Hästgödsel en naturlig resurs

Hästgödsel en naturlig resurs Jordbruksinformation 10 2003

Hästarna blir allt fler i vårt land och hästsporten växer! Närmare en tredjedel av den svenska befolkningen har kontakt med hästar och olika verksamheter som växer fram kring hästar. Hästarna har en stor social, kulturell och ekonomisk betydelse i samhället. De bidrar också till ett öppet landskap, dels genom att beta, men också genom den areal som behövs för produktion av hästfoder. Hö och havre till hästar odlas på 150 000 200 000 hektar årligen. I Sverige finns det närmare 300 000 hästar. Detta motsvarar ca 70 % av antalet mjölkkor. Landets hästar producerar ungefär 2 miljoner ton gödsel per år. Detta är ca 10 % av den totala gödselmängden från alla husdjur i Sverige. Hästgödsel innehåller mycket växtnäringsämnen, varför det är viktigt att återföra gödseln till åkermark. I dag förekommer det att hästgödsel deponeras eller bränns, och på detta sätt går en viktig växtnäringsresurs förlorad. Målet är att hästgödsel ska utnyttjas bättre än vad som sker i dag, och att miljön inte ska påverkas negativt av vår hästhållning. Denna skrift vill förmedla kunskap i detta arbete till gagn för både hästägare, jordbruk och miljö. Skriften är en omarbetning av den tidigare (1995) av Jordbruksverket utgivna broschyren Hästar Gödsel och Miljö. Växtnäringshushållning Kretslopp Växterna behöver näring för sin tillväxt och dessa ämnen tas upp från marken. Hästen konsumerar sedan växterna och deras näringsinnehåll, antingen som bete eller som skördat foder. Det mesta av näringen återfinns i gödseln. Gödseln innehåller därför kväve, fosfor, kalium och andra ämnen som bör återföras till åkermark för att förse växtligheten med näring. I gödseln finns också mullämnen som hjälper till att bygga upp jordens struktur och bördighet. När gödseln återförs till åkern skapas ett kretslopp. Jordbruket levererar hö och havre till våra hästar, men vart tar gödseln vägen? Många av våra hästar finns på gårdar som själva har producerat fodret och därför kan sprida gödseln på egen åkermark. Andra hästar äter inköpt foder, men gården som levererar fodret har möjlighet att också ta hand om gödseln. I dessa fall cirkulerar näringen inom gården. Foder kan också köpas in från en gård, medan gödseln återförs till annan åkermark än den som producerade fodret. Detta är ett kretslopp utanför gården. Om gödseln inte återförs till åkermark bryts kretsloppet. Hästanläggningar i anslutning till tätort har oftast ingen egen areal att sprida gödseln på. Att köra gödseln till en avfallsanläggning är vanligt där gödseln antingen depo- 2

Cirkulation av växtnäringsämnen inom gården. Återföring av växtnäringsämnen till annan mark än den som producerade fodret. (Illustration: Kim Gutekunst) neras eller används på andra sätt (t.ex. vid rening av oljeförorenad jord eller som fyllnadsmassor). Deponering av organiskt avfall blir helt förbjudet från den 1 januari 2005. Växtnäring och mullämnen i gödseln är en förlorad resurs om de inte återförs till åkermark. För att gödseln ska spridas på åkermark krävs kontakter mellan hästhållare och lantbrukare. Det är viktigt vi alla hjälps åt att sluta kretsloppet! Kretsloppsprincipen är viktig eftersom jordens resurser är ändliga och måste förvaltas väl. Fosfor är ett ändligt växtnäringsämne och det är troligt att fosfortillståndet blir avgörande för om åkermarken är odlingsvärd i framtiden. Fosfortillståndet i marken beror till stor del på hur vi handskas med stallgödseln. 3

Växtnäring på avvägar Även om gödseln återförs till åkermark kan växtnäring gå förlorad. Kväve kan förloras från marken som nitrat genom utlakning och som kvävgas eller ammoniak till luften. Utlakning innebär att kväve som nitrat följer med överskottsvatten neråt i marken och detta kan bl.a. leda till skador på havsmiljö och grundvatten. Kväve avgår som kvävgas när det råder en syrefri miljö i marken, som t.ex. när marken är fuktig. Avgång av kvävgas är inget stort miljöproblem eftersom vår atmosfär till stor del består av kvävgas. Däremot förloras viktig näring som kunnat komma växterna till nytta. Djurhållning och hantering av stallgödsel leder till att kväve avgår som ammoniak. Ammoniaken faller sedan ner på marken och bidrar till markens försurning. Fosfor binds relativt hårt till markpartiklar och förloras därför genom ytavrinning (erosion), men kan även förloras genom utlakning. Kalium förloras mestadels genom utlakning. Förlusterna av kväve och fosfor kan leda till övergödning av vattendrag, sjöar och hav. Gödselmängd och växtnäringsinnehåll Träck och urin Den spillning hästen lämnar består av träck och urin. Träcken består huvudsakligen av osmälta foderrester och urinen av vatten och salter som passerat njurarna. Den mängd träck och urin som en häst producerar beror naturligtvis på hur mycket den äter och dricker, och därmed även på hästens storlek och hur mycket den arbetar. Hästar producerar ungefär tre gånger så mycket träck som urin. En häst som väger över 500 kg levande vikt producerar åtta till tio ton färsk träck och urin per år. Hästar under 500 kg levande vikt producerar mindre, från åtta ton till endast något eller några ton för de minsta hästarna. Detta motsvarar en daglig produktion av 20 till 30 kg träck och urin från en stor häst. En liten häst ger inte mer än en fjärdedel av denna mängd. Mängden strö som används påverkar också den totala mängden gödsel. Vidare sker en omsättning (nerbrytning) av gödseln i stall, under lagring osv. som gör att gödselvolymen minskar (läs mer under rubriken Omsättning och kompostering på sidan 12). Sammantaget betyder detta att produktionen av gödsel inklusive strö efter lagring kan variera från en mycket liten mängd upp till ca 14 m 3 (motsvarar ca 7 ton) per häst och år. Volymvikten för hästgödsel brukar sättas till ca 0,5 ton/m 3. Strömedel I stallet samlas träck och urin upp tillsammans med någon form av strö. De vanligaste strömedlen är halm, spån och torv. Valet beror av tillgång, kostnad m.m. Hästgödsel innehåller mycket strömedel, ibland upp till 90 %. Detta leder till låga volymvikter och därmed stora gödselmängder att hantera, samtidigt som det kan orsaka problem vid 4

