Spannmål, oljeväxter, ärt, specialgrödor

Transkript

1 Spannmål, oljeväxter, ärt, specialgrödor 84

2 Tillväxtprogram för korn Korn är vår viktigaste foderspannmål. Det är också en viktig råvara inom industrin och används för att producera malt, stärkelse och etanol. Etanolproduktionen kommer att ha en ännu större roll när tillverkningen av bioetanol kommer ordentligt igång i Finland. Oberoende av användningsändamålet är den huvudsakliga målsättningen inom kornodling att producera en riklig, ren och storkärnig skörd. När man odlar korn måste odlingstekniken anpassas till användningsändamålet. Det är också viktigt att välja rätt sort, eftersom två- och flerradiga kornsorter har olika odlingsegenskaper och krav. Enskilda sorter har olika motståndskraft mot sjukdomar och liggsäd, och olika kärnstorlek. Det är bra att ta reda på de olika sorternas egenskaper redan i planeringsstadiet. Korn har ett ganska begränsat rotsystem, vilket gör att det lättare lider av surhet, väta och torka i förhållande till andra sädesslag. Därför ställer korn större krav på växtplatsen, och det lönar sig också att vara ytterst omsorgsfull med gödslingen. En markkartering ger en god grund för fosfor-, kalium- och spårämnesgödslingen samt kalkningen. Foderkorn Det är inte lönsamt att producera foder av dålig kvalitet på egen åker för gårdens bruk. Kornets kvalitet har stor betydelse även inom foderindustrin. Alla kornsorter passar som foder men det främsta urvalskriteriet är skördemängd och kärnstorlek, dvs. en stor hektolitervikt. Stora kärnor innehåller både mer protein och mer stärkelse, även om den ena minskar på den andra (ju större proteinhalt desto mindre stärkelsehalt). Bland de kvalitetsmässiga målsättningarna har hektolitervikten störst betydelse, eftersom den påverkar kornets fodervärde mest. Ju större hektolitervikten är desto bättre blir näringsämnenas smältbarhet, vilket höjer fodervärdet. Kvaliteten och skörden påverkas på ett avgörande sätt av gödslingen och av åtgärder under odlingssäsongen, dvs. bekämpning av växtsjukdomar, liggsäd och skadedjur. Bekämpningen av ogräs bör göras rutinmässigt, eftersom fodrets smaklighet blir avsevärt sämre om det finns ogräsfrön bland säden. Maltkorn Ett högklassigt maltkorn har en hög grobarhet och proteinhalt, utöver de grundläggande kriterierna. Dessa påverkas redan delvis av vilken sort man väljer. Mälterierna ger sina egna rekommendationer i detta avseende när man tecknar kontraktet. I huvudsak duger endast godkända sorter som maltkorn. Dessa väljs av mälterierna med hjälp av odlings- och mältningsprov. Den rekommenderade såtätheten för maltkorn är 600 st/kvm så att beståndet domineras av huvudskott och inga sidoskott bildas i ett sent skede. De små kärnorna från sidoskotten försämrar lätt kvaliteten på maltkornet. Den viktigaste faktorn när man odlar maltkorn är proteinhalten, som bör regleras genom att optimera kvävegödslingen. Maltkorn har mycket varierande kvävebehov, och för att slutresultatet skall bli bra måste gödslingen vara precisare än de allmänna rekommendationerna. Det som hjälper mest är om man känner till skiftenas tillväxtförhållanden och kan utnyttja deras odlingshistoria genom skiftesvis bokföring. Det lönar sig dessutom att undvika mullrika jordar, eftersom de kan frigöra mycket kväve under odlingssäsongen. Genom att utgå ifrån tidigare spannmålsskördar, och med hjälp av Tillväxtprogrammets kvävegödslingsrekommendation på FarmitNetWisu, kan skördenivån för maltkornet och den behövliga kvävegödslingen räknas ut med exakthet. På detta sätt kan skiftets avkastningsförmåga utnyttjas fullt ut och skörden får en god maltkvalitet. 85 SPANNMÅL

3 Stärkelsekorn När man odlar stärkelsekorn bestäms prisnivån enligt skördens stärkelsehalt och hektolitervikt. Industrin tecknar i huvudsak kontrakt för rekommenderade sorter som har konstaterats lämpa sig väl för processerna inom stärkelseproduktionen. De lämpliga sorterna omfattar både två- och flerradiga sorter. Kärnans stärkelsehalt minskar när proteinhalten stiger över 12 %. Därför bör kvävegödslingen dimensioneras enligt skördenivån. Preciseringen kan t.ex. göras med hjälp av Tillväxtprogrammets kvävegödslingsrekommendation på FarmitNetWisu. Den rekommenderade såtätheten för stärkelsekorn är 500 st/kvm. Maximal tillåten kvävegödsling för korn enligt miljöstödet Skördenivå, kg/ha Ler- och mjäljordar Södra och Mellersta Finland Grova mineraljordar Organogena jordar Ler- och mjäljordar Norra Finland Grova mineraljordar Organogena jordar Kontrollera att gödslingen på varje skifte ligger inom de tillåtna gränserna för miljöstödet. Tillväxtprogrammet rekommenderar en mindre kvävegiva för stärkelsekorn, och i synnerhet maltkorn. 86

4 Rekommenderade kvävegivor inom Tillväxtprogrammet, Södra och Mellersta Finland Ler- och mjäljordar Maltkorn Stärkelsekorn Foderkorn Övre gräns enl. Skörd, kg/ha Proteinhalt 10,5 % Proteinhalt 11,5 % Proteinhalt 12,5 % miljöstödet Grova mineraljordar Maltkorn Stärkelsekorn Foderkorn Övre gräns enl. Skörd, kg/ha Proteinhalt 10,5 % Proteinhalt 11,5 % Proteinhalt 12,5 % miljöstödet SPANNMÅL Försöksresultat för korn 14,0 12,0 Proteinhalt med olika kvävegivor Skörd med olika kvävegivor Råprotein % 10,0 8,0 6,0 4,0 2,0 0,0 Skörd kg/ha Kg kväve/ha Kg kväve/ha Källa: Kemira GrowHow, Kotkaniemi försöksstation

5 Bekämpning av sjukdomar och liggsäd i Kunnari-korn Skörd kg/ha ,9 13,0 Inget växtskydd ,8 12,8 Ratio 2 tbl/ha + Moddus 0,2 l/ha ,7 Hlv ,6 63 Ratio 2 tbl/ha + Acanto Prima 0,5 kg/ha + Moddus 0,2 l/ha Skörd kg/ha Prot. % Hlv Tillväxtprogrammet sätts på prov på Tillväxtprogramgårdarna. Bekämpningen av växtsjukdomar och liggsäd gav en tydligt bättre avkastning och kvalitet av Kunnari i Kiuruvesi Kvalitetsmålen för korn Maltkorn: Grobarhet över 95 % Proteinhalt under 11,5 % Sortering I + II över 90 %, sortering IV under 1 % Foderkorn: Hektolitervikt över 66 kg Stärkelse- och etanolkorn: Hektolitervikt över 66 kg Stärkelsehalt över 60 % Enzymkorn: Hektolitervikt över 66 kg Beta-amylashalt över 150 dp 88

6 Sjukdomar i korn SPANNMÅL Kornets sköldfläcksjuka Kornets bladfläcksjuka Kornets bladfläcksjuka Kornets strimsjuka Kornets flygsot Mjöldagg 89

