Förstärkt barn- och föräldraperspektiv

KUNSKAP TILL PRAKTIK Förstärkt barn- och föräldraperspektiv inom missbruks- och beroendevården DELRAPPORT 2014 09 30 0

1

Förord Sveriges Kommuner och Landsting (SKL) träffade den 25 augusti 2011 en överenskommelse med regeringen om att förstärka barn - och föräldraperspektivet i missbruks- och beroendevården. Regeringen har under fyra år (2011 2014) avsatt 12 miljoner kronor per år för att SKL, Kunskap till praktik, ska kunna stödja huvudmännen i att utveckla dessa insatser. Socialstyrelsen och Statens folkhälsoinstitut (numera Folkhälsomyndigheten) har i regeringsuppdrag ålagts att utveckla insatser för barn som anhöriga. Socialstyrelsens huvuduppdrag är att genomföra lagstiftningen som ålägger hälso- och sjukvården att beakta barns behov av information, råd och stöd, 2g HSL, (det vill säga barn i familjer med missbruk, psykisk sjukdom eller psykisk funktionsnedsättning) i samverkan med Statens folkhälsoinstitut och SKL. Socialstyrelsen har även tillsammans med FHI fått i uppdrag att tillsätta en styrgrupp i vilken även SKL erbjudits att delta. Enligt direktiven ska Socialstyrelsen tillsammans med Statens Folkhälsoinstitut och SKL, leda och samordna det nationella utvecklingsarbetet. Den samlade satsningen utgår från mål 2 och 3 i ANDT-strategin som regeringen beslutade om den 22 december 2010 och som riksdagen antog den 30 mars 2011. Enligt överenskommelsen som SKL träffat med regeringen ska SKL senast den 1 oktober varje år redovisa den verksamhet som genomförts. Denna delrapport omfattar en beskrivning av utvecklingsarbetet mellan hösten 2013 och hösten 2014. Den kompletterar de tidigare delrapporter som lämnats till regeringen den 27 september 2012 och den 25 september 2013. Avsikten är att denna rapport ska ge en samlad bild av utvecklingsarbetet. Rapporten har författats av Gunborg Brännström och Helena Asklund, Kunskap till praktik. Stockholm i september 2014 Åsa Furen-Thulin Sektionschef Sektionen för vård och socialtjänst Avdelningen för vård och omsorg Gunborg Brännström Projektchef, Kunskap till praktik Sektionen för vård och socialtjänst Avdelningen för vård och omsorg 2

Innehåll Sammanfattning... 5 Inledning... 8 Fördjupad kartläggning... 10 Utveckling av förstärkt barn- och föräldraperspektiv... 13 Överenskommelser som grund... 13 Fördjupningskurs och kartläggning som stöd... 13 Processledarutbildning och implementeringskompetens... 14 Huvudmännen driver utvecklingen utifrån lokala behov... 15 Processledarna stödjer utvecklingen på lokal nivå... 15 Fördjupningsutbildning... 15 Rutiner för långsiktighet... 16 Tydliga mål, uppföljning och uthållighet... 16 Utvecklingsarbetet hos huvudmännen... 16 Samverkan inom socialtjänsten... 19 Vad har hänt i länen, hur stöder processledarna arbetet?... 20 Beakta barns behov av information, råd och stöd... 22 Överenskommelse med Beroendecentrum Stockholm... 22 Beroendecentrum i Malmö... 24 Beroendecentrum Örebro... 24 Beroendecentrum Värmland... 25 Utveckling av mentorskap i föräldrarollen och stöd till barnen samverkan med brukarorganisationer... 26 RFHLs QuinnoQulor fortsätter att utveckla stödet... 26 Framtidsverkstäder ett samarbete med Rainbow Sweden... 27 Flera mammor ett placerat barn ett samarbete med KSAN... 29 Mentorskap till barnen... 30 Stöd till processledarna utveckling av verktyg, information om metoder och erfarenhetsutbyte... 31 Föräldrar i vård för missbruk vill prata om sitt föräldraskap... 31 Barns behov av stöd... 31 Föräldrastöd... 31 Stödgrupper för barn... 33 BRA barns rätt som anhöriga... 33 Barnkraft för familjer med missbruksproblematik... 34 Från föräldra- och barnperspektiv till familjeperspektiv... 34 Checklista som stöd för utveckling av rutiner... 34 Nyhetsbrev... 35 3

Erfarenhetsutbyte... 35 Samverkan med Socialstyrelsen och Folkhälsomyndigheten... 37 Behov av fortsatt stöd... 39 Redovisning av huvudmännen... 41 BILAGOR 1. Ökad samverkan i socialtjänsten. 2. Föräldrar i missbruks- och beroendevården en kartläggning för att stärka barn- och föräldraperspektivet. 3. Rapport från Beroendecentrum Stockholm utveckling av barn- och föräldrastöd 2012-2013. Rapport 2013-08-16 Christina Scheffel- Birath. 4. Föräldrar i missbruks- och beroendevård och deras barn. Rapport 141, CAN Håkan Leifman, Jonas Raninen och Mia Sundelin. 5. Från insidan av ett havererat föräldraskap om diskvalificerade mammor, borttappade fäder och barns rätt till sina föräldrar. Rapport Rainbow Sweden- Malin Widerlöv. 6. Förstärkt barn- och föräldraperspektiv inom missbruks- och beroendevården. Delrapport 2012-09-27. 7. Förstärkt barn- och föräldraperspektiv inom missbruks- och beroendevården. Delrapport 2013-09-25. 4

Sammanfattning Sveriges Kommuner och Landsting (SKL) träffade den 25 augusti 2011 en överenskommelse med regeringen om att förstärka barn - och föräldraperspektivet i missbruks- och beroendevården. Regeringen har under fyra år (2011 2014) avsatt 12 miljoner kronor per år för att SKL, Kunskap till praktik, ska kunna stödja huvudmännen i att utveckla dessa insatser. Kunskap till praktik inledde arbetet med att kartlägga föräldrar som var i vård för missbruk/beroende för att få en uppfattning om hur många som var föräldrar, hur många barn det rörde sig om, föräldrarnas oro för sina barn, hur de upplevde barnens behov av stöd etcetera. Den kartläggningen genomfördes av FoU i väst i september 2012 (Föräldrar i missbruks- och beroendevården - en kartläggning för att stärka barn- och föräldraperspektivet) och visade bland annat att 56 % av föräldrarna vill prata om sitt föräldraskap och att bara 24 % av barnen som lever i familjer där en person är i vård för missbruk får eget stöd. Aktuell skattning av antal barn Olika siffror har existerat kring hur många barn som lever i familjer med missbruk. CAN har nyligen gjort en skattning som baseras på Kunskap till praktiks kartläggning och på en stor befolkningsstudie och kommit fram till att 4 5 % av barnen i Sverige lever i familjer där minst en av föräldrarna har ett missbruk/beroende, det vill säga cirka 100 000 barn. CAN har jämfört flera datakällor som grund för skattningen. Missbruksmönstret för föräldrar som är i vård för missbruk/beroende skiljer sig från missbruksmönstret för personer med missbruksproblem som inte är i vård. Även det framgår av den fördjupade kartläggningen som CAN genomfört under 2014 på uppdrag av SKL. De föräldrar som är i vård har i mycket större utsträckning narkotikamissbruk och blandmissbruk än personer som inte är i vård men som har missbruksproblem. Den andra fördjupade analysen som CAN har genomfört som baseras på de drygt 3 749 minderåriga barnen till de 2 397 föräldrarna som var i vård för missbruk sista veckan i september 2012, visar att 29 % av barnen hade minst ett problem flickor 27 % och pojkar 31 %. Problemen ökade tydligt med åldern upp till 11 år. Barnen med mest problem var äldst i syskonskaran (sannolikt unga omsorgsgivare), placerade barn och barn till föräldrar med narkotika och blandmissbruk. En liten grupp barn (4,7 %) hade 40 % av alla redovisade problem. 5

