På väg mot ett tobaksfritt landsting

På väg mot ett tobaksfritt landsting En uppföljning av landstingens och regionernas policyarbete kring tobaksprevention 9

På väg mot ett tobaksfritt landsting En uppföljning av landstingens och regionernas policyarbete kring tobaksprevention 9

STTES FOLKHÄLSOISTITUT, ÖSTERSU, R : ISS: 65-864 ISB: 978-9-757-68-7 OMSLGSFOTO: Maskot GRFISK PROUKTIO: B typoform TRYCK: davidsons tryckeri, Växjö,

Innehåll 4 Förord 5 Sammanfattning 7 Summary 9 Bakgrund Syfte Genomförande och metod 4 Resultat 9 Fördjupad redovisning av resultatet och diskussion Kapitel. Frågor om policy 9 Kapitel Frågor om miljö Kapitel Frågor om personalens rökning och övriga tobaksbruk 5 Kapitel 4 Frågor om avvänjningsstöd för rökare och snusare 7 Kapitel 5 Frågor om tobakspreventiv enhet och övergripande arbete med tobaksprevention 4 Kapitel 6 Frågor om uppföljning av policyn för tobaksprevention 6 9 Övriga kommentarer 4 Referenser 4 Bilaga Sammanställning av totalt resultat 9 4 Bilaga Sammanställning av resultat landstingens individuella svar 5 Bilaga vvänjningsstöd på vårdcentralerna 9 54 Bilaga 4 Sjukhusens tobaksavvänjning 55 Bilaga 5 Landstingsenkäten 9 64 Bilaga 6 Vårdcentralsenheten 9 67 Bilaga 7 Policyrekommendationer från Yrkesföreningar mot Tobak

Förord Sverige skrev under Världshälsoorganisationens ramkonvention om tobakskontroll 5 och har därmed förbundit sig att bland annat se till att alla invånare får information om tobakens skadeverkningar och erbjudande om rådgivning och tobaksavvänjning. Riksdagen har även fastställt höga folkhälsomål för tobak till 4. Bland annat ska rökningen halveras hos de grupper som röker mest, alla barn ska ha rätt till en tobaksfri livsstart och ingen ska utsättas för tobaksrök i sin omgivning. Landstingen och regionerna har en nyckelroll i detta arbete genom sitt huvudansvar för rådgivning och avvänjning för gravida och andra grupper som använder tobak. Men den här rapporten visar att även om en stor andel av vårdcentralerna har tobaksavvänjning är aktiviteten låg och högst om året får behandling där, samtidigt som omkring beräknas vilja ha hjälp. Få landsting har ett fungerande avvänjningsstöd, och få anser att tillräckligt stor andel av personalen har utbildning i avvänjning. Tobaksavvänjning är en nyckelfaktor i det tobakspreventiva arbetet eftersom de flesta dödsfall under många decennier framöver kommer att drabba personer som redan röker, och dessa personer skulle dessutom kunna bli viktiga positiva förebilder för barn och ungdomar om de slutade. Rökavvänjning anses samtidigt vara en av vårdens mest kostnadseffektiva åtgärder. I dag kostar tobaksbruket samhället miljarder per år, men landstingen använder mindre än en fjärdedels promille av sjukvårdskostnaderna per år för att motverka det omkring 4 miljoner kronor. Hälso- och sjukvårdens personal är även viktiga förebilder för befolkningen i hälsofrågor och dess lokaler bör vara skyddande miljöer, det vill säga fria från tobak. Men trots att landstingen arbetat med att få bort tobaken sedan 98-talet är hälso- och sjukvården ännu inte helt tobaksfri. Många landsting har rökrum kvar i psykiatrin och tobak säljs i lokalerna. e flesta har även personal som röker och snusar på arbetstid och som röker på samma platser som patienterna. enna rapport belyser läget för landstingens arbete med att utveckla policyer för tobaksprevention. ågra av framgångsfaktorerna för policyarbetet är att ha detaljerade politiska beslut som omfattar all verksamhet, tobaksfri arbetstid för personalen, att beställar-, vårdvals- och ersättningssystem stimulerar tobakspreventivt arbete samt att det finns personal för kontinuerlig samordning och utveckling av arbetet och öronmärkta ekonomiska resurser. Trots ett intensivt arbete i många landsting och regioner visar rapporten att mycket återstår att göra och förhoppningen är att rapporten ska utgöra ett värdefullt underlag för diskussioner och beslut inför det intensifierade arbete som är nödvändigt för att Sverige ska kunna uppnå folkhälsomålen för tobak till 4. Rapporten På väg mot ett tobaksfritt landsting har sammanställts av Barbro Holm Ivarsson, konsult (red.) och Margareta Pantzar, Statens folkhälsoinstitut (vårdcentralsenkäten) i sam arbete med Cecilia Birgersson, Statens folkhälso institut. Vi tackar även Per Haglind, Göteborgs Stad, som genomfört den vetenskapliga granskningen, Åsa Lundquist och Margaretha Haglund, Statens folkhälsoinstitut samt Ingvor Bjugård, Sveriges kommuner och landsting, för viktiga synpunkter. Östersund mars Sarah Wamala Generaldirektör 4 På väg mot ett tobaksfritt landsting

Sammanfattning v 9 års uppföljning av landstingens och regionernas (kallas fortsättningsvis landsting) arbete med att införa och utveckla policyer för tobaksprevention framgår att trenden är mycket positiv. Inom de flesta områden som ingår i undersökningen går utvecklingen i rätt riktning. lla landsting har i dag någon form av politiskt beslutad policy. Åtta av landsting har policyer som reglerar även personalens snusbruk. lltfler landsting (9 mot tidigare 6) har beslutat om rökfri arbetstid och att personalen också i praktiken är rökfri under arbetstiden är genomfört till mer än hälften i 8 landsting. I fyra av landstingen har man beslutat om tobaksfri arbetstid. I de flesta landsting finns i dag tydlig utmärkning var rökning är tillåten på hälso- och sjukvårdens områden, och rökrummen är borta med undantag av att omkring hälften av landstingen har enstaka rökrum kvar för patienter i den slutna psykiatrin. Försäljningen av tobaksvaror är även på väg bort från landstingets lokaler, i dag helt genomfört i landsting. ästan alla landsting har också personal som har överbryggande ansvar för tobaksavvänjning ( landsting) respektive för att samordna tillgången till avvänjning för patienter (7 landsting). Hälften av landstingen (, lika många som tidigare), uppger att det finns en särskild enhet i landstinget med ansvar för att utveckla det tobakspreventiva arbetet och alla landsting () har en eller flera kontaktpersoner för tobaksprevention, vilket innebär en förbättring (tidigare 7). ästan alla landsting anser också att de helt genomfört att ha person/er med uppgift att kontinuerligt arbeta med tobaksprevention och 4 landsting har i någon mån öronmärkta ekonomiska medel för tobaksprevention. På några få men strategiskt viktiga områden för tobaksprevention kan man notera försämringar. Bara fem landsting anser det helt genomfört att en tillräckligt stor andel av personalen har utbildning i avvänjningsmetodik (tidigare 8) och endast fem anser att landstinget har helt adekvata resurser för patienternas behov av avvänjningsstöd (tidigare 6). Ännu färre ( landsting mot tidigare 4) bedömer det som helt genomfört att patienter som använder tobak erbjuds avvänjningsstöd och tre anser det helt genomfört att patientens vårddiagnos kompletteras med uppgift om tobaksbruk (tidigare ; en svag förbättring). Mellan 56 och 7 procent av vårdcentralerna erbjuder tobaksavvänjning 9, men i allmänhet med mycket låg intensitet. Tobaksavvänjarna arbetar i genomsnitt endast två timmar per vecka med avvänjning. Vårdcentralerna avvänjer i genomsnitt patienter per år, med stora lokala variationer. Multiplicerat med det antal vårdcentraler som enligt enkätsvaren erbjuder tobaksavvänjning (5) blir det maximalt cirka personer per år som får behandling för sitt tobaksberoende på vårdcentralerna. Lika många får hjälp via den nationella Sluta röka-linjen. Men det förslår inte långt eftersom människor beräknas vilja ha hjälp att sluta med tobak (Statens folkhälsoinstitut, 9). Frågor har även ställts om vad vårdcentralerna skulle behöva som stöd för att kunna erbjuda tobaksavvänjning, och de vanligaste svaren är utbildning och handledning, mer tid och personal samt ekonomisk ersättning för arbetet. Tolv landsting mot tidigare sju uppger att de har särskilda incitament för att arbeta med tobaksprevention och avvänjningsstöd, ofta ekonomiska. på väg mot ett tobaksfritt landsting 5

