Nya förutsättningar för handeln med kläder och textilier Kvotliberaliseringens konsekvenser för tolv utvecklingsländers TEKO-export till EU

NATIONALEKONOMISKA INSTITUTIONEN Uppsala universitet Examensarbete C Författare: Rickard Lunnerdal Handledare: Sven-Åke Carlsson Termin och år: HT 2009 Nya förutsättningar för handeln med kläder och textilier Kvotliberaliseringens konsekvenser för tolv utvecklingsländers TEKO-export till EU

Sammanfattning År 2005 slopade EU sina importkvoter på TEKO-varor efter att i många år ha skyddat sina inhemska producenter från omvärldens konkurrens och begränsat utvecklingsländers tillträde till unionens marknad. Den här uppsatsen undersöker konsekvenserna av handelsliberaliseringen för tolv utvecklingsländers export av kläder och textilier till EU genom att handelstatistik från Eurostat används för att jämföra EU:s import av TEKO före och efter slopandet. Som väntat ökade Kina och Indiens export till EU efter avregleringen. Däremot har sju av tolv studerade länder minskat sin exporttillväxt av kläder till följd av förlorade preferenser från handelsavtal och ökad konkurrens när kvoterna eliminerades. Förändringarna blev betydligt större i handeln med kläder än med textilier och effekterna omedelbart efter avregleringen var mer dramatiska än under åren som följde. De tillfälliga restriktioner som infördes mot Kina efter 2005 förefaller ha fått effekt på handeln med kläder under 2006, medan ingen påverkan går att identifiera på textilmarknaden. Nyckelord: Importkvoter, TEKO, kläder, textil, EU, utvecklingsländer, Kina, ATC, handel, handelshinder, export 2

Innehållsförteckning 1. Inledning...5 2. Teori komparativa fördelar och effekter av handelshinder...9 2.1 Vinster med internationell handel...9 2.2 Handelshinder effekterna av en importkvot...11 2.3 Preferensgivande handelsavtal...13 3. TEKO-marknaden och kvotsystemet...15 3.1 Handeln med TEKO-varor...16 3.2 Fyrtio år med kvoter följt av liberalisering...17 4. Effekter och analys av kvoternas borttagande...20 4.1 Indelning av utvecklingsländer...20 4.2 Datamaterial...22 4.3 Omedelbara effekter av liberaliseringen...23 4.4 Långsiktiga effekter av liberaliseringen...27 5. Slutsatser...34 6. Referenser...38 Bilaga 1 Bilaga 2 Bilaga 3 3

Förkortningar ATC Agreement on Textiles and Clothing EBA Everything But Arms EU 27 Europeiska unionen, med alla 27 nuvarande medlemsländer inräknade GATT General Agreement on Tariffs and Trade GSP Generalized System of Preferences HS Harmonized System ILO International Labour Organization ITCB International Textiles and Clothing Bureau LTA Long Term Agreement Regarding International Trade in Cotton Textiles MFA Multi-Fibre Arrangement MFN Most Favoured Nation SCB Statistiska centralbyrån TEKO Textil och konfektion USD Amerikanska dollar VER Voluntary Export Restraint WTO World Trade Organization 4

1. Inledning TEKO-industrin 1 har för nästan samtliga länder som industrialiserats under något utvecklingsstadium varit en sektor av stor betydelse. Exempelvis var produktionen av kläder och textilier mycket viktig för Storbritannien, det första landet att genomgå en industrialisering, och även Sverige hade fram till sjuttiotalet en TEKO-industri av betydande mått 2. Mycket närmre vår nutid var omfattande produktion och handel med kläder och textilier en av de viktigare byggstenarna i de asiatiska tigrarnas exportorienterade och spektakulära ekonomiska utveckling. Under de senaste åren har även flera av dessa länder gått över till en mer avancerad tillverkningsindustri, varför produktionen av arbetsintensiv och massproducerad TEKO i allt större grad förflyttats till giganten Kina och asiatiska låglöneländer som Indien, Bangladesh, och Kambodja. 3 För att ytterligare belysa sektorns betydelse för ekonomisk utveckling är det viktigt att nämna dess arbetsintensiva natur. Framförallt produktionen av kläder med lägre kvalitet har låga inträdesbarriärer som inte kräver stora kapitalinvesteringar, utan det främsta konkurrensmedlet är billig arbetskraft. Det gör att utvecklingsländer med fördel kan använda TEKO-industrin för att ta ett första steg från att nästan enbart handla med råvaror och jordbruksprodukter till att få in en fot i tillverkningsindustrin. En fot som de i ett senare utvecklingsstadium kan använda för att övergå till mer avancerad tillverkning och diversifierad export. 4 Den arbetsintensiva naturen gör dessutom att TEKO-industrin, i de länder den är etablerad, anställer miljoner människor varav majoriteten är kvinnor. Det här innebär att sektorn hjälpt miljoner fattiga till ökade inkomstmöjligheter och gett många kvinnor en högre grad av självständighet. 5 Trots den enorma betydelse TEKO-industrin haft, och fortsatt har, för ekonomisk utveckling har industrin också varit en av världens mest belastade av handelshinder och protektionism. Under fyrtio år var handeln med kläder och textilier mycket hårt reglerad genom avtal som möjliggjorde för främst EU och USA att genom importkvoter skydda sin dyra inhemska TEKO-produktion. 1 TEKO är en förkortning för Textil och konfektion. I resten av uppsatsen kommer begreppen TEKO och kläder och textilier att användas omväxlande, men med samma innebörd. 2 Cele (2007) s.40 3 Adhikari & Yamamoto (2008) s.4f 4 UNCTAD (2004) s.2 5 Se Yamamoto (2008) 5

