Qulturum Rapport Ökat patient-, brukaroch anhöriginflytande samt ökad delaktighet i vården för patienter med psykisk sjukdom Margit Ferm Kjell Lindström Primärvårdens FoU-enhet 2009:6
Författare: Margit Ferm Ordförande NSPH i Jönköpings län Kjell Lindström Primärvårdens FoU-enhet Landstinget i Jönköpings län
Sammanfattning Regeringen gav i mars 2007 NSPH i uppdrag att medverka till att implementera patienters, brukares och anhörigas erfarenheter och kunskaper i vård, behandling, omsorg och stöd till patienten/klienten samt att bilda regionala/lokala NSPH. Genom detta uppdrag fick NSPH uppgiften att kartlägga och utveckla metoder för patient-, brukar- och anhöriginflytande. Det nybildade lokala NSPH i Jönköpings län beslöt att söka få till stånd ett projekt tillsammans med vårdcentraler i länet. En av ledamöterna i NSPHs arbetsutskott, Margit Ferm, kontaktade i juni 2007 chefen för Primärvårdens FoU-enhet i landstinget Jönköpings län, Kjell Lindström. Tillsammans utarbetade man en prel. projektplan och bjöd in intresserade vårdcentraler. Vårdcentralerna i Nässjö, Huskvarna och Öxnehaga anmälde sig och deltog aktivt i att vidareutveckla projektet i samarbete med NSPH, FoU-enheten och en representant från Socialstyrelsens NU!- enhet. En lång rad idéer diskuterades men inriktningen blev att utforma och testa två former av vårdkontrakt med syfte att förbättra uppföljning och följsamhet vid depression hos yngre. Pilotprojekt med olika inriktning genomfördes vid två av vårdcentralerna under 2008. Vid den tredje vårdcentralen skulle man inrikta sig på att effektivisera vården för patienter med psykisk ohälsa som haft många vårdkontakter. Bl.a. planerades en satsning på förebyggande hälsoinformation. Detta projekt kunde tyvärr ej genomföras. NSPH genomförde 2008 och 2009 en enkätundersökning riktad till medlemmar i de olika patientföreningarna. Syftet med enkäterna var att kartlägga hur man upplevde kontakten med vårdcentralerna och att identifiera områden för förbättring. Härutöver genomfördes en uppskattad inspirationsdag och projektet presenterades i massmedia och vid en lång rad konferenser. Pilotprojekten på vårdcentralerna visade att ett vårdkontrakt vid depressionsbehandling innebär stora fördelar men att det måste utformas så att det inte kräver alltför mycket extra resurser. Arbetet fortsätter med att vidareutveckla metoden. Enkätundersökningarna besvarades av 331 medlemmar. Man pekade på viktiga förbättringsområden. Det framkom också att många var nöjda och upplevde delaktighet i vården även om resultaten var sämre än vid de patientenkäter som genomförs regelbundet vid vårdcentralerna. Detta kan bero på att patienter med psykisk ohälsa har svårare att komma fram och bemöts annorlunda jämfört med patienter med somatisk sjukdom. Vår konklusion blir att det är angeläget att hitta metoder som förbättrar tillgänglighet, delaktighet och uppföljning av patienter som söker för psykisk ohälsa. Upprättandet av Vårdkontrakt kan vara en metod som förbättrar vården vid depression. Vid metodutveckling för dessa patientgrupper är vårdpersonal och patienter/närstående viktiga samarbetspartners.
Innehållsförteckning SAMMANFATTNING... INNEHÅLLSFÖRTECKNING... BAKGRUND...1 NSPH...1 PRIMÄRVÅRDEN...2 ALLMÄNNA REFLEKTIONER UTIFRÅN ETT NATIONELLT PERSPEKTIV...2 NÅGRA PERSONLIGA REFLEKTIONER...3 PROJEKTORGANISATION...5 SYFTE OCH FRÅGESTÄLLNINGAR...6 SYFTE...6 FRÅGESTÄLLNINGAR...6 DETTA HAR VI GENOMFÖRT...6 1. VÅRDCENTRALSPROJEKTEN...6 1.1 Öxnehaga vårdcentral i Jönköping...6 1.2 Nässjö vårdcentral...10 1.3 Rosenhälsans vårdcentral, Huskvarna...12 2. ENKÄTER TILL MEDLEMMAR I FÖRENINGARNA...12 3. STIMULANSDAGAR OCH ÖVRIGA AKTIVITETER...16 DISKUSSION...17 HUR GÅ VIDARE?...19 KONKLUSION...20 REFERENSER...21 BILAGOR 1. Projektplan inkl delprojektplanerna för vårdcentralerna Öxnehaga, Nässjö och Rosenhälsan 2. Vårdkontrakt Öxnehaga 3. Flödesschema Nässjö 4. Vårdkontrakt Nässjö 5. Enkätformulär medlemsundersökningarna 6. Kommentarer enkätundersökningen 2008 7. Kommentarer enkätundersökningen 2009 8. Program Kick off april 2008
Bakgrund NSPH Anders Milton, psykiatrisamordnaren, bjöd 2004 in representanter för 15 intresseorganisationer till samarbete med Psykiatrisamordningen. Samarbetet löpte enkelt och organisationerna insåg snabbt att det var mera som förenade än skiljde dem åt. De bestämde sig därför att fortsätta samarbetet även efter det att Psykiatrisamordningen lämnat sitt slutbetänkande i slutet av november 2006. Man tog sig namnet NSPH (Nationell Samverkan för Psykisk Hälsa) och 13 patient-, brukaroch anhörigorganisationer anslöt sig till nätverket på nationell nivå. Regeringen gav i mars 2007 NSPH i uppdrag att medverka till att implementera patienters, brukares och anhörigas erfarenheter och kunskaper i vård, behandling, omsorg och stöd till patienten/klienten samt att bilda regionala/lokala NSPH. Genom detta uppdrag har NSPH fått uppgiften att kartlägga och utveckla metoder för patient-, brukar- och anhöriginflytande. NSPH ska säkra att såväl erfarenheter hos personer med egen erfarenhet av psykiatrisk problematik och vård tas till vara, som erfarenheter hos anhöriga. Syftet med NSPHs verksamhet är att verka för - att organisationerna som företräder patienter, brukare och anhöriga inom psykiatrisk hälso- och sjukvård samt i kommunernas verksamheter för personer med psykiska sjukdomar och funktionshinder utvecklar former för ett fungerande samarbete inom gemensamma områden. - att enskildas och gruppers delaktighet och påverkan på den egna livssituationen främjas genom ökat inflytande över vård- och omsorgsverksamhet. - att samhällets utbud anpassas och utvecklas efter patienternas, brukarnas och anhörigas behov och önskemål. - att stigmatisering minskar. - att kvaliteten av hälso- och sjukvårdens och socialtjänstens verksamheter förbättras och säkras. I juni 2007 bildades, först i landet, NSPH i Jönköpings län av fyra organisationer. Samarbetet startade som ett nätverk och flera anslöt sig. I början av 2009, då NSPH ombildades till en ideell förening, fanns nio medlemsorganisationer med. När NSPHs arbetsutskott arbetade med verksamhetsplanen för perioden 2007-2009 diskuterades hur vi skulle kunna medverka till förändringar så att våra medlemmar i de olika organisationerna skulle märka att det blev en förändring ute i kommuner och landsting, kom tanken upp om ett projekt som involverade vårdcentraler. Vi konstaterade att det skulle vara på primärvårdsnivå eftersom de flesta har kontakt med primärvården. Arbetsutskottet beslöt därför att söka få till stånd ett projekt tillsammans med vårdcentraler. En av ledamöterna i arbetsutskottet, Margit Ferm, kontaktade i juni 2007 chefen för Primärvårdens FoU-enhet i Jönköpings läns landsting, Kjell Lindström. Han hade tidigare bjudit in SPES att ingå i de arbetsgrupper som tog fram förslag till vårdprogram för dels behandling av depression och dels för suicidprevention. Han blev mycket intresserad och så startade planeringen. Projektet blev ett av dem som NSPH satsade på och tog med i verksamhetsplanen för 2007 2009. Det nybildade NSPH i Jönköpings län fick i 1
