En saga om Ron Hubbard och Scientologins Bakgrund Kapitel talet och Dianetiken

Transkript

1 En saga om Ron Hubbard och Scientologins Bakgrund Kapitel talet och Dianetiken Utdrag ur Rons brev till Dr Joseph Winter (augusti 1949): Min fåfänga hoppas att jag skall bli berömd för den oavlönade forskning jag bedrivit de senaste 11 åren. Men min mer mänskliga sida förlitar sig på att denna vetenskap kommer att tillämpas så intelligent och ordentligt som möjligt. För det är en vetenskap som ger exakta resultat som jag tror kan gagna mänskligheten. Dianetiken (betyder genom sinnet ) föddes ur Rons experiment med hypnos och terapi. Han fick idén att: Om det var sinnet som styrde kroppen, istället för att kroppen hade kontroll över sinnet, kanske man kunde förändra kroppsliga problem genom att bearbeta sinnet. Denna tanke formulerades som ett postulat: Funktion styr struktur. (Function monitors Structure.) Detta postulat leder till oerhört långtgående konsekvenser. I takt med att läkemedelsindustrin producerat allt starkare preparat mot depressioner (och sedan fortsatt på den inslagna vägen med det ena starkare preparatet efter det andra) blev hela området mentalhälsovård ett apotekarämne. Tanken är att om allt liv uppstår ur slump och materia, då kan alla tankar, känslor och ansträngningar hanteras via fysiska universum (Struktur stur funktion eller structure monitors function ).Om någon känsla är besvärlig, behöver vi bara ändra på de kemiska förhållandena, som ger upphov till denna känsla. Idag spenderar människan mer pengar på olika kemiska/medicinska preparat än på nyttig mat. År 1948 hade Ron skrivit boken; The Original Thesis (idag utgiven som The Dynamics of Life ). Kopior och avskrifter började cirkulera allt vidare omkring och Ron fick fler och fler brev från läsare som bad honom vidareutveckla sina idéer. Tillsammans med sina första hängivna anhängare och dianetikens pionjärer beslöt han att åtminstone få läkare och psykiatriker intresserade av dianetikprojektet, Tyvärr visade de inte något större intresse. De tyckte mest intresserade av att vänta och se. Ett drygt år senare (maj 1950) fick de höra talas om en ny bästsäljande bok, som lanserade en fungerande gör-det-själv-metod att hantera sinnet och psykosomatiska sjukdomar: Dianetik: Den Moderna Vetenskapen om Mental Hälsa. Utdrag ur introduktionen till The Original Thesis (januari 1949): Dianetiken är den första teknik, som framställts för att hantera det reaktiva sinnet. Metoden upptäcktes med hjälp av dianetikens axiom. Det reaktiva sinnet är den bakomliggande orsaken till oförnuftigt beteende och psykosomatiska sjukdomar. Dianetikens första resultat är att ämnet är strukturerat. Så gott som varje påstående och varje idé i dianetiken fanns redan uttalad någon annanstans. Det enda unika är att idéerna ställts samman till en fungerande metod. Metoden fungerar endast om man tillämpar den på det sätt som beskrivs. Om man blandar ihop denna metod med andra metoder försämras resultaten. Utdrag ur Rons brev till The American Psychological Association (skrivet 13 april 1949): Jag har på egen hand forskat om hur man kan bota individer från barndomens traumatiska upplevelser. Jag har kommit fram till en unik metod Genom att försätta patienten i ett tillstånd, kunde åtta av tio återkalla sina upplevelser under födelsen. I samtliga dessa åtta fall uppstod en markant förbättring av individens tillstånd Dianetiken brydde sig bara om att metoden fungerar. All annan kunskap lämnades därför åt sidan. Dianetiken sysslar bara med sådan kunskap som kan förstås med hjälp sunt förnuft. Dianetikens första axiom är att allt liv lyder kommandot: ÖVERLEV! Detta kommando är den minsta gemensamma nämnaren i fysiska universum. Alla system och alla energier tycks följa detta kommando. Det gäller för djur-, växt- och mineralrikena. Däremot tar inte dianetiken ställning till varför vi strävar efter att överleva. Dianetiken konstaterar bara att alla sorters energiformer har en inneboende strävan att överleva (bestå) utan att bry sig om varför.

