Natt i farleden Rapportsammandrag Tarja Hakola Jussi Konttinen Arbetshälsoinstitutet 2015
2 (7) Bakgrund och syfte Lotsnings- och transportarbete är psykiskt och fysiskt belastande, oregelbundet skiftarbete. Arbetet utförs under alla tider på dygnet och året. Målet med projektet Natt i farleden var att utreda arbetsbelastningen och återhämtningen hos Finnpilot Pilotage Ab:s lotsar och kutterskötare, med särskild fokus på skiftsystemets inverkan på arbetshälsan och arbetsförmågan. Metoder Lotsarnas och kutterskötarnas arbetsförhållanden och praktiska arbetsinnehåll undersöktes genom observation under besök på arbetsplatserna och intervjuer med de anställda och cheferna. Arbetstidsergonomin analyserades med hjälp av arbetstidsbokföring som visade när arbetet utförts och hur länge det varat. Undersökningen utfördes vid åtta stationer och i den deltog sammanlagt tio lotsar och åtta kutterskötare, var och en under två arbetsveckor. Genom en enkät om skiftarbete (Barton m fl 1995) utreddes bra och dålig praxis i arbetstidsarrangemangen och deras inverkan på det fysiska, psykiska och sociala välbefinnandet. Resultaten granskades per yrkesgrupp, lotsningsområde och åldersgrupp och utifrån arbetserfarenhet inom lotsning. I fältmätningarna undersöktes belastning, stress och återhämtning samt skiftarbetets inverkan på sömn och vakenhet i arbetet. Stress och återhämtning undersöktes genom mätning av funktionen i de två centrala systemen för stressanpassning. Med hjälp av hjärtfrekvensvariabilitet analyserades det autonoma nervsystemets tillstånd, i synnerhet kroppens återhämtning under sömn, och med hjälp av mätningar av kortisol och amylas i saliven undersöktes den hormonella och ämnesomsättningsrelaterade stressen som förmedlas av hjärnbihanget och binjurarna (Chandola m fl 2010). Dessutom analyserades med hjälp av hjärtfrekvensvariabilitet även energiförbrukningen vid fysiskt belastande arbetsuppdrag (Smolander m fl 2011). De fysiologiska mätningarna utfördes både under arbetsveckan och den lediga veckan: hjärtfrekvensmätningarna sammanlagt under tre dygn och hormonmätningarna i saliven under två dygn. Med hjälp av en aktigraf registrerades den fysiska aktivitetsnivån för analys av sovtid och sömnkvalitet under arbetsveckan och den lediga veckan. De som deltog i undersökningen antecknade all sovtid och upplevd sömnkvalitet i en sömndagbok med en halv timmes noggrannhet varje dag. De antecknade också när de började och slutade arbeta, hur pigga de kände sig i början och slutet av arbete och hur vanlig/ovanlig arbetsdagen varit. Dessutom utvärderade de fritiden med avseende på både kvantitet och kvalitet. Tröttheten undersöktes med hjälp av sömn- och vakenhetsmätningar
3 (7) (Dawson & McCulloch 2005), förhållandet mellan sömn och vakenhet återspeglade den objektiva trötthetsnivån. Material I vår 2014 undersöktes lotsarnas och kutterskötarnas arbete vid sex stationer (Gråhara, Emsalö, Kemi, Uleåborg, Åbo-Utö och Saimen) och lotsförmedlingsverksamheten på Skatudden. En enkät om skiftarbete gjordes i maj juni 2014. Den elektroniska enkäten skickades till alla 298 lotsar och kutterskötare. Enkäten besvarades av 194 personer (65 %), av vilka 123 var lotsar (inkl. en lotsålderman och ålderman för lotsningsområdet) och 71 kutterskötare. Av de som svarade var 99 procent män och medelåldern bland alla var 50 år (intervall 23 64 år). Fältmätningar utfördes på sammanlagt 19 stationsplatser från augusti 2014 till januari 2015. Tillräckligt omfattande fysiologiska mätdata erhölls från 73 deltagare, av vilka 42 var lotsar och 31 kutterskötare. Materialet bestod av sammanlagt 220 hjärtfrekvensmätdygn och 145 salivprovsdygn. I mätningen av sömn och vakenhet deltog 45 lotsar och 32 kutterskötare. Det blev totalt 1 221 mätdagar, av dem 744 arbetsdagar, och totalt 755 arbetsskift under dessa. Antalet lediga dagar uppgick till 433. Mätdagarna fördelades jämnt på veckan. Antalet sömnperioder uppgick till 1 216, av vilka över hälften på stationen och en tredjedel hemma. Resultat Trafikrelaterade och geografiska faktorer avgör hur uppföljningen av prestationer med avseende på lön och arbetsmängd har organiserats. Trafikens oförutsägbarhet var en gemensam faktor överallt, även om