spridning av gödseln. Ett sätt att minska mängden gödsel och ströandelen i gödseln är att vara noggrannare vid mockningen. Ta bara ut träck och det strömedel som är smutsigt, då går det dessutom åt mindre strö. Torv har bäst uppsugningsförmåga, därefter kommer halm och sist spån (se tabell 1 och diagram). Halm ger en gödsel med ojämn struktur. Torv och spån ger en kompakt gödsel med litet luftinnehåll, och den är lättare att sprida. Torv binder kvävet i gödseln bättre än andra strömedel. Med torv som strömedel förloras därför mindre kväve som ammoniak. Därefter följer spån och halm som har givit högre förluster i svenska studier. Läs mer om detta under rubrikerna Omsättning och kompostering på sidan 12 och Växtnäringsförluster under lagringen på sidan 14. Tabell 1. Olika strömedels förmåga att suga upp vatten. Strömedel Uppsugningsförmåga kg vatten/kg torrsubstans Halm 3 4 Torv 7 12 Spån 2 3 Källa: ur Steineck m.fl. Växtnäring i kretslopp (2000). Uppsugningsförmåga för olika strömedel. Gödselns växtnäringsinnehåll enligt några foderstater En vuxen häst avger ungefär lika mycket växtnäring med urin och träck som den tar upp med fodret. En unghäst eller ett dräktigt/digivande sto kommer inte att avge lika mycket näring som den tar upp med fodret. Detta beror på att unghästen bygger in näring i kroppen vid tillväxten och att stoet avger näring till fostrets tillväxt och sedan via mjölken till det växande fölet. Då det är mycket svårt att ta ut tillförlitliga prov för analys i gödseln är det ofta bättre att utgå från foderstaten för att beräkna gödselns innehåll av växtnäring. Sedan får du uppskatta hur lång tid som hästen har varit inne i stallet, och med hjälp av det räkna ut hur mycket gödsel och växtnäring som producerats. Tillsammans med växtnäringen i strö och foderrester utgör detta hästgödselns växtnäringsinnehåll. Om gödseln i rasthagen samlas ihop kan även den tid då hästarna går ute tas med i beräkningen. 5

Sporthäst eller fritidshäst i lätt träning, ca 1 timme arbete per dag, vikt 500 kg. Kg foder Växtnäring i träck per dag och urin, kg/år Foderstat N P K Grovfoder 8 32,2 4,9 45,4 Havre 1,5 8,7 1,7 2,4 Betfor 0,2 1,2 0,1 1,3 Mineralfoder 0,075 0 1,1 0 Ströhalm 3 5,5 1,1 8,8 SUMMA 47,6 8,9 57,9 Tävlingshäst eller hårt arbetande häst, mer än 3 timmars arbete per dag, vikt 500 kg. Kg foder Växtnäring i träck per dag och urin, kg/år Foderstat N P K Grovfoder 9 36,2 5,5 51,0 Havre 3 17,3 3,5 4,9 Betfor 0,3 1,9 0,1 1,9 Mineralfoder 0,075 0 0,7 0 Ströhalm 3 5,5 1,1 8,8 SUMMA 60,9 10,9 66,6 Ponny,lätt till medelhård träning/tävling, vikt 300 kg. Kg foder Växtnäring i träck per dag och urin, kg/år Foderstat N P K Grovfoder 5,5 22,1 3,4 31,2 Havre 1 5,8 1,2 1,6 Mineralfoder 0,05 0 0,7 0 Ströhalm 3 5,5 1,1 8,8 SUMMA 33,4 6,4 41,6 Här finns exempel på hur gödselns växtnäringsinnehåll kan beräknas med utgångspunkt från några foderstater. Tänk på att siffrorna visar den mängd växtnäring som produceras om hästarna står på stall året om. I alla tabeller anges kväve (N) i färsk gödsel, dvs. före förluster. Kväve utsätts för förluster på olika sätt, kväveinnehållet i färsk träck och urin säger därför inte hela sanningen om mängden kväve i gödseln då den sprids på åkern. Däremot återfinns mängden fosfor (P) och kalium (K) i gödseln. Som framgår av foderstaterna på denna sida kommer näringsämnena i träck, urin och strö från en häst att variera kraftigt (se tabell 2). Fosforinnehållet i gödseln kan vara högre än vad som visas i beräkningarna ovan, eftersom många hästar överutfodras med mineralfoder som innehåller mycket fosfor. Det finns givetvis andra tänkbara foderstater som ytterligare kan öka variationerna. Dessutom finns det en stor variation i de enskilda fodermedlens innehåll av olika växtnäringsämnen. Därför är det nödvändigt att ta hänsyn till foderstaten vid beräkning av gödselns växtnäringsinnehåll. Källa: Cecilia Müller, Institutionen för husdjurens utfodring och vård, SLU. Tabell 2. Innehåll av växtnäring i gödseln under ett helt år om hästarna står på stall året om beräknat på tidigare angivna foderstater. N P K kg/häst och år 33 61 6 11 42 67 6

