Utrikesdepartementet Mänskliga rättigheter i Italien 2005 1. Sammanfattning av läget för de mänskliga rättigheterna Italien är liksom alla EU-länder en demokrati och rättsstat, där de mänskliga och medborgerliga rättigheterna överlag respekteras. Med anledning av att risken för terroristattentat mot Italien bedöms ha ökat har en ny lag antagits i syfte att förebygga och bekämpa terrorismrelaterad brottslighet. Lagen har fått viss kritik av bland andra Amnesty International. Under 2005 har Italien kritiserats för sin hantering av de många båtmigranter som anländer till ön Lampedusa och övriga Syditalien från Nordafrika. Asylförfarandet har genomgått reformer, men i sin rapport från sitt besök i Italien i juni 2005 konstaterar Europarådets kommissarie för mänskliga rättigheter att det alltjämt förekommer brister. Det italienska rättssystemet är tungrott och rättsprocesserna tar lång tid. En ramlag för reformer av rättsväsendet har antagits under året, men har drivit den - i ett europeiskt sammanhang - ovanligt skarpa polemiken mellan styrande och dömande makt till sin spets. Det återstår att se om reformerna kommer att bidra till ökad effektivitet i rättssystemet. Mediesituationen i Italien skiljer sig markant från situationen i övriga EU, i och med att premiärministern är ägare av landets största privata mediaföretag med bl.a. tre rikstäckande TV-kanaler. Då premiärministern i sitt ämbete även har inflytande över det statliga radio- och TV bolaget RAI uppstår intressekonflikter som av många anses tveksamma ur ett yttrandefrihetsperspektiv. Italien ligger i EU mycket långt ner när det gäller kvinnlig representation i valda församlingar.
2. Ratifikationsläget beträffande de mest centrala konventionerna om mänskliga rättigheter Italien har ratificerat de centrala konventionerna på de mänskliga rättigheternas område. Italien har tidigare vid flera tillfällen varit försenat med rapporteringen till FN:s konventionskommittéer. Idag är emellertid endast rapporten beträffande rasdiskrimineringskonventionen utestående (skulle ha inkommit 4 februari 2005). Europarådets protokoll nr 13 till Europakonventionen om de grundläggande fri- och rättigheterna om avskaffandet av dödsstraffet undertecknades av Italien 2002 men har ännu inte behandlats i det italienska parlamentet. 3. Respekt för rätten till liv, kroppslig integritet och förbud mot tortyr Förhållandena i fängelser och andra anstalter uppfyller de internationella minimikraven, men många fängelser är överfulla. Ungefär en tredjedel av de frihetsberövade är det p.g.a. narkotikabrott. En fjärdedel är utlänningar. En gripen person ska omgående förses med offentligt försvar om han/hon inte redan har en försvarare. Inom 24 timmar måste åklagare bestämma om den frihetsberövade ska anhållas. Härefter måste åklagaren (inom 24 timmar) överlämna ärendet till undersökningsdomare, som inom 48 timmar skall besluta om eventuell häktning. Förhör ska alltid göras med audio- eller videobandupptagning. Häktningstiderna är långa och fastställs i förhållande till det misstänkta brottets art. I anslutning till grova brott, till exempel maffiabrott, tillåts maximum 2 år av förundersökning. Det har förekommit enskilda klagomål om övervåld vid frihetsberövande. De flesta klagomålen gäller själva frihetsberövandet och de första 24 timmarna. I slutet av juli 2005 godkände det italienska parlamentet en ny lag om terrorismbekämpning. Lagen är avsedd att stärka myndigheternas kapacitet att förebygga och utreda terroristbrott och innehåller bland annat regler om telefonavlyssning, lagring av trafikdata från telefon- och internetkommunikation, hantering av sprängämnen, anhållande, förhör, uppehållstillstånd, utvisning samt DNA-provtagning och ID-dokument. Reglernas förenlighet med grundlagens fri- och rättighetsskydd har betonats av regeringen, men lagen har kritiserats av bland annat Amnesty International. De känsligaste avsnitten är utvidgningen av tillämpningsområdet för så kallade utredningsförhör (förhör utan försvarsadvokats närvaro, hittills endast tillåtet i maffiautredningar); den förlängda anhållandetiden - från 12 till 24 timmar - i fall där identifieringen är särskilt komplicerad samt det snabbare 2