2 Nästa axiom är att livet uppstod som ett svar på kommandot Överlev! och formade sig till celler, som senare arrangerade sig i samarbete i cellkolonier. Livet organiserade sig vidare genom att specialisera sig på olika uppgifter, vilket så småningom gav upphov till den komplexitet vi idag känner som mängder av olika livsformer. Olika organ formades och ett av dessa organ var sinnet. Alla olika former av liv följer lydigt kommandot: Överlev!. Nästa axiom kan därför skrivas: Sinnets syfte är att lösa överlevnadsproblem. Ron gick sedan vidare och formulerade fler axiom. Axiomen (d.v.s. dianetikens 194 axiom, som är ganska annorlunda jämfört med scientologins 58 axiom) tillsammans med hans erfarenheter ställdes sedan samman till hans Vetenskap om sinnet Dianetiken. Hubbard kallade driften att överleva för livets dynamik. Denna dynamik delades (i dianetiken) upp i fyra olika drifter att överleva: 1. Som människonatur (egot). 2. Genom fortplantning och barnuppfostran (familjen). 3) Genom gemenskaper (grupper). 4) Genom mänskligheten (civilisationen eller kulturen). Tillsammans skapar dessa fyra drifter att överleva människans överlevnadsdynamik. Ron föreslog att individens minne var organiserat som ett tidsspår, där varje händelse i individens liv spelats in och lagrats. Genom att ställa frågor och kommandon på ett speciellt sätt, ansåg han att man kunde ta bort de spärrar, som hindrade sinnet att komma åt laddade minnesbilder på tidsspåret och att sinnet därefter skulle fungera mer som den nästa perfekta datamaskin det egentligen är. John Campell, som var redaktör för tidningen Astounding/Science Fiction hade hjälpt Ron att ordna en bostad i vid stranden i New Jersey. John vill ha Hubbard så nära som möjligt. Nu befann sig Ron och hans andra fru Sara på mindre avstånd än en timmas bilfärd från Johns hem. John var en i det närmaste idealisk samarbetspartner för Ron. John hade studerat fysik och kemi på College, var mekaniskt begåvad, intresserad av psykologi och fascinerad av knep, tricks och teknologi samtidigt som han funderade över psykiska fenomen som telekinesi, telepati och synskhet. När Ron började tala om att hjärnan fungerade som en datamaskin, som kunde fås att fungera bettydligt bättre om man kunde åtgärda minnesfelen, så var John bästa tänkbara bollplank. Hubbard och Campell var som skapade för att tillsammans lansera Dianetiken i USA. Campell berättar: Ron erbjöd mig att få pröva Dianetikmetoden. Jag la mig på en soffa. Ron bad mig slappna av och sedan komma ihåg den tidigaste händelsen jag kunde minnas. Jag förvånades över att jag kunde komma ihåg fler och fler saker som jag trott att jag glömt. Ibland kunde jag minnas så väl att det kändes som om jag var tillbaka i den tid då jag upplevde dem. Efter några sessioner tycktes jag återuppleva min födelse. Efter denna förvånansvärda minnesupplevelse upptäckte jag att den kroniska bihåleinflammation, som jag lidit av under hela livet inte besvärade mig lika mycket. Jag blev en av Hubbards ivrigaste följeslagare i Dianetikäventyret. För att bistå Ron i lanserandet av Dianetiken, skrev Campell till sin vän Dr Joseph Winter (som kom att skriva en inledning till boken DMSMH när den gavs ut i maj 1950): L. Ron Hubbard har utfört en del psykologisk forskning och nått mycket lovande resultat. Hans metod baserar sig delvis på Freud, men även på andra. Han är inte själv skolad i psykologi eller psykiatri. Istället är han ingenjör. Han har tagit sig an psykiatriska problem från en ingenjörsmässig ståndpunkt att nå resultat. (Brevet fortsatte sedan) Winter blev intresserad och bad om mer information. Campell skickade ett långt brev med ytterligare detaljer och en utförlig beskrivning av teorin bakom dianetikens metod. Brevet avslutades med: Hubbard har i samarbete med några institutioner och psykiatriker bearbetat en mängd olika fall. Han har tyvärr inte fört några ordentliga anteckningar över resultaten,

