka: medarbetarna, patienterna, arbetsprocesserna. Utifrån transkriptionen av fokusgrupperna gjordes en kvalitativ innehållsanalys utifrån Graneheim och Lundman. Detta innebär att texten tolkas för att hitta likheter och skillnader i materialet (Graneheim & Lundman, 2004). Materialet lästes igenom ett flertal gånger och meningsbärande enheter valdes ut som därefter kondenserades och kodades utifrån innehållet. Därefter grupperades koderna i underkategorier och kategorier för att slutligen utmynna i ett tema för innehållet. Under analysens gång ökar graden av abstraktion. Andra tillfället för fokusgrupper genomfördes i början av mars 2016 då planeringen var att teamen skulle ha börjat använda rangordningssiffrorna i sin arbetsplanering. Frågeområden vid detta tillfälle var: Kan ni berätta om era upplevelser av vårt förbättringsarbete så långt som vi kommit nu Vad tänker ni om förändringar/ förbättringsidéer som kommer uppifrån Vart tänker ni att vi skall nå med vårt förbättringsarbete Är det något ytterligare ni vill tillägga som hänger ihop med förbättringsarbeten Dessa frågeområden valdes ut när de första fokusgrupperna redan var genomförda och valdes för att komplettera det första tillfället och för att få ytterligare information om medarbetarnas upplevelser av förbättringsarbetet. Materialet från andra fokusgruppstillfället analyserades på samma sätt som vid de första fokusgrupperna och sammanfördes med materialet från första tillfället för fokusgrupp. Urval Vid båda tillfällena för fokusgrupper genomfördes dessa med respektive team. Medarbetarna hade fått reda på tillfället för fokusgrupper ett par veckor innan genomförandet och att det var helt frivilligt att delta. De medarbetare som var tillgängliga och ville deltog i fokusgrupperna. De informerades även precis innan fokusgruppen om syftet och det var frivilligt att delta. Etiska överväganden Förbättringsarbete ingår som en del i det vardagliga arbetet inom hälso- och sjukvården. Det finns ett etiskt ansvar för både vårdpersonal och patienter att medverka i förbättringsarbeten under förutsättning att gällande etiska krav uppfylls (Schouten, Hulscher, van Everdingen, Huijsman, & Grol, 2008). Några personuppgifter från vare sig patienter eller medarbetare har samlats in som skulle kunna röja patienternas eller deltagarnas identiteter. 20

21 Både förbättringsarbetet och studien av förbättringsarbetet har muntligt sanktionerats av verksamhetschefen. Att börja använda ett beslutstöd för prioriteringar (PrioHab) vilket varit förbättringsarbetets syfte vilar också på ett beslut taget av den politiska styrelsen för Habilitering & Hälsa i Västra Götalandsregionen. Under förbättringsarbetet har statistik hämtats från journalsystemet utifrån vilka behandlingsmetoder som genomförts. Dessa uppgifter är avidentifierade när de plockas ur systemet och utifrån redovisning på gruppnivå är det inte möjligt att urskilja enskilda individer. Däremot har projektledaren haft tillgång till journalsystemet för att hämta uppgifter från väntelista och medarbetarnas kalendrar. Detta har godkänts av verksamhetschefen. För stöd till behandlingsteamen har projektledaren vid upprepade tillfällen medverkat vid teamens konferenser där patienter diskuteras. Samtliga sådana diskussioner har journalförts och det finns angivet att projektledaren varit närvarande. Inom Habiliteringsverksamheten är det vanligt att patienter diskuteras i hela teamet och det förekommer att medarbetare som inte har en direkt patientrelation medverkar. Det finns upparbetade rutiner som innebär att alla sådana diskussioner journalförs och att samtliga närvarande namnges. Vetenskapsrådet har angett följande fyra krav för god forskningsetik i syfte att skydda individerna som deltar i forskningen (Vetenskapsrådet, 2002): Informationskrav Samtyckeskrav Konfidentialitetskrav Nyttjandekrav Gällande studien av förbättringsarbetet har alla deltagande medarbetare både inför och i anslutning till fokusgrupperna muntligt informerats om syfte och att det är frivilligt att delta. Då det vid utbildningstillfället som föregick förbättringsarbetet informerades om att fokusgrupper skulle genomföras framkom det från medarbetarna att det inte fanns behov av skriftlig information eller någon samtyckesblankett. Fokusgrupperna har inletts med att muntlig information om att det är frivilligt att delta och konfidentialitet har utlovats såtillvida att det i sammanställda materialet inte går att utläsa vem som sagt vad. Det insamlade materialet från fokusgrupperna kommer endast användas inom ramen för denna studie och inte spridas. En etisk egengranskning har genomförts och med undantag av att informationen gällande fokusgrupperna getts muntligt istället för skriftligt föreligger inga skäl till att studien skulle behöva granskas av etikprövningsnämnden. Resultat Resultatet redovisas separat utifrån förbättringsarbetet och studien av förbättringsarbetet. Figur 10 visar hur förbättringsarbetet och studien av förbättringsarbetet interagerat. Resultat från förbättringsarbetet Förbättringsarbetet startades i patientarbetet i månadsskiftet september- oktober Inför detta hade projektgruppen gjort förberedande tester i mindre skala samt genomfört två utbildningsdagar med all behandlingspersonal vilket framgår i metodavsnittet. PDSA 1 (Se bilaga 1) För medarbetarna innebar detta att beslutsstöd skulle användas när det var dags att ta beslut om en behandlingsåtgärd inför steg 9 i vårdprocessen (Figur 9). Mätningarnas resultat gällande hur behandlingsinsatserna fördelas utifrån ICFs komponenter visar sig fungera som ett visuellt stöd för medarbetarna (Figur 11 och Bilaga 3) Mätningen ger en bild av hur respektive teams behandlingsinsatser fördelas. Däremot konstaterades det att mätningen inte kunde användas för att jämföra del olika teamen beroende på att fördelningen av patienter inte var likadan i de tre teamen både utifrån antal och fördelning i de olika målgrupperna. Mätningen skulle inte kunna ge svar på frågan om en mer likvärdig vård skulle kunna uppnåtts. 21