Istället för att världshandeln styrts av producenternas konkurrenskraft och komparativa fördelar har kvottilldelning och begränsning av den fria handeln varit det som i hög grad bestämt var och hur produktionen av kläder och textilier sker. En sådan ordning leder till en handel med stora snedvridningar som orsakar välfärdsförluster eftersom de effektivaste aktörerna begränsas till förmån för de skyddade producenterna. När MFA (The Multifibre Arrangement) som var det rådande avtalet från 1974 ersattes av ATC (The WTO Agreement on Textiles and Clothing) år 1995 var det en historisk händelse för TEKOindustrin. 6 Avtalet som förhandlades fram under Urguayrundan i WTO innebar att handeln med kläder och textilier under en tioårsperiod skulle liberaliseras för att slutligen bli en del av GATT (General Agreement on Tariffs and Trade) 7. Med andra ord skulle alla kvoter efter en utfasningsperiod vara borta den 1 januari 2005. Trots den långa anpassningsperioden valde EU och USA att utöka kvoterna mycket långsamt och att endast ta bort kvoter på varor som inte var av större betydelse. Resultatet blev att den stora majoriteten av varor med bindande kvoter kom att liberaliseras så sent som möjligt. Således skedde en dramatisk förändring den 1 januari 2005. På grund av att kvoternas eliminerande skulle ske så omedelbart och beräknades få stora konsekvenser ledde det till att händelsen fick stor medieuppmärksamhet 8 och att starka intressegrupper i dramatiska formuleringar varnade för en Big Bang från Kina som skulle slå ut alla andra länders producenter. 9 Trots detta genomfördes avregleringen som beräknat, men den bestod inte särskilt länge. EU och USA återinförde, via skyddsklausuler (safeguards) som förhandlades fram när Kina gick med i WTO, nya kvoter på ett antal av de varor som påverkades mest av avregleringen 10. Vad gäller EU återinfördes kvoter mot Kina på ett tiotal varukategorier som betraktades vara extra känsliga. Dessa kvoter bestod till årsskiftet 2007/2008. 11 Den här uppsatsens huvudsyfte är att undersöka hur tolv utvalda utvecklingsländer som exporterar TEKO till EU påverkats av liberaliseringen av handeln med kläder och textilier. Både det långsiktigare perspektivet (perioden 1999-2008) och de mer omedelbara effekterna av 6 WTO http://www.wto.org/english/tratop_e/texti_e/texintro_e.htm Hämtad:2009-11-12 7 Ibid. 8 Se t.ex. The Economist (2004) http://www.economist.com/businessfinance/displaystory.cfm?story_id=e1_ppsvvdd Hämtad:2009-11-13 9 Kommerskollegium (2005) 10 Luo (2006) s.74 11 Kommerskollegium (2005) 6

kvoternas borttagande (perioden 2004-2005) kommer att undersökas genom att handelsdata för varukategorierna kläder respektive textilier studeras. Detta för att både fånga den dramatiska förändringen när kvoterna togs bort över en natt och för att se en mer långsiktig utveckling under åren som passerat sedan kvoternas slopande. Uppsatsen ämnar således i första hand försöka svara på frågan: Vilka av de tolv utvalda TEKO-exporterande utvecklingsländerna har som följd av avregleringen ökat respektive minskat sin export till EU? Det kommer även att undersökas om EU:s producenter förlorat andelar på den europeiska marknaden till förmån för utvecklingsländer och om restriktionerna som infördes mot Kina, genom särskilda skyddsklausuler, hade någon effekt på EU:s import av kläder och textilier. Uppsatsen begränsas till att titta på handeln med EU eftersom unionen är världens största importör av kläder och textilier. Fokuseringen på utvecklingsländer görs på grund av TEKOindustrins stora potential för ekonomisk utveckling, som avhandlats ovan, och för att belysa att handelsliberaliseringens effekter på intet sätt är entydiga. Begreppet TEKO-exporterande utvecklingsländer är mycket brett och därför begränsas redogörelsen till att studera tolv utvecklingsländer som har en betydande export av TEKO till EU. För att underlätta analysen delas länderna in i olika kategorier baserat på hur de förväntades prestera efter avregleringens genomförande och vilken nivå de nått i sin ekonomiska utveckling. Tack vare den stora uppmärksamheten kring liberaliseringen av den internationella handeln med TEKO skedde mycket forskning kring perioden då kvoterna togs bort och ett ganska stort antal prognoser och skattningar utfördes för att försöka beräkna vilken effekt borttagandet av kvoterna skulle få 12. Ett tydligt resultat var att Kina beräknades bli avregleringens stora vinnare, men exakt hur stora vinsterna skulle bli varierade mycket. Andra vinnare beräknades främst bli Indien och delvis Pakistan, även om dessa skulle öka betydligt mindre än Kina. För att återknyta till TEKOindustrins betydelse för ekonomisk utveckling, uppskattades liberaliseringen i en studie att skapa 27 miljoner jobb i utvecklingsländer 13. Föga förvånande, beräknades i dessa studier förlorarna bli de inhemska producenter som skyddats av importkvoter. Även länder som är beroende av sin TEKO-produktion och dessutom redan tidigare hade någon form av preferensgivande handelsavtal med EU eller USA uppskattades 12 Se bl.a. Nordås (2004), UNCTAD (2004) & Baleix (2005) 13 IMF och Världsbanken (2002) s.42f 7

påverkas negativt. Om man tittar på EU var dessa framförallt länder som ingick i regionala handelsavtal med EU exempelvis Turkiet, Tunisien och Marocko och fattiga länder som redan tidigare slapp kvoter genom avtal som Everything But Arms (EBA) eller Generalized System of Preferences (GSP) exempelvis Bangladesh, Kambodja och Sri Lanka. Även vissa andra länder, som ansågs vara ineffektiva producenter, beräknades förlora på liberaliseringen eftersom konkurrensen skulle hårdna för dem. När några år nu passerat sedan 2004 är det intressant att undersöka vad som faktiskt inträffat på TEKO-marknaden. Det har på senare tid skrivits betydligt mindre om ämnet, vilket antagligen beror på att frågan uppmärksammas mindre när handeln med TEKO nu är fri. Trots det finns några studier som granskar hur specifika länder eller regioner klarat sig under de första åren med nya konkurrensförhållanden 14. Utöver dessa publicerade OECD 15 i juli 2009 en ganska omfattande rapport om TEKO-industrin och konsekvenserna av handelsliberaliseringen och även UNDP 16 kom 2008 ut med en studie som tittade på konsekvenserna för ekonomisk utveckling i Asien. Studierna som här nämnts har således delvis undersökt vad som hände efter avregleringen, men det finns ännu ingen studie som i likhet med den här uppsatsen specifikt tittar på exporten till EU och som främst har just utvecklingsländers exportutveckling som fokus. Uppsatsen är uppdelad i sex kapitel. Efter inledningen återfinns i kapitel 2 en översiktlig presentation av handelsteori som är relevant för den efterföljande undersökningen. Bland annat kommer effekterna av kvantitativa handelsbegränsningar och bilaterala handelsavtal att avhandlas. Därefter följer, i kapitel 3, en introduktion till handeln med TEKO-varor och en beskrivning av hur de protektionistiska åtgärderna varit utformade. I kapitel 4 specificeras först exakt vilka utvecklingsländer som kommer att studeras och de delas in i olika kategorier för att underlätta analysen. Efter en kort beskrivning av det använda datamaterialet presenteras sedan handelstatistik för de relevanta perioderna och materialet analyseras för att försöka avgöra hur de studerade länderna påverkats av avregleringen. Kapitel 5 innehåller en slutsats som sammanfattar uppsatsen och diskuterar de viktigaste resultaten. Avslutningsvis finns en fullständig referenslista i kapitel 6. 14 Se t.ex. Singh (2008) & Towfique (2008) 15 Kowalski & Molnar (2009) 16 Adhikari & Yamamoto (2008) 8