Tabell 3. Innehåll av fosfor och kalium i gödsel under ett år från olika typer av hästar. Hästar, Antal dagar på stall Fosfor, Kalium, antal (+ ev. rasthage) dividerat kg kg med 365 dagar Sporthäst/fritidshäst i lätt träning x 9 = x 58 = Tävlingshäst/hårt arbetande häst x 11 = x 67 = Ponny i lätt till medelhård träning/tävling x 6 = x 42 = Summa kg alla hästar Enklare sätt att beräkna gödselns innehåll av fosfor och kalium Växtnäringsinnehåll per antal hästar av olika typ Tabell 3 ovan kan användas för att beräkna hästgödselns ungefärliga innehåll av fosfor och kalium. Siffrorna kommer från de tidigare redovisade foderstaterna och tabellen för gödselns innehåll av växtnäring (tabell 2). Detta beräkningssätt passar bra om du av någon anledning inte har tillgång till hästarnas foderstat, t.ex. vid köp av hästgödsel. Tänk på att siffrorna visar den mängd växtnäring som produceras om hästarna står på stall året om. Beräkningsexempel: 50 sporthästar eller fritidshästar i lätt träning, 120 dygns betesperiod då hästarna går ute dygnet runt, resten av årets dygn (245) är hästarna ute 6 timmar (0,25 dygn) och inne resten av tiden (0,75 dygn). Gödseln i rasthagar/beten samlas inte ihop, därför räknas inte den tiden med: 50 x 245/365 x 0,75 x 9 = 227 kg fosfor. Växtnäringsinnehåll per ton gödsel efter lagring Detta beräkningssätt kan du använda om du har tillgång till hästgödsel, men inte vet något om hästarnas antal eller storlek osv. Tänk på att siffrorna är mycket ungefärliga! Tabell 4. Innehåll av fosfor och kalium i hästgödsel efter lagring, torrsubstanshalt 30 % P K Innehåll, % av gödselvikten 0,15 0,85 Innehåll, kg per ton gödsel 1,5 8,5 7

Gödsel i stall och rasthage Stallet När hästen står på stall hamnar träck och urin i det strö som finns i spiltan eller boxen. Då träck och urin lämnar hästen övergår de från syrefri till syrerik miljö. Detta innebär att nerbrytningen av det organiskt bundna kvävet påbörjas. Merparten av kvävet i träck och urin är organiskt bundet. I urin går nerbrytningen snabbt, medan kvävet i träcken endast frigörs långsamt. Under nerbrytningen bildas ammoniak och koldioxid. Eftersom urinen bryts ner snabbt så är det urinen som är den huvudsakliga källan till ammoniakbildningen i stallet. Ammoniak brukar kännas på lukten! Den ammoniak som bildas går ut genom ventilationen och på detta sätt förloras kväve. Förlusterna i stallet uppskattas till 10 15 % av det totala kväveinnehållet i gödseln. I stallet sker inga förluster av fosfor och kalium. Betet och rasthagen Betet har ett sammanhängande växttäcke som binder ihop markytan och skyddar mot utlakning och erosion av växtnäringsämnen. Om hästarna inte tillskottsutfodras är växtnäringsbortförseln (hästarnas betande) lika stor som växtnäringstillförseln (hästarnas gödsel) på betet. Växterna tar upp växtnäringen som tillförs med gödseln. Detta innebär att det finns ett fungerande kretslopp. Förlusterna av kväve till luften i form av ammoniak uppskattas till ca 10 % av det totala kväveinnehållet i träck och urin som hästarna avger på betet. Exempel på en lerig, upptrampad rasthage. (Foto: Lill Gusén) 8

Växtnäringsflöden på ett bete. (Illustration: Kim Gutekunst) En rasthage består ofta av upptrampad jord. Det finns inget växttäcke som kan ta upp växtnäringen som hästarna avger och skydda mot växtnäringsförluster. Gödsel från rasthagar bör därför regelbundet samlas upp och läggas på gödselhögen. Detta kan vara svårt under vintern eftersom gödseln då fryser fast. Ett sätt att minska risken för växtnäringsläckage är att ha så pass stora rasthagar att hästarna inte förstör växttäcket. För att bevara växttäcket intakt behövs i storleksordningen 0,1 0,5 ha (1 000 5 000 m 2 ) yta per häst. Hur stora hagar som behövs beror bl.a. på markbeskaffenheten, tjälens varaktighet och hur hagarna används. En styvare jordart, enbart kortare period med tjäle samt ett intensivt utnyttjande gör att det behövs större rasthagar. Läs mer i boken Att bygga häststall från SLU (se litteraturlistan). Det är också bra om arealen kan växlas, så att det odlas något annat på marken när den har varit rasthage en tid. Om hästarna utfodras i rasthagen bör utfodringsplatsen flyttas med jämna mellanrum, eftersom det ansamlas foderrester där. I betesmarker med stora naturvärden bör du inte tillskottsutfodra, och då miljöersättningar för biologisk mångfald utgår för att sköta betesmarker är det i många fall inte ens tillåtet. Reglerna för miljöersättningar kan också innebära förbud mot att ha hästar i naturbetesmarker vintertid. Din länsstyrelse kan ge mer information om detta. 9

Lagstiftning och egenkontroll Miljöbalken När det gäller hästhållning och hantering av hästgödsel är det främst miljöbalken (1998:808) som reglerar detta. I miljöbalken finns allmänna hänsynsregler men också särskilda regler för miljöhänsyn i jordbruket som kan vara aktuella. Miljöbalkens regler kompletteras av förordningar utfärdade av regeringen och föreskrifter utfärdade av statliga myndigheter. Miljöbalkens syfte och mål är att främja en hållbar utveckling så att vi och kommande generationer får en hälsosam och god livsmiljö. Vi som lever nu får inte uppföra oss på ett sätt som skadar miljön och utarmar naturresurserna, vi har ett ansvar att förvalta naturen väl. Reglerna i miljöbalken innebär bl.a. att du som verksamhetsutövare är skyldig att ta miljöhänsyn i det dagliga livet. Du måste också känna till verksamhetens miljöpåverkan och vidta åtgärder för att minimera dessa. Dessutom ställs det krav på att du själv är aktiv och inhämtar kunskap om nya lagar och regler. För den hästhållning och hantering av gödsel som sker inom ett jordbruksföretag gäller särskilda regler för hänsyn till natur- och kulturvärden, begränsning av antalet djur per ytenhet och försiktighetsmått vid gödselhanteringen. Hästar kan även förekomma på mark som inte ingår i ett jordbruksföretag, t.ex. på ridskolor. Innebörden av miljöbalkens regler är att samma hänsyn, i möjligaste mån, ska tas här som inom ett jordbruksföretag. Ta kontakt med din tillsynsmyndighet (kommun eller länsstyrelse) om du är osäker på vilka regler som gäller för din verksamhet, eller om du har frågor i största allmänhet. Lagar och minimikrav för hur hästens miljö ska se ut och hur hästen ska skötas finns i djurskyddslagen. Detta kan du läsa mera om i skriften Djurskyddsbestämmelser hästar från Jordbruksverket (se litteraturlistan). Djurtäthetsbestämmelser Djurtäthetsbestämmelserna i Jordbruksverkets föreskrifter (SJVFS 1999:79) om miljöhänsyn i jordbruket säger att det får finnas högst tre hästar per hektar tillgänglig areal för spridning av stallgödsel. Bestämmelserna gäller samtliga jordbruksföretag som har fler än 10 djurenheter (läs mer om djurenhetsbegreppet under rubriken Tillståndsoch anmälningsplikt). Spridningsarealen kan bestå av åkermark under eget bruk, åkermark på annan jordbruksfastighet (om bindande spridningskontrakt på minst fem år finns) samt betesmark. Betesmark får utgöra högst 50 % av spridningsarealen om hästarna går på bete under halva året. Bestämmelserna baseras på fosforinnehållet i stallgödseln och motsvarar lite drygt vad en normal gröda behöver av fosfor årligen (22 kg per hektar och år). På detta sättet blir stallgödseltillförseln lagom stor och risken för växtnäringsförluster minskar. 10