22 Antal behandlingsinsatser Under perioden oktober 2015 till mars 2016 hade PrioHab använts som beslutsstöd 71 gånger och beslutsstödet på individnivå 2 gånger. Fördelningen av hur mycket beslutstöden använts var ojämn mellan de tre teamen och antalet beslut där beslutsstöd använts var 12, 31 respektive 30 gånger Team 1 Team 2 Team 3 Figur 11. Exempel på linjediagram som användes inledningsvis i förbättringsarbetet för att följa hur mycket behandlingsinsatser respektive team genomförde utifrån de olika domänerna i ICF. Detta diagram visar antal behandlingar per månad som riktat sig mot omgivningsfaktorer i respektive team. Övriga linjediagram redovisas i Bilaga 3. Inför PDSA 2 (Bilaga 2) genomfördes en avstämning med respektive team i januari 2016 där det teamet tillsammans med en representant från projektgruppen la upp hur man skulle arbeta vidare med förbättringsarbetet, vilket gjorde att de tre teamen valde att fokusera på lite olika områden. Team 1 beslutade sig för att beslutsstödet alltid skulle användas vid behandlingsplanering gällande nya patienter. De bestämde också att beslutsstöden främst skulle användas i samband med teamkonferenserna och att rangordningen skulle lyftas fram vid återkommande yrkesspecifika prioriteringsmöten. Team 2 valde att efter alla genomförda utredningar skulle beslutsstödet användas. Team 3 beslutade sig för att avsätt mer tid i samband med varannan teamkonferens för att gemensamt se över och prioritera utifrån de yrkesspecifika väntelistorna. De beslutade också att cirka ett halvår efter att patienterna kommit nya till habiliteringen skall beslutsstödet ha använts. För att kunna jämföra teamens behandlingsåtgärder skapades en ny typ av mätning som bygger på vilken data som registrerats i journalsystemet. Data togs fram i flera steg för att kunna visa skillnader och likheter mellan hur mycket man ger behandlingsinsatser till de olika målgrupperna (Bilaga 4) och vilken typ av behandling som ges (Bilaga 5, 6 och 7). Resultatet visar att det är relativt lika mellan teamen när det gäller hur stor andel av behandlingsinsatserna som ges till patienter med utvecklingsstörning eller autismspektrumstörning. Däremot är det större skillnader mellan teamen när det gäller andelen behandlingsinsatser till patienter med rörelsehinder (Figur 12) som visar att team 1 ger fler behandlingsinsatser till sina rörelsehindrade patienter än team 2. Andelen rörelsehindrade patienter i förhållande till det totala patientantalet som fått behandlingsinsatser är ganska lika i de tre teamen: Team 1, 13% Team 2, 12% Team 3, 14% 22

23 maj-14 jun-14 jul-14 aug-14 sep-14 okt-14 nov-14 dec-14 jan-15 feb-15 mar-15 apr-15 maj-15 jun-15 jul-15 aug-15 sep-15 okt-15 nov-15 dec-15 jan-16 feb-16 mar-16 Andel maj-14 jun-14 jul-14 aug-14 sep-14 okt-14 nov-14 dec-14 jan-15 feb-15 mar-15 apr-15 maj-15 jun-15 jul-15 aug-15 sep-15 okt-15 nov-15 dec-15 jan-16 feb-16 mar-16 Andel maj-14 jun-14 jul-14 aug-14 sep-14 okt-14 nov-14 dec-14 jan-15 feb-15 mar-15 apr-15 maj-15 jun-15 jul-15 aug-15 sep-15 okt-15 nov-15 dec-15 jan-16 feb-16 mar-16 Andel Team 1 50% 40% 30% 20% 10% 0% Procent p-bar LCLp UCLp Månad Team 2 50% 40% 30% 20% 10% 0% Procent p-bar LCLp Månad Team 3 50% 40% 30% 20% 10% 0% Procent p-bar LCLp Månad Figur 12. Andelen genomförda behandlingsinsatser som riktar sig till patienter med rörelsehinder av det totala antalet behandlingsinsatser för respektive team. Utmärkande för hur behandlingsinsatserna fördelas (Bilaga 5, 6 och 7) är att team 1 har en större andel hjälpmedelsbehandling än övriga team oavsett vilken målgrupp patienterna tillhör. Figur 13 visar hur stor andel hjälpmedel är av behandlingsinsatserna till patienter med autismspektrumstörning. 23

24 maj-14 jun-14 jul-14 aug-14 sep-14 okt-14 nov-14 dec-14 jan-15 feb-15 mar-15 apr-15 maj-15 jun-15 jul-15 aug-15 sep-15 okt-15 nov-15 dec-15 jan-16 feb-16 mar-16 Andel maj-14 jun-14 jul-14 aug-14 sep-14 okt-14 nov-14 dec-14 jan-15 feb-15 mar-15 apr-15 maj-15 jun-15 jul-15 aug-15 sep-15 okt-15 nov-15 dec-15 jan-16 feb-16 mar-16 Andel maj-14 jun-14 jul-14 aug-14 sep-14 okt-14 nov-14 dec-14 jan-15 feb-15 mar-15 apr-15 maj-15 jun-15 jul-15 aug-15 sep-15 okt-15 nov-15 dec-15 jan-16 feb-16 mar-16 Andel Team 1 50% 40% 30% 20% 10% 0% Procent p-bar LCLp UCLp Månad Team 2 50% 40% 30% 20% 10% 0% Procent p-bar LCLp UCLp Månad Team 3 50% 40% 30% 20% 10% 0% Procent p-bar LCLp UCLp Månad Figur 13. Jämförelse mellan de tre teamen gällande hur stor andel av de totala behandlingsinsatserna som gäller hjälpmedel till patienter med autismspektrumstörning. 24

25 Moving Range (mr) Väntetid i dagar PDSA 1 inleds PDSA 2 inleds Figur 14. XmR-diagram över väntetid från beslutsdatum till behandlingsinsatsen startar. De stora punkterna visar behandlingsinsatser rangordnade 6-8. Övriga punkter motsvarar rangordning 2-5. X- axeln visar besluten i kronologisk ordning utifrån när de togs. Totalt antal påbörjade behandling där beslutstödet använts uppgår till 58 st. Styrdiagrammet (Figur 14.) visar att sedan starten av förbättringsarbetet ligger medelväntetiden på 36,4 dagar från beslut om en behandlingsinsats tills den startar. Den övre styrgränsen ligger på knappt 110 dagar vilket kan jämföras med vårdgarantin på 90 dagar. Vårdgarantin har överskridits vid 3 tillfällen. Vid första tillfället där beslutet togs hade behandlingsåtgärden rangordning 8 vilket var den lägsta rangordningen av alla behandlingsinsatser som det beslutades om. Det andra tillfället gällde en åtgärd med rangordning 5 som blev fördröjd utifrån svårigheter med att samordna en tid med patientens skola. Vid tredje tillfället gällde det en åtgärd med rangordning 7 där behandlingsstarten var beroende av tillgängligheten på Hjälpmedelscentralen. Från det att teamen fick ett ökat inflytande över förbättringsarbetet i januari 2016 har väntetiden gällande start av behandling minskat. Av de 71 beslut som tagits gällande beslut om behandling har 4 avböjts av patient och/ eller närstående och 9 återfinns fortfarande på väntelistan. Av de patienter som fortfarande finns på väntelistan har ingen väntat mer än 30 dagar. Resultat från studien av förbättringsarbetet Studien av medarbetarnas upplevelser av förbättringsarbetet genomfördes med hjälp av fokusgrupper med medarbetare från de tre olika teamen i två omgångar (Tabell 3). Tabell 3. Samanställning över när de olika fokusgrupperna genomfördes och hur många medarbetare från respektive team som deltog Fokusgrupp tillfälle 1 Fokusgrupp tillfälle 2 Datum Antal deltagare Datum Antal deltagare Team Team Team Exempel på hur meningsenheter har kondenserats, kodats och kategoriserats framgår av bilaga 8. 25

