Gruppdiskussioner den 31 mars 2011, stadshotellet i Varberg

Gruppdiskussioner. Fanns fyra case som man kunde använda sig utav, men man kunde även komma med egna. Casen är till hjälp för att fokusera på det som Henrika och Petra har pratat om under föreläsningen. En i varje grupp skriver ner sina diskussioner och får sedan redovisa 10 minuter. Gruppdiskussioner den 31 mars 2011, stadshotellet i Varberg Grupp 1-5 brukare och anhörigas perspektiv. Grupp 6-10 har professionens perspektiv Grupp 1 Case Susanne Föräldrar/barn relationen. Det är en relation man tar förgivet i samhället att det ska fungerar och det ställer krav på mamman om varför relationen inte fungerar. Stötta mamman, stöd utifrån så att de kan börja samtala på ett bättre sätt. Hamnat i en konfliktsituation, kanske behövde ett eget boende (Susanne) som hon kunde komma hem till och där mamman kunde besöka Susanne. Då Susanne kände att det var hon som fick lämna hemmet, och det hade kunnat bli tvärtom att mamman hade varit tvungen att lämna Susannes hem. Gruppen hade ett brukar perspektiv men halkade in på professionens perspektiv. Susanne är duktig i skolan och har bra betyg. Stor drivkraft att flytta för att studera, att stötta henne i det, då det är hennes mål. För Susanne kanske inte relationen med mamman är viktigast just nu, utan att hon får flytta hemifrån är hennes viktigaste prioritering. Att det fanns fler syskon, hur såg relationen ut mellan Susanne och hennes syskon. Pappan? Hur såg relationen ut dess emellan? Att man kanske ska bygga på dessa relationer. Samverkan mellan olika instanser, att kommun och landsting ska öka sin samverkan. Att jobba för mål som Susanne och hennes mammas, samt hennes syskon. Inte vad kommunerna och landstinget har för målsättning. Grupp 2 Case Susanne. - rätt likt som grupp 1 pratat om. Viktigaste som de såg, var att både Susanne och mamman skulle skiljas åt. Att få enskild hjälp på varsitt håll och att de får paus från varandra. Åtgärd för Susanne, öppenvårds kontrakt, ett boendestöd, och senare få familjeterapi. Där de får egen tid och kunna utveckla sin relation. 1

Om mamman säger att hon vill ta livet av sig, och att det beteendet kan smitta av sig. Bra om de får egen tid. Att flytta till en annan stad och utbilda sig. Att få hjälp och stöttning i det, att komma in på utbildning och få hjälp med boendet. Problemet är att det har haft problem så många år och att det har blivit så infekterat. De borde ha fått hjälp mycket tidigare. Skrotat försäkringskassan, öppnat upp plånboken. Case Kjell Åtgärd för Kjell: Prata med någon som varit i samma situation. Prata om hjärtinfarkter tillsammans och utbyta känslor och erfarenheter. Därmed känna en viss lättnad. Samma sak gäller Kjells fru, att hon får prata med någon i liknande situation. Komma igång och jobba lite smått så han kommer hemifrån så inte hela vardagen förändrar sig. Kjell har en chefsposition och kanske inbillar sig att han ska klara mer än andra. Dietist för diabetes och hantera sina känslor med hjälp av terapeut. Grupp 3 Case Susanne. Fråga både mamman och Susanne om vad de behöver för att hjälpa dem. Vad det är dem behöver i deras relation. Få varsin samtals terapeut och stärka självkänslan hos de båda. Avlastnings boende för de andra barnen så att Susanne och mamman kan få träffas själva och få egen tid. Skolmiljön, vad behöver Susanne för att känna sig trygg? Träffa en syo och ge henne extra stöd inför och i skolan. Prata om hennes framtid, att hon får information och förbereda henne. Vad har gjorts innan? Det måste ha kunnat göras mycket innan någon ska behöva bli hämtad med polis. Om hon frivilligt hade velat åka iväg, kanske kunnat beställa en taxi istället för att åka med polisen, då det är mer kränkande. Man kanske inte ska lyfta ut Susanne från hemmet, Att hon skulle få ett eget boende, vad hon skulle behöva där. Att hon kunde komma hem och besöka, och på så vis kunde dessa möten bli mer strukturerade inför mötet. LSS stöd, att hon kanske hade behövt mer tid i dessa möten för att komma fram till vad hon verkligen behövde för hjälp m.m. Fråga Susanne och mamman vad de själva behöver. Det är berättelse om Susanne men hon fanns inte riktigt med i berättelsen. Vart finns Susanne? Lyfta upp båda två, vad de har för mål, vad de vill ha hjälp med. Sysselsättning och avlastning. 2

