Kays måndagstips Nr 24 Den 26 nov. 2012 Välkomna till det 24:e inspirationsbrevet. Repetera: All förändring börjar med mina tankar. Det är på tankens nivå jag kan göra val. Målet med den här kursen är mycket enkelt. Målet är att oftare kunna må bra. Det absolut viktigaste för att oftare kunna må bra är att sakta förstå att jag väljer mina känslor. Vi skall närma oss detta den här veckan. Tänk om det faktiskt är sant att jag i ögonblick efter ögonblick väljer mina känslor? Först ett litet exempel: När jag ser röran av alla skor i hallen kan jag välja att tänka: Gud vilken himla röra! Kan ungarna aldrig någonsin lära sig att Den tanken skapar en viss slags känsla. Eller kan jag välja att tänka: Underbart! Tack och lov att ungarna är hemma i kväll! Och den tanken skapar naturligtvis en helt annan känsla. I det här exemplet är det tydligt att jag kan välja olika sätt att tänka. Tanken kommer före känslan. Alltså verkar det vara så i exemplet - att jag väljer mina känslor. Obs! Detta betyder inte att du inte kan begära att alla ställer sina skor snyggt i hallen. Om det är det du önskar. Exemplet är bara till för att visa att en viss tanke skapar en viss känsla. Och en annan tanke skapar en annan känsla. Vi skall se mer på detta. En fantastisk sak att lära sig är att sluta skylla på de andra, för att jag känner alla de känslor jag just nu känner. Dvs kunna se att jag har ansvar för de känslor jag känner. Eller med andra ord kunna se att det är jag som i varje situation väljer de tankar som skapar mina känslor. Alltså förstå att jag väljer mina känslor. Vi tar det sakta och steg för steg. Nästa gång du är upprörd, förbannad, störd eller irriterad, påminn dig stilla om följande: Jag kan pröva att se på det som gör mig upprörd på ett annat sätt. Detta är sannerligen inte alltid lätt att se. Och är inte det att begära för mycket av en människa? Ibland när man är förbannad har man ju inte alls lust att se situationen på ett annat sätt. Det första vi behöver sakta börja förstå, är att vi ytterst sällan är upprörda av de skäl vi just i stunden tror att vi är. Att det är så är kanske en av de allra mest användbara insikter som finns. Vi har stött på den här meningen tidigare. Den är oerhört viktig att förstå. Jag är ytterst sällan störd/irriterad/förbannad av de skäl jag tror. De flesta av oss är vana vid, och ofta helt säkra på, och också lärda att tänka, att de andra är orsak till min irritation, min upprördhet och min ilska. Vi har lärt oss säga: Han gör mig så förbannad! Eller: Det beror på henne att jag är så arg nu. Eller hörde vi ofta detta som barn: Det är ditt fel att mamma är så ledsen nu! Etc etc. Vi har nog alla varit där. Vi fick skulden för att någon kände som den kände. Eller gav vi själva någon skuld för att vi kände som vi kände.
Orsaken till att vi kände det vi kände låg (trodde vi) någonstans utanför oss själva. Om bara han/hon hade varit på ett annat sätt, så hade allt varit bättre för mig. Man vill gärna hålla fast vid att det är de andra som gör att jag känner alla de olyckliga känslor jag känner. Om bara han hade sagt hej på ett hyggligare sätt, hade jag känt mig gladare. Om bara barnen hade skött sig bättre idag på morgonen, hade jag mått mycket bättre idag! Var och en inser att det sättet att tänka håller kvar en människa i ett tankesystem som gör henne till offer. Det tankesystemet kallar jag för egots tankesystem. Det är viktigt att förstå hur egot fungerar. Egot är den del av mig som alltid försöker lösa alla mina inre problem genom att skylla på någon annan. Egot vill aldrig att jag skall utvecklas. Egot vill aldrig att jag skall se inåt på mig själv. Egot vill aldrig att jag skall vara en ansvarstagande person. Egot löser alla mina inre problem av rädsla, dåligt självförtroende, litenhet, brist på tolerans, brist på nyfikenhet, brist på acceptans, brist på förmåga att vara kärleksfull genom att skylla på de andra. Dvs hitta orsaken till mina olyckliga och upprörda känslor på någon eller något utanför mig. Hjälp! Oj oj! Vem har inte varit där? Jag har själv många gånger ropat: Du gör mig så förbannad! Jag har själv många gånger i förtvivlan sagt: Hon gör mig så irriterad! Det tog många år innan jag sakta, ja mycket sakta, kunde börja pröva att ta till mig sanningen. Sanningen är att det är jag själv som gör mig förbannad. Ingen annan. Sanningen är att det är jag själv som gör mig irriterad. Ingen annan. Att jag blir förbannad eller irriterad just i en viss situation beror naturligtvis på hur jag väljer att tänka om den andra personen och om händelsen. En annan person skulle kanske tänka helt andra tankar om den personen och om händelsen och genom det få helt andra känslor. När jag själv