Huvudmännen driver utvecklingen Utifrån de kartläggningar som Kunskap till praktik genomfört och den fördjupningskurs som expertgruppen utarbetat, förstärker huvudmännen i alla län barn- och föräldraperspektivet inom missbruks- och beroendevården med hjälp av de processledare som Kunskap till praktik finansierar. Fördjupad kunskap om vikten av samverkan och strategier för implementering Drygt 2 300 personer har genomgått den fördjupningskurs som Kunskap till praktiks expertgrupp har utarbetat. Ytterligare cirka tusen personer kommer att genomgå den under hösten 2014. Syftet är att höja medvetenheten om att samverka för att stärka barn- och föräldraperspektivet i missbruks- och beroendevården samt för att utveckla samverkan mellan de som arbetar med barn respektive vuxna med missbruk i socialtjänsten. Utveckling inom socialtjänsten När det gäller att stödja samverkan inom socialtjänsten samverkar de regionala processledarna med de regionala utvecklingsledarna i den sociala barn- och ungdomsvården, den s.k. BoU-satsningen. 38 kommuner i landet får särskilt stöd av processledare och utvecklingsledare i 15 län för att utveckla samverkan i socialtjänsten. Flera kommuner har redan utvecklat handlingsplaner för sitt förbättringsarbete. SKL har inlett ett samarbete med Örebro universitet som utvärderar utvecklingsarbetet och med stöd av medel från Folkhälsomyndigheten ska de även följa upp resultatet för både barn och föräldrar. Rutiner för att beakta barns behov av information, råd och stöd På Beroendecentrum i fyra län utvecklar beroendevården rutinerna för att beakta barns behov av information, råd och stöd Stockholm, Örebro, Värmland och Malmö. Brukarorganisationer utvecklar mentorskap i föräldrarollen Under året har brukarorganisationerna fortsatt att stödja mentorskap i föräldrarollen dels genom att fördjupa och sprida verksamheterna till fler orter i landet, dels genom att bilda föreningen Maskrosföräldrar. Föreningen har byggt upp en webb med syfte att stödja föräldrar. De föräldrarna har inte sällan själva vuxit upp i familjer med missbruk. Samverkan med Folkhälsomyndigheten och Socialstyrelsen Samverkan med Folkhälsomyndigheten och Socialstyrelsen har bidragit till att information erhållits i tidigare skeden, att en konferens med cirka 6

500 deltagare planerades och genomfördes tillsammans i december 2013 och att en gemensam karta har utarbetats som beskriver vad som pågår på lokal nivå utifrån SKL, Socialstyrelsen och Folkhälsomyndigheten. Behov av fortsatt stöd för att gå vidare Mycket har hänt sedan utvecklingsarbetet startade. Strukturer, samverkan och kompetens har utvecklats vilket är förutsättningar för att få förändring till stånd i praktiken. Men det behövs fortsatt stöd både från nationell och regional nivå för att verksamheterna i praktiken verkligen ska arbeta på ett nytt sätt och för att de även ska följa upp resultatet av insatserna både för både föräldrarna och barnen. Genomförda insatser Insatserna som genomförts det senaste året sammanfattas i följande huvudområden: 1. Fördjupad kunskap om föräldrar som är i vård för missbruk och/eller beroende, deras relation med sina barn och barnens situation. 2. Utveckling av förstärkt barn- och föräldraperspektivet i missbruks- och beroendevården. 3. Utveckling av samverkan inom socialtjänsten mellan de som arbetar med barn respektive vuxna med missbruk. 4. Utveckling av rutiner inom landstingens beroendevård som syftar till att beakta barns behov av information, råd och stöd. 5. Utveckling av mentorskap i föräldrarollen tillsammans med brukarorganisationer. 6. Stöd till processledare för erfarenhetsutbyte, spridning av kunskap i aktuella frågor och utveckling av verktyg som stöd för genomförande av förbättringsarbetet/implementering. 7. Samverkan med Folkhälsomyndigheten och Socialstyrelsen. 8. Behov av fortsatt stöd. 7

Inledning Sveriges Kommuner och Landsting åtog sig i en överenskommelse med regeringen i september 2011 att förstärka barn- och föräldraperspektivet inom missbruks- och beroendevården. Den genomförandeplan som baserades på huvudmännens behov pekade på vikten av att öka kunskapen både om situationen för föräldrar i missbruks- och beroendevården och om deras relation till sina barn. Den pekade också på att öka kunskapen om hur många barn det rörde sig om, barnens åldrar, om barnen fick stöd i sin situation och om föräldrarna fick stöd i sitt föräldraskap. Målsättningen är att stöd i föräldraskapet ska utvecklas och bli en integrerad del av missbruks- och beroendevården och att barnen ska uppmärksammas och erbjudas ändamålsenligt stöd som är köns- och åldersanpassat. Ett nätverk av processledare kunde finansieras av SKL, tillsättas på länsplanet och utifrån lokala behov driva utvecklingsarbetet. SKL skulle, inom ramen för missbruks- och beroendevården, samverka med Socialstyrelsen när det gäller landstingens roll att beakta barns behov av information, råd och stöd. SKL träffade därför inledningsvis en överenskommelse med Beroendecentrum Stockholm för genomförande av en kartläggning som grund för utveckling av rutiner och hållbara strukturer för ett kontinuerligt förbättringsarbete. Vidare ansåg SKL att det var angeläget att samverka med brukarorganisationer vad gäller stödet till särskilt utsatta föräldrar som inte med säkerhet har kontakt med den offentliga vården och genom dem stödja utveckling av mentorskap i föräldraskapet. För att verkligen utveckla insatserna utifrån lokala behov inledde Kunskap till praktik sitt arbete med att träffa skriftliga överenskommelser med huvudmännen på länsplanet och erbjuda finansiellt stöd för tillsättning av processledare som kunde stödja utvecklingen. Processledarna arbetar på uppdrag av styrgrupperna på länsplanet som består av chefer från hälso- och sjukvård samt socialtjänst. Särskilda processledare för att utveckla barn- och föräldraperspektivet tillsattes i början av 2012. De ingår i den stödstruktur på länsplanet som SKL utvecklar och i många län är de samlokaliserade med dem som utveckla insatser för äldre, barn- och unga, e-hälsa, funktionshindrade med flera. Åtgärderna som lyftes i den genomförandeplan som 2011 lämnades till regeringen hade fokus på att stödja implementering av ett förbättringsarbete på lokal nivå inom detta område, medan fokus i myndigheternas insatser låg på kunskapssammanställningar. Båda områdena är angelägna men det behöver bli en bättre balans mellan kunskapssammanställningar och implementering av de sammanställda kunskaperna i praktiken. 8

