En saga om Ron Hubbard och Scientologins Bakgrund Kapitel 1 Tiden före 1950

Transkript

1 En saga om Ron Hubbard och Scientologins Bakgrund Kapitel 1 Tiden före 1950 Vad är en saga? Finns det sanna historier? Under min tid i SO (sjöorganisationen) träffade jag många som var med redan på 1950-talet när Hubbards bok DMSMH (dianetik boken) gavs ut och det uppstod dianetikgrupper runt om i den engelsktalande världen. Somliga av dessa människor hade märkliga historier att berätta. Eftersom jag, innan jag anslöt mig till scientologirörelsen, utbildat mig till naturvetenskapare ställer jag mig skeptisk till många av de sagor de berättade för mig. Jag förnekar inte att dessa människor själva kan anse sig ha upplevt det de berättade, men jag censurerar det jag inte tror på och tar inte med det i min saga om scientologin. Så min saga kommer framförallt att handla om hur Hubbards auditörsteknologi och scientologifilosofi uppstod. Det är det enda jag tycker är riktigt intressant. Detta är viktigt för mig. Hoppas det även är det för dig som läser detta. Hubbard var ett geni, men han var (precis som Gautama Siddhartha = Buddha) samtidigt en (o)vanlig människa. Glöm aldrig det! Vad Hubbards uppväxt beträffar så har $CN kyrkan en syn på vad som hände och Hubbards belackare en annan. Sanningen ligger förmodligen någonstans däremellan, men av vad jag kan förstå är den delen av sagan om Ron Hubbard inte av någon större betydelse för hur teknologin skapades. Men alla är överens om att han föddes år 1911 i USA. En sak som är väldigt uppenbar för den som studerar Hubbards historia är att han år 1950 var betydligt mer medveten om andlighet än man skulle tro om man enbart läser hans bästsäljande bok: Dianetics: The Modern Science of Mental Health = DMSMH (på svenska: Dianetik: Den Moderna Vetenskapen om Mental Hälsa = DMVMH). Redan 1938 hade Hubbard enligt några av sina vänner från den tiden (bl.a. Forest Ackerman och A. E. vanvogt) skrivit en bok som aldrig publicerades. Hubbard hade varit eld och lågor om boken och ansåg att den skulle göra honom historisk om den gavs ut. Men han lyckades aldrig få någon förläggare att ge ut Excalibur. De som kände honom på den tiden berättar att boken handlade om en kung som gav sina mest lärda män i uppdrag att samla ihop all världens kunskap och sedan förkorta budskapet till först en enda bok, sedan ett kapitel och till sist en enda mening. När arbetet var klart sammanfattades all världens visdom till den princip som gäller för allt liv ÖVERLEV! En av Hubbards bekanta på den tiden, Art Burks, berättade: Ron ringde upp mig och sa att han skrivit BOKEN. Han ville att jag skulle komma omedelbart. Jag har aldrig sett någon vara så alldeles till sig. Han hade tydligen skrivit den i ett streck, utan att sova en blund eller äta. Han var så övertygad om att han verkligen hade lyckats med något utöver det vanliga, att han hade skickat telegram till flera förläggare och bett dem bjuda över varandra om vem som skulle få publicera boken åt honom. Han sa att boken skulle revolutionera världen. Han ansåg att den skulle påverka mänskligheten mer än Bibeln. Därefter kom det andra världskriget emellan. Vad Hubbard sysslade med under den tiden råder det olika meningar om. För att slippa ta ställning bryr jag mig inte om vad han gjorde då. Det har ju inget med skapandet av auditeringsteknologin att göra.