Du får ha högst tre hästar per hektar spridningsareal för stallgödsel. (Illustration: Kim Gutekunst) Tillstånds- och anmälningsplikt För att driva jordbruk eller annan djurhållande verksamhet med mer än 200 djurenheter krävs tillstånd. 1 djurenhet motsvarar enligt förordningen (1998:899) om miljöfarlig verksamhet och hälsoskydd 1 häst, inklusive föl upp till sex månaders ålder. Tillstånd söks hos länsstyrelsen. Anmälningsplikt råder om verksamheten omfattar mer än 100 djurenheter, och anmälan görs till kommunen. Egenkontroll Inom hästhållningen, precis som inom övriga branscher, ska den som har en verksamhet som kan påverka miljön och människors hälsa utföra egenkontroll. Egenkontroll innebär för dig som verksamhetsutövare att du ansvarar för att verksamheten bedrivs på ett miljömässigt acceptabelt sätt och att du kan visa detta. Du ska fortlöpande planera och kontrollera så att verksamheten bedrivs så att olägenheter för människors hälsa och miljön undviks och förebyggs. Du måste själv undersöka eller hålla dig underrättad om verksamhetens påverkan på miljön. För att underlätta din egenkontroll kan du använda dig av checklistor som har tagits fram. Via Hästnäringens Kvalitetsoch Miljöråd (se litteraturlistan) kan du få tillgång till bl.a. Checklista för miljöhusesyn inom ridsporten. Även LRF har en checklista för miljöhusesyn som passar bra att använda. Checklistan vägleder dig så att du kan kontrollera hur väl du följer gällande lagar och regler, och få en uppfattning om vad du behöver förändra i din hästhållning. 11

Lagstiftningen kring egenkontroll finns i miljöbalkens 2 kap. och i 26 kap. 19. För företag som är anmälnings- eller tillståndspliktiga finns dessutom särskilda regler i förordningen (1998:901) om verksamhetsutövares egenkontroll. Lagring av hästgödsel Omsättning och kompostering Hästgödsel kan innehålla mycket strömedel, ibland upp till 90 %. Detta innebär att gödseln har en låg volymvikt och vattenhalt, vilket gör gödseln besvärlig att sprida och bruka ner. Vid gynnsamma förhållanden sker en omsättning (kompostering) i gödseln under lagringen. Omsättningen innebär att organiskt material i gödseln bryts ner av mikroorganismer och därmed minskar gödselns vikt och volym. Gödseln blir då lättare att sprida, billigare att transportera och den får högre koncentration av växtnäringsämnen. För nerbrytningen behöver mikroorganismerna bl.a. organiskt material, vatten och syre. Under komposteringen bildas ammoniak, koldioxid, vatten, mullämnen m.m. samt värme. Kol/kväve-kvoten Nerbrytningsprocessen påverkas av hur mycket kol (C) respektive kväve (N) det organiska materialet innehåller. Optimal C/N-kvot är ca 30:1. En högre kvot ger inledningsvis en långsam kompostering p.g.a. brist på kväve i förhållande till mängden kol. Hästgödsel i strängkompost. I bakgrunden en kompostvändare. (Foto: Lill Gusén) 12

En lägre kvot ger snabb nerbrytning, men även större kväveförluster i form av ammoniak p.g.a. att kväve finns i överskott. Kol/kväve-kvoten sjunker under processens gång. Kvoten är högst för spån, därefter följer torv och halm. Detta är en av anledningarna till att nerbrytningen av gödsel med spån eller torv går långsammare än nerbrytningen av gödsel med halm. En viktig faktor är också att spån och torv innehåller mer svårutnyttjade former av kol, i jämförelse med kolkvaliteterna i halm. Vatten Vatten behövs för att mikroorganismerna ska kunna arbeta. Hästgödsel är ofta för torr för att komposteringsprocessen ska fungera bra, och det gäller speciellt gödsel med halm som strömedel. Därför kan det vara nödvändigt att tillsätta vatten. Optimal vattenhalt är ca 50 70 %. Det optimala värdet varierar med materialets struktur. Ett grovt material kan generellt tillåtas ha en högre vattenhalt, medan ett mera finfördelat material kräver en lägre vattenhalt. Vid rätt fuktighet ska vattendroppar tränga fram mellan fingrarna när du tar en näve av kompostmaterialet och kramar ihop det. Rinner det vatten om handen är komposten för blöt och kommer det inget vatten är materialet för torrt. Syre Luftväxling i materialet är viktigt för bortförsel av koldioxid, fukt och värme samt tillförsel av syre. Normalt sker det mesta av luftväxlingen i en gödselhög med hjälp av skorstenseffekten; luft utifrån sugs in från sidorna och varm luft stiger sedan uppåt i strängens mitt. Syretillgången kan du förbättra genom att blanda om gödseln så att materialet blir luckrare och tillåter mer luft att komma in i högen. Detta snabbar på processen betydligt och är en förutsättning för en fullständig kompostering av allt material. Hästgödsel med torv eller spån är kompakt och därför finns det risk för att syrehalten blir för låg i sådan gödsel. Om fast stallgödsel lagras och komposteras i sträng bör inte strängen vara högre än 1,5 m och inte bredare än 1,5 2,5 m. Undersökningar som gjorts av JTI (Institutet för jordbruks- och miljöteknik) visar dock att hästgödsel förmodligen skulle kunna lagras i större sträng p.g.a. gödselns goda struktur. För stor sträng ger ökad risk för att gödseln packas av sin egen tyngd, vilket leder till att luften inte kan ta sig tillräckligt långt in i strängen. Temperatur Temperaturen i gödseln ökar kraftigt när komposteringen sker, komposter med halm når ofta 60 70 C (gödseln brinner ). Den höga temperaturen gör att många av de ogräsfrön som finns i gödseln skadas, dock inte all flyghavre (läs mer under rubriken Problem med hästgödsel på sidan 21). En relativt stor kompost blir oberoende av omgivningens temperatur. Vi kall väderlek kyls komposten av om den är för liten. Det leder till att komposteringsprocessen går sakta eller stannar av. 13