uppdrag av arbetsutskottet att driva projektet med inriktning på förändringsarbete på vårdcentraler framför allt för patienter med psykisk ohälsa. Delaktighet och inflytande stod i fokus. En referensgrupp utsågs med representanter för de ingående tre vårdcentralerna, NSPH i Jönköpings län, alla medlemsorganisationerna har ingått i referensgruppen, samt en representant för Socialstyrelsens NU!-enhet. Medlemsorganisationerna medverkar i resp. delprojekt med två representanter per vårdcentral. Primärvården Hösten 1995 inbjöd Landstingets kansli i Jönköpings läns landsting, hälso- och sjukvårdsavdelningen samt Länssjukhuset Ryhovs psykiatriska klinik och Jönköpings kommun representanter för patient-, brukar- och anhörigorganisationer till ett samarbete som pågått sedan dess. Primärvården har hittills inte ingått i detta samverkansarbete. Primärvården möter de flesta patienter med psykisk ohälsa. Därför är det ytterst viktigt att den vården kan ges med större kunskap, flera olika behandlingsformer och med kontinuerlig uppföljning. Hittills har patient-, brukar- och anhörigorganisationerna sällan varit involverade i denna verksamhet. Det är önskvärt att vårdcentraler i Jönköpings läns landsting engageras i att medverka till att utveckla patient-, brukar- och anhöriginflytandet på vårdcentralsnivå. En del vårdcentraler har i samverkan med primärvårdens FoU-enhet tidigare samarbetat med pensionärsorganisationerna (PRO och SPF) för att öka de äldres inflytande över vården. Vissa av de erfarenheter som erhållits genom detta samarbete har även prövats i detta projekt. Samtliga 32 vårdcentraler inom länet informerades om projektet och erbjöds att delta. Fem av dem blev ordentligt intresserade. Samtidigt som detta projekt skulle starta pågick eller planerades ett flertal andra projekt som omöjliggjorde ytterligare projektengagemang för flertalet av vårdcentralerna. Bl.a. har det omvälvande och tidskrävande Cosmicprojektet, övergång till ett nytt datajournalsystem inom primärvård och sjukhusvård, sjösatts under den här tiden. Tre av de intresserade vårdcentralerna kom med i projektarbetet. Det antalet visade sig vara lagom, projektledningen hade nog inte klarat av att driva projektet med fler deltagare. För primärvårdens del var det positivt att starta ett samarbete med det nybildade NSPH i Jönköpings län. Allmänna reflektioner utifrån ett nationellt perspektiv Susanne Rolfner Suvanto har representerat NU!-enheten och Socialstyrelsen och ingått i projektets referensgrupp. Hon säger så här: Vårdcentralsprojektet har ett unikt perspektiv. Unikt på så sätt att det handlar om ett vardagsnära utvecklings- och förbättringsarbete som utgår ifrån drivkraft och initiativ hos patient-, brukar- och närståendeorganisationer inom det psykiatriska området. Alltfler personer med psykisk ohälsa återfinns i primärvården. Primärvården är den första linjens hälsooch sjukvård för framförallt personer med lättare och medelsvåra depressions- och ångesttillstånd. Men även andra människor med psykiska sjukdomar och 2
funktionsnedsättningar har kontakt med primärvården bl.a. när det gäller fysiska sjukdomar och hälsofrågor. I gruppen långtidssjukskrivna finns det också en inte obetydlig del av psykisk ohälsa. I all vård och behandling är bemötande, information, delaktighet och vikten av att se människan i sett sammanhang betydelsefullt. Men kanske ännu viktigare när ohälsan är psykisk. Det sociala nätverket är viktigt både i den akuta fasen men också för tillfrisknandet och för återhämtningen. Närstående har också ett eget behov av stöd och information om patientens tillstånd och behandling. Det har blivit allt tydligare att det finns ett stort behov av att uppmärksamma behovet av kompetens och arbetssätt hos primärvården för att möta patienter med psykisk ohälsa. På nationell nivå har det under flera år pågått ett arbete med att ta fram nationella riktlinjer för ångest- och depressionssjukdomar. Det arbetet har legat väl i tiden för detta lokala/regionala projekt. Under arbetets gång har det utifrån mitt nationella perspektiv varit intressant att se hur företrädare för organisationer och företrädare från profession kommit sig alltmer samman. När det varit kämpigt för professionen med förändringar och personalbyten har organisationernas representanter kunnat stå för stabilitet och kontinuitet. Det har också varit möjligt att se en maktförskjutning som inneburit ett gemensamt ansvar och ett delat lärande. Några personliga reflektioner Att så snabbt satsa på ett engagerande projekt, där personal från vårdcentraler, Primärvårdens FoU-enhet och Socialstyrelsens NU!-enhet tillsammans med representanter för NSPH i Jönköpings län bildade en referensgrupp för att gemensamt söka förbättra behandlingen för patienter med psykisk ohälsa, framför allt depressioner var mycket stimulerande. Aldrig hade vi tidigare varit med om att ha ett delat projektledarskap, chefen för Primärvårdens FoU-enhet och ordföranden i NSPH i Jönköpings län. Samarbetet fungerade så lätt och enkelt. Till att börja med skrev representanterna för NSPH minnesanteckningarna till dess en av primärvårdscheferna erbjöd sig skriva. Allt fungerade så enkelt och det fanns en uttalad gemensam önskan att åstadkomma en förändring och förbättring. Annika Sköld Landberg berättar så här: Jag var inte RSMH:s representant vid starten av NSPH utan kom med i nätverket efter cirka ett halvt år. Ett av de första mötena jag var med på var på Huskvarna vårdcentrum med vårdcentralsprojektet. Susanne Rolfner Suvanto från Socialstyrelsen inledde med att, utifrån sitt perspektiv, beskriva tankarna med projektet. Jag minns att det fanns en entusiasm kring bordet och att många stimulerande tankar utväxlades. Eftersom jag känner medlemmarna inom RSMH väl, och vet att det finns många synpunkter på vårdcentralernas verksamhet, tyckte jag att det skulle bli intressant att bli delaktig i det här projektet. Det är ju också så, att om man mår psykiskt dåligt är det vårdcentralen man i första hand ska vända sig till. Det kräver att det finns kunskap bland personalen, både om sjukdomar men också om psykiskt funktionshindrade personer så att det blir ett bra bemötande av patienten. När projektet sedan fortsatte har det varit värdefullt att erfarenheter från såväl brukare, patienter, närstående och profession har samlats. Det är först när vi lär känna varandra som vi kan förstå varandra bättre. 3