Fyrtiosju procent av sjukhusen kan erbjuda tobaksavvänjning någonstans i sin verksamhet och metoden rökavvänjning inför operation tillämpas också i alltfler landsting (8 landsting), åtminstone på vissa sjukhus. Femton landsting har en långsiktig planering för att utveckla tobaksavvänjningsverksamheten. Om man slår ihop samtliga svar på landstingsenkätens huvudfrågor och således får fram en totalpoäng för respektive landsting, ligger önköping i topp, tätt följt av Kalmar, Västerbotten och Örebro. e landsting där arbetet utvecklats mest sedan 6 är Öster götland, Kalmar, Västmanland och Sörmland. Med utgångspunkt från de uppgifter som redovisas i denna rapport kan man räkna ut att lands tingen satsar drygt 4 miljoner kronor per år på tobakspreventiva och avvänjande insatser. v denna summa utgör sammanlagt mindre än miljoner kronor öronmärkta medel för tobaksprevention i 5 landsting och resten löner till samordnare för tobaksprevention i landstingen och tobaksavvänjare på vårdcentraler och sjukhus. Fyrtiotre miljoner är mindre än en fjärdedels promille av de totala sjukvårdskostnaderna i landet, vilket får betraktas som en låg insats med tanke på att rökningen står för den största andelen av den totala sjukdomsbördan, kostar samhället miljarder per år, de flesta av landets 9 dagligrökare vill sluta och tobaksavvänjning betraktas som en av vårdens mest kostnadseffektiva åtgärder (Statens folkhälsoinstitut, 9). 6 På väg mot ett tobaksfritt landsting

Summary On the way to a Tobacco-free County Council follow-up of the work by county councils and regions on tobacco prevention policies in 9 The 9 follow-up of the work of the county councils and regions (hereafter called county councils) to introduce and develop tobacco prevention policies indicates a positive trend. evelopment is progressing in most of the areas covered by the survey. ll county councils currently have some type of politically mandated policy. Eight of county councils have policies that also regulate the staff s use of snuff (snus). growing number of county councils (9 compared with a previous 6) has adopted nonsmoking working hours and the staff refraining from smoking during working hours has been implemented in practice among more than half the staff in 8 county councils. Four of the county councils have decided to implement no-tobacco working hours (i.e. snuff use prohibited as well). The majority of county councils currently have clear markings of where one may smoke in the health and medical care areas, and smoking rooms have been removed with the exception of around half of the county councils having occasional smoking rooms left for patients in institutional psychiatric care. The sale of tobacco products is also on the way out from the premises of the county councils, and has been completely removed in county councils. lmost all county councils also have personnel with overall responsibility for tobacco cessation treatment ( county councils) and for coordinating the provisioning of cessation treatment for patients (7 county councils). Half of the county councils (, as many as before), say that there is a special unit in the county council responsible for developing tobacco prevention work, and all county councils () have contact people for tobacco prevention, which is an improvement (from a previous 7). early all county councils also consider themselves to have fully implemented the task of having people charged to continuously work with tobacco prevention and 4 county councils have some extent of funding earmarked for tobacco prevention. In a few but strategically important areas of tobacco prevention, some deterioration can be noted. Only five county councils consider themselves to have fully implemented an adequate proportion of the staff being given training in tobacco cessation treatment methodology (formerly 8) and only five estimate that they have adequate resources for the patients needs for cessation support (formerly 6). Even fewer ( county councils compared with a previous 4) consider it to be fully implemented that patients who use tobacco are offered cessation support and three consider it fully implemented that the patients care diagnoses are supplemented with information regarding tobacco use, although the latter shows an increase (formerly ). Between 56 and 7 per cent of the local healthcare centres offered tobacco cessation treatment in 9, but generally with a very low intensity. The tobacco cessation therapists only worked two hours per week with cessation therapy on average. The primary healthcare centres help an average of patients per year to stop using tobacco, but with a large degree of local variation. Multiplied by the number of primary healthcare centres that offer tobacco cessation treatment according to the survey responses (5), på väg mot ett tobaksfritt landsting 7

this means that a maximum of approximately, people per year receive treatment for their tobacco dependence at primary healthcare centres. n equal number receive help through the ational Quitline. However, this does not suffice by far since, people are estimated to want help to quit using tobacco (Swedish ational Institute of Public Health, 9). Questions have also been asked in the survey about what kind of support the primary healthcare centres would need to be able to offer tobacco cessation treatment. The most common responses are training and supervision, more time and personnel, and financial reimbursement for the work. Twelve county councils indicate that they have special incentive programmes for working with tobacco prevention/cessation support, often of a financial nature. This is a clear increase (formerly 7 county councils). Of the hospitals, 47 percent can offer tobacco cessation treatment somewhere in their operations and the smoking cessation prior to operation method is also applied in a growing number of county councils (8), at least at some hospitals. Long-term planning for the development of the tobacco cessation treatment activities is conducted by 5 county councils. If all responses to the county council survey s main questions are combined to thereby provide a total score for each county council, önköping has the top score, followed closely by Kalmar, Västerbotten and Örebro. The county councils where work has been developed the most since 6 are Östergötland, Kalmar, Västmanland and Sörmland. Based on the information presented in this report, it can be estimated that the county councils invest just over SEK 4 million per year in tobacco prevention and cessation efforts. Of this figure, a total of less than SEK million comprises funding earmarked for tobacco prevention in five county councils and the rest goes to salaries for county council tobacco prevention coordinators and tobacco cessation therapists at primary healthcare centres and hospitals. The figure of SEK 4 million is less than one fourth of one thousandth of the total healthcare costs in the country, which can be considered a small effort keeping in mind that smoking accounts for the largest proportion of the total burden of disease, costs Swedish society SEK billion per year, that the majority of our 9, daily smokers want to quit and that tobacco cessation treatment is considered to be one of healthcare s most cost-effective measures (Swedish ational Institute of Public Health, 9). 8 På väg mot ett tobaksfritt landsting