2. Teori komparativa fördelar och effekter av handelshinder I det här kapitlet kommer nationalekonomisk handelsteori att presenteras för att först visa varför vi handlar med varandra och vilka vinsterna med handel är. Komparativa fördelar förklaras översiktligt med hjälp av Ricardos klassiska handelsteori och Heckscher-Ohlinmodellen, varefter förekomsten av inombranschhandel summariskt uppmärksammas. Vidare kommer effekten av handelshinder, och då särskilt kvoter, att presenteras för att klargöra vad som händer med handeln när möjligheterna att konkurrera fritt begränsas. Slutligen kommer betydelsen av preferensgivande handelsavtal såsom frihandelszoner att diskuteras och fördelarna respektive nackdelarna med sådana avtal avhandlas. 2.1 Vinster med internationell handel Ekonomen David Ricardo presenterade i början på 1800-talet sin klassiska ekonomiska teori baserad på komparativa fördelar. 17 Med den visade han att det är lönsamt för två länder att handla med varandra om deras relativa produktionskostnad skiljer sig åt och att länderna i sådant fall kommer att specialisera sig på tillverkning av varor där deras produktionskostnad är relativt lägre. Med andra ord kommer handel leda till att länder specialiserar sig på tillverkning de har komparativ fördel i. Specialiseringen kommer att ske fullt ut eftersom den enda produktionsfaktorn i modellen antas vara arbetskraft och alternativkostnaden för att producera en vara antas konstant. Överskottet i produktionen av dessa varor exporteras sedan i utbyte mot andra varor som handelspartnern har komparativ fördel i. Eftersom länderna när de börjar handla endast producerar varor de producerar effektivare relativt andra varor, kommer handeln göra att länderna blir rikare (genom effektivare resursallokering och lägre konsumentpriser) än tidigare och den generella välfärden höjs. 18 Som ovan visats bygger Ricardos handelsteori om komparativa fördelar på olika produktivitet i olika regioner, men ingen förklaring ges till varför produktiviteten skiljer sig åt. De svenska forskarna Eli Heckscher och Bertil Ohlin utvecklade i början på 1900-talet en faktorproportionsmodell där komparativa fördelar istället bygger på att länder/regioner har olika sammansättningar av produktionsfaktorer. Istället för en produktionsfaktor antas nu två stycken (exempelvis arbetskraft och kapital). Beroende på hur sammansättningen av produktionsfaktorer 17 Dunn Jr. & Mutti (2004) s.19 18 Husted & Melvin (2004) s.60-69 9

ser ut kommer ett land att vara antingen rikt på kapital relativt arbetskraft eller rikt på arbetskraft relativt kapital. Olika sektorer i ekonomin antas vidare vara antingen arbetsintensiva eller kapitalintensiva beroende på vilken av produktionsfaktorerna som används mest i respektive sektor. Naturligt blir då att länder som handlar med omvärlden och är rika på kapital specialiserar sig på produktion av kapitalintensiva varor medan länder som är rika på arbetskraft specialiserar sig på arbetsintensiva varor. 19 Detta eftersom arbetskraft kommer att vara relativt billigare i ett land som är rikt på den faktorn och landet kommer därför att tjäna på att producera arbetsintensiva varor de har komparativ fördel i och importera kapitalintensiva varor från länder som har komparativ fördel i sådan produktion. Däremot förutser faktorproportionsteorin, till skillnad från Ricardos modell, att full specialisering oftast inte kommer att ske 20. Detta beror på att alternativkostnaden för att producera en vara antas öka ju mer som produceras. Liksom i Ricardos modell kommer den generella välfärden att höjas när länder handlar med varandra eftersom resursallokeringen nu är effektivare. Mer kan då produceras till ett lägre pris. Dock är vinsterna med handeln ojämlikt fördelade. Industrier och arbetare i den sektor som använder sig av produktionsfaktorn landet är rikt på kommer att tjäna på handeln eftersom den industrin växer, medan industrierna som använder sig av den andra produktionsfaktorn kommer att krympa och förlora på handeln. 21 På senare år har nyare handelsteorier skapats för att bland annat försöka förklara varför så mycket av den internationella handeln sker med varor inom samma bransch (intra-industry trade) och det var delvis för sin forskning inom detta område som Paul Krugman fick nobelpriset i ekonomi 2008 22. Enligt den traditionella faktorproportionsteorin borde den internationella handeln ske mellan olika branscher (inter-industry trade) för att ta till vara olika resurssammansättningar av produktionsfaktorer mellan länder, men när handelsmönster studeras visar det sig att mycket av världens handel sker mellan de rika länderna och att dessa både importerar och exporterar varor som är relativt lika varandra och tillhör samma bransch. En stor förklaring till detta anses vara att konsumenter efterfrågar differentierade varor och har olika preferenser. Produktdifferentiering 19 Appleyard et al. (2006) s.125ff 20 Husted & Melvin (2004) s.98f 21 Krugman & Obstfeld (2009) s.68 22 Kungliga vetenskapsakademin (2008-10-13) http://nobelprize.org/nobel_prizes/economics/laureates/2008/press.html, Hämtad: 2009-11-25 10

borde dock leda till stigande priser, men stordriftsfördelar som uppkommer tack vare den större internationella marknaden gör att differentieringen trots det är möjlig. 23 Vinsterna med handel som behandlats hittills brukar kallas för handelns statiska vinster och är förhållandevis enkla att mäta genom vilken direkt påverkan de får på samhällets ekonomiska välfärd. Mycket svårare att kvantifiera är handelns dynamiska vinster. Med dessa menas till exempel att den internationella konkurrensen leder till ett klimat som uppmuntrar till nya innovationer, ger incitament att sänka produktionskostnader och gör att ny teknologi lättare sprids från ett land till ett annat. Dessa förtjänster är mycket svåra att mäta, men leder tveklöst till ökad tillväxt på lite längre sikt. Dessutom gör frihandel att producenter särskilt från mindre länder exponeras för en mycket större marknad än tidigare och stordriftsfördelar därför kan utnyttjas för att effektivisera produktionen. 24 2.2 Handelshinder effekterna av en importkvot Som avsnittet ovan visat leder frihandel till en effektiv resursallokering och välfärdsvinster för samhället i stort. Ett problem är dock att vinsterna av handeln är ojämnt fördelade mellan olika grupper och sektorer i samhället. Exempelvis är världens rika länder välförsedda med kapital medan arbetskraften är dyr, vilket kommer att göra att dessa länders arbetsintensiva sektorer enligt faktorproportionsteorin kommer att förlora på frihandel med omvärlden. Därför finns det incitament för många rika länder att genom olika handelshinder begränsa handeln för att skydda inhemska producenter från omvärldens konkurrens. Detta är precis vad som under många år skedde med handeln med kläder och textilier. Eftersom importkvoter varit det handelshinder som främst begränsat TEKO-handeln kommer det här avsnittet att fokusera på att förklara vad som händer med handeln när en importkvot införs. En importkvot kan exempelvis införas genom att det importerande landet utfärdar licenser till de individer, företag eller länder som de anser bör ha rätt att importera en viss kvantitet. Samma effekt kan också uppnås genom en så kallad frivillig exportbegränsning (Voluntary Export Restraint). En sådan innebär att exportörerna frivilligt går med på att begränsa sin export, vilket därmed ger samma ekonomiska effekt som en ren importkvot. Graden av frivillighet är däremot 23 Appleyard et al.(2006) s.186ff 24 Krugman & Obstfeld (2009) s.214 11

