1
Innehåll Inledning... 3 Metod och utgångspunkter... 5 Problemsituationen... 8 Säkerhetsarbete i praktiken... 10 Övergripande strategi: holistiskt synsätt, samarbete och samordning... 10 Inkludering... 12 Holistiskt arbete på skolorna... 13 Polisens arbete... 14 Kontroll, övervakning... 15 Dokumentation... 15 Översikt, insatser... 16 Säkerhetsarbetets effekter, utifrån intervjuerna... 16 Säkerhetsarbetets effekter, utifrån statistiken... 19 Trygghetsundersökningen... 20 Skolenkät i Välfärdsbokslut... 23 Två skolor i de utsatta bostadsområdena, resultat från vår enkät... 25 Utvärdering av säkerhetsarbetets effekter - problematisering... 31 Diskussion av statistiken... 31 Diskussion, helheten... 33 Slutsatser... 34 Referenser... 37 Bilaga 1: Trygghetsmätning 2011, resultatsöversikt... 39 Bilaga 2: Elevenkät, resultatöversikt... 43 Bilaga 3: Lärarenkät, resultatöversikt... 46 Bilaga 4: Elevenkät... 49 Bilaga 5: Lärarenkät... 52 Bilaga 6: Urval, intervjuer... 55 2
Inledning Föreliggande rapport är en del av ett större forskningsprojekt, Säkerhetsarbetets relevans och effekter (finansierat av Myndigheten för samhällsskydd och beredskap), som undersöker olika typer av säkerhetsarbete beträffande genomslag av lagstiftarens intentioner, säkerhetsarbetets relevans samt utvärdering av effekter av säkerhetsarbete (Hanberger, Björnstig, Saveman och Bylund 2010). I en delstudie om intentioner och kunskaper i säkerhetsarbetet i Borås kommun framstod tre problemområden som speciellt framträdande: sociala risker, implementering av WHO programmet Säker och trygg kommun samt trafiksäkerhet (Hanberger, Lundström och Mårald 2013). Olika nyckelpersoner i det lokala säkerhetsarbetet intervjuades och den villrådighet och oro som präglade beskrivningarna av sociala risker, gav anledning till ytterligare fördjupning i den problematiken. Den här rapporten handlar om hur Borås hanterar problematiken och hur detta arbete kan utvärderas. Problemet sociala risker beskrevs i allmänhet som att ungdomar i utsatta bostadsområden anlägger bränder, vandaliserar och kastar sten på utryckningspersonal. Det är en beskrivning som ger associationer till internationellt förekommande urbana konflikter (Hallin 2010, 17) som bland annat inträffat i Frankrike och England under några decennier, och de likartade händelser som följt under de senaste åren i några svenska storstadsförorter. I fallet Borås fanns en slags förvåning bland de intervjuade nyckelpersonerna i säkerhetsarbetet över att liknande social oro inträffade i en mellanstor svensk stad. De intervjuade har i sitt arbete, helt eller delvis, ansvar för säkerhet och trygghet och är därför angelägna att förstå problemet och vilka strategier och åtgärder som kan vara effektiva för att lösa dem. Det är en förhoppning att denna studie i någon mån kan bidra till fördjupad förståelse av problematiken och försöken att hantera den. Att beskriva problem i de utsatta bostadsområdena medför dock risken att ytterligare stigmatisera de boende. Men denna studies inriktning på förståelse av de aktuella händelserna och problemen och hur de kan hanteras i det lokala säkerhetsarbetet har snarare motsatta intentioner. Eftersom incidenter och händelser inte uppstår i ett tomrum finns också ambitionen att bidra till vidgade perspektiv. Begreppet sociala risker, som det formuleras i sammanhanget lokalt säkerhetsarbete i Borås, skiljer sig delvis från definitioner i forskningslitteraturen. Till exempel fokuserar Taylor- Gooby på new social risks som kretsar kring access to stable employments and management of work-life balance (2004, 46), medan the old social risks huvudsakligen betecknar olika slags avbrott i försörjningen, till exempel arbetslöshet. Bonoly (2005, 431) använder en liknande definition på nya sociala risker: These include reconciling work and family life, lone parenthood, long-term unemployment, being among the working poor, or having insufficient social security coverage. These new risks tend to be concentrated among women, the young and the low skilled. De händelser som i våra intervjuer betecknades som sociala risker har större likheter (om än i mindre skala) med de upplopp (riots) som återkommande förekommit i England och Frankrike sedan 1980-talet. Kopplingen till konflikterna i andra länder kan också illustrera varierande uppfattningar om orsaker och därmed varierande uppfattningar om strategier och åtgärder för att hantera problemen. Vanligt förekommande förklaringar har gjorts utifrån a simplistic criminality position eller a complexity position (Murji & Neal 2011). Exempelvis förklarades de franska upploppen 3
2005 av den dåvarande franske inrikesministern, Sarkozy, som a criminal manifestation imputable to a minority of hooligans (Jobard 2009) medan forskare ofta beskriver dessa upplopp som följder av economic deprivation and hopelessness (Amin 2003, 461) eller av faktorer som racism, ethnic conflict, cultural withdrawal and separation, economic disadvantage (Murji & Neal 2011). I det svenska sammanhanget har begreppet sociala risker använts av Hallin, med flera, på Malmö högskola, bland annat i arbetet med utvecklingen av risk- och sårbarhetsanalyser i kommuner. Ett av projekten 1 syftar till att belysa sociala risker och bakomliggande processer, utvecklingen av risk- och sårbarhetsanalyser samt metoder för samhällsresiliens 2, speciellt i socialt utsatta områden. Behovet av lokalt fungerande sociala strukturer betonas. Hallin pekar på att riskhändelser som har orsaker i sociala förhållanden har belysts i vissa akademiska discipliner, som socialt utvecklingsarbete, kriminologi och samhällsmedicin, medan de är ovanliga i riskforskning med teknisk eller naturvetenskaplig tradition. Begreppet sociala risker används också i en rapport publicerad av Myndigheten för samhällsskydd och beredskap (Bartley & Ericson 2011), där samarbete och samordning mellan olika aktörer i Borås kommun står i fokus. Författarna skriver att begreppets vaghet speglar de känslor av hjälplöshet personalen upplever som ett resultat av avsaknaden av kunskap och etablerade metoder för att möta dessa problem och dess mening utgör en forskningsfråga. I den studien används begreppet som ett redskap för att öka förståelsen av sociala risker och de komplexa, bakomliggande sociala problemen. I detta finns en likhet med föreliggande studie även om begreppsdefinitionen här inte utgör en forskningsfråga. Ett annat svenskt exempel är en modell utvecklad av Länsstyrelsen i Västra Götalands län med flera, med stöd av P O Hallin, Malmö högskola. Modellen utgör en vägledning för kommuner och regioner i deras arbete med risk- och sårbarhetsanalyser. Vägledningen innehåller en definition av sociala risker: En social risk är sannolikheten för oönskade händelser, beteenden eller tillstånd med ursprung i sociala förhållanden och som har negativa konsekvenser för det som bedöms vara skyddsvärt. (Länsstyrelsen i Västra Götalands län 2012, 3) Definitionen sätts i ett historiskt och globalt sammanhang. Problemen har vissa likheter med de problem som uppkom med industrialiseringen och urbaniseringen vid sekelskiftet 1800-1900. Med den s.k. sociala frågan (ibid, 5) följde fattigdom, svält, ohälsa och trångboddhet. Även millennieskiftet 2000 präglas av stora sociala förändringar. Med dagens stora omställning, som bland annat förknippas med globaliseringen, uppkommer nya sociala dimensioner och problem. Här nämns vågor av social oro i Europa (inklusive anlagda bränder och stenkastning på utryckningspersonal) samt bakomliggande orsaker som segregation, 1 Sociala risker och civilsamhällets omvandling, finansierat av MSB 2 Hallin m. fl. (2012a, 21) använder Petesen och Tehlers definition av samhällsresiliens: samhällets förmåga att förutse, upptäcka, anpassa sig till, och lära från händelser som kan skada sådant som människor värdesätter. 4
