Ta tillväxten i egna händer

Transkript

1 Ta tillväxten i egna händer Under odlingssäsongen finns det mycket viktigt att göra på åkern. Tillväxtprogrammets olika prognosmodeller och verktyg hjälper dig fatta de rätta besluten. Tillväxtprogrammet erbjuder utbildningsevenemang där du får fördjupade insikter under professionell ledning. Rekommendationer Utnyttja agrimarket.fi och farmit.net som verktyg när du utvecklar odling på din gård Kom på en av Agrimarkets utflykter till Kotkaniemi försöksstation och bekanta dig med olika odlingsförsök Bekanta dig med Tillväxtprogramgårdar på ditt område Gör observationer på dina åkrar Att tänka på Var får jag tillgång till den senaste informationen? 42

2 Att observera på sädesåkern Det nya miljöstödet uppmuntrar till att göra observationer under odlingssäsongen. Genom att regelbundet följa växtbeståndet har du bättre möjlighet att utveckla dina odlingsmetoder. Orsakerna till olika problem klarnar ofta efter lite tankearbete, och då kan de åtgärdas senast till följande sommar. Med tanke på kommande odlingssäsonger lönar det sig också att föra bok över lyckade resultat. Medan åkrarna håller på att torka är det bra att gå ut och göra de första observationerna. Då får du en god uppfattning om dikenas kondition och markstrukturen. Du kan också upptäcka problem med fleråriga ogräs redan i detta skede. Att lägga märke till före sådden: Gör en bedömning av risken för snömögel i höstvete och råg en vecka efter att snön smultit bort Är åkerytan jämn efter hösten eller behövs det ytterligare utjämning? Är utloppsdikena öppna och kantdikena i skick? Finns det våta fläckar på åkern? Finns det kvickrot eller andra fleråriga ogräs på åkern? Vid broddskjutningen är det dags för en andra observationsrunda. Då ser du om sådden gjordes vid rätt tidpunkt och med rätt teknik. Ogräsobservationer är också aktuella i detta skede. Att lägga märke till i broddstadiet: Är broddskjutningen jämn på hela åkern? Förekommer det broddskjutning i vattenfåror eller på andra ojämna ställen? Kontrollera sådjupet genom att mäta från brodden Kontrollera att rotsystemet och groddarnas slidor är friska Räkna broddtätheten före bestockningen. Se räkningsanvisning på s. 44. Är växtbeståndet frodigt, behövs det tillväxtregulator? Finns det spårämnesbrister? Förekommer det DTR eller sjukdomar som sprids med utsädet på de första bladen? Förekommer det bladlöss eller fritflugor i basen på broddarna i höstspannmålen? Förekom det flyghavre på åkern i fjol? Det förekommer ofta broddar mellan raderna. När axgången närmar sig är det bra att gå ut på åkern en tredje gång. Att lägga märke till före axgången: Kontrollera sjukdomstrycket med hjälp av Växtsjukdomsprognosen. Förekommer det växtsjukdomar på de olika skiftena? Finns det behov för tillväxtregulator i samband med sjukdomsbekämpningen? Iaktta bladens färg för att fastställa om det behövs tillskottskväve eller tillväxtregulator. Var ogräsbekämpningen på skiftet lyckad eller måste receptet justeras till nästa år? Förekommer det skadeinsekter (bladlöss, myggor)? Fjärde besöket är aktuellt när flyghavren går i vippa. I samband med kontrollen kan du börja planera nästa års odling. Att lägga märke till vid axgången: Kontrollera och plocka bort flyghavren omsorgsfullt. Förekommer det främmande sorter eller växtslag, behöver utsädet förnyas? Växer det kvickrot på åkern? Det lönar sig att bokföra alla observationer omedelbart, de glöms nämligen rätt snabbt. Med noggranna observationer som underlag är det lätt att planera nästa odlingssäsong. Utöver de vanliga skördeuppgifterna lönar det sig att också anteckna kvalitetsuppgifter i den skiftesvisa bokföringen. De är till stor hjälp när du planerar gödsling och växtskydd. ODLINGSSÄSONG 43

3 Skörden byggs upp med skördekomponenter Spannmål har följande skördekomponenter: Antal broddar per kvadratmeter Antal skott per kvadratmeter Antal ax per kvadratmeter Antal kärnor per ax Tusenkornsvikt Skördekomponenter för rybs och raps: Antal plantor per kvadratmeter Antal grenar per planta Antal skidor per planta Antal frön per skida Tusenkornsvikt Sammantaget bildar dessa skördekomponenter hektarskörden. Målet är att optimera de olika skördekomponenterna för respektive odlingsgröda, vilket kan åstadkommas genom rätt odlingsteknik och de rätta produktionsinsatserna. Genom att mäta och följa skördekomponenterna under odlingssäsongen har du lättare att bestämma vilka odlingsåtgärder som är de rätta. Åtgärder som t.e.x liggsädsbekämpning, tillskottsgödsling och sjukdomsbekämpning bestäms på grundval av skördekomponenter. Skördekomponenterna hjälper dig också att bedöma vad som har lyckats under odlingssäsongen, vad som eventuellt har misslyckats och om det finns något som måste göras annorlunda nästa år. Eftersträvad broddtäthet för spannmål och oljeväxter Räkna broddtätheten före bestockningen. När avståndet mellan såbillarna är 12,5 cm får du tätheten genom att räkna broddarna på en sträcka på 80 cm och multiplicera resultatet med tio. Om avståndet mellan billarna är 14,5 cm skall du räkna broddarna på en 69 cm:s sträcka. Det lönar sig att räkna tätheten på flera olika ställen på skiftet och sedan använda medeltalet för att göra bedömningen. Eftersträvade tätheter: Vete 700 st/kvm Foderspannmål 500 st/kvm Råg 400 st/kvm Vårrybs 250 st/kvm Höstvete 500 st/kvm Vårraps 200 st/kvm Rågvete 500 st/kvm Höstrybs 100 st/kvm Maltkorn 600 st/kvm En god skörd förutsätter jämna, täta och friska broddar. Vid broddskjutningen är det viktigt att bladen täcker markytan så fort som möjligt, så att de effektivt börjar binda solenergi. Den eftersträvade tätheten uppnår du genom att använda rätt utsädesmängd, bearbeta åkern på rätt sätt och så jämnt med betat och välgroende utsäde som du vet att är friskt. Frodiga och friska broddar tar effektivt upp vatten och näringsämnen ur marken. Om växtbeståndet är ojämnt blir gödslingen och växtskyddet inte lika effektivt utnyttjade. Antal skott per kvadratmeter Det är till fördel för veteskörden om axen i huvudsak utvecklas på huvudskotten: dessa har både större ax och större kärnor än sidoskotten. Ett bestånd som domineras av huvudskott utvecklas också jämnare. Korn har å sin sida en bättre förmåga att skjuta skott än vete. Då du odlar foderkorn kan du utnyttja detta och använda en såmängd på 500 st per kvadratmeter. När du odlar maltkorn rekommenderas däremot 600 st per kvadratmeter som täthet, eftersom sidoskottens kärnor blir mindre och har högre proteinhalt än huvudskottens kärnor. 44