oftast mycket begränsad eftersom exportören går med på att begränsa sin export endast för att undvika ännu värre restriktioner. 25 Effekten av en importkvot (antag att varan är skjortor) för ett importerande land (antag att landet är EU) som inte kan påverka världsmarknadspriset illustreras i figur 1. Kurvan S är det inhemska utbudet på skjortor och kurvan D är den inhemska efterfrågan. Världsmarknadspriset antas vara PFT. I ett sådant utgångsläge konsumerar EU DFT skjortor och SFT skjortor produceras i EU. Figur 1 - Importkvot Källa: Suranovic (2004) Kap.90-16 Skillnaden mellan konsumerad kvantitet och producerad kvantitet importeras från omvärlden. När det importerande landet inför kvoter för att begränsa importen utifrån kommer priset på skjortor att stiga på grund av det lägre utbudet från omvärlden. Det höjda priset leder i sin tur till att de europeiska producenterna utökar sin produktion. Detta kommer att pågå tills det nya, högre priset på skjortor är PQ, den efterfrågade kvantiteten i EU är DQ och produktionen i EU är SQ. Skillnaden mellan DQ och SQ importeras från omvärlden och motsvarar den införda kvoten. 26 Som en konsekvens av den införda importkvoten kommer EU:s konsumenter att förlora ytorna A+B+C+D till följd av det högre priset på marknaden. Yta A vinns av producenterna tack vare att de nu producerar fler skjortor och kan sälja dem till ett högre pris. Här blir det alltså tydligt att konsumenterna i det importerande landet förlorar på införandet av en kvot, medan producenterna 25 Krugman & Obstfeld (2009) s.195 & 197 26 Husted & Melvin (2004) s.184f 12

tjänar på det. Ytorna B och D är dödviktsförlusten som kvoten leder till eftersom produktionen och handeln med skjortor nu är lägre än optimalt. Om en tull hade införts istället för en kvot hade yta C tillfallit staten EU, men när det gäller en kvot är inte resultatet lika entydigt. Ytan kallas på engelska för Quota Rents och kommer liksom i tullfallet att tillfalla staten om kvoterna auktioneras ut till högstbjudande producenter. Dock är detta ovanligt och mer frekvent förekommande är att ytan går till de utländska producenter som blivit tilldelade exportlicenser eller frivilligt gått med på att begränsa sin export. De utländska producenterna tjänar på sina tilldelade kvoter eftersom de blir garanterade att sälja en viss kvantitet på marknaden och dessutom kan sälja varorna till ett högre pris än om inga kvoter funnits. En sista möjlighet är att importörerna får kvotvinsten genom att kvoterna tilldelas dem. Då kan de köpa in för frikonkurrenspriset men sälja för kvotpriset och därmed tjäna yta C. 27 2.3 Preferensgivande handelsavtal Som en konsekvens av att de multilaterala förhandlingarna i Doharundan i WTO dragit ut på tiden och inte nått något resultat har många länder och regioner börjat ingå bilaterala frihandelsavtal, som ökar den fria handeln mellan länderna avtalet berör. När importkvoterna på kläder och textilier togs bort innebar det att länderna som genom handelsavtal hade privilegier i sin TEKO-handel med EU förlorade dessa eftersom fördelarna de tidigare åtnjutit nu tillskrevs samtliga aktörer på marknaden. Därför är det relevant att här presentera vilka typer av handelsavtal som finns och vilka effekterna av avtalen blir. Avsnittet kommer visa att resultatet av sådana avtal i termer av välfärdsvinster kan bli både positiva och negativa. I den här uppsatsen är tre typer av bilaterala handelsavtal relevanta: Den första typen är tullunioner, som innebär att medlemmarna i unionen handlar fritt med varandra och dessutom har gemensamma tullar mot omvärlden. EU uppfyller dessa kriterier och betraktas som en tullunion. Den andra typen är frihandelszoner i vilka medlemmarna handlar fritt med varandra utefter vad de avtalat, men respektive land behåller individuella handelshinder mot omvärlden. När EU skriver på regionala handelsavtal med enskilda länder eller regioner innebär det att de skapar en frihandelszon. Den tredje och sista typen är handelsavtal mellan fattiga utvecklingsländer och rika industrialiserade länder, som innebär att utvecklingsländer får exportera till de rika länderna 27 Husted & Melvin (2004) s.185ff 13

utan att begränsas av tullar eller kvoter. EU har sådana avtal med världens fattigaste länder under projekten Everything But Arms (EBA) och Generalized System of Preferences (GSP). När ett frihandelsavtal ingås påverkas den samhälleliga välfärden på två sätt. Den första effekten kallas för handelsalstring och består av den utökade handeln mellan medlemmarna i ett frihandelsområde tack vare att handelshindren mellan dem nu försvunnit. Effektivitetsvinster sker eftersom en ineffektiv producent nu kan importera från en partner som producerar varan billigare utan att extra kostnader läggs på genom exempelvis tullar. Den andra effekten kallas för handelsomfördelning och är inte lika positiv. Denna effekt uppstår om en medlem i en frihandelszon tidigare importerade varor från en icke-medlem. När frihandel införs i zonen får medlemmarna fördelar gentemot icke-medlemmen och risken finns att importen nu blir billigare från ett medlemsland trots att landet inte är den effektivaste producenten av varan. En omfördelning av handeln sker således till fördel för en mindre effektiv producent. 28 Figur 2 Handelsomfördelning och handelsalstring Källa: Reynolds (1997) Handelsomfördelning och handelsalstring illustreras i figur 2 som antas visa land 1:s import av en vara från omvärlden som producerar varan till priset PW och från land 2 som producerar varan till priset PR. I utgångsläget har land 1, som antas ej kunna påverka världsmarknadspriset, en tull på varan från samtliga länder, vilket leder till att importen sker från omvärlden till priset PW+D och 28 Dunn Jr. & Mutti (2004) s.168f 14

