TID FÖR FÖRÄNDRAD LÖNEBILDNING

TID FÖR FÖRÄNDRAD LÖNEBILDNING EN ANALYS AV INDUSTRINS KOSTNADSLÄGE OCH KONKURRENSKRAFT EN GEMENSAM RAPPORT FRÅN INDUSTRIARBETSGIVARNA OCH TEKNIKFÖRETAGEN EN GEMENSAM RAPPORT FRÅN INDUSTRIARBETSGIVARNA OCH TEKNIKFÖRETAGEN

Förord Svensk industri är avgörande för välståndsutvecklingen i landet. Exporten domineras av de tillverkande företagen och en stor del av jobben i tjänstesektorn är beroende av en stark tillverkningsindustri. Företagen inom gruv och tillverkningsindustrin är internationellt konkurrensutsatta och kostnadsutvecklingen jämfört med i konkurrentländerna är avgörande för hur marknadsandelarna utvecklas. Därmed är det oroande att svenska arbetskraftskostnader är höga i ett internationellt perspektiv och att löneökningstakten varit högre än i många andra länder på senare år. I den här rapporten redogör vi för hur de svenska industriföretagens relativa kostnadsläge förändrats under 2000 talet och analyserar möjliga förklaringar till utvecklingen. Rapporten är författad av Johan Kreicbergs och Robert Tenselius. Stockholm i juli 2014 Per Hidesten VD Industriarbetsgivarna Anders Weihe Förhandlingschef Teknikföretagen 1

2

Innehåll Sammanfattning... 5 Utveckling av svensk konkurrenskraft... 7 Arbetskraftskostnad i Sverige och i viktiga konkurrentländer... 8 Det relativa kostnadslägets utveckling... 10 Växelkursens utveckling... 11 Ökningstakt för arbetskraftskostnaderna i lokal valuta... 12 Real ökningstakt för lön och arbetskraftskostnad... 14 Penningpolitikens påverkan på konkurrenskraften... 15 Tid för förändrad lönebildning... 18 3

4

Sammanfattning Svensk industri har tappat världsmarknadsandelar för varuexporten. Detta i likhet med de flesta utvecklade länder i takt med att den kinesiska industrin vuxit sig allt starkare. Det finns samtidigt exempel på länder som upprätthållit marknadsandelarna klart bättre än Sverige däribland Tyskland. Även Sverige skulle kunna ha en mer positiv utveckling för produktion och export. Detta förutsätter dock en lönebildning som gör att arbetskraftskostnaderna återställs till mer konkurrenskraftiga nivåer. Det svenska arbetskraftskostnadsläget inom tillverkningsindustrin ligger nu klart över nivån i de flesta konkurrentländer, däribland Tyskland. I Sverige är nu kostnaden 15 procent högre än i Västeuropa och 22 procent högre än i Euroområdet. Det är den starka svensk kronan i kombination med en längre period med högre löneökningstakt i Sverige som sammantaget gjort att kostnadsläget hamnat så högt. Under perioden 2011 till 2013 stärktes kronan sammataget med hela 9,4 procent mot euron. Under 2013 kostade en euro 8,65 SEK i snitt. Ökningstakten för arbetskraftskostnaden i Sverige var 3,2 procent per år i genomsnitt under tioårsperioden 2004 till 2013. Uppgiften avser tillverkningsindustrin och redovisas i lokal valuta. För Västeuropa var motsvarande ökningstakt 2,9 procent per år under perioden medan den var 2,7 procent i Euroområdet. Den svenska ökningstakten har alltså varit klart högre under en längre period. Betraktas istället utvecklingen realt, dvs. när inflationens ökningstakt dras bort ifrån den nominella ökningstakten, blir det ännu tydligare att ökningstakten i Sverige varit för hög under många år. En orsak till att ökningstakten för lön och arbetskraftskostnad blivit högre i Sverige är att parterna utgått från att Riksbanken skulle klara att upprätthålla sitt inflationsmål. Men inflationen har legat 0,8 procentenheter lägre än målet på 2 procent under perioden 2004 2013. Det har inneburit att reallöneökningarna blivit betydligt högre än vad som förväntades när avtalen skrevs. Om parterna hade vetat hur hög inflationen skulle bli hade de nominella löneökningarna kunnat hållas på en betydligt lägre nivå. Ett alternativ skulle kunna vara att utgå från inflationsprognoser, men inte heller prognoserna för de kommande åren är någon god utgångspunkt. Både för Sverige och för gruv och tillverkningsindustrin är det avgörande att problemen med lönebildningen åtgärdas. För dessa globalt konkurrensutsatta verksamheter är dessutom en hög räntenivå jämfört med i utlandet extra problematiskt. I ett land med flytande växelkurs som Sverige kommer en högre ränta, allt annat lika, leda till en förstärkt växelkurs och därmed sämre konkurrenskraft. Riksbankens misslyckande har alltså lett till både för höga reallöneökningar och en för hög växelkurs. Sambandet mellan reallöneökning och arbetslöshet är dessutom tydligt vilket innebär att det även ökat arbetslösheten. Denna rapport visar att det finns skäl att reflektera över ett antal faktorer. Det är troligt att den svenska kronan kommer att förbli relativt stark framöver. Svensk gruv och tillverkningsin 5