fattigdom, alienation och svag tilltro till myndigheter. Västra Götalandsmodellen skiljer definitionen av sociala risker från definitionen av social oro som beskrivs som: olika typer av utfall eller angrepp på det som samhällets institutioner ser som en önskvärd social ordning det skyddsvärda. Västra Götalandsmodellen ser social oro som en möjlig följd och kombination av flera sociala risker, vilka i sin tur är uttryck av bakomliggande negativa omständigheter. (ibid, 5) Modellens definition ligger nära de berättelser som finns i denna studies intervjumaterial. Därmed skulle social oro kunna utgöra det centrala begreppet i studien. För att betona vikten av en vidare syn på problemen väljer jag dock att tala om sociala risker. Problemen omfattar inte bara om anlagda bränder, vandalism och stenkastning utan också om de komplexa sociala sammanhang där dessa händelser inträffar. Det är dessutom sammanhang som är vidare än de så kallade utsatta bostadsområdena. Chatterton och Bradley (2000, 98) hävdar att det ytterst handlar om samhälleliga strukturer och (globala) ekonomiska system vilket innebär att area based policy initiatives är otillräckliga. I denna rapport används begreppet sociala risker, utifrån den ovanstående definitionen, men definitionen vidgas till att också inkludera social oro. Makt och intresserelativitet, det vill säga att olika grupper och aktörer har olika intresse beträffande värderingen av vad som är skyddsvärt, är ytterligare aspekter av sociala risker. Hallin (2012b) utvecklar ett resonemang om dessa aspekter som bland annat handlar om vad som är skyddsvärt, för vem samt vilka riskområden som betonas: värdesystem, samhällsfunktioner, omgivande säkerhet och trygghet, personlig säkerhet och trygghet, försörjning samt hälsa. Utifrån föreliggande studies praktiknära perspektiv med lokalt säkerhetsarbete i fokus, är fysisk och socialt trygg miljö samt väl fungerande samhällsfunktioner centrala. Jag utesluter dock inte andra aspekter eller uppfattningen att det finns intressekonflikter. Även begreppet säkerhetsarbetets effekter används i denna studie pragmatiskt. Sociala risker finns i ett utpräglat komplext sammanhang där många aspekter och samspelet mellan dem är svåra att mäta. Att i en sådan kontext använda en definition av effekt eller effektiv grundad enbart på teknisk rationalitet skulle begränsa mångfalden av villkor, händelser, aktörer, insatser, tänkbara förklaringar samt den dynamik som finns i den verklighet som analyserask. Metod och utgångspunkter Studiens syfte är att undersöka det lokala säkerhetsarbetet och dess effekter beträffande sociala risker i Borås kommun. Analysen utgår från en utvärderingsmodell utvecklad av Hanberger (2001, 2008), men en något modifierad version. Den utgörs av fyra komponenter: Problemsituationen, programmet, programmets genomförande samt resultat och konsekvenser. Modellen anpassas till denna studies syfte och innehåll, vilket leder till en omformulering av komponenterna: Problemsituationen, säkerhetsarbetet i praktiken, säkerhetsarbetets effekter. Modellen leder fram till fyra forskningsfrågor, som också utgör resultatredovisningens disposition: 5
1. Hur beskrivs problemsituationen av olika aktörer? 2. Hur förverkligas det lokala säkerhetsarbetet i praktiken (strategier och insatser)? 3. Vilka effekter (resultat) kan utläsas av det lokala säkerhetsarbetet med inriktning på sociala risker? 4. Vilka problem finns det med att utvärdera säkerhetsarbetets effekter? I analysen av problemsituationen sammanställs beskrivningar av de problem som i fallet Borås kan beskrivas som sociala risker. Sammanställningen grundar sig på de olika empiriska material som ingår i undersökningen. Flera metoder för insamling av empiriskt material användes: intervju, statistik och dokument (utvecklas nedan). Detta möjliggör ett rikare material och därmed en rikare belysning av problemet. Beskrivningen av säkerhetsarbetet i praktiken grundar sig huvudsakligen på intervjuer men även på dokument. Både intentioner och insatser belyses under den rubriken. Avsnittet säkerhetsarbetets effekter grundar sig på allt empiriskt material och är ett försök att ge en bild av säkerhetsarbetets resultat och konsekvenser. Det avslutande avsnittet, problematisering, utgör en diskussion om utvärdering av arbetet med sociala risker, utifrån de möjligheter och svårigheter som framkommer i föreliggande studie. Beträffande intervjuerna, betraktar jag dem som uttryck för några professioners uppfattningar och erfarenheter av arbetet med sociala risker. Jag ser det inte som relevant att här diskutera professionsbegreppet i relation till olika sociologiska definitioner 3 utan använder det här på ett pragmatiskt sätt om de yrkesgrupper som ingår i intervjustudien. Den personal som förväntas hantera dessa frågor kan, med Schöns (2000) beteckning, kallas reflekterande praktiker. Schön beskriver det som att de ofta står inför situations of uncertainty, instability, uniqueness, and value conflict (Ibid, 49) en beskrivning som motsvarar våra informanters situation i arbetet med sociala risker. I sådana sammanhang blir professionella avgöranden centrala för vilka handlingar och strategier som väljs. Professionella avgöranden görs i ett komplext samspel mellan olika kunskapsformer (där även tyst/intuitiv kunskap ingår), professionell gemenskap, organisatorisk kontext samt situationer/händelser. De intuitiva och erfarenhetsbaserade delarna av denna expertkunskap låter sig inte kodifieras skriftligt på ett precist sätt. Men eftersom det är praktikerna som i sin arbetsvardag förverkligar säkerhetspolicy, ser jag deras uppfattningar och kunskap som väsentlig för att kunna fördjupa förståelsen säkerhetsarbetet med sociala risker. Urvalet av informanter gjordes i två steg. Under 2011 intervjuades 15 personer som vi i projektet Säkerhetsarbetets relevans och effekter uppfattade som nyckelpersoner i Borås lokala säkerhetsarbete. Eftersom problemet sociala risker blev en framträdande fråga i de intervjuerna gjorde vi ytterligare en omgång intervjuer våren 2012, nu med tio personer som vi såg som centrala i arbetet med sociala risker, vilket resulterade i ett totalt antal av 25 informanter (Se bilaga 4 för urval av informanter). De statistiska undersökningar som används betraktas här som uttryck för medborgarnas uppfattningar. Statistiken kommer från tre olika källor: Trygghetsundersökningen (Polisområde Älvsborg 2012), Välfärdsbokslut (Borås Stad 2012) samt en egen skolenkät. 3 Till exempel funktionalism, egenskapsteori och konfliktperspektiv 6
