Båtar Anna-Karin Siegfrids, 26960, Richard Fant, 30494, Toni Valkeakari, 30503 Segelbåt J/22 Det finns flera typer av segelbåtar, kölbåt, joller, katamaran och trimaran. J/22 är en kölbåt och standardmåttet är 6,86meter lång och 2,44meter bred. Cockpiten är över 2meter lång. J/22 rymmer 4-6 personer. Denna båttyp passar bra för nybörjare eftersom den är lätthanterlig och säker dessutom sägs den vara omöjlig att stjälpa. Båten har en köl som väger närmare 500kg, kölens uppgift är att se till att båten inte välter och att hindra båten att gå i sidled när den kryssar. En segelbåt utan köl kallas jolle.
Kanadensare Kanadensare är en typ av kanot som är utvecklad av nordamerikanska indianer. En kanot är en båt som har både en spetsig för och akter, hit hör kanadensare såväl som kajaker. Till skillnad från kajaken är kanadensaren en öppen kanot som paddlas med en enbladig paddel. Paddelns längd skall anpassas efter egen kroppslängd och höjden på kanotens sitsar. Det finns olika typer av kanadensare som har olika egenskaper, för att hitta just den rätta typen av kanadensare bör man tänka på i hurudana vatten man vill paddla. För paddling i bäckar, åar och sjöar passar en kanadensare med rak köl, flat botten och fyllig stäv. Vidare passar en kanadensare med krum köl, rund botten och spetsig stäv för paddling i forsar och skärgårdar. Egenskaperna på båten är anpassade för de yttre förhållandena som båten utsätts för, vågor, vind och dyl. Det finns olika sorters kanadensare, tvåmans - kanadensaren är den vanligaste. Måtten på denna är: längd ca 450-525cm, bredd 80-90cm och vikt 30-40kg. Alla konstruktionssätt och byggnadsmaterial är tillåtna, man måste dock bygga kanadensaren symmetriskt efter sin längdaxel. Styrbart roder eller annan anordning som påverkar kursen får inte användas. Kajak En kajak är en kanot med en eller flera täckta sittbrunnar. Kajaken härstammar från nordkalotten(alaska, Kanada, Grönland och Sibirien) där kajaker har använts för jakt och fiske i tusentals år. I dagens läge används kajak främst för friluftsliv och för tävling. I en kajak sitter man på en sits i botten av kajaken, med benen utsträckta framför sig. Det finns både enmans och tvåmans kajaker. Vissa kajaker har ett roder som man reglerar med hjälp av fötterna. För att komma framåt i en kajak används en tvåbladig paddel, längden på paddeln mäts utgående från din egen
kroppslängd. En vanlig mät regel säger att paddeln skall nå från fotsulan till den uppsträckta handen. Kajaken är bättre lämpad för hav och öppet vatten än den vindkänsliga kanadensaren. Traditionellt byggda kajaker har en stomme av trä- eller aluminium delar medan man numera bygger kajakerna i glasfiber eller plast. Kajakens längd och form varierar, utseendets variation berättar för oss vilken typ av vatten den bäst lämpad för. Oavsett båttyp, simkunskap och omgivningen skall flytvästen ALLTID användas! Paddlings- och seglingstekniker Patrik Forsman 31351, Tomas Smedman 31291, Jonatan Käld 31267 Paddlingsteknik Det finns 2 olika sorters paddel sorter, platt och vingpaddel. Skillnaden mellan dessa två är att man med vingpaddeln måste skjuta armen mer eller mindre vinkelrätt framför bröstet som leder till att bålrotationen får den att gå i en båge över båten. Med plattpaddel skjuts armen i kanotens färdriktning. Vingpaddeltekniken innebär att paddeldraget avslutas en bit från kanoten. De kanotister som var duktiga med den klassiska tekniken var ej längre lika framgångsrika. Det finns flera olika stilar som passar olika individer. En teknik är att avsluta draget långt ifrån båtskrovet. Den tekniken fungerade bra för vissa, men det finns andra kanotister som har en annan stil, men paddlar lika snabbt. Det är därmed omöjligt att säga att en stil är den bästa. Slutligen handlar
