STATSRÅDETS ALLMÄNNA SAMMANTRÄDE 31.5.2012 ÄRENDE: MINISTER: FÖREDRAGANDE: Statsrådet principbeslut för att säkerställa en välfungerande arbetsmarknad och utbudet av arbetskraft Arbetsminister Lauri Ihalainen Arbetsmarknadsråd Jussi Toppila
2 FÖRORD Regeringsprogrammet innehåller många riktlinjer för att säkerställa utbudet av arbetskraft och skapa en bättre fungerande arbetsmarknad. Verkställandet av riktlinjerna har spridits brett, för regeringens del på åtminstone fyra förvaltningsområden (arbets- och näringsministeriet, social- och hälsovårdsministeriet, undervisnings- och kulturministeriet, finansministeriet), arbetsmarknadsorganisationerna och kommunerna. Utgående från regeringsprogrammet tillsattes ett strategiskt program för strukturomvandling och arbetsmarknadens funktion, som fungerar under min ledning och sammanför olika aktörer. Det är ett av regeringens spetsprojekt. Programmet har berett detta arbetspolitiska principbeslut av statsrådet. Principbeslutet fastställer utifrån riktlinjerna i regeringsprogrammet och i regeringens strukturpolitiska ställningstagande en gemensam åtgärdshelhet och behövliga strukturella reformer, genom vilka en välfungerande arbetsmarknad och utbudet av arbetskraft säkerställs för att stödja Finlands ekonomiska tillväxt, sysselsättning och välfärd. Det strategiska programmet för strukturomvandling och arbetsmarknadens funktion fungerar som ett samordnande organ för genomförandet av detta principbeslut fram till slutet av regeringsperioden. Det rapporterar regelbundet till finanspolitiska ministerutskottet om hur verkställandet framskrider. Inom ramen för programmet kan också beredas nya arbetspolitiska åtgärder. Enligt regeringsprogrammet ska det efter halva regeringsperioden bedömas hur regeringens sysselsättningsmål har nåtts, och vidtas de åtgärder som behövs. Programmet vidarebereder utifrån detta principbeslut åtgärder för regeringens halvtidsutvärdering 2013. Regeringen behandlar också verkställandet årligen i samband med budgetmanglingen. I enlighet med regeringens jämställdhetsprogram beaktas i verkställandet av principbeslutet främjandet av jämställdheten mellan könen på arbetsmarknaden och i arbetslivet. Helsingfors den 31 maj 2012 Arbetsminister Lauri Ihalainen
3 Statsrådet principbeslut av den 31 maj 2012 för att säkerställa en välfungerande arbetsmarknad och utbudet av arbetskraft I Grunderna och utgångspunkterna för principbeslutet Finlands ekonomiska tillväxt och välfärd påverkas centralt av två strukturförändringar som hänför sig till efterfrågan och utbudet på arbetskraft: de kraftiga förändringarna på grund av ekonomins globalisering och den teknologiska utvecklingen samt det allt knappare utbudet av arbetskraft på grund av befolkningens åldrande. En förändring i näringsstrukturen är nödvändig och önskvärd med tanke på Finlands ekonomiska tillväxt, sysselsättning och välfärd. Den pågående s.k. tredje förändringsvågen inom näringslivet återspeglas inom arbetslivet i uppkomst och förlust av arbetstillfällen och stora förändringar i arbetets innehåll. För arbetstagarna innebär detta att arbetets innehåll förändras under tiden i arbetslivet och att de måste byta jobb. För arbetsgivaren är tillgången på kunnig arbetskraft och en hög arbetsproduktivitet i sin tur viktiga kriterier när företaget överväger att etablera eller expandera sin produktion. Eftersom arbetskraften åldras kommer arbetskraft i fortsättningen att behövas inom alla branscher, även de krympande. Krympande branscher är många mansdominerade industribranscher som genomgår stora strukturomvandlingar. Därför är det en större utmaning att höja männens än kvinnornas sysselsättningsgrad. Att bryta den starka könssegregationen på den finländska arbetsmarknaden är nödvändigt ur såväl jämlikhetsperspektiv som för en välfungerande arbetsmarknad. Enligt prognoserna kommer antalet personer i arbetsför ålder att minska. Tiden i arbetslivet måste förlängas såväl i början, i mitten som i slutändan. I Finland finns en stor outnyttjad