utvisningsförfarandet av terroristmisstänkta (beslutet kan överklagas, men detta hindrar inte verkställighet). Det sistnämnda har bland annat väckt frågetecken om respekten för principen om non-refoulement, det vill säga förbudet mot att utvisa en person till ett land där han eller hon riskerar att utsättas för kränkning av mänskliga rättigheter Italien har ratificerat FN-konventionen mot tortyr, men ännu har man inte infört tortyr som brottsrubricering i den italienska brottsbalken. Den 22 april 2004 biföll parlamentet en skrivning som innebär att en handling måste vara upprepad för att innefattas i begreppet tortyr. Amnesty International har påpekat att denna tolkning av begreppet strider mot FN-konventionen. Amnesty har påtalat ett antal fall av såväl verbala som fysiska övergrepp från ordningsmaktens sida. De som oftast utsätts för detta, hävdar Amnesty, är människor som tillhör etniska minoriteter, inte minst romer, och gripna demonstranter. Inte förrän den 6 april 2005 inleddes rättegångarna om påstått omotiverat polisvåld i samband med demonstrationerna vid G8-mötet i Genua 2001. 4. Dödsstraff Dödsstraffet är i praktiska termer avskaffat, såväl i freds- som i krigstid, även om obsoleta skrivningar kvarstår i konstitutionen. Frågan om en grundlagsändring har diskuterats i parlamentets båda kamrar, men har återremitterats till konstitutionsutskottet. Här bör tilläggas att det i Italien finns ett mycket starkt, såväl politiskt som opinionsmässigt, motstånd mot dödsstraffet. 5. Rättssäkerhet Domstolarna är självständiga i förhållande till den exekutiva makten. Detta gäller även advokatkåren. Här kan dock noteras ett påtagligt misstroende mellan domarkåren och regeringen. Ett återkommande problem, är den långa tid det tar innan rättsprocesser avgörs. Brottmål handläggs i regel snabbare än civilmål, men även där är väntetiden ofta ett år eller mer. Italien har av denna anledning fällts i Europadomstolen för mänskliga rättigheter i sammanlagt över 2000 fall. I juli antogs en "ramlag" om reformering av rättsväsendet, efter tre års debatt som ställt motsättningarna mellan domarkår och regering på sin spets och bland annat utmynnat i domarstrejker. President Ciampi återsände ett första utkast av lagen till parlamentet, eftersom det i vissa delar bedömdes stå i uppenbar konflikt med grundlagens regler om domarnas/rättsväsendets självständighet. Den nu antagna lagen ger i huvudsak regeringen "fullmakt" att inom en viss tid och på vissa specifika områden förordna om förändringar i rättsväsendets organisation. De områden som berörs är bland annat 3
utnämningar av chefstjänster, domares och åklagares tillsättning och befordran (vari innefattas en tydligare separation av domar- och åklagarkarriärerna), upprättande av en domarhögskola, ledning och arbetsfördelning vid åklagarmyndigheten samt "uppförandekod" och disciplinära åtgärder för domare. Lagens kritiker menar att de aviserade reformerna inkräktar på domarkårens självständighet och inte åtgärdar rättsväsendets bristande effektivitet och resursproblem. Under 2004 underkände författningsdomstolen två avsnitt av utlänningslagstiftningen, den så kallade Bossi-Fini-lagen. Efter domstolens utlåtande har vissa ändringar genomförts, bland annat av innebörd att en utvisning måste godkännas av en fredsdomare samt att den utvisade skall höras innan utvisningen verkställs. Däremot har ingen ändring ännu skett när det gäller möjligheten att frihetsberöva den som trotsar ett utvisningsbeslut. I varje region finns en ombudsman, vars uppgift är att värna medborgarnas rättigheter gentemot den offentliga förvaltningen. Ombudsmännen framlägger varje år en rapport för berörda region- och kommunstyrelser samt för Senatens och Deputeradekammarens talmän. 