Kompensationsutsättningar av fisk - förutsättningar, effekter och alternativ

Kompensationsutsättningar av fisk - förutsättningar, effekter och alternativ Erik Sparrevik 2008-02-29 Rapport 1 (17)

Dokumenttyp Dokumentidentitet Rev. nr. Rapportdatum Uppdragsnummer RAPPORT 2008-02-29 2654900 Författare Erik Sparrevik Uppdragsnamn Fiskutsättningar Beställare Vattenfall Vattenkraft AB Thord Lindström 971 77 Luleå Granskad av Mats Larsson Godkänd av Eva Sundin Delgivning Antal sidor Antal bilagor 17 Kompensationsutsättningar av fisk - förutsättningar, effekter och alternativ SAMMANFATTNING Vattenfall Vattenkraft bekostar årliga utsättningar av fisk som kompensation för de skador som vattenkraftutbyggnaderna har orsakat på fisket och fiskbestånden. Förutsättningarna för kompensationsutsättningarna har förändrats sedan starten av kompensationsodlingarna på 1950-talet. Syftet med denna rapport är att belysa bakgrunden till nuvarande utsättningar samt förändringar i förutsättningar som påverkar effekterna av kompensationsutsättningarna. Förslag ges också på alternativa åtgärder till kompensationsutsättningar som direkt och indirekt påverkar fisk. Utsättning av lax och havsöringsmolt i vattendrag som mynnar till Östersjön domineras av Vattenfalls kompensationsutsättningar både vad gäller volymer och kostnader. Vattenfalls utsättningar av dessa arter är också dominerande bland kraftverksbolagen i Sverige. I reglerande sjöar och älvmagasin är öring den vanligast förekommande arten i utsättningarna. Övriga arter som till exempel ål utgör en mycket liten andel av Vattenfalls totala kompensationsutsättningar. Vissa av nuvarande skyldigheter för kompensationsutsättningar grundar sig på förhållanden som är annorlunda idag jämfört med när skyldigheterna fastställdes. Detta gäller särskilt utsättningarna av lax och havsöring. Fiske, miljö och odling är exempel på områden där förutsättningarna har förändrats. Kompensationsutsättningar av fisk ger ett flertal effekter, både positiva och negativa. I denna rapport tas upp ekologiska, genetiska och samhällsekonomiska effekter av utsättningar. Kommentarer görs också vilken inverkan Vattenfalls kompensationsutsättningar kan tänkas ha inom dessa områden. Kompensationsutsättningar av fisk är beslutade i domar och kräver därför i många fall omprövning för att kunna förändras. Det skulle sannolikt vara problematiskt att helt eller delvis ersätta kompensationsutsättningarna med andra åtgärder. Det finns dock både åtgärder som direkt skulle öka den naturliga produktionen av fisk och åtgärder som indirekt har positiva effekter på fisk. Rapport 1 (17)

INNEHÅLLSFÖRTECKNING 1 INLEDNING... 3 2 FÖRUTSÄTTNINGAR... 3 2.1 Bakgrund till kompensationsutsättningar... 3 2.1.1 Lax och havsöring... 3 2.1.2 Övriga arter... 4 2.2 Nuvarande kompensationsutsättningar... 4 2.2.1 Lax och havsöring... 4 2.2.2 Övriga arter... 5 2.3 Förändringar i förutsättningar... 6 2.3.1 Fiske... 6 2.3.2 Miljö... 7 2.3.3 Odling... 8 3 EFFEKTER... 8 3.1 Ekologiska... 8 3.1.1 Konkurrens inom och mellan arter... 9 3.1.2 Spridning av sjukdomar och parasiter... 10 3.1.3 Kommentarer... 10 3.1.4 Ekosystem... 10 3.1.5 Kommentarer... 11 3.2 Genetiska... 11 3.2.1 Odling... 11 3.2.2 Vild fisk... 11 3.2.3 Kommentarer... 11 3.3 Samhällsekonomiska... 11 3.3.1 Lax... 12 3.3.2 Havsöring... 12 3.3.3 Ål... 12 3.3.4 Kommentarer... 13 4 ALTERNATIV... 13 4.1 Ökad naturlig produktion... 13 4.1.1 Gödsling... 14 4.1.2 Åtgärder vid kraftverksanläggningar... 14 4.1.3 Biflöden till utbyggda vattendrag... 14 4.1.4 Outbyggda vattendrag... 15 4.1.5 Inlösen av fisken... 15 4.2 Andra åtgärder... 15 5 REFERENSER... 15 Rapport 2 (17)