Grupp 4 Case Sven. Som anhörig blir man förbannad för att ingen gör någonting. Ur Svens perspektiv så är han nog rätt likgiltig. Salutogena, någon måste få Sven att förstå vad diabetes är. Hur det påverkas, hur han ska göra och gå tillväga. Se det positiva. Att han kan spara pengar, man kanske kan få ett annat val istället. Att han kan välja att göra något annat för de pengarna, som han väljer. Hjälp att förstå vad sköterskan säger och själv kunna ställa frågor. Att jobba så att han själv kommer till insikt. Vill du leva vidare så kanske man måste göra vissa val. Samarbetet, om förutsättningarna finns är det jättebra, men det är inte alltid att de finns. Pratat om hur man jobbar på boenden idag, vad har man för tänk idag? Det är kanske där vi måste göra en förändring om hur vi tänker. Vi behandlar alla lika, alla är ju en individ så måste individanpassa allting vi gör. Att vi tänker på det och ser helheten för varje individ, det är väldigt viktigt. Pratade mycket om hur det fungerar, har vi vidareutbildning, handledning? Så att vi också kommer vidare i vårt arbete med klienterna/individerna. Klientperspektivet, personal perspektivet, som anhörig vilket perspektiv har man då. Vad tycker anhöriga? Dem kommer nog gå efter personalen perspektiv då man vill ha kvar individen vid livet om man kan göra något åt det. Att öppna upp och fundera kring, hur gör vi istället! Vad finns det för andra möjligheter? Grupp 5 Case Lisa. Pratade mycket om att hon skulle försöka få lite mer hjälp i hemmet. Hon verkar inte haft mer än psykosmottagningen, att man skulle samarbetat med kommunen så att hon kunde komma ut i samhället. Boendestöd, m.m. att få mer hjälp och kunna få ett eget liv. Boende stöd, samtals person, ventilera om sin barndom. Att fråga henne om vad hon ville, att locka fram något positivt. Vad hon ville, någon sysselsättning, aktivitet. Att se till hela henne. Fokusera på Lisa. Någon kontaktperson. 3

Grupp 6 Case Susanne. Bra om något hade hänt tidigare. Man tycker både att Susanne och hennes mamma skulle få prata med professionella på varsitt håll om vad de vill ha av träffarna, mamma-susanne-träffar. Bra om de kunde få klargöra det på varsitt håll och lösa det på ett bra sätt. Kanske kunde finnas någon form av familjehem som kunde ta emot syskonen så att Susanne och hennes mamma fick egen tid. Då syskonen fick mycket tid ifrån Susannes mamma. Att mamma ställer krav på Susanne att hon ska hjälpa till med sina syskon för mycket. Att mamman behöver få hjälp med sin depression och utbrändhet, ett socialt nätverk. Att det finns fler i det här nätverket man kan prata med. Vart är pappan? Och mor-far-föräldrarna kanske kan hjälpa till. Hur lov och helger kan se ut när de träffas under en längre tid. Förväntningarna är kanske för höga, bra att ha ett mål så man ser målet, och ha delmål så att inte målen är för höga för varje mål. Mamman kanske inte har så bra insikt i Susannes sjukdom, att hon behöver utbildning av hennes sjukdom. Så att hon förstår den bättre. Att någon hjälper Susanne att hitta en lägenhet när hon ska börja plugga och att hon kan få en vägledning om vart hon ska vända sig m.m. Kanske inte så bra att ta Susanne där ifrån när de bråkar, utan att man kanske måste lösa det och prata om det innan. Så att inte Susanne känner att hon alltid måste åka iväg. Insåg att de varit dömande inför mamman och Susanne när de läste caset. Så kanske bra att det inte stod någon diagnos för då kanske de hade de varit mer dömande när de diskuterade. Grupp 7 Case Susanne. Som tidigare grupper har de tyckt ungefär. Fokuserat professionellt. Behålla relationen mellan mor och dotter, att få hjälp på varsitt håll. Boendestödjare, konflikthanterare, mamman får avlastning så att de kan träffas och lära känna varandra. Susanne ville gå i skolan och ha planer, att man stöttar henne i detta. Att respektera de berörda och lyssna på individen. Att ställa upp på något som är bra. Att ha med alla berörda och jobbar mot ett gemensamt mål. 4