förutsägbarheten var större på vissa platser. Det fanns många olika problemfaktorer, t.ex. isförhållanden och gränsformaliteter, men vakten kan också variera i hög grad på en och samma station. Graden av självbestämmande i arbetsarrangemangen varierade, likaså lotsförmedlingens roll. De intervjuade ansåg att det är bra att ha möjlighet att själv sköta sina arbetsarrangemang, men att det samtidigt orsakar mycket arbete för såväl lotsarna som kutterskötarna, beroende på området. Majoriteten av enkätdeltagarna ansåg att relationerna till arbetskamraterna var mycket eller relativt goda, och inga stora skillnader mellan yrkesgrupperna eller områdena framkom. Hälften av de som svarade upplevde att de vid behov får stöd och hjälp av chefen. Detta varierade beroende på området. Enkätdeltagarna ansåg att lotsens arbete är mer psykiskt än fysiskt belastande. De intervjuade upplevde inte den fysiska belastningen som särskilt problematisk, förutom i dåligt väder på grund av vibration och stötar. Denna fysiska belastning var störst för kutterskötarna. Under hydrokopterperi-
4 (7) oden är den fysiska belastningen något större än vid öppet vatten. Inom vissa områden utgjorde bilresor en anmärkningsvärt stor del av arbetet, ofta långa resor nattetid på dåliga vägar. Utifrån de fysiologiska mätningarna var den fysiska belastningen i genomsnitt relativt låg, men uppvisade belastningstoppar som återkom några gånger om dygnet. Enkäten visade att de största stressfaktorerna i arbetet för bägge yrkesgrupperna var brist på personal, oförutsägbara tidtabeller och chefens ledningssätt, för lotsarna väderleksförhållanden och för kutterskötarna brist på uppskattning och samarbete på arbetsplatsen. Mätningarna av hormonell stress visade att medelvärdena för kortisol per dygn och på kvällen var högre än genomsnittet, och att förhöjda kvällsvärden var klart mer frekventa än normalt, även i jämförelse med många andra skiftarbetsundersökningar. Resultaten från de fysiologiska mätningarna under den lediga veckan låg inte heller till alla delar på normal nivå. Det fanns alltså tecken på anhopning av stress. Enkätdeltagarnas egen uppskattning av sin nuvarande arbetsförmåga var i genomsnitt 8,0 (på skalan 0 10, Tuomi m fl 1998). Kutterskötarna uppskattade i genomsnitt sin arbetsförmåga något högre än lotsarna. Anmärkningsvärt var att nästan en tredjedel av lotsarna och en fjärdedel av kutterskötarna upplevde att arbetsförmågan försämrats. Den yngsta åldersgruppen hade den bästa arbetsförmågan, men uppskattningen av arbetsförmågan sjönk tydligt med antalet lotsningsår. Lotsarnas arbetstid innebär den faktiska tid som använts till lotsning. Bland lotsarna varierade veckoarbetstiden enligt arbetsbokföringen mellan 15 och 38 timmar och ett pass varade i genomsnitt 3 timmar, allt från en halv timme till 6 timmar. Kutterskötarnas arbetstid omfattar arbetstiderna i alla uppdrag. Bland kutterskötarna var veckoarbetstiden i genomsnitt 41 timmar och ett pass varade i genomsnitt 3 timmar, allt från en halv timme till 9 timmar. Utifrån mätningarna i arbetet var arbetstiden i genomsnitt 5 timmar, allt från en halv timme till nästan ett dygn. Arbetstiden från arbetets början till arbetets slut ansågs allmänt vara lämplig, likaså antalet på varandra följande arbetsdagar och lediga dagar. Arbetsskiften enligt arbetstidsbokföringen började eller slutade i 14 28 procent av fallen sent på natten eller tidigt på morgonen. I mätningarna klassificerades arbetstiderna på basis av tidpunkten för arbetets början och slut till dagarbete (kl. 6 21) och nattarbete (kl. 21 6). Andelen dagskift var 59 procent och andelen nattskift 41 procent, vilket avvek från bokföringen. Majoriteten av enkätdeltagarna var nöjda med systemet "en vecka arbete en vecka ledigt" och upplevde att de kan påverka lösningen av problem i arbetstidsarrangemangen och att deras personliga önskemål beaktas i sammanhanget. Majoriteten av enkätdeltagarna ansåg också att dygnsvilan under arbetsveckan var lämplig. En tredjedel ansåg att den var för kort. I mätningarna uppskattades den lediga tiden under arbetsveckan vara tillräcklig och i genomsnitt av hög kvalitet. Kutterskötarna gav fritidens tillräcklighet och kvalitet bättre betyg än lotsarna.
