Inventering av personer med psykiska funktionshinder

Rapportserie Inventering av personer med psykiska funktionshinder Resultat för Ånge kommun Författare: David Rosenberg, Rolf Dalin Rapport: nr 2007:13 ISSN 1653-2414 ISBN 978-91-85613-20-5 FoU Västernorrland Kommunförbundet Västernorrland

2

Förord När jag reflekterar på inventeringen som har nu genomförts i Ånge blir jag mest fundersam över några intryck jag fick under besöket på Ville Gille, kommunens dagverksamhet. Brukarna tog där upp tre olika idéer som jag har börjat förstå påverkar varandra och kan ses som central i problematiken för personer med psykiska funktionshinder, och även samhället idag. Utan inbördes ordning tog de upp hur tabubelagt det är att lida av psykisk ohälsa och hur mycket skam det finns kopplad till upplevelsen. Bara att bli stämplad som psykiskt funktionshindrad kan leda till en marginalisering och utanförskap som kan följa med i många år - om inte hela livet. En mycket rationell anledning för att många, särskild unga, undvika allting som kan ses som psykiatrisk. Samtidigt tog några av dem som var med i diskussionen upp hur svårt det kan vara att kämpa med ett psykiskt funktionshinder varje dag. Och hur viktig det kan vara att hitta en rastplats då livet i samhället, som Psykiatrireformen hade lovat, aldrig blivit så trevligt - inga jobb, ingen kontakt med den sociala gemenskapen och inget intresse överhuvudtaget från samhällets olika aktörer och representanter. Personer med psykiska funktionshinder är fortfarande osynliga och glömda i debatten om hur samhället ska utvecklas. Det är därför ett sådant ställe som Ville Gille kan vara viktig. Men här finns en paradox som vi tillsammans kunde lyfta fram under vår diskussion. Det är inte alls alla som vill dra sig tillbaka från samhällslivet på grund av sin psykiska ohälsa, tvärtom har många hamnat utanför på grund av en brist av möjligheter. Där det finns en brist av satsningar på rehabilitering och lite kunskap om återhämtning för personer med psykiska funktionshinder kan man lätt hamna utanför, och i sådana situationer är det lika väl att dra sig tillbaka till en rastplats och väntar. Här finns en kunskap som man kan ta till sig om och om igen. Ett grundläggande problem för många personer med psykiskt funktionshinder är att de varken har arbete eller meningsfull sysselsättning vilket medför att de bara har fritid och då förlorar begreppet (fritidsaktiviteter) sin innebörd. (Nationell psykiatrisamordning 2006) För att uppskatta en fritid, för att uppleva en paus som en paus, måste man ha någonting att välja då det känns bra att återgå till ett mer delaktigt liv. Dessa olika idéer som kom fram i vår diskussion på Ville Gille kan ses som en struktur som kan användas för att förstå siffrorna som har kommit fram i rapporten. Om vi utgår från att alla, även de som behöver ta en paus, vill vara med och delta i samhällslivet, hur ska vi utveckla ett stödsystem som kan erbjuda sådana möjligheter? Hur kan vi som har ansvar för stöd- och behandlingsinsatser jobba utifrån en vision om återhämtning? Hur kan vi samarbeta, inte bara med varandra, men utifrån en samhällssyn där personer med psykiska funktionshinder ingår? Sådana frågor kan vara svårt att svara på, särskilt då vi som forskar ofta kommer med olika och varierande information. Jag skulle föreslå för ni som blir intresserad, men inte är säker ta en stund och prata med dem som har upplevt psykisk ohälsa. Hälsa på hos Ville Gille, ta kontakt med RSMH, läs en bok skriven 3

av någon med egen erfarenhet. Det är de som kan hjälpa oss med vår egen osäkerhet och framföra problematiken. Tack till Ulla Andersson, Gunbritt Magnuson och alla som har engagerat sig i studien. David Rosenberg, oktober 2007 4

Inledning och bakgrund 6 Funktionshinder En fråga om delaktighet i samhällslivet 7 Syftet med den lokala undersökningen 8 Inventeringens syfte 9 Psykiatrireformen & socialpsykiatrin i Ånge kommun 10 Inventeringar av målgruppen i Västernorrland 10 Målgruppen 11 Metod 14 Den kvantitativa delen 14 Resultat 18 Rapporterade per kommundel 19 Förekomst av psykiska funktionshinder 19 Rapporterande organisation 21 Överlappning i rapportering 25 Ålder, kön och civilstånd 26 Försörjning och sysselsättning 33 Hälsa 39 Missbruk 45 Livsområden 47 Arbetsliv 50 Bostad 55 Socialt liv 58 Utbildning, personlig utveckling 60 Fritid 62 Sammanfattande tabell över livsområdenas mått på mismatch 64 Fokusgrupper 66 Slutdiskussion 75 Kontinuerlig uppföljning, uppsökande och informerande 76 Några slutsatser 78 Referenser 84 Bilaga: Kategorier för delaktighet i de olika livsområdena 86 5

Inledning och bakgrund Kommunerna måste ta sitt ansvar för att inventera, genomföra informationsinsatser och söka upp personer i målgrupper. Risken är annars stor för att människor med psykiska funktionshinder inte nås av socialtjänsten och att de verksamheter som byggs upp inte motsvarar målgruppens behov (SoS & Länstyrelserna 2005c). Drygt tio år efter att psykiatrireformen trätt i kraft, finns det en omfattande litteratur som har börjat beskriva reformens syfte, implementering och resultat. (Markström, 2003, SOS, 1999a). En gemensam slutsats kan påstås vara att gruppen fortfarande är osynlig i många sammanhang. Som citaten ovanför pekar på, finns många faktorer som kan ligga bakom gruppens svaga ställning i samhället. Till deras svårigheter att uttrycka sina egna behov kan vi lägga stigma kopplat till psykiska sjukdomar som kan ses som ett hinder till både individens möjligheter till ett bättre liv, och till samhällets förmåga att se personer med psykiska funktionshinder som individer och inte en homogen grupp. Då en eller annan individ som lidit av en psykisk störning har blivit våldsamt har man i media och kort därefter i den offentliga sektorn, blivit akut intresserad av problematiken inom svensk psykiatri. Samtidigt finns det många tusen individer som försöker leva ett liv med ett psykiskt funktionshinder och som har vardagliga behov som fortsätter att vara svåra att kartlägga och planera efter. Studien som beskrivs i rapporten kan ses som ett steg i processen där personer med psykiska funktionshinder kan börja synliggöras utifrån sin roll som samhällsmedlemmar och inte bara som de psykiska sjuka. Enligt 5kap 8 i socialtjänstlagen (SoL) ska socialnämnden göra sig väl förtrogen med levnadsförhållandena i kommunen för människor med fysiska och psykiska funktionshinder samt i sin uppsökande verksamhet upplysa om socialtjänstens verksamhet inom dessa områden. I planeringen ska kommunen samverka med landstinget samt andra samhällsorgan och organisationer. (Socialstyrelsen,1999) Kartläggningsprojektet som genomfördes under våren 2007 skulle ta hänsyn till kommunens uppsökande ansvar som underlag till planeringsprocessen inom socialtjänsten. I samarbete med FoU Västernorrland, landstingets psykiatri och primärvård, arbetsförmedling och försäkringskassa har socialnämnden genomfört en inventering/kartläggning av personer med psykiska funktionshinder. Med så många olika åsikter på problematiken kan man betrakta ett sådant projekt som ganska omfattande och med flera olika syften. Ett tydligt syfte för kommunerna är att definiera och inventera en målgrupp som de ska försöka stödja utifrån psykiatrireformens intention av goda levnadsförhållanden i samhället. Samtidigt finns det många indikatorer uppmärksammade av forskare (Markström 2003, Rosenberg 2004, Socialstyrelsen 1999b) som pekar på att reformens ursprungliga målgrupp har förändrats och har blivit svårare och svårare att beskriva som en tydlig, avgränsad grupp. Tvärtom, rör de sig i samhällslivet som individer med olika behov, olika sociala förhållanden och med olika relationer till samhällets stödsystem. Definitionen av målgruppen har förändrat och utvecklat 6