1 INLEDNING Vattenfall Vattenkraft bekostar årliga utsättningar av fisk, i huvudsak lax och öring, som kompensation för de skador som vattenkraftutbyggnaderna har orsakat på fisket och fiskbestånden. Skyldigheterna finns fastställda i domar och överenskommelser vars förutsättningar delvis tillkom på 1960- och 1970-talen. Från denna tid och fram till idag har förutsättningarna för och effekterna av kompensationsutsättningarna förändrats och även ifrågasatts. I samband med åtgärder som kan behöva utföras för att uppfylla EU:s ramdirektiv för vatten finns också anledning att reflektera över de nuvarande kompensationsutsättningarna av fisk som utförs. Syftet med rapporten är dels att belysa bakgrunden till nuvarande utsättningar samt förändringar i förutsättningar som påverkar effekterna av kompensationsutsättningarna. Förslag ges också på alternativa åtgärder till kompensationsutsättningar som både direkt och indirekt påverkar fisk. 2 FÖRUTSÄTTNINGAR 2.1 Bakgrund till kompensationsutsättningar Frågor gällande kompensation av fiske har varit aktuella under lång tid och berört både allmänt och enskilt fiske. Kompensation för allmänt och enskilt fiske var fastlagt redan i 1918 års vattenlag men även långt tidigare förekom bestämmelser som syftade till att kompensera fisket vid byggnationer av dammar som påverkade fiskens upp- och nedvandring. Syftet med att kompensera allmänt fiske vid kraftverksutbyggnader har varit bibehålla fiskbara bestånd av olika arter. Därför har åtgärderna i första hand utgjorts av åtgärder som till exempel fiskutsättningar. För kompensera skador på enskilt fiske har det i de flesta fall handlat om ersättningar i pengar för försämrad inkomst av fiske i form av yrkes- eller husbehovsfiske. I detta avsnitt behandlas endast bakgrunden till kompensationsutsättningarna av fisk, särskilt lax och havsöring. 2.1.1 Lax och havsöring I början av 1940-talet planerades det för en storskalig vattenkraftutbyggnad av de svenska laxälvarna som mynnar till Östersjön. I flera av vattendragen som mynnar till Kattegatt och Skagerak hade redan kraftverksutbyggnader i lax- och havsöringvattendrag utförts men de var inte lika omfattande. Därför tillsattes en vandringsfiskutredning med representanter för kraftindustrin och myndigheter som skulle redovisa möjliga kompensationsåtgärder för laxoch havsöringbeståndens bevarande i vattendrag som mynnar till Östersjön. Utredningen redovisade fyra huvudsakliga kompensationsåtgärder: 1) uppvandrande lax och havsöring leds eller upptransporteras till naturliga lek- och uppväxtområden som dessa arter utestängts ifrån genom dammbyggnader, 2) lekmogna fiskar sätts ut i icke lax- och havsöringförande vattendrag, 3) utsättning av odlat yngel eller ungar i vattendrag för vidareutveckling till smolt och 4) odling av lax och havsöring till större ungar helst utvandringsfärdig smolt som sätts ut i mynningen av vattendraget eller vid kusten (Montén 1988). Utredningen kom fram till att åtgärderna under punkterna 1-3 inte var tillräckliga utan att man förr eller senare måste tillgripa odling av smolt enligt åtgärd fyra som kompensationsåtgärd. Rapport 3 (17)

Försök med utsättning av yngel eller ensomriga ungar hade visat sig ge dåliga återfångstresultat. Därför kom man fram till att utsättningarna av lax och havsöring skulle ske med utvandringsfärdig smolt. Syftet med utsättningarna var att bevara lax- och havsöringbestånden i de vattendrag som byggdes ut för vattenkraft och vid oförändrad fiskeintensitet behålla samma årsfångster av lax och havsöring som före kraftverksutbyggnaderna. Dessa fångster var helt koncentrerade till älvarna före 1945. När planerna på kompensationsutsättningar aktualiserades på 1950-talet var man inte medveten i vilken grad det ökade havsfisket skulle påverka de svenska älvfångsterna (se 2.3.1). Älvplaner eller jämförbara utredningar utarbetades för Dalälven, Ljungan, Indalsälven, Ångermanälven, Umeälven, Skellefteälven och Luleälven. Planerna eller utredningarna har utgjort ett underlag vid vattenmålens behandling och för vattendomstolarnas domslut. I Luleälven och Umeälven faställdes provisoriska bestämmelser för storleken av kompensationsutsättningarna (Lindroth 1984). 2.1.2 Övriga arter Större delen av de fiskeskador som uppkommit på andra arter än lax och havsöring har ersatts genom ekonomiska ersättningar till enskilda. Dessa skador har framförallt uppstått på fiskbestånd i älvmagasin och reglerade sjöar. Kompensationen utgjordes från början ofta av utsättning av fiskyngel som till exempel sik och gädda. Redan efter Suorvas första reglering (1924) fanns föreskrifter om sikyngelutsättningar på Suorvamagasinet. Liknande föreskrifter fanns även på många andra kraftverksmagasin ända in på 1970-talet då de dåliga resultaten gjorde att yngelutsättningarna upphörde. I början på 1960-talet testades också kompensationsutsättningar av ett flertal främmande arter, men resultaten var ofta dåliga (Filipsson 1994). Tester med försöksutsättningar koncentrerades istället på öring. För att undersöka vilka öringstammar som skulle vara lämpliga för utsättning i reglerade sjöar och kraftverksmagasin gjordes omfattande märkningsförsök (FÅK 1986). Ett fåtal öringstammar visade sig ge bra återfångster. Flera av de öringstammar som gav bäst resultat var inte älvegna. På senare tid har ekologiska konsekvenser av utsättningar av fisk kommit i fokus (Pakkasmaa och Petersson 2005). Det har även haft betydelse när det gäller diskussionen kring att använda älvegna stammar i kompensationsutsättningar. 2.2 Nuvarande kompensationsutsättningar De nuvarande kompensationsutsättningarna av fisk är fastlagda i domar som slutliga, provisoriska eller vilande bestämmelser. Beskrivningen av nuvarande utsättningsskyldigheter har delats in i två grupper, där utsättningarna av lax och havsöring är helt dominerande i storlek och kostnader. De årliga kostnaderna för nuvarande kompensationsutsättningar uppgår till cirka 80 miljoner kr per år för Vattenfall Vattenkraft. Då är både direkta kostnader för produktion av fisken samt en bedömning av framtida investeringskostnader inräknade. 2.2.1 Lax och havsöring Vattenfalls kompensationsutsättningar av lax domineras helt av utsättningar i vattendrag som mynnar till Östersjön och utgör 62 % av de totala smoltutsättningarna. Utsättningarna i Luleälven är de enskilt största. Skyldigheterna för Umeälven är fortfarande provisoriska och inte slutligt bestämda. Vattenfalls andel av kompensationsutsättningarna av lax i vattendrag som mynnar till Kattegatt och Skagerak är liten, endast 12 %. Utsättningar sker endast i ett vattendrag, Göta älv (Tabell 1). Rapport 4 (17)