består av kvantiteten Q3-Q2. Storleken på tullen är skillnaden mellan PW+D och PW. Land 1 och 2 tecknar nu ett handelsavtal som innebär att tullen på varan försvinner och land 2 kan exportera varan helt tullfritt. Importen sker nu istället från land 2 till säljpriset PR och kvantiteten ökar till Q6-Q5. Handelsalstringen illustreras i figuren genom ytorna A+B och beror på ökad handel. Handelsomfördelningen illustreras av yta C och innebär att varan nu tillverkas till en högre kostnad av en mindre effektiv producent. Sammanfattningsvis vinner konsumenterna i land 1 ytorna A+B+D+E, producenterna i land 1 förlorar yta D och staten förlorar ytorna C+E i tullintäkter. 29 Om exemplet ovan hade illustrerat vad som hänt med importkvoter istället för tullar hade resultatet blivit lite annorlunda. För det första hade det i utgångsläget inte nödvändigtvis varit den billigaste producenten som exporterade varan. Snarare hade fördelningen av importlicenser bestämt detta. När land 2 genom ett handelsavtal slipper kvantitativa begränsningar kommer en handelsalstring att ske eftersom land 1 kommer att importera mer än tidigare och priset kommer att sjunka. Hur stor förändringen blir beror på hur stor aktör land 2 är på marknaden och hur bindande dess kvoter var. Handelsomfördelningen, däremot, är inte lika självklar. Strängt taget sker ingen omfördelning eftersom land 1 inte kommer att minska sin import från omvärlden, eftersom omvärlden har lika stora importkvoter som tidigare. Det som händer är att land 2 kommer att exportera mer än vad det hade gjort om det konkurrerat på lika villkor, eftersom de andra ländernas kvoter begränsar konkurrensen på marknaden. Så länge land 2 får behålla fördelarna avtalet ger sker ingen skada, men om omvärlden också skulle slippa kvotbegränsningen kan land 2 få svårt att behålla sina artificiellt stora andelar när konkurrensen hårdnar. 3. TEKO-marknaden och kvotsystemet Efter att ha presenterat uppsatsens teoretiska grund övergår det här kapitlet till att först ge en överblick av hur marknaden för kläder och textilier ser ut och nämna vilka aktörer som är stora exportörer respektive mycket beroende av sin TEKO-industri. I avsnitt 3.2 avhandlas sedan hur begränsningarna av handeln med TEKO varit utformade för att avslutningsvis övergå till hur liberaliseringen av kvotsystemet gick till och på vilket sätt nya restriktioner infördes mot Kina. 29 Dunn Jr. & Mutti (2004) s.169f 15

3.1 Handeln med TEKO-varor Handeln med kläder och textilier omsatte 2007 USD 610 miljarder och 4,3 % av världens totala export bestod varor inom dessa kategorier. 30 EU är den enskilt största importören av TEKO följt av USA. EU har också en stor internhandel med i synnerhet textilier (men också kläder) och ett flertal europeiska länder, i särskilt södra Europa, har fortfarande TEKO-industrin som en betydande del av sin ekonomi. I takt med att lönekostnaderna höjts i de europeiska länderna har producenterna förlorat sin komparativa fördel inom många segment och det är bland annat detta som bidragit till att motivera införandet av kvoter. För att övergå till de exporterande utvecklingsländerna som är uppsatsens huvudsakliga undersökningsobjekt, har Kina en dominerande ställning på marknaden, med en stor andel av den totala exporten. Generellt sker det mesta av världens lågkostnadsproduktion av TEKO i asiatiska länder och det är främst länder från Sydostasien och Sydasien som har en stark TEKO-industri. Dock har även en del andra länder i världen en viss produktion av kläder och textilier och om man fokuserar på länder som exporterar till EU har utvecklingsländer med en geografisk närhet till unionen, exempelvis Turkiet, en relativt stark position. På grund av att de största producenterna varit hårt begränsade i sin export har mindre utvecklingsländer skapat sig en TEKO-produktion som de i många fall är ganska beroende av och som kanske inte varit möjlig i samma utsträckning utan kvotsystemet. Exempelvis bestod hela 83,8 % av Bangladesh varuexport av TEKO 2007. För Pakistan var andelen 60,2 %, för Mauritius 47,4 % och för Madagaskar 40,7 % av exporten. 31 När man talar om TEKO-industrin är det viktigt att uppmärksamma att det finns stora skillnader mellan produktionen av kläder och textilier och att segmenten inom respektive varukategori också varierar mycket i hur varorna produceras. För det första är produktionen av textilier generellt sett betydigt mer kapitalintensiv än produktionen av kläder och det är också därför som utvecklade länder fortfarande har komparativ fördel inom ett flertal segment på marknaden 32. Exempelvis har även Sverige fortfarande en produktion av tekniska textilier och så kallade smarta textilier 33. Produktionen av kläder är däremot oftast mer beroende av arbetskraft, men 30 Kowalski & Molnar (2009) s.8 31 Ibid. s. 9 Tabell 2 32 Nordås (2004) s.7 33 Cele (2007) s.70 16

även den produktionen går att dela in i olika segment. För kläder som massproduceras och tillhör lågkvalitetssegmentet är billig arbetskraft den överlägset viktigaste produktionsfaktorn och det är främst inom dessa områden som utvecklingsländerna har sin största konkurrenskraft. När det gäller kvalitetskläder och designplagg krävs större humankapital och europeiska/amerikanska producenter är fortfarande konkurrenskraftiga. 34 När man studerar TEKO-industrin är det därför nyttigt att ha i åtanke att tillverkningen på intet sätt är homogen och att vitt skilda aktörer kan vara involverade i produktion av kläder och textilier. 3.2 Fyrtio år med kvoter följt av liberalisering Ända sedan början på sextiotalet har världshandeln med kläder och textilier varit föremål för kvantitativa begränsningar. Till att börja med var begränsningarna reglerade via ett avtal som kallades Long Term Agreement Regarding International Trade in Cotton Textiles (LTA) som möjliggjorde att länders import av bomullsprodukter begränsades. Avtalet omförhandlades flera gånger innan det 1974 ersattes av The Mulitfibre Arrangement (MFA) som utökade kvotsystemet till att inkludera allt fler varukategorier inom TEKO. 35 Liksom LTA var MFA avsett att vara en temporär lösning som skulle fungera som en lindring för industrierna i världens rika länder. Trots avsikten kom avtalet att bestå ända fram till 1994 och i början på åttiotalet omfattades den stora majoriteten av EU:s och USA:s TEKO-import av kvoter som avtalet möjliggjorde. 36 MFA stred mot GATT både genom att bryta mot förbudet att införa kvantitativa begränsningar och genom att principen om mest gynnade nation (Most Favoured Nation (MFN)) inte efterlevdes. MFN innebär att om en handelsliberalisering införs mot ett land, ska samma liberalisering också ske för samtliga länder inom GATT. Detta för att undvika diskriminerande åtgärder som kan leda till negativa handelsomfördelningar. Eftersom MFA genomfördes genom bilaterala överenskommelser även kallade frivilliga exportbegränsningar togs ingen hänsyn till icke-diskriminering och avtalen mellan de olika länderna kunde skilja sig betydligt. Att systemet bestod av så många olika avtal gjorde dessutom att invecklade licenssystem för att reglera handeln byggdes upp. 37 34 Nordås (2004) s.3 35 Ibid. s.13 36 UNCTAD (2004) s.2 37 Kommerskollegium, http://www.kommers.se/templates/abcterm 3688.aspx Hämtad: 2009-11-30 17