26 Resultatet av den kvalitativa innehållsanalysen utifrån materialet från fokusgrupperna utmynnade i ett tema och fyra kategorier med totalt 17 underkategorier vilket redovisas i Tabell 4. Tabell 4. Resultatet från innehållsanalysen från fokusgrupperna uppdelat i tema, kategorier och underkategorier Tema Kategorier Underkategorier Beslutsstöd och förbättringsarbete påverkas av yttre faktorer Beslutsstödets utformning fungerar men behöver ständigt förbättras Andra förändringar som sker påverkar vårt förbättringsarbete Habiliteringens uppdrag sätter ramar för vad vi prioriterar Motsättningar mellan prioriteringsriktlinjer och vårdgaranti Sårbarhet utifrån att stor del av kunskapen i verksamheten är personbunden Databasens innehåll ger en vägledning i valet av behandling Databasens innehåll ger en ökad styrning av behandlingsinsatserna Det individuella beslutsstödet ger en förståelse ICF ger ett gemensamt språk och möjliggör jämförelse mellan patienter Osäkerhet kring innehållet i databasen Prioriteringsriktlinjer upplevs värdefullt men påverkas av beslutsstödets utformning och yttre faktorer. Förbättringsarbetet ger vinster men kräver tid och engagemang Riktlinjer ger en grund för prioritering men ger inte alla svar Prioritering blir enklare om behandlingsinsatserna är rangordnade Faktorer att beakta vid uppstart av förbättringsarbete Faktorer som påverkar om förändringen blir bestående Förbättringsarbetet kommer på sikt ge högre kvalitet på vården Förändringsarbete måste få ta tid Förändringsarbete måste skapa värde Dialog utifrån vår prioriteringsordning och familjernas önskemål Grunderna för hur vi prioriterar skall vara kända Motstridig syn påverkar prioritering Resursbrist påverkar möjligheten till likvärdig vård Riktlinjer stödjer prioritering utifrån patientens behov Risk att viss typ av behandlingsarbete väljs bort Prioriteringsriktlinjer upplevs värdefullt men påverkas av beslutsstödets utformning och yttre faktorer är det gemensamma temat utifrån de kategorier och underkategorier som framkom utifrån innehållsanalysen från fokusgrupperna. Respektive kategori beskrivs utifrån innehåll. 26

27 Beslutsstöd och förbättringsarbete påverkas av yttre faktorer Förbättringsarbetet påverkas av andra förändringar som sker i verksamheten och som man måste förhålla sig till. Verksamheten har de senaste åren genomgått en stor förändring där fyra verksamhetsområden slagit ihop till ett. Detta har lett till att mycket tid har använts och fortfarande används till att få verksamheten så likvärdig som möjligt utifrån geografiska aspekter. Andra faktorer som påverkar hur förbättringsarbetet och användningen av beslutsstöden är förändringar i personalgruppen som inträffat under arbetets gång. Till yttre faktorer räknas också förändrade rutiner. Ett exempel på detta är förändrade rutiner för hur vårdprocessen skall dokumenteras. Sen tycker jag att handboken för vårdprocessen som vi fick förra veckan känns jättebra. Den hade vi velat ha från början. Processen med tydliga steg hur vi gör och hur vi dokumenterar. Medarbetarna anser att större förändringar skall genomföras en i taget och att verksamheten länge påverkats av flera större förändringar, exempelvis införandet av ett nytt journalsystem som fortfarande kräver mycket energi att förhålla sig till eller att det nu pågår ett projekt som ser över all gruppverksamhet i verksamheten. En medarbetade konstaterade; parallella spår så här och där förväntas vi att dyka in i alla de här spåren och simma oss fram och så förväntas vi komma ut som nåt nytt där framme och det blir väldigt jobbigt, så de här med för var och en sak för sig tror jag är väldigt bra i förhållande till allt annat gör att det blir en stress. Som en yttre faktor anges också att Habiliteringens uppdrag sätter ramar för vad som kan prioriteras högt. Vissa behandlingsinsatser har prioriterats ner i PrioHab utifrån att andra verksamheter som skola eller andra vårdgivare har dessa som uppdrag. Även den generella vårdgarantin på 90 dagar till behandlingsstart och den förstärkta vårdgarantin på 30 dagar för psykisk ohälsa påverkar i vilken utsträckning prioriteringen kan göras utifrån behandlingsinsatsernas rangordning. då blir ju alltid autismspektrum högsta prio oavsett vilken siffra de har och det känns lite orättvist tycker jag. Det kan göra mig lite arg ibland Möjligheterna att engagera sig i förbättringsarbetet har sett lite olika ut i de tre teamen utifrån förändringar i personalgruppen. Det framkommer även att verksamheten är sårbar utifrån att när personal slutar eller blir sjukskrivna kan möjligheterna att ge den mest effektiva behandlingsinsatsen påverkas. Det blir kanske då inte möjligt att erbjuda den mest effektiva behandlingsmetoden utifrån innehållet i PrioHab. Beslutsstödets utformning fungerar men behöver ständigt förbättras Innehållet i PrioHab, som i huvudsak är det beslutsstöd som använts, är tänkt som en vägledning när behandlingsinsats skall väljas. Resultatet när man gjort en sökning visar en eller flera tänkbara behandlingsmetoder. Dessa är beskrivna i text och det framgår också hur stor tidsåtgång behandlingen förväntas ta samt vilken rangordning den har. Medarbetarna anser att det till stor del fungerar som en vägledning vid valet av behandlingsinsats. ofta tycker jag beskrivningarna och åtgärderna stämmer ganska väl överens med vad man har tänkt sig. Sen är det just de här väldigt genomsnittliga siffrorna och gångerna som blir helt knasigt. Vilket blir väldigt generellt. Men ganska ofta kanske man ändå hittar rätt område beskrivet Beskrivningarna av behandlingsåtgärder och den rangordning de har kan vara en hjälp att vara mer objektiv i de kontakter man haft under lång tid. Att databasen och sökningen i den till stor del bygger på ICF anser man vara bra utifrån att det blir ett generellt språk som kan användas av alla som arbetar i vården och att det möjliggör jämförelse mellan olika patientgrupper. Det stämmer även överens med hur sökorden i journalsystemet är uppbyggt vilket är en fördel. Databasen kan även fungera som en lista över alla behandlingsmetoder som används i Habiliteringen. Det är möjligt att söka fram alla behandlingsmetoder som används av en profession och utifrån det se mot vilket hälsoproblem behandling passar utifrån den angivna rangordningen. Detta är ett bra stöd både till nya medarbetare i habiliteringen som kan uppleva en viss osäkerhet gällande val av behandlingsmetod och till mer rutinerade medarbetare som kan få sina val av behandlingsmetod bekräftade. Man säger så här tänk vad bra om vi hade en lista på alla saker som vi erbjuder från Habiliteringen, så alla visste liksom vad vi jobbar med. Det är ju det som det är egentligen, eller tanken att det ska vara PrioHab-databasen 27