7 Tillväxtprogram för vårvete Efterfrågan för vete gäller både brödsäd och fodervete. På senaste år har det funnits brist på i synnerhet kvarnvete med hög proteinhalt. Genom att precisera sortvalet och odlingstekniken kan man satsa på att producera vete som är inriktat på ett visst användningsändamål. Vete är också en efterfrågad vara på den globala marknaden, så det lönar sig att fortsätta odla vete. Allmänna odlingsförutsättningar När man odlar vårvete för kvarnindustrin skall man vara extra uppmärksam med att proteinhalten blir tillräcklig. Odlingssäsongen har en viss inverkan på proteinhalten, men denna kan även höjas med rätt odlingsteknik. Även om villkoren för miljöstödet skapar ramar för kvävegödslingen är det möjligt att producera en god skörd inom dessa så länge de övriga tillväxtfaktorerna är i skick. 90

8 Vete trivs bäst på skiften som är i god kondition, vilket innebär att dikningen och kalkningen måste vara i skick. Detta lägger grunden till en omfattande rotutveckling och effektiv upptagning av näringsämnen. Genom att undvika onödig bearbetning och markpackning skapar man goda förutsättningar för att jordens mullhalt skall stiga med tiden. Markens naturliga kvävedepåer tryggar en hög proteinhalt, också under skörderika år. Med tanke på att uppnå en hög proteinhalt lönar det sig att välja sorter som har goda arvsanlag för detta. Fodervete och vete som är ämnat för stärkelseindustrin kan innehålla mindre protein och då är avkastningen och stärkelsehalten viktiga faktorer när man väljer sort. Vårvete bestockar sig sämre än korn i finländska förhållanden. Därför lönar det sig att så vetet tätare än andra spannmålsslag. Den eftersträvade tätheten är 700 plantor per kvadratmeter. Gödslingen måste planeras och utföras enligt skiftets avkastningsförmåga. Vetet använder kväve i början av odlingssäsongen för att utveckla kärnskörden. Kärnskördens proteinhalt utvecklas först i juli, då skördenivån har blivit fastställd. Om det kväve som givits på våren har använts upp redan i detta skede blir proteinhalten låg. Vetet måste också få svavel med gödslingen, eftersom det hjälper grödan att använda kvävet effektivt. Tillskottskväve måste ges vid axgången när: växtbeståndet är frodigare än beräknat början av odlingssäsongen har varit regnig, över 100 mm vårgödslingen har varit mindre än vad man avsett det handlar om en sen sort med god avkastning det finns mycket gammal halm på åkern åkern är direktsådd, varvid marken är kallare skiftet brukar förtorka, men växer väl under odlingsperioden i fråga Exempel på uppdelning av kvävegödslingen för vårvete: Vårgödsling 120 kg/ha + tillskottsgödsling under odlingssäsongen kg/ha Kvävegödslingen kan preciseras med hjälp av Laatusadon malli på webbtjänsten Farmit och KEG-klorofyllkorten. Växtskydd för vete Veteutsädet skall alltid betas för att undvika att utsädesburna sjukdomar sprids i grödan. Fleråriga ogräs bör bekämpas redan på hösten, för exempelvis kvickrot sprider sig snabbt i ett svagt skuggande vetebestånd. Under odlingssäsongen kan kvickrot bekämpas med Monitor. Med en omsorgsfull ogräsbekämpning säkerställer man att skörden blir högklassig och lättbärgad också under våta höstar. Växtsjukdomar bör bekämpas omsorgsfullt och efter behov. Om vetet är sått i lättbearbetad jord eller med direktsådd kan det bli nödvändigt att bekämpa sjukdomar redan vid ogräsbesprutningarna. Det är viktigt att skydda axen från växtsjukdomar, vilket innebär att den sista besprutningen bör ske strax före blomningen. Behovet och tidpunkten för bekämpning av vårvetets sjukdomar kan fastställas med exakthet med hjälp av Växtsjukdomsprognosen på Farmit. I frodiga bestånd kan liggsäd och sjukdomar bekämpas samtidigt (T1 T2), och i ytterst frodiga bestånd kan liggsädsbekämpningen göras som delad behandling. Uppkomsten av skadedjur på veteåkern måste följas fram till blomningen. Kvalitetsmålen för kvarnvete: Falltal över 180 Proteinhalt över 13,0 % Hektolitervikt över 78 kg SPANNMÅL 91

9 Maximal tillåten kvävegödsling för vårvete enligt miljöstödet Skördenivå, kg/ha Ler- och mjäljordar Södra och Mellersta Finland Grova mineraljordar Organogena jordar Ler- och mjäljordar Norra Finland Grova mineraljordar Organogena jordar Kontrollera att gödslingen på varje skifte ligger inom de tillåtna gränserna för miljöstödet. Försöksresultat för vårvete Delad kvävegödsling i vårvete Kombisådd, kg N/ha Tillskottskväve, kg N/ha Gödselmedel Skörd, kg/ha Skörd som relationstal Protein, % Hlv, kg Tkv, g ,8 78,2 36, ,3 78,7 37, Finlandssalpeter ,8 79,5 38,3 Det kan vara lönsamt att dela upp vårvetets kvävegödsling om man väntar en god skörd (över kg/ha). När man odlar vårspannmål med lägre skördenivåer och kvävemängder lönar det sig inte att dela upp gödslingen, eftersom antalet kärnor fastställs enligt kvävemängden före tillskottsgödslingen. 92

10 Kvävegödslingens inverkan på vårvetets proteinhalt SPANNMÅL 12 Protein, % Kruunu 100 kg kväve/ha Epos Källa: Kotkaniemi försöksstation kg kväve/ha Picolo Trappe En tillräcklig kvävegödsling säkerställer att vetet får en tillräckligt hög proteinhalt. 150 kg kväve/ha är den största tillåtna mängden enligt miljöstödsvillkoren. 160 kg kväve/ha Gödslingens inverkan på vårvetets skörd och proteinhalt Skörd kg/ha ,0 13,0 13,9 9, kg N/ha 80 kg N/ha 120 kg N/ha 160 kg N/ha Skörd kg/ha Prot. % Källa: Kotkaniemi försöksstation 2006 Prot. % 16,0 14,0 12,0 10,0 8,0 6,0 4,0 2,0 0,0 93

11 Vetets proteinhalt kan påverkas 1. Val av skifte välj mullhaltiga eller mullrika skiften för vetet gamla betskiften rekommenderas, eftersom de är intensivt odlade och i gott skick skiften som fått stallgödsel, där kvävet frigörs lämpligt sent skiftvalet kan göras precisare genom att mäta mängden lösligt kväve i juli på en öppen fläck med hjälp av en Kväveväska. 2. Förfrukt upplöjd vall, ärt och klöverträda är goda förfrukter 3. Sort välj sorter med hög proteinhalt som ärtflig egenskap 4. Skördenivå kvävegödslingen måste bestämmas med beaktande av skördenivåer från tidigare år och skördens proteinhalt planera kvävegödslingen enligt användningsändamålet med hjälp av Tillväxtprogrammets kvävegödslingsrekommendation. Beakta den eftersträvade proteinhalten. 94