dustri kan inte upprätthålla sin konkurrenskraft med en alltför hög kronkurs. Att knyta kronan till euron på liknande sätt som till exempel Schweiz och Danmark måste övervägas. Analysen av inflationen i förhållande till inflationsmålet visar att arbetsmarknadens parter helt uppenbart inte längre kan utgå ifrån att inflationen på lite längre sikt kommer att vara 2 procent i genomsnitt. Att den reala löneökningstakten i Sverige varit alldeles för hög under en längre period innebär dessutom att åtgärder nu behövs som i praktiken leder till reallönesänkningar. Den givna åtgärden är att den nominella löneökningstakten måste vara obefintlig eller mycket låg framöver. Dessutom finns det skäl för parterna att överväga andra åtgärder. Kollektivavtalen innehåller en mängd parametrar som skulle kunna användas som verktyg för att få ner kostnadsnivån. Det handlar exempelvis om sådant som arbetstidsutnyttjande, ersättning för övertid och andra ersättningar samt avsättningar till pensioner m.m. Det bör överlag finnas möjlighet att sänka de sociala avgifterna enligt både lag och avtal. Långa avtal är i grunden bra för gruv och tillverkningsindustrin. Men i en värld där förutsättningarna förändras snabbt är det viktigt att dessa kompletteras med fler så kallade öppningsklausuler och andra avtalskonstruktioner. Öppningsklausuler innebär att de centrala kollektivavtalen utformas så att parterna på lokal nivå kan göra upp om att förändra lön och arbetstid m.m. För att gruv och tillverkningsindustrin ska kunna finnas kvar och vara framgångsrik i Sverige är det nödvändigt att konkurrensförutsättningarna i allmänhet och arbetskraftskostnadsläget i synnerhet förbättras. 6

Utveckling av svensk konkurrenskraft Det är svårt att få ett rättvisande mått på hur väl svensk gruv och tillverkningsindustri utvecklats i ett historiskt perspektiv. Marknadsandelarna har sjunkit kontinuerligt, men så har skett i de flesta utvecklade länder i takt med att industrin i Kina vuxit sig allt starkare. Sett i ett längre perspektiv har ändå de institutionella förutsättningarna förbättrats i Sverige vilket bidragit till att hålla ned kostnadsutvecklingen och därmed stärkt konkurrenskraften. Under 70 och 80 talen var såväl ökningstakten för löner/arbetskraftskostnader och inflationen klart högre än i våra viktigaste konkurrentländer. Under 80 talet var den årliga löneökningstakten 7,8 procent inom industrin i Sverige. 1 De totala arbetskraftskostnaderna ökade i samma storleksordning. Övergången till flytande växelkurs, en oberoende centralbank och ett inflationsmål på två procent i början på 90 talet bidrog till att få stopp på löne och prisspiralen. Ytterligare en bidragande faktor till att ökningstakterna kom ner på mer rimliga nivåer var skapandet av Industriavtalet och att arbetsmarknadens parter faktiskt hade tilltro till inflationsmålet. Samtidigt har alltså svensk industri ändå tappat marknadsandelar. Under 1997 var den svenska marknadsandelen av världshandeln med tillverkade varor 1,6 procent. Femton år senare var den 1,1 procent. Det är ett tapp på drygt 32 procent. Detta är som tidigare nämnts inget unikt. Länder som USA och Japan har tappat exportmarknadsandelar i ännu högre utsträckning än Sverige. Det finns samtidigt exempel på I länder som upprätthållit sina marknadsandelar betydligt bättre än Sverige. Ett sådant exempel är Tyskland. Diagram 1 Exportmarknadsandelar för tillverkade varor och för maskiner, apparater och fordon* 3% Sverige 15% -4,6% Tyskland +1,2% 2% -32,3% -36,2% 10% 1% 5% 0% 1997 2002 2007 2012 Tillverkade varor 1997 2002 2007 2012 Maskiner, apparater och fordon 0% 1997 2002 2007 2012 Tillverkade varor 1997 2002 2007 2012 Maskiner, apparater och fordon Källa: UNCTAD (The United Nations Conference on Trade and Development) * Beräknat som respektive lands export som andel av världens totala export/import för den aktuella kategorin varor. Tillverkade varor utgörs av SITC 5-8 (exklusive 667 och 68). Maskiner, aparater och fordon utgörs av SITC 7. 1 Uppgiften om löneökningstakt under 80-talet kommer från Medlingsinstitutet. 7