28 Det är inte det som är huvudsyftet med PrioHab, men jag tror att det finns en viss trygghet ändå i att om någon ifrågasätter, eller om man skulle ifrågasätta, vad gör logopederna egentligen. Innehållet i PrioHab innebär också en styrning utifrån att det preciseras vilken yrkesgrupp som skall göra vad. Detta stämmer inte alltid helt med hur man inom teamen valt att dela på arbetsuppgifter utifrån att de olika professionernas kompetenser överlappar varandra. Att behandlingsmetoderna är preciserade med tidsåtgång uppfattas också som en ökad styrning. När PrioHab skulle introduceras för all personal i verksamheten, det vill säga den information som all personal i hela Västra Götaland fick och som inte skall blandas ihop med aktuellt förbättringsarbete, väcktes ifrågasättanden. först tänkte man så här, eller jag tänkte så här, att herre gud prioritera det är klart man kan det. Jag är proffs på mitt liksom. Jag kan väl prioritera ska jag behöva ha en sån databas för att fråga liksom på nåt sätt Det individuella beslutsstödet har inte använts i så stor utsträckning i förbättringsarbetet men även om bedömningen blir mer subjektiv så har det gett en ökad förståelse över att rangordningen är en sammanvägning av svårighetsgrad, patientnytta och kostnad. det förtydligade det hela att man väger faktiskt ihop flera olika kriterier, både kostnad och effektivitet och så. Det tycker jag har satt sig lite, på ett bra sätt... Det finns också synpunkter på om man kan lita på innehållet i databasen och att det var jobbigt att söka i den till en början. Man upptäcker att en del saknas i den och upplever att systemet är fyrkantigt. Det som främst saknas i PrioHab är att omgivningsfaktorer såsom familjesituation eller attityder från omgivningen inte påverkar rangordningen. Medarbetarna anser att stöd till närstående ofta är lågt rangordnat. Det framkommer också önskemål om att delen kring kunskapsunderlag eller evidens behöver utvecklas i kommande revideringar. Kan man få utvecklat de här delarna som talar om hur mycket evidens som finns. För att de kan bli ännu bättre och fylligare. För det är ofta nånting som jag inte har koll på själv. Finns det evidens för det här. Det hade varit jättevärdefullt för man kan inte ha det i huvudet hela tiden Förbättringsarbetet ger vinster men kräver tid och engagemang Förbättringsarbetet som innebär att väntelistan innehåller en siffra på rangordningen gör det enklare att prioritera när det gäller beslut om nya behandlingsinsatser. Men det har krävts av medarbetarna att de stannar upp i vårdprocessen och använder något av beslutsstöden för att få fram rangordningssiffran. Det finns en önskan om att rangordna fler kategorier såsom till exempel uppföljningar på tidigare insatta behandlingar. Först kändes det bara jobbigt. Man har tusen saker att göra efter ett besök. Men nu har jag fått in det och längtar efter att det skall bli siffror i hela väntelistan. Det kan hjälpa oss att prioritera bland patienterna så att det inte blir den som skriker högst får det. Ibland är det ju så att de gör sig en egen prioritering vissa familjer. Det vill vi ju inte. Det behöver vi ha hjälp med Medarbetarna ser positivt på hur uppstarten var med två utbildningstillfällen och information om vad som förväntades av dem. Det som inte var så bra var att första utbildningstillfället låg strax före semestern och det finns önskan om uppföljande utbildning. Man uppskattar att projektgruppen varit delaktiga i teamkonferenserna men önskar att det egentligen skulle varit ännu mer. Det är viktigt att uppstarten är intensiv och att tajmingen gällande tidpunkt för start av förbättringsarbetet blir rätt. När det gäller hur man får en förändring att bli bestående eller ett förbättringsarbete att fortgå lyfts det fram att det finns en nyfikenhet på vart detta förbättringsarbete kommer landa. Man ser också positivt på att det finns möjligheter för medarbetarna att vara med och styra hur beslutsstödet skall användas trots att införandet i grunden är en Top-down förändring. spännande att titta på hela väntelistan. Motivationen ökar om förändringen kommer från oss själva. Generellt när det gäller Top-down är det viktigt att planerade förändringar blir förankrade på golvet och att det är svårare att få stora förändringar att fungera än om man gör förändringar i mindre steg. Att göra som det först gjordes med PrioHab på alla habiliteringar i Västra Götaland att presentera beslutsstödet och sedan låta medarbetarna prova fritt är ingen bra implementeringsstrategi. 28

29 Fri prövning, jag tror inte på det... skuld. Det blir ännu en sak som man har, ett dåligt samvete till. För att man inte riktigt vet hur man ska använda det, men man borde och så gör man det inte. Förändringsarbetet har tagit tid både utifrån att det tar tid att använda beslutsstödet och att det genererat mer diskussioner i teamen om olika behandlingsmetoder vilket upplevs värdefullt. Sammantaget med andra pågående förändringar påverkas tiden till patientarbete. Just nu har det motverkat liksom det här att kunna få utrymme för att patienten i rätt tid Det som genomgående lyfts fram i alla fokusgrupperna är att det finns ett inbyggt motstånd mot förändringar och att det är viktigt att veta att en förändring bidrar med nytta både för medarbetare och patient. Det blir enklare för medarbetarna att prioritera om beslutsstöd har använts och man fört in rangordningssiffran i väntelistan men det uttrycks också ett motstånd att ett beslutsstöd införs. Jag tänker också lite så här. Jo jag känner att jag är negativ mot det här, men det är jag faktiskt. All den tid som vi lägger på att lära oss system som ska hjälpa oss. Det kostar ganska mycket pengar. Dels att införa det här och att implementera det, tänker jag, vi hade kunnat anställa fler personer i stället. Riktlinjer ger en grund för prioritering men ger inte alla svar I denna kategori inryms de ramar som finns för prioritering såsom prioriteringsordning i PioHab, den etiska plattformen och den nationella modellen för öppna prioriteringar. Medarbetarna upplever att blir lättare att ha en dialog med patienter och deras familjer om val av behandlingsinsatser när man har ökad kunskap om prioriteringar och vilka behandlingsmetoder som skulle kunna fungera bäst men det är inte alltid det stämmer med familjernas behov. Vad vi kanske prioriterar det kan ju också vara skillnad mot vad familjerna prioriterar Medarbetarna anser också att det är viktigt öppenhet kring prioriteringsfrågor så man kan förklara varför man föreslår en viss metod. Information gällande grunderna för hur Habiliteringen prioriterar bör finnas tillgänglig. Finns informationen på hemsidan eller att det finns något lättförståeligt att hänvisa till. Ett syfte med riktlinjer för prioritering är patientens behov skall bevakas men en svårighet som framkommer är hur risker vägs in i prioriteringen. Hur skall man prioritera mellan de som redan har en viss svårighetsgrad på sitt hälsoproblem i förhållande till de som löper risk att utveckla ökad ohälsa. Vi har haft några såna som man egentligen inte kanske haft jättestora svårigheter men där det har liksom blivit andra svårigheter med psykiska besvär och utanförskap och såna saker. Diskussion Resultatdiskussion Syftet med förbättringsarbetet var att börja använda beslutsstöd för prioriteringar. Ett syfte som har uppnåtts. Däremot går det inte säga att förbättringsarbetet hittills kunnat svara mot hypotesen att arbetssättet skulle leda mot en mer likvärdig vård. Då förbättringsarbetet kommer att fortsätta återstår att se om det går att utläsa om vården blir mer likvärdig i de tre teamen. Resultatet från studien visar att medarbetarna anser att det är värdefullt att ha tillgång till prioriteringsriktlinjer och att användningen av ett beslutsstöd underlättar prioritering men det är samtidigt flera faktorer som påverkar deras upplevelser av införandet av ett strukturerat arbetssätt gällande prioritering. Detta är något som styrks även av andra prioriteringsarbeten som gjorts i Sverige där en vinst kan ses med att prioriteringsfrågor lyfts fram till diskussion vilket inte gjorts tidigare i samma utsträckning (Winberg et al., 2014). I tvärprofessionella team innebär dessa diskussioner att medarbetarna får en större insikt och förståelse för de övriga teammedlemmarnas insatser (Edin, 2011). Att hålla dessa diskussioner levande är viktigt då det finns en risk med att den styrning som innehållet i PrioHab kan uppfattas som, gällande vem som skall göra vad och hur mycket. Det skulle kunna leda till sänkt grad av interdisciplinär samverkan vilket har varit en utmärkande beskrivning av teamarbete inom Habiliteringen. Vårdprocessen Utifrån resultatet av förbättringsarbetet som visar att i de fall man använt beslutsstöd i för att välja behandlingsåtgärd klarar man i de flesta fall att starta behandlingen inom vårdgarantin på 90 dagar. I de fall väntetiden blivit längre har orsaker kunnat hittas. När respektive team fick ett ökat inflytande 29