Bakgrund I regeringens beslut att ge Statens folkhälsoinstitut i uppdrag att intensifiera arbetet mot tobakens skadeverkningar 8 (Tobaksuppdraget) ligger ett av tre huvudfokus på att öka tillgången på tobaksavvänjning. Huvudaktör i arbetet med att utveckla och tillhandahålla tobaksavvänjning är landstingen och regionerna (de landstingen och regionerna inklusive Gotlands kommun be nämns fortsättningsvis landsting). Som en grund och ett stöd för detta arbete ville Statens folkhälsoinstitut följa upp de enkätundersökningar av policyarbetet med tobaksprevention som genomförts i Sverige flera gånger sedan en undersökning första gången gjordes 988 av dåvarande Landstingsförbundet (benämns fortsättningsvis landstingsenkäten/undersökningen). Redan 988 hade alla landsting börjat arbeta med tobaksfrågan och infört någon form av förbud mot rökning i lokalerna. På uppdrag av Statens folkhälsoinstitut har enkätundersökningar genom förts, 5 och 6 (Bjugård,, 5, Holm Ivarsson, 6). ationella tobaksuppdraget erbjöd 9 ekonomiskt bidrag till alla landsting för särskilda så kallade resurspersoner för tobaksavvänjning som skulle kunna arbeta koncentrerat i cirka ett år med att stimulera tillgången på tobaksavvänjning, särskilt i primärvården (benämns fortsättningsvis resurspersoner för tobaksavvänjning). lla lands ting utom önköping sökte bidraget, men önköping deltar ändå i projektet till viss del. Som en baslinjemätning inför arbetet med att stimulera tillgången till tobaksavvänjning har resurspersonerna genomfört en enkätundersökning om vårdcentralernas arbete med tobak i sina landsting (benämns fortsättningsvis vårdcentralsenkäten/ undersökningen). I denna rapport redovisas de mest centrala delarna av denna undersökning. Innehållet i en policy för tobaksprevention Landstingen förfogar inte själva över lagstiftningen men kan ta policybeslut för den egna verksamheten. Policybesluten om tobaksprevention i landstingen gäller normalt samtliga landstingsdrivna basverksamheter inom hälso- och sjukvården men inte alltid upphandlade verksamheter och förtroendevalda. et finns i dag ingen enhetlig definition av vad som menas med en policy för tobaksprevention, men exempel på vad som kan ingå är att policyn är politiskt beslutad att policyn gäller all verksamhet och all landstingspersonal samt även upphandlad verksamhet och förtroendevalda att policyn innehåller regler om att inomhusmiljön ska vara rökfri, det vill säga att personal, patienter och besökare enbart får röka utomhus att rökrum för patienter som bedöms behöva vara kvar under en övergångstid är väl ventilerade och stängda på natten, och att det finns en plan för att avveckla dem att landstinget har väl utmärkta rökplatser utomhus för patienterna och personalen med rökfria zoner runt entréer, och att personalen röker på en annan plats än patienter och besökare att försäljning av tobaksvaror inte förekommer i landstingets lokaler att även snuset och personalens snusvanor behandlas i policyn att personalen inte köper tobak till patienter att anställda rutinmässigt frågar patienterna om tobaksvanor, journalför tobaksbruk och ger en kort rådgivning att landstinget har en väl utbyggd tobaksavvänjning för patienterna Enligt regeringsbeslut S8/7699/FH (delvis) och S8/47/FH (slutlig), läs mer på www.fhi.se. på väg mot ett tobaksfritt landsting 9

att patienter i slutenvård får läkemedel för avvänjning vid behov att man inför rökfri, helst tobaksfri, arbetstid för personalen att personalen inte röker i arbetskläder att personalen erbjuds tobaksavvänjning på arbetstid och på goda villkor, exempelvis att man får gå på arbetstid och får subventionerande läkemedel för avvänjning att patientmöten är tobaksfria, det vill säga att personalen varken röker eller snusar tillsammans med eller inför patienterna att policyn för tobaksprevention nämns vid platsannonsering och anställningsintervjuer att tobaksfrågan tas upp i medarbetar- och utvecklingssamtal att landstinget har en person som ansvarar för samordningen av tobaksavvänjningen att det finns en eller flera personer (eller en enhet) med ansvar för kontakter, samordning, utveckling och uppföljning för tobakspreventionen i landstinget att det finns öronmärkta ekonomiska resurser för det tobakspreventiva arbetet att policyn följs upp regelbundet. Framgångsfaktorer för arbetet, hur arbetet med tobaksprevention kan organiseras och vad det kostar att ha en god nivå på tobaksavvänjning i landstinget diskuteras i Statens folkhälsoinstituts kunskapssammanställning Tobak och avvänjning (Statens folkhälsoinstitut, 9). Många landsting arbetar även med viktiga tobakspreventiva frågor utanför den direkta hälso- och sjukvården, som informationsinsatser på olika arenor, opinionsbildning och primärpreventivt arbete med barn och ungdomar, eftersom hälso- och sjukvården har ett samhällsansvar att arbeta för hälsa i befolkningen. Policyn för tobaksprevention kan då ibland även innehålla skrivningar om detta. en här uppföljningen omfattar inte sådana frågor, men rapporten Tobak och avvänjning behandlar dessa ämnen. I bilaga 7 finns ett underlag till policydokument för tobakspreventivt arbete från de ideella föreningarna Läkare mot Tobak, Sjuksköterskor mot Tobak och Tandvård mot Tobak. Landstingens samarbete Landstingens samarbete på tobaksområdet är systematiserat sedan många år. Landstingens kontaktpersoner eller samordnare för tobaksfrågor (STP) är organiserade i Tobakspreventiva nätverket för landsting och regioner (TPLR) som möts regelbundet, minst en gång per år, för att fylla på sina kunskaper och utbyta erfarenheter. Cirka vart tredje år arrangeras en större konferens, den så kallade LUFT-konferensen (Landstingens utvecklingsarbete för tobaksfrihet) av TPLR i samarbete med Statens folkhälsoinstitut. TPLR har även ett arbetsutskott som arbetar kontinuerligt, representanterna är utsedda av landstingen. ess ordförande ingår som adjungerad i Svenskt nätverk för tobaksprevention (STP) som huvudsakligen består av ideella organisationer och patientföreningar som arbetar med tobaksprevention på nationell nivå. År 9 arrangerades även för första gången en nationell konferens om tobaksavvänjning, av Statens folkhälsoinstitut i samarbete med Yrkesföreningar mot tobak (YmT) och TPLR. Paraplyorganisationen Yrkesföreningar mot Tobak består av Läkare mot Tobak, Sjuksköterskor mot Tobak, Psykologer och Socionomer mot tobak, Tandvård mot Tobak, Lärare mot Tobak och Farmaci mot Tobak. På väg mot ett tobaksfritt landsting