Vattenfall har bara skyldigheter för kompensationsutsättningar av havsöring i vattendrag som mynnar till Östersjön och dessa utgör 76 % av de totala utsättningarna. De utsättningar som utförs i Luleälven utgör de enskilt största. För närvarande sker inga havsöringutsättningar regelbundet från andra kraftbolag eller Vattenfall i vattendrag som mynnar direkt till Kattegatt och Skagerak. I Klarälven kan dock utsättningarna delvis vissa år utgöras av havsöring istället för lax. Tabell 1 Årliga utsättningsskyldigheter i antal för smolt av lax och havsöring gällande för Vattenfall och övriga vattenkraftbolag. Övriga utsättningsskyldigheter har markerats med asterisker. *utsättningsskyldighet för 1 200 laxsmolt i Vänern varje år.** vissa år sker även utsättning av havsöring. Vattenområde Lax (Vattenfall) Havsöring (Vattenfall) Luleälven 550 000 100 000 Lax (övriga) Havsöring (övriga) Skellefteälven 116 455 24 000 Umeälven 80 000 20 000 14 000 2000 Gideälven 6000 6000 Ångermanälven 93 700 16 300 116 300 19 200 Indalsälven 320 000 70 000 Ljungan 30 200 Ljusnan 184 300 30 000 Dalälven 190 000 55 000 Lagan 92 000 Nissan 28 500 Göta älv *35 000 Klarälven **175 000 Totalt 1 268 700 261 300 762 755 81 200 2.2.2 Övriga arter Vattenfalls kompensationsutsättningar av fisk omfattar förutom lax och havsöring även öring, sik, harr och ål. Utsättningar av öring sker i flest vattendrag där Vattenfall äger vattenkraftanläggningar (Tabell 2). Årliga utsättningar av harr sker endast i Umeälven. I Dalälven och Ångermanälven sker också utsättningar genom vattenregleringsföretagen, men dessa utsättningar har inte medtagits i denna sammanställning. Det kan konstateras att det finns olikheter mellan olika vattendrag i Vattenfalls skyldigheter för utsättning av sik och harr som knappast beror på stora biologiska skillnader i förekomst innan kraftverksutbyggnaderna. Rapport 5 (17)

Tabell 2 Årliga utsättningsskyldigheter i antal för öring (1-3-årig), sik (ensomrig), harr (ensomrig) och ål (yngel) gällande för Vattenfall. Andra utsättningsskyldigheter är angivna med siffror. 1) engångsavgift på 600 000 kr för utsättning av harr, 2) årlig fiskeavgift finns för utsättning av ålyngel, 3) årlig utsättning av 1000 kg öring/regnbåge, samt årliga öringutsättningar för 50 000 kr, 4) årliga utsättningar av ålyngel ingående i Ätrans ålplan och 5) vilande bestämmelse för ålutsättning och fiskeavgift för ålyngelutsättning 1300 kr per år. Vattenområde Öring Sik Harr Ål Luleälven 12 100 1) Umeälven 8 300 16 000 Ångermanälven 1 834 000 2) Indalsälven 150 000 32 000 Dalälven 3) Ätran 4) Rolfsån 12 000 Göta älv 1 350 5) 15 400 Totalt 21 750 1 984 000 16 000 59 400 2.3 Förändringar i förutsättningar Vissa av nuvarande skyldigheter grundar sig på förhållanden som är annorlunda idag jämfört med när skyldigheterna för kompensationsutsättningarna fastställdes. Detta gäller särskilt utsättningarna av lax och havsöring. För att belysa dessa förändringar i förutsättningar görs en genomgång av förändringar i fiske, miljöfaktorer och odling. 2.3.1 Fiske Fiske efter lax och havsöring har bedrivits sedan urminnes tid. Det från början dominerande fisket var ett husbehovsfiske efter lekvandrande fisk i älvarna. Fisket bedrevs med ett stort antal metoder som ofta var väldigt arbetskrävande. Kustfisket utvecklades senare men inriktades också på lekvandrande lax och havsöring för husbehov. Under 1800-talets rika tillgång av lax utvecklades havsfisket efter uppväxande lax. Utvecklingen av havsfisket bröts av första världskriget, men ökade därefter dramatiskt efter andra världskrigets slut (Lindroth 1984) (Figur 1). Utvecklingen av älvfisket efter lax och havsöring har förändras från att vara ett husbehovsfiske till att domineras av sportfiske. Betydelsen av kustfisket har stadigt minskat. Havsfisket efter lax kulminerade i slutet av 1900-talet för att därefter minska. Denna minskning kan förväntas fortsätta bland annat beroende på förändrade fiskebestämmelser som innebär att drivgarnsfiske, som varit den dominerande fångstmetoden, inte är tillåtet från och med 1 januari 2008. Dessutom kan höga halter av miljögifter i lax fångad i Östersjön också innebära en ytterligare nedgång i havsfisket (se 2.3.2). För till exempel öring som sätts ut i kompensationsutsättningar i reglerade sjöar och älvmagasin har yrkes- och husbehovsfisket i stort sett ersatts av ett sportfiske. Det är Rapport 6 (17)

