Rotari Brut Riserva (nr 7567)

Transkript

1 Anna de Codorníu Brut (nr 7369) Louis Bouillot Crémant de Bourgogne Brut (nr 7688) Rotari Brut Riserva (nr 7567) 8 gram/liter 11,5% Pris 115,00 kr 7 gram/liter 12,0 % Pris 99,00 kr 11gram/liter 12,5 % Pris 94,00 kr Smak Torr, fruktig smak med inslag av gula äpplen, citrus och mandel. Smak Torr, fruktig smak med inslag av kex, gula äpplen, honungsmelon och nougat. Smak Torr, fruktig smak med inslag av päron, gula äpplen, kex och grapefrukt. Doft Diskret doft med inslag av gula äpplen och citrus. Doft Fruktig doft med inslag av gula äpplen, honungsmelon, kex och grapefrukt. Doft Fruktig doft med inslag av päron, bröd och citrus. Chardonnay 90%, Pinot noir 10% 60% pinot noir, 35% chardonnay samt 5% aligoté och gamay 12,0 % Chardonnay 90%, parellada 10%

2 Anna de Codorníu Brut (nr 7369) 7 gram/liter Chardonnay 90%, parellada 10% 11,5%. Smak Torr, fruktig smak med inslag av gula äpplen, citrus och mandel. Doft Diskret doft med inslag av gula äpplen och citrus. Pris 94,00 kr Louis Bouillot Crémant de Bourgogne Brut (nr 7688) 11 gram/liter 60% pinot noir, 35% chardonnay samt 5% aligoté och gamay 12,0 % Smak Torr, fruktig smak med inslag av päron, gula äpplen, kex och grapefrukt. Doft Fruktig doft med inslag av päron, bröd och citrus. Pris 115,00 kr Rotari Brut Riserva (nr 7567) 8 gram/liter Chardonnay 90%, Pinot noir 10% 12,5 % Smak Torr, fruktig smak med inslag av kex, gula äpplen, honungsmelon och nougat. Doft Fruktig doft med inslag av gula äpplen, honungsmelon, kex och grapefrukt. Pris 99,00 kr

3 Prosecco är ett mousserande vin från norra Italien. Namnet har tidigare även använts för en sort av vindruva, som 2009 döptes om till Glera för att undvika sammanblandning med det ursprungsbetecknade vinet. [1] Vinet odlas i Veneto-regionen, närmare bestämt i Conegliano och Valdobbiadene, uppe i bergen strax norr om Treviso. Prosecco framställs enligt Charmatmetoden där vinet får sina bubblor genom jäsning med socker och odlad jäst i temperaturreglerade ståltankar som inte får hålla mer än 20. Vinet lagras sedan i ståltank månader innan det fylls på flaska. Den sista lagringen är den som mest skiljer sig från Champagnemetoden, där den andra jäsningen sker i flaskan. Prosecco finns som svagt bubblande, sk frizzante. Det finns också som lite kraftigare bubblande, mer som ett vanligt mousserande vin, och heter då spumante. Med sekt avses en tysk eller österrikisk variant av mousserande vin. Tyskland är det land i världen som konsumerar mest mousserande vin per capita, och sekt kan göras antingen med samma metod som används vid framställning av Champagne (flaskjäsning) eller genom tillverkning på tankar. Historiskt har mycket sekt gjorts helt eller delvis på importerade druvor, men enligt tysk lagstiftning får mousserande vin endast saluföras som "Deutscher Sekt" (tysk sekt) om den är helt gjort på tyskodlade druvor. Historiskt har också sekt framställts av sektfabriker (Sektkellerien) snarare än av enskilda vinodlare, men småodlar-sekt (Winzersekt) är ett växande fenomen. Några mycket bra varianter av sekt förekommer, men merparten av produktionen är lågprisvarianter för lokalmarknaden och exporteras sällan eller aldrig. Indelning i Tyskland Följande olika varianter av sekt förekommer i den tyska vinlagstiftningen: [1] Sekt är ett mousserande vin som uppfyller vissa grundläggande normer. Anges Deutscher Sekt eller en region (exempelvis Rhein-Mosel) måste 100% av druvmaterialet komma från Tyskland respektive från angiven region. Sekt b.a. (besondrer Anbaugebiete) är ett mousserande vin som är producerat i en av de 13 kvalitetsvinregioner (exempelvis Mosel, Rheingau) som också används för stilla kvalitetsviner. Regionen måste anges. För Sekt b.a. krävs en högre druvmognad än enklare Sekt. Crémant är en tillåten tilläggsbeteckning för flaskjäst Sekt b.a. som uppfyller vissa villkor, bland annat minst nio månaders lagring på jästfällningen. Winzersekt är en tillåten tilläggsbeteckning för flaskjäst Sekt b.a. som till 100% är framställd på tillverkarens egna druvor. Indelning i Österrike Sekt används i Österrike som en beteckning för ett mousserande vin som uppfyller kraven för ett österrikiskt Qualitätswein. [2] Hauersekt är en beteckning för mousserande vin från en viss vinregion, som till 100% är framställd på tillverkarens egna druvor. Beteckningen motsvarar Winzersekt i Tyskland men används sällan. [3]