6. Personlig frihet Personlig frihet är garanterad. 7. Straffrihet Parlamentariker kan inte frihetsberövas eller ställas inför rätta utan parlamentets godkännande. Tecken finns på att den organiserade brottsligheten maffian - har skaffat sig inflytande i det politiska och offentliga livet i vissa delar av landet. Det faktum att maffiarelaterade dåd inte alltid klaras upp har givit upphov till en känsla av rättslöshet i berörda områden. Tendensen med omfattande amnestier, bland annat för svartbyggen och miljöbrott, tycks fortsätta. 8. Yttrande- och mediafrihet Yttrande-, tryck-, förenings-, församlings- och religionsfrihet inklusive rätten att ansluta sig till politiska och fackliga organisationer är garanterade i lag. Det faktum att premiärministern samtidigt är innehavare av det största privata mediaföretaget med bland annat tre rikstäckande markbaserade TV-kanaler, ett antal tidningar, bokförlag och annonsbyråer, samtidigt som han har inflytande över den statliga TV:n, har ifrågasatts ur ett yttrandefrihetsperspektiv. Den underliggande intressekonflikten i denna situation har ansetts kasta tvivel över 4
mediafriheten och urholka pluralismen i informationsflödet. Situationen är unik bland medlemsländerna i EU och OSSE:s mediabevakning har betecknat den italienska mediesituationen som ett "dåligt exempel" för unga demokratier. Under 2004 antogs två nya lagar med betydelse för yttrande- och mediafriheten. Den ena av dessa kallas ofta "Frattini-lagen"(Legge 20 luglio 2004, n. 215: "Norme in materia di risoluzione dei conflitti di interessi") och är regeringens försök att lösa den intressekonfliktsproblematik som kort beskrivits ovan. Det är den första heltäckande lagstiftningen på detta område. Där fastslås att vissa politiska uppdrag (premiärminister, minister, statssekreterare, provinspresident, borgmästare med flera) är oförenliga med vissa befattningar i företag, både statliga och privata. Lagen säger däremot ingenting om ägande av företag. Vidare gäller, att en intressekonflikt i lagens mening anses föreligga först när den som innehar det politiska uppdraget lägger fram ett lagförslag eller motsvarande som uppenbart gynnar det egna intresset. Dessförinnan föreligger ingen intressekonflikt i lagens mening. Detta faktum har kritiserats både av den politiska oppositionen och fristående bedömare. Den andra lagen är den så kallade "Gasparri-lagen"(Legge 3 maggio 2004, n. 112: "Norme di principio in materia di assetto del sistema radiotelevisivo e della RAI-Radiotelevisione italiana Spa, nonché delega al Governo per l emanazione del testo unico della radiotelevisione"), som reglerar etermedia, radio och TV. Att säkerställa en ökad pluralism var ett uttalat mål vid utarbetandet av den nya lagen. Enligt den nya lagen får en och samma programleverantör inte sända mer än 20 procent av TV- eller radioprogrammen i det digitala marknätet. Vidare får en marknadsaktör inte lägga beslag på en större andel än 20 procent av den sammanlagda avkastningen av det "integrerade kommunikationssystemet" (SIC). Detta system inkluderar statligt stöd till TV, reklamintäkter, sponsring samt intäkter från teleförsäljning, betal-tv, tidningsprenumerationer och försäljning, biobiljetter samt CD-romskivor med mera. SIC är alltså mycket omfattande, och systemets kritiker har ansett att det ger de två ledande marknadsaktörerna Mediaset och Rai möjlighet att växa ytterligare. Gasparri-lagen föreskriver också att statliga Rai:s styrelseordförande framgent skall utses av ekonomiministern och inte som tidigare av parlamentet. Detta ökar ytterligare regeringens inflytande över den statliga TV:n. I sin resolution 1387 (2004) riktade Europarådets parlamentariska församling kritik mot den italienska regeringen för dess hantering av mediapolitiken. Parlamentarikerförsamlingen menade att det var särskilt oroande att Italien såsom en av grundarländerna har tillåtit att så mycket politisk, kommersiell och 5