30 över förbättringsarbetet i samband med start av PDSA 2 minskar väntetiden i de fall man använt beslutsstöd. En svårighet med förbättringsarbetet har varit att inte beslutsstöden har använts i alla beslut om nya behandlingsinsatser, vilket kan förklaras med att vårdprocessen går olika snabbt för olika hälsoproblem (Figur 7). Det är vanligt att behandlingen startar vid samma tillfälle som utredningen genomförs eller avslutas och då blir det inte aktuellt att stanna upp och använda vare sig PrioHab eller det individuella beslutsstödet. Ärendet placeras då aldrig på väntelistan som en start av ny behandling. Vanliga exempel på detta är insatser från kurator som handlar om att utreda behov av anhörigstöd som ofta direkt övergår i en behandlingsinsats. Det samma gäller ofta för sjuksköterskor som i anslutning till utredningen av det medicinska omvårdnadsbehovet ger instruktion eller information för att underlätta omvårdnadssituationen. Det är också vanligt förekommande att en pågående behandlingsinsats inte avslutas i samband med att målet är nått utan man fortsätter direkt mot nästa mål utan att bedöma detta som en ny behandlingsinsats som skall ställas i relation till andra planerade behandlingsinsatser. Exempel på detta är sjukgymnasternas/ fysioterapeuters ofta långvariga kontakter med patienterna som har rörelsehinder där behandlingen ofta förändras. Den yrkeskategori som oftast har använt PrioHab som stöd vid beslut om behandlingsåtgärder har i detta förbättringsarbete varit logopederna. En anledning till detta kan vara att det tidigare varit svårt att bemanna alla tjänsterna och att det funnits en kö till logopedinsatser. Logopederna har då varit tvungna att avsluta behandlingsinsatser och i samband med att nya behov uppstått har de fått ställa dem i relation till det som sedan tidigare finns på väntelistan. Det faktum att prioriteringar i vården skall vila på den etiska plattformen och den nationella modellen för öppna prioriteringar samtidigt som man skall förhålla sig till vårdgaranti. Detta kan leda till etiska problem vilket lyfts fram av medarbetarna i studien. Framförallt gäller detta de åtgärder som ryms inom den förstärkta vårdgarantitiden gällande psykisk ohälsa på 30 dagar. Medarbetarna anser att denna förstärkta vårdgaranti har en undanträngningseffekt som gör att prioriteringsriktlinjerna ibland sätts ur spel. Detta är en farhåga som bekräftas av Prioriteringscentrums rapport, Vårdens alltför svåra val som lyfter fram att vårdgarantin riskerar att sätta behovs- och solidaritetsprincipen ur spel samtidigt som vårdgarantin medfört ett ökat fokus på öppna prioriteringar (Lindh, Nordlander, Rosén, Sjöblom, & Sohlberg, 2007). Hittills i förbättringsarbetet har fokus varit att få fram rangordningssiffror när det gäller nya behandlingar vilket innebär att hänsyn alltid måste tas till vårdgarantin. Det finns önskemål från medarbetarna att rangordna även andra delar av väntelistan som till exempel uppföljningar av insatta behandlingar för att det skall bli enklare att prioritera även dessa åtgärder. Detta är något som ytterligare kommer sätta fokus på att vissa insatser faller under vårdgaranti och då skall gå före andra insatser som kanske har en högre rangordning men som då får stå tillbaka utifrån att det inte finns en garantitid som skall hållas. PrioHab Utifrån att så gott som alla beslut där man använt beslutsstöd har fattats med hjälp av PrioHab och det individuella beslutsstödet endast använts i två fall kan tolkningen göras att PrioHab till stor del täcker behovet gällande hur hälsoproblem beskrivs och vilka behandlingsalternativ som finns. Ändå framkommer det i fokusgrupperna viss tveksamhet till innehållet både utifrån att det kan var svårt att hitta rätt när hälsotillståndet skall beskrivas i ICF-termer samt hur åtgärderna är beskrivna. PrioHab är en databas vars innehåll ständigt behöver revideras för att det skall vara uppdaterat utifrån aktuell forskning. Detta stärks av en översiktsartikel gällande kliniska beslutstöd i elektroniskt format (Lövström, Hoffmann, & Gustafsson, 2014). Denna visar på att beslutsstöd i elektronisk form förbättrar processerna i vården men att det behövs mer forskning för att uttala sig om de kliniska effekterna för patienterna. I ett datoriserade beslutsstöd behövs tre olika typer av information: 1. Relevant och strukturerad patientinformation 2. Ämnesspecifik information och 3. rekommendationer och riktlinjer Samtliga dessa informationsdelar ryms inom PrioHab men kräver att man via söksidan själv matar in patientinformation. När detta väl gjorts ges information om lämpliga behandlingsinsatser och hur dessa rekommenderas i förhållande till varandra. Önskvärt vore att PrioHab kunde ha en tydligare integrering med vårddokumentationssystemet så att uppgifter om patientens hälsoproblem kunde överföras till 30

