Socialtjänstens ansvar för ensamkommande barn frågor och svar

PM 2015-11-02 Dnr x.x-xxxxxxxxxx/xxxx 1(8) Avdelningen för kunskapsstyrning för socialtjänsten Elisabet Svedberg elisabet.svedberg@socialstyrelsen.se Socialtjänstens ansvar för ensamkommande barn frågor och svar Följande information är ett komplement till den utförligare vägledning som Socialstyrelsen publicerade 2013 med titeln Socialtjänstens arbete med ensamkommande barn och ungdomar, som finns att ladda ner på denna webbsida http://www.socialstyrelsen.se/lists/artikelkatalog/attachments/19030/2013-5- 2.pdf. Informationen är i huvudsak strukturerad så att den följer handläggningsprocessen. Varje del inleds med en kort introduktion och därefter följer frågor och svar. Dessa kommer att fyllas på efterhand som frågor aktualiseras och där svaren kan ha allmän giltighet. Barn som kommer till Sverige utan sina vårdnadshavare omfattas av samma regelverk som gäller andra minderåriga som av olika skäl inte kan bo med sina föräldrar, det vill säga föräldrabalken, FB, socialtjänstlagen (2001:453), SoL och i vissa fall lagen med särskilda bestämmelser om vård av unga (1990:52), LVU. Hänvisningar görs därför till andra publikationer från Socialstyrelsen, såsom handböcker om handläggning, utredning och placering av barn och unga, där gällande regler och rekommendationer redovisas mer utförligt. Eftersom det rör sig om barn som söker asyl i Sverige blir även annan lagstiftning tillämplig såsom lagen (1994:137) om mottagande av asylsökande m.fl., LMA; lagen (2005:429) om god man för ensamkommande barn, Lgeb; lagen (2008:344) om hälso- och sjukvård åt asylsökande m.fl. samt utlänningslagen (2005:716), UtlL. När det gäller olika myndigheters ansvar hänvisas till skriften Ett gemensamt ansvar för ensamkommande barn och ungdomar, som också återfinns för nedladdning på denna webbsida http://www.socialstyrelsen.se/sitecollectiondocuments/ensamkommande-barn- 2015.pdf Ankomst- respektive anvisningskommun Migrationsverket har det övergripande ansvaret för mottagande av ensamkommande barn. Det praktiska mottagandet ansvarar dock kommunen för, det vill säga boende, skolgång och barnets behov av särskilt stöd. Den kommun där barnet befinner sig när han eller hon ger sig till känna betraktas som ankomstkommun. För flertalet barn blir någon av de nio kommuner där Migrationsverket tar emot asylansökningar ankomstkommun. Denna kommun ansvarar för det tillfälliga mottagande av det ensamkommande barnet. I anslutning till att barnet ansöker om asyl avgör Migrationsverket vilken anvisningskommun som ska ha SOCIALSTYRELSEN 106 30 Stockholm Telefon 075-247 30 00 Fax 075-247 32 52 socialstyrelsen@socialstyrelsen.se www.socialstyrelsen.se

SOCIALSTYRELSEN 2015-11-02 Dnr x.x-xxxxxxxxxx/xxxx 2(8) det långsiktiga ansvaret för barnet. Om barnet har någon släkting eller annan nära anhörig i Sverige anvisar Migrationsverket oftast barnet till den kommunen. Migrationsverket fick från och med 2014 utvidgade möjligheter att anvisa asylsökande ensamkommande barn till samtliga kommuner oavsett om kommunen har en överenskommelse om mottagande eller inte. God man respektive särskilt förordnad vårdnadshavare Varje ensamkommande barn har rätt att få en god man som företräder henne eller honom i Sverige. Även barn som efter ankomsten till Sverige blir lämnade av sina vårdnadshavare, innan uppehållstillstånd har beviljats, betraktas som ensamkommande och har därför rätt till god man. Det är överförmyndaren i vistelsekommunen som, på ansökan av Migrationsverket eller socialnämnden, förordnar god man. Den gode mannens förordnande upphör utan särskilt beslut när barnet fyller 18 år. Vilka uppgifter har en god man? Den gode mannen ansvarar för barnets alla angelägenheter, personliga såväl som ekonomiska och rättsliga, men har inte ansvar för den dagliga omvårdnaden och tillsynen av barnet. Den gode mannen har inte heller någon försörjningsplikt gentemot barnet. När ska en särskilt förordnad vårdnadshavare utses? Om barnet beviljas uppehållstillstånd före 18 år ska socialnämnden i den kommun där barnet vistas anmäla behov av en särskilt förordnad vårdnadshavare enligt FB, om inte särskilda skäl talar emot det. När kan socialtjänsten avstå från att ansöka om särskilt förordnad vårdnadshavare? Särskilda skäl att inte väcka frågan om en särskilt förordnad vårdnadshavare kan vara att barnet inom kort fyller 18 år. En annan situation där socialtjänsten kan överväga att inte göra ansökan är då föräldrar har beviljats uppehållstillstånd för familjeåterförening och är på väg till Sverige. Efter samråd med överförmyndaren kan den gode mannens uppdrag kvarstå till dess att den unge fyller 18 år eller barnets vårdnadshavare har anlänt. Vilken kommun har ansvaret för att ansöka om särskilt förordnad vårdnadshavare i de fall barnet inte bor i anvisningskommunen? Ansvaret att väcka talan ligger på socialnämnden i den kommun där barnet vistas. Om barnet är placerat i en annan kommun än anvisningskommunen kan berörda kommuner komma överens om att anvisningskommunen i stället gör ansökan. Det kan många gånger vara lämpligare med hänsyn till denna kommuns kännedom och personliga kontakt med barnet.

