SKOLINFORMATIONSMANUAL Senast reviderad 2010-04-06
INNEHÅLLSFÖRTECKNING INNEHÅLLSFÖRTECKNING 1 Skolinformation från RFSL 1 Att tänka på under en skolinformation 4 Uppförandekod för skolinformatörer 5 Heteronormen 6 Konsekvenser av heteronormen 8 Vad är kön? 11 Vad är sexuell läggning? 15 Hbt historia 19 Kontrollista för skolinformation 24 Planering av information åk 7 uppåt, 90 minuter 25 Kroppsspråk och pedagogik 26 Reflektionsövningsinstruktion 28 Tavelövningar 31 Begreppslista sexualitet och kön 35 Intressant vetande om hbt 38 Hbt rörelsen föddes efter en razzia 38 Ockupationen av Socialstyrelsen 1979 40 Hbt och religion 41 Hbt are i koncentrationslägren 42 Äktenskap för alla! 45
1(48) Skolinformation från RFSL Varför ha skolinformation från RFSL? En skolinformation från RFSL är ett sätt att jobba för målet i läroplanen LPO-94 där det står att "Skolan skall främja förståelse för andra människor och förmåga till inlevelse. (...) Främlingsfientlighet och intolerans måste bemötas med kunskap, öppen diskussion och aktiva insatser." Förutom ett allmänt mål med skolinformationer kan skolor visa ett större intresse för skolinformation från RFSL om det finns en problematisk attityd bland en viss grupp elever eller om någon har kommit ut på skolan. Det finns alltid fördelar med en skolinformation från RFSL då det ger eleverna möjlighet att se och ifrågasätta normer, få information och ställa frågor som få andra kan svara på. Förutom att ha en skolinformation som en del av en temadag om sexualitet och samlevnad väljer vissa skolor att lägga in föreläsningen inom ramen för andra ämnen i skolan såsom samhällskunskap, biologi, psykologi eller livskunskap, vilket egentligen är att föredra. Genom att på ett öppet och pedagogiskt sätt svara på elevernas frågor, vill vi uppnå en dialog där vi tillsammans med eleverna reder ut eventuella missförstånd och erbjuder eleverna en unik möjlighet att bredda sin förståelse och insikt vad gäller normer och deras konsekvenser. Vad är en skolinformation? Vanligtvis är en skolinformation en eller flera lektioner där oftast två informatörer vanligtvis men inte nödvändigtvis två personer med olika könsidentitet informerar om heteronormen, homosexuella, bisexuella och transpersoner. Informatörerna har själva erfarenhet av att inte leva enligt heteronormen och kan svara på frågor som "Vad innebär det att komma ut?" eller "Hur vet man att man är H/B/T?". Informatörerna är utbildade och ger enligt överenskommelse en genomgång om de begrepp som vanligtvis används, resonemang kring heteronormen, kanske några historiska fakta, och annat som kan vara lämpligt på den nivå som eleverna studerar. RFSL:s förbund avråder starkt från att blanda samman hbt- och säkrare sex/kondomer/ hiv/sti-information. Eleverna kan göra fördomsfulla sammankopplingar om hbt-personer och hiv/aids, osv. Dela därför inte ut säkrare sex-material eller liknande. Gör detta vid andra tillfällen, t.ex. genom en Colour of love-kampanj. Det viktigaste inslaget, och också det som oftast är mycket uppskattat, är då informatörerna besvarar elevernas frågor eller berättar om egna erfarenheter och iakttagelser. Vad är skolinformationens syfte? RFSL skolinformerar sedan 1970 i två syften: dels att öka kunskapen om RFSL:s medlemsgrupper och öka kunskap om heteronormens verkningar (vilket minskar okunskap och fördomar) och dels att ge åhörarna en möjlighet att identifiera sig med informatören (vilket kan stärka hbt-personers identitet). Det viktigaste brukar dock vara att RFSL ofta är de enda som under skoltiden nämner något om hbt över huvud taget, vilket gör RFSL:s skolinformationer till ett otroligt viktigt tillfälle för alla hbt-elever i de klasser vi möter. Det allra mest identitetsstärkande tror vi är att det kommer någon som öppet bryter mot heteronormen och som pratar om dessa frågor på ett icke-problematiserande sätt. Hur lång ska skolinformationen vara? Ofta behöver en information vara 90 minuter per klass för att allt ska hinna gås igenom. Lektioner som är kortare än så blir otillräckliga och eleverna får inte de kunskaper och tid för
2 (48) reflektioner som behövs. I värsta fall kan 60 minuter fungera, men aldrig kortare än så och det får skolorna lov att acceptera trots schemaläggningsproblem och så vidare. Hur bör klasserna vara sammansatta? Det är viktigt att inte ha för många elever på samma lektion. Då blir det svårt att ha en bra diskussion med eleverna och informationen blir mer föreläsningsliknande. Idealt har man ca 13-17 personer i gruppen, men tyvärr är detta ofta omöjligt att få. Riktlinjen för en övre gräns för antal elever kan vara 25 personer. Det bästa är om eleverna sedan tidigare känner varandra och träffas regelbundet till vardags, för att eleverna ska känna sig så trygga som möjligt i gruppen. Försök därför få skolan att undvika att mixa klasser alltför mycket. Vad ska vara med på ett skolpass? Nedanstående alltid och aldrig -punkterna ska just alltid/aldrig vara med vid ett informationstillfälle oavsett var/när/hur och för vem man informerar. Däremot kan varje punkt genomföras på lite olika sätt. Anpassa hur mycket tid varje moment tar efter behovet i gruppen. Detta ska alltid finnas i en information från RFSL: Introduktion där informationens syfte beskrivs. Ange tydlig avsändare (Jag heter N kommer från RFSL N ). RFSL-kunskap: Vad vi är för organisation och vad vi jobbar med. Diskussion kring heteronormen och dess konsekvenser Definitioner/begrepp i vart fall de som används under informationen. Kort hbt-historia för att ge perspektiv till åhörarna. Kontaktvägar om man vill veta mer eller fråga annat (telefonnummer och webbadress). Detta ska aldrig finnas i en information från RFSL: Privata kontaktuppgifter lämna aldrig ut egen e-post, eget telefonnummer etc. Privata detaljer var gärna personlig men inte privat. Outing (att berätta att den och den är H/B/T ), vare sig direkt eller indirekt. Nedsättande omdömen mot några som helst grupper eller individer oavsett hur puckade vi än tycker att de är. Kränkningar mot eleverna. Aldrig ge igen med samma mynt mot provokatörerna. Framför inte dina egna åsikter om de avviker från RFSL:s ställningstaganden. Ljug eller chansa aldrig om fakta! (återkom eller tipsa om t.ex. rfsl.se) Vad ska eleverna kunna efter ett pass? Efter en skolinformation ska eleverna kunna följande: Skillnaden mellan sexuell läggning (homo/bi/hetero) och könsidentitet/könsuttryck (trans) Vad heteronormen är och hur den påverkar allas liv De viktigaste årtalen inom hbt-historia Vad RFSL är och hur man kommer i kontakt med RFSL. Hur man lär sig saker hur man minns saker Åhörare vid en information kommer ihåg allra mest i början och innan förväntat avslut på en information. Däremellan minns man ganska lite av det som sagts. Lägg alltså det viktigaste först respektive sist under passet. Ett grundläggande knep att förbättra minnesinlärningen är att göra en repetition, exempelvis genom att i början av informationen gå igenom i korthet vad man ska diskutera RFSL-fakta, historiska årtal, begrepp, komma ut-berättelser eller vad det nu kan vara, sedan genomföra vad man sagt och vid avslutningen återigen berätta om vad man berättat Vi har nu alltså genomfört en information som tagit upp RFSL-fakta, historiska årtal Be också skolan att eleverna skriver