Krävs av personalen att lyssna och tar in, helhetsbilden och jobba mot ett gemensamt mål. Bättre personalresurser, inte lätt att jobba när det dras bort resurser hela tiden. Det är för dåligt med resurser som dagverksamheter m.m. Att Susanne ska vara med och att individen ska stå i centrum om vad som görs. Diskuterade utifrån de frågor som fanns enligt profession. Tycker att det som är presenterat på föreläsningen är som alla jobbar med idag. Vikten om att ha ett gott nätverk kring sig där alla samarbetar. Från psykiatrin till kommunalverksamhet, samverkan påverkar hela tiden. De som jobbar på golvet har inga problem med detta men att de som är högre upp har det. Kan se stora brister som personal med små möjligheter att påverka. Vilket har svårt att påverkar då dessa tas ovanför deras huvud på högre makter. Grupp 8 Case Lisa Professionens perspektiv och arbetet utifrån frågorna med Lisa i tankarna. Första frågan Tyckte att det skilde sig, såg brister i helhets synen, såg samverkans problem. Fokus låg inte på brukaren, Lisa. Fråga två För personalen såg de att de får en hel helhet kring Lisa, samverkans förbättringar och trygghet för personalen. Och att det skapade en bättre relation mellan personalen och Lisa. Och att personalen kunde känna en större tillfredställelse i arbetet. Fråga tre Lyfte utbildning till personalen. Dokumentationen var jätteviktig, det är en makt. Uppföljning och möten. Fråga fyra Behöver utvecklas, mer personligutveckling, handledning och bemötande gentemot Lisa. Våga bryta mönster och våga tro. Pratade om Lisas behov om vad de såg och inte såg. Såg saker som inte stod i beskrivningen om Lisa. Gick in på hennes behov, vad som skulle stärka henne hälsa bättre och hur personalen skulle jobba. Behov av att stärka sin hälsa, utbildning till sin sjukdom. Uppfattade att hennes läkarkontakt var tillfredsställd. Något som fattades i texten, hennes förutsättningar, hennes mål m.m. det fanns inte med. Och det är väl det man kan bygga på, på det som hon är bäst på. 5

Detta var svårt, men det var nog meningen för verkligheten är inte lätt heller. Grupp 9 Case Susanne Vill att Susanne och hennes mamma och hela familjen ska få chans att bli arbetad med som helhet. Att man ska se till familjen som en helhet. Susanne kan behöva någon att luta sig mot och som hon kan finna tillit och trygghet till. Individuella samtal med alla personer i familjen som får uppge sin bild av hur situationen ser ut hemma och hur de upplever det, vilken problematik de upplever. Susanne ska få möjlighet att välja den person hon känner sig trygg med, vad är Susannes önskemål, vilja och vad tror hon själv att hon behöver för att bryta mönster? Bryta mönster, se vad de behöver bäst både Susanne och mamman. De vet bäst om vad de behöver. Ekonomin styr idag mycket av den vård och hjälp Susanne kommer att bli tilldelad. En engagerad personalstyrka som arbetar med alla arbetsgrupper ett samarbete leder till en positiv rehabilitering. Att kunna arbeta i lag teamwork patienten i centrum. Återkoppling och uppföljning med hög kvalitet. Meningsfullheten kommer att öka, detta leder till en bättre omvårdnad och man kan som personal känna sig tillräcklig och delaktig. Personalen får stöttning uppifrån, fler professioner och större personalstyrkor. Från personalens/avdelningens önskemål mer arbetskraft från kurator, arbetsterapeuter. Handledning och reflektioner, högre kontinuitet och bättre information från ex. läkare om vad planen är för patienten. Terapi för patienter ex. önskemål, utflykter, aktiviteter och så vidare. Önskemål och individanpassat, att mamman får prata med en psykolog eller terapeut, att Susanne får göra det samma. Att Susanne får själv välja hur mycket mamman får vara med i det och om Susanne vill flytta så ska hon få det. En och samma kontaktperson som kan hjälpa patienten med alla kontakter till myndigheter i stället för att kasta bollen till näste man, att det inte är för många personer inblandade vilket kan leda till att personen blir otrygg. Något som fattas idag, det är det stöd som klienten behöver hela tiden. Att det finns någon som följer med hela vägen, en spindel i nätet som kan hjälpa och stötta hela vägen. Önskemål chefen borde införa en mer humanistisk syn som uppmanar personalen att alltid arbeta mot hälsofrämjande omvårdnad. Ändra arbetssätt. Ju fler man kan ändra och ju fler röster få höras. Så kan man ändra beslut. Om man vågar så kan man ändra. 6

Grupp 10 Case Kjell Professionens perspektiv Tycker att vårdcentralen kan göra mycket här, inledningsvis då att ge information kring hur en hjärtinfarkt kan påverka flera delar av livet. Och först erbjuda informationen till Kjell och hans fru. Sedan ge samma information på hans arbetsplats. Samtalskontakt, att hjälpa att bearbeta Kjells trauma, stressreducering, avslappningsövningar att det kanske finns någon sjukgymnast på vårdcentralen. Samt dietist, att få hjälp med sin kost. Hjälpa honom om att hitta sig själv igen. Vad vill han själv ha för hjälp att hitta sig själv. Vill han tillbaka? Frun är orolig och kan behöva någon form av anhörigstöd och kanske även barnen. Sjuksköterskan borde kunna länka vidare till andra professioner. Sammanfattning Samma tema, det är svårt att inta ett brukar-närstående perspektiv. Svårt att inta när man inte är i det. Man är fast i det man är van att ha. Många som känner frustrationen om att man kommer in så sent. Att man vill komma in tidigare att hjälpa. Man vill ha mer i fallen om vad personerna själva vill, viktigt reflektion. Diagnosen styr oss om hur vi bedömer människor. Mer resurser, kunna göra mer och mer utrymme. Viktig med personlig utveckling, man måste också själv utvecklas om man ska kunna hjälpa någon annan att utveckla. Att ekonomin styr, men att man faktiskt kan påverka. Casemanagment. 7