4 ODLINGSSÄSONG Det hur sidoskotten växer beror till stor del på vilka förhållanden som råder. I ogynnsamma tillväxtförhållanden är det möjligt att en stor del av sidoskotten vissnar. När man sår rybs och raps i goda plantsättningsförhållanden kan man minska på utsädesmängden. När man använder små utsädesmängder är det ytterst viktigt med en jämn plantsättning. Fukthållande jord, fuktighet och värme bidrar till att plantsättningen blir lyckad. Bekämpningen av ogräs och skadedjur måste också lyckas väl, och det får inte bildas en skorpa på skiftet. Rybs som blivit sådd med små mängder utsäde innehåller ofta mer ogräsfrön och skräp än när man använt större utsädesmängder. Antal ax per kvadratmeter Antalet ax i växtbeståndet och den assimilerande bladytan fastställs när växtbeståndet börjar utvecklas. I finländska förhållanden har spannmål svag bestockning. Därför har planttätheten stor betydelse för antalet ax per kvadratmeter. Näringsbrister gör också att bestockningen blir svagare. I synnerhet kvävebrist försämrar spannmålens axbildningsförmåga i sidoskotten. Hos höstspannmål har man lagt märke till att en ökad kvävegödsling ger tydligt fler ax i växtbeståndet. Om beståndet är alltför tätt eller om växten lider av torka blir axen korta och kärnstorleken minskar. Den bästa skörden får man när beståndet är lagom tätt. 45

5 Kärnstorlek För att skörden skall bli riklig krävs att växtbeståndet är friskt och assimilerar effektivt då kärnan matas. Växtsjukdomar är den främsta orsaken till att kärnorna blir små. Slutet av juli är avgörande för hur kärnan matas, för då transporteras assimileringsprodukterna från bladen och strået till kärnorna. Om bladen gulnar och skrumpnar i förtid p.g.a. växtsjukdomar blir kärnan liten och hektolitervikten låg. Genom behovsenlig och rätt förlagd sjukdomsbekämpning säkerställer man att kärnorna blir stora. Kärnstorleken påverkas också av vilken sort man väljer. Genom att bekämpa liggsäd säkerställer man dessutom att näringsämnena transporteras längs växten till kärnorna. Inverkan av täthet och tusenkornsvikt på hektarskörden Rybs och raps har förmågan att anpassa sin tillväxt enligt hur mycket utrymme som finns. I glesa bestånd har plantorna en starkare bestockning med fler grenar, medan de i tätare bestånd utvecklar färre grenar. I täta bestånd minskar också antalet skidor per växt. Antal kärnor per ax Kärnorna på axet utvecklas mellan stråskjutningen och blomningen, då det i beståndet pågår en kraftig tävling om assimilationsprodukter. Vatten i tillräckliga mängder och en balanserad näringstillförsel är viktiga i detta skede. Behovet av näringsämnen är störst redan i början av juni, men spannmålen behöver t.ex. svavel under hela växtperioden. Y-gödselmedlen ger växterna de näringsämnen de behöver redan från våren. Då man använder stallgödsel är det skäl att ge startgödsling så att växten får de näringsämnen den behöver på våren. Skörd av 2-radigt korn (kg/ha) då axet innehåller 25 kärnor Ax per kvm tkv 42 g tkv 49 g Skörd av vårvete (kg/ha) då axet innehåller 25 kärnor Ax per kvm tkv 36 g tkv 40 g Av skördekomponenterna kan odlaren enklast påverka tätheten och kärnstorleken. I vidstående tabell finns exempel för korn och vårvete med genomsnittligt antal kärnor per ax. 46

6 Utvecklingsstadier och odlingsåtgärder för spannmål En uppföljning av spannmålens utveckling under odlingssäsongen är avgörande när det gäller att välja rätt tidpunkt för besprutning. Genom att bespruta vid rätt tidpunkt drar du största möjliga nytta av ogräspreparat, tillväxtregulatorer, preparat mot växtsjukdomar, preparat mot skadedjur och bladgödselmedel. Zadoks skala från 1974 används allmänt för att beskriva spannmålens olika utvecklingsstadier. I Zadoks skala är spannmålens utvecklingsstadier uppdelade i nio huvudstadier: grodd, broddskjutning, bestockning, stråskjutning, axets vidgning, axgång, blomning, mjölkmognad, degmognad och mognad. Tillväxtprogrammen använder en förenklad version av Zadoks skala som är lättare att använda. Utvecklingsstadierna är uppdelade i tre tillväxtstadier (T 1, T 2 och T 3). Skalan är trots sin grovhet tillräcklig när det gäller att använda produkterna optimalt, och den hjälper även att bestämma vilka besprutningsåtgärder som lönar sig i varje skede. Tillväxtprogrammen för spannmål nämner alltid i vilket utvecklingsstadium varje produkt skall användas. T1-stadiet motsvarar spannmålens utveckling från bestockningens slut till begynnande stråskjutning (Zadoks 30 32). T2-stadiet motsvarar utvecklingen från stråskjutningens slut till flaggbladsstadiet (Zadoks 37 49). T3 motsvarar axgången (Zadoks 51 59). ODLINGSSÄSONG T1 T2 T3 Zadoks Zadoks Zadoks Zadoks Zadoks Bestockning Stråskjutning Flaggbladsstadium Flaggbladets slida vidgas Axgång Ogräsbesprutning och spårämnesgödsling Bekämpning av liggsäd Bekämpning av växtsjukdomar Gödsling med tillskottskväve Växtskydd 47

7 Utvecklingsstadier för rybs och raps Zadoks 8 Zadoks Zadoks Zadoks Zadoks Zadoks Före sådden Bladen utvecklas Groddstadiet Huvudskottets tillväxt Blomställningen bildas Blomning Skidorna mognar Ogräsbekämpning Bekämpning av skadedjur (löss) Bekämpning av skadedjur (rapsbagge) Bekämpning av bomullsmögel 48

8 Tillväxtprogrammet utvecklas på Kotkaniemi Kotkaniemi är Kemira GrowHow:s försöksstation i Vichtis, ca 50 kilometer från Helsingfors. Här har man drivit försöksverksamhet bl.a. fältförsök med gödsling, sortprover och växtskydd sedan så tidigt som Försöksresultaten utnyttjas för att utveckla Tillväxtprogrammen, för produktutveckling samt i rådgivningen. Fältförsöken på Kotkaniemi görs med olika spannmålsslag, oljeväxter och vall. Kotkaniemi försöksstation beviljades det internationella GEP-certifikatet 2002 (Good Experimental Practise). Den rörliga försöksenheten gör det möjligt att genomföra fältförsök också på samarbetsodlarnas åkrar. Fältförsöken görs alltså på ett brett geografiskt område, vilket gör att forskningsmaterialet blir mångsidigare. Försöksstationen har ett eget laboratorium med modern utrustning. På laboratoriet utförs olika kvalitativa analyser av spannmål. Laboratoriet behandlar tusentals spannmålsprover varje år. Kotkaniemi tjänar också som utbildningscentrum för odlare. Under varje odlingssäsong görs ett stort antal gruppbesök till stationen, där besökarna får bekanta sig med olika fältförsök under ledning av experter. Dessutom har man på Kotkaniemi i flera år ordnat Tillväxtevenemang. Utöver försöksverksamheten är Kotkaniemi också en fungerande lantgård. De åkerarealer på vilka det inte genomförs fältförsök odlas enligt Tillväxtprogrammet, med nyttjande av det allra senaste i kunskap och teknologi. Man arbetar för att hitta lösningar på olika odlingsproblem och testar produkter och tjänster i praktiken innan de kommer ut på marknaden. ODLINGSSÄSONG 49