det om att finna bästa möjliga grepp i vattnet och låta musklerna återhämta sig lite efter varje paddeltag. Paddeldrag med vingpaddel riktar sig ut från skrovet medan paddeldraget med plattpaddel åker längs med skrovet. Med en vingpaddel minskas turbulensen kring bladet eftersom den har ett profilerat blad. Återhämtningsfas Under återhämtningsfasen är paddelskaftet horisontellt i nivå med skuldrorna. Dragarmen är helt utsträckt medan den andra armen är böjd och armbågen hänger ner en bit. Kroppen skall vara avslappnad i denna fas. Återhämtningfasen innebär även att kroppen får en behövlig micropaus. Den innebär att kroppen stannar upp något för att återhämta sig. Ifall micropausen utelämnas drabbas kanotisten snabbare av mjölksyra i musklerna. Sträckfas Efter återhämtningsfasen sänks den främre armen ner mot vattnet därmed den påskjutande handen höjs något och är i ögonhöjd. Det är viktigt att den främre armens skuldra också sänks under sträckfasen. Isättningsfas Paddelbladet träffar vattnet med ca 35 till 45 graders vinkel relativt vattenytan sett från sidan. Den sträckande armen behålls rak medan armen sänks mot vattenytan. Den påskjutande handen förs sakta framåt medan paddel förs ner i vattnet. Isättningsfasen kan liknas med att man försöker ljustra en fisk. Gripfas När bladet är helt under ytan går den framåtdrivande kraften från noll till maximal. Benet på samma sida som dragarmen börjar trycka på fotstödet. Första dragfasen Sett från sidan är nu paddelskaftet vertikalt. Under dragfasen är maximalkraft anbringad på paddeln då dragarmen drar paddeln bakåt tillsammans med överkroppens rotation. Dragarmen
drar paddelbladet nära skrovet och paddeldraget förlängs genom bålratation. Påskjutsarmen bör när den rätats ut hållas vinkelrätt mot bröstkorgen och båltationen trycker armen framför sig i en båge fram till att paddeln lyft ur vattnet i avslutningsfasen. För att ej förlora kraft får påskjutningsarmen ej röra röra sig för snabbt framåt. Andra dragfasen Dragarmen rör sig bakåt, bålen roterar och benet på dragsidan trycker på fotstödet så att benet börjar rakna. Höften på dragsidan rör sig bakåt och tillför därmed ytterligare rotation. Motstående höft skjuts framåt så att benet böjs och därmed är påskjutningssidan färdig för att påbörja dragfasen. Höftrotationen får kanoten att kränga mot dragsidan vilket gör att kanoten gungar från sida till sida under paddling. Gungningen minimeras genom att även trycka på påskjutarsidan. En viss gungning kan ändå medföra bättre rotation och kraft. Här får man testa sig fram. Dragarmen måste konstant vara lätt böjd under dragfasen för att hålla draghanden ovan vattenytan. Paddelbladet kommer naturligt röra sig ut från skrovet då bladkonstruktionen är sådan. När draghanden når höften kommer ytterligare drag ej tillföra betydande kraft i kanotens färdriktning. Kanotisten måste således avsluta paddeldraget rent och snabbt. Avslutningsfas Under avslutningsfasen lyfter dragarmens underarm paddelbladet till skuldernivå genom att böja armen och därmed hamna i Återhämtningsfasen. Det är inte axeln som lyfter bladet ur vattnet utan enbart armen. Påskjutararmen är helt rak och i axel/ögonhöjd när paddelbladet lämnar vattnet. Notera att bålen skjuts över på motsatt sida från paddeln för att balansera kanoten. Rörelsen påbörjas redan i första dragfasen, men blir riktigt uppenbar i denna fas då båda armarna och paddel är på samma sida om kanoten. Kanotisten har nu utfört ett helt paddletag och kan därmed utföra ett nytt paddletag, men på motsatta sidan. Seglingsteknik Kryssa är att med en segelbåt ta sig fram snett mot vinden (normalt 30-60 grader från vinden beroenden på båttyp och förhållande, en vanlig familjesegelbåt klarar oftast runt 45 grader). Seglet trimmas till en vingprofil som skapar ett övertryck på dess lovartssida (d.v.s. den sida
