HAMNAR OCH HAVSMILJÖN UPPMÄRKSAMMANDET AV UNDERVATTENSNATUREN I HAMNVERKSAMHET
Hamnverksamhetens effekter på den marina miljön Hamnverksamhet, i likhet med annan mänsklig aktivitet, lämnar sina spår i naturen under vattenytan. Hur inverkar hamnaktiviteten på undervattensmiljön? Kan man minska de skadliga effekterna av hamnverksamhet och hur kan man bättre ta hänsyn till landskapet under vattenytan? De här frågorna har studerats som en del av NANNUT-projektet, där man strävat till att ta fram arbetsredskap för beslutsfattare för att de bättre skall kunna ta undervattensnaturen i betraktande i beslutsprocesserna. Östersjön är ett unikt hav. På grund av den låga salthalten lever marina arter och sötvattensarter i samexistens sida vid sida, ofta nära sin toleransgräns. Östersjön är dessutom ett grunt hav som nästan helt saknar tidvattensväxlingar, medan temperaturväxlingarna är stora och under vinterhalvåret är havet till stora delar istäckt. De speciella förhållandena som råder i Östersjön ger upphov till ett väldigt sårbart ekosystem ytterst känsligt för förändringar. Sedan mitten av förra seklet har Östersjöns tillstånd försämrats, främst på grund av övergödning, över ske och miljögifter. Även utnyttjandet av kusterna har ökat genom aktiviteter så som strandnära byggande, sandoch grustäkt från havsbotten, muddringar och dumpning av muddermassor i havet. Också tilltagande hamnverksamhet och transport av till exempel olja och kemikalier till havs utgör risker för havsmiljön. Transporttra ken leder till att främmande ämnen, men även arter, sprids i Östersjön. För att bidra till en hållbar utveckling av Östersjön bör alla intressenter ta hänsyn till den känsliga miljön och sträva efter att minimera skadliga effekter av sin verksamhet. Hamnverksamheten inverkar på undervattensmiljön genom: hamnkonstruktioner som orsakar förändringar i den marina miljön utsläpp från hamnar och fartyg (t.ex. utsläpp i luften,båtbottenfärger, förorenat dagvatten) fartygens rörelser, propellerströmmar och ankring spridning av främmande arter muddring och dumpning av muddermassor olyckor Pärmbilder: Från vänster medsols: Malin Ek, Pekka Sundberg, Sjöfartsbranschens utbildnings- och forskningscentral. Vidstående sida: Pekka Sundberg
Bild: Malin Ek
Bilder: Pekka Sundberg, Malin Ek, Pekka Sundberg Effekter på vattenkvaliteten och sedimenten Vattenkvaliteten och bottensedimentets tillstånd inverkar kraftigt på vilka organismsamhällen som kan förekomma på ett visst område, men också på hur organismsamhällena mår. Hamnverksamheten kan påverka vattenkvaliteten genom att öka mängden sedimentpartiklar och näringsämnen och förekomsten av giftiga substanser i vattenmassan. Vattenkvaliteten kan förbättras med system för behandling av hamnars dag- och avloppsvatten. Dessutom är det viktigt att öka beredskapen vid olyckor samt att noga välja tidpunkt och tekniska lösningar vid muddring och dumpning av muddringsmassor. Hamnverksamhet inverkar på bottensedimenten främst genom utsläpp av miljöskadliga ämnen och fysisk upprörning av mjuka bottensubstrat. Många ämnen som släpps ut är skadliga för vattenorganismer och bryts inte ner, utan anrikas i sedimenten. Giftkällor inom hamnverksamheten är till exempel antifoulingfärger på fartygens botten. Fartygens rörelser och propellerströmmar rör dessutom upp bottensediment, vilket leder till att giftiga ämnen och näring frisätts från bottnarna och vattnet grumlas. Fartygensvågsvall kan även påverka strandzonen negativt genom ökad erosion. Genom att styra tra ken till mindre känsliga områden och sänka hastigheten kan miljöpåverkan från sjöfarten minskas. I anknytning till större hamnar förekommer det ofta annan verksamhet som inverkar på vattenkvaliteten och sedimenten. Därför är det ytterst viktigt att beakta både de direkta hamnaktiviteterna och övrig aktivitet i hamnområdet när man planerar verksamheten i hamnarna.