9 Växtskydd är lika med kvalitetsgaranti Växtskydd säkerställer en kvalitativt och kvantitativt god skörd, och att produktionsinsatserna nyttjas effektivt. Växtskyddet hjälper dig också att bättre hantera växlande odlingssäsonger. Rekommendationer Bekämpa ogräs med omsorg Använd bekämpningspreparat mot växtsjukdomar och liggsäd alltid när det behövs Se efter maskinernas tillstånd och arbetssäkerhet Skaffa dina växtskyddspreparat till förmånligt förhandspris Använd verktygen på Farmit som hjälp när du fattar beslut Att tänka på Är tillväxten under odlingssäsongen tryggad? 50

10 Frisk spannmål assimilerar under en längre tid Bekämpningen av växtsjukdomar utgör en väsentlig del av odlingstekniken när målet är en god och högklassig skörd. En bekämpning som är anpassad efter skiftesvis planering och skiftesvisa observationer ger det bästa resultatet. Bekämpningen bygger helt och hållet på observationerna under odlingssäsongen. Tidpunkten och mängden bekämpningsmedel bestäms enligt sjukdom och odlingssäsong. Under somrar med stort sjukdomstryck minskar skörden redan vid bestockningen. Kärnstorleken ökar genom att växten bibehåller sin förmåga att assimilera så länge som möjligt, ända fram till mognaden. Växtföljdens meriter Växtföljden är viktig för förebyggande bekämpning av växtsjukdomar. Genom rätt växtföljd kan man tydligt minska på förekomsten av sjukdomar som sprids via marken eller växtrester. Plöjning tillåter någon grad av avvikelse från växtföljden, vid direktsådd gäller däremot nolltolerans. Många växtsjukdomar lever i växtrester och kan bekämpas genom att antingen mylla in dem i marken eller odla lämpliga förfrukter. Goda förfrukter för spannmål är grödor som inte har några gemensamma växtsjukdomar med spannmålen, t.ex. vall, rybs och ärta. För att försäkra att alla levande växtsjukdomar hinner försvinna från marken borde man inte odla vete eller korn oftare än vart tredje år på samma skifte. Systemiskt eller kontaktverkande betningsmedel? Grunden till all växtsjukdomsbekämpning är ett betat utsäde. Betning är även det enda sättet att bekämpa flygsot och kornets strimsjuka. Det är viktigt att valet av betningsmedel anpassas till de sjukdomar som skall bekämpas. Ett allmänt betningsmedel biter på flera sjukdomar än produkter med en enda aktiv substans. Ett systemiskt betningsmedel motverkar sjukdomar i kärnanlaget, t.ex. flygsot i korn. Hos kontaktverkande medel är effekten koncentrerad på kornets ytskikt, t.e.x på sköldfläcksjuka i korn och mögel som minskar på grobarheten. Betningen kan inte ersättas genom att bespruta växtbeståndet. Sjukdomstrycket bestämmer bruksmängden När man bekämpar bladsjukdomar skall åtgärderna alltid bygga på konstaterade behov. Bekämpningen är effektivast när medlet sprutas vid första tecken på växtsjukdom. Det lönar sig alltid att välja det bekämpningsmedel som effektivast motverkar växtsjukdomarna i fråga. Om det förekommer mycket sjukdom bör bekämpningsmedlet användas med största rekommenderade dosering. När man odlar sorter som är resistenta mot sjukdomar, eller om det bara förekommer lite sjuka, räcker det vanligtvis med en mindre dosering. Rätt tidpunkt enligt växtsjukdom Många låter helt och hållet bli att bekämpa växtsjukdomar eller tycker att de gör det enkelt för sig genom att tillsätta en halv dos sjukdomspreparat i tanken i samband med ogräsbesprutningen. Detta är dock oftast otillräckligt. I synnerhet under somrar med högt sjukdomstryck behövs det skydd som preparatet ger under hela sommaren. Sena sjukdomar minskar på den gröna bladytan just när kornet håller på att matas, varpå skörden och kärnan blir små. Spannmålsskörden påverkas mest av hur stor assimilationsförmåga de översta bladen har. Därför är det av största vikt att dessa blad hålls fria från sjukdomar. De smittade bladen hos en växt som drabbats av sjuka gulnar och skrumpnar i förtid, vilket gör att den totala assimilerande växtligheten minskar. Därmed går en del av solenergin förlorad för växten. Denna energiförlust påverkar också många andra saker. Det ansamlas mindre assimilationsprodukter i kärnorna och dessa matas under kortare tid. Även när växten 51 VÄXTSKYDD