arbetskraftspotential, som måste tillvaratas för att trygga utbudet av arbetskraft. Det är nödvändigt att sänka strukturarbetslösheten och förebygga utslagning, minska arbetsoförmågan och sjukfrånvaron samt att öka invandrarnas placering på arbetsmarknaden. Arbetslivets attraktivitet måste höjas genom att göra arbetet mer meningsfullt, arbetsenheterna mer fungerande och resultatbringande samt genom att förbättra arbetsförhållandena och arbetshälsan. Ju mer lockande arbetet är och ju friskare arbetstagarna är, desto längre stannar de i arbetslivet och desto bättre blir produktiviteten. En stark kompetensbas och dess ständiga förnyelse är av central betydelse i många åtgärder. För att den ekonomiska tillväxten, sysselsättningen och välfärden ska kunna tryggas är det i detta brytningsskede av central betydelse att arbetsmarknaden fungerar väl och att utbudet av arbetskraft säkerställs. Regeringsprogrammet för statsminister Jyrki Katainens regering innehåller många riktlinjer för att säkerställa utbudet av arbetskraft och en bättre fungerande arbetsmarknad. Verkställandet av riktlinjerna har spridits brett, för regeringens del närmast på fyra förvaltningsområden (arbets- och
näringsministeriet, social- och hälsovårdsministeriet, undervisnings- och kulturministeriet, finansministeriet), arbetsmarknadsorganisationerna och kommunerna. Utgående från regeringsprogrammet tillsattes ett strategiskt program för strukturomvandling och arbetsmarknadens funktion, som sammanför de ovannämnda aktörerna. Programmet ska enligt riktlinjerna i regeringsprogrammet skapa en gemensam åtgärdshelhet den finländska modellen bestående av de faktorer som påverkar en fungerande arbetsmarknad och utbudet av arbetskraft i samband med den. Efter regeringsprogrammet ingicks den 28 november 2011 ett ramavtal mellan arbetsmarknadens centralorganisationer, den 22 mars 2012 ett arbetskarriäravtal mellan arbetsmarknadsorganisationerna och den 22 mars 2012 utfärdade statsrådet ett strukturpolitiskt ställningstagande. Alla dessa innehåller riktlinjer för en fungerande arbetsmarknad och utbudet av arbetskraft. Enligt det strukturpolitiska ställningstagandet upprättar regeringen före utgången av juni ett arbetspolitiskt principbeslut för att säkerställa en välfungerande arbetsmarknad och utbudet av arbetskraft. I principbeslutet preciseras riktlinjerna för detta ställningstagande till ett mer omfattande åtgärdsprogram. I de numrerade riktlinjerna i detta principbeslut fastställs nya arbetspolitiska utspel eller utvecklingsobjekt. De är till sin natur antingen nya åtgärder, tjänster eller verksamhetsmodeller av ny typ. För att förbättra resultaten och effekterna är den centrala utgångspunkten för dem att åtgärderna ska bli mer förvaltningsövergripande och horisontella. Takbegreppet i principbeslutet är arbetspolitik. Genom arbetspolitiken främjas produktiviteten i arbetslivet och utvecklas en arbetsmarknad som erbjuder bra arbete och kunniga utförare. Arbetspolitiken ska stödja arbetstagarens övergång till ett nytt, mer produktivt arbete samt bidra till att arbetstagaren stannar kvar och avancerar i arbetslivet. Samordningen mellan arbets-, ekonomi-, närings-, utbildnings- och socialpolitiken är viktig. Det knappa spelrummet inom den offentliga ekonomin innebär en utmaning för de olika politikområdena att förnya sig. De arbetspolitiska åtgärderna ska leda till resultat och effekter. 4 II De arbetspolitiska riktlinjerna och åtgärdsprogrammet Statsrådet har i syfte att främja den ekonomiska tillväxten, sysselsättningen och välfärden beslutat att skapa en bättre fungerande arbetsmarknad och förbättra utbudet av arbetskraft. Regeringens och ekonomi- och näringspolitikområdenas gemensamma mål för arbetspolitiken är att sysselsättningsgraden för personer i åldern 15 64 år ska stiga till 72 procent och arbetslösheten ska sjunka till 5 procent fram till år 2015. På längre sikt är målet att uppnå en sysselsättningsgrad på 75 80 procent. Då skulle Finlands sysselsättningsgrad vara en av de högsta i världen.