12 5. Fördelning av kvävegödslingen dela in kvävegödslingen i flera behandlingar för att säkerställa en hög proteinhalt på våren i samband med sådden, kg/ha, sista behandlingen enligt KEG-klorofyllkorten (den högsta tillåtna kvävemängden är 150 kg/ha för en eftersträvad skörd på kg/ha) om jorden är fuktig lönar det sig att använda svavelhaltig Finlandssalpeter som tillskottsgödsel under torra odlingssäsonger är det effektivare att använda Kvävelösning. Större mängder av Kvävelösning bör sprutas som slangspridning på åkerytan. 6. Tidpunkt för kvävegödsling tillskottskvävet skall ges vid axgången 7. Växtskydd då växtsjukdomarna bekämpas blir skörden större och det ökade behovet av tillskottskväve måste uppmärksammas 8. Bearbetningssätt lätt bearbetad jord frigör mindre kväve, vilket ökar behovet för kvävegödsling på våren 9. Kvävemätningar under odlingssäsongen beakta de nya anvisningarna för kvarnvete och fodervete vid mätning med KEG-klorofyllkort är målvärdet 9 SPANNMÅL Sjukdomar i vete Vetets brunfläcksjuka (septoria) Vetets mjöldagg Vetets bladfläcksjuka (DTR) 95

13 Tillväxtprogram för höstvete och rågvete Höstvete och rågvete är två mycket rikt avkastande höstspannmålssorter. De passar bra in i gårdens växtföljd för att jämna ut arbetstopparna och förbättra markstrukturen. Allmänna odlingsförutsättningar När man odlar höstvete bör man vara extra uppmärksam när det gäller proteinhalten. En lyckad hektarskörd av höstvete kan t.o.m. överskrida kilo, och då kan kvävegränserna inom miljöstödet göra det svårare att uppnå en tillräcklig proteinhalt. Odlingssäsongen har en viss inverkan på proteinhalten, men denna kan även höjas med rätt odlingsteknik. Tillskottskväve måste ges vid axgången när: växtbeståndet är frodigare än beräknat början av odlingssäsongen har varit regnig, över 100 mm vårgödslingen har varit mindre än vad man avsett det handlar om en sen sort med god avkastning det finns mycket gammal halm på åkern åkern är direktsådd, varvid marken är kallare skiftet brukar förtorka, men växer väl under odlingssäsongen i fråga Exempel på uppdelning av kvävegödslingen: för toppskörd: kg/ha när beståndet är svagt på våren: kg/ha när beståndet är starkt på våren: kg/ha Kvävegödslingen kan preciseras med hjälp av Laatusadon malli på webbtjänsten Farmit och KEG-klorofyllkorten. Höstvete Höstvete jämnar ut säsongerna för sådd och skörd samt förbättrar markstrukturen. Olika sorters växttid kan vara väldigt varierande, vilket hjälper att planera bärgningsperioden. De tidiga sorterna mognar före vårsäden men de mest avkastande sorterna bärgas först i slutet av augusti. Sådden av höstvete kan inledas i slutet av augusti och fortsätta fram till runt den 20 september. Under varma höstar bör sådden skjutas upp till september för att undvika angrepp av fritfluga och stritar. Den eftersträvade 96

14 tätheten är 500 plantor per kvadratmeter, men vid septembersådden lönar det sig att utöka utsädesmängden med 10 % per vecka. På hösten är den rekommenderade kvävemängden kg/ha. Fosfor-, kalium- och spårämnesgödslingen utförs på basis av markkarteringen. Vårgödslingen bör utföras genast då marken bär, så att tillväxten startar medan vårfukten finns kvar i jorden. Om man odlar rikt avkastande sorter bör vårgödslingen delas in i flera behandlingar för att säkra en tillräcklig proteinhalt. Gödslingen under odlingssäsongen skall göras med kväveoch svavelhaltiga produkter som t.ex. Finlandssalpeter. Om man även behöver ge fosfor, kalium eller spårämnen, kan man välja ett Y-gödselmedel eller Gårdens egen Y-gödselmedel. kan ersätta cirka hälften av kornmängden. Om bruksmängden överstiger 50 % måste man fästa särskild uppmärksamhet vid kvaliteten hos proteinkompletteringen. Sådden av rågvete kan inledas i slutet av augusti och fortsätta fram till runt den 20 september. Den eftersträvade tätheten är 500 plantor per kvadratmeter. På hösten är den rekommenderade kvävemängden kg/ha. Fosfor-, kalium- och spårämnesgödslingen utförs på basis av markkarteringen. Vårens kvävegödsling bör utföras genast då marken bär, så att tillväxten kommer igång medan vårfukten finns kvar i jorden. Rågvete odlas på samma sätt som höstvete, och även växtskyddet är det samma. Grödan är oftast ganska frisk och växer upprätt utan problem. SPANNMÅL Rågvete Rågvete är en rikt avkastande höstsäd som lämpar sig som foder och som även skulle vara en eftertraktad råvara inom etanolindustrin. Problemet med rågvete är dock att det övervintrar dåligt och har en känslig axgroning. Om rågvetet övervintrar bra ger det skördar på upp till kilo, t.o.m. med måttliga insatser. Därför är det ett produktivt foderspannmålsslag t.ex. för svingårdar. Det passar bl.a. i foderblandningar för slaktsvin där det Växtskydd för höstvete och rågvete Höstveteutsädet skall alltid betas för att motverka utsädesburna sjukdomar, som exempelvis snömögel. Fleråriga ogräs bör bekämpas redan på hösten, för exempelvis kvickrot sprider sig snabbt i ett svagt skuggande vetebestånd. Med en omsorgsfull ogräsbekämpning säkerställer man att skörden blir högklassig och lättbärgad också under våta höstar. Maximal tillåten kvävegödsling för höst- och rågvete enligt miljöstödet Skördenivå, kg/ha Ler- och mjäljordar Södra och Mellersta Finland Grova mineraljordar Organogena jordar Höstvete, rågvete och speltvete på hösten Höstvete, rågvete och speltvete på våren Kontrollera att gödslingen på varje skifte ligger inom de tillåtna gränserna för miljöstödet. 97

15 Växtsjukdomar bör bekämpas omsorgsfullt och efter behov. För att säkra ett gott slutresultat bör man bekämpa snömögel på hösten. Om vetet är sått i lättbearbetad jord eller med direktsådd kan det bli nödvändigt att bekämpa sjukdomar redan vid ogräsbesprutningarna på våren. Det är viktigt att skydda axen från växtsjukdomar, vilket innebär att den sista besprutningen bör ske strax före blomningen. Behovet och tidpunkten för bekämpning av vetets sjukdomar kan fastställas med exakthet med hjälp av Växtsjukdomsprognosen på Farmit. I frodiga bestånd kan liggsäd och sjukdomar bekämpas samtidigt (T1 T2), och i ytterst frodiga bestånd kan liggsädsbekämpningen göras som delad behandling. Uppkomsten av skadedjur på veteåkern måste följas fram till blomningen. Kvalitetsmålen för kvarnvete: Falltal över 180 Proteinhalt över 13,0 % Hektolitervikt över 78 kg Sjukdomar i vete Snömögel 98

16 Försöksresultat för höstvete Engångsgödsling med kväve fungerade bra då våren var torr SPANNMÅL 12 Protein, % kg N/ha 130 kg N/ha 160 kg N/ha Olivin Urho Kosac Tryggve Källa: Kotkaniemi försöksstation 2006 Bekämpning av snömögel i höstvete Skörd kg/ha Urho Olivin Gunbo SW Magnifik Tarso Obehandlad Bekämpning av snömögel Skördeökning Källa: Kotkaniemi försöksstation