3 men de talar för sig själva och är hans bästa statistik. Han säger att han lyckats bota alla de patienter som fått terapi av honom. Han har botat magsår, reumatism och Astma. Winter var skeptisk till att någon som aldrig studerat medicin skulle kunna uppnå hundraprocentig framgång med sina patienter. Men han var villig att närmare undersöka saken. Han hade alltid fascinerats av människans sinne och kunde mycket väl tänka sig att man kunde nå framgångar med okonventionella metoder. Han kontaktade därför Hubbard och föreslog att Hubbard presenterade sina resultat även för andra läkare. Winter erbjöd sig att bistå Hubbard med detta. Hubbard svarade omgående, lovade sända Dr Winter en manual och tackade honom för visat intresse. Winters kollegor, som fick studera kopior av manualen var inte lika imponerade. Men Winter var intresserad och ville titta närmare på vad det var Hubbard höll på med. Han kom överens med Ron om att besöka honom i New Jersey, för att på egen hand få se hur Hubbard gick tillväga i sin praktik. Den 1 oktober 1949 anlände Dr Winter till Saras och Rons hem. Winter fick vara med när Hubbard använde sin metod på några Science Fiction fantaster, som Campell hade rekryterat. Syftet med att köra en patient var enligt Hubbard att skicka honom nedför tidsspåret, så att han kunde få bort laddningarna från impedimenten (det som senare kom att kallas engram). När Hubbard föreslog att Winter själv skulle pröva metoden, tackade han genast ja. Winter beskrev det som sedan hände: Det var verkligen intressant. Jag kände rent allmänt att jag mådde bra av Hubbards terapi. Samtidigt var jag medveten om att jag kanske var alltför subjektiv i min bedömning, Jag beslöt mig därför för att studera andra patienter lite närmare. Under den relativt korta tid jag var där, hann jag bara med att studera skillnaden i patienternas uppträdande före och efter terapisessionerna. Jag såg patienter som var upprörda, deprimerade eller irriterade före sessionerna. Efter sessionerna var patienterna upprymda och avslappnade. Winter var fortfarande osäker, eftersom Hubbard uttryckte sig med generaliseringar och om absolut hundraprocentiga resultat. Men han var samtidigt imponerad. Han hade lagt märke till hur patienterna lättade på känsloladdningar efter att de gått igenom någon smärtfylld upplevelse. Winter själv gick igenom en händelse i barndomen när hans farmor avlidit och kände sig mycket lättad efter att ha gråtit ut om denna händelse i en session. Winter återvände inte hem förrän den 4 november. Väl hemma inträffade något som definitivt övertygade honom om dianetikens användbarhet. Hans sexårige son hade blivit mycket mörkrädd. Sonen var övertygad om att vita spöken väntade på honom på övre våningen för att strypa honom. Winter kom ihåg att hans fru hade haft en svår förlossning, när sonen föddes och beslöt sig för att pröva dianetikterapin på sonen för att undersöka om det fanns något samband. Resultatet var förbluffande. Under sessionen beskrev sonen till Winters stora förvåning detaljer som förlossningsläkarens vita rock, mössa och mask och att han tyckte det kändes som om han höll på att strypas. Pojkens mörkräddhet försvann. Winter och hans fru var båda överens om att pojken aldrig sett förlossningsläkaren efter födelsen. Efter detta återvände Winter till Hubbard i New Jersey och var synnerligen optimistisk om dianetikens framtid: Jag började ägna en hel del av mitt liv åt dianetiken. Medan Campell och Hubbard förberedde artikeln om dianetik förastounding, tog Winter itu med uppgiften att skriva en artikel om dianetikens teori och metod för sina läkarkollegor. Ron gjorde ingen hemlighet av sitt förakt för läkaretablissemanget. Han blev därför inte det minsta förvånad över deras reaktion på Dr Winters nyheter. Båda tidningarna som Dr Winter skrev till vägrade att ha något med dianetiken att göra, eftersom Winters artikel saknade tillräckligt med kliniskt testade resultat om metodens effektivitet. Men de tre herrarna lät sig inte avskräckas. Istället fortsatte de att utveckla och förfina dianetikens procedur och teori. Allt fler anslöt sig till dem. Bland de nyanslutna var Art