Gödselvolym och vikt Gödselns vikt och volym minskar under komposteringen. Både vikt och volym kan vid en lyckad kompostering minska till ungefär hälften vilket också innebär att koncentrationen av bl.a. fosfor i gödseln fördubblas. Lämplig plats och tidsåtgång Lagring och kompostering av gödsel sker lämpligen på gödselplatta eller i container vid stallet, men kan också ske ute på det fält där gödseln ska spridas (lagring i stuka). På grund av den höga ströandelen räcker det oftast inte med några månaders kompostering för att gödseln ska gå att sprida. Kompostering brukar behövas under minst ett år, ibland till och med två år. JTI har i försök med hästgödsel provat snabbkompostering där gödselhögen blandas om ofta. I dessa försök har komposteringstiden minskats ner till sex åtta veckor, åtföljt av en lagringsperiod för eftermognad av komposten. Du kan läsa mer om komposteringsförsök med hästgödsel i rapport 280 och 313 från JTI (se litteraturlistan). Växtnäringsförluster under lagringen Under lagringen av fast stallgödsel kan 20 30 % av den totala kvävemängden i gödseln avgå som ammoniak. Variationen har dock visat sig vara stor. Försök med kompostering av hästgödsel vid JTI (Institutet för jordbruks- och miljöteknik) visar på små förluster (3 11 %) med spån respektive halm som strömedel. Torv som strömedel gav förluster på mindre än 1 %. Ammoniakförlusterna påverkas bl.a. av C/N-kvoten (läs mer under rubriken Kol/kväve-kvoten på sidan 12) och ph-värdet i gödseln. Gödsel med torv har lägst ph. Lägre ph ger mindre ammoniakförluster. Kväveförlusterna i form av ammoniakavgång är som högst under de första 1 2 veckorna av komposteringen. Vid låg syretillgång kan kväve också förloras som kvävgas eller kväveoxider (främst lustgas). Utlakning från en kompost sker genom avrinning på ytan från gödselhögen och via utlakning genom gödselhögen. Eftersom hästgödsel ofta är torr är risken för utlakning från en gödselhög som lagras utomhus inte så stor. Låter du däremot gödseln ligga för länge och det kommer mycket stora mängder nederbörd, kan växtnäringsämnen utlakas. Täckning av komposten kan minska växtnäringsförlusterna, men också hindra syre från att komma in i gödselhögen. Vill du täcka högen med t.ex. plast är det därför bäst att lägga på den när den intensivaste komposteringsprocessen har klingat av. Då har merparten av ammoniakförlusterna redan skett, men du kan hindra utlakning av både kväve och kalium, främst under nederbördsrika perioder. Fosfor lakas normalt inte ut. Ett alternativ till plast är fiberduk som medger viss luftväxling. Täckning med halm, jord eller torv ger möjlighet för syre att komma in i högen, men har inte så stor effekt på växtnäringsförlusterna. Däremot kan en sådan täckning verka isolerande och hjälpa komposten att hålla rätt fuktighet. 14

Vad säger lagen? Lagringsutrymmen för stallgödsel på jordbruksföretag bör med god marginal klara lagringsbehovet under den tid som gödsel inte bör spridas. Den lagringstid som alla åtminstone ska klara av finns preciserad i bestämmelser om lagring. Enligt förordningen (1998:915) om miljöhänsyn i jordbruket ska jordbruksföretag i de känsliga områdena 1) ha minst åtta månaders lagringskapacitet för gödsel när det finns 10 djurenheter eller fler på företaget. I samma områden krävs minst sex månaders lagringskapacitet för jordbruksföretag med färre än 10 djurenheter som hålls i förvärvssyfte. I övriga delar av landet gäller kravet på minst åtta månaders lagringskapacitet när det finns fler än 100 djurenheter på jordbruksföretaget. Krav från tillsynsmyndigheten (kommun eller länsstyrelse) på större lagringskapacitet kan ställas av miljöskäl i speciella fall. Utanför de känsliga områdena finns i nuläget inga generella bindande regler för lagringskapacitet för jordbruksföretag med 100 eller färre djurenheter. Tillsynsmyndigheten ställer dock ofta samma krav på dessa företag ändå, med stöd i de allmänna hänsynsreglerna i miljöbalken. De känsliga områdena kommer att utökas framöver, därför är det lämpligt att du tar kontakt med din tillsynsmyndighet för besked om vad som gäller dig. Lagringskapacitet 1) Känsliga områden är Blekinge, Skåne, Hallands och Gotlands län, kustområdena i Stockholms, Södermanlands, Östergötlands, Kalmar och Västra Götalands län samt Öland. När du beräknar behovet av lagringskapacitet behöver du ta hänsyn till olika riktvärden som varierar med tanke på förhållanden på den enskilda gården. Typen av hästar och deras utfodring, mängden strö, spillvatten, nederbörd m.m. kan påverka betydligt. I tabell 5 finns riktvärden för behov av lagringskapacitet. Tabellen visar också hur stor lagringsyta som behövs om gödseln lagras till 1,5 m höjd. Den höga ts-halten hos häst- Tabell 5. Riktvärden för lagringskapacitet av hästgödsel. Lagringstid Behov av lagrings- Behov av lagringskapacitet, m 2 per i månader kapacitet, m 3 per häst häst vid 1,5 m lagringshöjd 6 7,2 4,8 8 9,6 6,4 10 12,0 8,0 12 14,4 9,6 15