17 Tillväxtprogram för höstråg Höstråg ger omväxling i växtföljden. I Finland är efterfrågan på råg klart större än utbudet, så ur en marknadssynvinkel är råg en lönsam gröda. För att åstadkomma en hög skördenivå lönar det sig att satsa på odlingen enligt vad Tillväxtprogrammet rekommenderar. Höstråg Direktsådden gör det möjligt att så råg efter vårsäd som bärgas tidigt. Andra möjligheter är trädesåkrar och vallbrott. Rågodlingen kräver satsningar för att skörden skall överstiga medelnivån. Råg trivs bäst på sluttande lätta mineraljordar. Den rekommenderade tätheten för råg är 400 plantor per kvadratmeter, dvs kg utsäde/ha. Råg är en korspollinerade växt, så det lönar sig att fästa uppmärksamhet vid utsädets kvalitet. 100 Rågen måste sås i tid, strax efter mitten av augusti, för den bestockar sig redan på hösten. Den rekommenderade kvävegödslingen på hösten är kg/ha, i likhet med andra höstspannmål. Fosfor-, kalium- och spårämnesgödslingen utförs på basis av markkarteringen. Genom spårämnesgödsling kan man hindra rågen från att ryka och på detta sätt bekämpa mjöldryga. Rågskörden kan höjas med hjälp av ett omsorgsfullt växtskydd. Rågen angrips lätt av fritfluga om dygnets medeltemperatur överstiger 10 grader. Utvintringssvampar måste alltid bekämpas sent på hösten. Ogräsen skall bekämpas på våren, då tillväxten har kommit igång men rågen inte ännu täcker ogräsen. Bekämpningen av liggsäd bör göras i två omgångar. Den första behandlingen skall göras i samband med ogräsbesprutningen, och den andra görs före axgången efter behov, tillsammans med ett sjukdomspreparat. Det lönar sig att bekämpa rågens sjukdomar eftersom brunrost, sköldfläcksjuka och mjöldagg minskar på rågskörden.

18 Försöksresultat för råg Skörd, kg/ha Sjukdomsbekämpning i råg Amilo Kaskelott (hybrid) Obehandlad Bekämpning av snömögel, växtsjukdomar och liggsäd SPANNMÅL Källa: Kotkaniemi försöksstation 2006 Kvalitetsmålen för råg: Falltal över 120 Hektolitervikt över 71 kg Maximal tillåten kvävegödsling för höstråg enligt miljöstödet Södra och Mellersta Finland Norra Finland Höstråg på hösten Höstråg på våren Skördenivå, kg/ha Ler- och mjäljordar Grova mineraljordar Organogena jordar Ler- och mjäljordar Grova mineraljordar Organogena jordar Kontrollera att gödslingen på varje skifte ligger inom de tillåtna gränserna för miljöstödet. 101

19 Tillväxtprogram för havre Även om havre tål surhet bättre än andra spannmål blir skörden och kvaliteten bäst när marken är i gott skick. Vattenhushållningen skall alltså vara i ordning, och marken skall ha ett gott ph-värde och tillräckligt med spårämnen. När det gäller spårämnen är mangan speciellt viktigt, eftersom havre är känsligare mot manganbrist än alla andra spannmålsslag. Oberoende av om man odlar havre som foder eller livsmedel är en stor kärnstorlek det absolut viktigaste målet. Grynhavre kräver en hektolitervikt på minst 58 kilo. Det lönar sig inte att sänka denna målsättning ens när man odlar foder, eftersom skalen bara ger fiber. Skörden och kärnstorleken påverkas av vilken sort man odlar. Genom att bekämpa sjukdomar och skadedjur ser man till att bladen blir friska, vilket tryggar en god assimileringsförmåga. Detta gör att grödan bättre kan ta upp och utnyttja näring t.ex. då kärnan utvecklas. När man odlar foderhavre är det också viktigt att bekämpa liggsäd efter behov. Bekämpningen av ogräs bör ingå i de vanliga rutinerna, ogräsfrön bidrar nämligen aldrig till fodervärdet. De gör att fodret smakar sämre och hämmar sädens tillväxt genom att stjäla tillväxtutrymme och näringsämnen. Om man odlar havre som livsmedel får skörden som går till försäljning inte innehålla några ogräsfrön. Livsmedelshavre som odlas i mineraljord utvecklar en hög kornvikt. Det är skäl att känna till skiftets näringshalter och dimensionera gödslingen enligt den eftersträvade 102

20 skörden. I synnerhet kvävegödslingen bör anpassas enligt den eftersträvade skörden och åkerns mullhalt. Havre kan användas som foder för alla husdjur. Det går också bra att blanda havren med andra spannmålsslag, i synnerhet om målet är att bärga krossad spannmål. Havre passar också inom den inhemska produktionen av proteinfoder, t.ex. som stödväxt för ärt. SPANNMÅL Kvalitetsmålen för livsmedelshavre: Hektolitervikt över 58 kg Mängd skrumpna kärnor under 10 % Mängd gröna kärnor under 1 % Främmande spannmålsslag under 1 % Toxin (DON) under 1750 mikrogram/kg Kvalitetsmålen för foderhavre: Hektolitervikt över 56 kg Kvalitetsmålen för exporthavre: Hektolitervikt över 56 kg Främmande sädesslag under 1 % Vitt skal Maximal tillåten kvävegödsling för havre enligt miljöstödet Skördenivå, kg/ha Ler- och mjäljordar Södra och Mellersta Finland Grova mineraljordar Organogena jordar Ler- och mjäljordar Norra Finland Grova mineraljordar Organogena jordar Kontrollera att gödslingen på varje skifte ligger inom miljöstödets tillåtna gränser. 103

21 Näringsbrister hos spannmål Bristsymptom Kväve (N) Hela grödan är ljus eller gulaktig. Gamla blad gulnar först. Klen tillväxt och begränsat antal skott. Fosfor (P) Växten och rötterna växer långsamt och dåligt. Bladutvecklingen och blomningen inträffar sent. Grödan har en matt mörkgrön eller blåröd färg. Broddarna växer ofta styvt och klent. Inverkan på skörden och kvaliteten Har den största inverkan på skörden. Växten mognar i förtid. Skördevolymen och proteinhalten blir låga. Minskar på mängden kärnor och kärnstorleken. Skörden blir liten och mognar sent. Försämrar överförseln av arvsanlag till följande generation. Bristsymptom Svavel (S) Symptomen påminner om kvävebrist men framträder först i unga växtpartier. Grödan är ljusgrön och bladnerverna kan vara bleka. Koppar (Cu) Bladspetserna gulnar och blir vridna, växten är ljus till färgen. Kärnbildningen försvagas, tillväxten och bladutvecklingen bromsas upp. Korn och havre är de känsligaste sorterna. Symptomen syns ofta vid bestockningen (gulspetssjuka). Inverkan på skörden och kvaliteten Kärnmognaden kan bli försenad och proteinhalten mindre än normalt. En allvarlig brist gör att skörden minskar. Minskar på skörden, försvagar kärnbildningen och grobarheten. Risken för liggsäd ökar. 104

22 Kalium (K) Bristsymptomen syns först på äldre blad. Bladen blir bruna från spetsen och kanterna och kan t.o.m. börja torka. Till färgen är bladen ljusare eller blågröna. Skotten är korta till växten. Rotutvecklingen är svag. Magnesium (Mg) Bristsymptomen syns först på äldre blad, som blir bleka i kanterna och i partierna mellan bladnerverna. Detta syns genom att klorofyllet samlar sig som små, mörkgröna pärlband inne på bladet. SPANNMÅL Det bildas få ax och kärnorna utvecklas dåligt, skörden minskar. Övervintringsförmågan försämras. Risken för mjöldagg och liggsäd ökar. Mangan (Mn) Bristsymptomen syns först på yngre blad. Partierna mellan bladnerverna gulnar och kan brista. Bladen får bruna eller gråskiftande fläckar. Svartpricksjuka i havre. Mognaden kan bli försenad. Minskar på skörden. Kan störa kärnans normala utveckling, skördens kvalitet kan påverkas. Minskar på den assimilerande bladytan och skörden. 105