endast i de övre delarna av Luleälven som ett visst yrkes- och husbehovsfiske bedrivs inom områden där kompensationsutsättningar sker. 2.3.2 Miljö Stora förändringar av den akvatiska miljön har skett både i vattendrag och hav sedan kompensationsutsättningarna påbörjades. Men utan tvekan är Östersjön den miljö där de största förändringarna har ägt rum. Dessa förändringar påverkar också förutsättningar och effekter av kompensationsutsättningarna av lax. Här ges några exempel. Halterna av miljögiftet dioxin i lax och havsöring som vuxit upp i Östersjön överskrider i flera fall de gränsvärden som EU har för försäljning av fisk för mänsklig konsumtion. Dioxinhalten får enligt detta gränsvärde inte överstiga 4 pikogram per gram färskvikt. Provtagningar på vuxen lax som fångats 2001-2002 i Luleälven med utanförliggande skärgård, Ångermanälven, Dalälven, Gävlebukten och egentliga Östersjön visade på dioxinhalter som varierade mellan 2,3-7,8 pikogram per gram färskvikt. Vuxen havsöring fångad inom motsvarande områden och samma tidsperiod hade dioxinhalter på mellan 3,5-4,8 pikogram per gram färskvikt. I Vänern och Vättern hade vuxen lax fångad 2002-2003 dioxinhalter på mellan 1,5-4,0 pikogram per gram färskvikt. Generellt varierar dioxinhalt i fisk kraftigt mellan fångstlokal och år både i sötvatten och i havet. Sverige har tillsammans med Finland fått ett undantag från EU:s föreskrift till 2011 gällande förbud för försäljning av fisk för mänsklig konsumtion, dock är export till andra EU-länder inte tillåten (www.slv.se). Det innebär att förutsättningarna för det yrkesmässiga havsfisket i Östersjön radikalt kan förändras efter 2011. En annan miljöfaktor som påverkar kompensationsutsättningarna av lax är M 74 som är ett sjukdomstillstånd vilket drabbar Östersjölaxens gulesäcksyngel. Det beror på brist på tiamin (B1-vitamin), och är näringsbetingad, men mekanismen bakom tiaminbristen är inte helt klarlagd. Förändringar i laxens födoval med en ökad andel skarpsill i födan är en tänkbar förklaring. Arten har sannolikt ökat beroende på att dominerande rovfisken torsk har minskat kraftigt. Skarpsillen innehåller höga halter av ett enzym som bryter ner tiamin. Sjukdomstillståndet leder till hög dödlighet hos ynglen, men kan i odling till viss del behandlas genom tillsats av tiamin (www.fiskeriverket.se). Rapport 7 (17)

Figur 1 Årliga fångster av lax i Östersjön (vänstra y-axeln) och kvoten mellan vild och odlad lax (högra y-axlen). Tidpunkter för start av svensk kompensationsodling samt Salmon Action Plan (SAP) markerade med pilar (efter Eriksson et al. 2007). 2.3.3 Odling I reglerade vattendrag kompenseras bortfall av naturlig lax- och öringproduktion med utsättning av odlad smolt. På senare år har andelen vuxen lax i Östersjön med vilt ursprung ökat kraftigt i förhållande till lax med odlat ursprung (Figur 1). Sannolikt har det minskade fisketrycket i Östersjön medverkat till en ökning av natursmoltproduktionen i oreglerade vattendrag. Det kan dock inte vara hela förklaringen eftersom minskat fisketryck också borde förbättra överlevnaden av lax med odlat ursprung. Minskad inrapporteringsfrekvens av märkt fisk och försämrad överlevnad av odlad smolt i havet är tänkbara förklaringar. En försämrad överlevnad skulle kunna bero på övergång till ett mer energirikt fiskfoder för smolten vid kompensationsodlingarna som medfört att förmågan att övergå till naturlig föda efter utsättning har försämrats. Något entydigt svar på orsakerna till det ändrade förhållandet mellan vild och odlad lax i Östersjön finns inte ännu (Eriksson et al. 2007). 3 EFFEKTER Kompensationsutsättningar av fisk ger ett flertal effekter, både positiva och negativa. I denna rapport tas upp ekologiska, genetiska och samhällsekonomiska effekter av utsättningar. Kommentarer görs också vilken inverkan Vattenfalls kompensationsutsättningar kan ha inom dessa områden. 3.1 Ekologiska Med ekologiska effekter avses inverkan på vilda bestånd av fisk både av samma art och andra fiskarter samt spridning av parasiter och fisksjukdomar. Även kompensationsutsättningarnas betydelse för hela ekosystem tas upp i detta avsnitt. Rapport 8 (17)

3.1.1 Konkurrens inom och mellan arter Fisk som odlas för kompensationsutsättning och vild fisk skiljer sig åt vad gäller ett flertal egenskaper, bland annat yttre kroppsform, storlek och beteende. Laxsmolt som odlas för kompensation är väsentligt större och har en annorlunda kroppsform jämfört med vild laxsmolt (Eriksson et al. 2007, Figur 2). Ett flertal studier visar att odlad och vild fisk har olika beteende, bland annat är aggressiva beteenden annorlunda (Petersson 2006). Innebär dessa skillnader mellan odlad och vild fisk att det finns risk att kompensationsutsättningar har negativa konsekvenser på fisk av samma art eller andra fiskarter? Det finns studier som antyder att stora utsättningar påverkar vilda bestånd av den egna arten. Levin et al. (2001) fann att de vilda bestånden av en stillhavslax (Oncorhynchus tshawytscha) påverkades både av förhållanden i havet men också av antalet odlade utsatta laxar. Nickelson (2003) fann ett negativt samband mellan proportionerna lekfisk av stillahavslax (Oncorhynchus kisuch) och reproduktionen hos vilda fiskar av samma art. I fältförsök med öring (Salmo trutta) testades vilken påverkan utsättning av odlad och vild förflyttad fisk hade på den ursprungliga öringen. Det fanns ingen inverkan på överlevnad men tillväxten hos den naturligt förekommande öringen försämrades oberoende av om den utsatta öringen var odlad eller vild. I en liknade studie fann Weber och Fausch (2005) att utsättning av odlad fisk negativt påverkade tillväxten hos vild fisk. Figur 2 Jämförelser av kroppsform och storlek mellan odlad och vild smolt (efter Eriksson et al. 2007). Det finns också studier som visar att utsättningar av fisk genom konkurrens påverkar andra fiskarter. I en studie fann man en negativ korrelation mellan antalet utsätta öringar och tillväxten hos abborre (Borrough och Kennedy 1978). En annan studie visade att utsättning Rapport 9 (17)

