DANSK SELSKAB FOR KLINISK FYSIOLOGI OG NUKLEARMEDICIN Håkan Arheden Ordförande for Svensk Förening För Klinisk Fysiologi 07-01-2009 Kære Håkan Arheden Tak for orientering om de svenske tiltag i retning mod en fusion af specialerne klinisk fysiologi og medicinsk radiologi i Sverige. I Danmark har vi for nogle år siden haft en tilsvarende diskussion, idet man fra centralt administrativt hold i Sundhedsstyrelse og Sundhedsministerium samt i de daværende amter (nu regioner) opfordrede til en sondering af mulighederne for en fusion af specialerne klinisk fysiologi/nuklearmedicin og radiologi. Mulighederne blev undersøgt og sonderet af begge specialer og der var en bred enighed om, som jeg fornemmer at det også er tilfældet i Sverige, at specialerne er meget forskellige med hensyn til kultur. I Danmark blev der udarbejdet en betænkning af Speciallægekommissionen (Betænkning nr. 1384 af maj 2000), hvor det konkluderedes, "at det tværgående billeddiagnostiske område omfatter specialerne diagnostisk radiologi samt klinisk fysiologi og nuklearmedicin. Kommissionen har overvejet, om de to specialer med fordel kunne samles i et speciale. Kommissionen finder, at der er store forskelle på de to specialer og at fællesmængden af viden og kompetence er beskeden". Resultatet af Speciallægekommissionens betænkning og sonderingerne blev derfor, at ideen og tanken om at sammenlægge de to specialer blev forladt. I Dansk Selskab for Klinisk Fysiologi og Nuklearmedicin mener vi fortsat, at der ikke vil være særlige fordele ved sammenlægning af de to specialer. Klinisk fysiologi og nuklearmedicin er traditionelt et videnskabeligt tungt speciale, der indgående beskæftiger sig med funktionsdiagnostik, hvorimod radiologi i væsentligt omfang bygger på billeddiagnostik. Med udgangspunkt i den omtalte Speciallægekommission samt forskelligheden mellem de to specialer kan bestyrelsen for Dansk Selskab for Klinisk Fysiologi og Nuklearmedicin således ikke anbefale en sådan sammenlægning. Med venlig hilsen Søren Møller, overlæge, dr.med., klinisk forskningslektor Formand for Dansk Selskab for Klinisk Fysiologi og Nuklearmedicin Formand: Overlæge, dr.med. Søren Møller, Klinisk Fysiologisk/Nuklearmedicinsk afd. 239, H:S Hvidovre Hospital, DK-2650 Hvidovre. Telefon 3632 3568. Fax 3632 3750. E-mail: soeren.moeller@hvh.regionh.dk Sekretær: Overlæge, ph.d. Susanne Rasmussen, Klinisk Fysiologisk afd., H:S Frederiksberg Hospital, Ndr. Fasanvej 57-59, 2000 Frederiksberg. Tlf. 3816 4771 Fax 3816 4779. E-mail: susanne.lone.rasmussen@frh.regionh.dk
Angående anhållan om stöd för klinisk fysiologi som egen basspecialitet. Svensk Förening för Klinisk Fysiologi (SFKF) har i ett brev daterat 081201 tillskrivit styrelsen för Svensk Förening för Thoraxradiologi och bett om stöd att erhålla egen basspecialitet. Tidigare under hösten 08 har SFKF skrivit till Socialstyrelsen och anhållit om att bli en egen basspecialitet. Den ursprungliga tanken med bildandet av Bild- och Funktionsmedicin var enligt citat från det brev som Svensk Förening för Klinisk Fysiologi tillskrivit Socialstyrelsen attn. Bo Lindblom: Bild- och funktionsmedicin (BFM) skapades, som namnet beskriver, utgående från tanken att bild (bl a radiologi) och funktion (fysiologi) är på väg att få ökade samverkansytor i den komplicerade diagnostik som är under snabb utveckling. Samverkansvinster uppnås genom samutnyttjande av investeringskrävande utrustning och samverkan mellan olika kunskapsområden Svensk Förening för Thoraxradiologi stödjer helt denna tanke. Inom vårt ämnesområde ser vi betydande samverkansområden både inom hjärt och lung diagnostik