Under åren 1999-2011 har det genomförts nio trygghetsundersökningar som huvudsakligen baseras på enkätsvar, inom Polisområde Älvsborg. 2011 års rapport (Polisområde Älvsborg 2011a, b, c) innehåller genomsnittliga frekvenser för medborgarnas uppfattningar om sociala risker i Borås kommun från alla årens rapporter, vilket gör det möjligt att utläsa utvecklingen över tid. I texten lyfts också olika enstaka signifikanta data fram från olika stadsdelar men det är inte möjligt att utläsa utvecklingen i de två utsatta bostadsområden som är av speciellt intresse i denna studie. Vi har fått tillgång till undersökningens data och har lagt in data från de två utsatta bostadsområdena, Hässleholmen och Norrby, för att få en nyansrikare bild av hur sociala risker uppfattas. Totalt gick enkäten ut till 14.051 personer i åldrarna 16-85 år, varav 4.500 i Borås. Svarsprocenten i Borås Stad var 71 procent. En viktberäkning har använts för att undvika skevheter i den insamlade datan jämfört med populationen, vilket innebär att den ovägda basen uppgår till 3170 personer medan den vägda uppgår till 3686 (Polisområde Älvsborg 2011a, 25). I de femton stadsdelarna har ett obundet slumpmässigt urval om 300 personer gjorts, vilket även gäller Hässleholmen och Norrby. I föreliggande rapports diagram redovisas n-tal, d.v.s. antal personer som besvarat respektive fråga. Den siffra som redovisas gäller Borås Stad (kommun) 2011. Välfärdsbokslut är en social kartläggning för Borås Stad som genomförts under åren 2000-2011. Rapporten sammanställs av fritids- och folkhälsoförvaltningen, representanter för de tre stadsdelsförvaltningarna samt stadskansliet. Den baseras på data från olika statistiska källor, till exempel SCB, skolenkäter och kommunstatistik. I min studie har jag använt några resultat från skolenkäten för att ytterligare belysa studiens centrala frågor. Enkäten riktas till alla elever i årskurs 8. Enkäten gick ut till 1000 elever och 863 svarade, d.v.s. en svarsfrekvens på 86 procent. Liksom i Trygghetsundersökningen redovisas kommunens genomsnittliga resultat i Välfärdsbokslut och jag har därför även här tillfört data från bostadsområdena Hässleholmen och Norrby för att kunna visa på en bredare bild av de frågor vi analyserar. Ytterligare en källa är en egen skolenkät som utvecklades i denna studie och som genomfördes på två högstadieskolor, en i Norrby och en i Hässleholmen. Ambitionen var här att ta del av hur ungdomar i de miljöer där sociala risker är som mest påtagliga uppfattar situationen och de säkerhetsinsatser som gjorts. En lärarenkät med delvis identiska frågor genomfördes på samma skolor. Innan enkätfrågorna konstruerades gjorde vi en kartläggning av det lokala säkerhetsarbetets insatser mot sociala risker i de båda områdena. Enkäten är konstruerad för att tydliggöra och undersöka sambandet mellan specifika insatser och effekter. Urvalet av lärare och elever inriktades på årskurs 7 och 8 och enkäten distribuerades via e- post. Antalet lärare var 52 och enkäten besvarades av 26 lärare, en svarsfrekvens på 50 procent. Antalet elever var 352 och 112 besvarade enkäten. Borfallet var alltså stort, med en svarsfrekvens på 32 procent. Antalet svarande på Bodaskolan var endast 18 procent, vilket delvis kan förklaras av att enkäten distribuerades via skolans intranät, till skillnad från Särla där en lärare ansvarade för genomförandet. På Bodaskolan genomfördes samtidigt ett rektorsbyte vilket torde ha försvårat de ytterligare ansträngningar skolan sagt att de skulle göra för att få in fler svar. Men eftersom svarsfrekvensen på Särlaskolan var 57 procent och svaren på Bodaskolan har liknande tendenser, kan svaren ändå vara relativt representativa för en stor del av eleverna. 7
Dokument är den tredje delen av det empiriska materialet. Urvalet utgörs av texter som producerats lokalt och som på något sätt kan tillföra ytterligare något till belysningen av arbetet med sociala risker i Borås. Det är rapporterna Trygghetsundersökningen 2011 (Polisområde Älvsborg 2011a, b, c), Välfärdsbokslut 2011 (Borås Stad 2011), räddningstjänstens handlingsprogram 2008-2011 samt 2012-2015 (Södra Älvsborgs Räddningstjänstförbund 2008, 2012), Tillit - en strategisk vision för förtroende och prevention (Polismyndigheten i Västra Götaland 2007), Forskningsrapporten Ett plus ett kan bli tre (Bartley & Ericson 2011) samt ett protokoll från Styrgruppen Minskad våldsbrottslighet på Hässleholmen (2004). Problemsituationen I intervjustudien beskrivs sociala risker som social oro som tar sig uttryck i våld, vandalism, anlagda bränder och attacker på utryckningspersonal. I Räddningstjänstens handlingsplan sägs det att andelen anlagda bränder har ökat dramatiskt sedan millennieskiftet (Södra Älvsborgs Räddningstjänstförbund 2012, 9). Detta bekräftas av en forskningsrapport där räddningstjänsten också poängterar en bredare förståelse av problemen genom att dessa incidenter ses som ett uttryck för en bredare problematik av segregering, brist på tillit till samhällets skyddsnät, sociala motsättningar och utanförskap (Bartley & Ericson 2011, s. 9). Det är främst i ett par s.k. utsatta bostadsområden (Hässleholmen och Norrby), präglade av utanförskap och segregation, som dessa händelser varit aktuella. Händelserna kan kännas igen från vad som under de senaste åren utspelats i några andra bostadsområden i landet. I ett forskningsprojekt på Malmö högskola finns en problembeskrivning som liknar de bilder de intervjuade i vår studie ger av situationen i dessa områden i Borås: På senare år har allt större intresse riktats mot kriser som har upphov i sociala förhållanden. Konflikter mellan sociala grupper, polis och räddningstjänst, gängkriminalitet, organiserad brottslighet, hatbrott, politiskt eller religiöst motiverade aktioner har fått stor uppmärksamhet. Vid en internationell jämförelse talar mycket för att svensk krishantering framöver måste rikta allt större uppmärksamhet mot denna typ av risker och kriser. (Hallin 2012b) I regionen Västra Götaland (d.v.s. inte specifikt i Borås) har dessa frågor varit aktuella sedan början av 2000-talet. I en rapport från ett utvecklingsprojekt för polisens arbete beskrivs situationen, en beskrivning