31 PrioHab och att planerad åtgärd kunde överföras från PrioHab till vårddokumentationssystemet. Idag är PrioHab endast kopplat till vårddokumentationssystemet så att man kan nå det som en extern modul. Likvärdig vård Utifrån förbättringsarbetets resultat kan man inte säga att en mer likvärdig vård har uppnåtts mellan teamen utan det går fortfarande att utläsa både likheter och skillnader. Tyvärr visade den första typen av mätning av genomförda behandlingsmetoder inte vara relevant då den inte tog hänsyn till de olikheter som finns mellan de tre teamen avseende patientunderlag. Men den var ändå en fingervisning till teamen om hur teamen fördelade sina behandlingsinsatser. Den nya mätningen som inte kom till stånd förrän under PDSA 2 ger däremot en möjlighet att på sikt kunna följa om en mer likvärdig vård uppnås. Skillnad och likheter kan nu utläsas mellan de tre teamen. Mätningarna har i det genomförda förbättringsarbetet inte haft som syfte att utläsa vilket team som har rätt respektive fel i hur behandlingsinsatserna fördelas. Resultatet från studien visar däremot att det blir enklare att prioritera om åtgärderna rangordnas och man tror att förbättringsarbetet på sikt kan ge vinster som en mer likvärdig vård vilket även bekräftas av tidigare prioriteringsarbeten som genomförts i Sverige (Edin, 2011; Winberg et al., 2014). En fördel med att ha prioriteringsriktlinjer är att teamen upplever det kan vara ett stöd i kommunikationen med patienten och dennes familj. Det finns en trygghet i att de åtgärder man föreslår vilar på den etiska plattformen och att det i framtagandet av beslutstödet togs hänsyn till vilken evidens behandlingsmetoderna har även om detta är ett område som ständigt behöver utvecklas. Evidensgrad finns med i värderingen av en behandlingsmetods rangordning i den nationella modellen för öppna prioriteringar. Evidensgraden visar på hur säker rangordningen är (Broqvist, 2011). På sikt kommer det också att att utläsa hur långt ner på rangordningslistan de olika teamen har möjlighet att erbjuda behandlingsinstser. Detta skulle kunna ge ett underlag för resursfördelning mellan teamen. Resultatdiskussion utifrån Demings fyra hörnpelare Utifrån förståelse för variation har det pågående förbättringsarbetet kunnat påvisa att det finns både likheter och skillnader mellan de tre teamen. Det går inte att säga vilket av teamen vilket av teamen som har rätt fördelning av behandlingsmetoder men än mätmetod med styrdiagram har skapats som kan visa på om några säkra förändringar sker i det fortsatta förbättringsarbetet. Uppgifter om vilken behandling som genomförts bygger på data från journalsystemet utifrån vilka sökord som använts. Journalföringen bör vara en god spegling av de åtgärder som faktiskt genomförs men det finns en risk att de olika teamen dokumenterar på olika sätt, vilket kan vara en felkälla. Både mätningen av genomförda behandlingar och väntetid kan betraktas som processmått. I förbättringsarbete är det önskvärt att även kunna uppvisa resultatmått (Provost & Murray, 2011). Detta skulle i det fortsatta förbättringsarbetet kunna vara kopplat till måluppfyllelse av de genomförda behandlingarna. Gällande kunskapsteori om hur vi lär oss visar det pågående förbättringsarbetet att Demings teorier om att PDSA-hjulet bidrar till ett lärande och att alla delar är lika viktiga. Sett utifrån när förändringen sker, avseende väntetid, är det först när teamen har fått gå igenom alla faserna i PDSA. Ingen tydlig skillnad inträffade under PDSA1 vilket kan beror på att det var projektgruppen och inte de olika teamen som satte ramarna för genomförandet. Detta stöds av Kotters modell i 8 steg för lyckade förändringsarbeten. Utifrån modellen skulle aktuellt förbättringsarbete kunna sägas befinna sig i steg 6 på väg in steg 7 (Kotter, 2012). Innan ett förbättringsarbete inleds är det viktigt att man har en förståelse gällande hur systemet ser ut som man vill påverka (Nelson et al., 2007). Denna kartläggning genomfördes inför förbättringsarbetet med hjälp av metoden 5p som gav en grund för starten av arbetet, men fick revideras utifrån upptäckten att den första mätningen gällande genomförda behandlingar inte visade sig relevant. Detta utifrån att hänsyn inte tagits till att fördelningen av patienter från de olika målgrupperna inte var lika. Kunskap om psykologi och kanske främst motivationspsykologi har i studien av förbättringsarbetet en stor betydelse. Medarbetarna trycker på att förändringsarbete måste skapa ett värde. Både med utgångspunkt från sitt eget arbete men också utifrån att patienternas perspektiv. Utifrån teorin om yttre och inre motivation (Bergman & Klefsjö, 2012; Gjerde, 2012) bekräftas det att det främst är den inre motivation som är drivkraften till förbättring. En nyligen publicerad översiktsartikel över motivationsfaktorer för kvalitetsförbättring visar att inre motivation är mer kraftfull än yttre och att den 31

32 förstärks ytterligare om målen är tydliga, man får förutsättningar att arbeta med kvalitetsförbättring, det finns möjlighet att dela erfarenheter med andra och det finns ett delat ansvar för att nå målen (Austin & Pronovost, 2016). I aktuellt förbättringsarbete har målet varit kommunicerat gällande att beslutsstöd skall börja användas vid prioritering. Det är först då teamen får ett ökat ansvar för innehållet i förbättringsarbetet som det går att tolka det som att en inre motivation skapats. Metoddiskussion Förbättringsarbetets genomförande Förbättringsarbetets genomfördes utifrån Nolans förbättringsmodell. Där projektgruppen genom två utbildningsdagar förankrade förbättringsarbetet för samtliga medarbetare på enheten. Projektgruppens sammansättning med representanter från varje team gjorde att det fanns en förankring gentemot teamen under planeringsfasen. På grund av olyckliga omständigheter decimerades antalet personer i projektgruppen vilket gjorde att stödet till de olika teamen blev ojämnt inledningsvis i PDSA 1. Detta kompenserades efterhand med ett ökat stöd från ledaren för förbättringsarbetet och den projektgruppsmedlem som även hade ett uppdrag som processledare för alla tre teamen. Det blev uppenbart hur viktigt det var med ett närvarande stöd för att förbättringsarbetet skulle ta fart. En uppgift som ledare har i förbättringsarbeten att attrahera medarbetare till förändring (Langley, 2009) I detta fall gjordes det genom att avdramatisera förändringsarbetet och uppmuntra till att våga testa att använda beslutsstödet för att se vilka eventuella vinster det skull kunna ge. Litteratur kring förbättringskunskap visar att det är viktigt att ta vara på medarbetarnas resurser och drivkrafter för att lyckas med ett förbättringsarbete (Thor, 2002). I aktuellt förbättringsarbete visade sig detta vara tydligt när de olika teamen själva fick formulera sina PDSA 2, vilket gjorde att det direkt gick att utläsa en effekt gällande kortare väntetid till behandlingsstart. När ett förbättringsarbete skall genomföras rekommenderas det att man börjar i liten skala (Langley, 2009; Nelson et al., 2007). Att valet gjordes att påbörja förbättringsarbetet samtidigt i alla tre teamen samtidigt som uppstarten av förbättringsarbetet styrdes av projektgruppen bidrog troligtvis till att det tog tid innan förbättringsarbetet började visa resultat. Gällande studien av förbättringsarbetet som till stor del har interagerat med förbättringsarbetet bidrog detta till stor del genom att medarbetarna efter första fokusgruppstillfället fick en gemensam syn på förbättringsarbetet och lättare kunde formulera hur de ville gå vidare under PDSA2. Studiens genomförande Fokusgrupperna som använts i studien har haft ett dubbelt syfte och kan betraktas som deltagande fokusgrupper. I första hand har syftet varit att svara på frågeställningen om deltagarnas upplevelser av pågående förbättringsarbete. Men fokusgrupperna har även använts i syfte att ta tillvara det lärande som blir resultatet av medverkan vilket är skälet till att denna metod använts. Det som skiljer denna typ av fokusgrupper mot traditionella fokusgrupper är att det finns en önskan att ta tillvara det lärande som medverkan innebär i ett specifikt syfte (Wibeck, 2010). Utifrån vad som framkom i respektive fokusgrupp fanns möjlighet att justera förbättringsarbetet utifrån varje teams förutsättningar. Studien genomfördes med en deskriptiv kvalitativ ansats och metoden som valdes var fokusgrupper. Fokusgrupp är lämplig som metod när det finns skäl att tro att deltagarna har olika åsikter eller när handlande och motivation skall undersökas. Ytterligare situationer när fokusgrupper anges som lämplig metod är när olikheter skall förstås eller det finns skäl att använda en vänlig eller respektfull metod (Wibeck, 2010). Bearbetningen av det insamlade materialet gjordes med en kvalitativ innehållsanalys vilket är en lämplig metod när textmaterialet som skall analyseras är omfattande (Danielsson, 2012). Själva analysen genomfördes med utgångspunkt från hur Graneheim och Lundman beskriver kvalitativ innehållsanalys (Lundman & Hällgren Graneheim, 2008). Innehållsanalysen har genomförts av författaren till detta arbete med visst stöd av handledaren för att säkerställa tolkningen av resultatet. Analysen innebär att forskaren genom sin förförståelse drar slutsatser ur materialet. Det är då möjligt att en annan forskare skulle kunna få ett annat resultat utifrån 32