Klart bättre utveckling i Tyskland Den tyska exportmarknadsandelen för tillverkade varor förändrades från 10,6 till 10,1 procent mellan 1997 och 2012. Det är alltså en relativt begränsad minskning. För varugruppen maskiner, apparater och fordon har Tyskland till och med ökat marknadsandelen, medan den svenska minskat med drygt 36 procent. Skulle då inte även Sverige kunna upprätthålla sina marknadsandelar bättre? Bidragande till den mer positiva utvecklingen i Tyskland är att arbetskraftskostnaderna i landet ökat i en klart lägre takt än i Sverige. Därmed har de tyska industriföretagen haft bättre förutsättningar än de svenska att konkurrera på världsmarknaden. Internationaliseringen och kopplingen till produktivitet Givetvis är produktivitetsutveckling en faktor att beakta i denna typ av analyser. De problem som finns med fastprisberäknade nationalräkenskaper inte minst i samband med så kallad deflatering gör samtidigt att produktivitetssiffrorna inte direkt kan relateras till ökningstakten för lön och arbetskraftskostnad i respektive land. Dessutom har internationaliseringen inneburit att verksamheten i många koncerner sedan länge inte bara finns i lokalt utan runt om i världen. Svenska industriföretag har likartade produktionsanläggningar med motsvarande produktivitet i flera olika länder. Den ökade integrationen mellan anläggningarna har dessutom bidragit till att produktion relativt snabbt kan flyttas mellan olika delar av världen. Omfattande varuflöden med insatsvaror sker också mellan marknaderna inte minst eftersom företagen har globala inköpsorganisationer. Arbetskraftskostnadsläget är en av de viktigare faktorerna vid beslut om var i världen produktion ska ske. Alltså är det avgörande att Sverige kommer tillrätta med det alltför höga kostnadsläget. I nästa avsnitt analyserar vi därför hur svenska arbetskostnader utvecklats i jämförelse med våra konkurrentländer. Arbetskraftskostnad i Sverige och i viktiga konkurrentländer Trots att arbetskraftskostnaderna är en av de viktigaste faktorerna för att bedöma industrins konkurrenskraft finns det ingen aktuell statistik inom området. Vi har använt oss av uppgifter från The Conference Board (tidigare BLS). Men eftersom dessa bara finns till och med 2012 har indexserier från Eurostat och OECD samt växelkursförändringar använts för att beräkna nivån för 2013. 2 Kostnadsnivån i Sverige är 15 procent över Västeuropa och 22 procent över Euroområdet Den svenska arbetskraftskostnadsnivån tillhör de högsta i världen. En anställd i svensk tillverkningsindustri kostar 342 SEK per timme enligt uppgifterna beräknande som beskrivits ovan. Statistiken avser samtliga anställda år 2013. I Västeuropa är den genomsnittliga arbetskraftskostnaden 297 SEK per timme inom tillverkningsindustrin. Motsvarande kostnadsnivå i Euro 2 Motsvarande uppgifter presenteras även i Teknikföretagens rapport Industrins arbetskraftskostnader internationellt Teknikföretagens analys 2014. Se denna rapport för en mer detaljerad beskrivning av uppgifterna och hur de är beräknade. 8

området är 280 SEK per timme. Kostnadsnivån i Sverige är alltså 15 procent högre än i Västeuropa och hela 22 procent högre än i Euroområdet. Enbart ett fåtal länder, däribland Schweiz och Norge, har nu högre kostnadsnivå än Sverige. I Tyskland är kostnadsnivån 317 SEK per timme. Traditionellt har kostnadsnivån varit högre i Tyskland än i Sverige. Sedan 2010 har däremot det omvända gällt. Jämförs enbart själva lönen, exklusive sociala avgifter enligt lag och avtal, ser läget inte riktigt lika allvarligt ut för Sverige. För industriföretagen är det samtidigt den totala arbetskraftskostnaden som är av betydelse vid jämförelse med konkurrerande företag eller egna anläggningar i andra länder. Diagram 2 Arbetskraftskostnad och lön för samtliga anställda inom tillverkningsindustri 2013 (SEK per timme) 450 400 350 300 Total arbetskraftskostnad Lön 270 277 280 290 297 317 332 342 357 384 425 250 234 235 200 203 183 190 150 146 100 50 44 57 72 76 0 Källa: The Conference Board, International Labor Comparisons (tidigare Bureau of Labor Statistics, BLS), Eurostat och OECD, beräkningar Teknikföretagen. * De länder som KIX-viktats samman till Västeuropa (Sverige ingår ej) är Belgien, Danmark, Finland, Frankrike, Irland, Italien, Nederländerna, Norge, Portugal, Spanien, Storbritannien, Tyskland och Österrike, dvs. de länder för vika det finns LCI-data. ** Euroländerna exklusive Slovenien, Cypern och Malta har KIX-viktats samman till Euroområdet. Estland och Slovakien ingår från och med det år de blev euroländer. Eftersom KIX-vikt inte finns för Estland har landet viktats med utgångspunkt i varuhandeln med Sverige. Klart högre kostnad i Sverige än i USA, Japan och på växande marknader I USA är den genomsnittliga arbetskraftskostnaden 235 SEK per timme inom tillverkningsindustrin. Motsvarande siffra för Japan är 190. I båda dessa länder är alltså kostnadsnivån klart lägre än i Sverige. Kostnadsläget på växande marknader som Kina och Indien är minst lika relevant att analysera som länderna i diagrammet. På grund av den begränsade tillgången till statiskt för dessa länder kan vi dessvärre inte ange motsvarande uppgifter för dem som för de länder som presenteras ovan. På landsbygden i Kina och Indien är kostnaden mindre än en 9