som även här omfattar bakomliggande sociala förhållanden: Ett utanförskap som kan gälla sysselsättning, tillväxt, socialbidragsberoende, skolresultat/utbildningsnivå, hälsoläge, trivsel, trygghet och demokratisk delaktighet. Den sammanvägda probleminventeringen pekar på en oroande utveckling när det gäller segregation och utanförskap vilket är en allvarlig riskfaktor för såväl samhällsutvecklingen som den enskilde medborgaren. (Polismyndigheten i Västra Götaland 2007, 5) Även om utvecklingen i Borås pågått under ett antal år, framstod problemens styrka och svårhanterbarhet som överraskande för några av de intervjuade, speciellt när problemen eskalerade kring 2010. En intervjuad polischef säger att han var förvånad över att två bostadsområden i Borås fanns bland de fem mest utsatta områdena i regionen (av 190 områden) beträffande upplevd trygghet, brottslighet och ordningsstörning i regionen. Det index som skapades för denna rangordning grundar sig på data från sex variabler, åren 2004-2006: Utbildning, sysselsättning, försörjningsstöd, åldersstruktur, brottslighet samt andelen skäligen misstänkta personer (Polismyndigheten Västra Götaland, 2007) 8
De intervjuades beskrivningar av sociala risker motsvarar begreppet elaka problem (wicked problems) (Harmon & Mayer 1986), vilket definieras som ett komplext problem utan enkel lösning, i motsats till enkla problem (tame problems) som har tydliga lösningar, ofta av teknisk natur. De åtgärder som används i Borås kommuns säkerhetsarbete har både brett och smalt omfång (wide/narrow scope), d.v.s. de omfattar både handlingar och åtgärder som involverar flera olika aktörer och strategier och mer direkta och avgränsade åtgärder. Sammantaget kan man säga att arbetet med sociala risker har brett omfång. Den elaka naturen på problemen kan förklara varför de intervjuade verkade vara osäkra på hur problemen bäst kunde hanteras. Det är frågor som inte enkelt kan definieras i relation till yrkesområden eller gängse administrativ organisation vilket i högre grad kan göras till exempel när det gäller enskilda händelser som brand eller stölder. Den komplexa problembeskrivningen kan illustreras med formuleringar från ett protokoll från ett projektgruppsmöte i Borås 2004: De bakomliggande faktorerna till att våldsbrottsligheten är hög på Hässleholmen är många och dessutom komplexa. (Styrgruppen Minskad våldsbrottslighet på Hässleholmen 2004) Problembilden kan också beskrivas utifrån befintliga data från Trygghetsmätningar och Välfärdsbokslut. Ett tydligt exempel från Trygghetsundersökningen 2011 visar på att en betydligt större andel av de boende i Hässleholmen och Norrby anser att personer som bråkar och stör ordningen (ungdomar, gäng, etc) är ett problem, jämfört med genomsnittet i kommunen (Figur 1). Skillnaderna är statistiskt signifikanta. 70 60 50 40 30 20 10 0 Hässleholmen Norrby Borås, total Figur 1. Andel som upplever personer som bråkar och stör ordningen (ungdomar, gäng, etc), 2011. (Polisområde Älvsborg 2012) n=3245 Data från Trygghetsmätningen visar också på utvecklingen över tid. Utifrån medborgarnas uppfattningar framgår det att problemen varit aktuella i Hässleholmen och Norrby under ett antal år, samt att det funnits variation över tid och mellan de två bostadsområdena. Ett exempel som illustrerar detta är frågan om hur stor andel av invånarna som under det senaste året oroat sig för att råka ut för överfall eller misshandel i bostadsområdet (Figur 2). Här bekräftas bilden av att den upplevda tryggheten i de utsatta bostadsområdena skiljer sig signifikant från kommunens genomsnitt. 9
30 25 20 15 10 Hässleholmen Norrby Borås, total 5 0 1999 2000 2003 2004 2005 2006 2008 2011 Figur 2. Andel som ofta under de senaste 12 månaderna oroat sig för att bli överfallen eller misshandlad i bostadsområdet. (Polisområde Älvsborg 2012) n=3530 Ytterligare beskrivningar av problemen finns nedan under rubriken Effekter av säkerhetsarbetet, utifrån statistiken. Där framgår också att det finns nyanser av den mörka bild av situationen i de utsatta områdena som beskrivits ovan. Framför allt är det elever på ett par skolor i de utsatta bostadsområdena som uppger att de känner hög grad av trygghet i sin vardag. Säkerhetsarbete i praktiken Övergripande strategi: holistiskt synsätt, samarbete och samordning Det lokala säkerhetsarbetet med sociala risker präglas av ett holistiskt synsätt med arbete i nätverk, breda angreppssätt och en repertoar av metoder samt av att flera olika aktörer deltar. Det finns variationer mellan intervjupersonerna beträffande vilken betoning de lägger på olika åtgärder och insatser men de flesta delar uppfattningen att helhetssyn och samarbete är centralt för att kunna möta sociala risker. Ett exempel på det synsättet formuleras i polisens dokument: För att långsiktigt lyckas med brottsförebyggande arbete krävs ett brett och uthålligt angreppssätt. Insatser som skall få bestående effekt kräver dessutom en god helhetssyn och en gemensam syn på problem och förutsättningar. För att kunna arbeta effektivt är därför samverkan mellan organisationer, myndigheter, kommunala instanser och AB Bostäder helt nödvändig. Det är dessutom sannolikt svårt att snabbt se en koppling mellan kortsiktiga åtgärder kopplat till effekter och resultat. (Styrgruppen Minskad våldsbrottslighet på Hässleholmen 2004, 1) 10
De aktörer som i intervjuerna framstår som centrala i de samordnade ansträngningarna att hantera sociala risker är Borås kommun, föräldrar, polisen, SÄRF 4 och AB Bostäder. Även invandrarföreningar, idrottsföreningar och arbetsförmedlingen nämns. Inom kommunen finns många aktörer på flera olika nivåer, från den centrala nivån, över säkerhetsrådet, brottsförebyggande rådet, fritids- och folkhälsoförvaltningen och säkerhetskoordinatorer, till gatunivån där bland andra skolor, fritidsgårdar och sociala omsorgsförvaltningen är aktiva. Att förverkliga koordination och samarbete i en stor organisation som Borås kommun, där också andra aktörer förväntas delta, är ingen enkel uppgift. I Bartleys och Ericsons studie (2011) framgår att det finns strukturella, organisatoriska och kulturella hinder för samarbete. Det finns en variation i uppfattningar om uppdrag, perspektiv och arbetskulturer mellan de olika verksamheterna. Arbetet med sociala risker utgick, enligt rapporten, mer från olika aktörers behov än från en gemensam vision. I våra intervjuer uttrycker flera en stark ambition att samarbeta, men uppfattningar om att det också är problematiskt förekommer. En ungdomskoordinators uppfattning kan tjäna som exempel på detta. Han har arbetat med sociala risker i ett antal år i vad han kallar organisationens gråzoner, det vill säga i de mellanrum som finns mellan olika myndigheters, gruppers, avdelningars och förvaltningars uppgifter/områden. Enligt honom är denna stuprörsorganisation huvudproblemet i arbetet