11 får tillräckligt med näringsämnen utnyttjas näringsämnena inte i de smittade bladen. De insatser som på försommaren gjorts med tanke på skörden blir delvis outnyttjade. Brunfläcksjuka (= septoria) i vete bör bekämpas alltid när sjukdomssymptomen är tydliga i växtbeståndet. Den bästa skördeökningen åstadkommer man vanligtvis genom att bespruta vetet strax före blomningen. Om sjukdomstrycket framträder tidigt och intensivt lönar det sig att bespruta redan i flaggbladsstadiet. Det finns tydliga skillnader mellan olika vetesorter vad gäller motståndskraft mot brunfläcksjuka. En sort med god motståndskraft kräver mindre bekämpning. På direktsådda, lättbearbetade och monokultiverade skiften finns det risk för DTR, vetets bladfläcksjuka, i ett tidigt skede. I dessa fall lönar det sig att ge en halv dos sjukdomspreparat i samband med ogräsbesprutningen. I händelse av svår DTR-smitta i ett tidigt skede krävs det vanligtvis en ny besprutning senare under odlingssäsongen. Symptomen av utsädesburen sköldfläcksjuka i korn och bladfläcksjuka i havre är synliga på det första och andra örtbladet i 2 3-bladsstadiet. Om man använder obetat utsäde eller om sorten är känslig för dessa sjukdomar lönar det sig att ge en halv dos sjukdomspreparat redan i samband med ogräsbesprutningen. Havrens bladfläcksjuka kan lätt förväxlas med manganbrist. En besprutning i vår- och höstvete strax före blomningen ger vanligtvis ett tillräckligt skydd mot bladfläcksjuka. Korn och havre växer snabbare än vete, alltså lönar det sig att bekämpa sjukdomar redan i flaggbladsstadiet. En blandning av sjukdomspreparat och tillväxtregulator före axgången ger bästa möjliga effekt. Välj preparat enligt besprutningstidpunkten Spannmålens vegetativa tillväxt är vanligtvis omfattande och snabb vid tiden för ogräsbesprutningarna. Det bildas dagligen ny grön bladyta som är utsatt för växtsjukdomar. Om man använder ett sjukdomspreparat i samband med ogräsbesprutningarna lönar det sig att välja ett preparat med så god transporteringsförmåga i växten som möjligt, t.ex. Acanto Prima. Från flaggbladsstadiet ända till början av blomningen, när ingen ny grön bladyta bildas, lönar det sig att välja ett sjukdomspreparat eller en tankblandning som ger ett omfattande och effektivt skydd under så lång tid som möjligt. Blandningen Acanto + Zenit i korn och Amistar + Zenit i vete ger ett gott skydd bl.a. mot brunfläcksjuka, sköldfläcksjuka, kornets bladfläcksjuka, havrens bladfläcksjuka och mjöldagg. Blandningar med olika aktiva substanser är att rekommendera också med tanke på att förebygga resistenta sjukdomsstammar. Gör snömögelbekämpningen till en rutin Bekämpningen av snömögel borde utgöra en rutin i råg och höstvete. Utgångspunkten för bekämpningen är ett betat utsäde som skyddar mot utsädesburet snömögel. Växtrester utgör emellertid den huvudsakliga smittokällan. En besprutning på hösten skyddar växtbeståndet mot svampmycelet som lever i marken och i växtresterna. För att den höstliga besprutningen skall ge bästa effekt skall den utföras när spannmålen har slutat växa. Det lönar sig däremot inte att bespruta frusna växtbestånd, eftersom preparatet riskerar att rinna av växten. En kombination av betning och besprutning är att rekommendera i synnerhet när man odlar utländska höstspannmål. En snömögelkontroll måste göras direkt efter att snön har smultit på skiftet. Det är bra att komma ihåg att genom att bekämpa snömögel på hösten minskar man på sjukdomstrycket på våren. T.ex. blandningen Amistar + Topsin M ger ett effektivt skydd mot snömögel. Skiftesvisa anteckningar En lyckad sjukdomsbekämpning bygger på skiftesvisa planer och observationer. Det lönar sig att göra skiftesvisa anteckningar om eventuella sjukdomar, för att underlätta planeringen av nästa års växtföljd. Också när det handlar om en och samma sort kan skillnaderna mellan olika skiften vara stora när det gäller förekomst av sjukdom, beroende på skiftets odlingshistoria. 52

12 Tidpunkt för ogräsbekämpning Bekämpning av tvåhjärtbladiga ogräs Tvåhjärtbladiga ogräs skall alltid bekämpas. Om bekämpningen blir ogjord kan små mängder ogräs öka markens förråd av ogräsfrön under t.o.m. flera decennier framöver. Jämna växtbestånd kan besprutas då spannmålen är i tidigt bestockningsskede. I ojämna växtbestånd lönar det sig att vänta att största delen av ogräsplantorna har kommit upp. Om ogräsplantorna är få och små kan preparaten användas med lägsta rekommenderade dosering. Om det blir nödvändigt att senarelägga ogräsbesprutningen, t.ex. på grund av dåligt väder, skall bruksmängden ökas. En bra besprutningstidpunkt för vårspannmål är tidigt på morgonen eller på kvällen. I juni störs bekämpningsresultatet vanligen inte längre av låga temperaturer. Det optimala är om ogräsen bekämpas tidigt på morgonen då morgondaggen håller på att avdunsta från bladen. Bladytan är då ännu en aning fuktig och växtens livsfunktioner är på väg att bli snabbare. Hos höstspannmål kan besprutningsarbetet störas av låga temperaturer och hård vind. Den bästa besprutningstidpunkten för lågdosherbicider är på förmiddagen, om temperaturen har stigit över noll. Sulfonylureor som t.ex. Ratio ger goda resultat redan när temperaturen är +5 o C. Fenoxiherbicider som t.ex. MCPA kräver en temperatur på över +10 o C för bästa resultat. Vädret före och efter besprutningen påverkar hur växtskyddsmedlet tas upp och transporteras i ogräsen. En tillräckligt hög temperatur (över 10 o C) och luftfuktighet (>60 %) ger oftast bästa resultat. Vid svalt väder blir ogräsens livsfunktioner långsammare, vilket gör att ogräspreparatet inte transporteras lika effektivt i växten. Flyghavre skall bekämpas så fort man upptäcker en enda planta. Tröskelvärdet för kemisk bekämpning av flyghavre varierar i enlighet med den besmittade arealen och hur stor del av flyghavren som kan plockas för hand. På små arealer lönar sig kemisk bekämpning om det finns fler än 2 3 flyghavrestrån per kvadratmeter. På stora besmittade arealer räcker det med 1 flyghavrestrå per kvadratmeter för kemisk bekämpning skall vara nödvändig. På direktsådda skiften gror flyghavren från april till midsommar. Vid tidpunkten för besprutningen kan det förekomma både små och stora flyghavrestrån. Större flyghavrestrån kan överleva besprutningen och skjuta nya sidoskott. På direktsådda skiften med mycket flyghavre lönar det sig att spruta med glyfosat före sådden. Sedan kan bekämpningspreparatet för flyghavre, t.ex. Grasp, sprutas som vanligt. I dessa fall skall bekämpningspreparatet sprutas med den största rekommenderade bruksmängden. När man bekämpar flyghavre skall vattenmängden vara minst 150 liter per hektar. VÄXTSKYDD 53