2 Hubbards forskning om livet, sinnet och filosofi ledde sedan till att han skrev boken Den ursprungliga avhandlingen år 1948, men inte heller denna bok var det någon förläggare som visade sig villig att trycka upp och ge ut. Den kopierades dock och spreds via olika kanaler. Redan på och 40-talet försörjde Hubbard sig genom att skriva korta vilda västern-, äventyrs- och Science Fiction-historier för billig kiosklitteraturförläggare. Han skrev under olika pseudonymer. Det gjorde han för att kunna öka på sina inkomster. Varje förläggare ville ha olika författare. Genom att använda pseudonymer kunde Hubbard få med mer än en artikel i varje upplaga. Innan USA drogs in i andra världskriget hade Hubbard blivit ett etablerat namn inom Science Fiction världen. Han umgicks med den tidens mest kända Science Fiction författare (bl. a. Isaac Asimov, Robert Heinlein, A. E. vanvogt). Scientologikyrkan gav ut en samling av hans kiosklitteraturnoveller under titeln Lives you wished to lead, But never dared år Några av de Science Fiction och Fantasy böcker han skrev var (de jag märkt med * tycker jag är mest läsvärda): Buckskin Brigades (1937), Slaves of Sleep * (1939), the Ultimate adventure (1939), Final Blackout (1940), Fear (1940), Typewriter in the sky * (1940-talet), Deaths Deputy * (1945), Triton (1949), Återkomst till morgondagen * (1949) och Battlefield Earth * (1981). Dessutom fortsatte han att skriva mängder av olika kortare historier för kiosklitteraturens förläggare. Redaktören för Science Fiction tidningen Astounding, John Campell (var redaktör sedan 1938) var med och stöttade Hubbard, när Dianetiken lanserades. I Sverige gavs Astounding ut under namnet Häpna. De svenska utgåvorna innehöll ofta noveller skrivna av Hubbard. Campell gillade Hubbards historier och uppmuntrade honom att skriva om allt möjligt i Astounding. Där lanserade Hubbard under 1940-talet en serie noveller om Ole Doc Metuselah *. Den blev något av en klassiker och gavs sedan ut av Scientologirörelsen i bokform (1970). Campell gav även ut tidskriften Unknown (på svenska det Okända ). I denna tidskrift publicerades Rons The Ultimate Adventure och Slaves of Sleep för första gången. År 1947 höll Ron ett tal om odödlighet på Los Angeles Science Fiction and Fantasy Society. Då förklarade han att han blivit intresserad av detta ämne, när han varit död i åtta minuter. Han har själv bekräftat att han hade sin Nära Döden Upplevelse Därefter (när han talat om odödlighet 1947) demonstrerade han sin förmåga att hypnotisera människor för publiken. VanVogt intygade att: Hubbard var en mästare i konsten att hypnotisera. Under den tid på 8 minuter som Hubbard varit död hade han upplevt att han kommit till ett smörgåsbord, där all världens samlade kunskap serverades i form av olika rätter. Innan han hunnit smaka på alla rätterna kände han hur han sögs tillbaka in i sin kropp och började leva igen. Hubbard själv ansåg att den inspiration han fick av denna nära döden upplevelse hjälpte honom att vidareutveckla det som skulle bli dianetik och scientologioch och att denna NDU inspirerade honom att skriva Excalibur (1938). Enligt vad han själv senare berättade, lade han grunden till det som blev Dianetik och Scientologi med Excalibur. Forrest Ackerman berättar om vad Ron informerat honom om: Efter att han (Ron) dött, hade han stigit ur kroppen och såg den ligga orörlig. Han såg en underbar plats, där grindarna öppnades för honom. Där fanns ett intellektuellt smörgåsbord dukat med svaren på

3 alla de stora frågorna människor ställt genom tiderna. All denna information strömmande in i honom. Medan han var upptagen med att smälta alltihop var det något som drog honom tillbaka in i kroppen.efter denna upplevelse hade Ron satt sig vid skrivmaskinen och i ett sträck skrivit hela boken. En intressant kommentar om Ole Doc Metuselah är att om man läser Hubbards Technical Volumes I & II, så kan man där hitta några anteckningar skrivna med LRH s handstil som kallas Old Cuffs. Den som inte läst Ole Doc Metuselah har svårt att förstå vad en Old Cuff är för något. Men Science Fiction novellerna om Ole Doc Metuselah berättar om en Doc Metuselah, som far omkring i galaxen och rättar till civilisationer på ett så diskret sätt som möjligt. Varje gång Ole Doc får en