Mycket har hänt i kommuner och landsting sedan arbetet påbörjades men implementeringsarbete tar tid och det finns mycket kvar att göra innan insatserna har lett till en hållbar struktur för utveckling och till insatser som bättre möter både föräldrar och barns behov. 9

Fördjupad kartläggning Sista veckan i september 2012 genomförde Kunskap till praktik en kartläggning med hjälp av en enkät till alla föräldrar som var i vård för missbruk för att få ett bättre underlag när det gäller att stärka barn- och föräldraperspektivet i missbruks- och beroendevården. Kartläggningen genomfördes av FoU i Väst/gr på uppdrag av SKL. FoU i Väst/gr redovisade en begränsad del av svaren i en rapport våren 2013. Resultaten visade bland annat att föräldrarna i vården ville prata om sitt föräldraskap och många ville också att barnen skulle få stöd. Bara 24 % av barnen hade eget stöd i sin situation. Resultaten redovisades sammanfattande i förra årets rapport från Kunskap till praktik som bifogas och rapporten i sin helhet är tillgänglig på Kunskap till praktiks webb (www.skl.se/kunskaptillpraktik). Eftersom kartläggningen är unik, 3 999 föräldrar besvarade enkäten och 2 397 av dem hade minderåriga barn, så beslutade SKL att träffa en överenskommelse med Centralförbundet för alkohol- och narkotikaupplysning (CAN) om att gå vidare med fördjupade analyser av den inhämtade information som rörde totalt 3 749 barn. De inledde arbetet med en genomgång av datakvaliteten i FoU i Väst/gr:s genomförda kartläggning. Eftersom bortfallet var relativt stort skaffade CAN sig en uppfattning om undersökningens tillförlitlighet genom att jämföra resultaten med andra relevanta undersökningar. De ville också försöka skaffa sig en uppfattning om hur många barn i Sverige som har en förälder med missbrukseller beroendeproblem. På det området har de använt flera datakällor. När det gäller den första frågeställningen visade resultaten att föräldrarna som deltog i Kunskap till praktiks kartläggning totalt sett inte skiljer sig åt på något systematiskt sätt när det gäller fördelning på kön, ålder och län jämfört med föräldrar i andra jämförbara undersökningar. Däremot finns tydliga skillnader, framförallt i missbruksmönstret. I Kunskap till praktiks kartläggning är det endast omkring hälften av föräldrarna som missbrukar eller är beroende av alkohol. Bland föräldrar med missbruk eller beroende i den allmänna befolkningen är drygt 80 % beroende av eller missbrukar alkohol. Det är således betydligt vanligare att föräldrar som är i vård för missbruk eller beroende har problem med narkotika, läkemedel eller har blandmissbruk jämfört med motsvarande föräldrar i den allmänna befolkningen. Vidare visade det sig att fördelningen av de verksamheter som deltog i underökningen (totalt 361) stämmer väl överens med fördelningen bland samtliga verksamheter (totalt 758) vad gäller huvudmannaskap på nationell nivå. Det föreligger alltså inga systematiska skillnader mellan exempelvis en överrepresentativitet av föräldrar från kommunala verksamheter. 10

Sammanfattningsvis tyder resultaten av Kunskap till praktiks kartläggning på att den är representativ för missbruks- och beroendevården på nationell nivå. Fördelningen vad gäller ålder, kön på respondenterna, deras boendesituation och antal barn stämmer väl överens med andra källor som CAN jämfört med. Vad gäller frågeställningen om antal barn som bor med föräldrar med missbruks- eller beroendeproblem så visade båda de oberoende skattningarna som CAN gjorde att det rör sig om 4 5 % av alla barn under 18 år, d.v.s. ca 100 000 barn. Rapporten i sin helhet finns på CAN:s web (www.can.se). Siffran kan vara något högre eftersom en av datakällorna gällde föräldrar som hade beroendeproblem men där alla inte var i vård. Den datakällan visade också att det rörde sig om 4 % av barnen men det oklart i vilken utsträckning de olika datakällorna överlappar varandra. Det bör också nämnas att den kartläggning som CHESS gjort inom Socialstyrelsens regeringsuppdrag om Barn som anhöriga har beräknat andelen barn vars föräldrar någon gång under barnens uppväxt vårdats i sluten vård på grund av sitt missbruk/beroende. Den kartläggningen visade att totalt 4 % av alla barn hade minst en förälder som under uppväxten vårdats för missbruk av alkohol eller narkotika 2,5 % alkoholmissbruk och 1,5 % narkotikamissbruk. Den studien baseras på samtliga barn födda 1987 1989 som följdes fram till vuxen ålder. CAN har åtagit sig att i tre rapporter fördjupa kunskaperna utifrån Kunskap till praktiks kartläggning. De har gjort en bortfallsanalys (se ovan), beskrivit situationen för de 3 759 barnen och i den sista rapporten som kommer den sista oktober ska de beskriva situationen för barn som lever i familjer i vilka föräldrarna har de största problemen. Den andra rapporten som publiceras i dagarna redovisar hur situationen ser ut för barnen. Det framgår att 29 % av barnen har problem enligt föräldrarna, 27 % av flickorna och 31 % av pojkarna. Den fördjupade analysen visar också att barnen fick ökade problem med ökad ålder, upp till 11 år. De äldsta barnen i syskonskaran hade störst problem (troligen unga omsorgsgivare). Vidare hade barn som är placerade på institution eller i familjehem mer problem än andra barn och slutligen hade barn vars föräldrar med narkotika- eller blandmissbruk större problem än barn i familjer med alkoholmissbruk. Analysen visade också att en liten grupp barn hade en stor del av de totala problemen - 4,7 % av barnen stod för 40 % av alla problem. 70% av de barnen fick också eget stöd. De vanligaste skälen till att barn får stöd är att de har många problem och att föräldern har en partner i vård för missbruk. De äldre barnen får mer stöd liksom de placerade barnen. 11