5 Finlands arbetspolitik utgör en strukturpolitisk helhet, vars mål är följande: A B C Stödjande av principen om en snabb övergång från ett arbete till ett annat. Detta kräver en åtgärdshelhet som omfattar en effektiv arbetsförmedling, effektiva aktiva åtgärder och ett sporrande system för social trygghet. Stödjande av en kontinuerlig förnyelse av närings- och arbetslivet. Hanteringen av strukturomvandling, utvecklingen av arbetslivet samt en arbetslagstiftning som är balanserad ur flexibilitets- och trygghetssynvinkel har här en viktig ställning. Tillvaratagande av hela arbetskraftspotentialen. Här ligger fokus på en långsiktig ökning av utbudet av arbetskraft. Främjande av arbetskraftens yrkesmässiga och regionala rörlighet samt förebyggande av utslagning på arbetsmarknaden är centrala politikområden. Verkställandet av principbeslutet är konsekvent och långsiktig strukturpolitik som måste fortsätta också under de följande regeringsperioderna i nära samarbete mellan regeringen och arbetsmarknadsorganisationerna. Åtgärderna utgör en arbetspolitisk helhet, där framskridandet inom en del ska beaktas i utvecklingen av de övriga delarna. Statsmakten sörjer för egen del för verkställandet av detta principbeslut inom ramen för sina allt knappare ekonomiska resurser. För att målen för principbeslutet ska uppnås förutsätt dock utöver åtgärder av statsmakten att arbetsgivarna i växande grad tar ansvar för sysselsättningen och utvecklingen av arbetslivet och att medborgarna tar ansvar för att deras anställbarhet förbättras. Detta beaktas i genomförandet av de olika åtgärderna i detta principbeslut. A Snabb övergång från ett arbete till ett annat genom en effektiv arbetsförmedling, effektiva aktiva åtgärder och ett sporrande system för social trygghet Den genomsnittliga arbetslöshetsperioden bör förkortas från nuvarande 14 veckor till högst 12 veckor fram till år 2015. I uppfyllelsen av målet framhävs betydelsen av att arbetskraftspolitikens grundläggande uppgift, arbetsförmedlingen, är effektiv. Utöver att den höga aktivitetsgrad, minst 30 %, som har fastställts i regeringsprogrammet ska nås måste effekterna av de aktiva åtgärderna förbättras. För att förbättra effekterna av arbetskraftspolitiken pågår som bäst en strukturreform av arbetskrafts- och företagstjänsterna, som förnyar dessa tjänsters struktur (kontorsnätet), servicekanalerna, hanteringen av kundrelationer (servicelinjerna) och serviceurvalet. Arbetsförmedlingen koncentreras till en särskild linje för arbetsförmedlings- och företagstjänster, som också har huvudansvaret för företags- och arbetsgivartjänsterna. Strukturreformen är begräsad till en översyn av de tjänster som arbets- och näringsbyråerna för närvarande ansvarar för.
1. Det arbetspolitiska servicesystemet ska reformeras till en mer kundorienterad och resultatbringande helhet som överskrider förvaltningsgränserna. Detta stöder även riktlinjerna i statens effektivitets- och resultatprogram. Den kommande kommunstrukturreformen medför nya behov och förutsättningar i utvecklingen av de arbetspolitiska tjänsterna. Från dessa utgångspunkter görs en förvaltningsövergripande utvärdering i syfte att utveckla sätten att genomföra de arbetspolitiska tjänsterna. I utvärderingen granskas ur arbetspolitisk synvinkel de tjänster som hänför sig till politikområdena arbetskraft och företag, utkomstskyddet för arbetslösa, kompetensutveckling samt social- och hälsovård. I arbetet ingår en utvärdering av nuläget samt strategiska utvecklingsförslag i syfte att ordna de arbetspolitiska tjänsterna enligt kundernas behov, rättigheter och skyldigheter. I arbetet fastställs alternativ för utveckling av arbetsfördelningen för ovannämnda tjänster mellan staten, kommunerna och andra serviceproducenter och de behov av ändringar i lagstiftningen och budgetekonomin som eventuellt sammanhänger med detta. Den stora utvecklingspotential som finns i e-tjänsterna är ett viktigt perspektiv för utvecklingen av tjänsterna. I arbetet beaktas andra projekt som i