Paul-Ragnar Melin, som är engagerad i IFS, Schizofreniföreningen, berättar att han har sin huvudsakliga erfarenhet av psykiatrisk vård i samband med vård och rehabilitering av personer, som drabbats av psykoser. Genom detta projekt har en annan patientgrupp och primärvården kommit i centrum. Det har för honom varit oerhört stimulerande att möta de deltagande vårdcentralernas representanter och ta del av deras kunnande och engagemang. I sin ofta mycket ansträngande arbetssituation har de tagit in projektets brukarperspektiv och visat prov på både nytänkande och flexibilitet. Det inger hopp! Många av SPES medlemmar har eller har haft kontakt med primärvården, då depression ofta är en sjukdom hos suicidala människor. Att vårdcentralerna satsar på bättre behandling och bemötande av dessa patienter är något vi vet behövs och är livsviktigt. Det har varit stimulerande att på så jämlik nivå kunna diskutera, utveckla och följa upp hur ändrade arbetsmetoder bidrar till bättre tillfrisknande och återvunnen hälsa och livsglädje. Att representanter för vården har ett förtroendefullt samarbete med FoU enheten och Socialstyrelsen tar vi för givet, när nu även patienter, brukare och anhöriga bjuds in till detta samarbete har en förändring skett i samhället. Detta trodde jag inte var möjligt. Måtte flera inom vården vilja arbeta på detta sätt, säger Synnöve Bohman. RFHL var inte representerat i vårdcentralsprojektet från start och en frågeställning om hur man kan förbättra information och delaktighet i läkemedelsanvändningen hade varit med i diskussionen vid tidigare möten men blev tyvärr inte aktuell för projektet. Deltagandet i projektet har varit stimulerande, intressant och lärorikt i mötet med människor från olika verksamheter och organisationer, och att genom dessa entusiastiska möten över gränserna tillsammans ha fått ta del av nya tankar och modeller för en bättre kvalité i behandling och bemötande för individens återhämtning och läkning. Till sist: Det är stort att patient-, brukar och anhörigorganisationerna genom samverkan med Socialstyrelsen, FoU-enheten och primärvården genomfört detta projekt, avslutar Lena Brandt Johnson. Projektet har inneburit en möjlighet att driva ett vardagsnära utvecklingsarbete i samarbete med landstingets FoU-enhet, som arbetar med att stödja och stimulera forsknings- och utvecklingsarbetet inom primärvården, samt med Socialstyrelsen. Samarbetet har gett en möjlighet att utveckla vården, säkra att evidensbaserade metoder används och att patient-, brukare- och närstående står i centrum. Kjell Lindström, chef på primärvårdens FoU-enhet: Vi som arbetar i primärvården vet att patienter med psykisk ohälsa ofta har svårare att ta sig fram och få de insatser som de skulle behöva. Kontinuitet, uppföljning och bemötande är andra sidor av vården som inte alltid fungerar optimalt för denna patientgrupp. Därför välkomnar vi projekt där vi får arbeta tillsammans med brukare och anhöriga för att förbättra vården. Vi i vården är ovana vid detta arbetssätt men vi upptäcker snart de stora fördelar det innebär. Patientföreningarna som består av patienter och anhöriga har stor erfarenhet av hur vården uppfattas av brukaren och har haft många kloka och konstruktiva förslag till förbättringar som vi vårdpersonal fått hjälp att se och upptäcka. Vi i vården behöver lyssna betydligt mer på de vi är till 4
för! T.ex. Volvo arbetar naturligtvis kundorienterat på ett helt annat sätt än vi i sjukvården. Detta projekt har visat att det går och att det också är ett trevligt och effektivt arbetssätt. Jag hoppas att vi får möjlighet att starta upp många fler projekt av denna typ! De projektansvariga från Nässjö vårdcentral Hejko Schlesinger, distriktsläkare och Carina Nielsén, sjuksköterska var i början skeptiska och ifrågasättande till ytterligare ett projekt som skulle ta tid och kraft. Deras skepsis vändes sedan till ett genuint engagemang. Verksamhetschefen på Nässjö vårdcentral, Marianne Jansson, menar att ur ledningssynpunkt är det viktigt att chefen är tydlig och tillåtande, är med och skapar tid samt coachar medarbetarna. Genom teamsamverkan och vårdplan skapas struktur och möjlighet att använda olika professionernas kompetens och ge acceptans för ett ändrat arbetssätt. Projektorganisation Projektplanen arbetades fram under hösten 2007 och fastställdes vid referensgruppsmötet i januari 2008, se bilaga 1. Projektledningen har bestått av Kjell Lindström chef för Primärvårdens-FoU enhet och distriktsläkare vid Öxnehaga vårdcentral i Jönköping samt Margit Ferm ordförande för NSPH i Jönköpings län och ledamot i nationella nätverket av NSPH och dess arbetsutskott. I referensgruppen har följande deltagit: Namn Margit Ferm projektledning Kjell Lindström projektledning Annika Sköld Landberg Carina Odin Lars B Melin Paul-Ragnar Melin Maria Lindgren Elisabeth Olsson Marie Hansen Magnus Berndtzon Marianne Jansson Eva Hultberg Susanne Rolfner Suvanto Synnöve Bohman Lena Brandt Johnson Hejko Schlesinger Carina Nielsen Bodil Elofsson Maria Bjarnehall Arbetsplats/organisation NSPH/SPES Primärvårdens FoU-enhet, Öxnehaga vårdcentral, läkare NSPH/RSMH Rosenhälsan Huskvarna, distriktssköterska NSPH/SPH NSPH/IFS Rosenhälsan Huskvarna, verksamhetschef NSPH/Attention Öxnehaga vårdcentral, distriktssköterska Nässjö vårdcentral, läkare Nässjö PVO, verksamhetschef Rosenhälsan Huskvarna, kurator Socialstyrelsen NSPH/SPES NSPH/RFHL Nässjö vårdcentral, läkare Nässjö vårdcentral, sjuksköterska Öxnehaga vårdcentral, sjuksköterska NSPH/Föreningen anorexi/bulimikontakt Referensgruppen har haft nio sammankomster. Den första träffen var den 24 september 2007 och den sista och avslutande den 16 november 2009. 5