12

Utveckling av förstärkt barn- och föräldraperspektiv Om en person i en familj har ett missbruksproblem så påverkar det hela familjen, inte bara personen som har problem. Både eventuell partner och barn får olika typer av svårigheter. Relationen mellan föräldrarna försämras. Barnens problem är svåra att upptäcka tidigt och när problemen upptäcks så är risken stor att symtomen hos barnen behandlas inte orsaken till problemen. Barn som lever i familjer med missbruk löper upp till sex gånger högre risk att få egna problem än andra barn. Hälften av barnen har emotionella problem, flickor lider av depressioner i högre utsträckning än pojkar och alla löper risk för psykisk ohälsa och senare eget missbruk. Huvudmännen ville ha stöd i utvecklingen av insatserna för barn som löper risk att fara illa och regeringen hade utarbetat en ANDT-strategi där insatser för barn i familjer med missbruk med mera skulle erhålla ändamålsenligt stöd. Insatserna skulle ha fokus på lokalt och regionalt utvecklingsarbete utifrån huvudmännens behov. Om någon i en familj har missbruksproblem så påverkar det hela familjen, både eventuell partner och barn. Därför är det viktigt att utveckla strategier för att gå från ett barn- respektive ett föräldraperspektiv till ett familjeperspektiv. Överenskommelser som grund Kunskap till praktik inledde arbetet med att träffa skriftliga överenskommelser med huvudmännen på länsplanet i vilka de åtog sig att utifrån en styrgrupp driva arbetet med stöd av en processledare på länsplanet som SKL kunde finansiera. Överenskommelserna undertecknas av landstingsdirektören och vanligtvis direktören för Region-/Kommunförbundet. I överenskommelsen åtar sig huvudmännen att driva utvecklingsarbetet genom att stödja utvecklingen på lokal nivå. De var en strategiskt viktig insats som start för att driva ett förbättringsarbete som skulle utgå från lokala behov. Huvudmännen uppmanades också att utse en nyckelperson för varje verksamhet som stöd för processledaren. Fördjupningskurs och kartläggning som stöd Kunskap till praktiks expertgrupp hade utarbetat en fördjupningskurs som syftade till att öka förståelsen för att stärka barn och föräldraperspektivet. Dessutom genomförde Kunskap till praktik med stöd av processledarna en kartläggning av föräldrar i vård för missbruk/beroende. Den samlade kunskapen utgjorde viktiga motiv till att driva ett förbätt- 13

ringsarbete som syftade till att gå från ett barn- respektive föräldraperspektiv till ett familjeperspektiv. Ett missbruk påverkar som sagt inte bara personen med problem utan hela familjen. Processledarutbildning och implementeringskompetens Processledarna fick utbildning i processledning och i viktiga strategier för implementering. De flesta inledde arbetet med att förankra insatserna bland chefer och politiker. Ett antal län samarbetade kring planering av chefs- och politikerdagar på vilka de även kunde använda sin processkompetens och låta chefer och politiker prioritera viktiga insatser. I flera län lyftes vikten av att börja inventera hur arbetet bedrevs som grund för utveckling. Behovet av Våga fråga -kompetens lyftes även eftersom kartläggningarna bland annat visade att man sällan frågade eller talade om föräldraskapet som en självklar del av vården. Det är viktigt att systematiskt ta upp föräldraskapet och situationen för barnen och att utarbeta rutiner i vilka man tar ställning till vem som ska ställa frågorna, hur frågorna ska ställas, om man ska involvera eventuell partner i vården och om man ska involvera barnen. Man ska också ta ställning till hur man ska stödja barn i olika åldrar, vad kommun och landsting har att erbjuda föräldrar respektive barn och vilka man ska hänvisa barnen till om de behöver eget stöd. För att driva utvecklingen krävs kompletterande insatser både till föräldrar, barn och till familjen. 14

Huvudmännen driver utvecklingen utifrån lokala behov För tredje året i rad finansierar SKL processledare på halvtid i alla län (Stockholm, Västra Götaland och Skåne på heltid) som på uppdrag av styrgrupperna i sina län leder utvecklingen på lokal nivå för att stärka barn- och föräldraperspektivet. De stödjer utvecklingen när det gäller att förstärka barn- och föräldraperspektivet i missbruks- och beroendevården och tillsammans med utvecklingsledarna i BoU-satsningen vad gäller att stödja utveckling av samverkan inom socialtjänsten för att se och stödja både föräldrar och barn tidigare och mer systematiskt. Processledarna stödjer utvecklingen på lokal nivå I den stödstruktur som SKL bidragit till att bygga upp finns utvecklingsledare/processledare i barn och ungdomsfrågor, äldrefrågor, e-hälsa, funktionshinder etcetera. Processledarna för föräldrastöd ingår idag i den stödstrukturen och de är vanligtvis samlokaliserade på länsplanet. Det gör att utvecklingsledarna i de olika frågorna på länsplanet även samverkar och lär av varandra när det gäller att stödja förändringsarbete. Processledarna inledde sitt arbete i många län genom att genomföra konferenser för chefer och politiker för att få hjälp med prioritering av insatser. I många län beslutades på konferenserna att processledarna borde börja med att titta på hur verksamheterna arbetade innan utvecklingsarbetet startade. Politikerna och cheferna lyfte också vikten av att öka Våga-fråga -kompetensen för att verksamheterna systematiskt skulle ställa frågor om föräldraskap och barnens situation i missbruksoch beroendevården. Fördjupningsutbildning Processledarna har också organiserat och spridit information om den fördjupningskurs som Kunskap till praktiks expertgrupp utarbetade och som FoU-enheten i Kalmar (före detta FOKUS) tog fram ett studiematerial till. Den består av 13 förinspelade föreläsningar och ett studiematerial Att stärka barn- och föräldraperspektivet i missbruks- och beroendevården. Kunskap till praktik har tryckt upp och distribuerat 5 000 ex av studiematerialet till fördjupningskursen och 4 500 broschyrer som beskriver kursen. Totalt har 2 300 personer genomgått fördjupningskursen och ytterligare 1 000 personer kommer att gå den hösten 2014. Fördjupnings-kursen syftar till att öka medvetenheten kring att alltid ställa frågor om föräldraskap och barn när en förälder kommer till vården med missbruks-problem och att jämt kartlägga förälderns situation när ett barn blir aktuellt i socialtjänsten. Det handlar både om att på individnivå höja kompetensen men även på organisationsnivå. 15