insikt, skriver han ner den på sin manschett (Engelska Cuff ). När han skrivit ner sin insikt på manschetten slängs den sedan i en byrå, för framtida referens. De Old Cuffs som ingår i tech. volymerna I & II är således insikter Hubbard haft på vägen. Den som har tech. Volym I kan slå upp den enda Old Cuff som finns i den boken på sid Annars innehåller Volym I en hel del mycket intressanta bakgrundartiklar. Se sid (om sinne A, B och C ) Volym II innehåller betydligt fler Old Cuffs. Se sidorna 117, 123, 139, 141, 148, 174, 179, 190, 202, 243, 248, 249, och 274. Dessutom finns de jag gillar bäst är på sid. 132 The focal pt is upon Scientology not its organisations or auditors or personalities. Eller på svenska: Det gäller att i nuet fokusera på Scientologin och inte på dess organisationer eller auditörer eller personal. Och på sid. 145 A thetan located in space is less than theta itself but a thetan located is much greater than homo sapiens, vilket på svenska blir: En thetan som är lokaliserad i rymd är mindre än theta, men en lokaliserad thetan är mycket större än homo sapiens Både Campell och vanvogt hade botas från kroppsliga besvär, som läkekonsten inte klarat av med hjälp av Hubbards dianetikmetod. Campell led av en obotlig ständigt återkommande bihåleinflammation. VanVogt led av kroniskt magsår. Ron botade dem båda med dianetik. Det gjorde dem till hängivna anhängare av Dianetiken. När Hubbard ville skriva om sin nya vetenskap - dianetiken, lät Campell honom göra det (1950) i Astounding. Dianetikartikeln blev sedan till boken: Dianetik: Utvecklandet av en vetenskap. Artikeln skapade ett intresse för Dianetik, speciellt bland de Science Fiction fans som lärt sig uppskatta Hubbards noveller. Tidningen Astoundings kontor fick ta emot mer än tvåtusen brev inom fjorton dagar efter det att Campell hade publicerat dianetikartikeln och breven fortsatte att strömma in säckvis. Campell som tyckte om att föra statistik räknade ut att mindre än 1 % av breven var negativa. Plötsligt fanns det förläggare som ville att Hubbard skulle skriva en bok om Dianetiken. Sin vana trogen satte sig Hubbard vid skrivmaskinen. På kortare tid än en månad hade han producerat material till en tjock bok: Dianetik Den moderna vetenskapen om mental hälsa (DMVMH C:a 450 sidor Engelska originalets titel: The Modern Science of Mental Health). Strax efter det att boken gavs ut med en första upplaga om 600 ex. var den slutsåld. Tryckeriet hann knappt trycka en ny upplaga förrän även den var slutsåld. Hubbard hade lyckats skriva en bok som kom ut precis vid rätt tidpunkt och den togs emot med öppna armar av de delar av allmänheten som var mottagliga.

4 Dianetikgrupper växte upp som svampar ur jorden lite överallt i USA och andra delar av den engelsktalande världen. Många av de som läst boken ville få undervisning av Hubbard i konsten att auditera dianetik. Hubbard var inte sen att informera de som efterfrågade sådan utbildning att de var välkomna till hans nyöppnade skola i Los Angeles, där de för det facila priset av $ 500,00 kunde se fram emot en månads undervisning. Ron bestämde sig för att övertala sin vän A. E. vanvogt att bli kursledare. VanVogt tyckte inte det var någon bra idé förrän Hubbard visade honom ett stort antal $ 500,00 checkar. Sommaren 1950 öppnades kursen med ett gäng entusiastiska kursdeltagare. En av dem var Jack Horner. Han skrev senare: Kursen kostade $ 500,00, vilket var ganska mycket pengar på den tiden, men den var värd varje cent. Kursdeltagarna bestod av kvinnor och män i 30- årsåldern. De var välutbildade och litterata. Om de hade något gemensamt drag så var det att de var intresserade av Science Fiction. Ron höll föredrag varje dag. Han var imponerande beslutsam och hade humor. Han var oerhört karismatisk. Man ville helt enkelt lyssna på allt han hade att säga och man lyssnade extra noga för att få med sig lite visdom. Vi frågade aldrig var han lärt sig allt han kunde. För mig var det ganska ointressant var han fått sin kunskap ifrån. Jag hade studerat psykologins senaste teorier och de var värdelösa jämfört med det Hubbard hade fått fram och vad man kunde göra med hans dianetik. Kanske var det så att tiden var exakt rätt för att lansera dianetiken. VanVogt, som var en välkänd science fiction