Effekter på bottendjur, vattenvegetation och sk Dagens hamn- och farledsområden har för det mesta nyttjats under mycket lång tid. Det här gör det svårt att avgöra vilka miljöförhållanden som rådde innan de togs i bruk. Därtill är kunskapen om i vilken utsträckning områden under vattenytan påverkas av hamnverksamheten bristfällig. Vattenvegetation och bottendjur är i hög grad beroende av sedimentets och vattnets kvalitet samt strömningsförhållanden. Långlivade bottendjur används ofta som indikator på havsbottnens tillstånd. Skadeämnen, så som organiska tennföreningar, som ackumuleras i sedimenten har påvisats inverka negativt på bottendjur. Organiska tennföreningar (t.ex. TBT) har använts i giftfärger på båtbotten, men dessa är nuförtiden förbjudna. Skadeverkningarna fortsätter dock ännu länge, eftersom de föreningar som anrikats i sedimenten bryts ner långsamt. Höga halter av tennföreningar har mätts i Bild: Raisa Turja
närheten av hamnar, farleder och dockor. Det har påvisats att organiska tennföreningar orsakar störningar i tillväxten, utvecklingen och förök-ningen hos bottendjur. De ökar även mortaliteten speciellt hos musslor och snäckor. Blåstång är en av nyckelarterna i Östersjön. Tångbältet erbjuder skydd och föda för sk och andra djurarter. Eftersom blåstång trivs i ett friskt hav och inte kan växa och överleva i vatten med för hög grumlighet, är förekomsten, och speciellt djupet på förekomsten, av blåstång en god indikator på tillståndet i ett kustområde. Studier från Nordsjöhamnen i Finland visar att förekomsten av blåstång minskat signi kant inom en kilometers radie från områden där byggnads- och muddringsverksamhet skett. Sjöfarten kan inverka på undervattensvegetationen indirekt via förändringar i sedimenten och vattenkvaliteten, men också direkt genom att slita bort bottenvegetationen. Hamnverksamheten kan inverka på kust- skbestånden genom förändrade vattenströmmar vilket påverkar vattnets kvalitet och temperatur. Fiskarnas reproduktionsområden Blåstången är en nyckelart som erbjuder skydd åt ere andra undervattens arter. Blåstången lider av grumligt vatten, djupet på förekomsten av tångbälten är en god indikator på tillståndet i ett kustområde. Bilder: Juha Hyvärinen
påverkas negativt av sediment som grumlas upp och lägger sig på rommen och dödar den, samt av den erosion som uppkommer på grund av fartygens vågsvall. Fartygstra ken påverkar även många skars barnkammare genom att vattenrörelserna både sänker vattentemperaturen och förändrar vattenväxtligheten och därför påverkar skynglens överlevnad. Förekomsten av skadliga ämnen i havsmiljön och anrikningen av dem i näringskedjan kan inverka på skarnas reproduktion samt på deras kvalitet som människoföda. Effekterna av hamnverksamhet på växtlighet och skar kan minskas genom att begränsa fartygens hastighet och genom att fridlysa områden med värdefull växtlighet samt de viktigaste reproduktionsområdena för skar från fartygs- och båttra k. I samband med muddring och dumpning av muddermassor i havet försvinner botten oran och -faunan såväl från det muddrade området som från området där dumpningen sker. Vid byggandet av bryggor och utvidgning av hamnområden använder man sig ofta av både muddring och utfyllnad av havsområden. Det här förändrar omgivningen både på land och i havet. Förändringar av strandlinjen kan inverka på havets strömmar, vattenutbytet i området, samt de lokala isförhållandena. Dessa förändringar inverkar i sin tur på hydrologiska processer och på de livsbetingelser som råder för de marina ekosystemen. Förändringar i de marina ekosystemen återspeglas dessutom i fågelbestånden och i de marina däggdjursbestånden. Bild: Roosa Lassila Bild: Raisa Turja