blir irriterad och störd, hjälper det mig ibland att tänka på hur någon jag beundrar och ser upp till skulle hantera en liknande situation som den jag nu själv står i. Genom ett sådant tankeexempel kan jag få hjälp att se att en annan person verkligen skulle kunna välja att tänka helt andra tankar. Och genom att välja helt andra tankar också få helt andra känslor! Det vill säga vara i stånd att faktiskt välja andra känslor. Pröva den här veckan att sakta vänja dig vid det jag kallar för det stora paradigmbytet : Jag väljer mina känslor. Jag väljer mina känslor, eftersom det är jag som väljer de tankar som skapar mina känslor. Vi kan se på ett annat exempel. Efter en föreläsning om just detta (olika saker man kunde bli irriterad på) fick jag en gång ett brev från en pensionerad lärarinna. Hon skrev: Jag kom på en sådan bra störning. Jag blir alltid så irriterad när jag ringer någon upprepade gånger och det hela tiden tutar upptaget. Då tror jag att den andra bara sitter och pratar skit!!! Ja det är ett bra exempel! Den lärarinnan var inte störd av de skäl hon trodde. Den orsak hon hittar på till sin störning är att någon i andra änden sitter och pratar skit. Detta vet hon ju inte något om. Är det verkligen sant att den andra sitter och pratar skit? Kan hon vara absolut tvärsäker på att det är helt sant att den andra sitter och pratar skit? Naturligtvis inte. Tanken att den andra sitter och pratar skit är en ren fantasi. Ett eget påhitt. Något den pensionerade lärarinnan fick för sig, medan hon sitter och väntar med telefonen i handen.
Men varför blir hon störd för att det tutar upptaget? Vi kan bara gissa. Kanske blir hon störd av vad den här situationen väcker upp i henne. Att ringa till någon och inte genast bli mottagen kan kanske upplevas som att bli avvisad och förkastad. Och att bli avvisad är för många av oss det absolut värsta som finns. Att som barn bli avvisad (inte bli mottagen) var alltid förenat med stor smärta. Att bli avvisad som barn kändes nästan som en fråga om liv eller död. När det tutar upptaget kommer lärarinnan omedvetet i kontakt med något från det förflutna. Kanske påminns hon om den starka smärta som är kopplad till olika minnen av att inte bli mottagen. Den smärtan vill hon absolut inte bli påmind om. Istället väljer hon att projicera (lägga ut = överföra) sitt eget problem på någon utanför sig själv. Hon hittar på (får för sig) att den andra sitter och pratar skit. Hon ger alltså den andra skulden för de känslor hon kommer i kontakt med. Detta är en projektion. Projektionen gör att hon kan slippa se inåt på sig själv. Det som gör henne upprörd är ju inte att det tutar upptaget! Det som gör henne upprörd är hennes egen tolkning av situationen dvs att bli avvisad och förkastad. Allt detta sker blixtsnabbt. Man kan säga att lärarinnan väljer känslan av att vara avvisad. Någon annan som råkar ut för att det tutar upptaget kanske tänker helt andra tankar. Kanske tänker den att personen i andra änden har något viktigt som den behöver prata med någon om. Kanske har den andra ringt sjukakuten för att ett av hennes barn mår illa och har hög feber. Kanske sitter den andra själv och väntar på att få komma fram och tala med någon läkare eller sjuksyster. Dessa tankar skapar självklart helt andra känslor hos den som hör att det tutar upptaget i en telefonlur. Det är värt att upprepa: Lärarinnan var inte störd av de skäl hon trodde. Hon var inte störd för att någon satt och pratade skit i andra ändan av telefonen. Det var vad hennes ego hittade på som orsak till hennes irritation. Egot är uppfinningsrikt. Orsaken till hennes störning fanns inte att söka utanför henne själv. Orsaken till hennes störning fanns djupt inom henne. Påminn dig ofta om detta: Egot försöker lösa alla problem genom att söka efter orsaken till problemet utanför oss själva. ***** Pröva den här veckan att dagligen ha med dig de två meningarna: Jag väljer mina känslor. Jag väljer mina känslor, eftersom det är jag som väljer de tankar som skapar mina känslor. Ha med dig de två meningarna på en liten lapp. Läs dem då och då. Pröva att vänja dig vid dem. Diskutera dem gärna med dina vänner. Detta var allt för denna gången. Jag önskar dig lycka till. Känn dig som vanligt fri att sprida den här veckans övning till dina vänner och alla dina vänners vänner. Är det första gången du stöter på inspirationsbrevet och känner dig nyfiken på att få dem i fortsättningen? Gå in på hemsidan www.kaypollak.com och anmäl dig som prenumerant. De kommer sedan via mailen helt gratis. Har du missat de tidigare lektionerna kan du också hitta dem på min hemsida. Det är bara att gå in där och printa ut dem. Allt gott till dig hälsar Kay Pollak