där vi ser stora framtida utvecklingspotentialer och samarbetsvinster. Detta gäller t ex Hjärt-MR som nu görs av både kliniska fysiologer och radiologer, samt kardiologer och ej som man kan få intryck av från bilaga 1 i SFKF:s brev, av kliniska fysiologer enbart. Som motivering för att erhålla egen basspecialitet anges bl.a som citeras ur brevet till Svensk Förening för Thoraxradiologi: Anledningen är att utbildningen till specialist i klinisk fysiologi i nuvarande författning kommer att utarma klinisk fysiologi och fysiologi som kunskapsområden på sikt. Detta beror på skäl som närmare anges i bifogade Anhållan om att klinisk fysiologi blir egen basspecialitet (Bilaga 2) och som huvudsakligen innebär att klinisk fysiologi och medicinsk radiologi är helt olika kunskapsområden och att utbildning till specialist i klinisk fysiolog kräver att man först utbildas till specialist i Bild och Funktionsmedicin (vilket enligt författningen skall motsvara Radiology vid översättning till engelska). Ur brevet som SFKF tillskrivit Socialstyrelsen attn. Bo Lindblom citeras även: När det nu visat sig att BFM i praktiken utvecklats till ett namnbyte på medicinsk radiologi med krav på primärjourskompetens i radiologi och med slutmål att motsvara europeisk radiolog kan man möjligen behålla specialiteten klinisk fysiologi i teknisk mening men inte innehållsmässigt. Kompetens- och kunskapsområdet klinisk fysiologi kommer på sikt att urholkas på sin bärande kärnkunskap och därför försvinna i reell mening. Detta leder till att själva idén som Bild- och Funktionsmedicin bygger på försvagas. Detta beror på flera förhållanden* där vi kortfattat vill peka på två i denna anhållan: Kunskapsbaserna (Bilaga 1) och forskningstraditionerna för klinisk fysiologi och medicinsk Sid 1 (av 2)
radiologi (BFM) är alltför skilda för att klinisk fysiologisk kompetens skall kunna säkras. Rekrytering av forskande läkare till klinisk fysiologi, en av de viktigaste resurserna för forskning och utbildning inom fysiologi och patofysiologi, riskerar att omintetgöras. Svensk Förening för Thoraxradiologi har full förståelse att man från SFKF ifrågasätter att alla inom BFM skall ha krav på primärjourskompetens i radiologi. Kunskapsbaserna är som man påpekar mycket olika, och ett BFM där alla kan deltaga som primärjourer inom alla områden torde vara en orealistisk tanke. Inom vår förening ser vi som tidigare påpekats betydande framtida utvecklingspotentialer och samarbetsvinster inom vårt ämnesområde. Vi tycker att det är en olycklig utveckling om SFKF skulle lämna BFM, vilket ju i praktiken betyder att grundtanken med BFM förkastas. Detta konkreta förslag skulle betyda att BFM skulle förlora den viktiga kunskap klinisk fysiologi kan bidra med inom thoraxområdet såväl som inom andra områden. I den kliniska vardagen, t ex i rondsammanhang, finns en betydande kunskapsöverlappning då våra olika metoder är komplementära och oftast behöver sammanläggas till en samlad bild för korrekt diagnostik. Vi ser alltså att man snarare inom ramen för BFM tillvaratar och tillmötesgår de speciella förhållanden som skapas av olika tidigare specialiteters bakgrund, vilket inte verkar har skett i det förslag som nu finns. I praktiken innebär det att man bör modifiera basen för BFM. Detta för att de synergieffekter som kan komma av BFM-processen realiseras och inte avstannar. Styrelsen i Svensk Förening för Thoraxradiologi. Åse Allansdotter Johansson Tomas Bjerner Kerstin Cederlund Olov Duvernoy Sven-Göran Fransson Jan Harnek Jenny Vikgren 090120 Genom Olov Duvernoy Ordförande Svensk Förening för Thoraxradiologi Sid 2 (av 2)