13 Fleråriga ogräs Plöjning är ensam ingen lösning mot fleråriga ogräs. När man plöjer bryts ogräsens rotstockar i stumpar som växer till nytt ogräs. En del av rotstumparna grävs djupare ner i marken och blir kvarliggande i vila. Vissa ogräsarter kan endast bekämpas genom att kombinera träda och kemisk bekämpning; för andra räcker det med kemisk bekämpning. En väsentlig sak när det gäller att bekämpa fleråriga ogräs är att välja rätt ogräspreparat och besprutningstidpunkt. Bästa resultat får man genom att vara ute i farten i tid. T.o.m. efter ett års fördröjning kan läget vara avsevärt sämre. Ju mer ogräs som växer på skiftet desto svårare blir det att bekämpa dem effektivt. Den synliga delen av fleråriga ogräs är vanligtvis lätt att bekämpa, däremot vållar rotsystemen problem oftare. Ju starkare och djupare rotsystemet är, desto svårare är det att få växtskyddspreparaten att tränga in i det. När man bekämpar fleråriga ogräs samtidigt som ettåriga ogräs är det ytterst viktigt att välja rätt tidpunkt. Man måste ha tålamod att vänta tillräckligt länge, eftersom växtskyddsmedlet endast biter på de ogräs som vid besprutningen är i plantstadiet. Olika stressfaktorer som t.ex. torka, hetta, köld eller väta saktar ner eller stoppar ämnesomsättningen hos både odlingsgrödor och ogräs. Detta gör att växtskyddsmedlet inte transporteras i ogräset. Åkertisteln skall vid tidpunkten för besprutningen ha minst åtta blad och fettisteln minst 5 7, eftersom ämnena i växten då transporteras mot rotsystemet och växtskyddsangreppet följaktligen ger bästa möjliga effekt i roten. Goda resultat fås t.ex. med en blandning av Logran och Hankkijan Trio eller MCPA. Knölsyska, hästhov och mynta är svåra och långsamma att bekämpa. Bekämpningen kräver omsorgsfull planering och träda. När skörden har bärgats skall åkern lämnas oplöjd så att ogräsen får växa i fred åtminstone till mitten av augusti följande år. Då skall åkern besprutas med glyfosat. Skiftet skall inte plöjas på hösten. Påföljande år skall skiftet sås med spannmål, fortfarande utan plöjning. Ogräsen besprutas före början av stråskjutningen med Ariane S eller Hankkijan Trio, med högsta rekommenderade dos. Efter besprutningen är det ännu bra att kontrollera om det finns levande rotstockar kvar djupt i marken. Om detta är fallet skall man fortsätta att låta bli att plöja och upprepa besprutningen med glyfosat. Om rotstockarna försvinner skall skiftet plöjas så grunt som möjligt på hösten. För säv finns det ett enda effektivt bekämpningssätt. Skiftet lämnas obearbetat i träda, så att ogräset får växa i fred. Säven besprutas med glyfosat vid axgången. Först när säven har dött kan man börja plöja. Brännässlor kan bekämpas med fenoxisyra vid träda, när växten är minst cm lång. Om det fortfarande finns nässlor efter besprutningen skall man spruta med glyfosat när nässlorna igen har blivit 30 cm långa. För nässelbekämpning i sädesåkrar kan man t.ex. använda en blandning av Ratio 2 2,5 tabl./ha + Starane XL 0,8 liter/ha. Gråbo sprider sig från vägrenar och skyddsremsor, och även genom frön och rotstockar. Gråbo kan bekämpas effektivt genom att ge Ariane S och Primus i plantstadiet. Kvickrot skall bekämpas tillräckligt tidigt, när rotstocken inte ännu har hunnit sprida sig så långt, för att få de bästa resultaten. Ju längre kvickroten sprider sig på skiftet, desto svårare och dyrare blir bekämpningen. På små arealer lönar det sig att bekämpa kvickrot med punktbehandling. Bästa resultat får man genom besprutning när kvickroten har uppnått en god tillväxt och har minst 3 4 blad, och rotstocken visar ny vit utväxt. Kvickrot och åkerven kan bekämpas samtidigt i vår- och höstvetebestånd med ogräspreparatet Monitor. Monitor dödar inte kvickroten utan hindrar dess tillväxt inom några dagar efter besprutningen. Detta gör att man på hösten kan vara flexiblare med den egentliga bekämpningen av kvickrot med glyfosat. 54

14 Tröskelvärden för bekämpning av skadeinsekter VÄXTSKYDD Skadeinsekter förekommer i mycket varierande mängder från år till år. När man skall bekämpa skadeinsekter är det viktigt att följa skadeprognoser, kunna identifiera olika skadeinsekter, känna till vilka bekämpningströsklar som gäller och följa bekämpningsanvisningarna. Det enklaste sättet att avgöra om det finns behov att bekämpa är med hjälp av bekämpningströsklar. Anvisningarna om balanserat växtskydd som ingår i villkoren för miljöstödet kräver dessutom att växtskyddet utförs enligt ett verifierat behov. Spannmål Kornjordloppa Bekämpningsåtgärder behövs om över hälften av broddarna i kornet eller havren eller en tredjedel av broddarna i vetet är uppätna. Häggbladlus Växtskyddsanstalten vid MTT gör på våren upp en prognos för antalet bladlöss på basis av resultaten från räknade vinterägg. När man handlar växtskyddspreparat lönar det sig att iaktta denna prognos. Förekomsten av bladlöss skall följas på varje skifte för sig. Bladlössen skall bekämpas då de överstiger följande tröskelvärden: en bladlus per fem växter i broddstadiet fem bladlöss per strå vid stråskjutningen tio bladlöss per strå vid axgången; tjugo bladlöss per strå i höstvete Ju svagare växtbeståndet är, desto större skada vållar bladlössen. I mycket torra förhållanden har den vätska som sugs upp av bladlössen större betydelse för sädens tillväxt. Häggbladlöss kan också sprida rödsotvirus (BYDV), som exempelvis i havre förorsakar rodnad och dvärgväxt. Sädesbladbagge Bekämpning behövs om det finns 1 2 larver av sädesbladbagge per växt i sädens flaggbladsstadium. 55

15 Röd och gul vetemygga De röda och gula vetemyggorna lägger ägg i vetets (och kornets) ax från och med att axen blir synlig. Äggläggningen fortsätter fram till blomningen. Det är skäl att börja granska åkern när den effektiva värmesumman har uppnått 350 grader. Bekämpning bör inledas om det i beståndet finns 1 röd vetemygga/ 6 7 ax eller en gul vetemygga per ax om du utan att vända på huvudet med en enda blick kan se myggor som lägger ägg i flera ax om det flyger upp över 10 myggor från axen när du med bägge händerna vidgar beståndet under tidiga kvällar före myggornas vanliga flygtid Bespruta under myggornas flygtid: ca klockan under lugna, fuktiga och varma kvällar. Om det regnar eller blåser kan de späda myggorna varken flyga eller lägga ägg. Då blomningen börjar har fröanlagen redan hårdnat så mycket att larverna inte kan tränga in i dem. Myggorna kan flyga omkring i beståndet, men de gör ingen skada. Dvärgstrit Det finns inget tydligt tröskelvärde när det gäller bekämpning av dvärgstrit. Om det finns mycket dvärgstrit eller om det också förekommer fritflugor på skiftet, är det bra att överväga en bekämpning med pyretroidpreparat på hösten. Dvärgstrit sprider WDV (wheat dwarf virus), som förorsakar dvärgskottsjuka i vete. Viruset kan leda till omfattande skördeförluster. Risken för dvärgskottsjuka i vete kan motverkas genom att så höstvetet sent (efter den 10 september), plöja, se till att brodden är jämn, se efter växtföljden, välja rätt skifte och bespruta på hösten. Om man vill försäkra sig om att det handlar om dvärgskottsjuka kan man skicka ett smittat växtprov till MTT:s växtskyddsavdelning i Jockis. Analysen är avgiftsbelagd. 56 Jordloppor på rybsplantan Besprutning är nödvändig om det i medeltal finns 1 loppa/ groddplanta eller 5 gnaghål per groddplanta. Då plantan har fyra blad är faran över. Rapsbagge Tröskelvärdet överskrids om det finns en bagge per växt i tidigt knoppstadium det strax före blomningen finns 2 3 baggar per växt Antalet baggar kan bedömas med större exakthet genom att räkna baggarna på fem växter i följd på fem olika ställen, dvs. på totalt 25 rybsplantor. Bekämpningströskeln varierar enligt rybsens tillväxtstadium. I tidigt knoppstadium: om det i utkanterna av åkern finns över 50 baggar är besprutning nödvändig om det finns baggar i utkanterna av åkern skall baggarna räknas också i mitten av åkern. Om det finns över 25 baggar skall hela åkern besprutas om det i mitten av åkern finns färre än 25 baggar skall enbart åkerkanterna behandlas, eller så väntar man ett par dagar och räknar baggarna på nytt I knoppstadiet: om det i utkanterna av åkern finns över 75 baggar skall man bespruta omedelbart om det finns baggar i utkanterna av åkern skall baggarna räknas också i mitten av åkern. Om det finns över 50 baggar skall hela åkern besprutas om det i mitten av åkern finns färre än 50 baggar skall enbart åkerkanterna behandlas, eller så väntar man ett par dagar och räknar baggarna på nytt I sent knoppstadium: bespruta om det finns över 100 baggar i utkanterna av åkern. om värmesumman har överskridit 320 grader skall enbart kanterna behandlas, om antalet baggar inte överskrider 130