enlighet med regeringsprogrammet har inletts för utveckling av förvaltningen och tjänsterna, bl.a. Kundservice 2014, kommunförsöket och försöket med arbetsbanker samt SADE-programmet. I arbetet granskas och bestäms också hur trepartssamarbetet ska ordnas i planeringen och verkställandet av arbetspolitiken. Här beaktas internationella erfarenheter av att ordna trepartssamarbete. Den utvärdering som inleds är en del av statens effektivitets- och resultatprogram. (ANM, SHM UKM, Kommunförbundet, FPA, arbetsmarknadsorganisationerna) Ett sporrande system för social trygghet är en viktig del av arbetspolitiken och statsrådets strukturpolitiska ställningstagande 22.3.2012 innehåller flera åtgärder i anslutning därtill. Finlands utkomstskydd för arbetslösa är internationellt sett långvarigt, i fråga om arbetsmarknadsstödet t.o.m. gränslöst. För att göra utkomstskyddet för arbetslösa mer sporrande innehåller arbetsmarknadsorganisationernas arbetskarriäravtal ändringar i skyddsnivån och den inkomstrelaterade dagpenningens varaktighet, som beror på tiden i arbetslivet och den arbetssökandes deltagande i aktiva åtgärder. En totalreform av utkomstskyddet för arbetslösa träder i kraft 2014. 2. Den arbetspolitiska resursallokeringen säkerställs för att arbets- och näringsbyråerna för sin del ska kunna sörja för verkställandet av goda sysselsättningsplaner och aktiva åtgärder i samband med ändringarna i utkomstskyddet för arbetslösa enligt arbetskarriäravtalet. (ANM) 3. I samband med verkställandet av beslut som förlänger tiden i arbetslivet, utreds de eventuella hinder för sysselsättning som finns i förmånssystemen och i genomförandet av tjänsterna i samband med dem. Inkomstöverföringarna och social- och hälsovårdstjänsterna utvecklas så att de stöder människor att söka sig till arbete, stanna kvar i arbetet och återgå till arbetet. Tiden i arbetslivet förlängs genom arbetarskydds- och socialförsäkringsåtgärder, arbetspensionsanstalternas och arbets- och näringsförvaltningens åtgärder samt åtgärder inom social- och hälsovården. Målet är att socialförsäkringen tillsammans med tjänsterna ska bilda en helhet som stöder deltagande i arbete och upprätthållande av funktions- 6
och arbetsförmågan. (SHM ANM, FPA, arbetsmarknadsorganisationerna, Kommunförbundet) 7 B En kontinuerlig förnyelse av närings- och arbetslivet stöds genom hantering av strukturomvandling, utveckling av arbetslivet och reformering av arbetslagstiftningen Arbetsproduktiviteten måste stiga och den finländska näringsstrukturen reformeras för att vara konkurrenskraftig. Strukturomvandlingen gäller förutom näringslivet också den offentliga sektorn (staten och kommunerna). Genom arbetspolitiken stöds hanteringen av strukturomvandling såväl på arbetsmarknaden som i arbetslivet. Centrala politikområden är utveckling av framförhållningen, gemensamma arbets- och näringspolitiska åtgärder i hanteringen av strukturomvandling samt utveckling av arbetslivet och arbetslagstiftningen. För hanteringen av plötsliga strukturomvandlingar har utvecklats en verksamhetsmodell som förenar de näringspolitiska åtgärderna som påverkar efterfrågan på arbetskraft med de arbetskraftspolitiska åtgärderna (omställningsskydd) som påverkar utbudet av arbetskraft. Erfarenheterna är goda. Regeringsprogrammet betonar en vidareutveckling av denna verksamhetsmodell, utveckling av framförhållningen samt utarbetande av regionala och lokala beredskapsplaner. 