4 Det finns olika typer av cava beroende på torrhet och druvblandning. Med inblandning av Pinot Noir-druvan får man en mer rosafärgad cava (rosat), men detta påverkar främst färgen och inte torrhetsgraden. Klassningen sker efter hur mycket socker som tillsätts, dvs efter hur torr cavan görs: Brut Nature: inga tillsatser av socker. Den torraste Cavan. Extra Brut: upp till 6 gram socker per liter. Brut: 6-15 g/l. Extra Seco: g/l. Den mest köpta i Sverige. Sec: g/l. Semi Sec: g/l. Dulce: över 50 g/l. Den sötaste som bäst lämpar sig till desserter. Lagringen av vinet efter andra jäsningen avgör om Cavan är ung, Reserva eller Gran Reserva. En ung Cavadryck kännetecknas av ljusgulare färgton och större bonyr (bubblighet). Ju äldre Cavan lagrats desto mer gyllene blir den, samt med något mindre bubblighet. Smaken sägs även få en ton av äpple och karamell efter lagring. Tillverkningsområde och tillsyn Cava är i princip samma typ av dryck som fransk champagne men lyder inte under samma regelverk. Källargrottorna var och är ideala för cavatillverkningen då de håller en jämn fukt och temperatur över tiden. Ursprungsskyddet "Denominacion de Origen" (D.O.) är unikt i att det olikt andra vindistrikt inte är begränsat till ett enda geografiskt område. Cavaområdena omfattar knappt hektar och inbegriper D.O. Rioja, D.O. Navarra, D.O. Aragon, D.O. Utiel-Requena (Valencia) samt regionen Katalonien. Kring 95 procent av all cava produceras i D.O. Penedés i Katalonien, och totalt 75 procent i byn Sant Sadurní d'anoia som ligger i Penedésdistriktet. Byn räknas av många som cavans huvudstad. Där finns över 200 små cavistas medan den store tillverkaren heter Codorníu. År 2006 importerades enligt Consejo Regulador del Cava [1] drygt flaskor cava till Sverige. Consejo Regulador del Cava är en myndighet som kontrollerar att cavaproduktionen följer regelverk och ser till att ursprungsskyddet av cavan som varumärke bevaras och skyddas. Importen till Sverige har mer än fördubblats sedan En cavatillverkare kallas cavista och gör ofta cava i sina huskällare under hantverksmässiga former. En liten cavista kan ha flaskor i källaren och sälja cirka om året, medan de stora tillverkarna, som Codorníu, har miljontals. Druvor Cava tillverkas mestadels av druvorna Parellada (ger elegans och mjukhet), Macabeo (ger friskhet och kraft) och Xarel lo (bidrar med syra, stabilitet och hög alkoholhalt). Övriga tillåtna druvor är Chardonnay samt mindre mängder av Monastrell och Pinot Noir. Trots att Chardonnay är en av de traditionella champagnedruvorna var den inte särskilt utbredd bland cavatillverkarna fram till 1980-talet.