4 Ceppos, som publicerade medicinsk och psykiatrisk litteratur. De sammansvurna diskuterade bl.a. att ordet impediment behövde bytas ut. Efter ett tag beslöt man sig för ordet engram, som enligt Dorlands Medical Dictionary betydde: ett bestående intryck eller spår. I slutet av 1949 var Campell och Hubbard klara med artikeln för Astounding. De beslöt sig för att avvakta med publicerandet tills boken Dianetik: Den Moderna Vetenskapen om Mental Hälsa var klar att ges ut, så att artikeln kunde hjälpa till att sälja boken. Winter gick med på att skriva förordet till boken, trots att han inte var helt nöjd med Rons överdrivna anspråk på metodens förträfflighet: Jag tror verkligen att Ron Hubbard har upptäckt en nyckel, som för första gången gör det möjligt att förstå sig på människans sinne och dess betydelse för hälsa och sjukdom. Det största och viktigaste framsteget i mental terapi sedan människan började intressera sig för hur sinnet fungerar. Mitt i allt ståhejet kring introducerandet av dianetiken blev Hubbard far den 8 mars 1950 till en dotter, Alexis Valerie med eldrött hår. Dr Winter övervakade födelsen. I början av april 1950 hade Campells propaganda för dianetiken skapat så mycket intresse att man beslöt sig för att skapa en forskningsstiftelse i New Jersey, för att sprida kunskapen om den nya terapin och möjliggöra ytterligare framsteg med metoden. Styrelsen bestod av Ron och Sara Hubbard, Campell, Winter, Don Rogers, Art Ceppos och advokaten Perker C. Morgan. Dr Winter som passat på att sälja sin praktik i Michigan, för att kunna ägna sig helt och hållet åt dianetiken, accepterade att utnämnas till direktör utan betänkligheter. Campells fru blev så upprörd över hans engagemang i dianetiken att hon begärde skilsmässa. Isaac Asimov fick läsa ett utkast till manuskriptet, men han blev inte imponerad. Men Campells iver kände inga gränser. I ett brev skrev han: Jag har sett Ron göra en sinnessjuk man frisk på mindre än trettio minuter och bota krigsveteraner från både magsår och reumatism. Jag vetatt dianetiken är en av de största och viktigaste upptäckter, som människan någonsin gjort. Dianetiken skapar det förnuft och den sinnesfriskhet som människan drömt om att uppnå i många århundraden. Astounding, Science Fictions maj utgåva fanns att köpa i butikerna den tredje veckan i april Alla dess läsare var informerade om att Rons artikel om dianetik skulle finnas med. Campell skrev: Jag kan försäkra varje läsare att denna artikel inte är någon bluff, något skämt eller någonting annat än ett klart och tydligt besked om en helt och hållet ny vetenskaplig tes. Hubbards artikel, som omfattade drygt fyrtio sidor i tidningen, tycktes summera många års tålmodig forskning och studier, var logisk, lockande och mycket övertygande. Den var helt och hållet annorlunda jämfört med allt han skrivit (senare gavs artikeln ut som boken: Utvecklandet av en vetenskap). Hubbard angrep det mänskliga sinnets problematik på ett ingenjörsmässigt sätt. Hans enda kriterium var: Fungerar det? Han började med att jämföra sinnet med en perfekt datamaskin med obegränsat minne. Därpå hävdade han att varje människohjärna kunde fungera som en sådan perfekt dator. Att hjärnan inte fungerade på detta perfekta sätt, berodde på aberrationer som orsakades av fysisk eller mental smärta. Eftersom smärta var ett hot mot överlevande, som var livets grundprincip, undvek det analytiska sinnet allt som innehöll smärta. Evolutionen hade byggt upp ett reaktivt sinne, som kopplades in när det analytiska sinnet kopplades ur. Dianetikens syfte var att hjälpa individen att tränga in i det reaktiva sinnets minnesbank och överföra engrammatiska minnen till det analytiska sinnets minnesbank, så att individen kunde återta kontrollen över sinnet. När det reaktiva sinnets minnesbank väl rensats ut (gjorts klart) skulle hjärnan kunna fungera optimalt, vilket skulle resultera i kraftigt förhöjd IQ och frihet från alla sorters psykosomatiska sjukdomar, samtidigt som minnet skulle fungera perfekt. Ron påstod att: Över tvåhundra patienter hade behandlats med dianetikens metod och att det resulterat i tvåhundra botade patienter.