utifrån både ny kunskap och handikappolitiken i Sverige som har adopterat ett så kallades handikapperspektiv, mest tydligt i Socialtjänstlagens betoning på funktionshinder och inte diagnos. En kartläggning av de olika individernas behov, som de själva upplever dessa behov och inom ramen för deras liv i samhället idag, är ett annat syfte. Denna kartläggning var planerad som ett vidare steg i projektets försök att göra kommunerna "väl förtrogna med dessa levnadsförhållanden. Då vi siktade på att kasta ett brett nät för att inte missa personer som hade valt att antigen gå sin egen väg, eller hamnat utanför det traditionella stödsystem, behövde vi överväga olika metoder för att fånga behov. Metoder som utgår från individens självrapportering är inte användbart då individen inte har accepterat en etikett som psykiskt funktionshindrade. Det finns ingenting i lagen som säger att en individ måste acceptera att de har en psykisk störning som ska koppla vissa insatser. Inte heller något som pekar på att de som kämpar emot en sådan klassificering bör hamna utanför kommunens ansvar att uppsöka och kartlägga deras behov. Ett tredje syfte med projektet blev därför att prova en struktur för kartläggningsprocessen som underlag till en framtidsinriktad planering. Olika mönster angående den psykiskt funktionshindrade individens rörelse i samhället, mot handikapp eller ett beroende liv, och mot återhämtning eller ett självständigt liv kan analyseras för att planera var och när insatserna kan sättas in för bästa effekt. Resultaten siktade till att beskriva allmänna behov i kommunen och inte fastställa särskilda insatser för vissa individer. Den tredje delen beskriven här, ska inte diskuteras i kommunens rapport, men ska ingå i en serie artiklar, tillsammans med ett forskarlag i Umeå, där bland annat professor Rafael Lindqvist och fil dr. Urban Markström ingår. Forskningsrådet för arbetsliv och social vetenskap (FAS) har delvis stått för studiens finansiering. Det finns svårigheter med att implementera en reform då de planerade behoven, som i det svenska och amerikanska exemplet, visar sig ändra karaktär under tiden för genomförandet.(markström2003, s. 189) Funktionshinder En fråga om delaktighet i samhällslivet Då frågan om behov bland personer med psykiska funktionshinder kan påstås existera inom en historisk förändringsprocess, stimulerat av psykiatrireformen, kan det vara viktigt att vara ännu mer tydligt med syftet för kommunens ansvar. 5 kap 7 Socialnämnden skall verka för att människor som av fysiska, psykiska eller andra skäl möter betydande svårigheter i sin livsföring får möjlighet att delta i samhällets gemenskap och att leva som andra. 7

Kommunernas ansvar, enligt socialtjänstlagen, är inte relaterat till behandling av sjukdomens symptom. De ska sträva för att individen ska får möjlighet till ett liv som andra, ett löfte byggt på delaktighet i samhällsliv. Delaktighet kan vara begränsad av individens funktionsnedsättningar men även omgivningens brister. (ICF, svensk version, 2003). Språket i lagen är väl anpassad till perspektivet uttalat i WHO s ICF och kan hjälpa med att skilja mellan individens behov av att minska hindren till ett liv i samhället och individens behov av behandling för att minska symtom av en sjukdom/störning. Med andra ord är det möjligt, utifrån en sådan modell, att vara sjuk samtidigt som man har en meningsfull roll i samhällsliv. Vi rekommenderar att alla som planerar stödinsatser till personer med psykiska funktionshinder studera ICF och annat litteratur som har beskrivit hur en social modell och en medicinsk modell både skiljer sig från och kompletterar varandra. Funktionshinder är inte ett attribut som åsätts en person utan snarare en komplex samling omständigheter, av vilka många är en följd av den sociala miljön (ICF, 2003) Det som är lämpligt att ta upp i den här rapporten kan anses vara den sociala i begreppet funktionshinder, i jämförelse med den medicinsk eller psykiatriska. Då vi diskutera behov, utifrån Socialtjänstlagen och begreppet funktionshinder, bör vi ta hänsyn till individens behov för att få möjligheten till ett delaktigt liv i samhället. Behov ska inte begränsas av individens sjukdomstillstånd eller de olika symptom och beteende som bör behandlas. Om vi tar en sjukdom som diabetes är det ganska tydligt att med rätt behandling och stöd kan personen delta i samhällsliv som alla andra. Det krävs kanske vissa anpassningar på arbetsplatsen, i hemmet, osv. men störningen och symtom behöver inte bli delaktighetsinskränkande. (ICF) Vi utgår i studien från ett sådant paradigm och antar att det finns olika möjligheter för att anpassa stödsystemet så att individens funktionshinder inte behöver begränsa deras möjligheter till ett liv i samhället. Syftet med den lokala undersökningen Tillsynsmyndigheterna anser att kommunernas ansvar för att göra sig förtrogen med de psykiskt funktionshindrade levnadsförhållandena och den uppsökande verksamheten är avgörande för att fler personer ska nås av kommunernas insatser och även för att tidiga och preventiva insatser skall kunna ges (Socialstyrelsen och Länsstyrelserna,2004). Socialpsykiatri i Ånge Ånge kommun hade när psykiatrireformen sjösattes ingen tradition, av stöd till personer med psykiskt funktionshinder. I samband med psykiatrireformen erbjöds personer som bodde i anpassade boenden att flytta hem till sin hemkommun. För Ånges del var det totalt tre personer som flyttade till sin hemkommun. Alla flyttade till ett boende för äldre. 8