4. Modellen för hantering av strukturomvandlingssituationer utvecklas till en nationellt enhetlig verksamhetsmodell, som dock möjliggör regional och branschspecifik individuell anpassning från fall till fall. Målet är att man genom verksamhetsmodellen effektivt ska kunna bemöta olika typer av strukturomvandlingar inom olika branscher (inkl. traditionella branscher, FoU-intensiva branscher) och att modellen effektivt kan integreras med en närings- och innovationspolitik i förnyelse och med arbetspolitiken. Modellen har tre delar: förfaranden för förutseende och hantering av kontinuerlig förnyelse och en långsam strukturomvandling i anslutning därtill samt förfaranden för hantering av plötsliga strukturomvandlings- och uppsägningssituationer. Dessutom skapas sådana enhetliga förfaranden på statsrådsnivå för förutseende och hantering av strukturomvandlingssituationer inom den offentliga sektorn som också omfattar de utvecklingsbehov som kommunstrukturreformen orsakar. Modellen för omställningsskydd, utvecklingen av arbetsorganisationerna och det regionala prognostiseringssystemet utgör en central del av denna helhet. Verksamhetsmodellen baserar sig på ett brett samarbete mellan förvaltningsområdena, arbetsmarknadsorganisationerna och företagen. Hanteringen av strukturomvandlingssituationer och den riksomfattande utvecklingen i anslutning till dem sköts på ministerienivå. På regionnivå utarbetas beredskapsplaner i anslutning till detta. (ANM, FM, UKM, FSM, Kommunförbundet, arbetsmarknadsorganisationerna) Att utveckla arbetslivet är nödvändigt för att det ska vara möjligt att bemöta ändringarna i sätten att producera arbete, att förlänga tiden i arbetslivet och att höja arbetsproduktiviteten. Arbetslivsfrågorna är också viktiga med tanke på arbetshälsan,
främjandet av jämställdheten och kombinationen av familj och arbete. Arbetslivsstrategin enligt regeringsprogrammet blev klar i maj 2012. 5. Tjänsterna för utveckling av arbetslivskvaliteten och företagens affärskompetens integreras fastare med varandra. En god hantering av de personella resurserna och en god ledarkompetens samt arbetsenheternas välbefinnande och produktivitet är en central del av den strategiska ledningen av arbetsorganisationerna. Åtgärderna för utveckling av arbetslivet bestäms konkret i strategin för utveckling av arbetslivet och i dess verkställighetsplan. Arbets- och ansvarsfördelningen mellan de olika förvaltningsområdena och andra aktörer i samband med utvecklingen av arbetslivet förtydligas i samma sammanhang för att förbättra effekterna och resultaten. (ANM, SHM UKM, arbetsmarknadsorganisationerna) De spelregler för arbetslivet som har fastslagits i arbetslagstiftningen och en effektiv övervakning av dem har en stor betydelse för förlängningen av tiden i arbetslivet, en välfungerande arbetsmarknad, företagens internationella konkurrenskraft och arbetstagarnas trygghet. Genom dem påverkas arbetsgivarens möjligheter att sysselsätta och företagen garanteras jämlika konkurrensmöjligheter bl.a. genom avvärjande av osunda verksamhetsformer. I fråga om arbetstagarna garanteras likabehandling och minimianställningsvillkor oberoende av den arbetsform som tillämpas. Genom lagstiftningen skapas tillräckliga möjligheter för sådana arbets- och arbetstidsarrangemang som på ett balanserat sätt beaktar flexibilitets- och trygghetsbehoven ur såväl arbetstagarnas som arbetsgivarnas synvinkel. En treparts arbetsgrupp som utvärderar förändringarna i sättet att arbeta är verksam under hela regeringsperioden och drar politiska slutsatser av detta. 6. Arbetslagstiftningen utvecklas så att den svarar på förändringarna i omvärlden. Arbetet utförs på trepartsbasis utgående från de genuina behoven i arbetslivet och hos arbetslivets parter. Man säkerställer att systemet med arbets- och tjänstekollektivavtal även i fortsättningen utgör en viktig del i fastställandet av arbetsvillkoren. Man ser till att det genom arbets- och tjänstekollektivavtal är möjligt att komma överens om medlen för att på ett balanserat sätt tillfredsställa olika arbetstidsbehov och andra behov på arbetsplatserna också genom lokala arrangemang. För att trygga arbetstagarnas minimiarbetsvillkor och främja företagens konkurrenskraft verkställs statsrådets principbeslut om regeringens åtgärdsprogram för bekämpning av grå ekonomi och ekonomisk brottslighet 2012 2015. (ANM, SHM, arbetsmarknadsorganisationerna) 8 C Hela arbetskraftspotentialen tillvaratas genom förebyggande av utslagning och främjande av arbetskraftens yrkesmässiga och regionala rörlighet Det behövs en långsiktig och målmedveten politik för att öka utbudet av arbetskraft. Det är speciellt nödvändigt att förebygga utslagning på arbetsmarknaden och främja arbetskraftens yrkesmässiga och regionala rörlighet. Av de åtgärder som påverkar utbudet av arbetskraft och som de olika förvaltningsområdena och arbetsmarknadsorganisationerna är ansvariga för bildas en konsekvent helhet. Föremål för gransk-