23 Odling och använding av krossad spannmål All foderspannmål passar som krossad spannmål, i synnerhet korn och havre och blandade spannmålsgrödor. Krossad spannmål kan användas som foder för alla husdjur. Andra fördelar med krossensilage är en säkrare bärgning, möjligheten att nyttja hela skördepotentialen t.o.m. med senare sorter och att det är billigare jämfört med torkning. När grödan bärgas som färsk uppstår också möjligheter för vissa odlingstekniska omställningar, varpå man kan beakta ensileringsmetoden redan när man planerar odlingen. Välj en rikt avkastande sort En tidigare bärgning än för spannmål som skall torkas gör det möjligt att använda senare sorter med goda skördeegenskaper, eftersom ett uppnått mognadsskede inte är någon kritisk faktor. 106 Blandade grödor passar också bra Spannmål som skall krossensileras tröskas tidigt, och små variationer i de olika spannmålsslagens mognad är inget problem. Genom att odla blandat med olika spannmålsslag kan man få mer energi ut från åkern, eller i övrigt komplettera de olika spannmålsslagens näringsmässiga egenskaper. Om man till exempel blandar vete i havren ökar blandningens energivärde och smältbarhet. Också proteintillförseln kan höjas exempelvis med hjälp av en blandad gröda av havre och ärt. Se till att åkern är i skick Eftersom skördeförväntningarna är höga lönar det sig att fästa extra uppmärksamhet vid skiftenas grundläggande skick (vattenhushållning, ph, näringshalt). Vid behov kan också kvävegödslingen ökas efter skördenivån. En större utsädesmängd än normalt inverkar vanligen inte på skördenivån utan kan i stället öka risken för liggsäd. Öka alltså inte på utsädesmängden förutom på torkkänsliga skiften.

24 Bekämpa ogräs, sjukdomar och liggsäd Genom att bekämpa växtsjukdomar får man i allmänhet alltid en större spannmålsskörd av bättre kvalitet. Det lönar sig alltså att bekämpa växtsjukdomar för att hela skördeavkastningspotentialen skall kunna tas till vara. Inte heller ogräsbekämpningen får glömmas bort, för ogräsen stjäl näringsämnen och växtutrymme från spannmålen. Ogräsfröna ger inte en enda foderenhet och de sprider sig med stallgödseln till nya växtplatser samt gör att fodret smakar sämre. Det lönar sig också att bekämpa liggsäd, i synnerhet om man använder stallgödsel eller mera kvävegödsling än normalt. Tröskning Kärnor som är i gulmognadsstadiet, då fukthalten ligger mellan 30 och 40 %, är mjuka jämfört med en fullmogen gröda. Därför bör särskild uppmärksamhet fästas vid tröskans inställningar, i synnerhet om fodret används för enmagade djur. Slagskoavståndet och cylindervarvtalet skall dimensioneras så att kärnorna lossnar utan att gå sönder. Orsaken till detta är att krossade kärnor i tröskan kan öka skakar- och sållförlusterna och skräphalten i spannmålen. Genom att öka stubbens längd, hålla sållet öppet och ge maximal luft blir tröskningen effektivare. Ensilering av krossad spannmål Krossensilering bygger på mjölksyrejäsning av foderspannmål. En ren mjölksyrejäsning förutsätter att spannmålen behandlas med ensileringsmedel så att ph-värdet sjunker till ca 4, och att man hindrar luft från att tränga in i fodermassan. Krossensilering motsvarar ensilering av vallfoder och bygger på samma grundprinciper: syrefrihet och surhet. Spannmål som skall krossensileras bör ha en fukthalt på ca %. Om spannmålen är påtagligt torrare måste man tillsätta vatten i fodermassan direkt efter krossningen. Spannmålens fukthalt är lämplig när det går att krama fodermassan till bollar som håller formen i några sekunder. Det är dock bättre att tröska tillräckligt tidigt än att tillsätta vatten om man vill säkerställa en tillräcklig fukthalt. Vid krossensilering behöver man en valskvarn som krossar kärnorna. Ensileringsmedlet och vattnet, om det behövs, tillsätts på valskvarnens bottenskruv, vilket gör att medlet blandar sig jämnt in i fodermassan. Mängden AIV-lösning (AIV Ässä, AIV 2 Plus eller andra) som behövs vid krossensilering är 3 5 l/foderton. Ensileringsmedlet kan alternativt tillsättas med hjälp av en syrapump. Förvaring Krossad spannmål kan förvaras i silo för ensilagefoder, plaststack eller plasttub. Om man förvarar spannmålen i plansilo bör silon vara ca 4 meter bred, så att fodret kan trampas med traktor. Om silon är för bred ökar å andra sidan risken för att spannmålen ruttnar i matningsskedet. Om spannmålen inte trampas med traktor måste den täckas över (300 kg/m 2 ). Med tanke på lufttätheten är det bra att klä silon med plast inuti och utanpå. Utfodring Krossad spannmål lämpar sig för utfodring av idisslare, svin och fjäderfä. Fodret kan användas ca 3 veckor efter ensileringen. Djuren bör vänjas vid den krossade spannmålen lite åt gången, under 1 2 veckor. Man måste komma ihåg att krossad spannmål inte innehåller så mycket vitamin E. Det kan därför bli nödvändigt att ge vitamintillskott. Torrare säd (15 25 %) kan också krossensileras, men då är det ytterst viktigt att man använder propionsyra i tillräckliga mängder som ensileringsmedel. Orsaken till detta är att ph-värdet i torrt foder inte kan sänkas genom normal mjölksyrejäsning. När man använder propionsyra kan fodermassan lagras antingen på plastunderlag på ett golv eller i plasttub. SPANNMÅL 107