Gruppdiskussioner den 1 april, 2011, Folketshus Varberg. Grupp 1-3 brukar och närståendeperspektivet. Grupp 4-5 professionens perspektiv Grupp 1 Case Susanne. Klassiskt professionellt vis och delade upp caset. Relationen mor och dotter behöver stärkas och avlastning för de mindre syskonen så att mor och dotter får egen tid. SYO-hjälp för hjälp med bostad på blivande studieort för Susanne. Både Susanne och mamma behöver hjälp att stärka självkänslan, och det finns en uttalad önskan om förbättrad relation. DÅ är inte relationen sjuk, utan den behöver förstärkas och förbättras och jobba vidare på det goda som finns där. Funderade också på att de var oförmögna att reda upp det själva och behöver hjälp utifrån. Men behöver utbildning och empowerment för att komma igång. Ex. utbildning i konflikthantering, avlastning och att mamman får bättre hjälp och stöd i familjen. De tre mindre syskonen har också individuella relationer med mamman och Susanne, de måste också beaktas så att deras relationer är bra. Grupp 2 Case Susanne. Om vi var som henne så hade vi velat ha en egen lägenhet, så vi slipper vara med mamman på loven för det verkar vara ansträngt. Men behöver en kontaktperson som supportar de båda. Hon vill ju ha en relation med sin mamma, men de behöver en kurator hjälp och en som är med när de träffas. Hon upplever nog att det är hennes mamma som behöver hjälp. LSS handläggaren, be henne hjälpa Susanne om kontakt i den nya kommunen. Så att hon inte är främmande om hjälp på den nya orten. Grupp 3 Case Susanne. Hamnade mer i den professionella sidan istället för brukar & närståendeperspektivet. Samtalsterapi behöver mor och dotter gärna med en tredje part. Samt var för sig. De ska även få välja vem de vill prata med. 8

Socialsekreterare och handläggare behöver de hjälp av. Mamman kanske är så deprimerad att hon kanske inte vet vad hon vill ha hjälp med. - Socialsekreterarna. - Handläggare - Se det friska och stärka självkänslan hos båda. - Ekonomi - Stödfamilj åt syskonen - Var är pappan, papporna? Mamma behöver avlastning för barnen, egen tid, en egen hobby. Är så deprimerad och behöver hjälp. Har fått behandling men det har inte hjälpt. Behöver hjälp med vardagen, har mycket skuldkänslor. Mamman och Susanne bråkar jämt. Susanne behöver en kontaktperson, en jämnårig att prata med, någon som förstår henne. Att Susanne förstår att hon kanske har för mycket negativa tankar. Behöver hjälp, mer hjälp, förnya med LSS och kanske förändra det. Vill ha en egen lägenhet. Måste lära sig hantera sina skuldkänslor. Mor och dotter behöver göra något roligt tillsammans, något positivt som kan stärka dem. Att prata med en kontaktperson, kanske varsin kontaktperson. Någon som hjälper dem att prata och reda ut. Hitta på saker tillsammans och någon som hjälper till att se det hela ur ett annat perspektiv. Att de båda duger gott så som de är, det de gör är bra. Grupp 4 Case Susanne. Professionellt perspektiv Diskutera situationen mellan mor och dotter, hur vill de att relationen ska se ut? De måste vara med och bestämma hur detta ska se ut. Stärka båda mamma och dotter när Susanne kommer hem, att det är något positivt och inte negativt att hon kommer hem. Varför bråkar dem? Man måste ta reda på VARFÖR de bråkar. Det är inte bara att hon är en tonårig utan att det måste ligga något mer i det. Att Susanne får ett eget boende, och skapar en bättre kontakt och starkare kontakt. Att hon får nya kontakter så de kan skapas en ny bra och stark relation och att de kan utgå ifrån det. Föra diskussion mellan mor och dotter på neutral mark, med kanske en tredje person närvarande så att det inte blir kroppsligt. Det som är viktigt att det inte är i hemmet. Man ska också se till att kolla över språket, mor och dotter kanske pratar olika språk. Tonåringen pratar annorlunda än sin mamma. Det kan vara så att de vill samma sak men att de missuppfattar varandra och därför är det viktigt med en tredje part. 9