På grund av att ingen hänsyn togs till icke-diskriminering varierade det också mycket hur många av varorna som var kvoterade för vilka länder och hur bindande kvoterna var. Det är omöjligt att här redogöra för samtliga kvoter och exakt hur många varor som var kvoterade i respektive land, men för att generalisera något var varor inom klädsektorn oftast hårdare reglerade än inom textilsektorn. 38 Dessutom hade Kina överlägset flest hårt bindande kvoter, följt av Indien som i en del varukategorier tilldelades väldigt få exportlicenser i förhållande till sin produktionskapacitet. Å andra sidan slapp vissa utvecklingsländer som hade särskilda avtal med EU kvoter helt och fick exportera fritt. När Uruguayrundan i WTO ledde till ett avtal 1994 var den största framgången för världens utvecklingsländer att de lyckades genomdriva en liberalisering av handeln med kläder och textilier. MFA ersattes av The Agreement on Textiles and Clothing (ATC) som innebar att TEKO-handeln under en tioårsperiod skulle liberaliseras för att slutligen bli helt fri från kvantitativa begränsningar och inkorporeras i GATT. 39 För TEKO-industrin var detta en historisk händelse som innebar att en ytterst lång period av snedvridande handelsbegränsningar skulle ta slut och att utvecklingsländer nu skulle få konkurrera på samma villkor som producenter i EU och USA. För att titta lite närmre på hur ATC var utformat hänvisas till tabell 1 på nästa sida. De två främsta medlen som avtalet nyttjade för att liberalisera handeln var 1) att kvoter i flera steg helt togs bort på en andel av det totala antalet varor som innefattats av kvotsystemet och 2) att de kvoter som kvarstod skulle utökas i en bestämd stegvis takt. Kolumn 1 i tabellen visar hur många procent av det totala antalet varor som minst skulle integreras i GATT och därmed få borttagna kvoter vid varje steg av liberaliseringen. Kolumn 2 visar det ackumulerade antalet varor i procent som liberaliserats efter respektive steg och kolumn 3, slutligen, visar med hur många procent de bestående kvoterna skulle utökas vid varje steg. 38 Kommerskollegium (2006) s.10f 39 Curran (2008) s.131 18

Tabell 1 Utfasning av kvoter under ATC Datum 1. Andel av varor som 2. Integrerade varor totalt (%) 3. Kvottillväxt för bestående integreras (%) kvoter (%) 1995-01-01 16 16 16 1998-01-01 17 33 25 2002-01-01 18 51 27 2005-01-01 49 100 Inga kvoter kvar Källa: Nordås (2004) s.13 Syftet med nyss beskrivna kvotutfasning var att ge aktörerna på TEKO-marknaden möjlighet att stegvis anpassa sig till nya förhållanden och undvika en radikal förändring som skulle kunna få stora och omedelbara konsekvenser. Trots de goda intentionerna blev inte ATC den successiva liberalisering som var tanken. Detta berodde på att länderna som skulle ta bort sina kvoter, främst EU och USA, visade en ovilja att liberalisera handeln med varor vars kvoter varit bindande. I de första stegen togs istället kvoter bort på varor där handeln redan var relativt fri och kvoterna inte hade några större effekter. Utökningen av storleken på kvoterna bestod visserligen, men även denna effekt blev begränsad eftersom kvoterna redan innan avtalet utökades successivt för att möta en större efterfrågan på TEKO i EU och USA. Resultatet blev således att majoriteten av den faktiska liberalisering som avtalet innebar skedde i det sista stadiet av ATC nämligen den 1 januari 2005. 40 När slutet på 2004 sedan närmade sig utbröt en rädsla för vilka konsekvenser borttagandet av kvantitativa begränsningar skulle få för handeln med kläder och textilier. I synnerhet oroade sig producenter i EU och USA för att Kinas export av billigt producerad TEKO skulle öka dramatiskt och hota deras verksamhet. Även vissa mindre utvecklingsländer uttryckte oro för att deras marknadsandelar skulle minska när konkurrensen från Kina ökade. Trots denna rädsla för en Big Bang från Kina stod EU och USA fast vid sina åtaganden och genomförde avregleringen som avtalat. Pressen på ledarna inom EU och USA var dock stor och i mitten på 2005 infördes nya kvantitativa begränsningar mot Kina. För att göra detta användes en särskild skyddsklausul som infördes när Kina blev medlem i WTO 2002 och möjliggjorde att protektionistiska åtgärder 40 UNCTAD (2004) s.3 19

infördes mot landet om handeln ökade snabbt och oväntat. Hur oväntad förändringen var kan diskuteras, men nya kvantitativa restriktioner infördes likväl genom att ett avtal tecknades mellan EU och Kina som frivilligt gick med på återigen begränsa sin export av ett tiotal av de mest känsliga varukategorierna, som i de flesta fallen var klädprodukter. Dessa begränsningar bestod till utgången av 2007, men utökningen av kvoterna mellan respektive år var relativt stor. 41 Från den 1 januari 2008 har EU:s import av kläder och textilier således varit helt befriad från kvantitativa begränsningar. 4. Effekter och analys av kvoternas borttagande Syftet med det här kapitlet är att presentera och analysera vilka förändringar eliminerandet av kvantitativa begränsningar i handeln med kläder och textilier orsakat för de studerade utvecklingsländerna. I avsnitt 4.1 presenteras de länder som kommer att studeras i fortsättningen av kapitlet och de delas in i fyra olika kategorier. Avsnitt 4.2 introducerar läsaren till datamaterialet som kommer att användas och tar upp några svårigheter med att mäta och dra slutsatser av förändringar i handeln med TEKO. Avsnitten 4.3 och 4.4 övergår sedan till att presentera det statistiska materialet och undersöka vilka länder som kan ha gått vinnande ur liberaliseringen och vilka som förlorat. 4.1 Indelning av utvecklingsländer För att på ett tydligare sätt kunna analysera vilka effekter borttagandet av kvoter på TEKO-varor haft för utvecklingsländer begränsar sig undersökningen till att studera EU:s import från tolv utvalda länder, varav nio är asiatiska. Anledningen till att just dessa länder valts är att de är stora exportörer till EU och/eller att de är väldigt beroende av sin export av kläder och textilier. I urvalet har hänsyn även tagits till hur länderna förväntades påverkas av liberaliseringen och vilken nivå länderna nått i sin ekonomiska utveckling. Det är också utifrån dessa två sistnämnda kriterier som uppdelningen i fyra olika kategorier gjorts nedan. Syftet med uppdelningen är att underlätta analysen och göra framställningen tydligare och mer lättförståelig för läsaren. 1) I den första kategorin placeras länderna som kunde förväntas bli liberaliseringens huvudsakliga vinnare. Dessa är Kina, Indien och Pakistan. Kina beräknades innan liberaliseringens genomförande bli den absolut största vinnaren och Indien förväntades också öka 41 Kommerskollegium (2005) 20