5 (7) Nästan hälften av lotsarna och över hälften av kutterskötarna ansåg att arbetstidsarrangemangen var ett stort eller ganska stort problem med tanke på välbefinnandet. Möjligheterna att påverka de dagliga arbetstidsarrangemangen ansågs små i bägge yrkesgrupperna. Av enkätdeltagarna uppskattade hälften att både deras vakenhet och sömn avvek från det normala. Detta fenomen framkom både i arbetet och under fritiden. Enkätdeltagarna uppskattade sin sovtid till cirka 7 timmar under arbetsdagar och 8 timmar under lediga dagar, allt från 4 till 10 timmar. Den uppmätta sovtiden var i genomsnitt 6 timmar, dvs. kortare än normalt och också kortare än uppskattningen. Variationerna i sovtiden var stora och sömnperioderna varierade från mindre än en halv timme till nästan 14 timmar. Sovtiden var klart längre under lediga dagar, med en skillnad på upp till 2 timmar. På basis av dagboken uppskattade deltagarna själva i genomsnitt att deras sömnkvalitet var relativt god eller åtminstone måttlig. Aktigrafmätningarna visade att sömneffektiviteten och rastlösheten under sömnen i genomsnitt var normala. Hjärtfrekvensvariabilitet visade på en normal sömnkvalitet under dygnets längre sömnperioder. Den variabel som beskriver det autonoma nervsystemets balanstillstånd under hela dygnet låg dock klart mer på sympatisk tonus, dvs. stressreaktioner, än normalt. Detta tyder på att varken den återhämtande sömnen eller de korta sömnperioderna utöver den längre sömnperioden var tillräckliga. Enkäten visade att sömnstörningar var vanliga under arbetsveckan: insomnande och uppvaknande var ofta eller ständigt problematiska och sömnen osammanhängande, och problemen framhävdes i samband med nattarbete. Men sömnstörningarna försvann inte heller helt under lediga dagar eller semester. I enkäten uppgav lotsarna fler avvikelser i vakenhet och sömn än kutterskötarna. Varken enkäten eller mätningarna visade på någon skillnad mellan yrkesgrupperna i fråga om sovtider. I mätningarna uppgav kutterskötarna något fler sömnstörningar och kraftigare trötthet i arbetet än lotsarna. Hälften av enkätdeltagarna upplevde ofta eller ständigt kraftig trötthet i samband med nattarbete och en tredjedel uppskattade att tröttheten påverkar deras arbetsprestationer. Nästan hälften av deltagarna sade sig vara trötta även under fritiden. I slutet av arbetet var trötthetsnivån "alarmerande" (kraftig sömnbrist) för en femtedel av deltagarna, "problematisk" för en fjärdedel och "normal" för hälften. Förhållandet mellan sömn och vakenhet var i genomsnitt positivt under arbetsdagarna. De individuella skillnaderna var stora, vilket tyder på att situationen inte alltid var positiv: som kortast var sovtiden mindre än 3 timmar när arbetet inleddes och den totala vakenhetstiden nästan 17 timmar när arbetet avslutades, vilket innebär att förhållandet mellan sömn och vakenhet var negativt. Skillnader i trötthetsnivåerna på grund av yrkesgrupp eller sömn under dagen förekom inte.