av öring i ett laxvattendrag kan påverka tillväxt och risk för exponering av rovdjur för lax som var den ursprungliga arten (Harwood et al. 2001). I Vättern görs stora kompensationsutsättningar av lax för att ersätta bortfallet av öring som uppstått genom kraftverksutbyggnad av Motala Ström. Det finns farhågor att dessa utsättningar skulle kunna vara en möjlig orsak till nedgången i rödingbeståndet i Vättern. 3.1.2 Spridning av sjukdomar och parasiter Utsättningar av fisk innebär alltid en risk för att sjukdomar och parasiter sprids mellan olika vattendrag och påverkar vild fisk. Spridningen av simblåseparasiten Anguillicola crassus hos ål i sötvatten anses vara kopplad till utsättningar av gulål. Det finns också misstankar att laxparasiten Gyrodactylus salaris bland annat spridits genom tidigare utsättningar av lax från kompensationsodlingar (Malmberg 1991). Risken är också stor att framförallt kustbaserade kompensationsodlingar kan få smitta från vild fisk. Exempel är kompensationsodlingen av lax för utsättning i Göta älv och Luleälven som tidigare har drabbats av epizootisjukdomen infektiös pankreasnekros (IPN). I smittvägsutredningarna finns kopplingar till vild vandrande lax (Fiskhälsan 2007). 3.1.3 Kommentarer Inom Vattenfall dominerar arterna lax och havsöring i kompensationsutsättningarna av fisk. Vattenfalls kompensationsutsättningar av dessa arter är också dominerade i Sverige bland kraftverksbolagen. Det finns dock inga studier som undersökt om dessa utsättningar har några konkurrenseffekter på den egna arten eller andra fiskarter. Kompensationsodlingarna som drivs av Vattenfall har tillsammans med Fiskhälsan, Fiskeriverket och Jordbruksverket bedrivit ett långsiktigt och förebyggande arbete som inneburit att hälsostatusen är god. Utsättning av fisk från kompensationsodlingar som inte drivs av Vattenfall inom ramen för Vattenfalls skyldigheter ut bedöms också ha en god hälsostatus. Kompensationsutsättningarna bedöms därför utgöra en obetydlig risk för att bidra till spridningen av parasiter och fisksjukdomar. 3.1.4 Ekosystem Betydelsen av nuvarande kompensationsutsättningar på ekosystemnivå har framförallt diskuterats när det gäller Östersjön. Kompensationsutsättningar i reglerade sjöar är sannolikt inte tillräckligt stora för att kunna ge effekter på ekosystemnivå. Före utbyggnaden av vattenkraft i svenska vattendrag bedöms produktionen av laxsmolt i vattendrag som mynnar till Östersjön ha varit i storleksordningen 4-5 miljoner smolt per år. Idag uppskattas produktionen av vild laxsmolt uppgå till 1-2 miljoner individer (Fiskeriverket 2007). Kompensationsutsättningarna uppgår till cirka 2 miljoner smolt. I Östersjön har laxen framförallt betydelse som rovfisk på andra fiskarter som sill, skarpsill och tobis. Jämfört med torsken som har ett likartat födoval är dock laxens betydelse som rovfisk marginell. Beräkningar har visat att konsumtionen av bytesfisk för lax i Östersjön är mindre än 0,1 jämfört med motsvarande konsumtion för torsk i Östersjön (Sture Hansson Stockolms Universitet e-post). Rapport 10 (17)

3.1.5 Kommentarer Vilken betydelse har Vattenfalls laxsmoltutsättningar för Östersjöns ekosystem? Laxens betydelse som rovfisk i Östersjön verkar vara marginell i förhållande till torsk. Svaret på frågan är därför att sannolikt har kompensationsutsättningarna av lax en obetydlig inverkan på Östersjöns näringsväv. Faktorer som överfiske och övergödning är väsentligt mer betydelsefulla. 3.2 Genetiska 3.2.1 Odling Vid kompensationsodling av fisk för utsättning är ofta problemet att de odlade stammarna är för små. Små populationer tappar genetisk variation fortare jämfört med stora populationer. En minskad genetisk variation leder till inavel och eventuellt inavelseffekter. Förlusten av genetisk variation gör att en fiskpopulation får en sämre evolutionär potential vilket innebär att populationen kan få problem med att anpassa sig till framtida förändringar i miljön (Fiskeriverket 2007). Störst problem med små odlade stammar för kompensationsodling finns sannolikt för öring som används för utsättning i reglerade sjöar och kraftverksmagasin. De rekommendationer som finns för urval av avelsfisk är i många fall inte möjliga att följa. För många sådana stammar sker ingen tillförsel av nytt genetiskt material eftersom vildfiskpopulationerna är för svaga för att tillåta det. Vid odling av lax och havsöring är urvalet större av avelsfisk men risker för genetiska effekter finns ändå eftersom det sker ett selektivt urval. 3.2.2 Vild fisk En annan potentiell negativ effekt av kompensationsutsättningar är genetisk påverkan på kvarvarande restbestånd av fisk om den utsatta fisken förökar sig med den vilda. Detta medför att lokala populationers gensammansättning förändras och att de genetiska skillnaderna mellan populationerna minskar. Lokalt anpassade genkomplex kan brytas vilket kan vara ett hot mot lokalt anpassade populationer (Fiskeriverket 2001). 3.2.3 Kommentarer Vattenfalls utsättningar av öring i reglerade sjöar och älvmagasin sker till viss del med lokala stammar. Dessa stammar härstammar ofta från få vilda avelsfiskar vilket medför risk för inavel och inavelseffekter. Det kan noteras att det också finns regionala skillnader i myndighetskrav på att använda specifika lokala stammar för utsättningar i reglerade sjöar och älvmagasin. I Umeälvens vattensystem sker alla kompensationsutsättningar med stammar som inte är älvegna. I Luleälven däremot används bara älvegna stammar. Bedömningen är att risken är obetydlig för att Vattenfalls kompensationsutsättningar av fisk ska ge en genetisk påverkan på kvarvarande restbestånd av samma art. 3.3 Samhällsekonomiska Ett problem vid studier av samhällsekonomiska effekter av kompensationsutsättningar av fisk är att effekterna är komplexa och därför måste förenklingar och begränsningar göras. Rapport 11 (17)