med sociala risker. Kommunens rådsorganisation utgör nätverk som involverar flera aktörer, bland andra kommunledningen, Räddningstjänsten, polisen och AB Bostäder. När det gäller sociala risker är det främst säkerhetsrådet, brottsförebyggande rådet och i viss mån strategiska utvecklingsgruppen för folkhälsofrågor (tidigare folkhälsorådet) som aktiveras. Det är en organisering som i hög grad motsvarar den holistiska och samverkande ambitionen. En svårighet med det arbetet är att det blir mycket teori som en säkerhetssamordnare uttrycker det. Han efterlyser mer verkstad. Den under 2011 genomförda omorganiseringen av kommunen, som innebar att tio stadsdelar slogs samman till tre, är ett försök att förbättra kommunikation och samarbete och att riva hinder som fanns i gamla, särskiljande organisationsstrukturer och -kulturer. Det har dock funnits personal som länge haft denna strävan. I vad mån omorganisationen innebär en förbättring är en fråga för fortsatta studier. Inriktningen mot samarbete är dock en uttalad ambition för många av de intervjuade. Polischefen säger också att han uppskattar den nya organisationen eftersom polisen sitter med i de tre brottsförebyggande råden, vilket ger dem chansen att säga vad vi tycker. Räddningstjänsten (SÄRF) är en annan central aktör i arbetet med sociala risker. Skolbränder och hot mot utryckningspersonal har drabbat räddningstjänstens arbete direkt. Även deras strategi är holistisk och samarbetsinriktad. Räddningstjänsten sitter med i kommunens centrala ledning för säkerhetsarbetet, säkerhetsrådet. Formellt är Borås en av fem kommuner som ingår i SÄRF och samarbetet pågår också löpande beroende på händelser som inträffar, till exempel skolbränder. En säkerhetssamordnare säger att de inte bara försöker vara en 4 SÄRF står för Södra Älvsborgs Räddningstjänstförbund. Förbundet utgör en gemensam räddningstjänstorganisation för fem kommuner, av vilka Borås är en. 11
traditionell brandkår utan vi försöker vara en kvalificerad medaktör i samhället trygghets- och säkerhetsarbete, alltså en kugge i hela det här hjulet. I SÄRF:s handlingsprogram formuleras inriktningen mot helhet och samarbete: För att ta tag i det växande problemet kring anlagda bränder krävs nya angreppsmetoder med ett närmare samarbete mellan socialtjänst, polis, räddningstjänst samt kommunens förvaltningar. (Södra Älvsborgs Räddningstjänstförbund (2012, 9) Ett annat uttryck för den holisitiska och samarbetande inriktningen är Västra Götalandsmodellen - en vägledning för hur man kan arbeta med sociala risker i risk- och sårbarhetsanalyser. I vägledningen beskrivs syftet som att den utgör en metod för att identifiera, analysera och integrera risker av social karaktär inom ramen för risk- och sårbarhetsanalysen samt utveckla nätverk med olika samhällsaktörer som alla bidrar med sina erfarenheter och kunskaper (Länsstyrelsen i Västra Götalands län 2012, 3). Representanter från Borås har deltagit i utvecklingen av modellen som vuxit fram ur ett samarbete mellan ett antal olika aktörer, till exempel polisen, länsstyrelsen och flera kommuner, och är tänkt att användas av många, till exempel tvärsektoriella grupper på kommunal eller regional nivå. En tjänsteman på Länsstyrelsen säger att den är prövad i några pilotkommuner och att tanken är att Länsstyrelsen stöttar med arbetssätt, men kommunerna beslutar åtgärderna. Eftersom modellen i skrivande stund är relativt ny, är det för tidigt att undersöka i vad mån, och hur, modellen kommer till användning. Inkludering Om samarbete, helhetssyn och samordning är den centrala visionen för hur säkerhetsarbetet bör organiseras så är tanken om inkludering för att lösa utanförskapet det centrala målet för flera av de intervjuade (även om de inte själva använder det begreppet). En av nyckelpersonerna talar om vikten av att samarbetet mellan olika aktörer syftar till att för de utsatta ungdomarna skapa trygghet, sammanhang, delaktighet och förtroende för samhället. Delaktighet är centralt och han talar om ungdomarnas behov av tillhörighet, bekräftelse, tillit, att känna sig duktig, hem- och vi-känsla. Att ha något att göra, en meningsfull fritid, är en del av denna strategi. Här finns både fritidsgårdarnas verksamhet och olika initiativ till att skaffa sommarjobb, praktikplatser och sysselsättning (som exempelvis fotbollskola). Bostadsbolaget, AB Bostäder, samarbetar med kommunen och anställer cirka 60 ungdomar på sommarjobb. På en av skolorna har man arbetat med bemötandet av eleverna som en central strategi sedan 2005. Personalen anstränger sig för att eleverna ska känna sig hemma och de försöker i alla situationer att bemöta eleverna respektfullt. Involvering av föräldrar och aktörer som kan bidra till en meningsfull fritid är andra centrala strategier. På en annan skola läggs större vikt vid kontroll, till exempel bevakningskameror och polisanmälningar, men även här är inriktningen på inkludering stark. Man talar om involvering av, och nära relationer till, polisen och till föräldrar. Även räddningstjänsten (SÄRF) har satsat på strategier som innebär närmare kontakt med ungdomar, kommunikation och utbildning. Ett exempel är den årliga dag som alla elever i 12
årskurs 7 på en skola har på brandkårens övningsfält. Insatschefen lägger nästan 50 procent av sin arbetstid på arbetsuppgifter som har med utbildning av, och kommunikation med ungdomarna att göra. De så kallade tillitspoliserna var en annan viktig grupp i arbetet i de utsatta bostadsområdena. De inriktade sig på att vara närvarande och skapa kontakt med ungdomarna i de utsatta områdena. Polisens arbete beskrivs ytterligare under en egen rubrik nedan. Trygghetsvandringar är ett sätt att skapa delaktighet och att uppmärksamma problem som medborgare upplever. En samordnare har under några år samlat engagerade människor i ett av de utsatta bostadsområdena. De fotograferar, skriver protokoll och fikar. Det kan komma uppåt 100 förbättringsförslag och man väljer ut tre till fem som man försöker åtgärda. Holistiskt arbete på skolorna Även arbetet i och med skolor är samarbete, dialog och inkludering en central ambition. Samarbetet har bland annat utmynnat i SSPF-modellen (skolan, sociala, polisen, fritids- och folkhälsoförvaltningen). Polisen, räddningstjänsten, sociala omsorgen, fritids- och folkhälsoförvaltningen samt idrottsföreningar har deltagit. Inriktningen på arbetet tar sig ibland uttryck i skolspecifika strategier, och där finns också inslag av tekniska lösningar. Vi har speciellt fokuserat tre skolor som alla ligger i de så kallade utsatta områdena och som alla drabbats av vandalisering och skolbränder. Det är dock slående att den statistik som finns från ett antal års skolenkäter visar att eleverna inte upplever större otrygghet eller oro för att utsättas för brott på skolan än genomsnittet för eleverna i kommunen (Se avsnitten nedan om