Studiematerialet utgör ett viktigt stöd för att bearbeta kunskapen och för att höja kompetensen på verksamhetsnivå. Rutiner för långsiktighet Nästa steg i förbättringsarbetet blir att utarbeta rutiner för att systematisk ta upp frågor om föräldraskap och barn inom vården samt rutiner för hur verksamheter kan bidra till att stödja föräldraskapet, eventuell inkludera partner/anhörig och deras barn. Tydliga mål, uppföljning och uthållighet Slutligen gäller det att få det att hända i praktiken det vill säga formulera tydliga mål och att systematiskt följa upp resultatet för barnen och föräldrarna. Här krävs ett tydligt ledarskap. När det gäller att tillsammans med BoU-satsningen stödja utvecklingen av samverkan inom socialtjänsten erbjuder utvecklingsledarna och processledarna 1 2 kommuner i sina respektive län att delta i förbättringsarbetet. Det kan bland annat innebära att utveckla strukturer, rutiner, gemensamma aktiviteter etcetera när ett barn eller en förälder med missbruk blir aktuell i socialtjänsten. De deltagande kommunerna har sedan formulerat mål för sitt förbättringsarbete och får stöd i utvecklingen av processledarna/ utvecklingsledarna. Utvecklingsarbetet hos huvudmännen Länen har kommit olika långt vad gäller implementeringen i vården. Alla län fick anpassa sina insatser till hur mycket som tidigare gjorts i länen och vad cheferna ansåg att de kunde prioritera de fick skräddarsy insatserna. Nedan redovisas ett urval av de insatser som genomförts men som bilaga till rapporten redovisas insatserna i alla län. Processledaren i Jönköping påbörjade arbetet med att bjuda in en resursperson vardera från de verksamheter som deltagit i kartläggningen. De fick genomgå fördjupningskursen för att de i sin tur skulle kunna genomföra utbildning av personalen i den egna verksamheten. Fem utbildningar har genomförts och 2 3 är planerade under hösten. Därefter skulle verksamheterna utarbeta rutiner med stöd av en checklista som beskrivs närmare nedan. I Jönköpings kommun har de barnombud i varje verksamhet. De har regelbundna träffar med områdeschef, sektionschef samt representant för barn och unga. I kommunen har de också bildat en utbildargrupp som försäkrar att utbildningen genomförs kontinuerligt så att man inte missar nyanställda. I Jönköping har de också utarbetat reflektionskort för att underlätta samtalen med barn. De har även ett familjeformulär som ska följa akten i vilket frågor om föräldraskap ingår. I Eksjö har de tagit fram rutiner, även i Aneby och i Nässjö har de rutiner i vårdplanerna när det gäller att uppmärksamma behov av föräldrastöd. 16

I Västra Götaland utarbetades en struktur för att genomföra fördjupningskursen och fyra personer utsågs för att genomföra den i länets olika kommuner. Drygt 400 personer har genomgått utbildningen i Västra Götaland fördelat på 23 utbildningstillfällen. Skåne är det län där flest har genomfört fortbildning och arbetat med reflektion på organisationsnivå över sina förbättringsbehov. I länet valdes ett annat upplägg med sex moduler som erbjudits alla kommuner. I Skåne har 595 personer deltagit i 12 kommuner i länet, det vill säga 1/3 av kommunerna. I Jämtland har 172 personer utbildats och utarbetat handlingsplaner för sitt förbättringsarbete. Personalen kom från olika verksamheter primärvård, psykiatri, skola, förskola, socialtjänst och kriminalvård. Processledaren har genomfört uppföljningar av handlingsplanerna med personer som genomgått utbildningen och deras närmaste chef sex månader efter genomförd utbildning. I Dalarna har 220 personer deltagit i utbildningen och ytterligare 75 personer kommer göra det under hösten. För att stimulera utvecklingen i kommunernas har processledarna bjudit in Frid Hansen från Borgestadskliniken i Norge för en heldagsdiskussion och Maskrosbarn under en halv dag. I Kronoberg har 96 personer från missbruks- och beroendevården genomgått fördjupningskursen och för närvarande deltar 40 personer. I Västernorrland har 20 personer deltagit i utbildningen i Ånge och 21 personer i Örnsköldsvik. Under 2014 är utbildningar planerade även i Härnösand. I de länet arbetar psykiatrin sedan flera år med Föra barnen på tal och Beardslee. Flera kommuner är intresserade av att börja använda de metoderna. I Halland kommer de att organisera fördjupningskurserna regionalt i samverkan med psykiatrin samt övrig hälso- och sjukvård. De planerar också utbildning i BRA-samtal (BRA=barns rätt som anhöriga) för länet. Det län som kom igång sist, Kalmar, började 2014 med att informera chefer om satsningen. De har genomfört ett gemensamt uppstartsmöte för chefer och ledare som syftade till att planera hur kursen skulle spridas. Nu kommer tre kurser att genomföras till hösten. När det gäller att utveckla barn- och föräldraperspektivet har det gått trögt i Västmanland. De har i huvudsak arbetat med att informera och motivera verksamheterna att förstärka sina insatser. Ingen har hittills genomgått fördjupningskursen men under hösten kommer alla kommuner att utbilda personal inom IFO i hela länet. I vissa kommuner utbildas all personal och i andra en del av personalen. Vissa kommuner bjuder också 17

in sina samarbetspartners som BVC, skola/förskola, BUP, familjecentrum, MVC, UM och vårdcentralen. I slutet av december beräknar processledarna att cirka 360 personer har utbildats. Sammanfattningsvis kan man säga att alla län har förankrat arbetet hos chefer och politiker, att länen har utbildat drygt 3 000 personer vid årets slut och att de som hunnit längst även har kommuner som utarbetat handlingsplaner för förbättringsarbetet. 18