I kommunen byggdes det upp en dagverksamhet för personer med psykiska funktionshinder. Verksamheten har framförallt haft en inriktning mot social samvaro och uppsökande/stödjande verksamhet. I samband med en omorganisation under 2005 överfördes socialpsykiatrins verksamhet till Individ- och familjeomsorg (IFO). Verksamheten bedrivs i Villa Gille, centralt i Ånge tätort. Det verksamheten idag har resurser att erbjuda är socialsamvaro. Tillsyn av stöd till personer med psykiska funktionshinder i Ånge kommun Socialstyrelsen och samtliga länsstyrelser i landet genomförde under åren 2001-2004 ett nationellt projekt för att granska kommunernas insatser för personer med psykiska funktionshinder. I Ånge kommun genomfördes under våren 2002 en granskning på planeringsnivå av kommunernas insatser för personer med psykiska funktionshinder. Av granskningen framkom bland annat att Ånge uppfyllde kraven för att kunna erbjuda ett brett och varierat utbud av sysselsättning och att skaffa kännedom om personer med psykiska funktionshinder. De brister som framkom vid tillsynen var bland annat brister att informera om det stöd och den service som kan erbjudas till personer med psykiska funktionshinder, verksamhetsplan för verksamheten, samverkan kring mål och riktlinjer och kvalitetssystem för sociala insatser. Vidare lyfte Länsstyrelsen betydelsen att arbeta utifrån ett individuellt perspektiv för att anpassa sysselsättning och insatser till personer med psykiska funktionshinder. Socialnämnden upprättade vidare en verksamhetsplan för kommunens socialpsykiatriska verksamhet för perioden 2004-2005. Avsikten med inventeringen är att beskriva olika behov för de personer som psykiatrireformen riktade sig till. Inventeringen inkluderar även personer som riskerar att bli allvarligt psykiskt sjuk och personer som har börjat återhämta sig från psykisk sjukdom. Inventeringens syfte Kartlägga personer med psykiska funktionshinder och deras behov för att kunna skapa ett bättre planeringsunderlag och lägga grund för kommunernas uppsökande arbete. Utveckla den uppsökande verksamheten samt informationen till personer med psykiska funktionshinder och deras anhöriga. Ge underlag för att utveckla samarbete mellan kommun och landsting. Ge möjlighet till jämförelser kommunvis. 9

Psykiatrireformen & socialpsykiatrin i Ånge kommun Psykiatrireformen 1992 års statliga psykiatriutredning konstaterade att det sociala stödet i form av bostäder, personalstöd, rehabilitering och sysselsättning för personer med psykiska funktionshinder uppvisade stora brister. Psykiatrireformen, som trädde i kraft 1 januari, 1995, förtydligade kommunernas ansvar att förbättra levnadsförhållanden och livsvillkor för dessa personer. I socialtjänstlagen preciseras även kommunernas skyldighet att göra sig väl förtrogen med psykiskt funktionshindrades levnadsförhållanden. Dessutom att man i sin uppsökande verksamhet ska upplysa om socialtjänstens verksamhet (5 kap. 8 SoL). Ansvaret handlar om att skaffa sig kunskap om personer med psykiska funktionshindrade och deras behov av samhällets stöd. Det handlar också om att informera om socialtjänstens insatser på ett sådant sätt att målgruppen och anhöriga till personer i målgruppen får vetskap om vart de kan vända sig för att få det stöd de har behov av. En god kännedom om målgruppen och deras behov är en av de viktigaste förutsättningarna för att såväl lokala politiker som kommunernas chefstjänstemän ska kunna fullgöra sitt ansvar för planering och styrning av kommunens verksamhet för personer med psykiskt funktionshinder. God kännedom om målgruppen är också en nödvändig bas för att en fruktbar samverkan ska komma till stånd kring användningen av samhällets gemensamma resurser (Socialstyrelsen & Länsstyrelsen, slutrapport från en nationell tillsyn 2002-2004, s. 61). Inventeringar av målgruppen i Västernorrland I samband med psykiatrireformen påbörjades inventeringar i gruppen psykiskt störda över hela landet och med olika syften. I början hängde de ihop med den skatteväxlingsprocess som var kopplad till reformen. Snart präglades de av ett försök att kartlägga behoven bland dem som hade skatteväxlats eller nu var medicinskt färdigbehandlade och hade övergått från landstingets till kommunens ansvar. I båda fall kan man se ett metodproblem där målgruppen definierats utifrån individens koppling till de två huvudaktörerna, psykiatrin och socialtjänsten. De flesta inventeringar som har genomförts i Sverige har fortsatt att inrikta sig bara på individerna som var kända av psykiatrin och socialpsykiatrin. Under 2001 genomförde Sundsvalls kommun en inventering/kartläggning av psykiskt funktionshindrade i samhället för att planera insatser utifrån behov och enligt reformens intentioner (Rosenberg, 2001). Resultaten pekade på att konceptet av en objektivt definierad och stabil målgrupp som man kunde hitta och inventera, inte fungerade som ett paradigm för att uppfylla undersökningens syfte. Individerna som blev kända i processen passade inte in i den traditionella modellen 10