Syfte Syftet med denna rapport är att ge en aktuell bild av landstingens arbete med att besluta om, införa, vidmakthålla och utvärdera policyer om tobaksprevention, och att jämföra den bilden med läget 6 och i viss mån även. vsikten är att resultaten från enkätundersökningen ska utgöra en stimulans och ge ett underlag för diskussioner och ytterligare utveckling av arbetet lokalt, regionalt och nationellt. på väg mot ett tobaksfritt landsting

Genomförande och metod Landstingsenkäten Landstingsenkäten skickades till samordnare och kontaktpersoner för tobaksfrågor (kallas fortsättningsvis STP) i landstingen (anmälda till Statens folkhälsoinstitut) med en kopia för kännedom till landstingsdirektören mars 9. Sista svarsdag juni fattades flera enkäter, så svarstiden förlängdes till 4 augusti, varefter flera kompletteringar gjordes. I landstingsenkäten ställs först huvudfrågor på 6 fokusområden (frågorna 6), och därefter ett antal följdfrågor på varje område som ska möjliggöra en mer detaljerad och fördjupad analys och i vissa fall validera svaren (frågorna 78); sammanlagt cirka 6 frågor. I årets enkät ställdes dels samma frågor som 6 och dels ett antal nya frågor. I rapporten redovisas varje fråga och därefter resultatet 9, resultatet 6 och för huvudfrågorna även resultatet. Under frågan anges om frågan är ändrad eller ny finns ingen kommentar överensstämmer den i allt väsentligt med tidigare. Landstingens sammanlagda svar på huvudfrågorna redovisas i bilaga, och i bilaga kan man se hur respektive landsting har svarat på frågorna både i årets mätning och i 6 års mätning. Enkäten finns i bilaga 5. För frågor om förhållandena i det enskilda landstinget, se förteckning över STP i landstingen på www.fhi.se. Vårdcentralsenkäten Vårdcentralsenkäten skickades ut av landstingen till verksamhetscheferna på vårdcentralerna vårensommaren 9, i de flesta fall av resurspersonerna för tobaksavvänjning. Resultaten har sammanställts av landstingen och redovisats till Statens Folkhälsoinstitut under augustiseptember. Under rubriken Vårdcentralsenkäten redovisas de viktigaste resultaten från vårdcentralsenkäten, se sid 8 och samt bilaga. Enkäten finns i bilaga 6. Förhållandet mellan enkäterna Landstingsenkäten besvarades alltså i flera fall först i slutet av augusti. et blev snabbt uppenbart att det var fråga 8 ad om tillgången till tobaksavvänjning vid vårdcentralerna som var svåra för många landsting att besvara. Samtidigt hade landstingen skickat ut enkäten till vårdcentralerna under apriljuni. et föll sig då naturligt att ersätta redovisningen i föreliggande rapport av tillgången till tobaksavvänjning på vårdcentralerna (fråga 8) med resultaten som redovisades på samma frågor från vårdcentrals enkäten (fråga 4, 6 och 4). Även då svar redan hade lämnats i landstingsenkäten överensstämde dessa bara undantagsvis helt med redovisningen av svaren på vårdcentralsenkäten, vilket kan förklaras av att få landsting har väl utvecklade uppföljningssystem för frågan om avvänjning. Respondenterna i de två olika undersökningarna ombads att enas om ett gemensamt svar från landstinget, och ett flertal förtydliganden begärdes in, vilket har lett fram till rapportens redovisning av tobaksavvänjningen på vårdcentralerna. Resultatens säkerhet Landstingsenkäten Landstingsenkäterna och 5 ställdes direkt till landstingsdirektörerna, men eftersom de i de flesta fall besvarades av STP ställs frågorna från och med 6 direkt till dessa. et är viktigt att ha i åtanke vid tolkningen av resultaten att samtliga svar - liksom tidigare år bygger på bedömningar. STP i olika landsting kan ha olika möjligheter att överblicka läget för genomförandet av landstingens policyer både på grund av olikheter i landstingens storlek och organisation och STP:s egen placering, kunskap om arbetet och insyn i organisationen. I tio landsting har STP hunnit bytas ut sedan 6. I några landsting har det även rått tveksamhet om vem som bör besvara enkäten. Tio landsting har utelämnat På väg mot ett tobaksfritt landsting

svar på någon enstaka fråga i enkäten. Kontakt har tagits med respondenterna om svaret på en fråga har varit otydligt, om frågor besvarats på ett motstridigt sätt, om svaren avvikit från 6 års enkätundersökning på ett sätt som väckt undran, samt även i vissa fall vid uteblivet svar på centrala frågor. et enda systematiska interna bortfall som kan noteras är att alarna lämnat av 6 frågor obesvarade ( %), något som kanske kan förklaras av att det är det enda landsting som saknar en person med uppgift att arbeta kontinuerligt med tobaksprevention. alarna genomförde inte heller vårdcentralsenkäten, se nedan. I årets undersökning kunde man för första gången notera ett spridningsmått i en särskild kolumn i huvudenkäten, det vill säga en lägsta siffra för den del av landstinget som har den lägsta nivån av policyarbete och en högsta siffra för den del av landstinget som kommit längst (t.ex. om det sammanvägda svaret för landstinget är kan spridningen ändå vara 4). Skälet var att eftersom landstingens verksamheter är många och vitt skilda, och några landsting även är mycket stora, kan policyn vara olika mycket genomförd i olika verksamheter. Tyvärr har endast ett par landsting angivit spridningsmått, så vid redovisningen bortses från denna del av enkäten. Vårdcentralsenkäten Svarsfrekvensen på vårdcentralsenkäten var totalt 77 procent men med stora variationer mellan landstingen från procent i Sörmland och 5 procent i orrbotten till procent på Gotland, vilket gör resultaten osäkra. ågra bortfallsanalyser har såvitt är känt inte genomförts i landstingen och intrycket är att det varierat vilken mån påminnelser gjorts. Sjuttiosju procent av landets vårdcentraler besvarade enkäten och av dessa uppgav 7 procent att de hade tobaksavvänjning. Om man antar att de som inte har besvarat enkäten inte har en resurs för tobaksavvänjning har 56 procent av vårdcentralerna tobaksavvänjning. v detta skäl redovisas således ett spann på 567 procent av vårdcentralerna som har tobaks avvänjning, inom vilket den sanna siffran ligger. Kontakt har i många fall tagits med respondenterna för att förtydliga svaren. I några fall utgår redovisningen inte från den nationella vårdcentralsenkät som Statens Folkhälsoinstitut arbetat fram vilket kan påverka säkerheten i resultaten i båda riktningarna. Landstinget Västernorrland genomförde en egen enkät i början av 9 och kompletterade denna med den nationella enkäten genom ett begränsat urval. Västra Götaland valde att genomföra kartläggningen vid samma tid men med en egen enkät. Landstinget i önköpings län redovisade statistik utifrån den månatliga rapport om tobaksavvänjning de får in från vårdcentralerna. Landstinget alarna har inte vare sig genomfört någon vårdcentralsenkät eller redovisat annan tillförlitlig statistik varför uppgifter om alarna saknas i rapporten i denna del. Ytterligare en studie av tillgången till tobaksavvänjning har genomförts 9. Statens folkhälsoinstituts riskbruksprojekt frågade olika grupper av professionella om de ansåg att det lokala behovet av tobaksavvänjning var tillgodosett (allmänläkare, distriktssköterskor, barnmorskor och sjuksköterskor i barnhälsovården). e lokala variationerna var även i denna undersökning mycket stora men sammantaget ansåg fyra av tio läkare och distriktssköterskor att behovet av tobaksavvänjning var större än tillgången (Statens folkhälsoinstitut, 9a). Studier som genomförts vid samma tid ger alltså en likartad bild. på väg mot ett tobaksfritt landsting