medial makt kan samlas i händerna på en person. Frattini-lagen avfärdades som en otillräcklig lösning på detta problem. Församlingen trodde inte heller att Gasparri-lagen skulle garantera ökad pluralism i medieutbudet. 9. De politiska institutionerna I Italien råder politisk pluralism med flerpartisystem. Den exekutiva makten utövas av ministerrådet (regeringen) med premiärministern som ordförande. Presidenten utser premiärministern efter konsultation med ledarna för de politiska partierna/koalitionerna i parlamentet. Valdeltagandet i nationella val och val till Europaparlamentet brukar vara förhållandevis högt. Det politiska styret i Italien har, sedan andra världskriget, karaktäriserats av koalitionsregeringar, oftast i minoritetsställning. För att skapa stabilare regeringar antogs en ny vallag 1993, varigenom ett majoritetssystem infördes. Under hösten 2005 har valsystemet åter ändrats genom antagandet av en lag som medför en återgång till ett huvudsakligen proportionellt system. Förslaget till grundlagsreform, som bland annat skulle innebära en ökad federalisering, med starkare lagstiftningsmakt till regionerna i sjukvårds-, skol-, och polisfrågor, förväntas inom kort antas i parlamentet. Den nuvarande senaten skulle om regeringens förslag går igenom ombildas helt och få representanter för regionerna, med nya uppgifter i lagstiftningsfrågor. En reform enligt förslaget skulle också stärka premiärministerns ställning och ge denne rätt att själv utse och avskeda ministrar. Regeringschefen skulle också ges rätt att upplösa parlamentet, en befogenhet som i dag ligger hos presidenten. Sannolikt kommer det samlade förslaget efter parlamentsbehandlingen att underställas en folkomröstning. 10. Rätten till arbete och relaterade frågor Italien har ratificerat ILO:s åtta centrala konventioner om mänskliga rättigheter. Mellan 35 och 40 procent av arbetskraften är ansluten till en fackförening. Förvärvsfrekvensen är en av de lägsta inom EU med bara något över 60 procent av befolkningen i åldern 14-64 år inräknad i arbetskraften. Den informella sektorn är förhållandevis stor. Minimilönen är inte reglerad i lag men väl i kollektivavtal. Om arbetsgivare och arbetstagare inte kan komma överens om minimilön kan domstol besluta i ärendet. 11. Rätten till bästa uppnåeliga hälsa Alla som lagligen uppehåller sig permanent i Italien har rätt till grundläggande sjukvård. Akut sjukvård är gratis och erbjuds alla, utan identitetskontroll. 12. Rätten till utbildning Skolgången är obligatorisk från 7 till 18 år. Även barn till utlänningar som vistas illegalt i Italien har rätt till skolgång. Statliga universitet är öppna för alla 6
7 med slutbetyg från sekundär utbildning. Det förekommer dock variationer mellan universitet och fakulteter vad gäller inskrivningsavgifter och antalet utbildningsplatser. Mat och husrum samt studiematerial bekostas oftast av föräldrarna. En ny skolreform infördes läsåret 2004/2005. Innan dess hade ingen reform genomförts sedan 1960-talet, undantaget vissa justeringar. Reformens viktigaste punkter är utökandet av den obligatoriska skolgången från 9 till 12 år, utökad språk- och IT-undervisning samt införandet av individuella handledare. 13. Rätten till en tillfredsställande levnadsstandard Levnadsstandarden är generellt hög men varierar betydligt mellan syd och nord, liksom mellan landsbygd och stad. Arbetslösheten i södra Italien är särskilt hög. Illegala invandrare har ofta låg eller mycket låg levnadsstandard. 