Det samhällsekonomiska värdet kan delas in i användarvärden och icke-användarvärden. Användarvärden är till exempel värdet av yrkesfiskets fångster. Icke-användarvärden är till exempel existensvärdet av att en viss laxstam inte utrotas. För utsättningar av lax, havsöring och ål finns det samhällsekonomiska analyser gjorda men för andra arter som sik och insjööring saknas det (Fiskeriverket 2007). Det samhällsekonomiska värdet är beräknat som kostnaderna för kompensationsutsättningarna för respektive art minus värdet för olika typer av fiske. 3.3.1 Lax För att bedöma det samhällsekonomiska värdet av laxkompensationsutsättningar för det svenska yrkesfisket har olika scenarier använts eftersom yrkesfisket efter lax har förändrats sedan utsättningarna började (se 2.3.1). De använda scenarierna för fångster av kompensationsutsatt laxsmolt är: 1) fångsterna ligger på samma nivå i framtiden som 2006, 2) fångsterna motsvarar nivåer mellan åren 1967-1987, 3) fångsterna motsvarar nivåer på 1950-1960-talen och 4) återfångsterna halveras jämfört med 2006. Inget av de använda scenarierna visar att yrkesfisket av kompensationsutsatt lax är samhällsekonomiskt lönsamt. I bästa fall om man antar de historiskt högsta återfångsterna kan värdet uppgå till - 9 miljoner kr (Fiskeriverket 2007). Fritidsfiske efter lax utgörs av sportfiske och husbehovsfiske. För att bedöma det samhällsekonomiska värdet har motsvarande scenarier som för yrkesfiske använts. För husbehovsfisket som utgörs av fasta fisken med olika typer av laxfällor och ryssjor är det samhällsekonomiska värdet i bästa fall 32 miljoner kronor. För sportfiske som bedrivs med handredskap beräknas det samhällsekonomiska värdet i bästa fall (scenario 3) uppgå till 6 miljoner kronor. I alla övriga scenarier är värdet negativt (Fiskeriverket 2007). 3.3.2 Havsöring På motsvarande sätt som för laxkompensationsutsättningar har olika scenarier använts för att beräkna det samhällsekonomiska värdet av havsöringutsättningar. De använda scenarierna för fångster av kompensationsutsatt havsöringsmolt är: 1) fångsterna ligger på samma nivå i framtiden som 2006 och 2) fångsterna ökar till den nivå de var 1986-1989. Inget av de använda scenarierna visar att yrkesfisket av kompensationsutsatt havsöring är samhällsekonomiskt lönsamt. I bästa fall (scenario 2) kan värdet uppgå till cirka 14 miljoner kr. Det bör dock nämnas att det inte bedrivs något riktat yrkesfiske efter havsöring utan fångsterna utgör en bifångst i fisket efter sik (Fiskeriverket 2007). Fritidsfiske efter havsöring består av sportfiske och husbehovsfiske. För att bedöma det samhällsekonomiska värdet har motsvarande scenarier som för yrkesfiske använts. För husbehovsfisket som utförs med mängdfångande redskap är fångsterna av havsöring en bifångst i fisket efter sik. I bästa fall (scenario 2) är det samhällsekonomiska värdet cirka 2 miljoner kronor. För sportfiske som bedrivs med handredskap beräknas det samhällsekonomiska värdet i bästa fall (scenario 2) uppgå till 57 miljoner kronor. Men om fångsterna är nivå med nuvarande (scenario 2) är det samhällsekonomiska värdet negativt 6 miljoner kr (Fiskeriverket 2007). 3.3.3 Ål År 2007 infördes förbud för fisket efter ål. Endast yrkesfiskare som kunde visa på att de fiskat mer än 400 kg ål under perioden 2003-2005 fick dispens för att fortsätta att fiska. Rapport 12 (17)

Ytterligare ett undantag mot ålfiskeförbudet var att fiske i vattendrag uppströms tredje vandringshindret från havet undantogs från förbudet. Det gör de samhällsekonomiska beräkningarna av kompensationsutsättningarna av ål osäkra. Yrkesfiskets samhällsekonomiska värde beräknades till en förlust på minst 3 miljoner kr. Däremot visade fritidsfisket med mängdfångade redskap ett positivt värde på 4 miljoner kr. Detta värde är dock mycket osäkert beroende på osäkra uppgifter om vilka mängder ål som fångas i fritidsfisket (Fiskeriverket 2007). 3.3.4 Kommentarer Vattenfalls kompensationsutsättningar utgör cirka 62 respektive 76 % av det totala antalet lax- och havsöringsmolt som sätts ut i kompensationsutsättningar i Sverige. Detta gör att Vattenfalls utsättningar har den största enskilda inverkan på det samhällsekonomiska värdet. Fiskeriverkets analys visar att man måste tillbaka till historiskt höga återfångstnivåer för att göra fisket samhällsekonomiskt lönsamt även för sportfisket. Yrkesfisket efter lax och havsöring är dock aldrig samhällsekonomiskt lönsamt i de scenarier som verket analyserat. Vattenfalls kompensationsutsättningar av ål är helt obetydliga i förhållande till övriga utsättningar av ålyngel i Sverige. Detta gör att dessa utsättningar inte har någon betydelse i den samhällsekonomiska utvärderingen. För lax, havsöring och ål finns också icke-användarvärden av kompensationsutsättningar som är svåra att sätta samhällsekonomiska värden på. Exempel är värdet av ökad biologisk mångfald i de vattenkraftutbyggda vattendragen och att ha odlad lax och öring som genbanker. Det finns studier som visat att betalningsviljan hos allmänheten är hög när det gäller åtgärder för att bevara laxstammar (Håkansson 2007). Det finns dock många metodikproblem i sådana undersökningar som gör att resultaten blir osäkra. För ålen finns också bevarande aspekter på kompensationsutsättningarna eftersom dessa antas bidra till ökad lekåtervandring av ål. 4 ALTERNATIV Kompensationsutsättningar av fisk är beslutade i domar och kräver därför i de flesta fall omprövning för att kunna förändras. I flera fall har skyldigheterna för kompensationsutsättningar faställts efter långa prövotider. Vattenfalls kompensationsutsättningar av lax och havsöring i Luleälven är exempel på detta. Det skulle vara problematiskt att göra stora förändringar av kompensationsutsättningarna. Men det är ändå viktigt att analysera vilka möjliga alternativ som finns. 4.1 Ökad naturlig produktion Utförande av åtgärder som innebär en ökad naturlig produktion av fisk skulle kunna vara ett alternativ till kompensationsutsättningar. Eftersom Vattenfalls helt dominerade kompensationsutsättningar utgörs av lax och havsöring är de flesta alternativa åtgärderna inriktade på dessa arter. Åtgärderna skulle kunna utföras i både reglerade och outbyggda vattendrag. För- och nackdelar med varje åtgärd beskrivs. Rapport 13 (17)