3(48) frågor till er en vecka innan ni kommer och en vecka efteråt kanske de ska utvärdera informationen. På så sätt pågår denna tankeprocess riktigt lång tid. En annan metod kanske den viktigaste att öka minnesinlärningen är att involvera åhörarna. Gör det hela interaktivt genom att åhörarna deltar i en reflektionsövning, ett mikrogrupparbete eller annat som sätter fart på tankarna. Om ni exempelvis gör en mikrogruppsövning och inte tar upp vad de kommit fram till förrän senare under informationen så kommer åhörarna hela tiden ha en omedveten process där de tänker på sin grupps frågor. Den största fällan för minnesinlärning är enformighet. En föreläsare som maler på utan förändring i en timma är det få som minns väl, eller ens tycker är rolig. Variera er därför; röstläge, position i rummet, visuellt hjälpmedel, metod (man kan ha en reflektionsövning mitt i allt), med en personlig komma ut-berättelse, osv. och utnyttja gärna det faktum att ni är två som föreläser.
4 (48) Att tänka på under en skolinformation Var personlig men inte privat! Det du berättar om dig eller andra måste vara sådant som du tänkt igenom och som du kan tänka dig att berätta för hela världen. Fundera på hur du skulle reagera om din personliga berättelse kanske kommer återberättas för din familj och din släkt, det du säger kan komma tillbaka till dig på olika sätt. Om du justerar sanningen i en komma ut-berättelse så måste du kunna stå för det inför nära och kära och de måste vara införstådda med detta, det kanske är bättre att inte alls berätta vissa bitar istället för att ändra dem. Tänk också igenom vilka frågor du vill svara på och ska svara på. Vid samtal/skolinformation är det okej att vara offentlig och personlig och därmed blir dina personliga fakta i stor grad offentliga. Privat är du däremot hemma, med din partner, din familj/släkt, vänner osv. Du ska aldrig prata om ditt eller andras sexliv, relationsproblem, exakt var du bor, vilket parti du röstar på eller är aktiv för och så vidare. Om du får en alltför privat fråga är det bra att lära sig att plocka upp frågan till en högre, allmän nivå: ex. Jag tänker inte svara på vad jag själv gillar sexuellt, men generellt kan man säga att på grund av heteronormen så tror alla att sex = heterosexuellt samlag. Du är representant för RFSL inte dig själv! Alla kommer uppfatta dig som representant för RFSL och inte som privatpersonen. Det du säger tycker alltså RFSL i åhörarens öron. Om du tycker annorlunda än förbundet i någon fråga så är det bästa att du inte talar om detta alls, eller att du ger dig själv samvete genom att tydligt säga RFSL som förbund tycker.. Undvik att därefter säga jag å andra sidan tycker eftersom du är där som representant för RFSL. Var saklig ljug aldrig! Säg inget som du inte känner till eller något som du inte är säker på. Säg hellre att du kan försöka få fram fakta och/eller att du inte vet. Det är aldrig fel att inte veta. Du är en amatör och det är inte mer än så någon kan förvänta dig kunna. Om det skulle vara så att någon ljuger och detta avslöjas så kan RFSL:s rykte få sig en rejäl törn. Var rolig men ingen pajas! Att skoja och att låta det finnas skratt i lektionen är viktig. Det du berättar är inte gravallvarligt helt igenom, och ska inte heller vara det. Å andra sidan ska du inte skämta om eleverna, om någon enskild person (än kanske dig själv) och bara på så sätt att ni skrattar med varandra och inte åt varandra. Använd gärna en ice-breaker, ett skämt som du tidigt berättar och som lättar upp spänningen. Var lugn hetsa inte upp dig! Det finns få tillfällen som man som informatör måste bli arg, höja rösten eller gå från rummet i protest. Du är där för elevernas skull, inte för din egen, och det är deras behov, frågor och funderingar som ska stå i centrum. Som informatör kan det därför innebära att någon säger dumma saker som du tar som en förolämpning men som de inte förstår/avser som sårande mot dig som person. Om någon elev är rakt av elak eller medvetet provocerande så fråga varför personen säger så. Förklara lugnt att du tar illa upp och att du vill fortsätta tala enligt det ni planerat tidigare. Tala med eleverna så mycket det går! Du ska tala med eleverna, inte till dem. Om det finns en tydlig linje att de kan fråga vad som helst och att det är okej att prata så kommer informationen flyta lättare. (Däremot behöver du inte
5(48) svara på vad som helst eller bara ta emot kränkande kommentarer.) En lektion där informatörerna pratar non-stop, är inte rolig för någon. Till och med i större samlingar går det att ha viss interaktivitet, i form av handuppräckningar eller annat. Lite regler för lektionen Bra regler att säga till eleverna innan passet börjar: - Personligt inte privat. Ni kan få ställa vilka frågor ni vill, men vi kanske inte svarar på dem om det är för privat. Vi vill heller inte att ni berättar privata saker om er själva, det kanske ni ångrar sen. - Inga kränkningar. Vissa åsikter man har kanske sårar personer som är här eller som inte befinner sig i klassrummet. Tänk på vad ni säger så att alla känner sig respekterade och inte behöver känna sig kränkta. - Inga personnamn. Ibland säger elever namn på personer som är närvarande eller som inte är det. Ibland används detta som ett sätt att såra eller att prata illa om någon annan. Därför är det bäst att vi inte använder personnamn, utom våra egna, förstås. Uppförandekod för skolinformatörer Glöm aldrig att du under skolinformationerna representerar RFSL, men såklart gäller gott uppförande och accepterande av t.ex. skolans regler även före och efter informationen. T.ex. är oftast rökning förbjuden på skolans område och bjuder skolan på lunch är det ofta förbjudet att ha på sig ytterkläder i skolmatsalen. Var också noga med att inte tala om passet och vad eleverna har sagt direkt på väg ifrån skolan. Någon från klassen som du just var i kan sitta på samma buss eller höra vad ni säger om dem. Att respektera åhörarna Inte kränka eleverna på något sätt Om man blir kränkt, att inte använda samma metoder tillbaka mot åhörarnas Vara öppen för sakliga frågor Att vara lugn, det finns sällan skäl att hetsa upp sig Man är representant för RFSL inte för sig själv Vara tydlig med att man representerar RFSL Man informerar inte för sitt eget