5 Den 9 maj 1950 fanns boken Dianetik: Den Moderna Vetenskapen om Mental Hälsa att köpa i bokhandeln i USA för $ Bokförlaget hade endast tryckt boken i sexhundra exemplar, Boken tillägnades Will Durant som författat The Story of Philosophy. I bokens inledning skrev Hubbard: Skapandet av dianetiken är en milstolpe i mänsklighetens historia. Den kan jämföras med upptäckten av hur man använder eld eller pil och båge, Den dolda orsaken bakom alla psykosomatiska sjukdomar och mänskliga aberrationer har identifierats och metoder att bota och hantera dem har utvecklats. I boken gick Ron till attack mot psykiatrins elchocksterapi och lobotomi. Många vanliga människor i USA ansåg vid denna tid att dessa behandlingsformer mer liknade behandlingen i nazitysklands koncentrationsläger. Det fanns en längtan efter en enkel och effektiv metod att hjälpa människor. Boken kan sägas ha kommit ut vid exakt rätt tidpunkt. Det tog några veckor innan försäljningen av boken tog fart. Men i slutet av maj började den sälja i allt raskare tempo. De första som köpte den var science fiction fans, som läst Astounding och ville ta reda på om den där nya vetenskapen verkligen fungerade. Jack Horner, som var en av dem skrev: Jag hade läst science fiction sedan 1934 och Campells ledarartikel i Astoundingfascinerade mig. Jag beställde boken så fort jag hörde talas om den, läste den så snart jag fått den i min hand och började auditera redan nästa dag. Och det fungerade precis som Hubbard påstått. Jag tänkte: Ojoj, han kanske inte har löst alla svårigheter än, men han har verkligen tagit några mycket viktiga steg mot något stort. A. E. vanvogt visste att boken var på gång, eftersom Hubbard hade ringt honom nästan varje dag för att få honom intresserad av att delta i dianetikäventyret. VanVogt sa till Ron att han var författare och inte terapeut och att han inte hade för avsikt att ens läsa boken. Men när han fick ett förhandsexemplar av boken med posten, kunde han inte låta bli att ta sig en närmare titt i den. Han kunde sedan inte låta bli att glädja sig åt att dianetikboken stämde väl överens med de teorier han själv lanserat i sina egna science fiction böcker. VanVogt läste boken två gånger och beslöt sig sedan för att experimentera med metoden genom att auditera sin frus syster. Till sin stora förvåning upptäckte han att det inte dröjde länge förrän hon återupplevde sin egen födelse. Nästa dag bjöd han in Forest Ackerman med fru. Forrie rapporterade: Van var den förste i L. A. som fått tag i Rons bok. Han berättade att hans telefon gick varm hela dagarna. Alla ville få reda på om dianetiken var en bluff eller om den var något nytt och värdefullt. Jag var hans andra försökskanin. Han bad mig lägga mig på soffan och började förklara vad tidsspåret var. Jag sa att jag förstod principen. Vi körde igång. Plötsligt såg jag ett par ögon framför mig. Han bad mig koncentrera mig på ögonen. Jag kom att tänka på en dikt om första världskriget, som handlade om döda soldaters gravar i ändlösa rader. Min uppmärksamhet gick rakt på minnet av min bror som dött i kriget vid 20 års ålder. Jag kom ihåg hur jag kände mig alldeles tom inombords. Efter alla dessa år bröt plötsligt all den sorg jag samlat på mig loss. Nu kunde jag äntligen ge uttryck åt den och få ut den ur mitt system. Jag blev mycket förvånad och fick en känsla av att detta var något väsentligt. Liknande händelser inträffade över hela landet. Science Fiction fans köpte boken och började auditera sina vänner. I vågen av entusiasm tycktes Hubbards påstående att dianetiken verkligen fungerade vara oemotsägliga. Vem som helst kunde finna ett engram