4.1.1 Gödsling Ett storskaligt försök med gödsling av fosfor och kväve i en reglerad sjö i Jämtland har utförts för att öka mängden fisknäringsdjur och därmed förbättra kvaliteten på fiskbestånden. Försöket visade på en kraftig ökning i tillväxt och kondition hos framförallt röding. En bedömning var att kostnaderna för gödsling kan uppgå till cirka 50-100 kr per hektar och år. Försöket har visat att det är möjligt med gödsling av närsalter att förbättra kvaliteten hos fiskbestånd som påverkats negativt av sjöregleringar. Gödsling av vissa reglerade sjöar skulle kunna vara samhällsekonomiskt lönsamma om det innebär ett ökat sportfiske i dessa sjöar (Milbrink 2006). Det finns dock invändningar mot gödsling eftersom det inte är visat vilka långsiktiga effekter som gödslingarna kan ge och att de näringsämnen som tillförs baseras på en ändlig resurs. Rent generellt finns det också ett motstånd från vissa myndigheter att tillföra närsalter i sjöar och vattendrag. 4.1.2 Åtgärder vid kraftverksanläggningar Det finns ett flertal åtgärder vid kraftverksanläggningar som skulle kunna öka den naturliga produktionen av lax och öring. Åtgärder skulle också kunna utföras för att öka lekåtervandringen av ål. Generellt ger sådana åtgärder störst effekt i vattendrag med småskalig vattenkraft. Det beror på att i dessa vattendrag finns ofta områden med naturlig reproduktion av fisk kvar, till skillnad från vattendrag med storskalig vattenkraft där områden för naturlig reproduktion av fisk ofta saknas. I större vattendrag som Luleälven, Ångermanälven med flera finns inga ekonomiskt försvarbara möjligheter att förbättra naturlig produktion av lax och havsöring genom minimitappning. Förutom avsaknaden av lek och uppväxtområden måste man även väga in förlusterna vid smoltutvandring både i form av dödlighet orsakad av rovfisk som till exempel gädda och turbinförluster. Ökade minimitappningar i vattendrag med småskalig vattenproduktion där det finns en naturlig reproduktion av fisk är en tänkbar åtgärd. En sådan åtgärd har genomförts i Säveån, som är ett biflöde till Göta älv, och där Vattenfall äger småskalig vattenkraft. Den ökade vattentappningen har inneburit förbättrade reproduktionsmöjligheter för lax. Förbättrade upp- och nedvandringsmöjligheter för fisk är en annan åtgärd. Sådana åtgärder planerar man att utföra vid Stornorrfors kraftverk i Umeälven för att öka upp- och nedvandringen av lax och havsöring till den outbyggda Vindelälven. Nackdelen med de flesta åtgärder som utförs vid kraftverksanläggningar är att de påverkar kraftproduktionen. Småskalig vattenkraft kan vara särskilt känslig eftersom lönsamhetsmarginalerna ofta är liten. 4.1.3 Biflöden till utbyggda vattendrag I reglerade större vattendrag är ofta biflödena outbyggda för vattenkraft. Försök har utförts att utnyttja sådana oreglerade biflöden för att förbättra rekryteringen av öring i älvmagasinen (FÅK 1986, Fiskeriverket 2001). Några mätbara resultat av sådana åtgärder finns inte dokumenterade. Ett försök med att etablera ett vandrande öringsbestånd i ett biflöde till den outbyggda Vindelälven kunde efter tio års studier inte visa på att något stabilt naturreproducerande bestånd av vandringsöring etablerats (Näslund 1993). Åtgärder som flottledsrestaureringar i biflöden ger dock positiva effekter på stationära fiskarter i vattendragen (Palm 2007). Potentialen att ersätta nuvarande kompensationsutsättningar av lax och havsöring som utförs med åtgärder i biflöden finns dock inte. Det är dessutom inte sannolikt att det skulle gå att återskapa vandrande bestånd av till exempel havsöring i biflöden där de har Rapport 14 (17)