SOCIALSTYRELSEN 2015-11-02 Dnr x.x-xxxxxxxxxx/xxxx 3(8) Barnet aktualiseras inom socialtjänsten Den myndighet som först uppmärksammar barnet, som regel polisen eller Migrationsverket, gör en anmälan till socialnämnden i den kommun där barnet befinner sig. Socialnämnden inleder utredning enligt 11 kap. 1 SoL samt tillgodoser barnets eller den unges omedelbara behov av boende i avvaktan på anvisning av kommun. Övriga insatser som kan bli aktuella påverkas av vistelsetidens längd och barnets specifika situation. Om anvisning sker till en annan kommun avslutar socialtjänsten i ankomstkommunen såväl utredning som insats. Socialtjänsten i anvisningskommunen inleder en ny utredning i samband med att man övertar ansvaret för fortsatta insatser till det ensamkommande barnet. Utredningen Grundfrågan vid utredning av ett ensamkommande barns behov är densamma som vid andra barnutredningar, det vill säga vilka insatser kan socialtjänsten behöva erbjuda för att barnet ska utvecklas väl. Metodiken behöver dock anpassas till den särskilda situationen, såsom nödvändigheten av att använda tolk och vid behov involvera den gode mannen. En väsentlig skillnad är också att utredningen i princip alltid inleds i anslutning till att en placering görs, tillfällig eller stadigvarande. Därmed blir reglerna som rör placerade barn tillämpliga parallellt, bland annat uppföljningsansvaret, vilket kan påverka omfattningen och genomförandet av utredningen. Allmän vägledning vid utredning av barn och unga finns i Socialstyrelsens publikationer Utreda barn och unga. Handbok för socialtjänstens arbete enligt socialtjänstlagen http://www.socialstyrelsen.se/lists/artikelkatalog/attachments/19644/2015-1-9.pdf och Barns behov i centrum Grundbok i BBIC http://www.socialstyrelsen.se/lists/artikelkatalog/attachments/19928/2015-10-7.pdf Kan utredningen avslutas av anvisningskommunen i och med att barnet placeras? Om det finns tillräcklig information som stödjer att placeringen har förutsättningar att bli stadigvarande kan utredningen avslutas i och med placeringen. I denna situation är det dock av största vikt att socialtjänsten är noga med uppföljningen av placeringen. I den fortsatta kontakten med barnet och HVB-personal respektive familjehemsföräldrar samt skolan kan olika behov uppmärksammas. Det kan under placeringens gång bli aktuellt med kompletterande insatser från socialtjänsten, skolan eller hälso- och sjukvården. Hur omfattande behöver utredningen vara? En utredning ska inte göras mer omfattande än vad som är motiverat av omständigheterna i ärendet. När socialtjänsten i anvisningskommunen fattar beslut om att placera ett ensamkommande barn är ofta den tillgängliga informationen

SOCIALSTYRELSEN 2015-11-02 Dnr x.x-xxxxxxxxxx/xxxx 4(8) begränsad. Beslutsunderlaget behöver dock alltid innehålla en kort bakgrund, en beskrivning av nuläget och motiveringen till valet av insats. Om det senare blir aktuellt med en omplacering förutsätts att utredningen innehåller ytterligare information om barnets behov och önskemål samt hur det föreslagna familjehemmet respektive institutionen bedöms kunna tillgodose barnets behov. Se vidare utredning av familjehem och jourhem i det följande. Vad gäller då det ensamkommande barnet själv är förälder? Om det ensamkommande barnet själv är förälder gäller samma regler som för andra ensamkommande, till exempel när det gäller god man, utredningskrav och skolgång. Situationen ställer naturligtvis särskilda krav när det gäller boendets utformning. Barn till ensamkommande barn ska däremot inte betraktas som ensamkommande, eftersom de inte är skilda från båda sina föräldrar. Valet av hem Placeringen genomförs som regel enligt SoL, vilket förutsätter samtycke av den gode mannen och barnet, om han eller hon fyllt 15 år. Barnet placeras i ett HVB, eller i ett familjehem. I likhet med andra barn som behöver placeras ska socialtjänsten alltid överväga om barnet kan tas emot av någon anhörig eller närstående. Vad som är bäst för barnet ska dock alltid