av vilka som är målgruppsmedlemmar. Andra frågor angående deras liv i samhället blev mer intressanta och relevanta. Varför söker vissa individer stöd samtidigt som andra försvinner och lämnas ensamma i samhällslivet? Vilka mönster observerar vi då vi fokuserar på individer med olika behov för att undersöka deras användning av systemets stödinsatser? Hur uppfattar olika individer sina egna behov och vilka stödinsatser är de beredda att söka? Utelämnar vi såväl de människor som är på väg mot allvarliga psykiska funktionshinder samt de som börjat återhämta sig men kräver pågående stöd? Socialstyrelsens rapport Reformens första tusen dagar (1998), påpekade: Inventeringarna når dock inte de psykiskt funktionshindrade personerna som saknar kontakt med socialtjänst och /eller psykiatri. Kommunerna bör därför intensifiera sin uppsökande verksamhet. Sex andra studier har nu genomförts i Västernorrland och som bygger på några slutsatser från studien i Sundsvall (Rosenberg och Dalin, 2006). Två huvudfokusar i dessa studier kan lyftas fram som viktigast att kommentera. Det första är att vi samlat in information både kvantitativt och kvalitativt från olika verksamheter inom Socialtjänsten, inte bara Socialpsykiatrin. Vi lärde oss i Sundsvall att många individer har kontakt med IFO:s verksamhet, men även med hemtjänsten och biståndshandläggarna. Det andra är att vi i de sistnämnda studierna utvidgat målgruppen för studien genom att be uppgiftslämnarna att ta hänsyn till personer som de har kännedom om som antingen riskerar ett allvarlig och omfattande psykisk funktionshinder eller har börjat återhämta sig från de mest omfattande konsekvenserna av en psykisk sjukdom. Dessa två huvudfokusar har vävts in i inventeringen i Ånge kommun. Målgruppen Inventeringarna når dock inte de psykiskt funktionshindrade personerna som saknar kontakt med socialtjänst och /eller psykiatri. Kommunerna bör därför intensifiera sin uppsökande verksamhet.(sos 1998) För att operationalisera begreppet målgrupp, där olika tolkningar spelar en stor roll i inventeringens utformning, blev det viktigt att ta ställning till både den befintliga litteraturen och aktuell kunskap om personer med psykiska funktionshinder. Definitionen som Socialstyrelsen hade lagt fram i deras guide till inventeringsprocessen (SOS 1999a) har använts i flera inventeringar i Västernorrland och nationellt. Målgruppen: (Enligt Socialstyrelsen.) Personer som är 18 år och äldre med svår psykisk störning/sjukdom som orsakat en funktionsnedsättning med förlust av förmågan (funktionshinder) i sådan grad att det inverkar på den dagliga livsföringen (sociala konsekvenser) 11

och att detta handikapp bedöms bli långvarigt. (med långvarigt avses handikappet varat eller beräknas vara minst ett halvår) (SOS 1999a). Det är viktigt att analysera definitionen där den är så laddad med olika begrepp. Man kan se att det finns ett försök att koppla graden av funktionsnedsättningen till en psykisk sjukdom eller störning. Det finns också ett försök att gradera funktionsnedsättningen utifrån dess påverkan på individens livsföring, de så kallade sociala konsekvenserna av sjukdomen. Det som inte är tydligt uttryckte i definitionen är relationen mellan sjukdomen/störning och funktionshindret. Det kan vara att det finns personer med en allvarlig eller svår sjukdom som kan eller kunde fungera i samhället med rätt stöd. Det finns också dem som har ett funktionshinder på grund av en svår störning, men som inte har fått någon diagnos. Ett praktiskt problem med definitionen kan ses som svårigheten att bedöma individens sjukdom hos dem som inte har kontakt med medicinsk psykiatri. Det finns inte kompetens, ansvar eller krav att sätta en diagnos inom socialtjänsten. Det hela (ett utredningsarbete under flera års tid för att kartlägga situationen för psykiskt störda och för att klargöra avgränsarna mellan huvudmännen) slutar i en situation präglad av oklarhet, där frågan om vilka personer som ingår i satsningen fortfarande inte är besvarad.(markström, 2003 s. 187) Många gamla begrepp kopplat till olika idéer om psykiska störningar och sjukdomar är fortfarande kvar trots att kunskap om prognos och återhämtningsmöjligheter har utvecklat utifrån nyare forskning och kunskap. (Topor, 2001). Kroniker, de psykiskt sjuka, schizofrenier och andra etiketter fortfarande hörs av tyvärr välutbildad och erfaren personal. Det kan delvis förklaras av begränsade resurser för kompetensutveckling men kan också kopplas till stigmatiserande attityder och kulturer inom psykiatri och socialtjänsten som är svårt att förändra. Negativa attityder till personer med psykiska sjukdomar är ett fenomen som förekommer i alla kulturer (Sartorius 2002) och är vanliga även bland personal inom vården. ( Corrigan 2002) (Björkman i Brunt och Hansson, 2005). Sådana attityder kan också leda till ett uteslutande medicinsk begrepp, där personer med psykiska funktionshinder kategoriseras utifrån deras sjukdomstillstånd istället för deras funktionsnedsättning. Med andra ord är det dem som har en tillräckligt allvarlig diagnos som skulle klassificeras som funktionshindrade och därför målgruppsmedlemmar. Idag säger man att personer med psykiska funktionshinder har eller har haft psykiskt sjukdom och att det gett så allvarliga konsekvenser att deras delaktighet i samhällslivet blivit kraftigt begränsad. (Sandlund, SoS & Länstyrelserna 2005) 12

Konsekvenserna av en psykisk sjukdom som kan påverka individens möjligheter att delta i samhällsliv är viktigt att ta hänsyn till i en inventering. Men konsekvenserna av en störning kan också öka risken att individens sjukdom eller störning försämras. På sådant sätt kan man betrakta de som riskerar hamna i ett allvarligt funktionshinder kopplad till en svår störning som en grupp som bör ingår i målgruppen för en inventering. Å andra sidan kan man säga att det finns möjlighet till en ökad delaktighet i samhällsliv för de som har en svår sjukdom/störning, men har fått stöd för att minska de handikappande konsekvenser av en allvarlig psykiskt funktionshinder. Utifrån sådana diskussioner om sjukdom och funktionshinder har den Nationella psykiatrisamordningen lade fram följande förslag till en definition i en rapport med rubriken; Vad är psykiskt funktionshinder? (Nationell psykiatrisamordning 2006) I denna undersökning har vi valt att använda denna aktuella definition: En person har ett psykiskt funktionshinder om han eller hon har väsentliga svårigheter med att utföra aktiviteter på viktiga livsområden och dessa begränsningar har funnits, eller kan antas komma att bestå under en längre tid. Svårigheterna ska vara en konsekvens av psykisk störning. (Nationella psykiatrikommitténs definition, SOU 2006:5) I enkäten har vi förtydligade vissa punkter som kommer fram i rapporten. Samtidigt har alla som fyllde i enkäten haft tillgång till en kopia av rapporten så att de kunde själva läsa och diskutera de olika begreppen. Ålder cirka 18 år och äldre (Ett beslut inom socialtjänsten. Det finns ingen åldersgräns i Psykiatrisamordnarens rapport) Varaktighet minst ett år eller kan bli minst ett år Inkludera personer med kompenserade psykiska funktionshinder Väsentliga svårigheter om stödet dras tillbaka Utan utvecklingsstörning 13