ning är då skatte-, utbildnings-, arbetskrafts-, arbetslivs-, invandrings-, social-, hälsovårds-, bostads- och trafikpolitiken. Den markanta åtskillnaden mellan kvinno- och mansyrken på den finländska arbetsmarknaden är problematisk ur såväl jämlikhetsperspektiv som för en välfungerande arbetsmarknad. I åtgärder som hänför sig till såväl ungdomar, vuxna som till specialgrupper är det nödvändigt att fästa vikt vid att könssegregationen bryts. 9 De unga När det gäller att öka arbetskraftspotentialen är de ungas placering på arbetsmarknaden och förebyggande av utslagning av central betydelse. Samhällsgarantin för unga, som genomförs 2013, innehåller flera åtgärder som garanterar de unga antingen en arbetsplats, utbildning eller någon annan aktiv åtgärd. För att höja de ungas utbildningsnivå och främja sysselsättningen genomförs ett kompetensprogram för unga vuxna för att göra det möjligt för personer under 30 år utan examen på andra stadiet att utbilda sig antingen genom utbildning i läroanstaltsform eller genom läroavtalsutbildning. I syfte att öka utbudet av arbetskraft förkortas de sammanlagda studietiderna för unga bl.a. genom att man snabbar upp övergången från grundstadiet till andra stadiet och från andra stadiet till högre utbildning och minskar avhoppen i hela utbildningssystemet. Utbudet av yrkesorienterade studier inriktas enligt regionernas och arbetsmarknadens behov. Statsrådet förband sig i det strukturpolitiska ställningstagandet till att tillgången på hjälp vid de mest allmänna hälsoproblemen som bromsar upp studierna och försämrar arbetsförmågan ska bli mera effektiv än för närvarande. Särskild uppmärksamhet fästs vid förebyggande, god vård och rehabilitering i fråga om mentala problem och missbruk hos unga samt vid arbetsmetoder och ergonomi i arbetet. 7. I den fortsatta beredningen av samhällsgarantin för unga ägnas särskild uppmärksamhet åt de mest utslagna eller utslagningshotade ungdomsgrupperna och de nuvarande utbildnings- och aktiveringsåtgärdernas lämplighet för deras behov bedöms. Vid behov utvecklas helt nya typer av förvaltningsövergripande servicehelheter för dessa grupper. Särskild uppmärksamhet ägnas åt servicebehoven hos unga män som löper risk att bli utslagna. (ANM, SHM UKM, arbetsmarknadsorganisationerna, Kommunförbundet) Den vuxna befolkningen När det gäller att höja den vuxna befolkningens sysselsättningsgrad är viktiga faktorer upprätthållande och förnyelse av kompetensen, upprätthållande av en god arbetsförmåga, förebyggande av utslagning på arbetsmarknaden, ett gott arbetsliv inkl. kombination av arbete och familjeliv samt ett fungerande pensionssystem. Arbetskarriäravtalet innehåller flera åtgärder för att förlänga tiden i arbetslivet och förbätt-
ra arbetslivskvaliteten för den vuxna befolkningen. I helheten ingår ett omfattande åtgärdspaket, som bl.a. hänför sig till företagshälsovården, utvecklingen av rehabiliteringen och åldersprogrammen på arbetsplatserna. Dessutom höjs åldersgränsen för arbetslöshetsslussen med ett år och utkomstskyddet för arbetslösa blir mer sporrande. Arbetsmarknadsorganisationerna har kommit överens om att en utredning på hög nivå om utvecklingen av arbetspensionssystemet ska göras före utgången av 2013. Regeringen stöder i det strukturpolitiska ställningstagandet möjligheterna att kombinera arbetsliv och familj, ett ökat utnyttjande av familjeledighet bland papporna samt jämställdhet mellan män och kvinnor i arbetslivet. För att minska de avbrott i arbetskarriären som familjeledigheterna orsakar, bereds före utgången av 2012 en åtgärdshelhet som främjar möjligheterna till deltidsarbete och ökar flexibiliteten i vårdsystemen. 