tiondel av vad den är i Sverige. 3 I urbana områden och i multinationella företag är skillnaderna jämfört med Sverige avsevärt mindre. Det relativa kostnadslägets utveckling Eftersom internationella koncerner kan sätta upp fabriker med liknande produktivitet i olika länder kommer det vara svårt för svensk industriproduktion att vara konkurrenskraftig i längden, om arbetskostnaderna är betydligt högre än i omvärlden. Det är sammantaget den starka svensk kronan i kombination med en längre period med högre ökningstakt av lönekostnaderna i Sverige som gjort att arbetskraftskostnaden inom tillverkningsindustrin i Sverige hamnat 15 procent högre än i Västeuropa och 22 procent högre än i Euroområdet. I jämförelse med Västeuropa har kostnadsläget ökat med 10,5 procent mellan 2010 och 2013. Jämfört med Euroområdet har våra kostnader ökat med 10,8 procent. Diagram 3 Utveckling av arbetskraftskostnad per timme i gemensam valuta (SEK per timme) 400 350 Sverige Västeuropa* Euroområdet** 300 250 200 150 100 2003 2004 2005 2006 2007 2008 2009 2010 2011 2012 2013 Källa: The Conference Board (tidigare Bureau of Labor Statistics, BLS) samt Teknikföretagens kalkyl för 2013 * De länder som KIX-viktats samman till Västeuropa (exkl. Sverige) är Belgien, Danmark, Finland, Frankrike, Irland, Italien, Nederländerna, Norge, Portugal, Schweiz, Spanien, Storbritannien, Tyskland och Österrike. ** Euroländerna exklusive Slovenien, Cypern och Malta har vägts samman till Euroområdet. Eftersom KIX-vikt inte finns för Estland har landet viktats med utgångspunkt i varuhandeln med Sverige. 3 Uppgifterna om arbetskraftskostnadsnivån i Kina och Indien baseras i första hand på specialstudier för dessa länder som presenterats av amerikanska Bureau of Labor Statistics. 10

Diagram 4 Utveckling av arbetskraftskostnad per timme i gemensam valuta (SEK per timme) 450 400 350 Sverige Norge Danmark Finland Tyskland USA Japan 300 250 200 150 100 2003 2004 2005 2006 2007 2008 2009 2010 2011 2012 2013 Källa: The Conference Board (tidigare Bureau of Labor Statistics, BLS) samt Teknikföretagens kalkyl för 2013 Utvecklingen i Tyskland påverkar i betydande grad hur det svenska kostnadsläget utvecklas relativt Europa. Tills 2009 var kostnadsnivån högre i Tyskland än i Sverige. Kronans kraftiga förstärkning mot euron har därefter bidragit till att den svenska arbetskraftskostnadsnivån med god marginal passerat den tyska. Från och med 2010, när kostnadsnivån i Sverige och Tyskland var nästan identisk, har den svenska nivån relativt den tyska ökat med nästan 9 procent. Växelkursens utveckling Växelkursvariationer är det som främst förklarar de tämligen stora variationerna mellan åren åtminstone på kort sikt när kostnadsnivån för andra länder studeras i svenska kronor. Hela gruv och tillverkningsindustrins konkurrenskraft försvagas när den svenska kronan stärks. Allra värst drabbas basnäringarna med gruv, skogs och stålindustrin som har ett lågt importinnehåll i sina verksamheter. I övriga delar av tillverkningsindustrin mildras effekterna något genom att importpriserna sjunker vid en kronförstärkning. Under merparten av 2000 talet fram till 2008 var den svenska kronan relativt stabil mot euron. Under finanskrisen och särskilt under 2009 försvagades sedan kronan betydligt men den stärktes åter 2010 och fortsatte sedan att stärkas åren därefter. Sammantaget under 2011 till 2013 stärktes den med hela 9,4 procent mot euron. Under 2013 kostade en euro 8,65 SEK i snitt. Genomsnittskursen mot euron under 2000 talets första decennium var 9,31 SEK. När detta skrivs i mitten av juni 2014 har kronan försvagats något mot euron och kursen är 9,00 SEK per euro. 11