Metod En kartläggning/inventering består av flera delar: bildandet av en referensgrupp, en enkätundersökning för att kartlägga antal personer och behov samt en kvalitativ intervjuundersökning med olika fokusgrupper för att förtydliga behoven och målgruppens livskvalitet. Då flera myndigheter och organisationer lämnar uppgifter om samma person kan det bidra till en bredare och mer nyanserad bild av personens samlade behov. (SOS 1999b) Referensgrupp En referensgrupp bildades. I den har aktörer och intressenter som kommer i kontakt med personer med psykiska funktionshinder ingått. Referensgruppen har varit aktiv under projekttiden och kommer att ses som en metod för att utveckla en grupp som deltar i en uppföljningsprocess efter att rapporten färdigställts. Referensgruppens erfarenheter och synpunkter har uppmärksammats för denna kartläggning. I referensgruppen har representanter från kommunens socialtjänst, landstingets primärvård samt psykiatri, Försäkringskassa samt Arbetsförmedling ingått. På grund av oväntat dödsfall begränsar sig Försäkringskassans del i inventeringen till deltagande i referensgruppen. Vi gjorde här ett val att fortsätta inventeringen utifrån fastställd tidplan, trots att Försäkringskassan inte skulle redovisa klienter. Den kvantitativa delen Vid utskick av enkäter till personer med psykiska funktionshinder har det visat sig att bortfallet blir oacceptabelt stort, samt att en sådan enkät kan bara riktas till redan kända personer (SoS rapport 1999:8, s.20). Målsättningen med denna kartläggning är bland annat att få fram antal personer med psykiska funktionshinder i kommunen.den statistiska enkätundersökningen har därför genomförts med hjälp av personal inom Kommunens socialtjänst, Landstingets psykiatri- och primärvård och Arbetsförmedlingen. Enkäten Två enkäter har utformats, en lång och en kort enkät. Båda enkäterna riktar sig till personal som har kontakt med personer med psykiska funktionshinder. Personalen gör en uppskattning av de psykiskt funktionshindrades behov. Den korta enkäten har använts av Arbetsförmedlingen och Primärvården. Den ger bland annat svar på födelseår, kön, civilstånd, försörjning, boendeform samt möjlighet att beskriva stödbehov utöver den egna verksamheten, som skulle kunna minska hindren och skapa möjligheter för individen. I den korta enkäten finns inte frågor om olika behov och behovsområden. 14

Den långa enkäten har samma frågeställningar som den korta, men i den långa finns även frågor om olika behov och behovsområden, som delats in efter livsområden som hälsa, eventuellt missbruk, arbetsliv, boende, socialt liv, personlig utveckling och fritid. Den långa enkäten har socialtjänstens IFO-enhet, kommunens socialpsykiatrin, biståndshandläggare, äldreomsorgen samt öppen - och slutenvårdspsykiatrin fyllt i. Enkäterna har distribuerats till de olika verksamheterna som PDF-filer. I varje verksamhet har funnits en ansvarig för insamlingen av enkäterna som sedan överlämnats till kommunens socialtjänst för registrering Enkäterna lämnades ut i mitten av mars, de olika myndigheterna hade inledningsvis två veckor på sig att genomföra registreringarna. Av olika skäl förlängdes svarstiden till tre veckor. Sekretess I samband med information och utdelande av enkäter som gjorts av ansvarig för detta uppdrag, gavs även information angående hur sekretessen ska hållas gällande utlämnande av uppgifter. I denna inventering finns det inget som röjer personernas identitet. När vi har kontrollerat om samma person rapporterats från mer än en organisation så avidentifieras alla data så att integriteten tillgodoses för individen. Det går inte att spåra sambanden mellan uppgifterna som inkommit och den person det gäller. I sekretesslagen så gäller tystnadsplikt inom hälso- och sjukvården och socialtjänsten. Uppgifter om den enskildes hälsotillstånd eller andra personliga förhållanden får inte lämnas ut så att den enskilde eller någon närstående lider men. (SoS- Rapport 1999b) Urval Var och av de olika verksamheterna fick själva uppskatta hur många enkäter de behövde. Ett antal klienter rapporterades av flera organisationer oberoende av varandra. För att kunna identifiera dubbletter fick uppgiftslämnarna ange initialerna i klientens namn och tillsammans med uppgifter om ålder, kön geografisk hemvist identifierades dubbletterna. Prioritetsordning vid bortsortering dubbletter var: 1. socialpsykiatrin 2. psykiatrin 3.IFO 4. äldreomsorgen 5. biståndshandläggare 15

6. primärvården 7. arbetsförmedling. Samtidigt behöll vi alla enkäter i en annan databas där analysen kunde ta hänsyn till kommentarerna som kom från personal i olika myndigheter, även de som hade bortsorterats och man kunde eventuellt utföra jämförelser om det fanns intresse. Fokusgrupper En kvalitativ intervjuundersökning genomfördes med olika fokusgrupper som representerade olika delar i samhället, vilka kan antas komma i kontakt med personer med psykiska funktionshinder i olika åldrar. Fokusgrupper eller fokuserade gruppintervjuer som undersökningsmetod har använts. Fokusgrupper sägs vara en typ av gruppintervju, däremot är alla gruppintervjuer inte fokus grupper. Denna distinktion är viktig på grund av risken att en metod som snabbt blir populär betraktas som ett slags universalmedel som kan fungera i alla upptänkliga sammanhang. Fokusgrupper är en metod som används för att studera människors föreställningar, kunskaper, attityder och värderingar genom fokuserade gruppintervjuer. Fokusgrupper används till exempel vid marknadsundersökningar, utvärderingar och i forskningssammanhang. Definition av fokusgrupper i svensk översättning lyder: Fokusgrupper är en forskningsteknik där data samlas in genom gruppinteraktion runt ett ämne som bestämts av forskare. (Wibeck, 2000) Syftet med fokusgrupper var att få kännedom om målgruppens livskvalitet samt att förtydliga vilka behov personer med psykiska funktionshinder har. Framkomna behov redovisas i rapportsammanställningen för denna kartläggning och kan utgöra ett planeringsunderlag inför framtiden. De fem fokusgrupper som bildades var följande: Socialtjänsten: socialpsykiatri, IFO (barn- och familjeenheten, ekonomienheten), biståndsenheten, hemtjänsten samt socialpsykiatrin. Samhällsliv: Röda Korset, Polisen, Överförmyndarnämnden (God man), Föreningen Hopp Arbetsliv och rehabilitering: Arbetsförmedling och Samhall. Utvecklingsenheten var inbjuden men fick förhinder Hälso- och sjukvård: Primärvården (distriktssköterska och distriktsläkare som representerar vårdcentralen i Ånge, Psykiatriska öppenvården, kommunsjuksköterska Brukarperspektiv: Klienter i olika verksamheter och/eller intresseföreningar 16

Vår tanke med att fördela grupperna på detta sätt var att göra arbetsgrupper som efter inventeringens slut skall kunna vara ett levande kontaktnät till verksamheten i kommunen. Det är också planerat att de ska ingå i en eventuell uppföljning till studien. 17