En kontaktperson för mamman som kan hjälpa med barnen. Och kanske Susanne kan passa småsyskonen, men de måste först starta en dialog så att de förstår varandra. Grupp 5 Case Susanne. Ur ett professionellt perspektiv. Man fick reda på lite genom det som stod i caset, men de såg att Susanne alltid mådde dåligt när hon kom hem och hon mådde bra i skolan. Mamman mår jättedåligt och behöver en avlastningsfamilj för småsyskonen då hon behöver lite lugn och ro. Så länge som hon mår så dåligt, kan det vara svårt att komma hem och prata. Men mamman behöver en kurator/psykolog kontakt och även Susanne. Detta först och sedan för man samman dem för att prata. Susanne behöver en egen lägenhet, eftersom hon bott borta så länge. Socialen brukar ordna lägenhet när som Susanne bott borta så länge. Så de kommer att ordna sig, en egen lägenhet. Susanne är målmedveten och viljan finns. Hon vill in på en utbildning. Så länge mamman mår dåligt har hon svårt att ta in något annat, då hon har barnen hela tiden. Hur mycket kan hon ta in? Pappan finns ju inte. Hon kanske kan få lite boendestöd hemma också, man får börja lite smått. Mamman behöver mest hjälp, om inte hon mår bra kan inte Susanne må bra. Sammanfattning stärka relationen Se resurserna Samtalsterapi välja själv vem man ska prata med Avlastning för mamman, att mamman behöver mer hjälp än Susanne Att de ska försöka göra mer saker tillsammans Att de pratar förbi varandra då de kanske inte har samma språk. Stötta Susannes målmedvetenhet Stötta Susanne att få egen lägenhet. 10

Gruppdiskussioner den 2 maj, 2011, länssjukhuset Halmstad. Upplägget ändrats från att jobba med fyra case till tre, samt att man tittar både på professionens perspektiv och brukar- och anhörigperspektivet. Grupp 1 Jobbar med genomförandeplaner i kommunen enligt Boston modellen. Man ska lyssna, man ska så ett frö, och det får ta tid. Den boende ska motiveras, måste lyssna på individen. Lyssna in vad den boende/patienten känner i mötet med sjuksköterskan han ej kände förtroende för. Dementa kan vara svårare, då det måste gå mer genom anhöriga. Gemensamt genomföra målen. Större ansvar och det får ta den tid det tar. Verkliga åtgärder, sysselsättning ex. Clavis. Vad finns det mer? Kunna hämta information själva och kunna få informationen så att man i lugn och ro kan läsa genom informationen. Grupp 2 Anhöriga har ställts utanför tidigare och inte blivit omhändertagna, men det har ändrats och har blivit ett betydligt bättre samarbete. Krav på personalen har ökat mycket. Man hjälper varandra mer nu än vad man gjort förr. Att kunna påverka det är genom utbildning och kunskap. Genomförandeplanen används, alla gör olika men med genomförandeplanen är något som ser likadant ut. MI motiverande samtal, en coach på varje enhet som ska hålla det vid liv. Tror på enhetlighet, särskilt för dem som bor där. Hur ska man få den man intervjuar att själv få tänka så att man inte lägger det i deras mun. Viktigt att motivera de som bor på boendeenheterna. Tycker att det har gått framåt, att exempelvis att man jobbar med olika metoder och modeller. Som Boston modellen och MI. Man får inte stoppa upp utan att det måste gå vidare, många av de sjuka har biverkningar och viktigt att man berättar om hur man ska äta och hur man ska motionera för ett sunt liv. Grupp 3 Pratade viktigt om att få relationer till boendena, att man kan stötta dem och få dem att ta nästa steg. Att stötta dem så att de ex. vågar gå till något ställe själv m.m. Olika bakgrunder, de i hemtjänsten har väldigt kort tid för att kunna motivera. Medan de som jobbar inom assistans har mer tid att kunna motivera. 11

Idag jobbar man mer på den medicinska delen och symtomen, mindre på de rehabiliterande delarna. Vilket man borde fokusera mer på. Grupp 4 Case Sven Diskuterade kring Sven. Schizofreni, överviktig m.m. (Lättare att prata ur ett professionsperspektiv.) Trappa ner på konsumtionen av cigaretter, läsk, godis. Men sakta och först göra honom medveten om hur mycket han konsumerar detta. Att upprepa information då det kanske var längesedan han fick informationen samt att man inte alltid tar in all information när man fick den. Att motivera till mer motion, kanske inte säga att det är motion utan kanske att gå ut och fika. Informera om biverkningarna av medicinen. Sven måste lita på någon, att han hittar någon han kan lita på och denna person kan berätta om ex. biverkningar. En patientgrupp som man kan prata med. Positivt med sin nuvarande situation, motionen ska inte ses som en bestraffning utan som en möjlighet. Att det kanske räcker med att vara ute. Grupp 5 Case Lisa Kom alltid in på professionsperspektivet. Jobbade enligt det gamla sättet, det medicinska. Men att det kommer mer och mer av det nya synsättet. Enligt boendestödjarna så jobbar man enbart med det nya synsättet gentemot de andra formerna. Alla jobbar nog enligt det nya sättet men i olika nivåer. Att brukare får bli mer delaktig i sin behandling, att man inte bara tänker på den sjuka utan också på de anhöriga. Hur det sköttes, hur det kan påverka. Man utnyttja brukarens resurser och vilja, att boendestödjarna kommer in till hemmet och hjälper till. Men det är inte enbart bara i hemmet utan också utanför hemmet. Mer personaltäthet så att man kan lägga tid på sina brukare. Brukare som bor på boende har mer egen tid och får bestämma mer själva. Om de inte vill släppa in personalen någon dag så behöver dem inte det. Att man får vidga och upprätt att visa vad man kan få för hjälp. 12