Samverkan inom socialtjänsten Socialstyrelsen initierade 2013 ett arbete i fyra kommuner och en stadsdel Borlänge, Sandviken, Umeå. Tyresö och Majorna/Linne som syftar till att utveckla gemensamma strukturer och samverkan i socialtjänsten mellan de som arbetar med barn respektive vuxna med missbruk. De anställde en projektledare på nationell nivå och anlitade även en utvärderare från Uppsala universitet som skulle utvärdera satsningen. De regionala processledarna i Kunskap till praktik tyckte att de kunde komplettera Socialstyrelsens insatser genom att stödja kommuner i respektive län för att få en spridning på utvecklingen i landet. De menade att det är svårt att flytta erfarenheter från så få kommuner till alla kommuner i hela landet. SKL fattade då beslut om att erbjuda processledarna på länsplanet ett mindre ekonomiskt stöd om de tillsammans med utvecklingsledarna för barn och unga ville stödja utvecklingen i 1 2 kommuner i länet. Det ledde till att 15 län idag deltar i det arbetet. De stödjer totalt 38 kommuner för utveckling av samverkan inom socialtjänsten. Med den strategin är chanserna större att implementeringen fortsätter i de länen när inga nationella pengar längre kan erhållas. Processledarna och utvecklingsledarna kan dessutom senare stödja fler kommuner i länen eftersom de har egna erfarenheter från det inledande utvecklingsarbetet som de kan basera det fortsatta implementeringsarbetet på. En överenskommelse träffades med Örebro universitet som syftade till att utvärdera insatserna och att erbjuda praktikerna att delta som medforskare i utvärderingen. Det senaste året har processledarna och utvecklingsledarna inbjudits till fyra heldagarsmöten för erfarenhetsutbyte. Vid samtliga möten har utvärderarna deltagit på mötena och de har under året även träffat SKL:s projektledning som driver arbetet på nationell nivå för fördjupade diskussioner. De har också träffat medforskarna och ansökt om medel från Folkhälsomyndigheten för att även följa upp resultatet av insatserna för barnen respektive föräldrarna. För närvarande följer de upp vad som hänt genom direktkontakter med processledarna på länsplanet och med kontaktpersoner i kommunerna. Under våren 2014 och inledningen av hösten har Kunskap till praktik tillsammans med utvecklingsarbetet för barn och unga hittills besökt sju av kommunerna för att få en uppfattning av hur arbetet fungerar på lokal nivå Simrishamn, Trelleborg, Halmstad, Ludvika, Leksand, Söderköping och Linköping. 19

Vad har hänt i länen, hur stöder processledarna arbetet? Nedan redovisas insatserna i ett urval av län medan insatserna i samtliga län redovisas i bilagan sist i rapporten. Processledaren i Skåne har erbjudit alla kommuner att genomgå en fördjupningskurs som är uppdelad på sex moduler och som enkelt kan delas in under följande rubriker: 1. Modul 1 introduktion (klockan 9 15). Den inleddes med Är du nykter? en föreställning om risk- och skyddsfaktorer. 2. Modul 2 att växa upp i familjer med missbruk och beroende (halvdag). Tre förinspelade föreläsningar från fördjupningskursen (Kent Nilsson, Per-Anders Rydelius och Anette Skårner). 3. Modul 3 föräldraskap på distans och barn i samhällsvård. Tre förinspelade föreläsningar föräldraskap på distans, barn i samhällsvård och föräldrastödsmodeller. 4. Modul 4 utredning (halvdag). BBIC, ASI och ADAD. Skapa en arbetsmodell. 5. Barns behov och att prata med barn och föräldrar (halvdag). Föreläsning och grupparbete med en barnläkare i Skåne). 6. Modul 6 avslutning (klockan 9 15). Varje modul avslutades med en diskussion om förbättringsbehov med arbetsmodellen, Utvärdering och reflektion och när alla moduler är genomförda utarbetas en gemensam handlingsplan som baseras på de förbättringsområden som sammanställts. I Skåne har nästan 600 personer deltagit i arbetet och 12 kommuner deltar i förbättringsarbetet. Det är drygt en tredjedel av kommunerna i Skåne. Däremot har bara cirka sex kommuner hunnit ta fram sina handlingsplaner för sitt förbättringsarbete. De kommuner som deltagit är Simrishamn, Staffanstorp, Lund, Trelleborg. Örkelljunga, Kristianstad, Helsingborg, Höganäs, Sjöbo, Hässleholm, Landskrona och Skurup. Processledaren och utvecklingsledaren i Dalarna samarbetar och stöder utvecklingen i de fyra kommunerna Ludvika, Säter, Hedemora och Leksand. De har samlat de deltagande kommunerna för att diskutera hinder och framgångsfaktorer. Arbetet har kommit igång bra och de diskuterar att utbilda personalen i BRA-samtal till hösten. (BRA=barns rätt som anhöriga, se information under kapitlet om Stöd till processledarna.) I Ludvika är socialtjänsten samorganiserad med skolan och de har en gemensam budget. Det har gjort att de inte har något problem med att årligen genomföra stödgrupper för barn i olika åldrar. Det visade sig också att de främst rekryterar barn till stödgrupperna via skolan och inte via socialtjänsten vilket betyder att barnen får stöd i tidigare skede. I Halland har de arbetat med attityder i socialtjänsten mellan de som jobbar med barn respektive vuxna med missbruk i 20

Halmstads kommun. De har också planerat att genomföra utbildning i BRA-samtal hösten 2014. I Uppsala konstaterar de att barnenheterna saknar kunskap om missbruk och vuxenenheterna saknar kunskap om att ta upp frågan om föräldraskap och att prata med barn om föräldrarnas missbruk. Uppsala är en stor kommun och samverkan mellan barn och vuxengrupper är bristfällig. Vidare saknas familjeperspektiv vilket innebär att barn och föräldrar riskerar att inte få adekvat stöd. Deras målsättning för 2014 är att berörda grupper i Uppsala kommun har arbetat fram en modell för samverkan där det ska finnas en samsyn om missbruk och föräldraskap. De vill också att arbetet leder till ett familjeperspektiv så att både barn och föräldrar får adekvata insatser i ett tidigt skede. Arbetet inleddes med kollegiekonsultation, gemensam utbildningssatsning, gemensamma anmälningsmöten och gemensam barnavårdsutredning. Även här handlar det om att skräddarsy insatserna i relation till behov. 21

Beakta barns behov av information, råd och stöd Den 1 januari 2010 beslutades om en ny bestämmelse i hälso- och sjukvårdslagen, 2g (1982:763) och patientsäkerhetslagen 6 kap. 5 om att hälso- och sjukvården och dess personal särskilt ska beakta barns behov av information, råd och stöd om barnets förälder eller någon annan vuxen som barnet varaktigt bor tillsammans med har en psykisk sjukdom eller en psykisk funktionsnedsättning, har en allvarlig fysisk sjukdom eller skada, är missbrukare av alkohol eller annat beroendeframkallande medel eller hastigt avlider. Socialstyrelsen har ett huvuduppdrag att genomföra den lagstiftningen; de har erbjudit länen Dalarna, Jönköping, Västra Götaland och Östergötland ekonomiskt stöd för att utveckla rutiner. Överenskommelse med Beroendecentrum Stockholm Eftersom inte något av de fyra länen hade fokus på att utveckla strukturer och rutiner i missbruks- och beroendevården så beslutade SKL att inledningsvis träffa en överenskommelse med Beroendecentrum i Stockholm (BCS) som har 700 anställda och bedriver ett omfattande arbete på cirka 40 mottagningar. De inledde arbetet med att gå igenom patientjournaler, skicka ut en enkät till personalen och djupintervjua 15 föräldrar för att få en bild av hur arbetet bedrevs på Beroendecentrum. Beroendecentrum i Stockholm gick inledningsvis igenom 2 851 patientjournaler under en specifik vecka för att öka kunskapen om antalet barn och föräldrar inom Beroendecentrum. Resultaten visade att de hade 1 276 barn till totalt 765 föräldrar. I 579 journaler hade uppgifter om föräldraskap inte registrerats. De utarbetade och mejlade också ut en enkät till personalen i vilken de ställde frågor om huruvida de kände till lagen, frågor om föräldraskap, om de erbjöd föräldrastöd och om de gjorde orosanmälningar. Svaren visade att en klar majoritet kände till skyldigheten i HSL och sitt ansvar att göra orosanmälningar. Personalen hade också en positiv inställning till skyldigheten att ge information, råd och stöd till barnen. Samtidigt uttryckte 8 av 10 behov av utbildning för att kunna göra det. Personalen behöver rutiner och träning i hur de tar upp frågor om föräldraskap och om hur man berättar om mammas och pappas problem för barn i olika åldrar. De visade sig också att bara 4 % erbjöd föräldrastöd, 0, 9 % sa att de beaktade barns behov och 19 % gjorde orosanmälningar. De intervjuade patienterna beskrev en oro om huruvida barn och föräldrar skulle få ett tillräckligt gott bemötande. De som tidigare fått stöd av sjukvården hade dock en mer positiv syn på att deras barn uppmärksammades. BCS redovisade sin kartläggning i en rapport till SKL som 22