33 samma material. Flera tolkningar kan vara giltiga utifrån att en text får mening genom läsaren (Lundman & Hällgren Graneheim, 2008). Förförståelsen hos författare går att diskutera utifrån rollen som ledare för förbättringsarbetet. Författarens roll Författaren till detta examensarbete har haft flera roller under genomförandet av förbättringsarbetet och studien av förbättringsarbetet. Både som ledare för genomförandet av förbättringsarbetet och som moderator i samband med genomförda fokusgrupper. Men då författarens ordinarie tjänst inte är inom aktuell habiliteringsenhet borde det minska risken för att medarbetarna upplevt att de varit i beroendeställning till författaren i samband med fokusgrupperna. Däremot kan författarens förförståelse färgat analysen av fokusgrupperna mer än om den genomförts av någon som inte varit involverad i förbättringsarbetet eller i framtagandet av PrioHab utifrån en önskan om ett bra resultat. Slutsatser Utifrån resultatet från det pågående förbättringsarbetet kring prioriteringar och studien av förbättringsarbetet kan följande slutsatser göras: Att använda Nolans förbättringsmodell är en fungerande metod för förbättringsarbetet för att börja använda beslutsstöd för att underlätta prioriteringar. Utifrån hur långt förbättringsarbetet har kommit går det inte att säga att införande av beslutsstöd ger en mer likvärd vård. När teamen fick ett ökat inflytande över förbättringsarbetet i samband med PDSA 2 minskar väntetiden från det att beslut om behandling tas till behandlingsstart. Förbättringsarbete kring prioriteringsriktlinjer upplevs värdefullt av medarbetarna men är inte okomplicerat. Implikationer för förbättringsarbete Den som skall starta ett liknande förbättringsarbete bör tänka på: En gemensam målsättning är viktig framförallt om man vill få en top- down förändring att bli ett lyckat förbättringsarbete. Nolans förbättringsmodell fungerar även vid implementeringar/ förändringar som kommer uppifrån. Inled förbättringsarbetet i liten skala och sprid när resultaten börjar komma. Kvalitativ data är användbar även i förbättringsarbetet. Vid införande av beslutsstöd kring prioriteringar är det viktigt att ha en gemensam bild om varför, när och hur? Ha ett resultatmått som beskriver utfallet gällande behandlingarnas måluppfyllelse. Förslag till fortsatt forskning Den mesta litteraturen kring införande av beslutsstöd har genomförts i stora projekt. Det behövs ytterligare studier kring hur man praktiskt får till användningen av beslutsstöd kopplat till förbättringsarbete som genomförs på mikrosystemsnivå. 33

34 Referenser Adolfsson, M. (2011). Applying the ICF-CY to identify everyday life situations of children and youth with disabilities. Andrén, E. (2011). Öppna prioriteringar inom nya områden : logopedi, nutritionsbedömning, habilitering och arbetsterapi. Linköping: PrioriteringsCentrum, Landstinget i Östergötland :. Argyris, C. (1991). Teaching smart people how to learn. Retrieved from Life%20Skills%20-%20Argyris%20- %20Teaching%20smart%20people%20how%20to%20learn.pdf Arvidsson, E., Andre, M., Borgquist, L., Lindstrom, K., & Carlsson, P. (2009). Primary care patients' attitudes to priority setting in Sweden. Scand J Prim Health Care, 27(2), doi: / Austin, J. M., & Pronovost, P. J. (2016). Improving performance on core processes of care. Curr Opin Allergy Clin Immunol, 16(3), doi: /aci Backman, J. (2008). Rapporter och uppsatser. Lund: Studentlitteratur. Baeroe, K. (2009). Priority-setting in healthcare: a framework for reasonable clinical judgements. J Med Ethics, 35(8), doi: /jme Baker, G. R. (2011). The contribution of case study research to knowledge of how to improve quality of care. BMJ quality & safety, 20(Suppl 1), i30- i35. Bardon, R. (2012). Förbättringsmodellen. Retrieved from Bardon, R. (2013). Vad är förbättringskunskap. Retrieved from Batalden, P. B., & Davidoff, F. (2007). What is quality improvement and how can it transform healthcare? Quality and safety in health care, 16(1), 2-3. Bergman, B., & Klefsjö, B. (2012). Kvalitet från behov till användning. Lund: Studentlitteratur. Berwick, D. M. (2008). The science of improvement. Jama, 299(10), Broqvist, M. (2011). Nationell modell för öppna prioriteringar inom hälsooch sjukvård. Linköping: Prioriteringscentrum. Carlsson, P. (2010). Priority setting in health care: Swedish efforts and experiences. Scand J Public Health, 38(6), doi: / Danielsson, E. (2012). Kvalitativ innehållsanalys in. Vetenskaplig teori och metod : från idé till examination inom omvårdnad (M. Henricson Ed.). Lund: Studentlitteratur. de Fine Licht, J. (2011). Öppna prioriteringar och extern legitimitet : en experimentell undersökning om hur människor uppfattar information om prioriteringar av sjukvård. Linköping: Prioriteringscentrum. Edin, U. (2011). Att prioritera i team i tvärprofessionell verksamhet : exempel från habiliteringen. Linköping: Prioriteringscentrum. Elg, M. (2013). Mätningar för bättre styrning: att synliggöra och hantera variation för styrning och förbättring av offentlig verksamhet. Englund, K., Fagerberg, B., & Wettergren, B. (2013). Beslutsstöd gav bättre diagnostik och vård av barn med fetma. Läkartidningen, 110(23-24), Föreningen Sveriges Habiliteringschefer. (2016). Evidensbaserad habilitering. Retrieved from Gjerde, S. (2012). Coaching : vad, varför hur. Lund: Studentlitteratur. Graneheim, U. H., & Lundman, B. (2004). Qualitative content analysis in nursing research: concepts, procedures and measures to achieve trustworthiness. Nurse education today, 24(2),