beaktas. Riksdagen väntas inom kort besluta om att införa ytterligare en placeringsform i lagen, nämligen stödboende, som innebär ett eget boende med individanpassat stöd. Det kan bli nödvändigt med en tillfällig placering i ett jourhem i avvaktan på en omplacering till familjehem eller HVB. Ett jourhem är, enligt 6 kap. 6 tredje stycket SoL, ett enskilt hem som vid upprepade tillfällen tar emot barn för tillfällig vård och fostran. Ett jourhem måste, i likhet med ett familjehem, vara utrett av en socialnämnd och placeringen får inte utan särskilda skäl pågå längre än två månader efter avslutad utredning. Kan man tillfälligt placera ett ensamkommande barn hos anhöriga som inte är utredda för uppdrag som jourhem eller familjehem? Det finns inga legala hinder att göra en tillfällig placering i ett hem som barnet känner sedan tidigare, även om hemmet inte är utrett för uppdrag som familjehem. En tillfällig placering i barnets nätverk anses inte behöva utredas på samma sätt som ett för barnet främmande hem. När det gäller ett ensamkommande barn kan det bli aktuellt med en placering hos släktingar eller andra närstående i avvaktan på att den aktuella familjen utreds som familjehem. Det rör sig i dessa fall varken om en jourhemsplacering eller en familjehemsplacering i lagens mening. Beslutet fattas med stöd av 4 kap. 1 SoL och föregås av en utredning enligt 11 kap. 1 SoL. Det måste framgå av beslutsunderlaget att den tillfälliga placeringen är i enlighet med barnets bästa. Vilka uppgifter om hemmet som, förutom registeruppgifter, behöver hämtas in, får bedömas i varje enskilt fall. Se även sid 77 i handboken Barn och unga i familjehem och HVB. http://www.socialstyrelsen.se/lists/artikelkatalog/attachments/18923/2013-1- 1.pdf

SOCIALSTYRELSEN 2015-11-02 Dnr x.x-xxxxxxxxxx/xxxx 5(8) Kan ett barn familjehemsplaceras hos släktingar som själva är asylsökande? Det finns inga formella hinder för asylsökande anhöriga att bli familjehem. Det tillfälliga asylboendet måste dock ha en fysisk utformning som gör att man kan tala om ett enskilt hem. Hemmet måste utredas med omsorg på motsvarande sätt som andra tilltänkta familjehem och i varje enskilt fall måste göras en bedömning av om förhållandena hos släktingarna är trygga och säkra samt om de tilltänkta familjehemsföräldrarna kan tillgodose barnets specifika behov. Kan ett ensamkommande barn privatplaceras hos släktingar? En privat placering bygger på en överenskommelse mellan vårdnadshavaren och det aktuella hemmet. En sådan överenskommelse förutsätter att socialnämnden lämnar medgivande enligt 6 kap. 6 SoL. Gäller det ett ensamkommande barn är det nödvändigt att socialtjänsten söker direktkontakt med föräldrarna, så långt möjligt försäkrar sig om att det är föräldrarna man talar med och får bekräftat att det finns en överenskommelse. Om det i samband med medgivandeutredningen framkommer uppgifter som visar att barnet kan vara i behov av stöd eller skydd från socialtjänsten ska en utredning enligt 11 kap. 1 SoL inledas. Barnets situation kan vara sådan att det i stället är motiverat med en familjehemsplacering. Hur ser ansvarsfördelningen ut när socialtjänsten anlitar en privat konsulentverksamhet för att få tillgång till ett jourhem eller familjehem? Vid anlitande av en konsulentverksamhet är det viktigt att klargöra de olika rollerna och hur samverkan kring barnet ska se ut. Socialtjänsten har ansvar för att hemmet är utrett av en socialtjänst och har befunnits lämpligt för uppdraget som familjehem eller jourhem. Det är också socialtjänsten som är familjehemmets/jourhemmets uppdragsgivare vad gäller barnets vård, även om ersättningen till hemmet utbetalas av konsulentverksamheten. Den särskilt utsedda socialsekreteraren ska ha fortlöpande kontakt med barnet. I den kontinuerliga uppföljningen från socialtjänstens sida ingår också att ha kontakt med familjehemsföräldrarna. Den enda skillnaden vid anlitande av en privat konsulentverksamhet jämfört med en direktplacering är att familjehemmet