någonstans på sitt tidsspår och de allra flesta kunde intyga att de mådde bra av auditeringen. Massmedia brydde sig till att börja med inte om dianetiken. Men den 2 juli gick DMVMH upp till toppen av Los Angeles Times bästsäljarlista och stannade kvar där i flera månader. Då började psykologer, psykiatriker och läkarkåren fördömandet av boken. Men de som köpt boken och lyckats auditera varandra med framgång, ställde upp och försvarade dianetiken. Publiciteten fungerade som bästa tänkbara annonskampanj. Ju mer läkarkåren avrådde folk från att använda sig av dianetik, desto fler människor blev övertygade om att det måste ligga

6 något i den. Två månader efter det att boken gavs ut rapporterade Newsweek att mer än femtiotusen exemplar av boken sålts och att femhundra dianetikgrupper startats upp i USA. Plötsligt var det intressant att intervjua Hubbard. Han visade sig vara som klippt och skuren för sin nya roll. Reportrarna fick mängder av målande beskrivningar av hans färgstarka liv som outtröttlig forskare i världens laboratorium. Han var alltid lika belevad, underhållande och redo att besvara varje fråga och alltid lika beredd att låta sig fotograferas. Han lyckades också ordna så att varje reporter fick någon speciell favör i form av ett extra smakprov ur Hubbards arsenal. Tidningen Paradekunde t.ex. informera sina läsare om den exklusiva nyheten att: Mannen bakom den nya mentalhälsovågen även var far till världens första dianetikbaby. Alexis Valerie Hubbard hade under hela graviditeten skyddats från oväsen, stötar och onödiga samtal för att förhindra att hon skulle drabbas av störande engram. Ron kunde därför stolt rapportera att hon redan vid tre månaders ålder lärt sig tala, efter fyra månader krypa och var helt befriad från fobier. Los Angeles Daily Newsskrev: Alltsedan succén, med dianetik boken har Hubbard blivit en välkänd celebritet och innehavare av den snabbast växande rörelsen i USA. Begrundar man Hubbards ansträngning att gå metodiskt tillväga för att övertyga samhällets medborgare om förträffligheten i den metod han skapat, inser man att han förmodligen byggde sina resultat både på vetande och praktiska erfarenheter. Bara att han låtsades bortse från all intuition och andlig förmåga, för att lägga sig på en nivå som allmänheten kunde acceptera, strider mot att han faktiskt byggde på just sådant när dianetikmetoden utvecklades. Vi som har tagit del av resultaten från dianetikmetoden inser att Ron måste ha varit väldigt uppkopplad på något högre vetande. Bara att utveckla principerna för auditeringsteknologin under de förvirrande omständigheter, som civilisationens förståelse av människosinnet då befann sig på (för att inte tala om nu) var en övermänsklig prestation. Varje duktig auditör inser detta. Utan uppkoppling hade han inte haft en chans att ta sig igenom sinnenas samlade förvirring i området. Ron konstaterade också att Darwins teori om det naturliga överlevandet är en viktig ingrediens i livets spel. Därefter konstaterade han att människans sinne är livets hittills mest högkvalitativa produkt på vår planet. Samtidigt är människosinnet behäftat med samma mekanismer som djurens sinne. Människosinnet skiljer sig från djurens sinne genom att människan har ett analytiskt sinne, som klarar av att tänka, analysera och planera på ett sätt som inget djur kan. Intelligens är individens förmåga att lösa överlevnadsproblem. Ron konstaterar sedan att dynamik och intelligensär olika förmågor och att den ena inte behöver vara hög bar för att den andra är det. Därefter konstaterar Ron detsamma som Buddha (Gautama Siddhartha) och Epikuros, nämligen