heter Utveckling av barn- och föräldrastöd 2012 2013. Sammanfattningsvis säger rapporten: att det fanns fler föräldrar och barn än Beroendecentrum tidigare känt till att förhållandevis få insatser till barn och föräldrar har givits att färre män erbjuds föräldrastöd obalans att både patienter och personal är osäkra på vad föräldrar och barn behöver för stöd att vissa patienter är misstänktsamma mot inblandning i vården oroliga för orosanmälningar att utökat samarbete med socialtjänsten kan minska oron för orosanmälan att patienterna tycker det är bra att barn uppmärksammas i vården men de är försiktigare när det gäller deras egna barn att en tydlig överenskommelse mellan SKL och BCS har medfört en kraft i utvecklingsarbetet. När kartläggningen var klar redovisades resultatet för ledningen på BCS. De ledde till att projektledaren fick i uppdrag att utbilda barnombud och ta fram lokala instruktioner som beskriver hur personalen ska agera. I rapporten underströk de att det borde finnas barnombud på samtliga mottagningar. De lokala instruktionerna understryker skyldigheterna i lagstiftningen, slår fast rutiner vid orosanmälan och ger information om hur man kan ta upp föräldraskapet och beakta barns behov. För att implementera de lokala instruktionerna har SKL träffat en ny överenskommelse med BCS. I den åtar sig BCS att: sprida kunskap till all personal om skyldigheten i lagstiftningen och hur kunskapen ska förmedlas till patienter att göra en översyn av nuvarande ersättningsmodell för att stimulera genomförande på mottagningarna att utarbeta lokala rutiner utifrån de lokala instruktionerna för barn och föräldrar på alla mottagningar att erbjuda alla föräldrar familjesamtal, relevant föräldrastöd, en samordnad individuell plan (SIP) vid behov och att erbjuda barnen åldersanpassad information, råd och stöd att träffa lokala samverkansavtal mellan kommuner i länet och BCS att utarbeta en gemensam hållning till orosanmälningar i regionen att revidera policydokument för länet i enlighet med barn- och föräldraperspektivet. Eftersom den systematiska kartläggningen i Stockholm visade på brister i arbetet men också på vilka svårigheter som föreligger och vilket stöd som krävs för att följa lagstiftningen, beslutade SKL att även träffa 23

överenskommelser med Beroendecentrum i Örebro, Värmland (Karlstad) och Malmö för att bygga upp strukturer och slå fast rutiner. Beroendecentrum i Malmö Beroendecentrum i Malmö är en del av Psykiatri Skåne. De har barnombud på varje enhet (10 20) och de har haft ett tydligt fokus på att göra orosanmälningar till socialtjänsten. Barnombuden används på olika sätt i verksamheten. De har heller inte följt upp vad de i verksamheten erbjuder föräldrarna för stöd i sitt föräldraskap. De har för avsikt inom överenskommelsen med SKL att granska journaler och patientadministrativa data för patienter som har varit i behandling under 2013 och som de hade gjort orosanmälningar på. De vill granska hur de arbetat med stödet till föräldern och barnen efter anmälan. Undersökningen genomförs både i heldygnsvård och i öppenvård. De vill också undersöka om de har olika handläggningsrutiner för kvinnor respektive män. De har granskat 700 patientjournaler och har några hundra kvar. De fanns 1 071 patienter under vecka 31 34 år 2013 varav 933 var 18 65 år. Av dem var 271 föräldrar. De frågar systematiskt om barn och i 695 av 700 journaler är det registrerat. 29 % av patienterna är föräldrar och det rör sig om 425 barn. Ändå genomförs inga systematiska insatser, däremot gör de orosanmälningar om det finns minderåriga. På psykakuten skriver de orosanmälningar för hand. Resultatet av kartläggningen med bifogade förslag på rutiner ska redovisas till SKL senast den 15 november och därefter implementeras i verksamheten. Beroendecentrum Örebro Beroendecentrum i Örebro påbörjade sitt arbete i början av år 2014. De kommer att: utveckla och tydliggöra hanterbara rutiner för hur barn under 18 år får adekvat råd, information och stöd om förälderns behandling stärka rutinerna för orosanmälan utveckla rutiner för att stödja patienterna i sitt föräldraskap under tiden på BC skapa rutiner för överlämning till annan huvudman På BC i Örebro har de under våren utbildat personalen i Kunskap till praktiks fördjupningskurs. Under april har de inventerat vilka patienter som har minderåriga barn i öppenvården. Antalet barn uppgick till 109. Under hösten kommer en liknande kartläggning att göras i slutenvården. BC:s avdelning för tillnyktring har under våren gjort en enkel blankett för orosanmälningar till socialtjänsten som implementerats på enheten. De har bjudit in projektledaren på BC Stockholm för få ta del av Stockholms erfarenheter vid sin kartläggning, utarbetande av lokala instruktioner och 24

implementeringsarbetet. De har också tillsatt en person på halvtid som ska vara kontaktperson och ansvara för att rutinerna implementeras. Beroendecentrum Värmland På Beroendecentrum Värmland och på Laromottagningen i Värmland pågår just nu ett aktivt utvecklingsarbete kring dessa frågor. Projektledaren gör en kartläggning (aktstudier), enkät med personal samt djupintervjuer med patienter (cirka 15) och med barn (cirka 5 10) till missbrukare görs. Man arbetar med att skapa bra informationsmaterial (broschyrer) som riktar till både barn och vuxna. Arbete pågår med att definiera hur insatserna ska se ut. Vem som ger stödet och hur innehållet ska se ut utifrån barns olika ålder, mognad etc. En rutin är som finns är barnperspektivformuläret där man via frågor till patienter kartlägger familjesituation och också ställer frågan om patienten vill ha hjälp i sin föräldraroll eller att barnen ska få information och stöd. Dock behöver frågorna ses över samt tillvägagångsättet. Barnansvariga har utsetts på avdelningen/mottagningen som bevakar frågorna mer när en patient läggs in. Barnansvariga deltar också i forum med andra barnansvariga inom landstinget samt ska få mer kompetensutveckling i dessa frågor. Som grund för utvecklingen genomför de aktstudier i 150 175 akter, intervjuer med föräldrar (drygt 10 är genomförda av cirka 15 planerade), 5 10 intervjuer med barn, varav en intervju hittills är genomförd. De har också påbörjat arbetet med att se över rutiner. 25