16 VÄXTSKYDD om det finns baggar i utkanterna av åkern skall baggarna räknas också i mitten av åkern Bespruta om det finns fler än 75 baggar. Om den effektiva värmesumman har överstigit 320 grader (10 15 juni) skall endast åkerkanterna besprutas. Rapsvivel Rapsvivel bekämpas oftast i samband med bekämpningen av jordloppor, stinkflyn eller rapsbaggar. Bekämpningströskeln är en vivel per fyra plantor. Ärtbladlus Räkna bladlössen i toppen på fem växter i följd på fem olika platser. Om det vid tidig skidbildning finns fem bladlöss per topp skall beståndet besprutas. Om det finns bladlöss på färre än fem växter behövs ingen bekämpning. Om det däremot finns bladlöss på fler än 15 växter lönar det sig alltid att bespruta. Samtidigt får man också en tillräcklig effekt mot ärttrips. Ärtvecklare Bedöm tidpunkten för och behovet av bekämpning på odlingar av konservärt med hjälp av feromonfällor. I foderärt får 60 % av skidorna vara angripna av larver innan bekämpningströskeln överskrids. Kumminmal Kumminmalens larver kläcks då den effektiva värmesumman överstiger 130 grader. Upprepa behandlingen vid behov efter cirka en vecka. Betfluga Påbörja observationen i månadsskiftet maj juni. Bekämpningströskeln är fler än 10 ägg per fembladig planta. Morotsbladloppa Påbörja observationen med gulfällor då morotsplantorna kommer upp och fortsätt till mitten av juli eller tills det längre inte finns bladloppor i fällorna. Den skiftesvisa bekämpningströskeln är fem bladloppor per fem fällor och vecka. Morotsfluga Ge akt på förekomsten av morotsfluga med hjälp av gulfällor (3 5 st) separat för varje skifte. Bekämpningströskeln är fem morotsflugor per fälla och vecka. Tidig morot behöver inte behandlas. 57

17 Tillväxtregulatorer påverkar växtens hormonbalans Även om de aktiva substanserna i tillväxtregulatorer för spannmål och substansernas verkningssätt avviker sinsemellan är det gemensamma för dem att de påverkar växtens hormonbalans. De hormoner som förekommer i växter kan grovt delas in i tillväxtbefrämjare och tillväxthämmare. Abskisinsyra och etylen är hormoner som hämmar tillväxten. Auxin, cytokinin och gibberellin är å sin sida tillväxtbefrämjare. Auxin befrämjar längdtillväxten hos huvudskottet och cytokinin befrämjar rottillväxt och uppkomsten av sidoskott. Gibberellin underlättar auxinets effekt, som ett slags turboväxel för stråskjutningen. Hormoner förekommer således naturligt i växterna. Auxin, som bildas i huvudskottet, är av betydelse för sädens tillväxt. Auxin påverkar bildningen av cytokinin, som blir mindre ju mer auxin det bildas. Detta gör att grödor som växer i frodiga förhållanden där det finns gott om värme, vatten och fukt har våldsam stråskjutning, vilket minskar på rötternas längdtillväxt. På samma sätt växer strået långsammare i torra eller svala förhållanden, vilket gör att det bildas mindre auxin. Däremot bildas det mer cytokinin, och tillväxten är koncentrerad på rötternas längdtillväxt samt på bildningen av sidoskott. Tillväxtregulatorer kan användas för att påverka mängden hormoner och proportionerna mellan dessa. Det bästa resultatet fås när tillväxtregulatorn besprutas tillsammans med ett sjukdomspreparat. Detta beror på att växtsjukdomarna lättare förflyttar sig till de översta bladen då strået blir kortare. En växt med kortare strå behöver inte använda så mycket energi för stråets tillväxt. Den inbesparade energin kan växten använda för att bilda kärnanlag i axet. I besprutningsskedet och strax därefter håller axet redan på att bildas inne i strået även om det inte syns än. Stråförkortningen förhindrar därmed inte bara liggsäd utan gör också att skörden blir större. Då man sprutar med tillväxtregulator i flabbgladsstadiet (T2), förkortas de översta internoderna. Näringsämnena transporteras bättre från bladen och strået till kärnorna. Tack vare den kortare transportsträckan återstår det mer energi för att mata kärnorna. Klormekvatklorid (CCC) för tidig besprutning Utmärkande för växtperioden i Finland är den långa dagen som får växterna att utvecklas snabbt i början. Säden har inte lång tid på sig att bilda sidoskott och småax. Om det är kyligt bromsas den inledande tillväxten upp och växten hinner utveckla flera sidoskott och småax. Också rotsystemet blir kraftigare i dessa förhållanden. Alla anlag till sidoskott och småax blir naturligtvis inte kärnor, men det finns utgångsförutsättningar för en stor skörd. En tidig besprutning med CCC ungefär i 3-bladsstadiet (BBCH 13) syftar till att öka antalet sidoskott. Klormekvatklorid påverkar stråsäden så att den skjuter skott och bildar birötter i ett så tidigt skede som möjligt. Samtidigt minskar möjligheten för s.k. grönskott senare under odlingssäsongen. Skörden från sent utvecklade skott syns som gröna kärnor i skörden. I praktiken blir det svårt att använda CCC för detta ändamål i vårspannmål, eftersom det skulle krävas en separat besprutning med bara ett par dagar optimal tid. Det utvecklas nödvändigtvis inte ax på alla sidoskott som bildats på våren. Tack vare att ytterligare bladyta produceras har växten emellertid mer assimilerande bladyta och bättre chans att lagra assimileringsprodukter. 58