14. Kvinnans ställning Kvinnor åtnjuter samma rättigheter som män men är i förhållande till övriga EU-länder dåligt representerade i de politiska institutionerna. Av deputeradekammarens 610 ledamöter är 71 kvinnor, och endast 2 av 25 statsråd i regeringen är kvinnor. I samband med debatten om den nya vallagen föreslog regeringen att minst 25 procent av kandidaterna på personvalslistorna till deputeradekammaren skulle utgöras av kvinnor. Förslaget röstades dock ned i deputeradekammaren i oktober i år. På det ekonomiska planet finns fortfarande stora skillnader. Både förvärvsfrekvensen och lönen för kvinnorna ligger långt under männens men precis som för ekonomin i övrigt finns det stora regionala skillnader. Problematiken är delvis kulturellt och generationsmässigt betingad men även påverkad av en i stora delar av landet outvecklad offentlig och privat barn- och äldreomsorg. Ungefär 10 procent av alla småföretagare är kvinnor medan bara 3 procent av företagsledare i storföretag är kvinnor. Arbetslösheten är högre för kvinnor men de senaste åren har den procentuella sysselsättningsökningen bland kvinnor varit genomgående högre än för männen. Kvinnor har generellt en högre utbildningsnivå än män. Våld mot kvinnor (i hemmet och utanför) är fortfarande ett problem. Problemen med den omfattande handeln med kvinnor och påföljande prostitution kvarstår, trots ökad vilja att få bukt med problemet från myndigheternas sida.
8 15. Barnets rättigheter Regeringen tar barnens situation på största allvar. Varje polisstation har en speciell avdelning för minderåriga och ett specifikt nätverk för att samla kunskap och statistik över de minderårigas situation har skapats. Enligt institutet för ekonomisk och social forskning (IRES) ökar andelen minderåriga i arbetslivet. Ett av fem barn mellan 11 och 14 år uppges ha någon form av arbetslivserfarenhet, ofta inom ramen för familjeföretag. Illegala invandrare som är minderåriga (och föräldralösa) har rätt till uppehållstillstånd tills de fyller 18 och om de är väl integrerade (studier el. jobb el. dyl.) även därefter. 16. Olika befolkningsgruppers situation Regioner med traditionella minoriteter såsom fransktalande i Valle d'aosta och tysktalande i Trentino Alto Adige samt tysk- och slovensktalande i Friuli Venezia-Giulia åtnjuter speciell autonom status vilket innebär användande av minoritetsspråket i offentlig administration, och för de två förstnämnda även undervisning i offentlig skola. Den romska minoriteten på ungefär 115 000 individer kan delas upp i två grupper. Den största gruppen, om 70 000 personer lever huvudsakligen i centrala och södra Italien och har rötter i landet sedan 1300-talet. De lever under förhållanden som inte skiljer sig mycket från andra italienares. Den andra gruppen domineras av 40 000 immigranter från före detta Jugoslavien och lever i allmänhet under sämre förhållanden. Denna grupp har haft begränsade möjligheter att skaffa husrum, utbildning och arbete - möjligheterna skiljer sig dock från kommun till kommun - och har delvis livnärt sig på tiggeri och småbrott. Detta faktum har inte ökat toleransen mot romerna som grupp. Allmänt måste ändå betonas att det italienska samhället är mycket tolerant, så länge det inte handlar om att en viss grupp associeras med grövre och organiserad brottslighet. Under 2004 upprättades, under ministern för likabehandling, ett kontor mot rasdiskriminering på basis av ett EU-direktiv från år 2000. 17. Diskriminering på grund av sexuell läggning Någon formell eller direkt diskriminering mot homosexuella finns inte i italiensk lagstiftning. I ett land där katolska kyrkan fortfarande har en stark ställning accepteras inte alltid homosexualitet av enskilda och debatten om de homosexuellas roll i samhället förs oftast mot bakgrund av den katolska kyrkans familjepolitiska ställningstaganden. På senare år har ett flertal fall, där homosexuella har fallit offer för homofobi, uppmärksammats. Tecken på en