6 (7) Den subjektiva uppskattningen av vakenhet var i genomsnitt pigg när arbetet inleddes och något lägre när arbetet avslutades och varierade i bägge fallen från mycket pigg till mycket sömnig. I nattarbete var vakenhet betydligt lägre än i dagarbete, både vid arbetets början och arbetets slut. Vid arbetets början kände sig 6 procent mycket trötta, vilket betyder att trötthet inverkade negativt på säkerheten (Åkerstedt m fl 2014). I slutet av arbetspasset var vakenhet normal hos majoriteten, medan 15 procent upplevde kraftig trötthet. Den egna uppskattningen av vakenhet var klart mer positiv än den kalkylerade trötthetsnivån. Gruppjämförelserna visade inte på någon klar enskild orsak till den sjunkande vakenhet, utan uppskattningarna varierade. Kraftig trötthet upplevdes mest i slutet av nattskift och efter arbetspass på över 12 timmar. Inga skillnader framkom mellan yrkesgrupperna i fråga om vakenhet, men vid arbetets slut var lotsarna tröttare än kutterskötarna. Granskning av resultaten Att arbetstiden förläggs till nattens timmar, dvs. normal sovtid, är den främsta orsaken till trötthet och arbetstidsbelastning, eftersom nattarbete föregås av otillräcklig sömn och lång vaka och man arbetar på natten när trötthet är som störst. Denna situation är en klar riskfaktor även inom lotsningen. En annan betydande orsak till arbetstidsbelastning är arbetstidens längd. Det finns en risk för överbelastning även med korta enskilda arbetspass pga. att arbetsskiften länkas ihop och arbetstiden och/eller återkommande korta lediga pass därmed anhopas. Dessutom utförs vid sidan av den egentliga lotsningen uppdrag som inte framgår av arbetstidsbokföringen. Orosmomenten på basis av enkätresultaten är bristfällig sömn och därav följande trötthet i arbetet i synnerhet nattetid, och även den upplevda försämrade arbetsförmågan. Med tanke på arbetshälsan och säkerheten ska man se till såväl arbetsmiljön (sovmiljön), arbetstagaren (levnadsvanorna), arbetsarrangemangen (rytmen i arbete och vila) och arbetsgemenskapen (antalet anställda). De trötthetsnivåer som utföll på basis av sömn och vakenhet ligger på riskgränsen under hela en tredjedel av arbetsdagarna. Man sover för lite under arbetsveckan vilket leder till att man inte är utvilad när arbetet inleds. Den egna uppskattningen av vakenhet verkar optimistisk i jämförelse med kalkyleringen av trötthetsnivån. Arrangemangen för arbete och vila bör förbättras, eftersom säkerhet och hälsa har ett direkt samband med arbetstidsarrangemang och återhämtningsmöjligheter. Resultaten av de fysiologiska mätningarna visar att arbetet stör funktionen i de organsystem som hör samman med stress och återhämtning. Återhämtningen från arbetet kan i bästa fall klassificeras som måttlig och det är viktigt att hitta metoder för att åtgärda detta. De fysiologiska mätningarna avslöjar dock inte med det aktuella materialet vilka faktorer i arbetet det är som orsakar stress och hindrar återhämtning, inte heller vem som ingår i riskgruppen.
7 (7) Sömnstörningar har också samband med levnadsvanor och hälsobeteende. Viktkontroll, sunda matvanor och regelbunden motion har positiva effekter för sömnkvaliteten och kroppens förmåga att anpassa sig och återhämta sig från stress. Med tanke på hälsan torde den rekommenderade miniminivån 8 9 MET för uthållighet vara tillräcklig för att klara de fysiska kraven i arbetet. Därtill måste man se till att muskelkonditionen, balansen och spänstigheten är tillräckliga. Referenser Barton J, Costa G, Smith L, Spelten E, Totterdell P, Folkard S (1995) The standard shiftwork index: A Battery of questionnaires for assessing shiftwork related problems. Work & Stress, 9, 4-30. Chandola T, Heraclides A, Kumari M (2010) Psychophysiological biomarkers of workplace stressors. Neuroscience and Biobehavioral Reviews, 35(1), 51 57. Dawson D, K McCulloch (2005) Managing fatigue: It s about sleep. Sleep Medicine Reviews, 9, 365-380. Smolander J, Ajoviita M, Juuti T, Nummela A, Rusko H (2011) Estimating oxygen consumption from heart rate and heart rate variability without individual calibration. Clinical Physiology and Functional Imaging, 31(4), 266-71. Tuomi K, Ilmarinen J, Jahkola A, Katajarinne L, Tulkki A (1998) AFM-indexet. En metod att bedöma och uppfölja arbetsförmågan. Institutet för arbetshygien, Helsingfors. Åkerstedt T, Anund A, Axelsson J, Kecklund G (2014) Subjective sleepiness is a sensitive indicator of insufficient sleep and impaired waking function. Journal of Sleep Research, 23, 240-252.