välbefinnande, fokus är att de man informerar till ska få ut något av informationen Att inte framföra sina egna åsikter om de avviker från RFSL:s ställningstaganden Ha erfarenhet av att leva utanför heteronormen. Exempelvis genom att tillhöra någon av grupperna H/B/T/Q Att känna sin begränsning att våga svara det vet jag inte om det är så Att aldrig chansa/ljuga om fakta Att kunna använda sig själv som verktyg, om så behövs Att inte outa någon, oavsett om det är kändisar eller lokala personer, vare sig direkt eller indirekt Inte komma med nedsättande omdömen mot några som helst grupper eller individer oavsett hur puckade vi än tycker att de är Att vara personlig men inte privat Vara tydlig med vad som är personlig och vad som är privat och kunna dra den gränsen själv Aldrig lämna ut privata kontaktvägar (hemadress, Facebook, mobilnummer, privat mailadress eller Qruiser-nickname) eller liknande. De enda kontaktvägarna som får förmedlas är via RFSL. Privata detaljer som sexliv, politiska åsikter eller vad det nu kan vara får aldrig förmedlas.
6 (48) Heteronormen Heteronormativitet är en omedveten föreställning om att heterosexualiteten är den önskvärda sexualiteten och den leder till att alla andra former av sexuella läggningar ses som avvikande. Heteronormen innebär att alla människor blir bemötta som om de vore heterosexuella och att det är det mest naturliga sättet att vara. Den är så självklar att den blir osynlig och få tänker ens på heterosexualitet som en sexuell läggning. Heteronormativiteten tar sig uttryck i samhällets alla miljöer i arbetslivet, skolan, vardagens samtal, i sex- och samlevnadsundervisningen och i hälsooch sjukvården. Heterosexuella reflekterar sällan eller aldrig över sin egen eller sina skolkamraters sexuella läggning; de flesta utgår helt enkelt från att alla är just heterosexuella. Man kan säga att det är en del av det heteronormativa tänket: vårt samhälle bygger på en livsstil med tvåsamhet mellan kvinna och man, som lever i kärnfamilj det är det som är normalmönstret och allt det andra är osynligt. Det betyder att heterosexualitet och homo-/bisexualitet inte är jämlika läggningar, utan hierarkiskt ordnade. Därmed betraktas personer som är homo- eller bisexuella som avvikande och det kan leda till utestängning och diskriminering. Heteronormen innebär att man är heterosexuell tills motsatsen är bevisad: man måste komma ut. För icke-heterosexuella och/eller transpersoner innebär det hela tiden en avvägning om man ska vara öppen eller inte med sin läggning. Det är en bedömning som behöver göras inte bara en gång i livet utan ständigt, kanske flera gånger om dagen. (Ur: Det syns inte, HomO, 2006) Inom heteronormen ingår också att alla förutsätts känna sig bekväma med och identifiera sig med det kön man fötts med, samt att det bara finns två kön. Är du man förutsätts du uppträda manligt och är du kvinna förutsätts du uppträda kvinnligt. På grund av att det som uppfattas som manligt är högre värderat än det som uppfattas som kvinnligt är det lättare för en kvinna som har manliga egenskaper än tvärt om. Detta innebär att även personer som bryter normer kring kön, exempelvis många transpersoner, påverkas på samma sätt som personer som bryter mot heteronormen på andra sätt. Personer som följer normen premieras på olika vis: - lagar är utformade för detta sätt att leva - att personer aldrig ifrågasätter dessa personers kön eller sexuella läggning - att de kan gå hand i hand med den vi älskar på stan utan att riskera glåpord eller blickar - att filmer, tv, reklam hela tiden bekräftar att den kärlek man känner är önskvärd - att man kan ha de kläder man vill utan att bli ifrågasatt Personer som bryter mot normerna riskerar olika former av bestraffning. Det kan vara alltifrån blickar till hot och hatbrott. I bästa fall kan normbrytare bli tolererade. Tolerans är en maktutövning som de som har mer makt (följer normen) kan visa mot de som har mindre makt (bryter mot normen). Ordet tolerans signalerar också att fenomenet som tolereras inte är någonting önskvärt, men att det är något man kan stå ut med. Speciellt i attitydundersökningar blir normer väldigt tydliga. Undersökningar kan rikta sig till allmänheten och innehåller ibland frågor som: Skulle du tycka att det var ok att bo granne med en muslim?, Vad tycker du om transsexuella? eller Tycker du att homosexuella ska få
adoptera barn?. Uppenbarligen tänker sig de som gjort enkäten att de som svarar är vita, heterosexuella personer ur medelklassen och att dessa får tycka till om de andra. Det blir ännu mer uppenbart när man funderar på varför följande frågor verkar uppenbart absurda: Skulle du tycka att det var ok att bo granne med en medelålders vit man?, Vad tycker du om svenskar? eller Tycker du att heterosexuella borde få skaffa barn?. 7(48) Att befinna sig utanför heteronormen innebär att man klumpas ihop med andra som bryter samma norm. Det är vanligt att en homosexuell person kanske får frågan: Vad tycker ni homosexuella om ditten eller datten?, man förväntas vara en representant för hela gruppen och förväntas kunna ta ansvar för vad alla som bryter mot samma norm som en själv gör. Det är ganska ovanligt att man hör samma fråga: Vad tycker ni heterosexuella om ditten eller datten?. Detta beror på att om man följer normen anses man vara en unik person som inte går att klumpa ihop med andra, medan om man bryter mot normen så har man genast en massa gemensamt med andra som bryter samma norm. Detta resulterar även ofta i generaliseringar och fördomar om personer som har brutit mot heteronormen. Att normer existerar i ett samhälle är i sig inte ett problem och det är inte fel att känna igen sig själv i en norm. Problemet blir när normen utestänger och begränsar människor från att delta i samhället på samma villkor. De flesta, inte bara hbt-personer, bryter mot heteronormen på något sätt, även om hbt-personer bryter tydligast mot den. Heteronormen måste helt enkelt luckras upp så att det är lika okej att vara utanför den som att vara innanför den. I klassrummet Heteronormen är: Antagandet att alla är heterosexuella tills något annat bevisas Antagandet att alla är det kön som de ser ut att vara och att alla trivs i den kropp de fötts i Uppfattningen att heterosexualitet och traditionella könsroller är det som är normalt, givet och förväntat (allt annat ses som onormalt och konstigt) En norm som vi uppfostras i och som samhället upprätthåller Nedan är ett sätt att visa hur heteronormen omfattar både könsidentitet och sexuell läggning, att heteronormen drabbar heterosexuella, homosexuella och bisexuella samt både transpersoner och cis-personer (icke-transpersoner) då den begränsar möjligheten för var och en att vara sig själv, precis som man är. När vi föds ställs det en fråga: Vad blev det? Vi placeras i två olika kategorier: flickor och pojkar. Dessa kategorier styr sedan hur vi uppfostras och vad som förväntas av oss. Exempel: färgkoder (rosa/blå), leksaker (dockor/bilar), aktiviteter (hushållstjänster/idrott), intressen