Resultat v 9 års uppföljning av landstingens arbete med policyer för tobaksprevention, Rökfritt/ Tobaksfritt landsting, framgår att arbetet går framåt i landstingen och att mycket har hänt sedan 6. e områden där det skett förbättringar är fler omarbetade och skärpta tobakspolicyer att tobaksvaror inte säljs i landstingets lokaler att beslut om rökfri arbetstid finns samt att personalen även i praktiken är rökfri under arbetstiden att personalens snusvanor behandlas i policyn att patientens vårddiagnoser kompletteras med uppgifter om tobaksbruk införande av metoden rökavvänjning inför operation särskilda incitament för vården att jobba med tobaksprevention och avvänjningsstöd att det finns personal som är ansvarig för avvänjningsstödet att det finns en eller flera kontaktpersoner för tobaksprevention att det finns en plan för kontinuerlig information och utbildning om policyn för tobaksprevention det systematiska arbetet med att följa upp arbetet med tobaksavvänjning. På några få men strategiskt viktiga områden kan man även notera försämringar andel av personalen som fått utbildning i avvänjningsmetodik andelen tobaksbrukande patienter som erbjuds avvänjningsstöd otillräckliga resurser för patienternas avvänjningsstöd. Frågor om policy Tolv av landsting har sett över sina policyer sedan 6. lla har i dag någon form av politiskt beslutad policy för tobaksprevention. Västmanland har fått sitt tidigare inriktningsbeslut ersatt av en detaljerad policy för tobaksprevention. Även Stockholm och Västra Götaland har fått övergripande inriktningsbeslut om policy för tobaksprevention. Skåne har också ett politiskt inriktningsbeslut utan detaljer, men ett utvecklingsarbete pågår. e två regionerna och Stockholm kan således sägas ligga efter när det gäller att få politiskt bindande och detaljerade beslut om policy för tobaksprevention som gäller all verksamhet, troligen en av baksidorna av att regionerna är så stora. Åtta landsting har policyer om Tobaksfritt Landsting (även snus behandlas) efter det att två landsting har skärpt sina policydokument. I drygt hälften av landstingen omfattar policyerna även upphandlad verksamhet och förtroendevalda. Landstingen arbetar också i ökad utsträckning för att uppnå målsättningarna i sina policyer för tobaksprevention. Som tidigare svarar samtliga landsting att delar av policyn inte har kunnat genomföras i psykiatrin, vilket främst innebär att man har rökrum kvar inomhus inom den slutna psykiatrin. Men det finns även problem med att införa rökfri arbetstid i psykiatrin. Frågor om miljö e flesta landsting, fler än tidigare (9 mot tidigare 6), anser nu att tobaksfria zoner och områden utomhus där rökning är tillåten är tydligt utmärkta på hälso- och sjukvårdens områden. Fortfarande finns enstaka rökrum kvar för patienter i landsting (i psykiatrin), vilket är färre än tidigare. Rökrum för personal var avskaffade redan vid undersökningen 6. Försäljningen av tobaksvaror har upphört till mer än hälften i 6 landsting, en klar förbättring (tidigare ) och av dem bedömde det som helt genomfört. lla landsting har anvisningar för var personal och patienter får röka; i ett landsting (Gotland) 4 På väg mot ett tobaksfritt landsting

får man inte får röka alls inom sjukvårdens område. Generellt har landstingen fortfarande samma rökplatser för personal och patienter, med ett undantag (Västmanland). Fjorton landsting bedömer att rökområdena överlag är placerade så att de inte är störande för omgivningen. e flesta landsting, fler än tidigare (9) har slutligen rekommendationer för hur man ska hantera nikotinberoende hos inneliggande patienter. Frågor om personalens rökning och övriga tobaksbruk Sammanlagt 9 landsting har beslutat om rökfri arbetstid (tidigare 6) varav 4 har beslut om tobaksfri arbetstid (samma som tidigare: Blekinge, ämtland, Kronoberg och Västernorrland). Stora förbättringar har genomförts när det gäller att personalen i praktiken är rökfri under arbetstiden (genomfört till mer än hälften i 8 landsting mot tidigare 4 landsting) och att även personalens snusvanor behandlas i policyn (helt genomfört i 9 landsting mot tidigare 4 landsting). en vanligaste regeln om rökfri arbetstid är att personalen får röka på lunchen och om de stämplar ut. ästan alla landsting ( mot tidigare 6) har nu regeln att man ska byta om till privata kläder innan man går ut och röker, att man inte får röka med patienter och har regler om tobaksfritt patientmöte (alltså inte heller snus). et är få landsting som uppger att tobaksfrågan konsekvent tas upp i anställningsintervjuer (4 landsting) och utvecklingssamtal (7 landsting), men tendensen är ändå tydlig att den tas upp mer än tidigare. Sju landsting har genomfört enkäter om personalens tobaksvanor de senaste två åren. Frågor om avvänjningsstöd för rökare och snusare et har skett förbättringar när det gäller att ha personal som har överbryggande ansvar för tobaksavvänjning, ( landsting, tidigare 7) och en särskild person som har som uppgift att samordna tillgången på avvänjning för patienter (7 mot tidigare 4). På frågan om en adekvat del av personalen har fått utbildning i avvänjningsmetodik svarar 7 landsting att det är till mer än hälften genomfört (tidigare 6), men bara 5 landsting anser det helt genomfört, en försämring sedan 6 då 8 landsting ansåg detta helt genomfört. Fler landsting än tidigare anser det till mer än hälften genomfört att ha adekvata resurser för patienternas behov av avvänjningsstöd (8 mot tidigare ), men färre än tidigare bedömer målet som helt genomfört (5 mot tidigare 6). Fler landsting anser att det är till mer än hälften genomfört att patientens vårddiagnoser kompletteras med uppgift om tobaksbruk (4 mot tidigare 9), och fler bedömer det även som helt genomfört ( mot tidigare ). En försämring har även skett när det gäller om patienter som använder tobak erbjuds avvänjningsstöd ( landsting anser detta som genomfört till mer än hälften mot tidigare 4), och bara landsting ansåg att alla patienter erbjöds avvänjningsstöd (tidigare 4). Femton landsting har planering för hur tobaksavvänjningen långsiktigt ska bibehållas, som exempel nämns att man vill öka tillgången på tobaksavvänjning i primärvården och på sjukhusen genom utbildning och föreläsningar i tobaksavvänjning, uppdatering av kunskaper genom tobakspreventiva nätverk och uppvaktning hos beslutsfattare. Sammanfattningsvis kan försämringar noteras på några få men viktiga områden: bara 5 landsting anser det helt genomfört att tillräckligt stor andel av personalen har utbildning i avvänjningsmetodik (tidigare 8) bara 5 landsting anser det helt genomfört att ha tillräckliga resurser för patienternas behov av avvänjningsstöd (tidigare 6). bara landsting anser det helt genomfört att patienter som använder tobak erbjuds avvänjningsstöd (tidigare 4). Tobaksavvänjning vid vårdcentraler Enligt vårdcentralsundersökningen 9, som landstingen själva genomfört, uppger 7 procent av Sveriges vårdcentraler att de har en egen resurs för tobaksavvänjning. Men spridningen är mycket stor, från 5 procent i Västmanland till procent i Kalmar (uppgifter saknas från alarna). Ytterligare 4 procent av vårdcentralerna uppger att de i stället har ett samarbete på väg mot ett tobaksfritt landsting 5