författare, förundrades över Hubbards förmåga att hålla föredrag. Han sa: Hubbard var helt otrolig som föreläsare. Han höll föredrag för kursdeltagarna varje dag. Det som förundrade mig mest av allt var att han aldrig upprepade sig. Hans förmåga att uttrycka sig var imponerande. Jag frågade ofta mig själv: Var får han allt ifrån? Isaac Asimov (som var professor i Historia och Biologi) fick en gång frågan om vad han ansåg om Hubbard när Hubbard kört igång Scientologirörelsen. Han svarade då: Jag kände Hubbard på 1940-talet och fascinerades av hans förmåga att producera skrivet material i stora mängder. Han hade en otrolig förmåga att berätta historier. När man träffade honom lyckades han ofta hamna i centrum för uppmärksamheten. Däremot har jag aldrig förstått varför man drar upp det faktum att han varit Science Fiction författare som något negativt. Jag har själv under hela mitt liv skrivit mängder av Science Fiction litteratur utan att någon har ifrågasatt min kompetens som professor. Så varför anses Hubbard som oseriös för att han skrivit Science Fiction? Den organisation som Hubbard skapade år 1950 för att administrera hans dianetikkurser i Los Angeles döptes till CADA (California Association of Dianetic Auditors). VanVogt förestod denna organisation och så länge pengarna strömmande in ökade tillgodohavandet på CADAs bankkonto. När behållningen nått upp till $ ,00 började utgifterna överstiga inkomsterna. Då tömde Hubbard kontot. Banken ringde upp vanvogt och frågade om Mr Hubbard hade rätt att ta ut pengar från kontot. VanVogt svarade att det hade givetvis Mr Hubbard, eftersom det var han (Hubbard) som dragit in alla pengar. VanVogt lyckades hålla liv i CADA, men tvingades snart att göra en uppgörelse med fordringsägarna, som gick med på att stryka sina krav, mot att de fick mindre än hälften av de pengar de hade att fordra. VanVogt drev sedan CADA vidare ända fram till år 1981, då han överlät CADA till en av splinterrörelsens avhoppade Class VIII auditörer Larry West. Jag nämner detta här, eftersom det i sin tur ledde till en ganska intressant förveckling med $CNkyrkan. När RTC (= Religious Technology Center), som är en skapelse av Pat Brooker

5 och David Miscaviage, upptäckte att CADA blivit aktivt i Californien, stämdes CADA för varumärkesintrång (Dianetics är ett varumärke som ägs av RTC). Larry West njöt av situationen. I domstolen kunde han (Larry West) visa att CADA hade fått rätten till sitt namn av L. Ron Hubbard redan $CN-kyrkan (Church of Scientology of California) hade skapats först L. Ron Hubbard Filosofen Förmodligen har ingen filosof före Hubbard producerat så mycket skrivet material. Hubbard sa själv att han helst ville bli ihågkommen för sitt författarskap. Innan han skrev DMVMH, hade han dragit slutsatsen att människosinnet var mer avancerat än djurens sinnen i och med att människan hade ett analytiskt sinne som gick att använda för att tänka logiskt. Men Ron lärde sig även att människan hade ett reaktivt sinne som fungerade på samma sätt som ett djurs sinne. Dianetikens syfte var att hjälpa människan att minska det reaktiva (djuriska) sinnets inflytande. Hubbard skrev om sig själv: Min historia börjar på George Washington universitet. Jag forskade i poesi och rytm i poem. Det som fick mig att börja forska om detta var att jag observerat att poesi gick hem även översatt till andra språk. Jag förundrades över detta. Vad orsakade denna effekt? Var det någon rytm? Plötsligt insåg jag att sinnet inte bara registrerade rytm när man lyssnade på poesi. Jag insåg att känslan för poesi var något andligt och inte hade så mycket med hjärnan att göra. Det var så jag leddes in på de banor som sedan förde mig vidare på livets stig. Med hjälp av intuition, observation och experiment lyckades jag återupptäcka människans andliga natur. Men år 1930 var jag långt ifrån denna insikt. Jag var mer intresserad av att flyga segelflygplan, skriva artiklar för universitetstidningen och umgås med vackra varelser av motsatt kön. Om det inte hade varit för att jag tagit kontakt med vår professor i psykiatri, så hade jag nog inte alls brytt mig om att fortsätta på den inslagna vägen. Men han ifrågasatte mitt intresse för det som inte tillhörde ingenjörernas områden. Han ansåg att all sådan forskning borde