35 Grol, R., & Grimshaw, J. (2003). From best evidence to best practice: effective implementation of change in patients' care. Lancet, 362(9391), doi: /s (03) Habilitering & Hälsa. (2015a). FFF Förändring För Framtid. Retrieved from Forandring-For-Framtid/ Habilitering & Hälsa. (2015b). MMA, juni 2015, Vad är likvärdig vård? Retrieved from Habilitering & Hälsa. (2015c). Om Habilitering & Hälsa. Retrieved from Halsa1/ Kotter, J. P. (2012). Leading change. Boston: Harvard Business Review Press. Krevers, B., Broqvist, M., & Bäckman, K. (2015). Frågor till medborgare om öppenhet, prioriteringsprocess och beslutsfattare avseende prioritering och ransonering: En artikelöversikt. Kvennberg, K., & Westerberg, B.-M. (2012). Sjuksköterskors erfarenheter av datoriserat beslutsstöd i telefonrådgivning: Luleå tekniska universitet. Examensarbete [viitattu ]. Saatavissa: ltu. se/portal/files/ /ltu-ex pdf. Langley, G. J. (2009). The improvement guide: a practical approach to enhancing organizational performance (2. ed ed.). San Francisco: Jossey-Bass. Levi, R., & Nyberg, R. (2014). Vettigare vård : evidens och kritiskt tänkande i vården. Stockholm: Studentlitteratur. Lindh, M., Nordlander, B., Rosén, P., Sjöblom, U., & Sohlberg, A. (2007). 2007: 2 Vårdens alltför svåra val: Kartläggning av prioriteringsarbete och analys av riksdagens principer och riktlinjer för prioriteringar i hälso-och sjukvården. Prioriteringscentrum. 3, Linköping university. (2010, ). Prioritering. Retrieved from %20IMH%20-%20Institutionen%20f%C3%B6r%20medicin%20och%20h%C3%A4lsa Lundman, B., & Hällgren Graneheim, U. (2008). Kvalitativ innehållsanalys. I: Granskär, M & Höglund-Nielsen, B (Red)(2008) Tillämpad kvalitativ forskning inom hälso-och sjukvård: Lund: Studentlitteratur. Lövström, R., Hoffmann, M., & Gustafsson, L. L. (2014). Kliniska beslutsstöd kan ge hjälp i den komplexa vården. Läkartidningen, 111(C3HT). Marshall, M., Pronovost, P., & Dixon-Woods, M. (2013). Promotion of improvement as a science. The Lancet, 381(9864), Melin, A. (2007). Etiska riktlinjer och principer för prioriteringar inom hälso- och sjukvård : en internationell översikt. Linköping: PrioriteringsCentrum, Landstinget i Östergötland. Moen, R., & Norman, C. (2006). Evolution of the PDCA cycle. Nelson, E. C., Batalden, P. B., & Godfrey, M. M. (2007). Quality by design : a clinical microsystems approach. Lebanon, N. H. :: Center for the Evaluative Clinical Sciences at Dartmouth ;. Norheim, O., Allgott, B., Aschim, B., Førde, R., Gjul, G., Gundersen, T.,... Melberg, H. (2013). Åpent og rettferdig prioriteringer i helsetjenesten. Omar, F., Tinghog, G., Tinghog, P., & Carlsson, P. (2009). Attitudes towards priority-setting and rationing in healthcare -- an exploratory survey of Swedish medical students. Scand J Public Health, 37(2), doi: / Pless, M., & Granlund, M. (2011). Handbok i att använda ICF och ICF-CY. Stockholm: Studentlitteratur. Portela, M. C., Pronovost, P. J., Woodcock, T., Carter, P., & Dixon-Woods, M. (2015). Republished: How to study improvement interventions: a brief overview of possible study types. Postgraduate medical journal, 91(1076),

36 Provost, L. P., & Murray, S. K. (2011). The Health Care Data Guide: Learning From Data for Improvement. San Francisco: Jossey Bass Inc. Sandman, L., & Tinghög, G. (2011). Att tillämpa den etiska plattformen vid ransonering : fördjupad vägledning och konsekvensanalys. Linköping: Prioriteringscentrum. Schouten, L. M., Hulscher, M. E., van Everdingen, J. J., Huijsman, R., & Grol, R. P. (2008). Evidence for the impact of quality improvement collaboratives: systematic review. Bmj, 336(7659), doi: /bmj be Senge, P. M. (2006). The fifth discipline : the art and practice of the learning organization. London: Random House Business. Socialdepartementet. (1995). Vårdens svåra val : slutbetänkande. Stockholm: Fritze. Socialdepartementet. (1996). Prioriteringar inom hälso- och sjukvården, Prop 1996/97:60. (Prop 1996/97:60). Stockholm: Socialdepartementet, red. Socialdepartementet. (2014). Patientlag (2014:821). Stockholm: Sveriges Riksdag Retrieved from Lagar/Lagar/Svenskforfattningssamling/sfs_sfs /. Socialstyrelsen. (2009). Hälso- och sjukvårdsrapport Stockholm: Socialstyrelsen. Socialstyrelsen. (2010). Internationell klassifikation av funktionstillstånd, funktionshinder och hälsa: barn- och ungdomsversion (ICF-CY). Västerås: Edita Västra Aros AB. Socialstyrelsen. (2016a). Jämlik vård. Retrieved from Socialstyrelsen. (2016b). Nationella riktlinjer. Retrieved from Socialstyrelsen. (2016c). Öppna jämförelser Hälso och sjukvård : övergripande indikatorer. Stockholm: Socialstyrelsen. Sosial- og helsedepartementet. (1997). Prioritering på ny : gjennomgang av retningslinjer for prioriteringer innen norsk helsetjeneste : utredning fra et utvalg oppnevnt ved kongelig resolusjon 31. mai Oslo: Statens forvaltningstjeneste, Statens trykning. Sosialdepartementet. (1987). Retningslinjer for prioriteringer innen norsk helsetjeneste : fra et utvalg oppnevnt av Sosialdepartementet 24. mai 1985 : avgitt til departementet 30. juni Oslo: Univ.-forl. Sveriges Riksdag. (2012). Hälso-och sjukvårdslagen 1982: 763. Tillgänglig www: riksdagen. se/sv/dokument- Lagar/Lagar/Svenskforfattningssamling/Halso--och-sjukvardslag- 1982_sfs Sönnichsen, A., Trampisch, U. S., Rieckert, A., Piccoliori, G., Vögele, A., Flamm, M.,... Löffler, C. (2016). Polypharmacy in chronic diseases Reduction of Inappropriate Medication and Adverse drug events in older populations by electronic Decision Support (PRIMA-eDS): study protocol for a randomized controlled trial. Trials, 17(1), 1. Thor, J. (2002). Förbättringskunskap bör tillämpas i förändringsarbetet inom vården. Läkartidningen, 34: 99, 3312, Vetenskapsrådet, S. (2002). Forskningsetiska principer inom humanistisksamhällsvetenskaplig forskning: Elanders Gotab. vr. se/download/18.7 f7bb63a11eb5b697f /forskningsetiska_pri nciper_tf_2002. pdf. WHO. (2015). Global Health Ethics. Key issues. Luxenburg: World Health Organization Retrieved from df. Wibeck, V. (2010). Fokusgrupper : om fokuserade gruppintervjuer som undersökningsmetod. Lund: Studentlitteratur. Winberg, A., Broqvist, M., & Blomquist, U.-B. (2014). Att prioritera på individnivå : beslutsstöd vid hjälpmedelsförskrivning. Linköping: Prioriteringscentrum. 36

37 Västra Götalandsregionen. (2016). Jämlikhet i vården. Retrieved from Yin, R. K., & Retzlaff, J. (2013). Kvalitativ forskning från start till mål. Lund: Studentlitteratur. 37

38 Bilagor 1. Bedömningsformulär för prioriteringar på individnivå 2. Beskrivning av genomförda PDSA 3. Linjediagram som användes inledningsvis i förbättringsarbetet 4. Fördelning av behandlingsinsatser till de olika målgrupperna 5. Andel av olika typer av behandlingsinsatser till patienter med utvecklingsstörning 6. Andel av olika typer av behandlingsinsatser till patienter med autismspektrumstörning 7. Andel av olika typer av behandlingsinsatser till patienter med rörelsehinder 8. Exempel på hur meningsbärande enheter kondenserats, kodats och kategoriserats 38

39 Bilaga 1 Bedömningsformulär för prioriteringar på individnivå 39

40 40