där vinden kommer ifrån) och ett undertryck på dess läsida. Den resulterande kraften vill dra båten snett framåt. kölen eller centerbordet minskar båtens avdrift så att den i huvudsak rör sig rakt fram. Båtens fart blir hygglig men eftersom båten rör sig mer eller mindre sick-sack mot vinden kommer den att behöva tillryggalägga ungefär 35-50% längre sträcka. När man åker med vinden, kallas det att länsa, eller segla läns. Man ska då släppa ut skotet så mycket att bommen nästan är rakt ut åt sidan. Om man länsar kan man ibland behöva falla så mycket att vinden kommer in från andra sidan. För att göra det måste man gippa. När man gippar faller man först kraftigt. Man kan sen då i mindre båtar och i jollar, precis innan vinden får tag i seglet igen, rycka över seglet för hand genom att dra i skotet. När vinden sedan fått tag i seglet släpper man ut skotet igen och seglar vidare. Att styra båten från vindriktningen kallas att falla, eller falla av. Om man har rätt skotat och faller av för att fortsätta i den nya riktning, ska man släppa ut skotet. Se till att du inte faller för mycket bara, då kan du få en ofrivillig gipp. Utrustning för segling och paddling Minna Sahlberg, 31288, Jenny Sjöblom, 31290, Ronja Quagraine, 31285 Det är bra att ha så lite utrustning med sig som möjligt, d.v.s. bara ta med sig det nödvändigaste. Men som nybörjare kan det vara svårt att veta vad som verkligen är viktigt att ha med sig, och då packar man med sig även sådant man tycker att kan vara bra att ha. Grundutrustning - Flytväst - Kapell till kajaken - Karta och kompass - Matsäck och dricka - Vind- och vattentäta kläder. Kläder enligt väder - Vattentät väska / plastpåse - Paddel, öskar (om du är och paddla) - Kniv, rep - Toapapper
- Extrautrustning - Byteskläder - Mössa, keps - Solglasögon, solkräm - Handskar - Förstahjälp utrustning - Mobiltelefon Det är viktigt att hålla koll på hur mycket packningen väger, eftersom man kan bli tvungen att bära den. Källa: www.kanotguiden.com/xsutrust/utrustn.htm 13.9.2007 Båtvett Säkerhet på vattnet Jessica Nylund, 31278 Åsa Hudd 31258 Alltför många omkommer i onödan till följd av att de faller överbord från små båtar i lugna vatten. Den största gruppen utgörs av män i 60-79 års åldern som saknar flytväst. Nio råd för en säkrare båtfärd 1. Använd alltid flytväst! 2. Sitt alltid ner i båten och placera dig så att den är i balans! 3. Var inte fler personer i båten än vad den är avsedd för! 4. Byt bara plats i båten om det är absolut nödvändigt och då en i taget! 5. Stanna vid båten om du faller i vattnet! 6. Ha alltid något mellan dig och den nödställde, "den förlängda armen". 7. Om du ska rädda en nödställd, ta upp henne i aktern på båten! 8. Ropa bara på hjälp om du är i nöd! 9. Vifta långsamt med båda armarna över huvudet och åt sidorna om du behöver hjälp! 10. Alkohol hör inte hemma på sjön! 11. Vid dåligt väder ska man helst stanna på land! Du kan aldrig helt försäkra dig om att inte drabbas av en olycka om du ger sig ut på sjön, men du kan se till att ha rätt utrustning och att vara förberedd så att du vet hur du ska agera om det händer. Simkunnighet är kanske den viktigaste faktorn för en god vattensäkerhet. Flytväst När du ska ut och segla, paddla eller fiska är det viktigt att du använder flytväst.