Syfte och frågeställningar Syfte Att patienter, brukare och anhöriga tillsammans med vården utvecklar och testar rutiner som ökar inflytandet på vården. Att utveckla och testa metoder och hjälpmedel som ökar den enskilde patientens delaktighet i vården. Frågeställningar Vilka nya rutiner kan öka patienternas inflytande på vårdens organisation? Vilka praktiska metoder kan öka den enskilde patientens och anhöriga/närståendes delaktighet i vården? Hur kan man förbättra information och delaktighet i läkemedelsanvändningen? Hur kan man förbättra informationen om levnadsvanornas betydelse? Detta har vi genomfört 1. Vårdcentralsprojekten 1.1 Öxnehaga vårdcentral i Jönköping Delprojekt: Bättre depressionsvård med hjälp av Vårdkontrakt? Bakgrund 80-90% av patienter som söker läkare för depressiv episod i primärvården i Jönköpings län får behandling med läkemedel (SSRI), 40-50% får också kontakt med psykosociala teamet på vårdcentralen oftast för stödkontakt. Tillgången till psykologisk behandlingsmetod (ofta KBT) är begränsad varför endast en liten del kan erbjudas denna behandling trots att resultaten är väl så goda som med läkemedelsbehandling. Läkemedel har ofta biverkningar (t.ex. trötthet, sexuella störningar) och behöver tas under lång tid. Många, kanske framförallt yngre, är negativt inställda till läkemedelsbehandling. När man behandlar patienter som insjuknat med depression är det viktigt med regelbunden uppföljning och ihärdig behandling så att patienten om möjligt blir helt bra. De som blir helt återställda har en avsevärt bättre prognos vad gäller livskvalitet, social funktion, återinsjuknande m.m. Öxnehaga vårdcentral i Jönköpings kommun ansvarar för ett bostadsområde med betydande invandring och psykosocial problematik. Den psykiska sjukligheten är stor och depression är en av de vanligaste diagnoserna vid läkarbesök. Vårdpersonalen vid Öxnehaga vårdcentral upplever att man alltför ofta inte kan genomföra en optimal depressionsbehandling p.g.a. bristande tillgänglighet till nybesök och återbesök hos läkare, brist på kontinuitet, dålig följsamhet till behandling, patienterna uteblir m.m. Under 2003-2004 gjorde 215 patienter 451 besök för diagnos F32- Depression. 117 (54%) av dessa hade bara gjort ett besök!! Både patienter och läkare upplever dåliga resultat av depressionsbehandlingen och att man inte utnyttjar tillgängliga resurser optimalt. 6
Följande citat ur journalanteckning från när en av patienterna (svensk man, 24 år) inkluderades i projektet illustrerar ovanstående. Söker åter då han mår dåligt. Sökte här första gången i januari. Bedömdes som depression, hade även suicidaltankar. BDI 34 poäng. Kom på ett återbesök men vid tredje besöket uteblev han och har inte hört av sig sedan dess. Även uteblivit från psykologen, kallat honom vid flera tillfällen. Tog Zoloft under 2 månader, sedan hittade han inte receptet, varit utan medicin ett par veckor. Kände att han började må bättre när han tog medicinen. Är arbetslös. Under hösten haft tillfälliga jobb. Kvaddat bilen. Blev slut med tjejen... Vi började fundera över om användandet av någon typ av vårdkontrakt (avtal mellan patient och behandlande läkare) kan leda till bättre följsamhet till behandlingen, bättre resultat och effektivare resursutnyttjande på Öxnehaga vårdcentral? Syfte Att testa om användandet av ett vårdkontrakt leder till att vården i ökad utsträckning genomförs på ett optimalt sätt. Upprätta ett vårdkontrakt med syfte att uppnå Bättre tillgänglighet Bättre kontinuitet Ökad information om levnadsvanornas betydelse Bättre information om sjukdom och läkemedel I högre grad engagera anhörig/närstående vid läkarbesök när detta är lämpligt Bättre uppföljning via tel och återbesök Regelbundet använda skattningsskala t.ex. MADRS-S i uppföljningen av läkemedelsbehandling Genomförande/Metod Personalen i projektgruppen och två medlemmar i NSPH utformade tillsammans ett vårdkontrakt (Bilaga 2). Kontraktet testades på några patienter och modifierades utifrån vunna erfarenheter. Projektet startade i april 2008 med målet att före sommaren inkludera 4-8 patienter som sökte läkare för nydebuterad depression. Exklusionskriterier var: patienten önskar avstå, språksvårigheter, tidsbrist hos läkaren vid första besöket. Diagnosen ställdes och symtomen värderades med hjälp av symtomskattningsskala (MADAS-S) på sedvanligt sätt. Ev. somatisk undersökning och provtagning genomfördes. Läkaren informerade om diagnosen, behandlingsalternativ och hur uppföljningen bör ske. De patienter som valde att deltaga i projektet fick information om syftet med och innehållet i vårdkontraktet (se bilaga 2). Detta tog 10-15 minuter extra. När vårdkontraktet upprättades genom att man kryssade i de rutor som man var överens om, bestämde man samtidigt hur behandling och uppföljning skulle ske. Det var angeläget att patienten gjordes delaktig och förstod innebörden av vårdkontraktet. Patient och läkare skrev under och patienten tog med sig vårdkontraktet hem tillsammans med skriftlig information om depression och ett MADRS-S formulär att fylla i hemma dagen före nästa återbesök. Läkaren dokumenterade relevanta delar t.ex. namn på ev. anhörigkontakt i patientjournalen. 7
Vårdkontraktet reglerar följande delar: Kontinuitet i uppföljningen Hur patienten, om behov uppstår, enkelt kan få kontakt med läkaren/vårdpersonal Om och hur närstående skall involveras Information om sjukdomen och om egenvård Användandet av symtomskattningsskala (MADRS-S) Tid för telefonuppföljning efter c:a 1v och tid för första återbesök efter 3-4 v Patientens ansvar att kontakta vid försämring eller vid behov att ändra avtalad tid Patientens ansvar att inte avbryta eller ändra behandlingen utan att först kontakta läkaren Hur patienten noterar (baksidan på vårdkontraktet) de egenvårdsaktiviteter man kommit överens om Etiska överväganden Patienterna tillfrågas om deltagande och kan tacka nej. De får då sedvanlig behandling och uppföljning. De som deltar gör detta bara i de delar som de själva väljer efter rekommendation av läkaren och som ikryssas i vårdkontraktet. Ett deltagande innebär fördelar för patienten i form av bättre information, bättre tillgänglighet och en mer strukturerad uppföljning. Risken finns att någon upplever ökade krav p.g.a. vårdkontraktet och har svårt att hantera dessa. Vi bedömer att fördelarna för patienten överväger de små riskerna. Resultat Under tiden pilotstudien genomfördes hade vårdcentralen läkarvakanser (2,3 ordinarie läkare av 4,0 tjänster, ST och AT-läkare). Detta försvårade projektet genom att det var svårt att avsätta extra tid för dessa patienter. Fem patienter inkluderades. Utvärderingen har gjorts via journalstudie minst 6 månader efter första besöket och fokusgruppsintervju med aktuella läkare. Fem patienter - 22-46 år - 3 kvinnor, 2 män - 2 svenskfödda, 3 utlandsfödda Närståendemedverkan - 3 patienter hade närstående med vid 50% av besöken (5 av 10 besök) - 2 hade ej närstående med Information - strukturerad information om egenvård och uppföljning gavs och delades ut skriftligt till alla patienter Uppföljning hos läkare - alla fick läkemedel 8