Bild: Anna Reunamo
Främmande arter En främmande art är en art som inte tillhör vår ursprungliga ora och fauna och som har spridits av människan över naturliga barriärer, antingen avsiktligt eller oavsiktligt. En marin främmande art kan för yttas från ett havsområde till ett annat med sjötransporter, antingen i barlasten eller fäst på skrovet. De esta arter klara sig inte på det nya området, men i värsta fall kan en främmande art klara sig så väl att den konkurrerar ut ursprungliga arter i området. Ofta är det omöjligt att i efterhand avlägsna en främmande art som börjat föröka sig på det nya området. Naturvårdslagen (NvL 43 ) förbjuder oss därför att sprida en främmande art i naturen ifall det kan nnas en risk att den kan etablera en permanent population i sin nya omgivning. Längs den nska kusten känner vi till 25 främmande arter som har anpassat sig till brackvattensmiljön. Till höger kan vi se ett exempel på en av de senaste nykomlingarna i våra vatten, dvärgkrabban (Rhitropanopeus harrisii Gould). Arten härstammar från Nordamerika och upptäcktes första gången år 2009 i Nådendal. Under NANNUT- projektets undervattensinventeringar i Skärgårdshavet somrarna 2010-2011 fann man krabban på hela 16 lokaler. Man antar att det ökande antalet observationer under de senaste åren innebär att arten hittat en ekologisk nisch i Skärgårdshavets mjuka bottnar. Det är svårt att förutspå främmande arters inverkan på det marina ekosystemet. Arterna gömmer sig under ytan, vilket innebär att både ankomsten och den begynnande utbredningen av arten kan gå oss obemärkt förbi. Det är dock viktigt att myndigheterna följer upp introducerade arter, så att deras utbredning och eventuella skador av dem kan förhindras eller begränsas i tid. Idag försöker man förhindra spridningen av främmande arter till exempel genom att använda giftiga bottenfärger på fartyg och behandla barlastvatten. Ifall man upptäcker en främmande art är det viktigt att rapportera observationen till myndigheterna och avlägsna arten från naturen. Vilt- och skeriforskningsinstitutet tar emot observationer av främmande arter via en blankett på http://www.riistakala.info/frammande_arter/ Information om den nationella strategin i Finland för främmande arter (på nska) nns på adressen: http://www.mmm. / /index/etusivu/ymparisto/ luonnonmonimuotoisuus/vieraslajit.html
Bild: Rami Laaksonen
Hamnaktiviteters skadliga effekter på undervattensnaturen Aktiviteter Följder Verkningar i naturen Fartygstra k tömning av dag- och avloppsvatten propellerströmmar giftiga båtbottenfärger ankring Muddring och dumpning av muddermassor Hamnbygge Lagring Lastning Olyckor Dumpning av snö (ej direkt hamnverksamhet, men utförs ofta på hamnområden) Utsläpp av näringsämnen eutro ering Utsläpp av skadliga ämnen Bottensedimentet rörs upp Närings- och skadliga ämnen frigörs Ökad grumlighet Ökad sedimentering annanstans Förändrade vattenströmmar Spridning av främmande arter Ökat buller, vibrationer Förändringar i temperatur och ljus Erosion Växtlighet Växter som trivs i grumligt vatten och under låga ljusförhållanden konkurrerar ut känsligare arter Växtsubstrat försvinner eller försämras p.g.a. sedimentering Bottenfauna Förändringar i dominansförhållanden mellan arter Skadliga ämnen påverkar t.ex. mortalitet och förökningsframgång Fisk Förörökningsområden försämras eller försvinner Skadliga ämnen kan orsaka t.ex. hormonstörningar Fiskar skräms iväg Däggdjur och fåglar Möjliga verkningar av skadeämnen Djuren skräms iväg