sin export till EU betydligt. Hur effekten skulle bli för Pakistan är inte lika tydligt, men även de väntades gynnas av avregleringen på grund att de beräknats ha komparativ fördel i sin klädproduktion 42. Anledningen till att dessa länder troddes kunna vinna på liberaliseringen var främst att de haft många bindande kvoter, att de är stora länder med hög produktionskapacitet och att de har en arbetskraft som kan anställas till låg kostnad. 2) Till kategori två inräknas fattigare utvecklingsländer som är väldigt beroende av sin TEKOexport och som dessutom haft preferenser i sin handel med EU innan liberaliseringen. Länderna som här studeras är Bangladesh, Kambodja och Sri Lanka. Bangladesh och Kambodja har haft fritt tillträde till EU-marknaden via preferenserna i EBA, medan Sri Lanka har haft fritt tillträde via GSP+. 43 De tre länderna befarade att de skulle förlora på liberaliseringen eftersom deras tidigare preferenser nu gavs till samtliga länder. Teoretiskt innebar avregleringen att länderna förlorade sina garanterade andelar på den europeiska marknaden och istället utsattes för en hårdare konkurrens. Dessutom kunde de inte längre sälja till de artificiellt höga priser som kvotsystemet skapat. 3) I den tredje kategorin innefattas länder som är de mest ekonomiskt utvecklade av dem som studeras och som innan liberaliseringen haft preferenser i sin handel med EU tack vare den geografiska närheten till unionen. De utvalda länderna är Tunisien, Marocko och Turkiet. Tunisien och Marocko har haft fritt tillträde till EU-marknaden tack vare ett regionalt handelsavtal som kallas Euro-med som EU tecknat för att utveckla sitt närområde. 44 Turkiet har haft ännu mer långtgående preferenser eftersom de kandiderar till att bli medlemmar i EU. Även denna kategori länder väntades förlora på liberaliseringen av samma anledningar som kategori två: Tidigare preferenser som försvinner och ökad konkurrens. 4) I den fjärde kategorin placeras Thailand, Indonesien och Vietnam. Dessa länders gemensamma nämnare är främst att länderna under ett par decennier upplevt en stark ekonomisk utveckling. Dock har de fortfarande en låg lönekostnad, vilket möjliggjort att länderna har en stor TEKO-industri. Thailand och Indonesien var relativt bundna av kvoter och troddes efter 42 Nordås (2004) s.32 43 European Commission http://ec.europa.eu/trade/wider-agenda/development/generalised-system-ofpreferences/everything-but-arms/ Hämtad: 2009-12-09 44 European Commission http://ec.europa.eu/trade/creating-opportunities/bilateralrelations/regions/euromed/index_en.htm Hämtad: 2009-12-08 21

avregleringen behålla sin position i den nya konkurrensen, men förväntades inte tjäna på liberaliseringen på grund av den hårdare konkurrensen från i synnerhet Kina. Vietnam är ett undantag eftersom landet blev medlem i WTO först den 11 januari 2007 och omfattades därför inte av ATC. 45 Landet kunde således inte på kort sikt tjäna på avregleringen, men eftersom Vietnam på senare tid ökat sin konkurrenskraft inom många sektorer och är på uppgång förväntades de ändå öka sin TEKO-export. Förutom länderna som nu nämnts kommer vissa andra länder även att tas upp när något exceptionellt inträffat eller för att uppmärksamma viktiga samband. Exempel på länder som kommer att nämnas är Hong Kong och Macao. Dessutom kommer även EU:s interna handel med kläder och textilier att presenteras för att försöka avgöra om utvecklingsländerna tagit marknadsandelar av varandra eller om de europeiska producenterna möjligen kan ha förlorat på liberaliseringen. 4.2 Datamaterial Det statistiska material som i kommande avsnitt kommer att presenteras i tabellformat visar värdet på importen av kläder respektive textilier till EU:s 27 medlemsländer (EU27) från de utvalda utvecklingsländerna mätt i amerikanska dollar (USD). Statistiken kommer från Eurostats handelsdatabas COMTEXT och är sammanställd av ITCB (Internatinal Textiles and Clothing Bureau). Materialet har sedan bearbetats för att presentera just det som är relevant för undersökningen. TEKO-varorna kommer att delas upp i kläder respektive textilier i presentationen och uppdelningen av varor är gjord med hjälp av det internationella klassificeringssystemet HS (Harmonized System). Som kläder betraktas varorna i kategorierna HS 61 och 62. Som textilier betraktas kategorierna HS 50-60 och 63, förutom jordbrukstextilråvaror som kategoriseras i HS 5001-03, 5101-03, 5201-03 och 5301 02. 46 För att mer exakt se vilka varor som innefattas av nämnda kategorier hänvisas läsaren till bilaga 1 där en översiktlig sammanställning av varorna i HS finns. Något som försvårar analysen av liberaliseringens konsekvenser är att det varierade mycket från land till land och vara till vara hur många kvoter som fanns och hur bindande de var. Det optimala hade därför varit att göra analysen för samtliga varor enskilt och inte dela in dem i något 45 Adhikari & Yamamoto (2008) s.3 46 ITCB (2009), http://www.itcb.org/documents/itcb-eunotes08.pdf Hämtad: 2009-12-11 22