- telefonuppföljning efter c:a 1v hos alla - alla fick återbesök efter c:a 1 månad (21-42d) - 3 st hade 4 besök, 1 hade 3 besök och 1 hade 2 besök inom c:a 6 mån Kontinuitet - alla återbesök var hos rätt läkare utom hos en patient som bytte AT-läkare Psykolog/kurator - 2 patienter gick också hos psykolog - 1 patient ( den med 2 besök) fortsatte uppföljningen via kurator - 2 patienter hade ej kontakt med psykolog/kurator MADRS-S - användes till alla patienter (initialt 15-32 poäng) vid något/några tillfällen - användes vid alla besök hos 2 patienter - bortfallet berodde huvudsakligen på patienterna Hur gick det för patienterna efter 6 mån? - alla fullföljde behandlingen! - 1 var helt återställd (MADRS-S = 2) - 3 var mycket bättre (MADRS-S = 11-12) - 1 var bättre, mår bra (MADRS-S saknas) Läkarna framhöll i intervjun att projektet inneburit Att man blivit mer medvetna om vikten av information Att man blivit mer medvetna om vikten av återbesök Att man upplevde vårdkontraktet viktigt men att detta behövde förenklas för att kunna användas i rutinsjukvården Att man gärna deltog i ett projekt som syftar till att utforma ett enklare vårdkontrakt Vad har fungerat bra? Bättre information än tidigare Bättre kontinuitet Fler närstående har engagerats Bra uppföljning via telefon och återbesök Symtomskattningsskala har använts oftare än tidigare Vad har inte fungerat? Tidsbrist har ofta varit ett hinder Språkproblem försvårar användandet av ett vårdkontrakt Ibland svårt att få tillbaka MADRS-S Dagboken hade ej använts Vårdkontraktet tappades bort 9
Slutsatser Denna pilotstudie tyder på att ett vårdkontrakt kan bidra till mer optimal vård. Projektet har inneburit ett lärande för läkargruppen som i sig troligen leder till bättre vård. Vårdkontraktet behöver förenklas för att kunna användas i rutinsjukvården. 1.2 Nässjö vårdcentral Delprojektet: Bättre depressionsvård genom microteam och vårdkontrakt? Bakgrund Depressionssjukdom är en av de vanligaste orsakerna till ohälsa och nedsatt arbetsförmåga. Då det dessutom blivit vanligare att debuten sker i lägre åldrar ville personalen vid vårdcentralen i Nässjö medverka i projektet för att se om det genom att öka patientens delaktighet gick att förbättra vården för den som lider av depression. Vilka behov och önskemål har yngre patienter jämfört med medelålders och äldre. Hur kan vården, med nuvarande resurser, förbättras för dessa? Syfte Att utreda behov och önskemål hos yngre patienter med depression och utforma vården så att dessa kan tillgodoses samt skapa kontinuitet som ökar värdet av mötet och ökar den enskilde patientens delaktighet i sin vård inom ramen för befintliga resurser samt öka anhöriginflytandet. Utveckla praktiska redskap och metoder som underlättar och förbättrar samt sprida goda exempel. Frågeställningarna var: Hur bör vården utformas för yngre patienter som lider av nedstämdhet och depressiva besvär? Vilka behov och önskemål har yngre patienter jämfört med medelålders och äldre patienter? Metod och resultat Målet var att individualisera vården för att uppfylla den enskilde patientens behov, öka följsamheten till behandlingen som i sin tur leder till bättre resultatet i form av frihet från symtom och återvunnen arbetsförmåga och social funktion. Dessutom ville man förbättra tillgängligheten och kontinuiteten genom regelbundna uppföljningar. Totalt fem personer mellan 20-35 år med nydebuterad depression ingick i projektet. Patienten får initialt kontakt med sjuksköterskan / distriktsläkaren för samtal om symtom, vidare utredning, behandlingsalternativ samt information om levnadsvanornas betydelse. Läkaren informerar om diagnos (sjukdom), läkemedel och behandlingsalternativ och hur uppföljningen bör ske. Symtomskattningsskalan MADRS-S användes till alla patienterna. Sjuksköterskan och läkaren kartlägger och dokumenterar de behov och önskemål som framkommer för varje patient och försöker tillmötesgå dessa genom att använda de behandlingsalternativ som finns 10
tillgängliga, se bilaga 3. Patienten har under hela behandlingstiden möjlighet att snabbt få kontakt med sköterskan. Vårdkontrakt upprättades för varje patient som ingick i projektet. Det skrevs under av patienten och behandlande läkare. Syftet med detta vårdkontrakt är att det ska bidra till att behandlingen av sjukdomen, genomförs mer konsekvent och att möjligheten att bli helt återställd därigenom ökar. Genom att använda sig av vårdkontraktet sökte man också att engagera anhörig/närstående i behandlingen. Vårdkontrakt se bilaga 4. Etiska överväganden Patienterna tillfrågas om deltagande och kan tacka nej. De får då sedvanlig behandling och uppföljning. De som deltar gör detta bara i de delar som de själva väljer efter rekommendation av läkaren och sköterskan. Ett deltagande innebär fördelar för patienten i form av bättre information, bättre tillgänglighet och en mer individualiserad behandling och uppföljning. Vi bedömer att det inte finns några nackdelar eller risker för patienten. Resultat Alla deltagande patienter fullföljde behandlingen. Alla sänkte sitt MADRA-S poäng. Alla var nöjda med upplägget framför allt med att få ordentligt med tid, en timme vid första besöket hos läkaren. Alla upplevde trygghet i kontakten med att få träffa en läkare och en sjuksköterska, som väl kände till patientens problem och situation. Alla fick återbesök efter c:a en månad, en patient avbokade själv det besöket. Få och korta sjukskrivningar. Diskussion Eftersom depression är en av de vanligaste orsakerna till ohälsa och nedsatt arbetsförmåga och debuten sker i lägre åldrar ville vi undersöka vilka behov och önskemål yngre patienter med depression hade och utforma vården för att tillgodose dessa. Eftersom personalen vid vårdcentralen i Nässjö redan arbetar i team och mikroteam på vårdcentralen föll det sig naturligt att genom samarbetet i mikroteamet skapa den kontinuitet och delaktighet som var målet med projektet. Att kunna få träffa samma läkare och/eller sjuksköterska är av stor vikt för patienten. En erfarenhet är att det vore bra om MADRS-S formuläret delats ut till patienten när de kom till mottagningen för första besöket, så att de hunnit fylla i det i lugn och ro innan de träffade läkaren. Detta har fungerat bra Arbetet i mikroteam har bidragit till att patienten upplevt att de fått bra information, upplevt kontinuitet i kontakten samt fått bra uppföljning via sjuksköterskan / läkaren. Patienterna har fått rejält med tid för första besöket, en timme. Det har bidraget till att vården har kunnat effektiviseras och därmed har vårdcentralen vunnit läkartid. 11