Resultat Bortfall Målet med en inventering är att finna ALLA i målgruppen, dvs. personer med psykiska funktionshinder enligt den definitionen som gavs på registreringsformuläret och som bodde i kommunen. Bortfall är de personer som inte rapporterats in och som därmed utgör ett mörkertal. Tanken i denna inventering är att alla som är så funktionshindrade att de uppfyller kriterierna också har kontakt med åtminstone en av de myndigheter som är uppgiftslämnare. Man kan anta att det finns flera personer som av olika anledningar inte rapporterats in och utgör ett mörkertal. En annan typ av bortfall kan bestå i att uppgiftslämnaren inte kunnat svara på alla frågor i enkäten. Det visar sig genom att svarsalternativet Vet ej använts eller genom att svar utelämnats på en fråga i ett formulär som annars är ifyllt. Dessa typer av bortfall redovisas i de flesta av frågorna i frekvenstabellerna. De avgivna svaren redovisas som Svar, utelämnade svar redovisas som Svar saknas och om svarsalternativet Vet ej varit relevant redovisas även detta antal. Ett annat bortfall i vår inventering är att Försäkringskassan inte rapporterat in sina klienter på grund av de omständigheter som uppstod. Deras intention från början var att vara med i studien. I Örnsköldsviks inventering t.ex. rapporterade Försäkringskassan 12 % av det totala antalet som hittades i kommunen. Även där hade vi missat ett antal som har en förtidspension och inte ha aktivt kontakt med en annan myndighet. Försäkringskassans handläggare kan inte identifiera dessa som har "archiverats" och dem ingår därför i bortfallet. Totalt inkom 172 enkäter. Efter borttagna dubbletter rapportades 132 personer vara psykiskt funktionshindrade i Ånge kommun. De data som samlats in går att analysera på många sätt, så att varje sätt svarar på specifika frågor. Men det finns så många möjliga analysfrågor att ställa att man inte kan samla allt detta i en rapport så att den blir uttömmande. Den rapport vi skrivit redovisar därför de huvudsakliga resultaten, men beroende på läsarens intresseområde kan mer specifik statistik vara intressant. Därför har vi publicerat ett mer omfattande material av dataanalyser på nätet så att var och en som behöver kunskapen, själv kan formulera sina frågor och söka svaren i detta material, som är publicerat på Kommunförbundet Västernorrlands webbplats. På en särskild sida för länkar hittar man vidare till den webbaserade samling av dataanalyser där man kan hitta fram till de specifika tabelleringar som är av intresse. Direktlänken till tabellverket är: http://www.fouvasternorrland.se/aktiviteter_inventering.asp 18

Rapporterade per kommundel Här redovisar vi det totala antalet rapporterade personer i Ånge kommun efter bortsorterade dubbletter (illustration 1). Illustration 1: Kommundel Antal Procent Procent av svar Ånge 87 65,9 70,7 Svar Fränsta 36 27,3 29,3 Totalt 123 93,2 100,0 Svar saknas 9 6,8 Totalt 132 100,0 Här ser vi antal personer sedan dubbletterna är borttagna. Antal rapporterade personer i kommunen var 132. Här ser vi i vilken kommundel personerna är hemmahörande. Förekomst av psykiska funktionshinder Här ser vi en bild av förekomsten av psykiska funktionshinder i Ånge kommun enligt inventeringen. Totala befolkningen över 18 år är 8951, av antalet rapporterade 132 personer så utgör det 1,47 %. 19

Illustration 3; Förekomst av psykiska funktionshinder Förekomst av psykiska funktionshinder ; Ånge Prevalens; (enligt WHO/ICD) Psykoser 2% (0,2-0,5% Schizofreni) Depressioner 5% Ångestsyndrom 3,5% Ånge 8951 ( över 18) 1,47 % (132) Personer - 132 SoS Psykiatrireformen 0,46% ( 41 ) För att utveckla en helhetssyn på psykiska funktionshinder i kommunen och för att jämföra med andra kommuner vill vi visa följande. Omfattningen av vuxenbefolkningen i Ånge som hade någon kontakt med systemet och ansågs tillhör gruppen enligt beskrivningen var 1,47 % (132 individer). I Sollefteå kommun hittade vi 1,12 %, Timrå 1,14 % och i Kramfors kommun 1,3 %. I Örnsköldsvik, där vi använde samma definition och metod hittade vi 1,9 %, men där deltog Försäkringskassan i rapporteringen. Även om siffrorna kan ses som höga så kan man fortfarande undra över om vi har hittat alla. Enligt WHO siffror, kan man dra slutsatsen att det kan vara ännu fler som lider av en psykisk ohälsa som kan leda till ett psykiskt funktionshinder beroende på troligtvis en mängd olika faktorer. En internationell undersökning (WHO 2004) har rapporterat prevalensen av allvarliga psykiska funktionshinder att vara mellan 1 och 5 % av befolkningen. En studie i USA kom fram till en siffra av mellan 2 och 3 % för de med en allvarlig psykisk ohälsa.(barker, 1992; NAMHC, 1993) Men även många av de 5 % som kanske lider av en depression kan, om de inte få stöd och hjälp, hamna i en situation där deras psykiska ohälsa kan leda till ett allvarligt behov av stöd. I illustrationen har vi också lagt till en historisk jämförelse, vid tidpunkten för psykiatrireformen. Då fokuserade man sig på de ungefär 0,5 % (0,46%) som var målgruppen för reformen i början, de som hade kontakt med psykiatri och sedan kommunernas nyfödda socialpsykiatriska verksamheter, en kärngrupp kan man påstå, som oftast hade haft lång kontakt med den specialiserade psykiatrin. Hur ska kommunen avgränsa gruppen psykiskt funktionshindrade? Ska man ta hänsyn till alla som kunde hamna i en allvarlig psykisk ohälsa i planeringsprocessen? 20

Rapporterande organisation Fördelningen av rapporterade psykiskt funktionshindrade efter organisation framgår av nedanstående tabell och diagram. Vi har inte tagit bort dubbletterna här, så antalen för varje organisation är de faktiskt rapporterade. Därmed är värdet Totalt här högre än antalet för hela kommunen på grund av de dubbelregistrerade. Illustration 3a: Rapporterade från organisationerna Antal Procent Procent av svar Psykiatri 28 16,3 16,3 Primärvård 26 15,1 15,1 Arbetsförmedlingen 17 9,9 9,9 Svar Biståndshandläggare 7 4,1 4,1 Socialpsykiatri 40 23,3 23,3 IFO 35 20,3 20,3 Äldreomsorg 19 11,0 11,0 Totalt 172 100,0 100,0 Totalt rapporterades 172 enkäter, socialpsykiatrin rapporterade största antalet enkäter, 40 st. Illustration 3b: Rapporterade från varje organisation Psykiatri rapporterade totalt 28 enkäter, primärvård 26. I tabellen ovan ser vi alla enkäterna som skickades in av varje organisation, oavsett om individen var känd av en annan verksamhet. Intressant att ta hänsyn är att 21