25 108

26 Odling och använding av helsädesensilage Helsädesensilage som bärgningsmetod används närmast av nötboskapsgårdar. Helsädesensilage kan tillverkas av antingen skyddssäden i vall eller av normala spannmålsbestånd. Alla spannmålsslag utom råg lämpar sig som råvara. Helsädesensilage passar bra för utfodring av nötkreatur. Korn har ett högre fodervärde än andra spannmålsslag tack vare att det har bättre smältbarhet. Odlingsåtgärderna för spannmål som bärgas till helsädesensilage avviker knappt alls från normal odling av foderspannmål. En obestridlig fördel är att bärgningen sker tidigare än för spannmål som torkas, redan i degmognadsstadiet. Därför kan åkerns skördepotential höjas genom att man använder sig av rikt avkastande och sena sorter. För att man skall få en god skörd och utnyttja potentialen för extra skörd krävs dock att åkern är i gott skick, dvs. att vattenhushållningen, näringshalten och ph är som sig bör. Vid gödslingen kan man utnyttja stallgödsel i högre grad än normalt. Det bästa skörderesultatet fås med en kombination av stallgödsel och gödningsmedel så att en del av kvävet kommer från gödningsmedlet. Stallgödseln kan med fördel spridas på broddarna efter sådden, t.ex. med hjälp av en slangspridare, varvid man undviker risken för att åkern tillpackas. Sådden utförs med normala såmetoder och utsädesmängder om det inte är frågan om skyddssäd i vall. Ogräs och växtsjukdomar skall bekämpas på vanligt sätt. Med tanke på att undvika skördeförluster är det skäl att överväga användning av tillväxtregulatorer, i synnerhet om man använder tämligen mycket kväve och grödan växer frodigt. Då man använder växtskyddsmedel och tillväxtregulatorer måste medlens eventuella karenstider, dvs. intervallen mellan behandling och bärgning, beaktas. Skörden bärgas nämligen i degmognadsstadiet, vilket innebär 4 5 veckor från axgången när det gäller korn och 6 7 veckor när det gäller vete. Om grödan bärgas senare hinner kärnorna drösa, vilket gör att skördeförlusterna ökar och fodervärdet minskar. Bärgningen kan göras med normala maskinkedjor som är avsedda för bärgning av vallensilage. Med tanke på att skördenivån och kvaliteten blir höga är direktslåttermaskiner det bästa alternativet. Om växtligheten slås före bärgningen lönar det sig att låta bli att använda slåtterkross. Helsädesensilage av vallens skyddssäd Den skyddssäd som används vid anläggning av vall kan bra bärgas till helsädesensilage. Användningen av skyddssäd hindrar marken från att torka upp efter sådden och ger därmed vallen en bättre tillväxtstart samt skyddar grödan mot ogräs. Korn passar bäst som skyddssäd. Genom att använda slåtter istället för tröskning som bärgningsmetod får man en litet större vallskörd under inte bara det första utan också det andra året, eftersom det blir mindre störande växtrester kvar på åkern. Då skyddssäden bärgas till helsädesensilage störs vallens utveckling inte ens av att man använder sena sorter eftersom bärgningen utförs avsevärt tidigare. Med senare sorter får man ofta en större skörd. Ett certifierat eller betat utsäde är att rekommendera. Såtätheten för spannmål som sås som skyddssäd är mindre än normalt, cirka 350 st./m 2 (150 kg/ha). Med tanke på en jämn broddskjutning lönar det sig att välta åkern före eller efter sådden. SPANNMÅL 109

27 Andra ensileringsmetoder för spannmål och halm Helkornsensilering Ensilering med propionsyra Helkornsensilering bygger på ensileringsmedlets förmåga att hindra mögelsvampar och skadliga bakterier från att utvecklas i kornmassa som tröskats under relativt torra förhållanden. I fuktiga förhållanden händer det lätt att man behöver stora mängder ensileringsmedel, vilket sänker metodens ekonomiska lönsamhet. Propionsyra passar bäst som ensileringsmedel. Propionsyran tillsätts i den obehandlade kornmassan i samband med tröskningen eller då massan placeras i silo eller annan lagringsplats. Ensilering Spannmål som skall helkornsensileras skall tröskas så torr som möjligt. Fuktig spannmål eller en lång konserveringstid höjer ensileringskostnaderna. Doseringen av Propionix Plus beror på fukthalten i den spannmål som ska konserveras. För varje överstigande procentenhet skall dosen ökas med 0,5 0,6 l/foderton. Om spannmålen exempelvis har en fukthalt på 21 %, är bruksmängden av Propionix Plus 8,6 l/foderton. Öka dosen om spannmålen har låg hektolitervikt eller om den innehåller gröna kärnor. Bruksmängd av Propionix Plus Spannmålens fukthalt-% Propionix Plus, l/ton 15 5,3 20 8, , , , ,5 Med tanke på ett gott resultat och för att undvika att fodret möglar är det speciellt viktigt att ensileringsmedlet sprids jämnt genom hela spannmålspartiet. Detta kan säkerställas genom att använda t.ex. ett syraaggregat som sprutar ensileringsmedlet till mataränden av en tillräckligt lång (helst över 6 m) skruvtransportör. Om spannmålen börjar värmas upp under ensileringen måste man göra om behandlingen med ensileringsmedlet. Behandlad spannmål kan lagras i silo, lår eller på plastunderlag på ett golv. Spannmålen behöver inte täckas över. Skyddsplasten har som huvudsaklig funktion att skydda spannmålen från smuts. Utfodring Helkornsensilerad spannmål lämpar sig för utfodring av idisslare, svin och fjäderfä, och kan användas direkt efter ensileringen. Hela kärnor måste malas eller krossas innan man använder fodret. Till sin produktionseffekt är spannmål som är ensilerad med propionsyra likvärdig med torkad spannmål. Propionbehandlingen ökar fodrets energivärde för idisslare. Lufttät lagring Det går också att lagra hela kärnor lufttätt i silo eller plasttub. Då inget ensileringsmedel används är risken för att fodret ruttnar större jämfört med metoder som omfattar ensileringsmedel. Lufttät lagring bygger på spannmålens normala nedbrytningsprocesser, i vilka syret förbrukas och det produceras koldioxid som främjar konserveringen. Spannmål som lagras lufttätt bör ha en fukthalt på minst 20 % för att det skall produceras tillräckligt med koldioxid. Om silon är lufttät är det möjligt att tillsätta koldioxid för att trygga att fodret står sig väl. 110

28 SPANNMÅL Ensilering av halm med Urea Halm passar som foder i synnerhet på farmer med köttboskap, antingen som oblandad eller blandad i fullfodret. Vid ensilering med Urea bildas det ammoniak som hindrar mögelsvampar från att utvecklas. Tillblandning och dosering Blanda 40 kg Urea i 60 liter vatten (Urea löser upp sig bättre i ljummet vatten än i kallt). Dessa mängder ger ca 90 liter Urealösning. Spruta halmen med 40 liter lösning per ton av torrsubstans av halm ( kg fuktig halm beroende på fukthalten) vid balningen. Behandling av halmen och utfodring Halmen måste balas och slås in i plast genast, annars avdunstar Urean och ammoniaken försvinner. Balarna får stå i ca fyra veckor. Innan fodret ges åt djuren skall balarna luftas ute i det fria eller i ladan. 111

29 Tillväxtprogram för oljeväxter Efterfrågan för utsäde av oljeväxter håller på att öka kraftigt. Odlingsarealen för oljeväxter kan ännu utökas avsevärt, eftersom olja används både som livsmedel och bioenergi. Oljeväxter kan odlas på högst en fjärdedel av gårdens areal per år. Som oljeväxter räknas vår- och höstvarianterna av rybs och raps samt Camelina. Det är bra att hålla fast vid detta växtföljdskrav för att hålla klumprotsjuka och bomullsmögel borta. Oljeväxter utgör utmärkta förfrukter för spannmål. De håller spannmålens sjukdomstryck i styr, och rybsens pålrot luckrar upp marken effektivt. Direktsådd lyckas väl efter oljegrödor. Kvickrot och flyghavre kan bekämpas redan under odlingssäsongen. Rybs och raps jämnar också ut arbetstopparna och behovet för lagerutrymme på hösten. 112