Det har varit lätt för patienten att få kontakt med sin läkare och sin sjuksköterska Genom vårdkontraktet har både patienten och vårdcentralens personal fått en bra struktur och planering för behandlingsupplägg och uppföljning. Svårigheter Ibland har det varit svårt att få tillbaka MADRS-S- formuläret (efter 2:a skattningen) från patienten. Svårt att få kollegorna att arbeta efter samma koncept. Vad vi skulle vilja nu när vi vet mer? Målet är att alla mikroteam bestående av läkare och sjuksköterska på vårdcentralen arbetar efter detta koncept då det gäller patienter med depression. Inkludera Multimodala teamet i behandlingen med depressions och smärtpatienter samt långtidssjukskrivna. I detta team ingår även kurator och sjukgymnast. 1.3 Rosenhälsans vårdcentral, Huskvarna Vid Rosenhälsan hade man som syfte att analysera behov och önskemål hos patienter med depression som haft många vårdkontakter den senaste tidsperioden och inom ramen för befintliga resurser utforma vården så att dessa patienter omhändertogs på ett effektivare sätt. P.g.a. personalförändringar med bl.a. byte av vårdcentralschef och ansvarig sjuksköterska kunde det planerade projektet inte genomföras. 2. Enkäter till medlemmar i föreningarna En del i projektet är den enkätundersökning som medlemsorganisationerna i NSPH i Jönköpings län genomfört bland sina medlemmar. Enkätformuläret togs fram i samverkan inom referensgruppen och sändes ut till medlemmarna i samband med kallelsen till årsstämman i resp. organisation både 2008 och 2009. Samma formulär användes bägge gångerna. I det medföljande informationsbrevet till medlemmarna beskrevs att den här kartläggningen skedde i samverkan mellan primärvårdens FoU-enhet (Forsknings och Utvecklingsenheten) i Jönköpings läns landsting och NSPH Nationell Samverkan för Psykisk Hälsa, där patient-, brukar- och anhörigföreningar i Jönköpings län samarbetar. Svaren, som lämnades anonymt, bearbetades statistiskt av FoU-enheten och på sådant sätt att enskilda svar inte går att identifiera. Vi informerade också om att resultatet av kartläggningen kommer att användas som underlag för att förbättra vård och kontakt med vårdcentralerna. Enkätformuläret finns som bilaga 5. År 2008 inkom det 153 svar och år 2009 svarade 178 personer. Det blev ingen större skillnad i utfallet mellan de två undersökningarna vilket är naturligt då det inte skett någon större förändring i verksamheten i landstinget. Här nedan redovisas några figurer från undersökningen 2008. 12
Drygt hälften av de svarande 2008 var i åldern 45 64 år och var femte i åldern 25 44 år. 2009 hade fler i de yngre åldersgrupperna svarat, 37% var i åldersgruppen 25 44 år och ett ökat antal svar hade lämnats av medlemmar i föreningarna Attention och Anorexi/Bulimi. Ca hälften av svaren 2008 och 36% 2009 kom från RSMHs medlemmar och från övriga föreningar mellan 1 11% första året och 5 % - 26 % andra året. Drygt hälften, 56% av de svarande var kvinnor och 44% män. Ungefär hälften uppgav att de levde ensamma. Bland de som svarade 2009 var det fler personer som hade kontakt med en kurator. Tillgängligheten att få träffa kurator inom 1-2 veckor hade ökat. De flesta, 53% resp 47%, kontaktar vårdcentralen genom att ringa. Mellan undersökningarna har en ökande andel fått tid för återbesök redan vid besöket ökningen är från 5% till 17%. De flesta är mycket nöjda eller nöjda med bemötandet på vårdcentralen (figur 1). 45% 40% 35% 30% 25% 20% 15% 10% 5% 0% Mycket missnöjd Missnöjd Tillfredsställande Nöjd Mycket nöjd Kan ej ta ställning Läkare Kurator Annan Figur 1. Visar hur man 2008 svarade på frågan: Hur upplever du bemötandet? Mellan 70 80% har angett att behandlingen följs upp som de önskar (figur 2). Figur 2. Följs behandlingen upp såsom du önskar? 100% 80% 60% 40% 20% 0% 78% Ja 22% Nej 13
Ungefär två tredjedelar uppgav att de träffar samma person, 64% resp 68% (figur 3). Figur 3. Träffar du samma person? 70% 60% 50% 40% 30% 20% 10% 0% 64% Ja 37% Nej Även i kommentarerna till enkäten återspeglas vikten av kontinuitet i kontakten (figur 4). En större andel har 2009 svarat mycket nöjd och nöjd gällande att träffa samma kurator. Träffar samma kurator Träffar samma läkare Antal 14 12 10 8 6 4 2 0 0 3 3 6 9 7 13 1 8 2 Ja Nej Antal 40 35 30 25 20 15 10 5 0 4 1 2 3 29 36 10 11 11 4 2 2 Ja Nej Mycket missnöjd Missnöjd Tillfredsställande Nöjd Mycket nöjd Kan ej ta ställning Mycket missnöjd Missnöjd Tillfredsställande Nöjd Mycket nöjd Kan ej ta ställning Figur 4. Visar nöjdhet i relation till kontinuitet. Vid god kontinuitet är fler nöjda. Flera skriver i kommentarerna att de känner sig mycket mer delaktiga när de får träffa samma personal. 85% resp. 76% anger att de känner sig delaktiga i behandlingen (figur 5). I 2009 års undersökning anger 95% att de känner sig delaktiga i behandlingen när de träffar samma personal, 2008 var denna andel 71% (figur 6). Figur 5. Känner du dig delaktig i din behandling? 100% 80% 85% 60% 40% 20% 0% Ja 15% Nej 14