Diagram 5 Valutakursutveckling för euro i förhållande till SEK samt enligt KIX-indexet (SEK per Euro respektive index 100 = 18 november 1992) 14,00 SEK / Euro KIX-indexet 140 12,00 120 KIX-indexet 10,00 100 SEK / Euro 8,00 2003 2004 2005 2006 2007 2008 2009 2010 2011 2012 2013 2014 80 Källa: Sveriges Riksbank Det är även vanligt att växelkursutvecklingen mätas mot KIX eller TCW indexen. Växelkursutvecklingen räknat på detta sätt innebär att kronans värde mäts mot en korg av andra valutor. Skillnaden mellan de båda indexserierna är att KIX är lite bredare eftersom även växande marknader ingår. I relation till KIX indexet stärktes kronan med 9,8 procent sammantaget under perioden 2011 till 2013. Utvecklingen har varit i princip identisk för kronan enligt TCWindexet. Ökningstakt för arbetskraftskostnaderna i lokal valuta Ökningstakten för arbetskraftskostnaderna är avgörande för hur de svenska konkurrensförutsättningarna utvecklas. Genom att studera ökningstakten i lokal valuta framgår effekterna av de ökningar som förhandlas fram av avtalsslutande parter eller lokalt på företag i de olika länderna tydligare än när även växelkursförändringar beaktas. För att jämföra arbetskraftskostnaderna inom Europa brukar i första hand Eurostat Labour Cost Index (LCI) användas som källa. Det är också källan som i första hand används nedan. För enskilda länder och år är skillnaderna mellan olika källor relativt stora. Uppgifterna harmoniserar däremot bättre över tid. 12

Högre ökningstakt i Sverige än i Europa under en längre period Enligt LCI ökade arbetskraftskostnaden inom tillverkningsindustrin i Sverige med 3,2 procent per år i genomsnitt under tioårsperioden 2004 till 2013. För Västeuropa var ökningstakten 2,9 procent per år under motsvarande period och i Euroområdet var den 2,7 procent. Ökningstakten i Sverige har alltså varit några tiondels procentenheter högre under en längre period. Med effekten av ränta på ränta blir skillnaden betydande. Diagram 6 Ökning (nominellt) av arbetskraftskostnad i lokal valuta inom tillverkningsindustrin 7,0 6,0 5,0 Sverige = snitt 3,2% Västeuropa* = snitt 2,9% Euroområdet** = snitt 2,7% 4,0 3,0 2,0 1,0 0,0 2004 2005 2006 2007 2008 2009 2010 2011 2012 2013 Källa: Eurostat Labour Cost Index (LCI) * De länder som vägts samman till Västeuropa (Sverige ingår ej) är Belgien, Danmark, Finland, Frankrike, Irland, Italien, Nederländerna, Norge, Portugal, Spanien, Storbritannien, Tyskland och Österrike, dvs. de länder för vika det finns LCI-data. ** Euroländerna exklusive Slovenien, Cypern och Malta har vägts samman till Euroområdet. Estland och Slovakien ingår från och med det år de blev euroländer. Eftersom KIX-vikt inte finns för Estland har landet viktats med utgångspunkt i varuhandeln med Sverige. LCI siffror för många länder, däribland Sverige, är fortfarande preliminära för 2013. Siffran 1,3 procent redovisas för arbetskraftskostnadsökningstakten i Sverige under 2013. Den låga ökningstakten beror till stor del på att sociala avgifter enligt avtal sänktes under året. Lönens ökningstakt var samtidigt 1,8 procent enligt den preliminära LCI statistiken och högre än så enligt nationella källor. För Västeuropa var ökningstakten för arbetskraftskostnaderna 2,2 procent 2013. Den var i samma storleksordning för Euroområdet. Året dessförinnan var ökningstakten i båda dessa områden ca en halv procentenhet högre än under 2013. Den var samtidigt hela 4,8 procent i Sverige. Detta visar tydligt att det är bäst att studera utvecklingen över perioder på ett antal år. I Tyskland har ökningstakten varit jämförelse låg under en längre tid. För tioårsperioden 2004 2013 var ökningstakten 2,0 procent i Tyskland. Under 2013 ökade däremot arbetskraftskostnaden med jämförelsevis höga 2,8 procent. Eftersom stora industriländer väger tungt när länder viktas samman till exempelvis Västeuropa eller Euroområdet är den tyska utvecklingen en viktig förklaring till utvecklingen. 13