Motivera till vad? Om individen vill ex. sova så får individen sova. Men om man motivera individen om något kanske individen inte vill sova. Exempelvis. Brukarna har mer rättigheter nu än tidigare, att de får vara mer delaktiga. Mer individanpassat än tidigare. Grupp 6 Case Sven Brukarperspektivet. Om Jag hade varit brukare hade jag varit besviken för att ingen frågade mig om vad jag själv visste. Vad jag förstod m.m. måste göra det på ett sätt som passar Sven. Det kanske inte är en gruppaktivitet att få denna information. Kanske jobba mer där han bor att jobba med att få honom att komma ihåg och jobba med en sjuksköterska. Tillit, han litar inte på sjuksköterska och det är kanske då någon annan ska pratar med Sven om diabetes. Samt hans övriga Problem. Jobbigt att fokusera på hur dålig man är utan man får vända på det och prata mer om vad som är hälsosamt. Inte sopa bort alla laster direkt, slutar man med en så får man en ny last. Är det viktigt att sluta med allt på samma gång? Om han ska sluta med godiset och det söta för sin diabetes kanske han kan få ha kvar sina cigaretter ett tag till? Vad kan man sätta upp för mål för att hjälpa honom med att komma på rätta med sin diabetes? Istället för att fokusera på hur dåligt det är. Stöd. Anhörigstöd. Han har inte bott så länge på hemmet och det finns ju kunskap om vad han gillade att göra innan han flyttade det. Kontakta anhöriga om detta och engagera dem i det hela. Metoder. Har precis börjat i en ny sväng. Det är viktigt att man fortsätter med utbildning, om det är ex. gruppbostad att man avsätter tid till uppföljning av individerna och har det tätt. Det är inte alltid möjligt för en brukare att orka med sammanställningen av att det är fem-sex personer som sitter runt ett bord. Men det är en fördel då alla får informationen samtidigt och på så vis kan man samverka mera. Öka delaktighet och självkänslan. Samordnarindividuellplan (SIP). Många som måste samverka kring Sven och då är det en viktig del att använda sig av SIP. Så att det inte blir något hitte på. Kan vara så enkelt att han inte trivs på hemmet och det är kanske är för att han inte trivs på boendet. Man vet ju inte historien bakåt, var det någon i familjen som haft diabetes? Vet så lite om honom. Då är det viktigt med anhöriga så att de kan fylla i luckorna som Sven själv inte kan fylla i. 13

Grupp 7 Case Lisa Försökte hitta ett förhållningsätt, de valde Lisa och brukarperspektivet. Tyckte att genom det de läst, det är mycket som sagts. Man är på väg att använda sig mycket mer av återhämtning och rehabilitering, alla kan så mycket. Lisa är i centrum och frågar henne ur hennes perspektiv. Hur vill hon ha det? Frågade mamma om helheten. Även med andra i hennes närhet om det skulle behövas. Man försöker samverka med Lisa för att försöka få henne tillbaka in i samhället. Jobba med den sociala biten och kanske hjälpa henne att flytta hemifrån. Allt ska gå i Lisas egna takt, hon måste få förtroende för oss innan insatser görs. Måste vara i Lisas takt. Om det misslyckas så ska hon veta att vi står i bakgrunden och hjälper henne så att hon inte tappar motivationen. Hjälpa mamman också och stötta henne och hjälpa henne gentemot Lisa. Kontaktperson till Lisa. Förstärka och kompetensutveckling, samordnarindividuellplan. När allt har fallit på plats, då är det viktigt att personalen backar i tid så att hon kan bli allt mer självständig. Så att det inte blir för sent så att hon vågar stå på egna ben. Grupp 8 Case Sven Det var inte så lätt, men började med de dåliga sakerna. Dålig kontakt med sköterskan, som sjuksköterska ska man också kunna säga att ens kommunikation inte är så bra utan att någon annan kanske ska ta över detta. Att enbart ha en läkartid om året är inte bra. Sven har inte upprätt någon trygghet till personalen, man måste börja jobba på förtroendet. Samverkan är jätteviktigt, alla enheter måste vara medvetna om detta. Det är viktigt för brukarens skull så att det blir rätt vård för individen. Vi som personal bestämmer en massa och får utbildning, Det gäller att tala till honom och med honom och få honom att förstå, samt att vi vet att han förstår m.m. Var även inne på anhörig. Det är inte bara tillgodo att jobba med anhöriga, man får försöka prata med anhöriga och försöka få upp honom på banan. 14

