Allas rätt till kommunikation

Tänk att man kan göra så mycket anhörig som deltagit i Nätverk kring AKK Allas rätt till kommunikation Förslag till riktlinjer för hur Vuxenhabiliteringen i Värmland ska möta behov hos klienter med kommunikationssvårigheter. Riktlinjerna är baserade på erfarenheter från kliniskt arbete med 25 klienter. Vuxenhabiliteringen i Värmland 2009 Slutrapport av projektet Team Kommunikation Anna Blomberg Rose-Marie Johansson Gunnel Karlsson 1

Innehållsförteckning Förord 4 Sammanfattning 5 Bakgrund 6 Syfte 8 Mål 8 Metod 8 Projektorganisation 9 Processer och metoder 9 Hänvisningsblankett och information till vuxenhabiliteringens medarbetare 9 Kompetenshöjande insatser till projektmedarbetarna 9 Marte Meo-seminarium 9 Hjälpmedelsinstitutets ID-dagar 10 GAKK-seminarium 10 TAKK-kurs 10 Västsvenska kommunikationskarnevalen 10 Kurs i AKK - Alternativ Kompletterande Kommunikation 10 Nationell konferens i logopedi 11 Studiebesök på Vuxenhabiliteringen i FyrBoDal 11 Språkstörning och flerspråkighet 11 Demonstration av programvara för kommunikation 11 Seminarium om samtalsmatta 11 Informationsmaterial 12 Utbildningsmaterial 12 Kartläggnings- och bedömningsmaterial 12 Utvärderingsmaterial 13 AKK-material 14 Kommunikationsbok 14 Kommunikationspass 14 Pärmen Att få vara den man är 15 Reda ut-häfte. 15 Metoden samtalsmatta (Talking Mats) 16 Teknisk utrustning 17 Kunskapsspridning till medarbetare på vuxenhabiliteringen 17 Framträdande i samband med habiliteringskonferens 17 Fråga TeKo 17 Frukostmöten 17 Samverkan med andra verksamheter 18 Hänvisade klienter 19 Direkt klientarbete individuella insatser 24 2

Direkt klientarbete gruppinsatser 24 Konversationsgrupp för tjejer med lindrig utvecklingsstörning och/eller autism 24 Konversationsgrupp på daglig verksamhet 25 Samtalsgrupp för personer som använder GAKK 25 Indirekt klientarbete 25 Nätverk kring AKK 25 Erfarenheter och resultat 26 Klientunderlag 26 Utvärdering med hjälp av måluppfyllelseskala (GAS) 27 Alternativa arbetsformer vid intervention 27 Konsultation 27 Komplettering av individuellt team 27 Gruppverksamhet 28 Indirekta insatser 28 Nätverk kring AKK 28 Klientens delaktighet vid intervention 30 Arbetssättet kommunikationsmodell 30 Behov av värmländskt resurscenter för AKK 30 Förslag till riktlinjer 31 Motivering 31 Förslag på arbetsuppgifter 31 Terminologi och förkortningar 32 Terminologi inom kommunikations- och AKK-området 32 Förkortningar 32 Författarnas tack 33 Referenser 34 3

Förord Att kommunicera är ett grundläggande behov hos oss människor. Att kommunicera är en rättighet. Du kommunicerar för att berätta något, till exempel om hur du mår, vad du behöver, vill ha och vad du tycker. Du avgör när och till vem du vill berätta. Med hjälp av kommunikation kan du tillvarata dina intressen och rättigheter samt vara delaktig. Tänk om det skulle hända att du inte längre kan kommunicera på dina egna villkor. Du blir beroende av att andra hjälper eller stödjer dig i kommunikationen. Tänk att omgivningen avgör när du ska få kommunicera och om vad din kommunikation får handla om. Omgivningen är bland annat vi på vuxenhabiliteringen. Målgruppen som vuxenhabiliteringen vänder sig till har ofta svårigheter med att kommunicera på grund av den funktionsnedsättning man har. Under många år har verksamheten när det gäller kommunikationsområdet mest präglats av ett kvantitetstänkande, det vill säga ge lite till många. Det kan kanske uppfattas som rättvist men har gett ganska få bestående resultat. Beslutet att satsa på ett internt kommunikationsprojekt för att verkligen ta reda på vad som kan fungera och hur verksamhetens resurser ska användas när det gäller kommunikationsområdet, var modigt och egentligen helt nödvändigt. Det är inte i första hand individen som har begränsningar när det gäller sin kommunikation utan det är omgivningen, det vill säga vi på vuxenhabiliteringen och den omgivning, personal och anhöriga, som den enskilde möter i sin vardag. Det är vår kunskap och kompetens som avgör om den enskilde ges möjlighet till att kommunicera. Det är därför oerhört viktigt att vi på vuxenhabiliteringen gör vad vi kan för att ha bästa möjliga kompetens. Team Kommunikation (TeKo) har varit den satsning vi gjort för att tillägna oss denna kompetens så att vi kan hjälpa och stödja både den enskilde och hans/hennes omgivning så att kommunikationen så långt som möjligt sker utifrån den enskildes förutsättningar och på hans/hennes villkor. Daniel Webster (1782-1852) lär ha sagt: Om alla mina möjligheter togs ifrån mig med ett undantag, skulle jag välja att behålla styrkan av att kunna kommunicera, för med den skulle jag snart återvinna resten. Tänk att man kan göra så mycket, tycker jag är ett väldigt bra uttryck för vad hela vuxenhabiliteringens projekt, TeKo, har handlat om. Det är med stolthet jag skriver detta förord och därmed lämnar rapporten till er att läsa. Till rapporten hör också ett särtryck med samtliga fallbeskrivningar (25 stycken samt tre beskrivningar av gruppverksamhet). Särtrycket presenteras tillsammans med rapporten bland annat på Landstinget i Värmlands webbplats www.liv.se, via Hälsa och vård, Vuxenhabilitering. Karlstad, november 2009 Vuxenhabiliteringen i Värmland Maritha Sundberg Verksamhetschef 4