att: Människan strävar efter att uppnå mesta möjliga njutning och minsta möjliga lidande och att individen använder sig av sin intelligens och dynamik för att förverkliga denna strävan. Ron definierar intelligens som: Förmågan att skilja det väsentliga från det oväsentliga. Ref. Scientologiaxiom 58: Intelligens och omdöme bestäms av förmågan att värdera olika viktigheter i förhållande till varandra. Människans lycka kan stärkas och hennes lidande minskas med hjälp av dianetiken. Ur individens synvinkel är det goda det som stärker överlevandets dynamik och det onda sådant som försämrar överlevandet på dynamikerna. Slutsatsen attindividens värde bestäms av både dynamiken och intelligensen ligger sedan nära tillhands. Påståendet att människosinnet utvecklats ur djursinnet ledde till slutsatsen att det djuriska reaktiva sinnet kunde finnas kvar hos människan, eftersom detta sinne varit till stor hjälp för djurens överlevnadsdynamik under evolutionen. Upptäckten av det reaktiva sinnet är grundpelaren i dianetiken. Det var denna upptäckt som banade väg för dianetikmetoden, som senare vidareutvecklades till scientologins auditeringsteknologi.

7 Hubbard skrev: Hösten 1951 hade jag insett vad det var för varelse, som tittade på de mentala föreställningsbilderna. Plötsligt befann jag mig på religionens område. Människan är en andlig varelse. Jag började undersöka hur denna andliga varelse fungerade och vad som kunde göras med den. När jag försökte mäta denna varelse fick jag problem. Det var inte förrän jag byggt mig en känsligare ohmmätare (1953), som jag kunde registrera de utslag denna varelse gav upphov till. Jag använde denna upptäckt till att vidareutveckla auditeringsmetoden. Jag hade upptäckt människan själ. Med ohmmätaren kunde man registrera själens påverkan på kroppen. Jag fann att individen är denna andliga varelse och att det var möjligt att förbättra denna varelses förmåga, så att det sanna goda varandet kunde växa till sig. Nu (1956) hade jag utvecklat en filosofisk metod att frigöra den andliga varelsen från de band som höll individen fängslad i lägre tillstånd. Ju mer man forskade och undersökte homo sapiens, desto klarare framgick det att det fanns alldeles för många okända faktorer såsom: människor som känner igen sig på platser de aldrig besökt#, individer som helt plötsligt och utan anledning kan tala främmande språk etc. Dianetiken resulterade ofta i att individer plötsligt blev mer framgångsrika, lyckligare eller intelligentare efter att ha kört ut laddningen på händelser från tidigare liv. Det oerhörda intresse som DMVMH skapade ledde till att jag kunde sätta igång the Dianetic Research Foundationi Elisabeth, New Jersey. När jag började intressera mig för att använda dianetikmetoden till att köra ut laddningar från tidigare liv, uppstod en spricka mellan mig och de andra i ledningen. Gruppen delades i två läger de som ville nöja sig med att auditera detta livet och hålla sig inom de ramar som var acceptabla i det rådande samhällsklimatet och de som tillsammans med mig valde att gå dit resultaten pekade. Hela det kristna etablissemanget i samhället var emot tanken på reinkarnation. På 1950-talet dominerade det kristna tänkandet i USA på ett sätt som vi idag har svårt att föreställa oss. Den kristna kyrkan hade ju alltsedan ett kyrkomöte år 553 e. Kr. bestämt att människan bara lever en gång. Beslutet att människan bara hade en enda livstid på sig att göra sig förtjänt av nåden, var ur ett rent ekonomiskt och politiskt perspektiv mycket gynnsamt för den etablerade kyrkan. Men jag brydde mig inte så mycket om den kristna kyrkans dogmer. Jag var