får extra stöd och handledning från den privata verksamheten. Se vidare handboken Barn och unga i familjehem och HVB, sid 81 ff. http://www.socialstyrelsen.se/lists/artikelkatalog/attachments/18923/2013-1- 1.pdf Genomförandet av vården Inför placering i familjehem eller HVB ska en vårdplan upprättas som senare kompletteras med en genomförandeplan. Det ska finnas en särskilt utsedd socialsekreterare som ansvarar för kontakten med barnet. Socialtjänsten har ett uppföljningsansvar som innefattar regelbundna samtal med barnet, det aktuella hemmet och föräldrarna/den gode mannen. Reglerna om övervägande respektive

SOCIALSTYRELSEN 2015-11-02 Dnr x.x-xxxxxxxxxx/xxxx 6(8) omprövning av vården gäller även vid placering av ensamkommande. Närmare information om regler och rekommendationer vid placering i jourhem, familjehem eller HVB finns i: Socialstyrelsen föreskrifter och allmänna råd (SOSFS 2012:11) om socialnämndens ansvar för barn och unga i familjehem, jourhem eller HVB (bifogas i nedanstående handbok) Barn och unga i familjehem och HVB. Handbok om socialtjänstens ansvar och uppgifter http://www.socialstyrelsen.se/lists/artikelkatalog/attachments/18923/2013-1-1.pdf Under placeringen krävs ett nära samarbete mellan barnets socialsekreterare, boendepersonalen/familjehemsföräldrarna och den gode mannen. Barnets socialsekreterare har det övergripande ansvaret för att barnet får god vård, medan familjehemsföräldrarna respektive personalen i HVB har det dagliga ansvaret för vården. Den gode mannen inträder i vårdnadshavarens ställe när det handlar om att bestämma i frågor som ligger utanför den dagliga omsorgen. Följande frågeställningar rör framförallt ansvarsfördelningen när ensamkommande är placerade i HVB, men gäller i princip även vid en familjehemsplacering. Ansvarsfördelningen underlättas om den har klargjorts i det uppdrag som socialtjänsten ger institutionen i samband med placeringen. Gemensamma möten kring genomförandeplanen är också tillfällen för arbetsfördelning tillsammans med barnet och den gode mannen. Vem fattar beslut i vardagen som rör ett ensamkommande barn i HVB - personalen eller den gode mannen? Den gode mannen beslutar i frågor av större dignitet som normalt ankommer på en vårdnadshavare. Beslut i frågor som rör den dagliga omsorgen har däremot genom placeringen överlåtits till personalen i boendet, inte minst av praktiska skäl. Det kan gälla mat, kläder, tid för sänggående, användande av mobil och dator med mera. Eftersom det rör sig om äldre barn måste stor hänsyn i dessa vardagsfrågor tas till barnets åsikter och önskemål. Vem undertecknar handlingar i situationer när det krävs en vårdnadshavares påskrift? Den gode mannen kan behöva skriva på handlingar i egenskap av juridisk ställföreträdare för barnet. En god man för ett ensamkommande barn har dock inte några ekonomiska skyldigheter mot "sitt" barn. Vems ansvar är det att följa med barnet till exempelvis Migrationsverket eller till läkaren? Som huvudprincip är det rimligt att personalen ansvarar för att följa med på diverse besök som en del i den dagliga omsorgen. Se vidare angående den gode mannens uppdrag i vägledningen Socialtjänstens arbete med ensamkommande

SOCIALSTYRELSEN 2015-11-02 Dnr x.x-xxxxxxxxxx/xxxx 7(8) barn och ungdomar sid 99. http://www.socialstyrelsen.se/lists/artikelkatalog/attachments/19030/2013-5-2.pdf Kan personalen vid ett HVB begränsa det ensamkommande barnets rörelsefrihet, användande av mobiltelefon och dylikt? Det är bara personalen vid SiS särskilda ungdomshem som i vissa situationer har möjlighet att använda skydds- och begränsningsåtgärder enligt LVU, såsom begränsning av rörelsefrihet, kommunikation med omvärlden, kroppsvisitation, avskiljning med mera. Ibland förekommer generella förbud att inneha mobiltelefoner, urinprovstagning med mera på andra HVB, vilket varken är lagligt eller etiskt försvarbart. Samtycke till olika regler får inte heller hämtas in generellt för hela vårdtiden, utan måste prövas individuellt från fall