8. Utvecklingen av hela den vuxna befolkningens kompetens sköts så att 60 procent av dem som är i åldern 25 64 år deltar i utbildning under ett år. För att detta mål ska uppnås måste kompetensbasen i vuxenutbildningen utvidgas till grupper som i utbildningshänseende är underrepresenterade. Målet stöds genom att bl.a. systemet med fristående examen och finansieringen av det samt utbildningen efter högskoleexamen utvecklas. (UKM, ANM, arbetsmarknadsorganisationerna) 10 Personer med en svag ställning på arbetsmarknaden Personer med en svag ställning på arbetsmarknaden, såsom långtidsarbetslösa, äldre, partiellt arbetsföra och invandrare, utgör en betydande arbetskraftspotential. Regeringsprogrammet innehåller många åtgärder för att förbättra dessas ställning (bl.a. för svårsysselsattas del inledning av kommunförsök och permanentning av försöket med arbetsbanker, ett handlingsprogram för sysselsättning av partiellt arbetsföra, utveckling av rehabiliteringen, utarbetande av ett program för integration av invandrare, utvidgning av verksamhetsmodellen med servicecenter för arbetskraft till hela landet). Utarbetandet av handlingsprogrammet för sysselsättning av partiellt arbetsföra har inletts. För utveckling av övergångsarbetsmarknaden har utsetts en utredningsperson för att utvärdera hur det nuvarande systemet fungerar och vilka effekter det har samt att utarbeta förslag till vidareutveckling av övergångsarbetsmarknaden. 9. Arbetets prioritet tas som utgångspunkt på så sätt att arbets- och näringsbyråns samtliga kunder, inkl. personer med en svag ställning på arbetsmarknaden, primärt behandlas som arbetssökande, vars sysselsättning stöds genom samarbete mellan olika aktörer. De olika aktörernas ansvar för ordnandet av tjänster för personer med en svag ställning på arbetsmarknaden förtydligas. Målet är att bygga sådana vägar till arbetslivet som är anpassade till de arbetssökandes individuella behov, så att personerna får det stöd som passar bäst i deras egen situation. Sociala inkomstöverföringar och social- och hälsovårdstjänster ska stödja detta mål. (ANM, SHM, Kommunförbundet) 10. Fokuseringen av tjänsterna för arbetssökande kräver bedömning av servicebehovet i rätt tid och på ett professionellt sätt. Tillräckliga resurser reserveras för bedömning av de arbetslösas arbetsförmåga, hänvisning till behövliga tjänster och för yrkesinriktad rehabilitering. Den yrkesinriktade, medicinska och sociala reha-
biliteringen bedöms och utvecklas med perspektiv på de arbetssökandes sysselsättning genom att göra rehabiliteringen till en del av en oavbruten servicekedja. Hälsovårdstjänsterna utvecklas så att de bättre beaktar de arbetslösas behov och identifierar förändringar i arbets- och funktionsförmågan. Även rehabiliteringstjänsterna bör utvecklas så att de bättre motsvarar behoven hos arbetslösa och personer med en svag ställning på arbetsmarknaden. (ANM, SHM, Kommunförbundet) 11. För personer i en svag ställning utvecklas stödåtgärder som förbättrar deras beredskap att ta del av tjänsterna. Till exempel rehabiliterande tjänster kan komma i fråga. Den fungerande praxis som hittills har tillämpats i ESF-projekt klarläggs och utvidgas till hela landet. (SHM, ANM, UKM, Kommunförbundet) 12. För att förbättra effekterna av de åtgärder som gäller svårsysselsatta, behandlas resultaten av utredningspersonens undersökning av övergångsarbetsmarknaden och sammanställs slutsatser av resultaten i delegationen för programmet för strukturomvandling och arbetsmarknadens funktion. (ANM, SHM UKM, Kommunförbundet, arbetsmarknadsorganisationerna) 11 Utländsk arbetskraft Det primära är att få de invandrare som redan finns i landet integrerade på den finländska arbetsmarknaden. Åtgärderna för detta bestäms i integrationsprogrammet. Utländsk arbetskraft behövs för att lindra arbetskraftbristen i enskilda branscher samt för specialyrkesuppgifter. Enligt regeringsprogrammet bevaras den nuvarande prövningen av behovet av arbetskraft. Statsrådets åtgärdsprogram mot grå ekonomi behandlar också frågor som hänför sig till utnyttjande av utländsk arbetskraft. 