Välfärdsbokslut och diskussion av statistiken). Tät föräldrakontakt är en viktig strategi för alla tre skolor där intervjuer gjordes. De tar direkt kontakt med föräldrarna så snart deras barn är inblandat i någon incident. Vi har föräldrarna nästan boende på skolan, säger en av rektorerna. Här finns dock ett dilemma för några föräldrar, poängterar en annan informant. Han säger att en del föräldrar blir möteströtta. För dem blir det bara problem överallt. Snabba reaktioner är också en strategi när det gäller vandalisering. Speciellt på en skola poängterar man vikten av att åtgärda skadegörelse omedelbart. Skolan får inte förfalla. Det är dock en ambition som försvåras av att förändrad organisation: Vaktmästare och lokalvårdare var tidigare en del av det elevsociala arbetet på skolan men i och med att ett upphandlingssystem införts så är rektor inte längre chef över dem och resurserna har minskat drastiskt. Som nämnts under rubriken Inkludering är en central strategi för speciellt lärarna att hela tiden arbeta med ett respektfullt bemötande och att försöka skapa hemmahörighet för eleverna. På en skola utvecklade man under en turbulent tid en metod för att förbättra klimatet och minska konflikterna på skolan, TSA: trygghet, samarbete, ansvar. Den innebar bland annat att två lektioner i veckan användes för värderingsövningar, kamratstödjande och liknande åtgärder. Det anses också viktigt att eleverna är på lektionerna, även ur trygghets- /säkerhetssynpunkt. Det är när de inte är på lektionerna det händer en massa skit, säger en av rektorerna. 13
Räddningstjänsten (SÄRF) har periodvis varit aktiva på skolorna, både med syftet att undervisa om brand och att skapa kontakt och dialog med ungdomar. Insatschefen säger att personligen tycker jag att det här med skolor och ungdomar är väldigt viktigt. Jag är alltså personligen engagerad i det här. På en av skolorna har räddningstjänsten årligen en dag med alla årskurs 7-elever på brandkårens övningsplats. Räddningstjänsten har också utvecklat ett program för årskurs 5, men de har inte fått det förväntade gensvaret från skolorna på grund av deras tids- och resursbrist. Ett annat, men internt, dilemma för SÄRF är att en del brandmän inte ser det som sin uppgift att utveckla kontakten med barn och ungdomar. Fritidsgårdarnas verksamhet hör nära samman med skolornas arbete. Några skolledare poängterar värdet av att fritidsgårdarna har öppet på kvällar och somrar. De har också en ständigt pågående kontakt med polisen. Men en f.d. fritidsgårdschef markerar också gränser mellan uppgifterna: Polisen ska vara polis. Vi är inte polis, fritids ska stå för det positiva. På senare år har två åtgärder av mer teknisk natur tillkommit på skolorna: övervakningskameror och möjligheten att på ett enkelt sätt göra en polisanmälan på internet av till exempel skadegörelse, något vi återkommer till nedan. Ett samarbete som sticker ut i intervjumaterialet är ett projekt som en av skolorna har under 2012 tillsammans med en grupp från fotbollsföreningen, FC Ibra, från en förort i Göteborg. Gruppen arbetade under en period 2012 för att skapa positiva föredömen, kontakt och dialog med ungdomarna. Insatsen skiljer sig från andra genom att externa aktörer befinner sig på skolan under en längre tidsperiod. Andra insatser som förekommer på skolorna är trygghetsvandringar, läxhjälp (av Röda korset och högskolestudenter) samt bemannad cafeteria. Polisens arbete I den strategi för att bemöta problemen i bostadområden präglade av utanförskap, som Hässleholmen och Norrby, var tillitspoliserna centrala. De kallades ursprungligen kontakpoliser och hade tre centrala uppgifter: att tillsammans med andra aktörer fånga upp det medborgerliga engagemanget, motverka ungdomars rekrytering till kriminella nätverk och gäng samt arbeta brottsofferstödjande (Polismyndigheten i Västra Götaland 2007, 19). Tillitspoliserna hade hög grad av närvaro i de utsatta områdena för att skapa kontakt med och förtroende hos de boende. De tillkom efter rapporten Tillit där den kontaktskapande och samarbetande inriktningen betonas. Gruppen arbetade framgångsrikt några år men lades sedan ned och har nu ersatts av områdespoliser. Orsakerna till avvecklingen är inte helt klara men två faktorer som nämns i intervjuerna är dels att det ansågs vara ett slitsamt arbete som många inte orkar med i längden, dels att det fanns en intern konflikt om vilka arbetssätt som var mest effektiva, en konflikt som enkelt uttryckt handlade om en hård eller en mjuk inriktning på polisarbetet. Liksom de flesta andra aktörer betonar polisen vikten av att samarbeta: Samverkan mellan polisens huvudsakliga samverkansparter skall utgå från en gemensam måloch problembild om stadsdelen. Kontaktpolisen skall genom ett aktivt nätverksarbete upparbeta och vidmakthålla samverkan och kontakt med skolor, socialtjänst, fritidsgårdar, näringsidkare, 14
fastighetsägare/bovärdar, föreningsliv och volontärverksamhet regelbundet. Utgångspunkten i samverkan är att identifiera nyckelpersoner som finns inom polisens huvudskaliga samverkansparter. Detta skall föregås av en dialog på ett högre plan, mellan närpolisområdeschefen och kommunen. (Polismyndigheten i Västra Götaland 2007, 19) Polisen har ett lokalt samverkansavtal med Borås kommun och deltar i kommunens planarbete, i kommundelarnas tre brottsförebyggande råd och i samarbetet med kommunala förvaltningarna: sociala, polisen, skolan och fritids- och folkhälsoförvaltningen (SSPFmodellen). Flera av de andra intervjuade är mycket positiva till tillitspolisen men det förekommer också kritik som handlar om att polisen lever sitt eget liv och inte alltid deltar i den förebyggande inriktning kommunen har. Polisen arbetar även med uppföljning. Det tydligaste exemplet är de trygghetsmätningar som också används i denna studie. Polisanmälningarna är också relativt vanliga men berörd personal behöver aktiveras eftersom det händer många incidenter som inte anmäls. Kontroll, övervakning Förutom polisens arbete finns det andra inslag av kontroll och övervakning i säkerhetsarbetet. Installationen av övervakningskameror på skolorna är en sådan åtgärd. Nu har vi fått ta till kameror, det är inget man gör i första skedet, utan när man inte klarar av att prata med barn och ungdomar, säger kommunens säkerhetsansvarige. Vid tiden för intervjuerna fanns det 140 kameror uppsatta på skolorna. Ett förenklat formulär för polisanmälan på internet har också utvecklats, som tidigare nämnts. Bakgrunden till åtgärden var att rektorer och andra var tveksamma till att polisanmäla händelser. Övervakningsföretag används också, med något varierande uppgifter. De är en del i brandövervakningen och fotograferar fel och brister i det avseendet. De står också för närvaro nattetid till exempel på skolor och rycker ut både på inbrotts- och brandlarm. Dokumentation I det lokala säkerhetsarbetet med sociala