överlåtas till psykiatrin, som hade ensamrätt till det. Min naturliga reaktion var att ifrågasätta hans råd. Varför ansåg han att jag inte borde bry min hjärna med sådant? Jag började undersöka vad psykologerna hade för uppfattning om olika saker. Ju mer jag läste i deras böcker, desto svårare blev det att hålla ögonen öppna. Ju mer de försökte förklara, genom att tillskriva hjärnan eller hormonerna all orsak till tänkande och känslor, desto mindre förstod jag mig på dem. Ungefär samtidigt råkade jag tala med en biolog som höll på med sitt examensarbete. Han informerade mig om hjärnans kapacitet och dess otroligt stora antal nervceller. Jag blev fascinerad. Jag satte mig ner och försökte räkna ut hur mycket av hjärnans kapacitet som borde tas i anspråk av minnet. Min slutsats blev att alla hjärnans nervceller var för få, för att förklara det faktum att människor under hypnos kunde minnas varje detalj av hela sitt liv. Men just då valde jag att inte fortsätta undersöka var minnet lagrades. Istället inledde jag min karriär som författare. Det ledde till att jag senare började skriva Science Fiction. Först 1938 återvände jag till de andliga frågorna. Jag hade just haft en NDU (Nära Döden Upplevelse), när jag genomgick en operation. Jag märkte snart att de flesta i min omgivning inte gillade att tala om döden eller upplevelser som handlade om döden. Men mitt intresse för ämnet hade väckts till liv igen och jag kunde inte sluta fundera över min NDU. När jag försökte lära mig mer om döden och NDU:er, fann jag att det fanns andra som haft liknande upplevelser. Psykiatrins böcker ansåg att allt snack om NDU:er var illusioner, som

6 gränsade till sinnessjukdom. Det enda jag kunde hålla med om var att själva döden var livsfarlig. Istället för att studera psykiatri vände jag mig till de klassiska filosoferna, som tycktes vara lite vettigare på detta område. Min slutsats av dessa fruktlösa studier blev att människan borde lära sig mer om döden och mycket mer om livet. Den slutsatsen skapade sedan mitt liv. Min filosofi föddes ur ingenjörskonsten. Trots att jag studerade fysik och matematik för att bli ingenjör, var jag mer intresserad av religion och andlighet. Buddhism och taoism var de religioner som fascinerade mig mest. Samtidigt insåg jag att det måste vara något fel på dessa religioner, eftersom de som studerade och levde efter dem oftast var utblottade och väldigt mycket effekt av livet. Efter att ha läst en väldig mängd böcker utan att nå insikt om människans sanna natur eller få något svar på livets mysterium, förstod jag hur okunnig mänskligheten var inom dessa områden. Åtminstone visste jag att jag inte lyckats hitta någon som kunde lära mig vad livet och människan består av och hur man lär sig förstå dessa ämnen. Jag hade nog de sämsta betyg någon student någonsin haft på något universitet, Det berodde förmodligen på att jag inte var särskilt intresserad av det jag studerade. Så jag började skriva böcker och tidningsartiklar istället. Efter kriget började jag få ordning på mina filosofiska insikter. Jag utförde experiment som så småningom ledde till dianetiken. Jag hade nått fram till insikten att det som störde vanliga människor mest av allt var de mentala bilder de hade i sitt sinne. Speciellt de minnesbilder som de inte var medvetna om och därför inte kunde kontrollera. Jag insåg att om man kunde lära människan att ta kontroll över sina mentala föreställningsbilder, så kunde man hjälpa henne. En mycket intressant tanke. Bokförlaget Hermitage House övertygade mig att skriva en bok om mina upptäckter och det blev boken Dianetik: Den Moderna Vetenskapen om Mental Hälsa. Eftersom allmänheten tog emot boken på ett väldigt positivt sätt och absolut ville lära sig mer, upptäckte jag att jag att jag inte hade någon organisation eller de finanser som krävdes för att bygga upp en. Mängder av studenter dök upp från alla möjliga håll i USA och ända från Europa. Jag hade plötsligt en otrolig mängd olika svåra fall att pröva min metod på. Jag insåg ganska snart att dianetiken inte kunde hantera alla dessa olika svåra fall och att mitt arbete bara börjat. Jag förstod att det låg en lång väg framför mig. John Andersson Fortsättning följer Nästa kapitel kommer att handla om Scientologiäventyren på 1950-talet.