Även om vi skulle motivera Sven till en massa saker så är vi ändå styrda av lagar och regler samt ekonomi. Finns många idéer som man vill göra men oftast kan man inte genomföra det för att det inte finns någon budget för det. Grupp 9 Case Kjell Fixar honom fysisk på sjukhuset, och han skickas hem men han mår inte bra och alla märker det. Att se hela människan missade sjukhuset helt. Tycker att man blivit bättre på det idag men det finns fortfarande mycket att jobba med. Brukare och anhöriga måste få synas och ge dem stöd. Men för att kunna ge dem stöd måste vi kunna veta vad vi kan erbjuda. Vårdplanering måste göras, det är inte klart med vart ansvaret ligger att göra vårdplanering. OM man ska kunna hjälpa måste man veta vart ansvaret ska läggas. Måste bli tydligare om vilka riktlinjer som finns och vem som har ansvaret. Måste veta detta för att kunna hjälpa anhöriga och brukare. Hur kan man skapa tillit om man inte vet vad man pratar om. Vill inte att individerna ska behöva åka fram och tillbaka utan vårdplan. Vill ha mer samverkan och utbildning för att kunna bli bättre själva. Grupp 10 Case Lisa Diskuterade kring de insatser hon hade nu, drog slutsatsen att man i stort sätt bara behandlar hennes diagnos med medicin. OM man hade använt sig av andra metoder också hade man kunnat hjälpa henne på ett annat vis. Om man gjort något betydligt tidigare, i skolan, så kanske hon inte hade haft den diagnosen idag. Om man haft en större delaktighet från början så hade de kunnat få mer information. Risken att bli överkörd som patient om man inte är tillräckligt informerad. Att man har något att säga till om när man är bättre informerad. Känns som att man är ute efter snabba lösningar. Att arbeta rehabiliterande tar längre tid men det är det som är bättre. Idag söker brukarna mer själva på internet för andra lösningar, mediciner m.m. Lyssna mer på patienten om dess biverkningar av medicinen. OM patienten får vara mer delaktig i behandlingen så är det lättare för brukaren att säga vad man tycker. Det ska vara ett samtal inte en befallning. 15

Gruppdiskussioner den 3 maj, 2011, länssjukhuset Halmstad. Grupp 1 Case Sven Han har varken sjuksköterskorna eller läkaren utan de ingår i konceptet på boendet. Sven hade ingen kunskap om diabetes. Information från rätt person, ex. diabetessjuksköterska borde prata med Sven som kan ge honom fler alternativ än sötsaker som godis. Kuratorskontakt för att i grund och botten finns det säkerligen en orsak till hans beroende av godis. Han kanske har någon han har mer förtroende på boendet och kan prata med denna personen mer. Att få någon sorts utbildning om diabetes och vad det handlar om. Kanske också en kurs tillsammans, han och personalen han har förtroende för. Fråga Sven om vad han vill, ge honom tid att fundera och tänka på det. Att Sven får träffa andra som har diabetes som han kan känna igen sig med och yttra sig. Kan vara svårt att skilja om vad som är biverkningar och inte av medicinen. Anhörig som kanske kan hjälpa till och förklara för honom. Men han kanske har tröttnat på sina släktingar, man vet inte vad han har för relation till sina anhöriga. Att försöka hitta något annat intresse som han kan ha glädje av, ex. om han tycker om bilar eller sport möjligen. Något som kan vara intressant, ge honom erbjudande och inte bara säga åt honom. Utan att han ska vara delaktig i det hela. Att personalen ska tänka efter också, att göra om maten så att den blir mer vänlig mot diabetiker. Att göra efterrätt som han kan äta, inte den sötaste utan mer vänlig. SÅ att han också kan känna gemensamheten och känna att han får unna sig något då och då. Kunskap och utbildning i detta förhållningssätt. Ändra vår syn på samhället, att se honom som en människa, hur hade vi själva velat ha det om det var vi? Hade vi också velat bli särbehandlade? Sockerberoendet måste fasas ut, man kan inte bara bryta det, han måste vänja sig av med det successivt. Det har varit en del av hans liv så det går inte att bryta av det helt och hållet. Man måste erbjuda honom något annat, så att det kan fylla det tomrum som det kommer att bli när han inte får äta godis. Han måste själv vilja göra något roligare, att röra sig mer och kunna gå ner i vikt och att hans diabetes blir bättre. Men han måste få välja själv och få kunskap att han vill. 16