med någon annan vårdenhet, som tar emot deras patienter för tobaksavvänjning. Men uppgifterna kan i vissa fall innebära en överskattning eftersom vårdcentralernas svarsfrekvens i flera landsting var låg. e som svarat att de har tobaksavvänjning utgör endast 56 procent av det totala antalet vårdcentraler i Sverige. en sanna siffran ligger alltså mellan 567 procent. Tobaksavvänjarna på vårdcentralerna uppges samtidigt endast arbeta i genomsnitt två timmar per vecka med tobaksavvänjning och avvänjer i genomsnitt patienter per år, med stora lokala variationer. På många håll är aktiviteten låg. Multiplicerat med det antal vårdcentraler som vi vet erbjuder avvänjning (5) blir det cirka personer per år som får behandling på vårdcentralerna. Lika många får hjälp via Sluta röka-linjen, men det förslår inte långt eftersom människor beräknas vilja ha hjälp att sluta med tobak (Statens folkhälsoinstitut, 9). I enkäten har man också frågat vad vårdcentralerna skulle behöva som stöd för att kunna erbjuda tobaksavvänjning. e vanligaste svaren är utbildning och handledning, mer tid och personal samt ekonomisk ersättning för arbetet. ndra svar var mandat och prioritering av frågan från ledningen, sökord i journalerna för att underlätta utvärdering, marknadsföring av den hjälp som finns, möjlighet att remittera till en expert och samarbete mellan vårdcentraler. Tobaksavvänjning på sjukhus och andra arenor Fyrtiosju procent av sjukhusen kan erbjuda tobaksavvänjning någonstans i sin verksamhet. Metoden rökavvänjning inför operation tilllämpades i 8 landsting åtminstone på vissa sjukhus, en ökning (tidigare ). ästan alla landsting svarar ja på frågan om avvänjning erbjuds även vid andra enheter inom länet, oftast tandvården eller företagshälsovården. Frågor om tobakspreventiv enhet och övergripande arbete med tobaksprevention Tio landsting uppgav liksom tidigare att det finns en särskild enhet med ansvar för att ut veckla det tobakspreventiva arbetet, varav 9 har egen budget. Begreppet särskild enhet med FKTRUT e tobakspreventiva och avvänjande insatserna i landstingen beräknas 9 till 4 miljoner kronor. et bygger på följande uppgifter i enkäterna: 5 vårdcentraler (exkl. alarna) har en tobaksavvänjare. essa arbetar i genomsnitt två timmar i veckan, vilket kostar 7 kronor per år x 5 = cirka 5 kronor. 4 sjukhus har egen tobaksavvänjare i någon del av verksamheten. Högt räknat arbetar varje tobaksavvänjare på sjukhus 5 procent av sin arbetstid, vilket kostar 7 kronor per år x 4 = cirka 9 7 kronor. irekt öronmärkta medel för tobaksprevention i fem landsting: 7 65 kronor. I genomsnitt en tjänst för samordning av tobaksprevention i landsting = 66 x landsting = 9 kronor. Sammanlagt cirka 4,5 miljoner kronor kronor. Beräkningarna bygger på antagandet att genomsnittslönen för en sjuksköterska, 5 i månaden + procent semesterersättning + 45 procent sociala kostnader och pensionskostnader = 9 5 kronor per månad, 47 kronor i timmen eller 474 kronor per år. lönen för en samordnare av tobaksprevention (STP) i landstingen är 5 i månadslön = 66 inkl. sociala avgifter. ansvar för att utveckla det tobakspreventiva arbetet har dock tolkats olika, så man får vara försiktig med slutsatserna. lla landsting har i dag någon form av funktion med ansvar för folkhälsa där tobaksprevention ingår. lla landsting har även en kontaktperson för tobaksprevention, en förbättring (tidigare 7). Tjugo landsting anser det helt genomfört att de har en person med uppgift att kontinuerligt arbeta med tobaksprevention (tidigare 9). Fjorton landsting har i någon mån öronmärkta pengar för tobaksprevention (tidigare ). tt ha en plan för kontinuerlig information och utbildning om policyn för tobaksprevention är till mer än hälften genomfört i landsting 6 På väg mot ett tobaksfritt landsting