13. Invandrarnas arbetslöshetsgrad halveras. Verkställandet av integrationsprogrammet effektiviseras så att de invandrare som redan finns i landet blir integrerade på den finländska arbetsmarknaden. (ANM, UKM, SHM, Kommunförbundet, arbetsmarknadsorganisationerna) 14. Arbets- och näringsförvaltningen agerar i fortsättningen i högre utsträckning med arbetsgivarna som samarbetspartner och tillhandahållare och förmedlare av information när man rekryterar arbetskraft från länder utanför EU. Arbetsgivarens arbetstillståndsärenden och näringsidkarens uppehållstillståndsärenden kopplas närmare samman med arbetskrafts- och företagstjänsterna. (ANM, IM) 15. I samarbete med olika myndigheter skapas ett effektivt system för uppföljning och statistikföring av den utländska arbetskraften. Tillståndssystemet för utländsk arbetskraft förenklas till en tydlig och konsekvent helhet. Sveriges erfarenheter av att ha slopat prövningen av arbetstillstånd utreds. Tillsynen över anställningsförhållanden skärps och användningen av olagliga rekryteringsavgifter förhindras (IM, ANM, SHM) Regional rörlighet
I den förändrade regionala arbetsmarknadssituationen uppstår nya arbetstillfällen nettomässigt nära vissa tillväxtcentra, men ny arbetskraft behövs också i glesbygder med en kraftigt åldrande befolkningsbas. 16. Att främja den regionala rörligheten är en viktig del av en välfungerande arbetsmarknad och de åtgärder som hänför sig därtill måste granskas som helhet. I samarbete mellan olika förvaltningsområden utarbetas ett åtgärdsprogram för främjande av regional rörlighet. (FM, ANM, MM, KM, SHM, arbetsmarknadsorganisationerna) 12 III Verkställandet av principbeslutet 17. Det strategiska programmet för strukturomvandling och arbetsmarknadens funktion samordnar verkställandet av principbeslutet fram till slutet av regeringsperioden och utarbetar en verkställighetsplan med mätare, ansvar och tidtabeller. Konsekvenserna av de åtgärder som ingår i principbeslutet för arbetsmarknadens funktion och utbudet av arbetskraft bedöms. Programmet rapporterar regelbundet till finanspolitiska ministerutskottet om hur arbetet framskrider. Programmet rapporterar dock inte om hur sådana åtgärder framskrider som regeringens övriga spetsprojekt ansvarar för, som en del av uppföljningen av regeringsprogrammet. Programmet bereder under arbetets gång behövliga förslag till nya arbetspolitiska åtgärder, nästa gång för regeringens halvtidsutvärdering 2013, där i enlighet med regeringsprogrammet utvärderas hur sysselsättningsmålen har uppfyllts och beslutas om de åtgärder som behövs. Regeringen behandlar också verkställandet årligen i samband med budgetmanglingen. (ANM, UKM, SHM, FM, Kommunförbundet, arbetsmarknadsorganisationerna) 18. I beredningen av den kommande strukturfondsperioden inkluderas riktlinjerna i detta principbeslut i den mån det är möjligt med beaktande av mekanismen för samarbetet med Europeiska unionens organ. I enlighet därmed genomförs dessa riktlinjer i tillämpliga delar i det kommande strukturfondsprogrammet för Fastlandsfinland. (ANM, SHM UKM) 19. De arbetspolitiska utmaningarna och de åtgärdshelheter som behövs följer inte gränserna för förvaltningsområdena. Arbets- och näringsministeriets, finansministeriets, undervisnings- och kulturministeriets samt social- och hälsovårdsministeriets statssekreterare och kanslichefer verkställer arbetspolitiken solidariskt genom en samordnad och stark gemensam ledning. (ANM, FM, UKM, SHM ) 20. Samarbetet mellan ministerierna, arbetsmarknadsparterna och kommunerna stärks i planeringen och verkställandet av arbetspolitiken på såväl riks- som regionnivå. För att förbättra resultaten och effekterna av arbetspolitiken behövs det mellan olika politikområden och aktörer nya slag av synergier, partnerskap och modeller för tillhandahållande av tjänster. (ANM, FM, UKM, SHM, arbetsmarknadsorganisationerna, Kommunförbundet)