8 (48) (mode/teknik), förväntade beteenden (snäll och ordningsam/tuff och stökig). Vi förväntas helt enkelt att växa upp till att vara kvinnlig respektive manlig. När man väl växt upp förväntas det att man förälskar sig i någon av det motsatta könet, blir ihop, och helst skaffar barn. Det går en osynlig gräns mellan könen som uppmärksammas först när någon träder över den genom att, t ex, klä sig eller bete sig på det sättet som vanligtvis associeras med det motsatt könet, och/eller förälska sig i någon av samma kön. Då uppfattas man som konstig, onormal, avvikande, fast de flesta människor oavsett sexuell läggning eller könsidentitet bryter mot normen på något sätt. Sammanfattning: De flesta, inte bara hbt-personer, bryter mot heteronormen på något sätt. Det är okej att känna igen sig i normen. Normen måste luckras upp så att det är lika okej att vara utanför normen som att vara innanför den. Konsekvenser för normbrytare; lagar, komma ut, tolerans, etc. Konsekvenser av heteronormen Öppenhet När en tjej berättar att hon var på bio i helgen med sin kille, är det ingen som reagerar på det, annat än att kanske fråga vad det var för film de såg. Hon upplevs vara lagom personlig. När en kille däremot berättar att han var på bio med sin kille, kan det upplevas som något väldigt privat eller som om han manifesterar sin sexuella läggning. Men att vara öppen med att man inte lever enligt heteronormen handlar inte om att manifestera, utan om att slippa dölja att kunna vara hela sig själv. Öppenhet kan handla om att kunna prata om sina intressen att bli tilltalad med det namn man själv väljer att kunna ta med någon av samma kön till skolbalen att kunna berätta om att ens bror är bög att kunna visa bild på sin familj att berätta att man varit på Pride att inom ramarna för yrket kunna klä sig som man vill att kunna berätta att ens dotter är förlovad med en tjej att berätta om vad man gjort under helgen tillsammans med sin kille eller tjej Enligt forskning från Arbetslivsinstitutet från 2003, är 50 % av våra homo- och bisexuella kollegor inte öppna på jobbet, och färre är öppna mot kunder och brukare (till exempel en lärare som är öppen för sina kollegor men inte för sina elever). Av dem som inte är öppna avstår 40 % ibland från att delta i samtal med arbetskamrater eller andra, för att inte riskera att bli avslöjad. Antalet elever som är öppna är okänt. Hur situationen är i skolmiljö finns det ingen statistik för. Öppenhet är individens val. Ingen ska tvingas ut ur sin garderob. Men det är gruppens ansvar att skapa en sådan inkluderande miljö att alla som vill vara öppen, kan vara det. Hälsa och vård Vårdinstanser behöver hbt-kompetens för att undvika att hbt-personer blir kränkta i mötet med vården. Bemötandefrågor är otroligt viktiga, och är avgörande för om personer väljer att söka upp vården eller inte.
9(48) Detta är dock inte den enda anledningen varför hbt-kompetens och icke-heteronormativitet i vården är betydelsefullt. På grund av heteronormativitet i vården händer det att hbt-personer får fel behandling, felaktiga diagnoser eller otillräcklig information i sina kontakter med vården. Hbtpersoner får själva ofta utbilda vårdpersonal i hur det funkar att vara h, b och/eller t (framför allt t), vilket gör att förtroendet för vården blir lägre och en orimlig börda läggs på patienten. En lesbisk kvinna hos gynekologen t ex får frågan om när hon hade samlag senast och får erbjudande om p-piller. Detta är fel sorts hälsovård och allt kommer sig av att läkaren utgår från att kvinnan är hetero. Det är först när man själv markerar att man inte följer normen som man uppfattas som icke-hetero. När det gäller testning av hiv och könssjukdomar blir heteronormativiteten extra tydlig då det händer att personer blir nekade hivtest om de inte uttryckligen säger att man är en man som har sex med andra män. Dessutom leder den heteronormativa föreställningen om att allt sex är tvåkönat kuk-i-fittan-sex att vårdcentraler inte vet att t.ex. klamydia och gonorré måste testas i analen om personen har haft analsex eller i halsen om personen har haft oralsex. Tjejer som enbart har sex med andra tjejer går heller inte på cellprovskontroller lika ofta som tjejer som har manliga partners, eftersom kallelserna ofta är heteronormativa och varken ksk (kvinnor som har sex med kvinnor) själva eller vårdpersonal har kunskaper om att HPV-virus överförs även vid sex mellan tjejer och att även ksk behöver testa sig regelbundet. Heteronormativitet påverkar alltså mer än hur vi blir bemötta när det gäller hälsa och sjukvård. Hbt-personer i Sverige idag har överlag bra hälsa. Oroväckande är dock att undersökningar visar att hbt-personer i större utsträckning än andra lider av både psykisk och fysisk ohälsa, där homooch bisexuella kvinnor samt transpersoner är mest utsatta (Källa: Hälsa på lika villkor?, FHI, 2006). Utsatthet för brott Kriminolog Eva Tiby ( Hatbrott, 1999) har studerat utsatthet för brott på grund av homosexuell/bisexuell läggning och hon kom i korthet fram till att av 23 % (fler män än kvinnor) har blivit utsatta för brott det senaste året. Förövarna är främst (60 %) unga män (15-25 år). Nästan hälften av offren anfölls av tre eller fler gärningsmän. Bara en av fyra utsatta anmäler att man är utsatt för brott och skälet att inte fler anmäler är att man inte vågar berätta för polisen att man är homo/bisexuell, att man är rädd för repressalier från gärningsmannen eller att man tror att brottet ska betraktas som mindre allvarligt. Mängden hatbrott på grund av homofobi fortsätter att öka. Enligt Brottsförebyggande rådets (Brå) hatbrottsstatistik inkom år 2006 684 anmälningar med homofobiska motiv (en ökning med 21 % från 2005). Ingen forskning om utsatthet för transpersoner finns. Kliniska erfarenheter från RFSL:s brottsofferjour pekar dock på att just transpersoner utsätts för det grövsta våldet. Självmord och ohälsa Statens folkhälsoinstitut har genomfört en ny sammanställning av hälsosituationen bland unga hb-personer, 16-29 år och statistiken kommer från folkhälsoenkäten år 2005 och 2008. På flera punkter upplever unga homo- och bisexuella en sämre hälsa än den övriga befolkningen. Det är exempelvis dubbelt så vanligt att uppleva ett nedsatt psykiskt välbefinnande och självmordsförsök förekommer betydligt oftare än hos unga heterosexuella. Var fjärde homo- och bisexuell kvinna och var tionde man har någon gång försökt ta sitt liv. Vidare utsätts unga homooch bisexuella betydligt oftare för hot om våld och fysiskt våld än heterosexuella i samma åldersgrupp.