till fall i den särskilda situationen. Skydds- och begränsningsåtgärder ska inte förväxlas med ordningsregler. Vissa gemensamma umgängesregler måste finnas i ett kollektivt boende som ett HVB utgör. Så långt möjligt bör dessa umgängesregler tas fram i en dialog med de barn och unga som vistas i boendet. Vilken rätt till hälso- och sjukvård har det ensamkommande barnet? Ensamkommande barn har rätt till kostnadsfri hälso- och sjukvård och tandvård i samma omfattning och på samma villkor som andra barn som är bosatta i landstinget. Barnen ska enligt lagen om hälso- och sjukvård åt asylsökande med flera. erbjudas en hälsoundersökning, om det inte är uppenbart obehövligt. http://www.socialstyrelsen.se/sosfs/2011-11 Vem har det formella ansvaret för eventuell medicinering till ensamkommande barn som är placerade i ett HVB? Det är den behandlande legitimerade yrkesutövaren inom hälso- och sjukvården som bedömer om medicinering kan utföras som egenvård, det vill säga om de som ansvarar för den dagliga omsorgen om barnet kan se till att medicineringen utförs på ett säkert sätt. Om en hälso- och sjukvårdsåtgärd inte kan utföras utan risk för att patienten skadas kan den inte bedömas som egenvård. I stället måste vårdgivaren inom hälso- och sjukvården tillgodose patientens behov av insatserna på annat sätt. Se vidare angående egenvård i Socialstyrelsens föreskrifter SOSFS 2009:6 Bedömning av om en hälso- och sjukvårdsåtgärd kan utföras som egenvård. http://www.socialstyrelsen.se/lists/artikelkatalog/attachments/18770/2012-6- 46.pdf Se även i handboken Barn och unga i familjehem och HVB s. 103 f. http://www.socialstyrelsen.se/lists/artikelkatalog/attachments/18923/2013-1- 1.pdf

SOCIALSTYRELSEN 2015-11-02 Dnr x.x-xxxxxxxxxx/xxxx 8(8) Ensamkommande barns och ungas försörjning En utförligare information om ensamkommande barns försörjning under asylprocessen och efter beviljat uppehållstillstånd, kommer inom kort att läggas ut på denna hemsida. Kan en god man/en särskilt förordnad vårdnadshavare ansöka om ekonomiskt bistånd för barnets räkning? Barnets huvudsakliga försörjning under placeringen tillgodoses inom ramen för boendet i familjehem, jourhem eller HVB. Kommunerna får i efterhand ersättning från staten för dessa kostnader. Barn som är asylsökande kan vid behov även ansöka hos Migrationsverket om dagersättning och särskilt bidrag enligt LMA. Dagersättningen ska räcka till mat, kläder, skor, hygienartiklar, medicin, andra förbrukningsvaror och fritidsaktiviteter. Vid placering där mat ingår reduceras dagersättningen med matkostnader (maj 2015: 24 kr per dag). Den som omfattas av dessa bestämmelser i LMA har inte rätt till bistånd enligt 4 kap. 1 SoL för förmåner av motsvarande karaktär. Vem ansöker hos Migrationsverket om dagersättning? För barn under 16 år är det alltid den gode mannen som ansöker om dagersättning och eventuellt särskilt bidrag. Barn som är 16 år eller äldre kan söka själva men kan också få hjälp av den gode mannen. Dagersättningen betalas ut på bankkort i ICA-banken. Bankkortet lämnas som regel ut till den gode mannen. Vilken myndighet ansvarar för boende och försörjning när den asylsökande fyller 18 år? Ett asylsökande ensamkommande barn som fyllt 18 år, och som inte har behov av fortsatt placering, erbjuds boende på en förläggning och har rätt till bostadsersättning, dagersättning och särskilt bidrag genom Migrationsverkets försorg. En asylsökande som ordnar bostad på egen hand har vidare i särskilda fall rätt till bidrag till bostadskostnad. Den som har rätt till ersättning enligt LMA har inte rätt till bistånd enligt 4 kap. 1 SoL för förmåner av motsvarande karaktär. Om den unge bedöms ha behov och samtycker kan placeringen genom socialtjänsten fortgå även efter 18 år. Migrationsverket ersätter kostnader för vård av den som fyllt 18 år men inte 21 år, om vården har påbörjats före 18 ås ålder. För ungdomar som bor i HVB kan det bli aktuellt med successiv utslussning till ett stödboende eller en utslussningslägenhet.