endast intresserad av att komma vidare med forskningen och vidareutveckla min metod att frigöra individen från laddningar i det reaktiva sinnet. Jag ville ta reda på om de som tog emot auditering fick större vinster av vissa frågeställningar än andra. Jag ansåg att: Ingen kan fatta beslut om hur sinnet skall fungera eller om vi reinkarnerar. Det kan vara intressant för de som lämnat Scientologikyrkan att få veta att Hubbards andra fru (som Hubbard på 1960-talet förnekar att han var gift med i en filmad intervju) Sara Northrup Hollister (Hubbard) var med i styrelsen för The Dianetic Research Foundation. I boken Have you lived before this life (1958) skrev Ron: Det vi skapar I dagens samhällen I detta livet, kommer att påverka oss i kommande liv. Många tiotusentals fall har tagit emot auditering och uppnått spektakulära förbättringar av hälsotillstånd, sinnesfrid och lyckligare liv. Det tyder på att Hubbard upptäckt något stort och revolutionerande. Scientologin är den första filosofi som genom att studera levande människor lärt sig förstå döden. Människan består (grovt räknat) av tre delar, thetanen (det sanna jaget), sinnet och kroppen. När människan dör skiljs den del av sinnet som tillhör thetanen från de delar av sinnet som följer kroppen. När thetanen sedan plockar upp en ny kropp, har den med sig de delar av sinnet som följde med thetanen efter döden. I den nya kroppen finns redan det somatiska sinnet (= kroppens sinnen). När det nya livets handlingscykel väl har startat börjar thetanen snabbt glömma sin tidigare existens. Det är därför det är så viktigt att börja auditeringen med att förbättra

8 förmågan att minnas. Då kan man få thetanen att känna igen sig i sina minnesbilder. Många thetaner inser inte att deras minnesbilder har något med dem att göra. Det är visserligen sant att bilderna i det somatiska sinnet inte har så mycket med thetanens eget tidsspår att göra, men bilderna i individens eget sinne har en hel del med det sanna jagets existens att göra. Det är därför lämpligt att få thetanen att känna ansvar för sina sinnesbilder och acceptera att de tillhör thetanen själv. När thetanen lämnat kroppen blir den nästan omedelbart medveten om sin sanna natur. Thetanens medvetenhet om sin eviga existens som andlig varelse ökar genast så snart den lämnat sin döda kropp. Döden är en stor och smärtsam förlust. Plötsligt förlorar thetanen all den massa och alla de spel som hör ihop med att ha en 1D (= första dynamik eller människonatur). Det är en otrolig förlust av havande. En högtonig thetan ser sig ganska snart om efter en annan kropp och ger sig iväg för att finna en. En mer lågtonig thetan kan dröja kvar länge i närheten av sin kropp och sina gamla ännu levande vänner. Förlusten av havande gör att thetanen börjar sträva efter att glömma sitt tidigare liv. Att börja minnas sina tidigare liv och få bort de laddningar man släpar med sig från sina tidigare liv är en viktig uppgift att fullfölja om man vill bli en kapabel spelare i livets spel. En människa som lider av minnesförlust anses vara mindre kapabel eller sinnessjuk. Men den som inte alls kommer ihåg sina tidigare liv, har egentligen en betydligt värre situation att ta ansvar för. När man inser att nyfödda barn oftast nyligen har varit vuxna människor som förlorat allt, blir det lättare att förstå varför det är så viktigt att ge varje barn en så trygg och kärleksfull uppväxt som möjligt. På så sätt kan vi skapa en bättre morgondag i ett bättre samhälle. Nästan alla kan hjälpa till med detta. John Andersson Fortsättning följer Nästa kapitel kommer att handla om övergången till Scientologi på talet.