gödsel göra att det är vanligt att lagra gödseln till 1,5 m höjd eller högre. I boken Att bygga häststall från SLU (se litteraturlistan), hittar du tips för hur du på bästa sätt anlägger en miljövänlig och väl fungerande gödselplatta, samt hur du åstadkommer en rationell gödselhantering i stallet. Tänk på att lagringsplattan ska vara utformad så att det inte finns risk för avrinning eller läckage till omgivningen. Stödmurar på en eller flera sidor om plattan underlättar stapling och tömning. På många hästgårdar förekommer lagring i container eller vagn utanför stallbyggnaden. Detta är fullt godtagbart så länge containern eller vagnen är tät och töms när den är full. Tänk på att glas, balsnören, plast och annat skräp inte hör hemma i gödseln! Lagring i stuka Hästgödsel har normalt hög torrsubstanshalt (mer än 25 %) och därför anses lagring i stuka på fält utgöra en liten risk ur miljösynpunkt. Hästgödsel bör därför kunna lagras i stuka om: Lagringen sker på det fält där gödseln ska spridas. Lagringsplatsen bör flyttas inom fältet vid återkommande lagring på samma skifte. Utläggningen kan ske utan att markskador uppkommer. Lagringsplatsen väljs så att ingen utlakning eller ytavrinning sker med vårflod eller häftigt regn. Marken bör vara plan och inte luta mot vattendrag eller vattenförande dike. Jordarten ska vara lera eller annan tät jordart som förhindrar snabb genomrinning genom markprofilen. Lagring ska inte ske i närheten av en vattentäkt. Hästgödseln sprids inom 1 2 år efter stukans uppläggning. Lagring av hästgödsel i stuka. (Foto: Lill Gusén) 16

Uppläggning av stuka behöver i de flesta fall inte längre anmälas till miljö- och hälsoskyddskontoret i kommunen. Prata ändå med din tillsynsmyndighet för råd och information om vad som gäller för stukor i din kommun, eftersom särskilda regler kan gälla inom t.ex. detaljplanerat område. Spridning av hästgödsel Markprocesser Grödan förses inte bara med växtnäring genom den gödsel som vi tillför, marken själv levererar också mycket växtnäring. Många växtnäringsämnen (bl.a. kväve och fosfor) finns tillgängliga i marken i organisk form, dvs. som mullämnen eller humus. Mineralisering är ett viktigt led i kretsloppet och innebär att organisk substans i marken bryts ner, och växtnäringsämnen blir då tillgängliga för växterna. Det omvända kan också ske, växtnäringsämnen kan fixeras genom organismers upptag i marken. Dessa båda processer pågår hela tiden parallellt. Tillgängligheten av växtnäringsämnen styrs också av kemiska förhållanden och reaktioner, t.ex. ändringar i ph-värdet. Fosfor är ett bra exempel på när ph-värdet är viktigt för hur mycket näring som är tillgänglig för växterna. Kväve tillförs även marken genom att baljväxter (t.ex. klöver, ärter) binder luftens kväve, eller genom nedfall från luften av nitrat eller ammoniak. Kalium kan tillföras marken genom nerbrytning (vittring) av lermineral. Växtnäringseffekt Hästgödsel innehåller mycket små mängder växttillgängligt kväve (ammoniumkväve) i jämförelse med andra gödselmedel. Av den totala mängden kväve är det bara ca 10 % som är ammoniumkväve. Du kan därför inte räkna med att hästgödseln ger något nettotillskott av kväve under den säsong som spridningen sker. Vid regelbunden spridning av hästgödsel kommer dock markens kvävelevererande förmåga att höjas. Sprids hästgödsel vart tredje år i givor om ca 20 ton/ha kan du efter en längre tids användning räkna med en årlig leverans till grödan med 15 20 kg kväve per hektar. Den rekommenderade kvävegivan kan då sänkas med motsvarande mängd. På grund av det låga innehållet av växttillgängligt kväve bör den direkta växtnäringseffekten av hästgödsel främst räknas på innehållet av fosfor och kalium. Gödseln innehåller stora mängder av dessa ämnen. Effekten av fosfor och kalium i stallgödsel ger samma effekt som motsvarande mängder i handelsgödsel. Hästgödseln innehåller också värdefulla mullämnen som bidrar till markens struktur och bördighet. När vi tillför hästgödsel, som oftast innehåller mycket strömedel, behöver markens organismer lite tid på sig för att bryta ner materialet och göra växtnäringen tillgänglig för växterna. Till en början kan det t.o.m. gå åt kväve till nerbrytningen eftersom orga- 17

nismerna behöver kväve som näring. Hur fort materialet kan brytas ner beror av hur mycket kol och kväve materialet innehåller, den s.k. kol/kvävekvoten. En hög kol/kvävekvot gör att nerbrytningen tar lång tid, och det går åt kväve i processen. Låg kol/kvävekvot innebär att nerbrytningen går fort och kvävet snabbt blir tillgängligt för växterna. På fält där strörik gödsel spridits blir grödan ibland ljusare och ser sämre ut. Detta beror på kvävebristen i marken som uppstår när spånet eller halmen ska brytas ner. Många tror att missfärgningen beror på att spånet är giftigt för växterna, men så är inte fallet. Givor och spridningstidpunkter Hästgödsel sprids lämpligtvis i givor om 20 30 ton/ha. Det är viktigt att gödseln sprids väl över den tillgängliga arealen, så att inte samma åkermark gödslas varje år. Då blir växtnäringstillförseln för stor på vissa skiften medan den blir för liten på andra. Oftast är det enklast att sprida och plöja ner hästgödseln relativt sent på hösten (oktober/november) inför sådd av spannmål nästkommande vår. Då hinner gödseln brytas ner under vinterhalvåret för att bättre komma grödan tillgodo under nästa års säsong. Om gödseln är välkomposterad kan den även spridas på våren före vårsådd eller på hösten före höstsådd. Gödseln kan också spridas till växande gröda, t.ex. vall, men då ställs stora krav på att gödseln är finfördelad och att den fördelas jämnt vid spridningen. Växtnäringsförluster vid spridningen I samband med att gödseln sprids kan ammoniak avgå till luften. Förlusterna är dock inte så stora eftersom innehållet av ammoniumkväve i gödseln är lågt. Snabb nerbrukning minskar ammoniakavgången. Ingen ammoniak avgår efter att gödseln brukats ner i marken. Vid spridningen sker inga förluster av fosfor och kalium. Vad säger lagen? Vinterspridningsförbud För att begränsa växtnäringsläckaget finns bestämmelser om spridningstidpunkter i Jordbruksverkets föreskrifter (SJVFS 1999:79) om miljöhänsyn i jordbruket. I hela landet gäller att stallgödsel inte får spridas under tiden från den 1 december till den 28 februari om inte nerbrukning sker samma dag. I Skåne, Halland och Blekinge ska nerbrukning ske inom fyra timmar. Utöver detta finns särskilda regler i de känsliga områdena (se karta sid. 15). I dessa områden råder totalt spridningsförbud för stallgödsel under tiden från den 1 januari till den 15 februari. Din tillsynsmyndighet (kommun eller länsstyrelse) ger dig gärna goda råd och hjälper dig tillrätta med information om gällande bestämmelser. 18