10 (48)
11(48) Vad är kön? "Har du snopp är du pojke, har du vagina är du flicka." I vårt samhälle är det förväntat att det på ett ögonblick ska gå att avgöra om det är en kvinna eller man som en talar med. Så enkelt är det inte. Könet som omgivningen uppfattar kan skilja sig från det kön som personen anser sig tillhöra. Kön kan i korthet sägas bestå av olika delar där biologiskt kön, socialt kön och mentalt kön ingår. Dessa faktorer inverkar på en persons könsidentitet och beskriver hur just den människan uppfattar sig själv. Det finns många olika sätt att se på kön och vad kön består av. Tyvärr är kön en mycket viktig variabel i vårt samhälle, då till och med språket är uppbyggt efter genus. Vet man inte vilket kön en person har kan man inte prata om henne/honom på ett vettigt sätt. Förutom språket är det väldigt mycket som är beroende på kön, vilken toalett man får använda, hur man blir behandlad av sina föräldrar, vilka leksaker man förväntas leka med, vem man förväntas bli kär i, vilken lön man får och så vidare. Kön är i RFSL:s BSM-modell beroende av dessa variabler: Biologiskt kön som beskriver personens kroppsliga utseende, hormoner, könskromosomer, könsorgan eller annat som har just med kroppen att göra Socialt kön hur vi agerar och uppfattas i samhället (kläder, hår, rörelsemönster med mera). Mentalt kön hur man känner sig innerst inne - som kvinna, man, ingetdera, blandat eller skiftande kvinna/man - är vad som utgör det mentala könet samt Juridiskt kön könet som man har enligt, t ex, sitt personnummer RFSL anser att var och en har rätt att definiera sitt eget kön, och att det är det mentala könet som avgör vilket kön en person har om personen själv anser det. Biologiskt kön Det biologiska könet hör ihop dels med könskromosomerna, dels med om vi har kuk eller fitta och om vi har andra könskaraktäristika t.ex. bröst eller skägg eller inte. Vid befruktningen smälter spermien samman med ägget. Från ägget kommer en X-kromosom och från spermien en X- eller en Y-kromosom. De flesta människor har XX- (biologiska kvinnor) eller XY-kromosomer (biologiska män). Därtill finns det både flickor och pojkar som har XXY som könskromosomer. Andra kombinationer med fler X- och Y-kromosomer finns också och detta är ett av skälen till att man slutade med kromosomtester vid OS och liknande. Därför är det inte sant att XY alltid är män och XX alltid är kvinnor, biologiskt sett. Beroende på könskromosomerna så signaleras till fostret att könsorganen ska växa på vissa sätt. Om dock detta signalsystem - med hormoner - är hämmat, annorlunda eller inte kan mottas i andra delar i fostret så leder detta till att könsorganen kan växa annorlunda, inte växa alls eller få något som liknar en blandning mellan snopp och snippa. Barn som föds med oklart kön kallas intersexuella och fenomenet kallas intersexualism eller DSD. Vissa personer med DSD anser sig vara
12 (48) transpersoner och vissa vill inte kalla sig det. RFSL jobbar för intersexuellas rättigheter, men självfallet får varje person själv bestämma om en vill kalla sig trans eller inte. Socialt kön Under uppväxt fostras kvinnor in i en viss könsroll och män in i en annan könsroll. Traditionella könsroller säger att kvinnor ska vara på vissa sätt och män på andra sätt. Detta ser vi genom färgkoder (rosa och blått för barn), leksaker, kläder, sätt att tilltala barn, aktiviteter, osv. Detta är genomgående även för vuxna, vilket ger en skillnad i benägenhet att vara hemma med sina barn, yrkesval, kläder och andra accessoarer, intressen och så vidare. Kvinnor förväntas helt enkelt bete sig på vissa sätt och män på andra sätt enligt samhällets normer. Det är alltså hur andra uppfattar oss utifrån kön, men också hur vi själva väljer att representera oss, som är det sociala könet. Mentalt kön Det mentala könet brukar inte många fundera över när det biologiska könet och det sociala könet stämmer överens. Det mentala könet är det kön som du själv anser att du har. Detta kan vara fixerat eller variera över tid. Om det mentala könet inte stämmer med hur kroppen är eller hur man beter sig så finns det behov av att ifrågasätta samhällets gängse definitioner av kön och att definiera sig själv. En liknelse kan göras med etnicitet, en person född av kinesiska föräldrar i Sverige kanske av omgivningen ses som kines men känner sig, och är svensk. Juridiskt kön Ett barns juridiska kön bestäms kort efter födseln och tar inte hänsyn till barnets mentala kön. Man kan vara antingen man eller kvinna enligt det juridiska synsättet, och det är svårt att få byta juridiskt kön om man vill. För att få byta juridiskt kön, dvs ändra personnummer i personliga dokument såsom pass, körkort och betyg etc, måste man få diagnosen transsexualism och genomgå en könsbytesutredning och ansöka till Socialstyrelsens rättsliga råd om fastställelse i nytt juridiskt kön. Detta är en process som tar lång tid och som kräver mycket av den som söker. Fram tills