18 Med hjälp av dessa extra assimileringsprodukter ger huvudskottet därmed bättre skörd. Genom att spruta CCC vid stråskjutningen (T1-stadiet) förkortar man stråets nedre del, eftersom det bildas mindre gibberellin och auxinets effekt minskar. CCC förkortar strået också senare under stråskjutningen, men för att undvika rester i kärnskörden skall dess användning begränsas till ett tidigt tillväxtsstadium. CCC får sprutas på höst- och vårvete, råg och havre, men inte på korn. Trinexapaketyl verkar under hela stråskjutningen Moddus M innehåller trinexapaketyl, som i likhet med CCC saktar ner syntesen av gibberellin, men som verkar på annat håll. Moddus lägger alltså ur turboväxeln i stråskjutningen. Trinexapaketyl verkar under hela stråskjutningen. I likhet med CCC befrämjar det också rötternas tillväxt, i synnerhet hos höstspannmål. Trinexapaketyl påverkar i huvudsak den del av strået som håller på att utvecklas när behandlingen ges: i T1-stadiet förkortar och förstärker behandlingen stråets nedre del, medan den i T2-stadiet påverkar den sista internoden, i likhet med etefon. Eftersom trinexapaketyl inte påverkar växtens auxinbalans har den ingen inverkan på förhållandet mellan huvudskott och sidoskott. Moddus medför alltså en mindre risk för grönskott. En tidig behandlingstidpunkt minskar också risken för grönskott. Genom att dela upp användningen av trinexapaketyl i två behandlingar under samma odlingssäsong delar man också upp riskerna i tillväxtregleringen och får bättre effekt: i T1-stadiet förkortas och förstärks stråets bas, och i T2 -stadiet stråets övre del. Etefon för sen besprutning Etefon, som finns i Cerone och Terpal, bryts ner i etylen, klorid och fosfor när det besprutas i växtbeståndet. Etylen är ett hormon med anknytning till spannmålens mognad och bildas vanligtvis i större mängder under sensommaren. Etylen i form av nedbrytningsprodukt för tillväxtregulatorer fungerar som ett ämne som hämmar och förhindrar tillväxten på samma sätt som när det förekommer på naturlig väg. Det minskar också på stråets längdtillväxt. I flaggbladsstadiet, dvs. T2, berör effekten i huvudsak den sista internoden, vilket syns som ett kortare växtbestånd. Eftersom den sista internoden blir kortare och något starkare blir axet vanligtvis rätare än i obehandlade spannmål. Etefon har genom etylenet en hämmande inverkan på auxineffekten. Eftersom huvudskottets påverkan på sidoskotten försvagas, befrämjas deras tillväxt. Detta händer i synnerhet när det ännu finns obundet kväve i marken och tillväxtförhållandena i övrigt är goda. Då etefonet har försvagat huvudskottets grepp över sidoskotten, försöker växten producera kärnor i dessa genom att skjuta grönskott. Använd tillväxtregulatorer efter behov Tillväxtregulatorer påverkar grödans tillväxtrytm och skördeavkastning. De bör användas med skicklighet och noggrannhet, eftersom de i värsta fall också kan minska på skörden. Om spannmålsbestånden lider av stress, t.ex. torka, skall man undvika att använda tillväxtregulatorer. I stressad gröda ökar mängden etylen på naturlig väg, dvs. växten producerar tillväxtregulatorn på egen hand. Doseringen borde anpassas efter sort och förhållanden, vilket inte alltid är lätt. Det enklaste sättet att undvika risker är att använda tillväxtregulatorer så tidigt under odlingssäsongen som preparatet tillåter. VÄXTSKYDD 59

19 Vad är fysiologiska fläckar? Man tror ofta att bruna fläckar på spannmålens blad är växtsjukdomar, men så är inte alltid fallet. I Danmark har man undersökt fysiologiska fläckar i flera års tid. De senaste danska undersökningarna ger vid handen att fläckarna inte har nästan någon inverkan alls på skörden. Det är ändå bra om jordbrukaren känner till hur fläckarna uppstår och kan skilja dem från växtsjukdomar. Fysiologiska fläckar är spannmålssorternas sätt att reagera på olika slags stressfaktorer. Växten kan inte rädda sig undan ogynnsamma förhållanden utan den måste anpassa sig till dem. Fläckarna är ett uttryck för anpassningen. Benägenheten att utveckla fysiologiska fläckar är en genetiskt betingad egenskap. Till exempel köld, hetta, torka eller väta kan utlösa stressreaktioner hos en växt. Stressen tar sig uttryck som bruna prickar eller fingeravtryckslika bruna fläckar i spannmålen. Stress ökar syrehalten i spannmålens celler. Det bildas fria syreradikaler i bladen som förstör bladens cellväggar och proteiner. 60

20 Detta syns som bruna fält på spannmålens blad. Syreradikalerna medför också en viss ökning av produktionen av naturligt hormon som får växten att åldras, dvs. etylen, i spannmål. Fläckiga spannmålsblad assimilerar bättre än friska blad. På detta sätt försöker växten alltså kompensera den skada som fläckarna orsakar. Strobiluriner förhindrar uppkomsten av fläckar Vissa strobiluriner har konstaterats motverka uppkomsten av fysiologiska fläckar. I stressituationer minskar de bildningen av hormon som får växten att åldras och bromsar därmed upp grödans mognadsprocess. I fältförsök är det svårt att undersöka de fysiologiska fläckarnas inverkan på skörden eftersom det nödvändigtvis inte uppstår fläckar i försöksrutorna varje år, även om förhållandena med tanke på fläckarnas uppkomst är hur gynnsamma som helst. Förväxla inte med sjukdomar Observationerna av fysiologiska fläckar bygger helt och hållet på identifieringen av bladfläcksjukor. Om fläckarna inte är bladfläcksjukor eller symptom på näringsbrist är de sannolikt fysiologiska fläckar. Utmärkande för fysiologiska fläckar är att de kan uppkomma i rikliga mängder t.o.m. på en kort tid, ofta i ett bestämt bladskikt i grödan. Sjukdomarna framskrider å sin sida långsammare och i riktning nerifrån och upp i grödan. Man kan iaktta tydliga skillnader mellan olika spannmålsslag när det gäller stresstålighet. Vissa tvåradiga kornsorter har i försök visat sig vara känsligare för stressfläckar än flerradiga korn och vårveten. En balanserad gödsling är av stor betydelse för att spannmålen ska må bra. En väl avvägd gödsling enligt markkarteringen ökar spannmålens förmåga att klara stress. VÄXTSKYDD Växten utvecklar fysiologiska fläckar som motreaktion till olika stressfaktorer INTERNA STRESS- FAKTORER OXIDATIV STRESS MILJÖFAKTORER: strålning, hetta, torka ozon, m.fl. SYRE Syreradikaler bildas Förstör cellväggar, ökad produktion av etylen FYSIOLOGISKA FLÄCKAR Källa: L.N. Jørgensen m.fl. Danmarks Jordbrugs Forskning Celldöd, bladen dör i förtid 61