försvunnit eftersom de genetiska egenskaperna för vandring saknas hos nuvarande öringbestånd. Om man ändå skulle lyckas med sådana återintroduktioner kommer produktionen av fisk bli låg eftersom det skulle bli stora förluster vid framförallt nedströmspassage av utvandrande smolt förbi kraftverken i huvudälven. Nackdelen med åtgärder som syftar till att återskapa havsvandrande bestånd är också att det krävs fiskvandringsvägar i huvudälvarna som påverkar kraftproduktionen. 4.1.4 Outbyggda vattendrag Åtgärder skulle kunna vidtas för att återintroducera lax och havsöring i vattendrag som de av olika anledningar har försvunnit ifrån. I vattendrag där det finns en låg naturlig produktion av dessa arter finns också möjligheter att öka den naturliga reproduktionen. Salmon Action plan i Östersjön har visat att det finns en potential att öka den naturliga reproduktionen av lax (ICES 2007). Nackdelen är att åtgärder i outbyggda vattendrag bara till en liten del kan kompensera för de skador på lax- och havsöringproduktionen som uppstått genom vattenkraftutbyggnaderna. Fördelen med åtgärder i outbyggda vattendrag är de inte alls påverkar kraftproduktionen. 4.1.5 Inlösen av fisken En möjlighet att delvis ersätta kompensationsutsättningarna av lax, havsöring och ål är att lösa in fiskerättigheter för fasta lax- och ålfisken. Fördelen med en sådan åtgärd är att den inte alls påverkar kraftproduktionen. Nackdelen är att åtgärden kan bli helt eller delvis verkningslös om man inför ytterligare begränsningar i fisket efter dessa arter. 4.2 Andra åtgärder Det finns åtgärder som indirekt skulle kunna gynna de fiskarter som kompensationsutsättningarna har till syfte att ersätta skador på. Åtgärder som förbättrar Östersjöns miljö skulle till exempel kunna påverka tillståndet hos naturlaxen genom minskad övergödning och lägre dioxinhalter. Kalkning av sjöar och vattendrag motverkar försurning och förbättrar därför reproduktionen för flera fiskarter, till exempel öring. Det finns dock säkert invändningar emot att byta ut kompensationsutsättningar mot åtgärder som bara indirekt gynnar vissa av de fiskarter som utsättningarna ska kompensera fiskeskador på. Det beror bland annat att det finns starka lokala fiskeintressen i de områden där kompensationsutsättningarna utförs och motstånd från myndigheter. 5 REFERENSER Bohlin, T., Sundström, L.F. Johansson, J.I. Höjesjö, J. och Pettersson J. 2002. Densitydependent growth in brown trout: effects of introducing wild and hatchery fish. J. Anim. Ecol. 71: 683-692. Borrough, R.J. och Kennedy, C.R. 1978. Interaction between perch (Perca fluviatilis), and brown trout (Salmo trutta). J. Fish. Biol. 13:225-230. Eriksson, L-O, Rivinoja, P., Östergren, J. och Serrano, I. 2007. Smoltkvalite och överlevnad hos kompensationsodlad lax och öring. Inst för Vilt, Fisk och Miljö. Sveriges Lantbruksuniversitet. Rapport 15 (17)

Filipsson, O. 1994. Nya fiskbestånd genom inplanteringar eller spridning av fisk. Inf Sötvattenslaboratoriet Drottningholm. 2: 1-65. Fiskeriverket, 2001. Utsättning och spridning av fisk strategi och bakgrund. Fiskeriverket, 2007. Genetiska, ekologiska och samhällsekonomiska effekter av fiskutsättningar. Fiskhälsan, 2007. Fiskhälsoläget och fisksjukdomar. www.fiskhalsan.se FÅK, 1986. Fiskevård i älvmagasin. Slutrapport från projektet fiskevårdande åtgärder i kraftverksmagasin (FÅK) del I. Harwood, A.J., Metcalfe, N.B., Armstrong, J.D. och Griffiths, S.W. 2001. Spatial and temporal effects on interspecific competition between Atlantic salmon (Salmo salar) and brown trout (Salmo trutta) in winter Can. J. Fish Aquat. Sci. 58: 1133-1140. Håkansson, C. 2007. Cost-benefit analysis and valuation uncertainty. Doktorsavhandling 2007:41. Sveriges Lantbruksuniversitet. ICES, 2007. Report of the Baltic Salmon and Trout Working Group (WGBAST). ICES Advisory Committee on Fishery Management. ICES CM2007/ACFM:12. Levin, P.S., Zabel, R.W. och Wiliams J.G. 2001. The road to extinction is paved with good intensions: negative association of fish hatcheries with threatened salmon. Proc. Royal Soc. London B. 268:1153-1158. Lindroth, A. 1984. De svenska laxsmoltutsättningarna i Östersjön. Vattenfall. Malmberg, G. och Malmberg, M. 1991. Undersökningar angående Gyrodactylus på laxfisk i fria vatten och odlingar under åren 1951-72 och 1986-maj 1991. Info Sötvattenslaboratoriet Drottningholm. 2: 1-30. Milbrink, G. 2006. Restaurering av regleringsmagasin optimering av fisk- och planktonproduktion genom balanserad näringsanrikning. Vattenkraft miljöeffekter. Åtgärder och kostnader i nu reglerade vatten. Etapp 2. Elforsk rapport 06:37. Montén, E. 1988. Fiskodling och vattenkraft. Vattenfall. Nickelson, T. 2003. The influence of hatchery coho salmon (Oncorhynchus kisutch) on the productivity of wild coho salmons in Oregon coastal basins. Can. J. Fish. Aquat. Sci. 60: 1050-1056. Näslund, I. 1993. Låktaprojektet 10 år erfarenheter från ett försök att etablera en vandrande öringstam. Info från Sötvattenslaboratoriet 1:43-54. Pakkasmaa, S. och Petrsson, E. 2005. Fisk i fel vatten ekologiska konsekvenser av utsättningar av fisk. Fiskeriverket. Finfo 2005:9. Palm, D. 2007. Restoration of streams used for timber floating: Egg to fry survival, fry displacement, over-wintering and population density of juvenile brown trout (Salmo trutta L.) Petersson, E. 2006. Sammanställning av nationell och internationell forskning och utveckling m a p kompensationsodling av fisk. Vattenkraft miljöeffekter. Åtgärder och kostnader i nu reglerade vatten. Etapp 2. Weber, E.D och Fausch, K. D. 2005. Competition between hatchery-reared and wild juvenile Chinook salmon in enclosures in the Sacramento River, California. Trans. Amer. Fish. Soc. 133: 44-58. Rapport 16 (17)

Wickström, H., Clevestam, P. och Höglund, J. 1998. The spreading of Aguillicola crassus in fresh water lakes in Sweden. Bull Fr. Peche Pisic. 349: 215-221. Rapport 17 (17)