Begränsning vid höstspridning Mellan den 1 augusti och den 30 november får stallgödsel i de känsliga områdena bara spridas i växande gröda eller inför höstsådd. Fasta gödselslag, som hästgödsel, får dock från den 20 oktober till den 30 november spridas i Blekinge, Skåne och Hallands län på obevuxen mark, utan krav på höstsådd. Nerbrukning ska ske inom fyra timmar. I övriga delar av de känsliga områdena gäller att fastgödsel får spridas på obevuxen mark från den 10 oktober till den 30 november. Nerbrukning ska ske samma dag. Det är naturligtvis ännu bättre att sprida till en växande vall eller före en höstgröda som tar upp växtnäring. Detta minskar risken för växtnäringsläckage. Spridning i betesmarker Hästgödsel bör inte spridas på betesmarker förutom den spillning som hästarna själva avger på betet. Enligt Jordbruksverkets föreskrifter (SJVFS 1999:119) om hänsyn till natur- och kulturvärden får stallgödsel inte spridas i ängs- eller betesmarker om dessa markers värdefulla flora kan ta skada av spridningen. Spridningsteknik På marknaden finns flera olika typer av spridare för fastgödsel. De krav som ställs på gödselspridaren varierar beroende på typen av gödsel och till vilka grödor gödseln ska spridas. Det är viktigt att gödseln sönderdelas ordentligt vid spridningen så att kokor inte bildas och att spridningen är någorlunda jämn både i längsled och sidled. Växterna kan endast i mycket liten omfattning kompensera för ojämn spridning eftersom växtnäringen inte förflyttas i sidled och växterna bara kan ta upp växtnäring från den närmaste omgivningen. Gödselns struktur och möjligheterna till bra spridning påverkas av vilket slags strö som används. Med halm, särskilt långhalm, får gödseln en ojämn och kokig struktur. Den halmrika gödseln är svår att sönderdela med vanliga fastgödselspridare. Det underlättar om halmströgödseln först komposteras, men det ger större ammoniakförluster. Användningen av torv eller spån som strö gör gödseln lättare att sönderdela och sprida jämnt. De fastgödselspridare som används i dag sprider ofta ojämnt både i längsled och i sidled. För att göra spridningen så jämn som möjligt måste rätt avstånd hållas mellan kördragen. Ojämn spridning längs kördraget kompenseras genom att ändra körhastigheten. Jämn lastning av gödseln på spridaren påverkar också spridningsbilden positivt. 19

Gödselspridare Kombivagn med horisontella valsar Kombivagnen kan vara tillräcklig när gödseln är lätt att finfördela. Horisontella valsar ger en begränsad arbetsbredd, 2 3 m. Det innebär lägre spridningskapacitet och fler körspår. Kombivagn och spridare med vertikala valsar De vertikala valsarna ger en större arbetsbredd som kan komma upp till 8 10 m. Det ökar spridningskapaciteten och ger färre körspår, därmed minskar risken för packnings- och körskador. De större spridarna av typen med två svagt framåtlutande kraftiga valsar har visat mycket god förmåga att sönderdela och sprida även hårt packad och strörik gödsel. Kombivagn med enkel horisontell vals. (Foto: Lars Neuman) 2-stegsspridare Om gödseln är besvärlig att finfördela och sprida, kan den dyrare 2-stegsspridaren vara ett alternativ. I första steget rivs gödseln sönder av rivarvalsar och i andra steget kastas den ut av roterande horisontella skivor eller spridarvingar. Spridningsbredden är oftast större än föregående spridare, vilket ger en högre spridningskapacitet. Fastgödselspridare med vertikala valsar. 2-stegsspridare. Spridning med roterande skivor. (Foto: Lars Neuman) (Foto: Lars Neuman) 20

Problem med hästgödsel Ogräsfrön Flyghavrekärnor och andra ogräsfrön i gödseln kan vara ett problem som gör en del lantbrukare tveksamma till att ta emot hästgödsel. Uppvärmningen som sker i samband med en framgångsrik kompostering gör att många ogräsfrön skadas. De flesta ogräsfrön mister normalt groningsförmågan vid temperaturer över 60 C. Flyghavrekärnor kan dock i vissa fall överleva komposteringen. Rester av avmaskningsmedel Effekter av eventuella rester av avmaskningsmedel i hästgödsel diskuteras. De preparat som är aktuella är främst s.k. makrocykliska laktoner (t.ex. i avmaskningsmedlet Ivomec). När hästar behandlas med dessa medel bryts inte preparaten ner helt inuti djuret. En stor del (40 70 %) utsöndras via gödseln. Preparatet utsöndras i gödseln upp till två veckor efter en behandling. Gödsel som innehåller rester av makrocykliska laktoner dödar såväl larver som vuxna insekter som vistas i eller äter av gödseln. Ämnena påverkar också flera viktiga processer hos de dynglevande insekterna, t.ex. fortplantning och utveckling. Arterna är dock olika känsliga. Generellt är flugor och myggor känsligare än skalbaggar. Daggmaskarna tycks inte påverkas. Nerbrytningen av gödsel från djur som behandlats med makrocykliska laktoner kan ibland bli fördröjd, men i många fall märks det inte alls. Djur som behandlats med avmaskningsmedel med makrocykliska laktoner bör inte beta på naturbetesmarker under den tid preparatet utsöndras i gödseln. När gödseln sprids på åkermark får dock användningen av Gödseln kan innehålla rester av vissa avmaskningsmedel. Detta påverkar insekter som vistas i eller äter av gödseln. (Foto: Lill Gusén) avmaskningsmedel mindre betydelse. Då finns det gott om tid för nerbrytning av preparatrester eftersom gödseln oftast lagras en tid före spridning. För att minska risken att hästarna smittas av parasiter på betet är det viktigt att försöka hålla mängden parasiter på en låg nivå. Detta gör du bäst genom att planera användningen av betesmarkerna på ett bra sätt. Betesplanering innebär att du lägger upp en plan för när olika djurgrupper ska beta olika delar av betesarealen. För att få ett grepp 21