30 Allmänna odlingsförutsättningar Oljeväxter kan odlas i nästan alla jordarter. Man bör ändå undvika att odla på skiften som lätt bildar skorpa, är tillpackade eller drabbade av ogräs. Torkkänsliga skiften ger heller inga goda oljeväxtskördar. Oljegrödor som växer i mullrika jordar blir långa och frodiga, vilket ökar på risken för liggsäd och bomullsmögel. Åkerns ph och näringshalt bör vara minst tillfredsställande. Det rätta sådjupet för oljeväxter är 2 3 cm. För att åstadkomma ett så grunt sådjup bör vårbearbetningen göras grunt eller så skall åkern vältas före sådden. Eftersom ogräsfrön sänker avräkningspriset för oljeväxter är det nödvändigt med ogräsbekämpning. När det gäller oljeväxter avviker gödslingen något från spannmål. Oljeväxter behöver klart mera bor och svavel än spannmål och därför måste man sörja för tillförseln av dessa näringsämnen redan på våren. Spårämnes Y för åker lämpar sig ypperligt för oljeväxter, men även Gårdens egen Y-gödselmedlen innehåller produkter som är skräddarsydda för olika fosforklasser och spårämnesbehov. Oljeväxter kan ges tillskottskväve och spårämnestillskott på bladen i rosettstadiet. Svavelgödslingen skall alltid ges i sulfatform, t.ex. med ammonium- eller kaliumsulfat eller Finlandssalpeter. När man odlar oljegrödor är det ytterst viktigt att ogräsen bekämpas. Ogräsfrön minskar på skördens kvalitet och gör att bärgningen blir avsevärt svårare. En lyckad bärgning förutsätter en regelbunden ogräsbekämpning på alla skiften, varje år. På detta sätt undviker man att skiftet samlar en ogräsbank som stör odlingen. Genom att använda jordverkande växtskyddsmedel före sådden säkrar man ett lyckat resultat. Från och med våren bör man också vara i beredskap att bekämpa skadedjur. Jordloppor kan skada oljeväxterna om våren är kall, och senast i rosettstadiet bör beståndet kontrolleras regelbundet efter tecken på baggar. Så fort ett tröskelvärde överskrids lönar det sig att bespruta. Risken för bomullsmögel är som störst under regniga somrar, om oljeväxter är en regelbunden gröda på skiftet. Vårrybs Vårrybs kan odlas i zon I III. Rybsens utvecklingstid är dagar, och den mognar samtidigt med vårvetet. Vid tidpunkten för sådd bör marktemperaturen vara + 6 grader. Detta säkerställer en snabb plantsättning och konkurrenskraft mot ogräs. Under svala vårar då rybsen utvecklas långsamt måste man kontrollera förekomsten av jordloppor och bekämpa dem efter behov. Den rekommenderade utsädesmängden av rybs är 6 10 kilo per hektar. Den eftersträvade såtätheten är st/kvm. Enligt försöksresultaten kan utsädesmängden minskas om förhållandena är goda och skiftet har god produktionsförmåga. Ett alltför tätt bestånd blir klent och lägger sig lätt. Ett fuktigt bestånd blir också lättare smittat av bomullsmögel. Låga utsädesmängder innebär dock en större risk för misslyckande om tillväxtförhållandena blir dåliga under plantsättningen. I dessa fall bör även bekämpningen av ogräs och skadedjur få extra uppmärksamhet. Det lönar sig inte att luckra upp ett glest rybsbestånd utan vidare; plantor per kvm kan ännu ge en ganska bra skörd. Av rybs finns också iseed belagt utsäde att tillgå. Den extra näringen runt utsädet gör att växten tar upp näringsämnen bättre och utvecklas snabbare. Rybsen kan börja bärgas när frönas fukthalt är 20 %. Beståndet är klart att tröskas när det är gråbrunt till färgen och fröna är gula inuti. Rybsen drösar inte lätt, så det lönar sig inte att jäkta. Den bärgade skörden bör torkas direkt efter tröskningen tills fukthalten är 8 %. Vårraps Det finns nu tidigare varianter av vårraps på marknaden, vilket gör att odlingsområdet är större än tidigare. Av raps finns också iseed belagt utsäde att tillgå. Raps är ett något rikare avkastande alternativ än rybs, och är därför attraktivt inom produktionen av biodiesel. SPANNMÅL 113

31 Raps bör helst sås på våren som första gröda. Sådden kan påbörjas när marktemperaturen är +3 C. En tidig sådd är av nöden eftersom rapsens utvecklingstid är 10 dagar längre än rybsens. Den eftersträvade tätheten är 200 st/kvm och den rekommenderade mängden utsäde 6 12 kg/ha, på grund av rapsens större kärnstorlek. Eftersom rapsskörden blir större än rybsskörden bör gödslingen anpassas: det behövs till exempel kg mer kväve och 8 kg mer svavel per hektar. I övrigt odlas vårraps på samma sätt som vårrybs. Raps drösar något lättare än rybs, så det lönar sig att vara omsorgsfull med att förlägga bärgningen rätt. av skadeinsekter. Skörden kan bärgas redan i juli. Höstgödslingen är samma som för höstspannmål (30 kilo kväve/ha), och vårgödslingen är samma som för raps. Höstoljeväxter Höstrybs kunde vara ett intressant alternativ för att höja skördenivån, men hittills har dess övervintring visat sig vara problematisk. Höstrybsen skall sås i juli så att den hinner utveckla starka rötter inför vintern. Utsädesmängden är 4 5 kg/ha, dvs. 100 plantor per kvadratmeter (6 8 kg/ha vid drillsådd eller försenad sådd). Höstrybsen klarar sig bäst på skiften där snötäcket finns kvar länge, så att växten är skyddad från vårkylan. En gröda som övervintrat bra utvecklas ändå snabbt och hinner inte heller angripas Svavelbrist hos rybs Maximal tillåten kvävegödsling för oljeväxter enligt miljöstödet Höstrybs och höstraps på hösten Höstrybs, höstraps, vårrybs, vårraps och oljedådra på våren Skörd, kg/ha Ler- och mjäljordar Södra och Mellersta Finland Grova mineraljordar Organogena jordar Kontrollera att gödslingen på varje skifte ligger inom miljöstödets tillåtna gränser. 114

32 Skörd kg/ha Kvävegödslingens inverkan på skördenivån på Tillväxtprogramgårdar Kvävegödsling, kg/ha Källa: Kemira GrowHow:s lantgårdsförsök Skörd kg/ha Borgödslingens inverkan på skördenivån av rybs Borgödsling ger en större skörd när marken är borfattig. Mängden bor som ges och placeringen påverkar skördeeffekten. Rybsen gavs 100 kg/ha kväve under försöket. Borgödslingsförsök på rybs, Kotkaniemi 2005, försvarlig bornivå SPANNMÅL Sjukdomar i oljeväxter Skörd kg/ha Bor, g/ha 1. = Spannmål Y3 2. = Gårdens egen Y-gödsel 3. = Spannmål Y3 + Solubor 10 kg/ha 4. = Spannmål Y3 + Bornäring 133 kg/ha, bredspridning 5. = Spannmål Y3 + Bornäring 50 kg/ha, startgödsling Källa: Kotkaniemi försöksstation 475 Bomullsmögel Klumprotsjuka 115