Framtida utmaningar Utvecklingsidéer för hamnar Gör kontrakt om överlåtelse av den information som samlas in i samband med miljökonsekvensbedömningar (även rådata) till myndigheterna Ökar möjligheterna att utnyttja be ntlig information om undervattensnaturen, vilket innebär att resurserna som avsatts för inventeringar kan utnyttjas mer effektivt Ge miljöverksamheten mer synlighet Hamnarnas image skulle förbättras, dessutom skulle det förebygga uppkomsten av missförstånd och kon ikter Red ut om det går att använda kompensationsförfarande i fall då stor miljöpåverkan är svår att undvika, d.v.s. skadeverkningarna kompenseras på ett annat område till exempel genom skyddsåtgärder Effektivare användning av resurser, förbättrad image Utvecklingsidéer för miljömyndigheter Planeringen och beslutsfattandet angående hamnverksamhet bör göras enhetliga och mer transparenta, i synnerhet angående miljöloven Hamnansvariga i hela Finland skulle vara i en jämlik situation vilket förenklar möjligheterna att ta miljömyndigheternas krav i betraktande i planeringen Då man fattar besluter angående miljötillstånd borde särskild uppmärksamhet fästas vid placeringen: vilka miljöer påverkas av beslutet, vilka muddringsbehov uppstår? Placera hellre en hamn i anslutning till be ntlig industri/bebyggelse än på ett orört område, beakta framtida effekter av landhöjning och sedimentering Anvisningarna och programmen för de obligatoriska kontrollerna av vattendragen borde speci ceras och utvecklas Resultaten av de obligatoriska kontrollerna samt andra inventeringsresultat bör sammanställas i en dataportal för att förbättra tillgängligheten till undervattensdata Områdesplanering för havsområden bör utvecklas Bild: Anna Reunamo
Behov för framtida forskning: I vilken omfattning inverkar hamnverksamhet på den marina miljön? Hur sprids skadliga ämnen och vilka effekter uppstår till följd av interaktioner mellan olika ämnen i den marina miljön? Hur inverkar buller på undervattensmiljön? Utveckling av fjärranalys och modellering Långtidseffekter av grumligt vatten och sedimentering Hamn- och fartygstra kens inverkan på eutro ering Bild: Malin Ek
Lagstiftning Europeiska unionen Habitat- och fågeldirektivet (92/43/EEG; 2009/147/EG) Ramdirektivet för en marin strategi (2008/56/ EG) Vattendirektivet (2000/60/EG) Nationell lagstiftning Naturvårdslagen (1096/1996) Miljöskyddslagen (86/2000) och miljöskyddsförordningen (169/2000) Vattenlagen (587/2011) och vattenförordningen (170/2000) Lagen om förfarandet vid miljökonsekvensbedömning (468/1994) och förordningen om förfarandet vid miljökonsekvensbedömning (713/2006) Miljöskyddslagen för sjöfart (1672/2009) Lagen om vattenvårds- och havsvårdsförvaltningen (272/2011) och förordningen om havsvårdsförvaltningen (980/2011) Internationell reglering av sjöfartens miljöverkningar MARPOL-konventionen Ballast Water Management -konventionen IMOs (International Maritime Organization) andra konventioner och resolutioner som handlar om skyddandet av havsmiljön Bilder: Juha Hyvärinen, Juha Hyvärinen, Malin Ek
NANNUT är ett treårigt projekt (november 2009 augusti 2012), vars största nansiär är EU Central Baltic Interreg IV. Totalbudgeten för NANNUT är 1,3 miljoner euro. Tio organisationer längs kusten, från Kotka i öst till Stockholm i väst arbetar i projektet. Projektet koordineras av Yrkeshögskolan Novia. PROJEKTETS FINANSIÄRER ORGANISATIONER SOM VERKSTÄLLER PROJEKTET CENTRE FOR MARITIME STUDIES CENTRE FOR MARITIME STUDIES Kontaktinformation: Yrkeshögskolan Novia / Aronia Raseborgsvägen 9 10600 Ekenäs Koordinator: Sonja Jaari tel. +358 (0) 447998422 e-post: sonja.jaari@novia. www.nannut. Utförligare information nns i rapporten som publiceras på www.nannut. senast 29.2.2012. Publikationens innehåll speglar författarens åsikter och förvaltande myndighet kan inte hållas ansvarig för den information som publiceras av projektdeltagarna.