Antal 80 70 60 50 40 30 20 10 0 71 5 Träffar samma 29 13 Träffar inte samma Delaktig Inte delaktig Figur 6. Visar delaktighet i relation till kontinuitet. God kontinuitet ger bättre delaktighet! Flera tydliga definitioner av vad delaktighet innebär och konkreta synpunkter/förslag gavs i kommentarerna, se bilaga 6 och 7, exempelvis: - frågar vad jag vill och inte bara bestämmer, - att få diskutera behandlingen och ta ställning till medicinering, - läkaren lyssnar på mig, får tips om att motionera, vilket jag ju kan påverka själv, - att man bryr sig om vad jag säger, - man får bra information och kan förstå och kunna ta ett val, t.ex. om behandling, - de lyssnar på mig när jag är missnöjd med mediciner, - delaktighet = när vi diskuterar vad som skall göras och kommer fram till ett gemensamt beslut. Flera svaranden beskriver att ett samarbete/samspel mellan patient och personal påverkar behandlingen på ett positivt sätt. 11% resp. 13% anger att närstående följer med vid besöken (figur 7) och 11% resp. 15% anger att de skulle vilja att närstående följde med (figur 8). 68% resp. 51% uppgav att de har närstående som kan följa med vid besök på vårdcentralen. Figur 7. Brukar närstående följa med? 100% 80% 89% 60% 40% 20% 0% 11% Ja Nej 15
Figur 8. Om Nej, skulle du vilja att närstående följde med? 100% 80% 60% 40% 20% 0% 11% Ja 89% Nej Det är påfallande få som har med närstående vid besöken och ganska få som skulle önska hjälp av närstående. 2009 var kommentarerna i enkätsvaren mer reflekterande. Värdet av att personalen lyssnar mer på patienten och tar sig mer tid framkom tydligt. 3. Stimulansdagar och övriga aktiviteter Inspirationsdag För att skapa en gemensam plattform att ta avstamp ifrån samt uppmärksamma att arbetet är både viktigt och angeläget anordnades i början av april 2008 en inspirationseftermiddag i Nässjö med drygt 50 deltagare i form av en Kick off, se bifogade program, bilaga 8. Landstingsrådet Rune Backlund inledde och fokuserade på framtidens primärvård. Därefter informerade Margit Ferm om NSPH på nationell och regional nivå samt om regeringsuppdraget som NSPH fått för att medverka till att utveckla psykiatrin bl a med hjälp av de kunskaper och erfarenheter som intresseorganisationerna har. Forskaren Barbro Krevers, Linköpings universitet, redogjorde för patient och närståendeperspektiv i psykiatri och primärvård. Att vända perspektivet var rubriken som Mikael Nilsson, verksamhetschef, Redakliniken i Linköping talade utifrån. Att se vårdens uppgift utifrån patientens synpunkt. Laila Genzell, från Föreningen Balans, som skrivit en bok om nätverkskontrakt som en hjälp vid återhämtning delade med sig av sina egna erfarenheter. Hon fick auditoriet att lystra genom sin berättelse om nätverkskontraktets tillkomst och hur det kan användas för att säkra vården och stödet både till den enskilda och dennes närstående. Nätverkskontrakt är dessutom en modell för att säkra den enskildes inflytande eftersom aktiviteterna och kontakterna utgår från den enskildas önskemål. Dagen avslutades med ett panelsamtal som leddes av Susanne Rolfner Suvanto, Socialstyrelsen. Media uppmärksammade dagen såväl i tidningar som regional och nationell TV. 16
Då vi fick många förfrågningar och önskemål om att anordna ytterligare en inspirationsdag bjöd vi in till en sådan i januari 2009. Tyvärr var antalet anmälda för lågt för att vi skulle kunna genomföra dagen. Konferenser och seminarier Projektet har presenterats vid ett stort antal tillfällen, där de aktiva i projektet har informerat om utvecklingen och hur arbetet fortskridit: Psykiatrimässan Stockholm februari 2008 Information till landstinget i Östergötlands län samt intresseorganisationer mars och maj 2008 Psykoterapimässan Speakers corner april 2008 Hälsohögskolan i Jönköping april 2008 Conductives äldrekonferens Metoder för förbättrad samverkan, behandling och bemötande november 2008 Nätverket Dubbeldiagnosers konferens i Norrköping februari 2009 Visa vägar konferensen i Stockholm maj 2009 EU seminariet i Jönköping i juli 2009 Information i samband med utvecklingsprojekt i samarbete mellan Psykiatri Nordväst SLL, psykiatrisk akutverksamhet och slutenvård KS, FOU äldre norr, Solna och Sollentuna i februari och september 2009 - Socialstyrelsens, NU!-enhetens: - länskonferens i Gävleborg juni 2008 - länskonferens i Jämtland september 2008 - länskonferens i Västernorrland mars 2009 - träffar med länskontaktpersoner 2008 och 2009 Information i samband med psykiatrins dagar: - Södermanland oktober 2009 - Västernorrland november 2009 Media och nyhetsbrev Nytt från NU! Nyhetsbrev 3/2008 Socialmedicinsk Tidskrift 4/2009 Jönköpingsposten och Smålands Tidningen samt TV i samband med inspirationsdagen april 2008 och EU seminariet juli 2009. Övrigt Under våren och sommaren 2008 har projektet följts av Malin Bergner, doktorand vid Linköpings universitet. Tyvärr kunde hon inte fullfölja samarbetet eftersom sökta anslag inte erhölls. Diskussion Vad vi planerade och hur det blev Exempel på tänkbara metoder som diskuterades i referensgruppen på ett tidigt stadium var: Metod för läkemedelsrevision. Hur kan medicineringen följas upp och optimeras? 17
8 frågor om läkemedel och sjukdomen. Hjälpmedel för patienten att ställa rätt frågor till sin läkare vid läkarbesöket. Dessutom hjälpmedel för att komma ihåg den information som ges. Metod för information om livsstilens betydelse vid psykisk ohälsa. Dessa metoder kom dock inte att omfattas av projektet. I efterhand kan vi konstatera att vi var alltför ambitiösa i de första diskussionerna och sedan fick begränsa oss. Vad var bra och mindre bra? Det nybildade NSPH i Jönköpings län fick en flygande start genom att fokusera på det här projektet. Det var mycket stimulerande att träffa personalen från vårdcentralerna, som var lika angelägna som NSPHs representanter att åstadkomma en förändring. Samarbetet har fungerat utmärkt under projektet. NSPH:s representanter har ställt upp mangrant vid alla möten. Vårdcentralernas representanter har ibland av olika skäl haft förhinder men engagemanget har funnits både hos ledning och vårdpersonal på de två vårdcentraler som fullföljde projektet. Tyvärr kunde en av de tre vårdcentralerna inte fullfölja sitt deltagande i projektet p.g.a. personalförändringar. Detta visar hur sårbara dagens arbetsplatser inom primärvården är när det gäller att kunna satsa på utvecklingsprojekt. Vid omorganisationer, personalbyten och vakanser är utvecklingsarbeten tyvärr ofta en av de delar som läggs på is. Projekten på vårdcentralerna har varit lite för omfattande och tidskrävande och därför svåra att integrera i vardagens vårdarbete. De metoder som testats behöver förenklas och finslipas ytterligare innan de blir användbara för kollegor i rutinsjukvården. Detta arbete kommer att påbörjas inom kort. Erfarenheterna av vårdkontrakt är genomgående positiva och det är viktigt att fortsätta utvecklingen av dessa. När vi skulle redovisa projektet på Visa vägar konferensen i maj 2009 i ABF huset på Sveavägen i Stockholm upptäckte vi att vårdcentralerna kallade projektet NSPHprojektet och NSPH kallade det för Vårdcentralsprojektet. Vi hade fokuserat på varandra. Samarbetet flöt naturligt och lättsamt. Våra erfarenheter jämfört med andras Såvitt vi känner till har inget projekt tidigare bedrivits på detta sätt i så nära samarbete mellan vårdcentralernas personal, en FoU-enhet, Socialstyrelsens NU!