I USA har ökningstakten för arbetskraftskostnaderna varit klart lägre än i Sverige. Amerikanska Conference Board (tidigare Bureau of Labor Statistics, BLS) har i skrivande stund uppgifter till och med 2012. Under tioårsperioden 2003 till 2012 var ökningstakten 2,7 procent per år i USA. Enligt motsvarande källa för Sverige var den 3,5 procent per år under samma period. De japanska arbetskraftskostnaderna ökade enbart med 0,5 procent under perioden. Real ökningstakt för lön och arbetskraftskostnad Betraktas istället utvecklingen realt, dvs. när inflationens ökningstakt dras bort ifrån den nominella ökningstakten, blir det ännu tydligare att ökningstakten i Sverige varit för hög under en längre period. I detta avsnitt går vi över och fokuserar på lönens ökningstakt eftersom det är den som är relevant att beräkna realt med hjälp av konsumentprisindex. Tabell 1 Ökning av lön och arbetskraftskostnad räknat i lokal valuta inom tillverkningsindustrin Arbetskraftskostnad per timme Årlig ökning 2004-2013 Lön per timme Årlig ökning 2004-2013 Eurostat LCI Nominellt Nominellt Realt Belgien 2,8 2,8 0,5 Danmark 2,7 2,4 0,5 Estland 9,0 9,0 4,4 Finland 3,5 3,7 1,7 Frankrike 3,2 2,8 1,0 Grekland* -1,5-1,5-4,0 Italien 3,4 3,4 1,2 Lettland 10,8 10,9 5,3 Litauen 7,8 7,8 3,9 Nederländerna* 2,7 2,4 0,6 Norge 5,2 4,9 2,6 Polen 5,5 5,7 2,7 Portugal* 1,3 1,3-0,7 Spanien 3,2 3,2 0,6 Storbritannien 3,0 2,8 0,1 Sverige 3,2 3,3 1,8 Tyskland 2,0 2,2 0,4 Österrike 2,8 2,9 0,7 Västeuropa (KIX-viktat)** 2,9 2,9 0,8 Euroområdet (KIX-viktat)*** 2,7 2,7 0,7 Källa: Eurostat Labour Cost Index (LCI) samt inflationsuppgifter (HICP) från Eurostat. * Uppgiften för 2013 avser utvecklingen de första tre kvartalen eftersom årsdata ännu inte publicerats. ** De länder som vägts samman till Västeuropa (Sverige ingår ej) är Belgien, Danmark, Finland, Frankrike, Irland, Italien, Nederländerna, Norge, Portugal, Spanien, Storbritannien, Tyskland och Österrike, dvs. de länder för vika det finns LCI-data. *** Euroländerna exklusive Slovenien, Cypern och Malta har vägts samman till Euroområdet. Estland och Slovakien ingår från och med det år de blev euroländer. Eftersom KIX-vikt inte finns för Estland har landet viktats med utgångspunkt i varuhandeln med Sverige. 14

För att möjliggöra jämförelse används ECB:s mått HICP för inflationen (dvs. Harmonised Index of Consumer Prices). För företagen är det egentligen utvecklingen av arbetskraftskostnaderna som är mest relevant. För att studera utvecklingen av dem bör däremot i så fall producentprisernas utveckling användas för att beräkna dem i reala termer. Realt ökade lönen inom tillverkningsindustrin i Sverige med 1,8 procent per år i genomsnitt under tioårsperioden 2004 till 2013. För Västeuropa var ökningstakten 0,8 procent per år under motsvarande period och i Euroområdet var den 0,7 procent per år. För den reala utvecklingen skiljer det alltså en procentenhet mellan både Västeuropa och Euroområdet i förhållande till Sverige. Penningpolitikens påverkan på konkurrenskraften Av genomgången ovan kan vi konstatera att mycket har förbättrats i Sverige. Vi är långt ifrån tiden med skenande arbetskraftskostnadsökningar som under 80 talet. Samtidigt visar det sig att vi ändå har högre kostnadsökningar än i omvärlden En viktig faktor bakom de höga reallöneökningarna och försämringen av konkurrenskraften är den låga inflationen under de senaste åren. Riksbanken har som mål att inflationen i Sverige ska ligga på två procent. Fackföreningarna utgår ifrån att detta mål ska hållas vid avtalsförhandlingarna. 4 Diagram 7 Genomsnittlig inflation (KPI) under olika avtalsperioder Källa: SCB 4 I de ekonomiska bedömningarna inför avtalsförhandlingarna 2013 för Facken inom industrin ett resonemang om att inflationen varierar över tid. Slutsatsen av diskussionen är: Om arbetsmarknadens parter, när de sluter löneavtal skulle försöka ta hänsyn till dessa svängningar i inflationstakten skulle lönebildningen bli mycket instabil. Parterna bör istället agera som om Riksbanken når sitt inflationsmål. Med ett sådant agerande bidrar parterna till att inflationsförväntningarna håller sig runt 2 procent. 15