hösten 2009 bestämde ens juridiska kön även vilka namn som var tillåtna att heta i förnamn, men detta har ändrats bland annat tack vare RFSL:s idoga arbete med frågan. Cis- och transpersoner För de flesta så är det biologiska, det sociala, det mentala och det juridiska könet detsamma; dvs en person som är född med kuk och XY-kromosomer, som uppfattas av omgivningen som en man och vill uppfattas av omgivningen som en man. Han känner sig mentalt som en man och han har en ojämn siffra som näst sista siffra i sitt personnummer (juridiskt kön). Han är en s.k. cis-person som oftast inte stöter på så mycket motstånd i sin könsidentitet. Hos transpersoner är det något av det sociala, mentala, juridiska eller biologiska könen som inte går i linje med varandra, vilket gör att man faller utanför heteronormens syn på könsidentitet och/eller könsuttryck. En transvestit kan till exempel vara biologiskt, mentalt och juridiskt man, som ibland klär sig i mer eller mindre typiskt kvinnliga attribut. Det är självfallet han själv som bestämmer om han vill definiera sig som transvestit (eller transperson överhuvudtaget), det kan ingen annan göra åt honom. Omklädningen kan vara enbart i hemmet utan att ens någon i familjen vet om det eller det kan vara i stort sett dagligen på jobbet osv. Han kanske använder sig av ett alternativt tilltalsnamn beroende på hur han är klädd, och vill kanske då använda hon som pronomen. Transsexualism kan innebära en person som biologiskt ser ut som en kvinna och beter sig socialt som en kvinna men som känner sig mentalt som en man. Den personen kanske är transperson och kan tänkas identifiera sig som man och är kanske därmed transsexuell. Han kanske förändra
sin kropp och byta juridiskt kön, vilket han kan göra om han får diagnosen transsexualism i en könsbytesutredning. 13(48) En person som inte har ett tydligt eller självklart biologiskt kön kommer säkert också fundera på sin könstillhörighet. Personen kanske föddes med otydliga könsorgan eller märkte i tonåren att kroppen inte utvecklades så som det var förväntat. Denna person är kanske intersexuell; det vill säga, att det biologiska könet är oklart. Inte att förväxlas med transsexuella och transvestiter finns drag-queens och drag-kings. Detta är personer som av politiska, underhållsmässiga eller andra skäl ikläder sig ett köns normtypiska attribut, kända exempel är gruppen Dragon-kings och Babsan. Drag-queens och drag-kings identifierar sig ibland som transpersoner. De flesta transpersoner identifierar sig som transsexuella, transvestiter, intersexuella eller intergender, se mer i begreppsordlistan. Om det finns osäkerhet om hur en person vill tilltalas eller hur en person ser på sig själv är det en bra idé att fråga: Vilket pronomen känner du dig hemma med? Vissa transpersoner vill använda pronomenet hen, som är ett könsneutralt pronomen. Då blir henom motsvarigheten till henne/honom. Personer måste alltid själva få välja vilket pronomen (han, hon eller hen) samt vilket namn en person vill använda om sig själv. Antal? Hur många transvestiter och andra transpersoner som finns är okänt. Det är omöjligt att kartlägga alla som känner sig som transpersoner alltid eller ibland, de som förkastar de traditionella könsrollerna, de som väljer att definiera sig som något annat än man eller kvinna eller som bara människa. Egentligen spelar det inte så stor roll hur många som är transpersoner, alla har rätt att vara sig själva och få välja vem man är, oavsett om man tillhör en minoritet eller inte. De siffror man känner till är de grupper som kommer i kontakt med sjukvården på något sätt, och det är oftast de som är har någon typ av oklart kön (intersexuella) eller som vill ha hjälp av samhället att korrigera sitt kön (transsexuella). Antal intersexuella som diagnostiseras varierar från land till land. Det föds mellan fem och tio barn i Sverige varje år med så otydliga könskarakteristika könsorgan att det genomförs operationer. Då det finns en rad olika syndrom och tillstånd som räknas som intersexualism så kan man sammantaget uppskatta antalet intersexuella till uppemot 1 per 5000 enligt Läkartidningen nr 9, 2008. Från 1972 till slutet av 1990-talet var det stadigt 12-15 personer per år för att sedan öka rejält, till nuvarande cirka 30-50 personer per år, ganska jämnt fördelat mellan FTM och MTF. Orsaken till ökningen var troligen att det blev bättre information och tillgång till vård. Antalet transsexuella i befolkningen antas ligga någonstans mellan 1 per 10 000 och 1 per 30 000 invånare. Statistiken kommer från Rättsliga rådet som formellt är en del av Socialstyrelsen. Rättsliga rådet är den instans dit ansökan om transition ställs. Hur många transsexuella som inte sökt hjälp är okänt. Kön är alltså sammanfattningsvis mycket mer komplicerat än bara "vagina=kvinna" och "penis=man". Det är också viktigt att sexuell läggning inte heller har någon koppling till könsidentitet eller könsuttryck.