ökad öppenhet finns dock; t ex valdes kommunistpartiets öppet homosexuella kandidat Nichi Vendola till ny president i Apulien i vårens regionalval. Homosexuella par kan inte gifta sig, registrera partnerskap eller adoptera barn. Frågan om homosexuella partnerskap är dock under diskussion inom ramen för debatten om de så kallade PACS "Patto Civile di Solidarieta" en samlevnadsreglering avsedd för såväl hetero- som homosexuella par. En sambolagstiftning saknas idag och PACS har föreslagits, främst från vissa vänsterkretsar, som en lösning för att ge sambor ett visst rättsligt skydd, liknande men ej motsvarande äktenskapets. Reaktioner mot förslaget har framförallt kommit från kristdemokrater, konservativa och representanter för den katolska kyrkan, vilka betraktar PACS som ett hot mot den kristna familjesynen och äktenskapet. 18. Flyktingars rättigheter Italien har ratificerat Genevekonventionen från 1951. En heltäckande asyllagstiftning, liksom en effektivt fungerande mottagning, saknas emellertid fortfarande och många asylsökande får lita till privata hjälporganisationer under tiden deras ärenden handläggs. Asylförfarandet har under året genomgått reformer. Prövningen av asylärenden sköts numera av sju territoriella nämnder istället för en central nämnd. De nya nämnderna utlokaliseras till de områden där antalet asylsökanden är som störst och förhoppningen är att handläggningstiden i framtiden bara skall uppgå till 20 dagar. Italien har kritiserats för sin hantering av de många båtmigranter som anländer till ön Lampedusa och övriga Syditalien från Nordafrika. Det snabba återsändandet av migranter har väckt frågor om en korrekt identifiering och en individuell prövning av eventuell asylansökan verkligen kunnat göras. I en resolution från den 14 april 2005 om förhållandena på Lampedusa konstaterar Europaparlamentet att återsändandet av immigranter till bland annat Libyen strider mot principen om non-refoulement. Regeringen har försäkrat att asylrätten garanteras och har samtidigt framhållit att mycket få av migranterna söker asyl. Amnesty International, Caritas med flera humanitära organisationer samt nationella media har även pekat på omfattande brister i mottagningen av migranter, framförallt vid förläggningen på Lampedusa. Uppgifter har gjort gällande att förläggningen kännetecknas av överbelastning, illa underhållna lokaler, otillräckligt stöd till kvinnor och barn samt undermålig sanitet och mat. Europarådets kommissarie för mänskliga rättigheter besökte i juni ett antal mottagningsförläggningar i Italien, däribland Lampedusa. I sin besöksrapport bekräftar MR-kommissarien att brister förekommer och uppmanar Italien att åtgärda dem. 9
10 Det faktum att UNHCR och andra organisationer tidigare inte haft tillträde till förläggningarna har bidragit till oron kring mottagningsförfarandet. I Europaparlamentets resolution från den 14 april framhålls bristen på insyn. Regeringen och UNHCR har nu slutit ett avtal om organisationernas tillträde till Lampedusaförläggningen. 19. Funktionshindrades situation I januari 2000 ersattes den gamla lagen om förbud mot diskriminering av funktionshindrade. Den nya stipulerar att alla företag med 15 35 anställda måste anställa en person med funktionshinder, företag med 35 50, två personer, och att större företag ska ha 7 procent av arbetskraften. Företagen betalar lägre socialförsäkringsavgifter för dessa och utbildningskostnaderna bärs helt av staten. 20. Oberoende organisationer för mänskliga rättigheter Det finns ett stort antal oberoende organisationer för mänskliga rättigheter i Italien.