risker ingår dokumentation av olika slag. Två exempel finns med i denna rapport, de årliga undersökningarna Trygghetsmätningen och Välfärdsbokslut. I kommunen är muntlig rapportering inför respektive nämnd ett vanligt sätt att följa upp verksamheten. Kommunens risk- och sårbarhetsanalys är ett centralt dokument i kommunens säkerhetsarbete. Den utvecklas tillsammans med räddningstjänsten (SÄRF) och samverkan med polismyndigheten ingår också. Analysen är ett nödvändigt underlag för att utveckla förmågan att hantera olyckor och kriser (Borås stad 2008, 2). Den i hög grad ett planeringsunderlag riktad till verksamhetsansvariga och beslutsfattare men även till anställda och medborgare. Sociala risker är inte centrala i 2008 års rapport men problemen beskrivs under rubriken Behov av fördjupade analyser: Ekonomiska och sociala risker bör vägas in i analysen. Sociala risker är ofta en bakomliggande orsak till händelser som leder till räddningstjänst. Även ekonomiska risker kan leda till omfattande konsekvenser, även om de 15
inte direkt kan kopplas till räddningstjänst eller extraordinär händelse. Kommunen behöver även definiera vad som menas med social risk och ekonomisk risk i det här sammanhanget (ibid 7). Annan dokumentation är den ovan nämnda polisrapporteringen, kommunens incident- och tillbudsrapportering och skaderegistrering på sjukhuset (som inte är registrerad per område). Räddningstjänsten skriver insatsrapporter som resulterar i statistik som rapporteras till MSB. Anlagda bränder och antalet insatser per år är exempel på variabler som finns med. Polisen har också underrättelserapporter och bokför logg över insatser. Den totala mängden dokumentation är omfattande, men den är inte samordnad med utgångspunkt i sociala risker. Den genomförs av olika aktörer för olika syften och med olika tidsperspektiv. Översikt, insatser En översiktlig sammanställning av det lokala säkerhetsarbetet som beskrivits ovan följer här, i punktform. De insatser som nämns i parenteserna är exempel: Stärka social sammanhållning (föräldrar, idrotts- och invandrarföreningar, tillitspolis, trygghetsvandringar, boenderåd, trygghetsvandringar, dialog) Stärka individer (bemötande, sommarjobb, praktikplatser, lokala aktiviteter, motverka frånvaro från lektioner, läxhjälp, dialog) Samarbete (SSPF-modell, nätverksorganisation, t. ex. säkerhetsråd, Räddningstjänstens samarbete med kommunen i t. ex. skolor, AB Bostäder, annan skolpersonal, t. ex. vaktmästare och lokalvårdare) Utveckla kommunikationen (både i organisationen av arbetet och med medborgare) Utveckla miljön (underhåll i bostadsområdet, åtgärda skadegörelse, trygghetsvandringar) Kontroll och övervakning (övervakningskameror, bevakningsföretag, polis) Tekniska lösningar (polisanmälan via internet, övervakningskameror) Dokumentation (Trygghetsmätningar, Välfärdsbokslut, rapportering i nämnder, incidentrapporter, utryckningsstatistik, polisanmälan, drogvaneundersökning, brottsstatistik) Säkerhetsarbetets effekter, utifrån intervjuerna Det råder stor enighet bland de intervjuade om de två delarna i den övergripande strategin. För det första anses det nödvändigt att samarbeta och samordna olika aktörer för att kunna möta problemen med sociala risker. Den andra inriktningen är att genom dialog och andra inkluderande åtgärder skapa vi-känsla, delaktighet, meningsfullhet och att stärka individer och grupper i bostadsområdena. En av nyckelpersonerna i samordningen av olika aktörer i arbetet 16
med sociala risker säger att de lyckades vända den kravalliknande trenden 2009 och att samordningen i den s.k. SSPS-modellen (där skola, sociala, polisen och fritids samarbetar) är en bra modell. Samarbete med föreningar och föräldrar anses också vara värdefull. Skolornas arbete är centralt när det gäller sociala risker och de är också centrala aktörer i samarbetet. Det gäller också kontakten med föräldrar som betraktas som värdefull. Inriktningen på att bemöta elever och att skapa vi-känsla samt att hålla skolmiljön i gott skick framstår som fruktbar. Skolors och fritidsgårdars verksamhet sammanfaller delvis. Det är samma ungdomar de är till för och förbättringar/problem i den ena verksamheten spiller över till den andra. Flera av de intervjuade på skolorna såg det som värdefullt att fritidsgårdarna utökade öppettiderna både på sommaren och på kvällstid. Fritidsgårdarna har också varit utsatta för kravalliknande attacker 2009. Mobilisering av alla tänkbara aktörer var lösningen på den situationen. Fritidsgårdarna är också en del av ambitionen att uppfylla ungdomarnas behov av att ha något att göra. Att skaffa sommarjobb och sysselsättning (t. ex. fotbollsskola) är också en värdefull del i den strategin, enligt de intervjuade. Rektor beskriver Projektet med FC Ibra som en fantastisk insats och som den enskilda åtgärd som fått så stort genomslag på så kort tid. Han önskar att de i sitt långsiktiga vardagsarbete kunde skapa något liknande och han poängterar att man i projektet inte skrivit en enda åtgärdsplan, inte ett enda papper. Förändringar av den kommunala organisationen ger förutsättningar för helhetssyn och utvecklat samarbete, men ännu finns det hinder för att uppnå den ambitionen. Rådsorganisationen är en organisation som för samman olika aktörer och som har potential att närma sig intentionerna att arbeta samordnande och holistiskt. Råden träffas dock bara fyra gånger per år vilket torde betyda att genomslaget av deras arbete är begränsat. De ses dock av flera av de intervjuade som värdefulla i att utveckla samordning, strategier och intentioner för att förverkliga samarbete i säkerhetsarbetet. Visserligen invänder ett par informanter att det kan bli för mycket prat och för lite handling men flera betraktar ändå dessa nätverk som värdefulla. En styrka i råden är att ledande kommunala tjänstemän och nyckelpersoner i säkerhetsarbetet deltar, till exempel kommunchefen och räddningschefen. Det talar för ett starkare genomslag i de involverade organisationerna. Även sammanslagningarna av stadsdelar till tre stora innebär möjligheter till att riva gränser mellan traditionella uppdelningar mellan enheter. Men här finns också andra effekter. Exempelvis säger en rektor att ambitionen att skapa likvärdighet mellan skolorna har för skolor i de utsatta områdena inneburit minskade resurser till eleverna (den kompensatoriska fördelningen försvinner) och personalnedskärningar medan det samtidigt tillkommit centrala administrativa tjänster. Rektorn kallar den nya stadsdelsorganisationen för politisk mischmasch. Flera av de intervjuade betonar värdet av de arbetsmetoder som tillitspolisen använde. Det betraktas som en fruktbar satsning, även av den intervjuade polischefen. Han betonar dock att gruppen inte enbart använde mjuka metoder. Han tycker att det var viktigt att några blev lagförda. Han ser positivt på tillitspolisernas insatser: Lösningen blev bra och det blev lugnt 17