(tidigare 7) och inte alls genomfört i 4 landsting (tidigare 6), en förbättring således. Tolv landsting uppger att de har särskilda incitament för att personalen ska arbeta med tobaksprevention och avvänjningsstöd ofta ekonomiska (tidigare hade 7 landsting någon form av incitament). Femton landsting uppger att det finns ett systematiskt arbete med att följa upp arbetet med tobaksavvänjning, en förbättring (tidigare ) och landsting bedriver ett systematiskt arbete med att följa upp arbetet med policyn för tobaksprevention. Landstingens satsningar på tobakspreventiva och avvänjande insatser Med utgångspunkt i enkätsvaren kan man beräkna kostnaden för de tobakspreventiva och avvänjande insatserna i landstingen 9 till maximalt drygt 4 miljoner kronor (se faktaruta sid 6). et är mindre än en fjärdedels promille av sjukvårdskostnaderna, som 7 beräknades till 78 miljarder (Socialstyrelsen, 9). Så lite ekonomiska medel satsas alltså trots att tobaksbruket står för den största sjukdomsbördan i vårt land, kostar samhället miljarder per år, de flesta av de,6 miljoner som brukar tobak dagligen vill sluta och tobaksavvänjning tillhör vårdens mest kostnadseffektiva åtgärder (Statens folkhälsoinstitut, 9). Totalbedömning av landstingens tobakspreventiva arbete Om man slår ihop samtliga svar ( poäng) på landstingsenkätens huvudfrågor får man fram en totalpoäng för det tobakspreventiva arbetet för respektive landsting (9 möjliga poäng). önköping ligger då i topp, tätt följt av Kalmar, Västerbotten och Örebro, se figur.. önköping. Kalmar. Västerbotten 4. Örebro 5. Uppsala 6. ämtland 7. Kronoberg 8. Värmland 9. Gotland. Östergötland. Stockholm. Skåne. Västernorrland 4. Gävleborg 5. orrbotten 6. Halland 7. Västmanland 8. Blekinge 9. Sörmland. Västra Götaland. alarna 6 6 5 4 4 4 45 47 47 47 5 5 54 5 5 5 56 64 65 65 64 65 6 6 69 68 7 68 67 7 74 77 74 8 84 8 Poäng 6 Poäng 9 4 6 8 59 68 7 77 78 79 Figur. Totalpoäng för landstingen 6, respektive 9. på väg mot ett tobaksfritt landsting 7

Genomfört till mer än hälften Om man i stället för att räkna totalpoäng slår ihop de områden där det tobakspreventiva arbetet är genomfört till mer än hälften och helt genomfört på landstingsenkätens huvudfrågor ligger Kalmar och Västerbotten i toppen med 9 svar av möjliga, se figur. I resultatsammanställningen i bilaga går det att utläsa vad varje landsting svarat på respektive huvudfråga och hur landstinget rört sig (uppåt eller neråt) på respektive område sedan undersökningen 6. Man kan även själv kontrollera poäng och utläsa total poäng för respektive landsting 6 och 9. Landsting med störst utveckling e landsting där arbetet utvecklats mest är Östergötland, Kalmar, Västmanland och Sörm land. Vid en jämförelse med 6 års undersökning visar sig flera faktorer som skulle kunna förklara utvecklingen. Östergötland, Västmanland och Sörmland låg i botten i 6 års undersökning, medan Kalmar låg på :e plats. Sörmland lämnade även ett mycket stort antal frågor obesvarade 6. Efter 6 har Östergötland, Västmanland och Kalmar antagit nya tobakspolicys, vilket tyder på att arbetet intensifierats. I Östergötland och Sörmland har nya STP med tydligare mandat tillträtt. Även i Kalmar har en ny STP tillsatts; att nya personer besvarar enkäten kan påverka säkerheten i svaren. I Västmanland har samma person besvarat 6 och 9 års enkäter.. Kalmar. Västerbotten. Örebro 4. önköping 5. Uppsala 6. Kronoberg 7. Värmland 8. Gotland 9. Västernorrland. orrbotten. Östergötland. Halland. ämtland 4. Stockholm 5. Blekinge 6. Gävleborg 7. Skåne 8. Västmanland 9. Sörmland. Västra Götaland. alarna 5 7 7 9 4 5 5 6 7 8 8 9 9 9 4 4 4 6 6 6 7 8 9 9 Poäng 6 Poäng 9 5 5 5 5 7 7 8 Figur. ntalet svar per landsting i den sammanslagna kategorin genomfört till mer än hälften och stämmer helt, helt genomfört 6 respektive 9. 8 På väg mot ett tobaksfritt landsting

Fördjupad redovisning av resultatet och diskussion I bilaga redovisas resultatet i utförliga tabeller Kapitel. Frågor om policy tt ha en nedskriven och detaljerad policy om tobaksprevention som gäller all verksamhet är en framgångsfaktor i arbetet och det ökar sannolikheten att beslutet leder till praktisk handling. Policyn bör gälla även förtroendevalda och upphandlad verksamhet. tt den även är politiskt beslutad ökar tyngden och trovärdigheten i beslutet och en plan för genomförandet är givetvis även mycket viktig för att besluten ska omsättas i praktiken. Fråga till belyses i figur och i bilaga. Politiskt beslut (9 av ) Policy finns Genomförandeplan finns(8) Information om policyn (7) 5 5 Figur. Frågor om policyn i sig (genomfört till mer än hälften i x landsting). 9 6 fråga a Policy om tobaksprevention (Rökfritt/Tobaksfritt landsting) är beslutad i fullmäktige/motsvarande. itton landsting svarar helt genomfört på frågan om de har en policy för tobaksprevention som fullmäktige eller motsvarande har beslutat om. et är alla utom Västra Götaland och Östergötland. Sedan mätningen 6 har Västmanland fått en ny och detaljerad policy för tobaksprevention och i Stockholm finns sedan 8 ett övergripande inriktningsbeslut. I Västra Götaland har liksom tidigare delar av landstinget detaljerade policyer; ett övergripande inriktningsbeslut finns sedan 8 i form av ett dokument som kallas Regiongemensamma riktlinjer om dofter och tobaksrök, som gäller personal och förtroendevalda och som hälso- och sjukvårdsutskottet har beslutat om. Skåne noterar även att det politiska beslut man har om att hälso- och sjukvården ska vara rökfri är allmänt hållet och utan detaljer, men att ett policyarbete pågår; delar av hälso- och sjukvården och alla sjukhus har policyer och detaljerna i policyerna slås fast i de olika verksamheterna. e två regionerna och Stockholm kan således sägas ligga efter när det gäller att få politiskt bindande och detaljerade beslut om policy för tobaksprevention som gäller all verksamhet, troligen en av baksidorna av att regionerna är stora. Östergötland har som tidigare ett dokument som är beslutat av landstingsdirektören. fråga b Policy för Rökfritt/Tobaksfritt landsting finns. År 9 har landsting svarat helt eller till mer än hälften genomfört på frågan om policy om tobaksprevention finns (8 st. 6); Skåne anser det till mindre än hälften genomfört. Se dock fråga a; även i Västra Götaland eller Stockholm saknas en detaljerad och övergripande policy för tobaksprevention. fråga c Genomförandeplan/program för Rökfritt/Tobaksfritt landsting finns. År 9 har 8 landsting svarat helt eller till mer än hälften genomfört (4 st. 6), en förbättring sedan 6 som tyder på att landstingen arbetar aktivt med att införa sina policyer för tobaksprevention. på väg mot ett tobaksfritt landsting 9