5 Charmatmetoden[redigera redigera wikitext] Charmatmetoden, uppkallat efter uppfinnaren Eugène Charmat, kallas även cuve close, metodo Italiano eller tankmetoden. Detta framställningssätt används framförallt på italienska viner, särskilt asti- och proseccoviner, samt billiga varianter av sekt. Vinet blandas i en trycktank av rostfritt stål, utformad för att stå emot trycket, tillsammans med socker och jäst. När sockret har omvandlats till alkohol och koldioxid, filtreras jästen bort och vinet tappas på flaska. Jäsningens längd påverkar kvaliteten; längre jäsning bevarar vinets aromämnen bättre och ger finare och mer hållbara bubblor. Traditionella metoden[redigera redigera wikitext] En champagneflaska innan jästfällningen avlägsnats Remouage - den manuella metoden att få jästfällningen att hamna i flaskans hals. Automatiska gyropaletter används idag vid framställningen av nästan alla flaskjästa mousserande viner. Det klassiska sättet att tillverka mousserande vin kallas populärt champagnemetoden eller méthode classique som den exakta benämningen enligt EU lyder. Förr användes beteckningen méthode champenoise men denna beteckning är ej längre tillåten, då den innebar ett visst mått av renommésnyltning. Metoden går till så att man först låter vinet jäsa en gång på fat för att därefter genomgå en andra jäsning på flaska. Den andra jäsningen resulterar i ett naturligt kolsyrat vin. Jästfällningen måste därefter avlägsnas. Detta sker genom att flaskan i omgångar vänds med halsen nedåt och skakas lätt för att flytta jästfällningen till flaskans hals. Detta sker i små steg där flaskans orientering successivt ändras. Slutligen kyls halsen de uppochnervända flaskorna så fällningen fryser till ett litet isblock, flaskorna vänds upprätt och den tillfälliga förslutningen (normalt en kronkapsyl) öppnas så att fällningen skjuts ut av övertrycket i flaskan. Därefter fylls flaskan på med den saknade volymen och förses med en vanlig champagnekork samt grimma. Processen att avlägsna jästfällningen kallas degorgering. Historiskt gjordes de olika momenten för hand men hela processen är numera automatiserad för de flesta viner. I samband med påfyllningen av den saknade volymen är det vanligt att tillsätta en viss mängd socker upplöst i vin för att ge det mousserande vinet en mjukare smak. Sockertillsättningen kallas dosage och den tillsatta vätskan liqueur d'expedition.

6 I många fall lagras vinet på jästfällningen - sur lie - under kolsyretryck under en längre tid innan degorgeringen sker, för att få mer mogen karaktär. För icke årgångsmärkt champagne krävs minst 15 månaders lagring på jästfällningen och för årgångsmärkt champagne minst tre år. Den traditionella metoden används för champagne, alla europeiska viner med beteckningen crémant, cava, bättre varianter av sekt och övriga mousserande viner som har beteckningar som méthode classique eller fermented in this bottle på etiketten. Övriga metoder[redigera redigera wikitext] Transfermetoden eller omtappningsmetoden är en framställningsmetod där den andra jäsningen sker i flaska, men vinet filtreras därefter och buteljeras om under tryck. Den här metoden ger ett bättre resultat än charmatmetoden, särskilt gällande bubblornas storlek och hållbarhet. Metoden används bland annat för mousserande viner som säljs på ovanligt små eller ovanligt stora flaskor, exempelvis champagne på halvflaskor och piccoloflaskor.