ganska snabbt. Men internt fanns det delade meningar, där andra delar av personalen stod för en hårdare linje, som till exempel förespråkade insatser av piketpoliser. Polischefen säger att tillitspolisen fick respekt trots att de var repressiva. Det är de tillfälliga som möts av stenkastning. Han håller dörren öppen även för andra uppfattningar om polisarbete. Ett par av de andra intervjuade är däremot mycket kritiska till en hårdare linje med till exempel piketpoliser som gör insatser på skolor i de utsatta områdena. En rektor säger att tillitspolisen var jättebra och ser det som en nedmontering att de inte längre finns kvar. Om piketpolisen säger hon att de möter inte de här barnen med det de behöver utan de bemöter dem med batonger och hårdhet och tycker att de förtjänar det. Och det som händer då är att de här ungdomarna hatar polisen ännu mer. Ungdomskoordinatorn har också en mycket bestämd uppfattning. Han menar att det finns krafter inom polisen som inte vill ha den inriktning tillitspolisen representerar. De vill ha blåljus och handklovar. Den mjuka sidan räknas inte. De blir hånade för sitt arbete av inre kretsar och kollegor. Men vi tycker att polisen ska jobba på det sättet: vara synliga, träffa människor, skapa relationer, bli omtyckta ( ) Piketinsatser innebär att man startar krig. Beträffande övervakningskameror tycker många av de intervjuade att de kan ha en betydelse men uppfattningarna varierar från att de anses ha stor till att de anses ha liten betydelse. En säkerhetskoordinator säger: Vi hade 17 anlagda bränder under skoltid på en termin. Då måste man ju göra någonting. Det var då vi satte kameror inomhus och har sett resultat. Verkligen. Kommunens säkerhetsansvarige säger att kamerorna haft effekt: Det är en viktig bit ( ) Man får ju väldig tidig upptäckt med kamerorna. Först och främst förebyggande, trygghet. Sedan får man ju fast den som har ställt till det, så han får betala av det. En annan informant exemplifierar en poäng med kamerorna. Under en period krossades många fönster på skolan. Misstankarna föll på ett gäng pojkar som hade orsakat en mängd incidenter. Men kamerorna visade att det var några flickor som var aktiva den här gången. Men andra intervjuade tonar ned betydelsen av kameror. Incidenter och tillbud flyttas till platser där kamerorna inte når och de bidrar inte till att åtgärda orsakerna till oron. I likhet med tillitspoliserna får räddningstjänsten (SÄRF) positiva omdömen av flera informanter. Deras inriktning mot dialog, utbildning och närkontakt med ungdomar betraktas som en fruktbar strategi. Polischefen säger att de gjort ett jättejobb ute i områdena. Han tycker att de hanterat de här frågorna bättre än polisen. Den förenklade polisanmälan via e-post anses också av kommunens säkerhetsansvariga vara effektiv. En av dem nämner ett exempel från en skola där kostnaderna för skadegörelse minskat betydligt. Det är så himla enkelt ( ) jättebra, säger en säkerhetskoordinator. De ser också skaderapportering och polisanmälningar, tillsammans med utvecklingen av försäkringspremien, som utvärderingar av säkerhetsarbetet. Det är ju väldigt lätt att mäta. En rektor är starkt kritisk mot de ökande kraven på dokumentation. Han menar att det gör personalen alltför upptagen med sådant som inte direkt leder till förbättringar. Det resulterar i överkrav och är kontraproduktivt. Han tycker också att polis- och skadeanmälningar inte ger någon rättvisande bild av vad som händer i och med att många inte anmäler och att det som anmäls har så olika karaktär och omfattning. Det förekommer också kritik mot polisens 18
kvalitetssystem i intervjuerna. En koordinator pekar på att polisens uppföljningssystem leder till prioriteringar som inte är relevanta i sammanhanget sociala risker. Systemet uppmuntrar till många tillslag, man räknar pinnar, med hänvisning till polisens uppföljningssystem av prestationer. Trygghetsvandringarna har en social betydelse och vissa problem, huvudsakligen trafikproblem, kan åtgärdas. En tjänsteman som deltar säger att det blir resultat men de i utanförskap deltar inte. Vandringarna kan också bidra till att människor lär känna varandra och att ett intresse skapas för det egna området. Ett antal tidsangivelser förekommer i intervjuerna. Till exempel säger ungdomskoordinatorn att det förekom en mängd en mängd fönsterkrossning 2006 till 2009. 2007 var det riktigt oroligt och 2009 började det urarta. Han noterar en vändning i förloppet: Det har aldrig varit så lätt att samarbeta. Vi har kommit enormt mycket längre än på 90-talet. Men det är långt kvar. Vi lyckades vända krisen 2009. För polisen var hösten 2010 värsta tiden och polischefen säger att det blev mycket färre incidenter 2011. Bilden bekräftas av insatschefen på SÄRF som också säger att det hände mycket för två år sedan, men att det nu blivit lugnare. Även en rektor ser 2010 som ett stökigt år. De var då var aktiva i en samarbetsgrupp där skola, sociala, polis och fritids arbetade ihop, den grupp som kom att kallas SSPFmodellen. På ett par andra skolor ges andra tidsangivelser: En rektor säger att Det är mycket, mycket mindre skadegörelse än det var för 10 år sedan. En annan säger att det var mycket turbulens 2003 till 2004 med bl. a. anlagda bränder, men efter 2005 har det varit lugnare på skolan. Bemötande har varit en central strategi sedan 2005. De flesta tidangivelser av olika insatser i intervjuerna är relativt oprecisa och inte direkt kopplade till speciella insatser. Förutom vagheten i tidsangivelserna, gör den stora skillnaden i insatsernas karaktär dem svåra att jämföra i tid. Övergripande kommunala strategier går inte jämföra med periodvisa eller tillfälliga insatser av polisen eller med enskilda lärares insatser för att se och lyssna till en elev. Vissa insatser är också permanent praxis i verksamheten som bemötandet av elever på skolan. Dessutom är omfattningen av insatserna ofta inte dokumenterad. Säkerhetsarbetets effekter, utifrån statistiken I följande avsnitt presenteras statistik från tre undersökningar, där medborgares uppfattningar och erfarenheter kommer till uttryck: Trygghetsundersökningen, Välfärdsbokslut samt en skolenkät. I föreliggande studie har data från de två första undersökningarna brutits ned för de stadsdelar där problemen med sociala risker varit påtagliga, Hässleholmen och Norrby, för att få en mer talande bild utifrån studiens syfte och för att öppna upp för möjligheten att se samband mellan intervjuresultat och enkätdata. Den tredje enkäten har genomförts på ett par skolor i de utsatta bostadsområdena, inom ramen för denna studie. Alla frågor från de tre enkäterna analyseras inte eftersom några utvalda exempel är tillräckliga för studiens syfte. Ett större antal enkätresultat redovisas i bilagorna för att inte belasta texten med alltför många figurer. 19