socialpsykiatri, en organisatorisk struktur som i många kommuner är tänkt att omfatta alla med ett psykiskt funktionshinder, rapporterade 40 individer, ungefär en tredjedel av alla som hittades. IFO rapporterade kontakt med 35 individer som de ansåg tillhörde målgruppen, Arbetsförmedling, 17 och Äldreomsorg, 19. Vi vet inte hur många Försäkringskassan har kontakt med, men vi vet att det finns både de som har kontakt med andra myndigheter t.ex. psykiatrin, men ett antal som inte är känd av en annan aktör. Det är dessa som kan ses som en riskgrupp, där de inte aktivt använda sig av stöd- eller rehabiliteringsinsatser. Illustration 4: Rapporterade från varje organisation Antal Procent Procent av svar Psykiatri 21 15,9 15,9 Primärvård 12 9,1 9,1 Arbetsförmedlingen 15 11,4 11,4 Svar Biståndshandläggare 5 3,8 3,8 Socialpsykiatri 39 29,5 29,5 IFO 29 22,0 22,0 Äldreomsorg 11 8,3 8,3 Totalt 132 100,0 100,0 Totalt 132 psykiskt funktionshindrade vilket utgör 1,6 % av befolkningen över 18 år. I tabellen ovan ser vi antalet individer som hittades efter dubbletterna sorterades bort. Detta innebär t.ex. att äldreomsorgs verksamhet har kontakt med 11 individer som inte hade kontakt med någon annan myndighet eller verksamhet. Av 17 enkäter som skickades in av Arbetsförmedlingen hade 15 aktivt kontakt med bara dem. När det handlar om IFO ser vi att 29 av 35 kända i deras verksamhet hade bara kontakt med IFO. De andra var troligtvis kända av antigen socialpsykiatrin eller psykiatrin. Dessa siffror är viktiga att ta hänsyn till då vi har fått bekräftelse för Socialstyrelsens beskrivning (SoS 1999a) av individer med allvarliga psykiska funktionshinder, som vandrar i systemet och samhället utifrån sina nuvarande behov. De som söker till Arbetsförmedling gör det utifrån ett behov av att komma ut i arbetsliv eller studier. Att de blir bedömda av myndigheten som psykisk funktionshindrade kan leda till att de inte blir bjudna arbetsmarknadsåtgärder, då de inte anses har tillräckligt arbetsförmåga. Samtidigt är det individen som har identifierat sitt eget behov och det finns ingen lagligt krav på individen att välja stödinsatserna som vi tycker är mest lämpligt. På sådant sätt försvinner dessa i en så kallades gråzon mellan arbetsmarknaden och psykiatrins vård- och stöd system. De som har kontakt med bara primärvården har kanske det utifrån somatiska besvär, men enligt personal på vårdcentralerna kan fysiska problem dölja en allvarlig psykisk ohälsa. Att sådana psykiska sjukdomar är tabubelagda kan också leda till att kontakt med IFO eller primärvård anses vara mer normalt. 22

Ibland anser vi att personerna har en brist på sjukdomsinsikt. Det kan vara sant, men det kan också peka på vissa mönster i kontakt med myndigheterna som bör tas hänsyn till i verksamhetsplanering. Ska vi t.ex. försöka trycka individerna som har kontakt med IFO inne i Socialpsykiatri eller ska socialpsykiatrisk kunskap spridas till socialsekreterarna som träffa de. Illustration 5: Antal klienter efter rapporterande organisation, dubbletter borttagna Vi ser t.ex. att 21 klienter rapporterades av psykiatri, sedan 7 dubbletter tagits bort. I följande illustrationen har vi kvar alla enkäterna, innan dubbletterna sorterades bort för att ta hänsyn till ålderspridning i de olika myndigheterna och verksamheterna. 23

Illustration 6: Antal klienter efter organisation och ålder Ålderskategori Totalt 18-29 30-39 40-49 50-59 60-18-29 Psykiatri 0 6 5 5 12 28 Primärvård 4 3 3 6 10 26 Arbetsförmedlingen 2 6 4 3 2 17 Organisation Biståndshandläggare 0 0 2 1 4 7 Socialpsykiatri 1 1 10 16 12 40 IFO 13 11 6 4 0 34 Äldreomsorg 0 0 1 4 14 19 Totalt 20 27 31 39 54 171 Vi ser t.ex. att IFO rapporterat 13 i den yngsta kategorin. Dubbletter är inkluderade. Illustration 7: Genomsnittsålder efter organisation Organisation Psykiatri Primärvård Arbetsförmedlingen Biståndshandläggare Socialpsykiatri IFO Äldreomsorg Totalt Medelvärde ålder 54,3 år 52,5 år 42,4 år 61,1 år 56,2 år 33,7 år 73,6 år 51,5 år Genomsnittsålder för de rapporterade klienterna var 51,5 år. Rapporterade från IFO var 33,7 år i medeltal. Här kan vi lyfta fram ett mönster som har setts i alla kommunerna där vi har genomfört en inventering. Individerna som har kontakt med Socialpsykiatri har en tendens att vara äldre, en grupp som man kan påstå är kvar efter psykiatrireformens tid. Många socialpsykiatriska verksamheter har svårt att rekrytera nya eller yngre klienter. Några möjliga anledningar till fenomenen kan läsas i vår fokusgrupp intervju med brukarna inom socialpsykiatri, men även i de andra rapporterna som har producerats av FoU-Västernorrland. Generellt kan man säga att de som aldrig har varit institutionaliserade in i systemet, vill hellre delta i normala eller samhällsbaserade aktivteter. Fördomar om psykiska funktionshinder håller vissa borta från socialpsykiatrins traditionella verksamheter och ett önskemål att engagera sig i rehabiliteringsinriktade aktivteter gör att andra söker till verksamheterna som de anser är mer relevant till deras önskemål om ett liv i samhället. Vi har också sett att många yngre börja sina karriärer som psykisk funktionshindrade hos IFO, då de söker försörjningsstöd utifrån en ekonomisk kris, som kan kopplas till en psykisk ohälsa. Här kan vi inte säga 24