21 Hur kan man motverka Fusariumsmitta hos spannmål? Under de senaste åren har förekomsten av fusarios ökat i spannmål. Fusarios förekommer på alla områden där man odlar spannmål. Fusarios förorsakas av Fusariumsvamp, som också kan producera giftiga föreningar. Andra svampar kan också bilda mögelgifter, men det är Fusariumsvampens mögelgifter som har den största betydelsen för spannmål. Gifterna kan förstöra skörden så att den inte duger som livsmedel eller foder. Inom EU trädde en rad bestämmelser om gränsvärden för mögeltoxinhalter, dvs. mögelgifthalter, i kraft den 1 juli Det viktigt att veta hur man gör för att minska risken för mögel i spannmål, så att mögelproblemen hålls i styr. Regn under blomningen Om vädret är varmt och regnigt under spannmålens blomning förlängs blomningstiden, vilket ökar risken för Fusariummögel. Risken ökar ytterligare om vädret fortsätter att vara fuktigt från blomningen och framåt, eftersom svampen gror bäst i fuktiga förhållanden. Förfrukt De bästa förfrukterna mot Fusarium är baljväxter, oljeväxter, potatis och sockerbeta. Alla spannmålsslag utgör dåliga förfrukter. Växtrester som finns kvar från fjolårets bete medför också en smittorisk. Risken för fusarios minskar påtagligt redan när växtföljden under ett enda år inbegriper en gröda som varken är spannmål eller vall. Utsäde Genom att använda betat och sorterat utsäde förebygger man utsädesburen Fusariumsmitta. I obetat utsäde kan svampmycelet sprida sig från brodden till axet. Mögel gör också att spannmålsutsädet gror sämre. Bearbetning Om det finns halm på åkerytan är risken för smitta större. Genom att omsorgsfullt plöja växtresterna in i jorden minskar man effektivt på smittorisken. Det räcker också med lättare bearbetning så länge växtresterna myllas in effektivt. Andra odlingsbetingade faktorer Samtliga av de faktorer som ökar fukten och bevarandet av fukt i grödan innebär en större smittorisk. Smittorisken ökar också om det har samlats mycket ogräs på skiftet. Liggsäd gör att skörden hålls fuktig länge efter regn. Genom omsorgsfull ogräsbekämpning, balanserad gödsling och behovsanpassad användning av tillväxtregulatorer kan man minska på risken för Fusariumsmitta i axen. Kemiska bekämpningsmedel innebär inte att odlingsteknik är mindre viktigt när det gäller att motverka Fusarium. Kemisk bekämpning Det enda kemiska bekämpningsmedlet mot Fusariumsvamp som finns idag är Proline (protiokonazol 250 g/l). Den bästa effekten som uppnåtts med kemisk bekämpning är ca 50 %. 62

22 Välj de rätta produkterna för ett gott besprutningsresultat I besprutning kombineras teknik och biologiskt kunnande. I den tekniska delen ingår t.ex. kunskaper om sprutinställningar och att välja de rätta munstyckena. Det är dessutom till fördel att känna till odlingsgrödans struktur och grunderna till hur dess livsfunktioner påverkas av olika väderförhållanden. Kontaktverkande och systemiska produkter fungerar olika Kontaktverkande aktiva substanser brännskadar vanligtvis ytorna på grödan som utsätts för bekämpning. Jämnt fördelade brännskador är ett tecken på att besprutningen har varit jämn. Kontaktverkande växtskyddspreparat kräver en besprutning med bättre täckning än systemiska. Kontaktverkande produkter verkar bara på de punkter där de träffar växten. Nästan alla växtskyddspreparat på marknaden är dock systemiska. Systemiska produkter måste tränga genom bladen och in i sädens ledningsväv. För att de skall vara effektiva är det ytterst viktigt att de transporteras dit de skall. När den aktiva substansen har blivit transporterad till sitt mål, t.ex. till ogräsets tillväxtpunkt, dödar den växten på ett biokemiskt eller fysiologiskt sätt. Växten måste utvecklas väl för att medlet skall transporteras effektivt. Vädret har också en påtaglig inverkan på hur medlet transporteras. I dåliga väderförhållanden utvecklas växten dåligt, varpå även assimilationsprodukter och växtskyddsmedel transporteras dåligt i växten. Faktorer som förorsakar stress, t.ex. torka, köld eller väta, kan också bromsa upp eller t.o.m hindra grödans ämnesomsättning, vilket naturligtvis även påverkar hur växtskyddsmedlet transporteras i växten. Minska på vaxskiktets motstånd Ogräsets vaxskikt, dvs. det yttersta skiktet, gör det svårare för växtskyddsmedlet att tränga in i ledningsväven. Problemet med vaxskiktets dåliga genomtränglighet kan lösas genom att bespruta i början av ogräsens utvecklingsstadium, då tillväxten är snabb och vaxskiktet ännu inte har hunnit bli tjockt. Växtskyddsmedlet tränger då lätt igenom vaxskiktet och man kan få goda resultat t.o.m. med den lägsta rekommenderade dosen. Under mycket torra somrar är det svårare att bekämpa ogräs. Ogräsen bildar ett tjockt vaxskikt för att förhindra fukten från att avdunsta. Vaxskiktet fungerar också som en barriär mot ogräspreparat. Under torra somrar lönar det sig att ge den största rekommenderade preparatdosen. Luftfuktigheten påverkar vaxskiktets sammansättning. Dagg, dimma eller lätt regn under dagarna efter besprutningen förbättrar ofta effekten hos bladverkande ogräspreparat. Dessa saker gör att det lönar sig att bespruta tidigt på morgonen, då daggen är i färd att avdunsta från bladen och det inte längre finns någon risk för avrinning. På morgonen har ogräsens livsfunktioner dessutom kommit ordentligt igång efter natten. Det går också bra att bespruta på kvällen, så länge nätterna inte är daggrika. Det lönar sig att bekämpa skadedjur när djuren är inom räckhåll för besprutningspreparatet. VÄXTSKYDD 63

23 64

24 Miljöbegränsningar för växtskyddspreparat De flesta växtskyddspreparat regleras av användningsbegränsningar och miljövarningar. Sådana kan t.ex. vara skyddsavstånd från vattensystem, grundvattenbegränsningar, förbud att använda produkten under flera år i följd, uppmaningar att undvika användning under flera år i följd och bivarningar. Innan man använder ett preparat skall man alltid läsa miljöbegränsningarna och varningarna på förpackningen. Att kontrollera på våren: Miljöbegränsningarna för växtskyddspreparaten De olika växtskyddspreparatens miljökrav finns i bekämpningsmedelregistret på Livsmedelssäkerhetsverkets hemsida www. evira.fi. Tillhör dina åkrar ett grundvattenområde? På grundvattenområden får man endast använda preparat som saknar miljöbegränsningar. På Eviras sidor finns en tabell som uppger vilka växtskyddsmedel som har grundvattenbegränsningar. VÄXTSKYDD När har du gått en utbildning om bekämpningspreparat och när har dina sprutor blivit testade? Utbildningen måste gås om och sprutorna testas vart femte år. Ordning i vilken produkterna skall blandas i tanken Tillsätt preparaten enligt följande: 1. Fyll sprutan med vatten till hälften 2. Starta blandaren 3. Lösliga påsar, lågdospreparat eller granulat 4. Flytande sjukdoms- och skadedjurspreparat 5. Flytande ogräspreparat och tillväxtregulatorer (klormekvat) 6. Bladgödsel 7. Sura tillväxtregulatorer (t.ex. Terpal, Cerone) 8. Vidhäftningsmedel Dosen och förhållandena inverkar på risken för skador förorsakade av bladgödselmedel. För havre och råg rekommenderas tillsatt vidhäftningsmedel när man besprutar med klormekvatpreparat, om preparatet inte sprutas i blandning med ett annat medel. Fällningsrisken i blandningar tilltar av: 1. Stora mängder näringslösning (5 kg/100 l, i synnerhet Urea) tillsammans med växtskyddspreparat 2. Humushaltigt eller för kallt vatten (brunnsvatten) 3. Om blandaren är inte igång 65