trubbiga kategorier som kläder och textilier. Detta omöjliggörs dock av att en sådan analys hade blivit alldeles för omfattande för den här undersökningen. En annan sak som gör det svårt att dra entydiga slutsatser om liberaliseringens konsekvenser är att det finns många faktorer som påverkar hur handeln med TEKO utvecklas och det därför är svårt att isolera effekterna av en viss händelse. Exempelvis kan konjunktur, skift i produktivitet och vilken typ av produkter som efterfrågas ha stor betydelse för hur utvecklingsländernas TEKO-export till EU förändras över tid. De låga inträdesbarriärerna till TEKO-industrin som tidigare nämnts gör dessutom att industrin är mycket föränderlig och att stora fluktuationer kan uppstå i exportstatistik från år till år. Trots det går det att använda statistiken som en indikation på liberaliseringens konsekvenser och när förändringarna är stora blir det i många fall tydligt vad som orsakat dem. 4.3 Omedelbara effekter av liberaliseringen I det här avsnittet studeras EU:s import av kläder respektive textilier under åren 2004 och 2005. Det görs för att undersöka de omedelbara konsekvenserna av vad som hände med handeln när kvoterna försvann helt den 1 januari 2005. EU:s import av kläder från de studerade länderna presenteras i tabell 2 på nästa sida. I de två första kolumnerna visas värdet på EU:s import av kläder åren 2004 och 2005 mätt i USD och i nästa kolumn visas den procentuella förändringen mellan de båda åren. De två sista kolumnerna visar hur stora andelar av EU:s klädimport respektive land haft de bägge åren. De två sista raderna i tabellen åskådliggör den totala handeln med kläder mellan EU:s medlemsländer (Intra EU27) och storleken på den aggregerade importen av kläder till EU (Extra EU27). Om man tittar närmre på tabellen kan man konstatera att Kina och Indien under 2005 ökade sin export av kläder till EU med 47,3 % och 30,9% vardera, vilket är en stor ökning i enlighet med vad som förväntades och visar på hur begränsande kvotsystemet varit för dessa länder. Däremot förlorade Pakistan nästan 15 % av värdet i sin klädexport, vilket är den största förlusten av samtliga studerade länder. Vad detta beror på är oklart, men det kan vara så att de som trodde att landet skulle tjäna på liberaliseringen missbedömde landets konkurrenskraft. Länderna i kategori 2 (Bangladesh, Kambodja och Sri Lanka) gick alla bakåt, vilket bekräftar farhågorna som fanns om att ländernas förlorade preferenser och den ökade konkurrensen från främst Kina skulle få 23

Tabell 2 - EU27 import av kläder 2004-2005 Land Värde (milj.usd) 2004 Värde (milj.usd) 2005 Förändring 2004/2005 Andel av import 2004 Andel av import 2005 Kina 14 340,7 21 129,6 47,3% 25,6% 34,4% Indien 3 083,4 4 035,0 30,9% 5,5% 6,6% Pakistan 1 140,5 970,6 14,9% 2,0% 1,6% Bangladesh 4 626,8 4 407,9 4,7% 8,3% 7,2% Kambodja 645,7 592,7 8,2% 1,2% 1,0% Sri Lanka 1 012,3 993,4 1,9% 1,8% 1,6% Tunisien 3 236,9 3 068,8 5,2% 5,8% 5,0% Marocko 3 018,7 2 820,1 6,6% 5,4% 4,6% Turkiet 9 632,4 10 088,7 4,7% 17,2% 16,4% Thailand 1 112,4 978,1 12,1% 2,0% 1,6% Indonesien 1 663,9 1 495,0 10,2% 3,0% 2,4% Vietnam 788,9 859,1 8,9% 1,4% 1,4% Intra EU27 55 604,4 57 159,6 2,8% ExtraEU27 56 013,7 61 423,7 9,7% 100% 100% Källa:Eurostat. Sammanställt av ITCB & bearbetat av författaren negativa konsekvenser. Dock blev inte minskningarna så dramatiska, med den största förlusten för Kambodja som minskade sin export med 8,2 %. I den tredje kategorin upplevde Tunisien och Marocko som väntat en viss minskning av sin export, medan Turkiet överraskade positivt och lyckades öka sin export av kläder med 4,7 %. I den sista kategorin minskade Thailand och Indonesien sin export betydligt och klarade sig därmed sämre än väntat. Orsaken till det kan vara att den utökade konkurrensen från Kina fick en stor effekt. Vietnam som inte påverkades av liberaliseringen ökade sin klädexport med 8,9 %. 24

Vidare ökade den interna handeln inom EU med 2,8 %, vilket innebär att de europeiska producenterna klarade förändringen förvånansvärt väl och inte upplevde några dramatiska förändringar. EU:s totala import från omvärlden ökade med nästan 10 %, men detta är inte en stor förändring jämfört med tidigare år och tyder på att liberaliseringen i ett kortsiktigt perspektiv inte ökat europeiska konsumenters efterfrågan på importerad TEKO nämnvärt. Om man slutligen tittar på hur marknadsandelarna av EU:s klädimport påverkats är den stora förändringen att Kina som väntat gjort betydande framsteg, medan resten av ländernas andelar är relativt oförändrade, även om de flesta minskade sina andelar något till förmån för just Kina. För att nu övergå till textilimport presenteras i tabell 3 på nästa sida motsvarande statistik för EU:s import av textilier under de båda åren. Till att börja med bör det uppmärksammas att EU:s textilimport från de studerade utvecklingsländerna är mycket mindre än för kläder och att en förändring på denna marknad för de flesta utvecklingsländer därför är av mindre betydelse än en förändring på klädmarknaden. Anledningen till detta är att textilproduktionen, som tidigare nämnts, är relativt kapitalintensiv och att världens rikare länder fortfarande har komparativ fördel i flera segment. Det här blir extra tydligt om man i tabellen noterar att de fattigare utvecklingsländerna Kambodja och Sri Lanka knappt har någon textilproduktion alls, trots att de har en betydande klädindustri i förhållande till deras storlek. Även i denna tabell går det att utläsa att Kina och Indien gick framåt året efter kvoternas borttagande. Dock är förändringen mycket lägre än på klädmarknaden, vilket kan ses som en bekräftelse på att kvoterna på textilprodukter inte var lika bindande. Liksom för kläder sjönk Pakistans export av textil betydligt under det första året med fri handel. För Kambodja och Sri Lanka är textilexporten extremt liten och ökningarna som vid en första anblick ser väldigt dramatiska ut är i själva verket av liten betydelse sett i absoluta termer och inga större slutsatser går därför att dra. Bangladesh, som har en större textilexport 47, lyckades mot förväntan att öka sin export, om än med en liten summa. I den tredje kategorin kan samma mönster som för klädmarknaden utläsas, med Tunisien och Marocko som backar och Turkiet som lyckas behålla sin starka position. I den sista kategorin gick Thailand framåt något medan de två andra länderna tappade under 2005. 47 Även om den inte kommer i närheten av landets klädexport som är mer än tjugo gånger större. 25