14 (48) I klassrummet Begreppet transperson är ett paraplybegrepp för olika typer av transpersoner som använts sedan några år i Sverige. På samma sätt som få invandrare kanske identifierar sig som invandrare utan kanske mer troligt identifierar sig som hitflyttad från Eritrea eller ursprungligen från Finland så definierar sig få transpersoner som just transperson. I klassrummet är det viktigt att inte förvirra eleverna, fokusera på paraplybegreppet transperson, transsexuell, transvestit, intersexuell och drag-king/drag-queen. När det gäller transinformation så är det viktigt att påpeka att det inte rör sig om sexuell läggning eller sexualitet. Håll noga isär sexuell läggning och könsidentitet/könsuttryck, bland annat genom att påpeka att hbt inte betyder homo-, bi- och transsexuella. Markera också att det heter transsexualism och inte transsexualitet av samma skäl. För att tydliggöra kan det här vara bra att poängtera att en som transperson kan vara både homo-, hetero- eller bisexuell. Förmodligen är de flesta transpersonerna, precis som de flesta cispersonerna, heterosexuella. Glöm inte att när man i RFSL:s regi talar om transpersoner och säger en transkille så menar vi en person som själv, där och då, identifierar sig som eller vill bli uppfattat som en kille, oavsett hur personen ser ut i kroppen eller vad personen har för juridiskt kön. Här kan begrepp som FTM och MTF (female to male/male to female) användas för att hjälpa förståelsen på traven. Glöm heller aldrig att transpersoner är betydligt fler än transsexuella, även om denna grupp har fått mest uppmärksamhet. Bra bemötanden gentemot transpersoner kan röra sig om att fråga hur personen vill bli uppfattat/tilltalad, att inte oreflekterat dela upp i kill-/tjejgrupper, att ha könsneutrala toaletter/duschar, etc. Saker som inte tas upp automatiskt, men om eleverna frågar: - De transsexuella som genomgår transition och där verkar byta sexuell läggning gör det inte egentligen då de förmodligen hela tiden själva har identifierat sig som antingen män eller kvinnor. Det är bara för omgivningen det ser ut som om de byter sexuell läggning, då de först uppfattades som, säg, en man (och gillade, säg, kvinnor) och sedan uppfattas som kvinna och fortfarande gillar kvinnor. Ser utifrån ut som hetero lesbisk, medan personen troligtvis skulle säga jag är en lesbisk kvinna i en manskropp. - Det finns en fördom att transvestiter främst rör sig om män i klänning och att det för dem är en sexuell upplevelse. I vissa fall är det sant (så kallad fetischistisk transvestism ) men kom ihåg att för de flesta transvestiter handlar det inte om det, utan om uttryck för sin könsidentitet.
15(48) Vad är sexuell läggning? Bisexualitet, heterosexualitet och homosexualitet är sexuella läggningar. Sexuell läggning beskriver om en person blir förälskad i och/eller attraherad av tjejer, killar eller både tjejer och killar. En sexuell läggning består av olika komponenter och kan i en modell förklaras som bestående av begreppen praktik, identitet och preferens. Dessa tre komponenter kan användas för att beskriva den sexuella läggningen. För att kunna beskriva den sexuella läggningen som någon har måste vi veta om personen är man eller kvinna, samt om den eller de den tänder på/blir kär i är män eller kvinnor. Därför är den sexuella läggningen helt beroende av kön. Vilken sexuell läggning har en person som definierar sig som intergender? Beroende på vad man menar med sexuell läggning eller hur man definierar bi-, hetero- och homosexualitet så får man olika svar. Om man menar att kvinnor som bara har haft sex med andra kvinnor efter 1998 är lesbisk så exkluderar man exempelvis vad personen själv kallar sig. Praktik, identitet eller preferens är alltså inte var och ett för sig den sexuella läggningen. Utifrån detta kan alltså sexuella läggningen se ut på olika sätt för olika personer. Därför är det rimligt att tänka i termer om flera olika bisexualiteter, heterosexualiteter och homosexualiteter. Behövs begreppen heterosexuell, bisexuell och homosexuell? Egentligen inte. Begreppen är bra på det sätt att de förklarar och ger informationsvägar. Däremot leder användandet av begreppen också till att individen associeras med, exempelvis, vissa kulturella fenomen eller beteenden för att man tillhör en viss grupp. Framför allt gäller detta för personer som definierar sig som homoeller bisexuella, eftersom normen är att vara heterosexuell och det inte finns några särskilda förväntningar på att heterosexuella ska ha vissa gemensamma beteenden eller kulturer, utom att de blir ihop exklusivt med personer av ett annat kön än en själv. En framtidsvision att se fram emot är då den sexuella läggningen har så liten betydelse för hur man blir bemött att man inte behöver identifiera sig som hetero, bi eller homo. Notera att sexuella beteenden, som ibland blandas ihop med sexuell läggning, inte är sexuella läggningar, som exempelvis bondage (hålla fast/binda), sadomasochism (tillfoga/ta emot smärta), pedofili (sex med barn), nekrofili (sex med döda människor), tidelag (sex med djur) eller dendrofili (sex med växter/träd). RFSL:s tillämpar samma syn på sexuell läggning som t.ex. lagstiftningen har, dvs. att det finns tre sexuella läggningar, men självklart instämmer inte alla i det. Exempel kan vara vissa polyamorösa, asexuella och BDSM-utövare som ser detta som sin sexuella läggning. Det är viktigt att man själv får definiera sin sexuella läggning, så om en person känner att det är ens sexuella läggning så är det så. Skillnaden mot homo-, bi- och heterosexualitet är att de andra läggningarna inte räknas som sexuella läggningar enligt svensk lag och inkluderas alltså inte i diskrimineringslagstiftningen.