Inflationen under målet under en lägre tid Problemet är att inflationen under långa perioder legat klart under två procent. I diagram 7 visas den genomsnittliga inflationstakten mätt i KPI under de senaste avtalsperioderna. Sedan mars 2004 har inflation legat igenomsnitt på 1,2 procent. Det innebär att om parterna utgår ifrån att inflationsmålet ska nås blir reallöneökningarna 0,8 procent högre årligen jämfört med vad de kommit överens om. Det är endast under avtalsperioden 2010 2012 som inflationen legat över målet och då endast med ett par tiondelar. Vilken betydelse har då detta för tillverkningsindustrin i Sverige? Konkurrenssituationen gentemot produktion i andra länder avgörs i första hand av nominella löneökningar. Men eftersom fackföreningarna ofta vill garantera reallöneökningar för sina medlemmar på en godtagbar nivå innebär det att de nominella löneökningarna skulle kunna ha avtalats på en betydligt lägre nivå om parterna bara hade vetat vilket utfallet för prisökningarna skulle ha blivit. Studerar vi utfallet för lönekostnadsökningarna i tabell 1 framgår det att om de nominella lönekostnadsökningarna blivit 0,8 procentenheter lägre, hade den svenska ökningstakten legat under både snittet för Västeuropa och Euroområdet. Inflationsprognoser ger inte heller en rättvisande bild Inte heller prognoser för inflationen de kommande åren är någon god utgångspunkt att använda i avtalsförhandlingar. Problemet är att de flesta konjunkturbedömare verkar tro att inflationsmålet ska nås vilket medför att de också överskattar prisökningstakten. Konjunkturinstitutet gör regelbundet sammanställningar över de olika konjunkturbedömarnas prognoser över bland annat BNP och KPI utveckling. I diagrammet nedan har vi tagit fram ett genomsnitt av konjunkturbedömarnas KPI prognoser vid olika tidpunkter för åren 2013 2016. Prognoserna visar ett tydligt mönster. Prognoserna ett par år framåt i tiden ligger på drygt 2 procent men ju närmare det aktuella året vi kommer desto mer revideras prognoserna ned. I början av 2011 räknade prognosmakarna med att inflationen under 2013 skulle landa på 2,5 procent. Den visade sig sedan hamna runt noll. I slutet av 2011 räknade instituten med en inflation på cirka 2,5 procent under 2014. Nu räknar de flesta bedömare med att inflationen under 2014 också kommer att ligga runt noll procent. Problemet med att inflationsprognoserna överskattar den kommande inflationen är inte något nytt fenomen. Konjunkturinstitutet gjorde nyligen en analys av Riksbankens inflationsprognoser under perioden 2001 2013. 5 Där konstaterades att Riksbanken i genomsnitt överskattade KPI utfallet med en procentenhet på 24 månaders sikt. Den underliggande inflationen överskattades med 0,4 procentenheter. 5 Konjunkturinstitutet, Riksbanken har systematiskt överskattat inflationen, Konjunkturläget augusti 2013. 16

Diagram 8 Genomsnitt KPI-prognos vid olika tidpunkter Källa: Konjunkturinstitutet Konjunkturinstitutets utvärdering visade också att Riksbankens överskattning var högre än andra bedömares, vilket är extra besvärande eftersom de bestämmer styrräntan. Problematiken kring riksbankens räntepolitik och oförmågan att uppnå inflationsmålet har också uppmärksammats vi flera tillfällen, inte minst av tidigare vice riksbankschefen Lars E O Svensson. Effekter för industrin och på arbetslösheten Det finns också ett tydligt samband mellan arbetslöshet och en för hög real ökningstakt för arbetskraftskostnader/löner. Lars E O Svensson menade i en nyligen publicerad studie att Riksbanken hållit en alldeles för hög styrränta sedan 2010. 6 Han menade att styrräntan legat mellan 0,5 och 1,75 procentenheter för högt under denna period vilket inneburit att 60 000 fler blivit arbetslösa. För den konkurrensutsatta industrin är en alltför hög räntenivå extra problematiskt. I ett land med flytande växelkurs som Sverige kommer en högre ränta, allt annat lika leda till en förstärkt växelkurs och därmed sämre konkurrenskraft. Det är givetvis svårt att uppskatta hur stor effekt på växelkursen Riksbankens styrränta har haft. Under senare år har exempelvis räntesatserna på statsobligationer i olika länder påverkats mycket av den upplevda kreditrisken. Räntorna i de sydeuropeiska länderna har exempelvis legat högt på grund av de statsfinansiella problemen. Men om styrräntan under långa perioder legat kring en procentenhet högre än vad den borde göra är det högst sannolikt att detta drivit kronkursen uppåt. 6 Svensson, Lars E O, De senaste årens penningpolitik, Ekonomisk Debatt, nr 3 2014. 17