Utveckling av mentorskap i föräldrarollen och stöd till barnen samverkan med brukarorganisationer Kunskap till praktik tillsatte ett brukarråd när utvecklingsarbetet startade. Det var en strategiskt viktig insats som bidragit mycket till utvecklingen. Inom ramen för Kunskap till praktik har former för genomförande av brukarstyrda brukarrevisioner utvecklats och brukarrevisorer har utbildats med stöd av NBV(Nykterhetsrörelsens samorganisation) och Sensus som baseras på de modeller som utvecklats tillsammans med Verdandi och RFHL. I Halland har de även låtit unga vuxna (18 25 år) genomföra en brukarstyrd brukarrevision av ett ungdomsboende som revisorerna själva tidigare bott i. En god relation mellan föräldrar och deras barn är en viktig skyddsfaktor för barnen även om föräldrarna har missbruksproblem och även om barnen inte bor tillsammans med föräldrarna. För att erbjuda föräldrar med missbruk eller före detta missbruk en mentor i sitt föräldraskap, har SKL träffat överenskommelser med några brukarorganisationer för att utveckla och sprida anpassade former av stöd i föräldrarollen för föräldrar som inte alltid söker samhällets stöd. SKL har träffat en överenskommelse med RFHL:s Qvinnoqulor för att utveckla mentorskap i föräldrarollen till socialt utsatta mammor som sällan går till socialtjänsten. SKL har också träffat en överenskommelse med Rainbow Sweden som har arbetat med framtidsverkstäder för mammor som haft placerade barn. Syftet var att analysera vad som borde förbättras inom socialtjänsten för att stödja dessa mammor. De har även genomfört framtidsverkstäder för pappor som visar att de inte sällan känner sig diskvalificerade som föräldrar. RFHLs QuinnoQulor fortsätter att utveckla stödet Sedan 2011 har RFHL riks en överenskommelse med Sveriges Kommuner och Landsting för att genom Qvinnoqulorna i Stockholm, Gävle och Malmö utveckla ett mentorskap för mödrar i eller efter ett missbruk. Målet är att verksamheternas metod för mentorskap i föräldrarollen ska spridas och börja användas i andra delar av landet. Ett av delmålen är att mentorskapet i föräldrarollen ska utvecklas inom fler brukarorganisationer. Metoden går i korthet ut på att med kamratstöd stödja mamman i sin föräldraroll, i dialog med myndigheter och i processen att återta en kontinuerlig kontakt med barnet/barnen, liksom att fokusera på ansvaret som mödrarollen innebär det vill säga att stödja mödrarnas process att bli medvetna om den aktuella situationen med fokus på barnets behov. Det handlar om att utveckla rutinerna för mentorskapet för gruppen 26

kvinnor som ännu har den praktiska vårdnaden om sina barn och att denna grupp ska erbjudas möjlighet att ingå i den dagliga verksamheten. De kvinnor som driver och verkar i Qulorna har så gott som alla egen erfarenhet av missbruk, psykisk ohälsa eller social utsatthet på annat sätt. Man har egen erfarenhet av att ha varit ifrågasatt som mamma eller har haft sina barn omhändertagna. Det finns idag Qvinnoqulor eller embryon till Qulor i Kalix, Luleå, Gävle, Sandviken, Örebro, Stockholm, Norrköping, Göteborg, Västervik, Malmö, Lund, Helsingborg och Trelleborg. Verksamheterna skiljer sig åt liksom förutsättningarna. Tre av Qulorna uppbär ekonomiskt stöd från kommun eller landsting. Det mesta av arbetet sker ideellt eller inom ramen för praktikplatser, FAS3-placeringar. Med stöd från SKL sker under 2014 en satsning för att stabilisera situationen för Qulorna organisatoriskt men också för att en majoritet av verksamheterna ska börja arbeta mer konkret med mentorskap i föräldrarollen. Samt att det ger driftstöd till att utveckla ytterligare en Qvinnoqula. Inledningsvis kunde de ge driftstöd till Stockholm, Gävle och Malmö och nu även Sandviken. Genom utbildning säkras det konkreta mentorskapet i föräldrarollen till mellan fem och tio platser runt om i landet. Man avser också att genomföra en enkätundersökning till samtliga besökare inom Qvinnoqulorna samt dokumentera utvecklingsarbetet och redovisa det i en rapport från varje Qvinnoqula som visar hur många mammor som fått stöd och vilka ärenden det gällt. Framtidsverkstäder ett samarbete med Rainbow Sweden Rainbow Sweden åtog sig i en överenskommelse med SKL att skaffa sig mer kunskap om vilket stöd föräldrar vill ha i sin föräldraroll. Rainbow Sweden har fem behandlingshem i Sverige med 300 behandlingshemsplatser. Rainbow har dokumenterat framtidsverkstäderna som kortfattat beskrivs nedan. Dessutom har man inom ramen för kursen Social mobilisering (där sista terminens socionomstudenter vid Socialhögskolan i Lund går) en fem veckors kurs tillsammans med studenter från brukarorganisationer (uppdragsstudenter). Rainbow Sweden har tagit initiativ till att kursen ska ta upp ett speciellt avsnitt om barn/ungdomar och deras föräldrar som befinner sig i vård/rehabilitering för beroendeproblematik. Rainbow Sweden har genomfört två framtidsverkstäder. Genom dessa verkstäder blev det tydligt att det är en oerhörd skillnad mellan mammors och pappors villkor. Nedan redogörs för några av de erfarenheter Rainbow gjort. De anser att man måste sluta prata om föräldrar i missbruk för de menar att det handlar om mödrar. De lyfter fram att det är mammor med ensam vårdnad som får sina barn placerade. De menar att en drogfri pappa med gemensam vårdnad inte räknas vid en separation om det är den missbrukande mamman som är boendeförälder. De omhändertagna barnen är alltså de missbrukande mammornas barn. 27