16 (48) Sexuell läggning kan vara beroende av dessa variabler (PIP-modellen): Praktik: Vad du gör och vad du har för erfarenheter. Vem du har relationer/sex med. Identitet: Vad du känner dig som och vad du kallar dig/skulle vilja kalla dig. Preferens: Vad du gillar och föredrar. Om du vill ha relationer/sex med tjejer och/eller killar. I västvärlden har man på senare tid valt att lägga störst vikt vid identiteten och alltså låta individen själv bestämma sin sexuella läggning. Att låta praktiken - exempelvis erfarenhet av sex med inget, ett eller båda könen - avgöra och styra en persons sexuella läggning är fel eftersom någon som exempelvis är heterosexuell kan vara säker på att vara hetero även om personen inte ännu haft sex med någon av motsatt kön. Samma argument gäller såklart också en homosexuell kille eller tjej. En person som hittills bara haft förhållanden med personer av ett och samma kön kan vara säker på att vara bisexuell, men inte ännu har hittat någon eller haft tillfälle att vara med någon av ett kön som personen vanligtvis inte har relationer med. Den sexuella läggningen kan också variera över tid hos en och samma person. En person kan vara helt övertygad om att han är bög, fram tills den dagen han träffar en tjej som han blir kär i eller attraherad av. Hur den killen sen definierar sig är svårt att veta, men det är uppenbart att han har en bisexuell preferens just då. På samma sätt kan någon som är hetero bli homo eller någon som är bi bli hetero och så vidare. Det är alltid individen som bestämmer vilken sexuell läggning han/hon/hen har. Om det är den sexuella praktiken som är viktig kan man använda begrepp som män som har sex med män (msm) och kvinnor som har sex med kvinnor (ksk). Detta gör man ofta i hivpreventionssammanhang då det är den sexuella praktiken, inte identiteten, som är viktig för hur utsatt man är för olika typer av risker för överföring av hiv. Detsamma gäller debatter som rör rättigheter för parkonstellationer. Om två tjejer är ihop med varandra och vill adoptera barn är det inte alls säkert att dessa är homosexuella (om de inte uttryckligen sagt att de är det). Därför är det lämpligt att kalla detta en adoption av ett samkönat par och inte en adoption av ett homosexuellt par (eller homoadoption, som är ett fruktansvärt uttryck som absolut bör undvikas). Två personer av motsatt kön är på samma sätt inte automatiskt heterosexuella och då kan man använda ordet olikkönat. Antal? Ingen undersökning har gjorts i Sverige som har haft som mål att visa hur många som är homosexuella, bisexuella och heterosexuella. Så länge som heteronormen är stark och så länge det finns fördomar mot homo- och bisexuella så kommer det inte gå att genomföra en statistiskt säkerställd undersökning på en befolkningsrepresentativ grupp då människor inte kommer vilja svara på frågan lika ärligt som på andra frågor. Egentligen spelar det inte så stor roll hur många som är homo- eller bisexuella, alla har rätt att vara sig själva och få välja vem man är, oavsett om man tillhör en minoritet eller inte. Den befolkningsbaserade undersökningen Sex i Sverige (1996) mätte några variabler om praktik och preferens men inte alls identitet. Sex i Sverige visade att kvinnor fantiserar cirka fyra gånger så ofta som män om samkönat sex (17,2 % bland kvinnorna och 4,4 % av männen hade någon gång eller ofta fantasier om någon av sitt eget kön). När det gäller sexuella handlingar uppgav 2,4
% av alla att de haft någon form av sexuell kontakt med personer av samma kön. Skillnaden mellan män och kvinnor var obetydlig. 17(48) Samkönat sex Det finns många myter bland heterosexuella om hur icke-heterosexuella har sex. Det finns även föreställningar om att sex utan en kuk inblandat inte är riktig sex eller att bögar är översexuella. Dessa föreställningar beror helt enkelt på heteronormativitet och bör lyftas upp som en fråga som rör heteronormen, inte en sexuell praktik. Det finns dessutom få studier gjorda på hur kvinnor har sex med kvinnor och hur män har sex med män. Här nedan följer lite data från två av de få studier som finns, även om det inte är något som vi går in på under skolinformationerna. Det vanligaste för kvinnor som har sex med kvinnor är att smeka och slicka brösten, gnida sig mot varandra, smeka varandras kön, ha fingrar i slidan, slicka klitoris och ha tungan i slidan (42-84 % av alla svarande). Heteronormens föreställning om hur sex ska vara genererar en vanlig fördom om att lesbiska och bisexuella kvinnor måste ha en dildo för att kunna ha sex med varandra. Så är det alltså inte. Enligt undersökningen är det knappt en av fem kvinnor (18 %) som tycker om att använda dildo. (Källa: Som att slicka på en regnkappa, Suzann Larsdotter. Undersökning 2009. Svarande var 802 kvinnor i Sverige mellan 15 och 76 år.) När det gäller män som har sex med män är de vanligast förekommande handlingarna vid det senaste sextillfället ömsesidig onani (ca 60 %), oralsex (ca 90 %) samt analt samlag (ca 50 %). (Källa: Person, Relation och Situation 2008, av Ronny Tikkanen. 2564 svarande män i hela landet.) I klassrummet Eleverna bör få en förklaring av vilka sexuella läggningar det finns och vad sexuell läggning är. Förslagsvis kan detta göras utifrån hbt-begreppet om en då förklarar att heterosexualitet också är en sexuell läggning samt att begreppet transpersoner inte har något med sexuell läggning att göra. Använd gärna även PIP-modellen för att beskriva sexuell läggning och glöm inte det viktigaste var och en definierar och bestämmer sin sexuella läggning och var och en väljer själv om man berättar vilken läggning man har eller inte. RFSL menar att sexuell läggning, då den bland annat består av identitet, kan förändras över tid. Sexualiteten är inte statisk just utifrån att begreppen är för fyrkantiga och dels för att människor förändras över tid. Från RFSL:s sida bör man vara väldigt försiktig med att säga hur många som är homo-/bisexuella då ingen vet. Vi kan dock, med stöd av vetenskaplig forskning, säga på en skolinformation att antalet homo- och bisexuella i befolkningen uppgår till procentenheter, och att man, beroende på vad man menar, kan anta att mängden homo- och bisexuella är någonstans mellan 5 och 10 procent av befolkningen. Om du vill prata om sex med eleverna så kan man göra tavelövningen Sex på tavlan och berätta var noga med att poängtera att det är mer likheter i hur människor har sex, än vad det är olikheter. Gå inte in på siffror och statistik kring sex om det inte blir diskussioner om det. Saker som inte tas upp automatiskt, men om eleverna frågar:
18 (48) Varför? När det gäller frågan om varför vissa är homosexuella, vissa är bisexuella och vissa är heterosexuella så poängtera att RFSL ser detta som självklart förekommande variationer bland människor, och att det är religiösa och samhälleliga normer som tidvis har satt en kriminell eller sjukdomsstatus på att vara homo-/bisexuell. Naturligt? Om man ser till naturen så förekommer mängder av samkönat sex, så homo- och bisexualitet är inte onaturligt utifrån en sådan aspekt. Ett vanligt argument är att det inte kan bli barn om två personer har samma kön har sex och därför skulle det vara onaturligt. Det är väldigt vanligt förekommande både bland människor och djur att använda könsorganen sexuellt till annat än fortplantning. Sexualiteten har många funktioner både för människor och djur. De tre vanligaste för människor är (i fallande ordning från vanligast till mest ovanligt): för att det är skönt, för att bekräfta en relation med någon och (för olikkönade par) att bli med barn. Alltså är fortplantning en ganska ovanlig anledning att ha sex för olikkönade par, och många spenderar mycket tid och pengar på att undvika graviditeter, vilket samkönade par slipper. Undvik om möjligt att gå in i diskussioner kring naturlighet, det är oftast en diskussion som inte leder någon vart. Heteronormen fungerar ju så att allt som inte följer den kan anses vara onaturligt och sämre, så det är ganska självklart att heterosexuella kan tycka att ickeheterosexualitet är onaturligt. Dessutom: varför måste allt vara naturligt? Vi åker bil, det gör inga andra djur, vi bantar, begår självmord, äter falukorv, använder p-piller och en massa andra saker som inga djur gör. Varför ifrågasätts inte detta som önskvärda beteenden som människor gör? Svar: Pga. heteronormen.