om parasitförekomsten hos djuren kan du ta ut träckprov för analys. Läs mer om detta i skriften Parasitbekämpning och biologisk mångfald från Jordbruksverket (se litteraturlistan). Gödselkontrakt Om du som har hästar inte har tillgång till egen areal att sprida gödsel på, gäller det att knyta kontakt med någon lantbrukare i trakten som kan ta hand om gödseln. Det är bra att upprätta ett gödselkontrakt där mängd, transport, pris m.m. regleras. Förslag på kontrakt kan du få från din länsstyrelse eller från Hästnäringens Kvalitets- och Miljöråd. Du kan t.ex. kontakta någon lantbrukare som du känner i närheten, han/hon kanske har tips på någon lämplig mottagare. Du kan också ringa till din länsstyrelse, kommun, eller till LRF och undersöka om de känner till någon som skulle vilja ta emot gödsel. Hästgödsel är godkänt för användning i ekologisk odling. Ekonomi Den växtnäring som finns i hästgödsel borde ge gödseln ett värde på marknaden. Trots detta måste den som ska avyttra gödsel vara beredd på att det kan kosta en del att bli av med gödseln. Vilket värde gödseln får beror helt på vem som ska ta emot den. De viktigaste faktorerna är transportavstånd, spridningskostnad, mottagarens behov av växtnäring till sin åkermark samt ev. packningsskador vid spridningen. Högst värde har gödseln för en granne med åkrar nära stallet, som har behov av både fosfor och kalium och som dessutom har tillgång till billig spridning. Ska gödseln däremot transporteras lite längre och åkermarkens behov av växtnäring är lägre så får du räkna med att det kostar pengar att bli av med gödseln. Vid JTI (Institutet för jordbruks- och miljöteknik) har ekonomin i olika hanteringskedjor för hästgödsel jämförts i ett examensarbete. Alternativen för hantering var lagring på gödselplatta, containerhantering och snabbkompostering. Dessutom jämfördes olika typer av slutanvändning; deponi på avfallsanläggning, övrig användning på avfallsstation (t.ex. rening av oljeförorenad jord) och spridning på åker. För små anläggningar med 5 10 hästar rekommenderas att en lantbrukare hämtar gödseln. Anläggningar med fler än 10 hästar får bäst ekonomi i ett containersystem. Kostnaden för snabbkompostering är hög, bl.a. beroende på kapitalkostnaderna, och passar bäst för större anläggningar. Resultaten från studierna visar att den billigaste slutanvändningen alltid är spridning på åkermark. Detta beror på att spridning på åkermark är det enda alternativet där växtnäringsvärdet har betydelse. Läs mer om undersökningen i Teknik för lantbruket, nr 90, 2001 från JTI (se litteraturlistan). 22

Vill du veta mer? Litteratur Att bygga häststall en idéhandbok. SLU, Institutionen för jordbrukets biosystem och teknologi, Alnarp. 2001. Djurskyddsbestämmelser hästar. Jordbruksverket, Jordbruksinformation 12-2003. Hästar gödselhantering. JTI, Teknik för lantbruket 82, 2000. Hästgödsel och ekonomi. JTI, Teknik för lantbruket 90, 2001. Hästar och ekologiskt lantbruk. Jordbruksverket, Jordbruksinformation 8-2001. Miljöanpassad hantering av hästgödsel. JTI, Rapport 280, 2001. Parasitbekämpning och biologisk mångfald. Jordbruksverket, 2002. Riktlinjer för gödsling och kalkning 2003. Jordbruksverket, Rapport 2002:11. Strängkompostering av hästgödsel. JTI, Rapport 313, 2003. Växtnäring i kretslopp. SLU, 2000. Lagar och regler Miljöbalk, 1998:808 Förordning om miljöhänsyn i jordbruket, 1998:915 Statens jordbruksverks föreskrifter om miljöhänsyn i jordbruket, SJVFS 1999:79 Förordning om miljöfarlig verksamhet och hälsoskydd, 1998:899 Förordning om verksamhetsutövares egenkontroll, 1998:901 Förordning om avfall, 2001:1063 Statens jordbruksverks föreskrifter om hänsyn till natur- och kulturvärden, SJVFS 1999:119 Statens jordbruksverks föreskrifter om djurhållning inom lantbruket m.m., SJVFS 2003:6 Informationsställen Kommunerna, www.svekom.se Länsstyrelserna, www.lst.se Jordbruksverket, 551 82 Jönköping, tfn 036-15 50 00, www.sjv.se Hästnäringens Kvalitets- och Miljöråd, Hästsportens Hus, 161 89 Stockholm, tfn 08-627 20 00, www.ridsport.se (välj rubriken Häst & Miljö ) SLU, Sveriges Lantbruksuniversitet, Box 7070, 750 07 Uppsala, tfn 018-67 10 00, eller Box 52, 230 53 Alnarp, tfn 040-41 50 00, www.slu.se, www.jbt.slu.se JTI, Institutet för jordbruks- och miljöteknik, Box 7033, 750 07 Uppsala, tfn 018-30 33 00, www.jti.slu.se LRF, Lantbrukarnas Riksförbund, 105 33 Stockholm, tfn 0771-573 573, www.lrf.se 23

Omslagsfoto: Urban Wigert Jordbruksverket 551 82 Jönköping Tfn 036-15 50 00 (vx) E-post: jordbruksverket@sjv.se Webbplats: www.sjv.se Broschyren har bekostats gemensamt av Sverige och EU ISSN1102-8025 JO03:10