- enhet och representanter för NSPH. Det är vår gemensamma förhoppning att vårt sätt att samarbeta, som är så stimulerande för alla involverade, ska smitta av sig och stimulera andra till att utveckla det vardagsnära samarbetet till gagn både för medmänniskor med psykisk ohälsa, deras anhöriga och den personal som dessa möter inom primärvården. Personalen orkar mera och får en ökad arbetsglädje sade en av verksamhetscheferna, när hon summerade sina egna reflektioner om projektet. Det finns stor erfarenhet av patientenkäter i vården. Vårdcentralerna i Jönköpings län har de senaste 4-5 åren använt en enkel patientenkät en period per år (1-2v) vid besök hos läkare, distriktssköterskor, sjukgymnaster och barnhälsovård. Den enkät som används heter Europep och är en svensk version av en europeisk enkät som används 18
för att jämföra patienters syn på primärvården i de olika länderna. Enkäten innehåller 11 frågor bl.a. om delaktighet. De som svarar är patienter som kommer på planerade besök, d.v.s. för sjukdomar som diabetes, hypertoni, hjärtsjukdom, depression m.m. När man jämför resultaten finner man att antalet som svarar nej på frågan: Känner du dig delaktig i din behandling? i NSPH-enkäten är betydligt fler (dubbelttredubbelt) jämfört med de som besvarat en liknande fråga i Europep. Detta tyder på att vår föreställning om att patienter med psykisk ohälsa är mindre delaktiga i sin behandling kan vara riktig. Detta är ett skäl att ytterligare prioritera projekt som vill överbrygga dessa problem. Vad skulle vi vilja göra nu när vi vet mer? Landstinget i Jönköpings län har anmält sitt intresse till Handisam för att bli en av de s k modellkommunerna inom Attityduppdraget, som är ett regeringsuppdrag till Handisam och NSPH m fl. Många av de erfarenheter vi fått i Vårdcentralsprojektet skulle kunna lyftas in i arbetet med att förändra attityder och minska fördomar om psykisk hälsa i Attityduppdraget. Susanne Rolfner Suvanto säger avslutningsvis att alla projekt har en inbyggd risk att allt det goda arbetet, erfarenheten och kunskapen försvinner när projektet är slut. Det är ett gemensamt ansvar som vi alla i referensgruppen nu måste ta var och en på sitt sätt, att erfarenheterna från det här projektet sprids till primärvården runt om i landet. Avslutningen på projektet bör därför utmynna i en avsiktsförklaring eller en strategi för vad vi var och en nu kommer att göra med de erfarenheter och den kunskap som vi erövrat. Särskilt viktigt är det att säkra den fortsatta relationen mellan organisationerna/nsph och primärvården samt den arbetsmodell som man testat i Nässjö. Den senare skulle med fördel behöva testas i större omfattning för att se om arbetssättet bidrar till snabbare tillfrisknande, bättre patientnöjdhet och minskad sjukskrivningstid även på andra vårdcentraler. Hur gå vidare? Inom Öxnehaga vårdcentral planeras följande: Vårdkontraktet kommer att förenklas, så att det blir enklare att använda i det löpande arbetet. Arbetsmetoden kommer att införas på hela vårdcentralen. Arbetssättet sprids till andra vårdcentraler Inom vårdcentralen i Nässjö planeras följande: Ett enkätformulär med uppföljningsfrågor har sänts till de patienter som ingått i studien. (Bearbetningen av svaren kommer att ske efter att denna rapport har avlämnats. Därför finns den dokumentationen inte med i den här rapporten.) Halvdagsutbildning planeras för personal vid de övriga vårdcentralerna på Småländska höglandet för att sprida arbetssättet med patienter med depression. Ökat samarbete med multimodala teamet, se ovan 1.2 sista punkten, har inletts. Gruppverksamhet för patienter med nydebuterad depression. Skapa föreläsningstillfällen med olika teman för allmänheten inkl. patienter och anhöriggrupper, där patient- och anhörigföreningar genom NSPH kan medverka, kanske även enskilda patienter eller attitydambassadörer kan bidra 19
med sina erfarenheter. I och med den planeringen glider vi över i nästa projektsamarbete att med hjälp av bl.a. attitydambassadörer förändra attityder till psykisk ohälsa. Inom NSPH planeras följande: NSPH kommer att publicera rapporten på sin hemsida www.nsph.se så att den är lätt tillgänglig för alla som besöker hemsidan. Erfarenheterna från projektet kommer att spridas inom NSPH på både nationell och regional/lokal nivå. Stimulera regionala/lokala NSPH att starta samarbetsprojekt som detta. Informera om projektet och dess resultat på konferenser, seminarier. Använda erfarenheterna i arbetet att minska negativa attityder och fördomar om psykisk ohälsa. Informera attitydambassadörer om projektet, så att de kan bidra till att sprida erfarenheterna. På länets styrgrupp i psykiatri ta upp rapporten och diskutera hur sprida den. Med Socialstyrelsens tillsynsenhet i Jönköping diskutera hur erfarenheterna kan spridas. Fortsätta och fördjupa samarbetet med primärvården i länet. Inom Primärvårdens FoU enhet, Landstinget i Jönköpings län Slutrapporten blir en rapport i Qulturums rapportserie, som då blir lätt sökbar på Internet. Informera och rekommendera vårdcentralerna i länet att pröva de arbetsmetoder som testats i projektet. Informera om projektet på läkarmöten m.fl. Socialstyrelsens NU!-enhet planerar att: Sprida information om de arbetsmetoder som arbetats fram i projektet. Stimulera till att flera samverkansprojekt som detta skapas. Konklusion Det är angeläget att hitta metoder som förbättrar tillgänglighet, delaktighet och uppföljning av patienter som söker primärvåden för psykisk ohälsa. Upprättandet av Vårdkontrakt kan vara en metod som förbättrar vården vid depression. Vid metodutveckling för dessa patientgrupper är vårdpersonal och patienter, brukare och närstående viktiga samarbetspartners. Jönköping den 1 december 2009 För referensgruppen Kjell Lindström Projektledare Med.dr, distriktsläkare Primärvårdens FoU-enhet Landstinget i Jönköpings län Margit Ferm Projektledare Socionom Ordförande NSPH i Jönköpings län ideell förening 20