33 Näringsbrister hos oljeväxter Kväve (N) Fosfor (P) Kalium (K) Bristsymptom Till en början är bladen ljusgröna, sedan blir de gulröda och faller tidigt. Grödan växer dåligt. Äldre blad blir blåröda. och kan falla. Grödan växer klent. Bladet är skrynkliga och nedböjda. Kanterna på äldre blad blir bruna och bladen kan falla. Inverkan på skörden och kvaliteten Växten mognar i förtid. Skördevolymen och proteinhalten blir låga. Fröskörden blir liten. Sen mognad. Försämrar överförseln av arvsanlag till följande generation. Stjälken är svag och lägger sig lätt. Skörden minskar. Svavel (S) Bor (B) Mangan (Mn) Bristsymptom Ljusgrå eller gul marmorering på bladen. Bristsymptomen syns först på yngre blad. Blommorna är bleka och växterna klena. Tillväxtpunkterna förstörs. Stjälkarna kan bli skadade och få sprickor. Blommornas utveckling blir förhindrad, mognaden blir ojämn. Rötterna utvecklas dåligt. Bristsymptomen syns först på yngre blad. Bladen har ljusgula fläckar och kan blekna helt och hållet. Växten utvecklas dåligt. Inverkan på skörden och kvaliteten Mognaden kan bli försenad. Skördemängden kan bli låg. Skidorna utvecklas och fylls dåligt. Minskar på skörden. Bristen stör assimileringen, skörden kan därför bli kvantitativt och kvalitativt sämre. 116

34 Kalcium (Ca) Kanterna på unga blad böjs och bladen kan vissna. Magnesium (Mg) Äldre blad är grönbrokiga och kan börja skifta i rött. SPANNMÅL Blommorna vissnar och skörden minskar. Mognaden kan bli försenad. Minskar på skörden. Zink (Zn) Tillväxten blir störd, vid allvarlig brist minskar skörden. Järn (Fe) Symptomen syns först på unga växtdelar som bleknar så att bara bladnerverna är gröna. En allvarlig brist minskar på skörden och kvaliteten. 117

35 Symptom på språrämnesbrist hos oljeväxter Gulnade blad GAMLA BLAD VISAR SYMPTOM FÖRST UNGA BLAD VISAR SYMPTOM FÖRST Gulnande mellan bladnerverna Röda och döda celler i bladkanterna Ljusgula fläckar Döda fläckar på bladen Efterbliven utveckling/ tillväxt Ljusgrå/gul marmorering Inga döda fläckar Dvärgväxt Bleka blommor Magnesiumbrist Manganbrist Svavelbrist Icke gulnade blad STJÄLKEN BRISTER STJÄLKEN BRISTER INTE Dålig blomning Skidorna utvecklas och fylls dåligt Bladmögel Ojämn mognad Bleka, lösa blad Mindre bladmassa, långa, tunna blad Borbrist Molybdenbrist 118

36 Tillväxtprogram för torkad ärt SPANNMÅL I Finland såsom i resten av EU har foderprotein en låg självförsörjningsgrad, bara ca 30 %. Inhemska ärter passar bra som proteinfoder för husdjur. De innehåller ca 22 % protein och är ett högklassigt inhemskt foderkomplement. Ärt kräver god markstruktur och en fungerande dikning. Ärtens rötter binder kväve effektivt genom symbios, vilket förutsätter att jorden är luftig och har ett tillräckligt högt ph-värde. Ärt växer bäst i luftig molera med god markstruktur och i fina mojordar. Ärt behöver kg startkväve, beroende på jordens mullhalt. En måttlig kvävegödsling sitter bra eftersom jorden är kall på försommaren och de kvävefixerande bakterierna är långsamma med att tillfredsställa växtens kvävebehov. Grödan behöver 0 50 kg fosfor/ha och 0 90 kg kalium. Miljöstödsvillkoren bör iakttas. Stallgödseln måste ges åt förfrukten; ärterna får inte gödslas med stallgödsel. Ärterna är inte frostkänsliga och kan sås tidigt. Direktsådd är riskabelt för ärt. Utvecklingstiden är strax över eller under 100 dagar. 119

37 Ärt skall normalt sås på 5 cm:s djup, men beroende på markens fuktighet kan sådjupet vara 3 7 cm. Utsädesmängden är kg/ha. Efter sådden måste ärtlandet vältas. Syftet med vältningen är att säkerställa att utsädet gror väl och att jämna ut åkerytan så att tröskningen blir lättare. Välten söndrar de största jordklumparna och trycker ner små lösa stenar in i jorden. Vältningen måste göras före plantsättningen, dock inte i det skede när plantorna håller på att komma fram. Ärt utgör en god förfrukt för spannmål eftersom dessa kan utnyttja det kväve som ärten har tagit från luften och som finns kvar i växtresterna. På jordar där man senast har odlat ärt kan kvävegödslingen minskas med ca kg/ha. Ärtens gödslande effekt beror på hur den växer. Ärt bidrar också till att förbättra markstrukturen. Det lönar sig att göra en markkartering för att ta reda på skiftets spårämnesinnehåll och korrigera eventuella brister med Spårämnes Y för åker eller Gårdens egen Y- gödsel, i samband med kombisådden. Vid akut brist kan man spruta Solubor eller Mangansulfat på ärtbeståndet då det är cm högt. Behov och tidsättning för bekämpning av ärtvecklare bedöms med hjälp av feromonfällor. Det riktgivande tröskelvärdet när man producerar matärt är ärtvecklare/fälla. Efter detta tröskelvärde kan bekämpningstidpunkten uppskattas vara 8 12 dygn efter observationen. Den rätta tidpunkten för besprutning är direkt efter att larverna har kläckts men före de har hunnit gräva in sig i baljorna. Ärtbladlöss kan vara ett problem under varma somrar i det skede när baljorna utvecklas. Om det i detta skede finns 5 bladlöss per toppskott och det finns otillräckligt med naturliga fiender för lössen blir det nödvändigt att Maximal tillåten kvävegödsling enligt miljöstödet bekämpa dem. Fläcksjukdomar, som kan skada baljornas utseende i fuktiga förhållanden, kan bekämpas med hjälp av betning och växtföljd. Tröskningen skall inledas så fort ärterna har torkat tillräckligt för att baljorna och stjälkarna inte skall bilda stockningar när de körs genom tröskan. En lämplig fukthalt för fröna med tanke på tröskningen är %. Om fukthalten underskrider 20 % går fröna lätt sönder. Ärter skall torkas långsamt. Torkning i kalluftstork rekommenderas eftersom ärtens skal spricker av alltför snabb torkning. Ärterna torkas ner till minst 16 procents fukthalt. Ärt som foder I finländska försök har man undersökt hur ärt lämpar sig för utfodring av svin med spannmål-sojablandning, med goda resultat. Man har inte funnit skadliga mängder skatol i de inhemska ärtsorterna och därför kan man välja sort enligt sortens odlingsegenskaper. Då man planerar utfodringen lönar det sig att beakta ärtens proteinhalt som i viss mån kan variera beroende på sort. Ärten är smaklig och har inte konstaterats ha några ogynnsamma effekter på köttkvaliteten. Hos svin kan % av fodret bestå av ärter, dvs. de kan ersätta t.ex. hälften av proteinet i sojakross. Om andelen ärter överstiger 25 % bör man ha uppmärksamhet för behovet av ett tillskott av aminosyror, i synnerhet vad gäller metionin och tryptofan. Man har också konstaterat att ärt lämpar sig som foder för fjäderfä (såväl värphöns som broilrar). Upp till 45 % av sojan i broilerfoder har ersatts med ärt utan att tillväxten har försämrats. För värphöns har man experimenterat med en ersättningsnivå på 30 %, utan att äggproduktionen har minskat. Liksom för svinens del förutsätter användningen av ärt ändå ett tillskott av aminosyror (lysin, metionin och treonin). Ärt, bondböna och lupin Lerjordar Grova mineraljordar Organogena jordar Kg kväve/ha Kontrollera att gödslingen på varje skifte ligger inom miljöstödets tillåtna gränser för grödan i fråga. 120