Sammanfattning Under tre års tid, mellan åren 2006 och 2009, har det bedrivits ett internt utvecklingsprojekt på Vuxenhabiliteringen i Värmland. Projektet har haft namnet Team Kommunikation (TeKo). Syftet har varit att Vuxenhabiliteringen i Värmland skulle få fungerande rutiner för hur insatser ska ges till klienter med kommunikationssvårigheter och därigenom förbättra deras möjligheter till kommunikation och delaktighet. Målet med projektet har varit att Team Kommunikation skulle ha ett förslag till riktlinjer för hur Vuxenhabiliteringen i Värmland ska möta behov hos klienter med kommunikationssvårigheter. Team Kommunikation har bestått av professionerna arbetsterapeut och logoped. TeKo har provat olika arbetssätt vid utredning och intervention i arbetet med klienter med olika former av kommunikationssvårigheter. Det direkta klientarbetet har bestått av individuella insatser och olika gruppverksamheter. Indirekta insatser har getts till anhöriga och personal. TeKo har under projekttiden sökt efter evidensbaserade och/eller beprövade metoder, bedömningsmaterial, informationsmaterial, utbildningsmaterial och utvärderingsmaterial för att använda i direkt och indirekt klientarbete. Även lågteknologiska AKK-material (AKK = Alternativ Kompletterande Kommunikation) har eftersökts, framställts och använts i klientarbetet. Under projekttiden har TeKo arbetat med 25 klienter med olika slags kommunikationssvårigheter. Insatserna har i de flesta fall varit indirekta och pågått under lång tid. Varje ärende har varit unikt och krävt individuella lösningar där TeKo bland annat tagit hänsyn till vilka språkliga, kognitiva, perceptuella och motoriska förmågor personen haft, vilka kommunikationsbehov och kommunikationspartners personen haft, och hur den kommunikativa miljön sett ut där personen vistats. Under projekttiden har utbildningar inom kommunikation och AKK getts till anhöriga och personal. Utifrån de erfarenheter projektmedarbetarna erhållit under projekttiden rekommenderar de att Vuxenhabiliteringen i Värmland inrättar ett kommunikationsteam som kan ge insatser till klienter med kommunikationssvårigheter och därmed förbättra deras möjligheter till kommunikation och delaktighet. 5

