Satinsjuka 2009 skrev en student på Gents universitet (Belgien) en avhandling om satinmarsvin och, vad som då var känt som, OD. Vi deltog i studien och våra satiner undersöktes. Röntgenbilder studerades, blodprov togs, histologiska undersökningar (studera vävnad i ljusmikroskop eller elektronmikroskop, översättarens anm.) av benprov gjordes och datortomografier gjordes. Datortomografierna visade en minskad benmassa och benet såg bräckligt och skört ut. Benmärgen var nästan försvunnen. Detta är en datortomografibild av ett normalt ben: Corticaal bot= kortikalt ben Mergkanaal= märg Det här är en datortomografibild på ett satinmarsvin med satinsjuka. Man kan se hålen i det massiva benet och att märgen är nästan helt borta. Det finns även mikrofrakturer i det massiva benet. 1
Den här datortomografibilden visar ett satinmarsvin med måttlig satinsjuka (vänster) och ett satinmarsvin med svår satinsjuka (höger). Som man kan se finns det inte mycket kvar av benmärgen. Det här är en röntgenbild på ett friskt icke-satinmarsvin. Ett tunt men hårt och massivt ben omsluter den mjuka och sköra benmärgen. 2
Det här är en röntgenbild på ett satinmarsvin med långt gången satinsjuka. Man kan se att märgen är nästan helt borta, benet är skört och det finns hål i benet. Resultatet är ett väldigt skört ben som lätt får frakturer. I ett försök att skapa solida ben, blir det bentillväxt på utsidan av benen och i synnerhet runt lederna kan man se att den normala formen av benet nästan är borta. Den här typen av ben har en tendens att brytas av i små fragment. Dessa benfragment kommer att vandra runt i leden och orsaka obehag och smärta. Benet har inte bara förtjockats på utsidan utan även på insidan vilket ger ett minskat utrymme för benmärgen vilket i sin tur leder till en minskad produktion av nytt blod och ett försvagat immunsystem. 3
På nästa röntgenbild (satinmarsvin med mycket långt gången satinsjuka) kan man tydligt se tillväxten av oanvändbart, bräckligt och skört ben kring knä- och höftlederna. På detta satinmarsvin var även frambenen och käkarna påverkade vilket kan ses på nästa röntgenbild. 4
Blodprov togs på ca 18 satinmarsvin och 3 icke-satiner. Alla blodprov från satinmarsvin visade på förhöjda halter av alkaliskt fosfatas (ALP) vilket tyder på bland annat skelettsjukdom. Obduktioner gjordes och benen på de drabbade marsvinen såg helt annorlunda ut jämfört med på friska marsvin. Normala ben har en enhetligt vit färg men i detta fall hade de drabbade benen en grå färg. Det fanns även någon form av hålrum i benen. Vävnadsundersökningar gjordes på delar av benen och resultaten bekräftade fynden vid obduktionerna. Slutsatsen av denna studie var att satinsjukan har många likheter med Pagets sjukdom. Denna sjukdom finns hos människor men har även beskrivits hos ormar och en apa. Vävnadsundersökningar är det bästa sättet att diagnostisera Pagets sjukdom och det var vad som gjordes på satinmarsvinen i denna sjukdom. Röntgenbilderna och blodproven pekar också i denna sjukdoms riktning. I den mänskliga formen av Pagets sjukdom finns en genetisk faktor och så är förmodligen även fallet hos satinmarsvin. För några år sedan talade man om OD (osteodystrofi) hos satinmarsvin, men resultatet av denna studie gör det tydligt att det inte är rätt namn för tillståndet. Därför kallar vi det numer för satinsjuka. Nyligen gjordes ännu en obduktion och även några blodtester och dessa bekräftade ännu en gång att denna sjukdom har många likheter med Pagets sjukdom. Vi håller fortfarande på med studien och kommer att fortsätta röntga mm.. Nyligen kunde vi även bekräfta något annat som vi befarade hos satinmarsvin med satinsjuka. Satiner som har sjukdomen kan få patologiska frakturer. Det innebär att benen går av på grund av sjukdomen och inte på grund av trauma såsom ett fall från hög höjd. En icke-satin men en fraktur på tibia (skenbenet) anlände till vårt hem och vi lät röntga honom. Man kan tydligt se frakturen: 5
Sex veckor senare togs en ny röntgenbild på samma marsvin och det syntes tydligt att benet hade läkt helt. Vi hade även ett satinmarsvin som kom till oss på grund av att hon inte längre använde ett av sina bakben. En röntgenbild togs och det syntes tydligt att det fanns en fraktur. Man kan även tydligt se håligheterna i benen ett resultat av framskriden satinsjuka. Ägarna var säkra på att marsvinet inte hade fallit eller varit utsattför något annat trauma som skulle ha kunnat orsaka frakturen, så vi fick anta att det var en patologisk fraktur. När vi röntgade marsvinet hade symptomen funnits där i ungefär två veckor och det var tydligt att det inte gick att se någon nyformation av ben. 6
Sex veckor senare togs en ny röntgenbild och det bekräftade våra värsta farhågor, det fanns ingen nybildning av ben överhuvudtaget. Satinmarsvin lider alltså inte bara av patologiska frakturer, frakturerna kan inte heller läka igen. Det finns fortfarande många frågetecken kring satinsjukan och de flesta av dessa kommer inte att bli besvarade inom en snar framtid. Vad som har varit tydligt ett tag nu och som har bekräftats av dessa tester är att det verkligen finns ett problem med satinmarsvin. Med all sannolikhet lider dem av en sjukdom som liknar Pagets sjukdom hos människor. Denna sjukdom leder till mycket obehag och smärta för de drabbade marsvinen. Nedan följer ett antal datortomografibilder: Från vänster: icke-satin (6 mån), satin med begynnande satinsjuka (4 år), satin med långt gången satinsjuka (2 år) 7
Icke-satin (6 mån) Satin med begynnande satinsjuka (4 år) Satin med långt gången satinsjuka (2 år) Desiree Riemersma-Soentjens (http://www.satijncavia.nl) Översättning till svenska: Sophie Eberhorn 8