Även om du kan simma är risken att du grips av panik stor om vattnet är kallt eller om det är långt till land. En bra flytväst ska vara märkt med CE, vilket betyder att den har testats och anses säker. Det är också viktigt att man använder en flytväst som är avsedd för din vikt. På många flytvästar finns en visselpipa, vilket är bra för att höras om man har fallit i vattnet. Det är dock viktigt att man inte blåser i den om man inte behöver hjälp. Det är också viktigt att man använder flytvästen rätt. Alla spännen och snören ska vara fastspända. Det kan vara farligare att ha en för stor flytväst och använda den på fel sätt än att inte alls ha en. Navigering Emma Myrevik-Lampa, 31274, Heidi Kuusisaari, 31266 När man navigerar d.v.s vid framförandet av en farkost bestämmer man position, kurs och fart samt planerar sin rutt. Det är centralt för varje sjöfarare att kunna bestämma sin position, d.v.s veta var man är. Beroende på förutsättningarna kan man använda olika verktyg och metoder för att fastställa sin position. Sjökort och kompass hjälper en att styra till sjöss Kompassen är indelad i 360 där nord är 0 eller 360, ost är 90, syd är 180 och väst är 270. Med hjälp av en linjal och gradskiva tar du ut i sjökortet den kurs du vill styra. En kurs (rättvisande kurs, K) är vinkeln mellan meridianen och båtens långskeppslinje. När du skall styra efter kompass mellan två punkter tar du ut kursen så här: Lägg linjalen mellan A och B på sjökortet, lägg gradskivan utmed linjalen och förskjut gradskivan till närmaste meridian. Korset på gradskivan skall ligga exakt över meridianen. På gradskalan kan nu två kurser avläsas. Kursen mellan A och B i det o här exemplet är 56 och kontrakursen är 236. Numera finns det elektroniska sjökort av god kvalitet att tillgå på marknaden för den som antingen har en PC ombord eller en s.k sjökortsplotter. Båda två kan kopplas samman med GPS, som ger möjlighet att lägga ut båtens position på sjökortet. Man kan även koppla in
radar, vilket ger möjlighet att lägga ut landkonturer och fartyg på sjökortet. En nackdel med elektroniska sjökort generellt är att man är beroende av att elektroniken fungerar. Fart, tid och distans Avstånd och sträckor (distanser) mäts på sjön i nautiska mil (M). 1 M är 1 852 m. Distanser mäter du på sjökortet med hjälp av kortets (lodräta) latitudskalor och en passare. Ta ut t. ex. 1 M på latitudskalan och "gå" med passaren mellan punkterna. Du kan också göra tvärt om, sätt passarens spetsar på de två punkterna och läs sedan av mot latitudskalan. På sjön anges farten i knop. 1 knop är lika med 1 M per timme. Båtens fart mäter man med en logg eller tillryggalagd distans. Med vissa givna ingångsvärden kan du med en enkel räkneoperation få fram fart, tid eller distans enligt följande exempel. Vilken fart? M x 60 tid i min. Vilken distans? knop x min. 60 Hur lång tid? M x 60 knop Bäring och pejling Vinkeln mellan nord (0 ) och riktningen till ett föremål kallas bäring. Bäringen till ett siktat föremål bestäms genom pejling. Det enklaste sättet att pejla är att styra rakt mot föremålet och avläsa kompassen, bäringen är då lika med kursen. Man kan också använda en särskild pejlkompass. När man då pejlar två föremål i direkt följd får du två bäringar. När dessa läggs ut i sjökortet får du en skärningspunkt vilken är ditt läge. Om man räknar med ca 5 fel så får man en rätt så rimlig position. Denna metod kallas krysspejling. Källor: http://www.sjofartsverket.se/templates/sfvxpage 1251.aspx http://sv.wikipedia.org/wiki/navigation