Grupp 2 Case Sven. Ha en öppen dialog med Sven och komma fram till en infalls riktning och struktur. De ska komma fram till det gemensamt och en bra kommunikation. Sven ska vara delaktig i det hela. Tillslut ska man försöka bryta hans vana att gå och köpa godis. Fråga honom om varför han gör det, det kanske är så att han gör det för att han inte har något annat att göra och vill att tiden ska gå. Man kanske kan få fram att han vill göra något annat. Pratade även om att Sven ska vara delaktig i det hela och lösa det bäst för honom, öka hans förståelse för diabetes. Men även förståelse och kunskap för personal. Motivera till att träna med att laga mat tillsammans, handla tillsammans, andra alternativ till sötsaker. Motivera till aktiviteter och motion. Att försöka få en god spiral som för något gott med sig. Det är viktigt att det finns någon i personalen som han har tillit till. Försöka hitta någon till honom så att han kan anförtro sig till. Viktigt att man håller koll på hans blodsocker, då han hade gått runt flera månader innan detta gjordes. Måste utgå ifrån honom. Personalen måste jobba mycket, nätverksmöten m.m. Grupp 3 Pratade mycket om hur de träffade individerna på olika sätt i de olika förutsättningar som de har. Case Kjell. Familjen borde tillsammans få information kring sjukdomen och det som hör till detta. Vilket ansvar man själv har. Att friskvård är kanske viktigt att söka redan innan. Jämförde med kriminalvården, att det finns en strategi innan man släpps ut. Det borde även finnas här att det finns en strategi innan man skrivs ut och detta för hela familjen. Men även att man ska få in alla runt omkring, friskvård m.m. Men det kom också till den frågan om resurser, blir stor diskussion kring detta om resurserna som finns att tillgå. Signalerna för hjärtinfarkt kom tidigt och det borde finnas strategier redan i det stadiet. Det borde finnas så att det kan skjutas till tidigare och informationen till familjen. Om uppmärksamma signaler som kan tyda på att det blir så. 17

Grupp 4 Hamnade i tankar kring bemötande idag och de i gruppen är på olika ställen i hur de arbetar med det. De har samma grundtanke att få försöka få med individen att vara delaktiga. Många olika förutsättningar för alliansen för delaktighet. Skillnad mellan de som jobbar i hemtjänsten och i särskilt boende exempelvis. Som anhörig är det givetvis annorlunda hur man tänker kring detta. Att man kanske tänker att det händer så lite medan personalen tänker att de ska vänta ut individen att personen själv får välja. Viktigt att ha möte där individen får berätta för anhöriga tillsammans med personalen om hur de har lagt upp sitt arbete. Tanken finns att ha med det hälsofrämjande finns men det är inte alltid lätt att få med det i det praktiska arbetet. Handlar om förutsättningarna som man har där man jobbar och det ser ju olika ut. Grupp 5 Case Lisa. Vad vill lisa? Hon verkar ha fått en stämpel tidigt och sedan var det färdigt där. Men vad vill Lisa resten av livet? Något måste ju ha hänt de 23 åren, att luska i barndomen om det som varit positivt. Det får inte vara så tomt, att vi som personal måste hjälpa till att plocka fram det positiva för henne. Ingen har sett henne i skolan, det kanske är så för tjejer att man inte syns så mycket i skolan om man är tyst och inte gör så mycket väsen av sig. Case Kjell. Utbildning för hela familjen, då det är två tonårsbarn och de är så stora att de kan förstå. För mycket fokusering på psykiatrin, man kanske borde också tittat på andra saker. Pratade även om att göra en strukturerad plan som kunde gett honom trygghet. Om man har varit som han där man varit så stor och jobbat så mycket. Att det då är viktigt att göra ett schema så att han klarar att komma tillbaka. Men även information till frun så att hon kan stötta honom. 18

Grupp 6 Case Sven. Måste flytta hans fokus, det enda han tyckte var roligt var att gå till affären. Måste bryta mönstret och kanske gå till ex. Nissan. Relationsarbetet med klienten, han hade varit med så länge. Han har upplevt så mycket tidigare och försöka tänka på det här med närheten. Att följa med honom och prata med honom så kanske man kan se något som varit innan och finna något intresse och bygga vidare på det. Så att man kan lindra det hela. Som att köpa ett äpple istället för godis när man väl kommit fram till affären. Man får inte ge upp, går det inte första veckan eller andra eller tredje men fjärde veckan kanske det blir ett äpple istället för godis. Ex. som ur Topors föreläsning om brukaren klienten som inte nådde fram men hittade ett gammalt intresse. Case Kjell. Utskrivningssamtalet som är efter man opererats. Att få information om vad han varit med om m.m. Det var mycket oro i familjen, det finns ju professioner som kan hjälpa till med detta. Att han får hjälp av psykiatrin, men även försäkringskassan m.m. Att han ska försöka komma på fötter igen till sin arbetsplats. Inte lätt att veta att man är dödlig. Pratades också om ekonomi, att det är viktigt att man har en bra ekonomi. Att inte ge upp! 19