fråga d Personal, patienter och besökare informeras om innebörden. År 9 har 7 landsting svarat helt eller till mer än hälften genomfört (4 st. 6) på frågan om personal, patienter och besökare informeras om innebörden i policyn, en förbättring sedan 6. Följdfrågor om policy 7 Landstingens policy Rökfritt eller Tobaksfritt? Med tobaksfritt landsting menas att policyn även behandlar snuset, främst personalens snusvanor. År 9 uppger landsting att de har en policy om rökfritt och 8 att de har en policy om tobaksfritt landsting, det vill säga alla utom Skåne, där som tidigare nämnts endast delar av landstinget har policy. Kalmar och Östergötland har skärpt sina policyer till tobaksfritt i de nya policydokument som har antagits sedan förra landstingsenkäten. Landstinget alarna uppgav 6 att de hade en policy om tobaksfritt men 9 att de har en policy om rökfritt; även här har en ny policy antagits sedan förra enkäten. ämför även fråga 8. orrbotten anser sig ha en policy om rökfritt trots att policyn även behandlar snus (se svar fråga e sid 5). Rökfritt Tobaksfritt (även snus) Landstinget har ingen gemensam policy men delar av landstinget har det 7b Gäller policyn för tobaksprevention även förtroendevalda? Fjorton landsting svarar ja och 5 landsting svarar nej. Frågan är ny 9. 7c Gäller policyn för tobaksprevention även upphandlad verksamhet? Tretton landsting svarar ja och 7 svarar nej. Frågan är ny 9. 8 Hur omfattande är policyn när det gäller personalens rökning och snusning? Observera att följdfrågorna 84 år 6 bara besvarades av de 8 landsting som ansåg sig ha en gemensam detaljerad policy för hela landstinget (alltså inte Stockholm, Västra Götaland och Västmanland), men 9 har alla landsting ombetts besvarat frågorna, vilket innebär att vi får en uppfattning även om vad inriktningsbesluten i Stockholm, Skåne och Västra Götaland innehåller. Rökfri helst tobaksfri arbetstid är en på många sätt strategiskt betydelsefull fråga. Med tobaksfri arbetstid menas att personalen varken röker eller snusar under betald arbetstid. är arbetstiden blir rökfri slutar fler röka, de som fortsätter röker mindre, och personalen blir en bättre förebild för befolkningen ifråga om hälsa. Röktiden har även visat sig kostsam för arbetsgivarna. År 9 har samma 4 landsting som tidigare tobaksfri arbetstid (Blekinge, ämtland, Kronoberg, Västernorrland), uppger att man har regler om att det är önskvärt att man även är snusfri under arbetstid (Kalmar, Stockholm), och övriga landsting har regler om rökfri arbetstid. itton landsting har alltså åtminstone beslut om rökfri arbetstid (6 av de 8 landsting som besvarade frågan hade det 6). På detta område har man gjort framsteg sedan förra enkäten i Kalmar och Stockholm, medan Halland och Västra Götaland är de landsting som ännu inte har något inriktningsbeslut i frågan. Figur 4. Har landstinget en gemensam policy om Rökfritt eller Tobaksfritt? På väg mot ett tobaksfritt landsting

9 Om man använder arbetskläder betyder policyn att man ska byta om innan man går ut och röker? tt hälso- och sjukvårdens personal inte röker i arbetskläder är en viktig omvårdnadsfråga med tanke på patienter (och även personal) som är allergiker, men det är även viktigt för trovärdigheten då personalen är förebild för befolkningen i hälsofrågor. et framgår inte av frågan om reglerna gäller all personal, men ett antagande är att det gäller i första hand personal med patientkontakt. År 9 syns en förbättring, landsting har regeln alla utom Halland (förra mätningen 6 av de 8 landsting som besvarade frågan). Omfattar policyn beslut om att man inte får röka tillsammans med patienter? tt personal röker tillsammans med patienter förekommer fortfarande inom psykiatrins slutenvård. Med tanke på vad vi i dag vet om att nikotinberoendet uppfyller Världshälsoorganisationens (WHO) kriterier för en beroendeframkallande drog, och att personal är förebilder i hälsofrågor, är det viktigt att personalen inte röker tillsammans med patienterna. Svaren kan spegla att många landsting inte tänkt på att denna aspekt kan behöva regleras när man skrev policyn. ämför även fråga om tobaksfritt patientmöte. År 9 uppger landsting att policyn omfattar att man inte får röka med patienter (förra mätningen 9 av de 8 landsting som besvarade frågan). Ingår tobaksfritt patientmöte i policyn? v samma skäl som att personal inte bör röka tillsammans med patienter förebildsaspekten är det viktigt policyn innehåller en regel om tobaksfritt patientmöte, det vill säga att man varken får röka eller snusa vid ett patientmöte. Rökfritt patientmöte uppstår ju automatiskt om man inför rökfri arbetstid, men det kan vara så att många landsting inte tänkt på att snusningen kan behöva regleras i patientkontakter när man skrev policyn. För många landsting är tobaksfritt patientmöte ett bra första steg på vägen mot tobaksfri arbetstid. År 9 svarar landsting att man har regler om tobaksfritt patientmöte (förra mätningen 9 av de 8 landsting som besvarade frågan). Ingår det att policyn för tobaksprevention (rökfri/tobaksfri arbetstid) ska nämnas vid platsannonsering? År 9 uppger 7 landsting att man har regeln att policyn för tobaksprevention ska nämnas vid platsannonsering (förra mätningen 6 av de 8 landsting som besvarade frågan). ämför fråga a om anställningsintervju, sid 5. a Har policyn genomförts även inom psykiatrin? Sju landsting anger att policyn är helt genomförd även i psykiatrin (förra mätningen 5 av de 8 landsting som besvarade frågan) och 4 landsting att delar av policyn genomförts i psykiatrin (förra mätningen ). v svaren på följdfrågorna nedan kan man utläsa att det främst handlar om att enstaka rökrum finns kvar inomhus inom den slutna psykiatrin, men även att man ska byta till privata kläder när man går ut och röker, och på sina håll har det varit svårt att införa rökfri arbetstid i psykiatrin. En diskussion och process pågår i många landsting. En nationell utbildningssatsning pågår även 9 med utbildningsdagar om policy för tobaksprevention i psykiatrin och tobaksavvänjning av psykiskt sjuka riktad huvudsakligen till personal inom psykiatrin i varje landsting. I enkäten 9 har några specifika följdfrågor lagts till: följdfråga b Vad är ej genomfört? Blekinge: Byta om innan man går ut och röker, inte röka tillsammans med patienter, tobaksfritt patientmöte. Gävleborg: et finns rökrum för patienter inom slutna vården på dispens. Halland: Tobaksfritt på psykiatriska intensivvårdsavdelningar och rättspsykiatrin där patienter måste hållas inlåsta. Kalmar: et finns rökrum på psykiatriska intensivvårdsavdelningar i Västervik och Kalmar. Kronoberg: Rökrum kvar inom psykiatrikliniken. orrbotten: Rökfri och tobaksfri arbetstid. Stockholm: Rökfria avdelningar. Östergötland: Enstaka rökrum för patienter finns fortfarande. på väg mot ett tobaksfritt landsting