Tid för förändrad lönebildning Denna rapport visar att det finns skäl att reflektera över ett antal faktorer relaterat till att det svenska arbetskraftskostnadsläget blivit alltför högt. Växelkursens utveckling och växelkursregimen är en sådan faktor. Dessutom är frågan hur parterna bör förhålla sig till att Riksbanken inte klarar att uppfylla inflationsmålet. Det som dock är allra viktigast är dock hur parterna kan agera för att mer direkt sänka arbetskraftskostnadsläget för svensk gruv och tillverkningsindustri. Växelkursen Det är troligt att den svenska kronan kommer att förbli relativt stark framöver. Makromodeller för växelkutvecklingen har länge indikerat att kronans värde mot euron ska vara en bit under 9 kronor. Det har samtidigt visat sig vara svårt att förutspå växelkursens utveckling åtminstone på kort och medellång sikt. 7 För den tidsperiod som en avtalsrörelse utgör är det alltså mycket svårt att prognostisera växelkursutvecklingen. Parterna kan inte heller utgå ifrån att kronan åter ska försvagas utan måste agera utifrån att den sannolikt kommer att förbli relativt stark inte minst mot euron. Frågan är även om Sverige är bäst betjänt av att behålla den flytande växelkursen eller om andra modeller ska övervägas? Den danska kronan är nära knuten till euron. Växelkursen är satt till 7,46 +/ 2,25 procent. Det finns givetvis nackdelar med en sådan modell. En fördel med en koppling till euron skulle dock vara att företagen skulle slippa problematiken det innebär att inte kunna förutse förutsättningarna i samband med handel med Euroområdet dit grovt räknat hälften av varuexporten går. Även Schweiz har en modell med ett inflationsmål och ett valutakursgolv som är intressant att titta närmare på. Schweizerfrancen utsattes för ett kraftigt apprecieringstryck under finans och skuldkriserna. Den 6 september 2011 deklarerade den schweiziska centralbanken SNB att man inte längre skulle tolerera att schweizerfrancen föll under 1,20 mot euron och att man skulle köpa obegränsade mängder utländsk valuta för att hålla golvet (som sedan dess också har hållits). Inflationen och räntan Analysen av inflationen i förhållande till inflationsmålet visar att situationen inte är tillfredställande i nuläget. Avtalsförhandlingarna kan inte utgå ifrån att inflationen på lite längre sikt kommer att vara 2 procent i genomsnitt. Sannolikt skulle det vara något bättre att utgå från inflationsprognoser än inflationsmålet vid avtalsförhandlingar, men analysen visar att även prognoser är ytterst osäkra och att det finns en systematisk överskattning i dem. Ofta sägs att ett trovärdigt inflationsmål är något positivt. Men om trovärdigheten är så hög att inflationsförväntningarna ständigt ligger högre än det faktiska utfallet kommer det att leda till alltför höga ökningar av lön/arbetskraftskostnad. Att den reala löneökningstakten i Sverige varit alldeles för hög under en längre period innebär dessutom att åtgärder nu behövs som i praktiken leder till reallönesänkningar. För företagen är 7 En utförlig genomgång av svagheterna i olika modeller för att förutsäga framtida växelkursförändringar finns i Industrin ekonomiska råds rapport Industrins konkurrenskraft, växelkurs och penningpolitik som presenterades i juni 2014. 18

detta viktigt så att konkurrensförutsättningar förbättras, men det är även viktigt för jobb och sysselsättning i Sverige. Kopplingen mellan reallöneutveckling och arbetslöshet är tydlig. Parternas möjlighet att direkt sänka arbetskraftskostnadsläget Sammantaget måste parterna nu både komma till rätta med de för höga reallöneökningarna och att det svenska arbetskraftskostnadsläget är besvärande högt i förhållande till i viktiga konkurrentländer. Den givna åtgärden är att den nominella löneökningstakten måste vara obefintlig eller mycket låg framöver. Dessutom finns skäl för parterna att överväga andra åtgärder. Kollektivavtalen innehåller en mängd parametrar som skulle kunna användas som verktyg för att få ner kostnadsnivån. Det handlar exempelvis om sådant som arbetstidsutnyttjande, ersättning för övertid och andra ersättningar samt avsättningar till pensioner m.m. Det bör överlag finnas möjlighet att sänka de sociala avgifterna enligt både lag och avtal. Långa avtal är i grunden bra för gruv och tillverkningsindustrin. Men i en värld där förutsättningarna förändras snabbt är det viktigt att dessa kompletteras med fler så kallade öppningsklausuler och andra avtalskonstruktioner. Öppningsklausuler innebär att de centrala kollektivavtalen utformas så att parterna på lokal nivå kan göra upp om att förändra lön och arbetstid m.m. Det är avgörande att problemen med lönebildningen och det allt för höga arbetskraftskostnadsläget hanteras. För svenskt välstånd och för jobb och sysselsättning i landet är det viktigt med en konkurrenskraftig och framgångsrik industri. För att gruv och tillverkningsindustrin ska kunna finnas kvar i Sverige är det alltså nödvändigt att konkurrensförutsättningarna i allmänhet och arbetskraftskostnadsläget i synnerhet förbättras. 19