någonting om dem som har kontakt med Försäkringskassan, men i de andra kommunerna i Västernorrland har vi sett att det är många yngre som har kontakt, även utifrån ett behov av försörjning. Att de får en sjukpension samtidigt är ingen garanti att de aktivt deltar i rehabiliteringsinriktade aktivteter som kunde stödja deras återhämtning. Andra mönster som kan vara relevant kan också läsas av i tabellerna, där finns förstås en äldre grupp som är på väg att pensionera sig. En fråga som kan liftas fram i deras fall kan sägas vara; Ska de få tillgång till insatserna utvecklat i kommunen för äldre utan funktionshinder? Ska PRO ta hänsyn till deras behov eller ska deras önskemål om social gemenskap med andra i liknande ålder, av aktivteter tillhör socialpsykiatri för hela deras liv? Överlappning i rapportering När det gäller dubbelregistrering framkom det att många klienter rapporterades av två eller fler organisationer. Av de 132 klienter som rapporterades i inventeringen har 26 rapporterades av två eller fler organisationer. Illustration 8: Överlappning Antal rapporteringar per klient n=105 100 75 50 25 n=18 n=3 n=4 n=1 0 1 2 3 4 5 Vi ser t.ex. att 18 rapporterades av två uppgiftslämnare, 105 var bara kända hos en uppgiftslämnare. Detta kan tolkas som att flera klienter är kända hos flera myndigheter vilket ju är positivt, det vi inte vet är om dessa myndigheter känner till varandras 25

engagemang/insats. Men dessa siffror också peka på att nästan 80 % av individerna bara har aktivt kontakt med en rapporterande organisation. Siffran har varit likadan i nästan varje kommun i Västernorrland. Man kunde påstå att ett högre antal dubbletter skulle vara en bekräftelse på en individnära samarbete. De som rapporterades av flera myndigheter kan sägas vara exempel på ett aktuellt samarbete. Hur många av den totala målgruppen, bör ha kontakt med flera myndigheter samtidigt för att bevisa ett aktivt samarbete vid den individuella nivån? Ålder, kön och civilstånd Är den rapporterade psykiska ohälsan lika förekommande bland unga som bland medelålders? Bland män som bland kvinnor? Är de flesta ensamstående? Illustration 9 visar åldersfördelningen utifrån den faktiska åldern, medan diagrammet i illustrationen 10 visar ålderskategorier och ser helt annorlunda ut. Detta beror på att alla som är 60 år eller mer har samlats i en och samma kategori i illustration 10. Båda åldersdiagrammen visar dock tydligt att andelen psykiskt funktionshindrade är större ju högre ålder fram till 60-årsåldern. Illustration 9: Åldersfördelning i 5-årsklasser Vi ser t.ex. att tre klienter var upp till 20 år gamla. 26

Illustration 10: Fördelning över ålderskategorier Antal Procent Procent av svar 18-25 10 7,6 7,6 26-29 6 4,5 4,6 30-39 22 16,7 16,8 Svar 40-49 24 18,2 18,3 50-59 27 20,5 20,6 60-42 31,8 32,1 Totalt 131 99,2 100,0 Svar saknas 1 0,8 Totalt 132 100,0 Vi ser att 32,1 % av de rapporterade var över 60 år. Här ser vi 16 individer som är 18-29 år gammal. Utifrån den organisatorisk åldersanalys vet vi att 13 av dessa har kontakt med IFO. Vi ser också att en tredjedel av dem som vi hittade är 60 år eller äldre, ett resultat som kan peka på nödvändigheten av att planera utifrån åldersrelaterade behov. Sådana behov skulle inte minst peka på ett viktigt behov av samarbete med Primärvård. Illustration 11: Kön Antal Procent Procent av svar Man 62 47,0 49,6 Svar Kvinna 63 47,7 50,4 Totalt 125 94,7 100,0 Svar saknas 7 5,3 Totalt 132 100,0 Av de rapporterade var 62 män och 63 kvinnor. Här ser vi ett liknande antal män och kvinnor. Frågan var inte med bara för att undersöka några kvantitativa skillnader, men för att börja ställa frågor från ett genusperspektiv. Finns det några kvalitativa skillnader då man vill utveckla relevanta insatser? I flera kommuner har fokusgrupperna rapporterat ett ökande antal kvinnor, ofta unga, med självskadande beteende. Dessa beskrivs ofta som osäker, vilsna och utan ett bra socialt nätverk, riskerar de bli offer för misshandel etc. 27

Illustration 12: Civilstånd Antal Procent Procent av svar Gift/Sambo utan barn 12 9,1 9,2 Gift/Sambo med barn 21 15,9 16,0 Ensam utan barn Svar 61 46,2 46,6 Ensam med barn 22 16,7 16,8 Vet ej 15 11,4 11,5 Totalt 131 99,2 100,0 Svar saknas 1 0,8 Totalt 132 100,0 T.ex. ser vi att 12 uppgavs vara gift/sambo som inte hade barn. Här ser vi att 43 eller 32,8 % av de rapporterade hade barn, antigen ensam eller tillsammans med en partner. Dessa har någon relation till ett barn, barnen kan vara små, men de kan också vara vuxna. Det kan även finnas barnbarn. Dessa barn som vi inte vet hur många de är blir då med automatik anhöriga. Vare sig de är underåriga eller vuxna så kan man fråga sig vilka insatser som finns i dag kopplat till barn och föräldraskapet. Av de barn som är underåriga så vet vi inte hur många som bor med sin funktionshindrade förälder eller hur många som har umgänge eller saknar umgänge med sin förälder/föräldrar. Där ett antal av dem som rapporterades som föräldrar till barn var över 65 år gammal, t.ex., kan det visa sig att det är många här som inte bor tillsammans med sina barn idag, eller barn är vuxna och utflyttade. I Ånge har respondenterna inte skrivit in några kommentarer i enkäterna som handlar om barn. Man kan få lite synvinklar inne i situationen genom att söka i kommentarerna som kom med i enkäterna som vi fick in i Örnsköldsvik och andra kommuner. En kvinna hade svårt att använda sig av befintliga aktiviteter då hon var hemma med små barn. En annan hade inga egna fritidsintressen, men engagerade sig utifrån barnens aktiviteter. Vi har hört flera önskemål från respondenterna, att individen vill få kontakt/regelbunden med barnen, en kvinna som vill flytta hem där barnen bor med pappan, och några andra som bara önskade att barnen skulle hälsa på. Olika behov kom fram såväl, kontaktfamiljer för barn (till psykiskt funktionshindrade föräldrar), avlastning vad gäller familjesituationen, och stöd kring det som rör barnet. En brukare i Timrås undersökning, en flerbarnsmamma med ett flertal vistelser vid sjukhuset, berättade att när hon mådde som sämst så försökte hon ta sitt liv och följden blev medvetslöshet. Barnet i familjen hittade henne efter hemkomsten från skolan och fick ringa efter ambulans. Detta var en traumatisk situation för detta barn. Hennes erfarenhet var att det inte fanns någon från socialtjänsten eller psykiatrin som hade frågat eller erbjudit stöd till barnen i familjen som fått uppleva hennes destruktiva beteende. Det här är ett mönster som vi har sett i flera 28