Bakgrund Individer med funktionsnedsättningar som innebär att de har svårt att göra sig förstådda och/eller svårt att förstå andra har begränsade möjligheter att aktivt delta i samhället och därmed finns risk för isolering. Alla människor, oavsett grad och art av funktionsnedsättningar, har en grundläggande rättighet att genom kommunikation påverka sina egna livsvillkor. Personer som har funktionsnedsättningar inom kommunikationsområdet har behov av multidisciplinära specialistinsatser för att få tillgång till lämplig Alternativ, Kompletterande Kommunikation (AKK) (Heister Trygg & Andersson, 2009). De som behöver tillgång till AKK är personer med kommunikationssvårigheter för vilka gester, tal och/eller skriven kommunikation är tillfälligt eller permanent otillräckligt för att möta alla deras kommunikativa behov. Till gruppen som har behov av AKK inräknas inte individer där hörselsättning eller dövhet är huvudorsak till kommunikationssvårigheterna. Ett AKK-sätt kan antingen vara manuellt och hjälpmedelsoberoende eller grafiskt och hjälpmedelsberoende. Manuella AKK-sätt utgår från den egna kroppen som till exempel gester, signaler och TAKK (tecken som AKK). Grafiska AKK-sätt kan vara allt från enkla föremål, olika bilder, symboler presenterade på exempelvis kommunikationskartor, till avancerad elektronisk utrustning (Heister Trygg & Andersson, 2009). Det är en långvarig och komplex process att tillägna sig AKK (Heister Trygg & Andersson, 2009). De senaste årens forskning och kliniska erfarenheter inom AKKområdet, visar bland annat att omgivningen till en person med kommunikationssvårigheter måste ta aktiv del i processen för att personen ska kunna tillägna sig AKK. Personer som i vardagen finns närmast vuxna individer med funktionsnedsättningar inom kommunikationsområdet har ofta ingen eller bristfällig kunskap om kommunikationssvårigheter och hur man kan kompensera för dessa (Heister Trygg, 2003). Behovet av utbildning och handledning till personal är därför stort. Personer med kommunikationssvårigheter som inte får hjälp att hitta ett AKK-sätt eller som har en omgivning som inte har kunskap om hur man skapar en god stimulerande kommunikativ miljö, riskerar inlärd hjälplöshet. Ansvarsfördelningen när det gäller AKK-processen mellan verksamheter inom kommuner och landsting upplevs ibland otydlig. Osäkerhet uppstår därför om vem som ska göra vad. I Värmland gjorde man, i samband med Ädelreformen 1992, uppdelningen att landstinget skulle ansvara för högteknologiska kommunikationshjälpmedel som kräver elektronik och som ansågs kräva specialistkunskap, medan kommunerna skulle ansvara för lågteknologiska kommunikationshjälpmedel som inte kräver elektronik. Det finns funderingar över om de som var ansvariga för denna uppdelning var medvetna om att även lågteknologiska kommunikationshjälpmedel kräver specialistkunskap. Specialistkunskap krävs för att göra bedömningar av språklig och kommunikativ förmåga; för att välja, prova ut och anpassa lämpligt kommunikationshjälpmedel oavsett om det är låg- eller högteknologiskt; och för att tillsammans med omgivningen introducera och lära in hjälpmedlet (Heister Trygg & Andersson, 2009). Under lång tid behöver sedan uppföljningar och eventuellt kompletteringar och ändringar av hjälpmedlet göras. Denna specialistkunskap finns inte inom alla verksamheter som möter personer med kommunikationssvårigheter, vilket utgör ett hinder för att de här personerna ska få tillgång till god AKK (Heister Trygg, 2005). 6

Vuxenhabiliteringen i Värmland har i sin nuvarande form funnits sedan 1995, och uppdraget är att ge habiliteringsinsatser till en målgrupp definierad av politiska beslut. Målgruppen utgörs av vuxna personer med utvecklingsstörning, autism och autismliknande tillstånd, vuxna personer med förvärvad hjärnskada som medfört ett begåvningsmässigt funktionshinder samt vuxna och ungdomar med rörelsehinder förvärvade före 16 års ålder. Det är osäkert hur stor andel av målgruppen som har funktionsnedsättningar inom kommunikationsområdet. Det finns få populationsstudier gjorda. I en undersökning av Engström (2004) uppges att 236 av 592 personer (40 procent), som var inskrivna i daglig verksamhet i Skaraborgs län, hade stora talspråk- och kommunikationssvårigheter. I den så kallade Kalmarutredningen (Carenbäck & Eriksson, 1985) beskrivs att 75 procent av personer med utvecklingsstörning har störd tal- och språkutveckling. Karlsson (2000) redogör för hur många som har kommunikationssvårigheter av de klienter som sökt insatser på Vuxenhabiliteringen i Värmland de första tio månaderna år 2000. Underlaget baserades på 86 klienter och resultatet visade att 35 klienter (41 procent) uppgavs ha kommunikationssvårigheter. De 25 klienter (29 procent) med diagnos inom autismspektrumområdet var inte medräknade i denna siffra, och de har enligt diagnoskriterierna svårigheter inom kommunikationsområdet. Utifrån ovan nämnda siffror kan man förmoda att en stor andel av vuxenhabiliteringens klienter har tal- och språksvårigheter av olika grad och därmed inte tillgång till en fullgod kommunikation. Klienterna på vuxenhabiliteringen befinner sig på olika utvecklingsnivåer och deras svårigheter är av mycket skiftande slag. Många klienter har pragmatiska svårigheter och svårigheter med socialt samspel. De är bland annat i behov av samspelsträning. Vissa klienter har ett bristfälligt språkljudssystem och/eller avvikande satsmelodi vilket gör att deras tal upplevs avvikande och mer eller mindre svårt att förstå. Dessa personer är i behov av AKK som komplement till talet. Andra klienter har språkliga brister av olika svårighetsgrad som grammatiska brister eller brister på begreppsnivå. De har också behov av komplement till talet men kan också behöva olika former av stöd/hjälpmedel för att underlätta förståelsen av vad andra försöker förmedla till dem. Personer som inte utvecklat tal behöver AKK som ett alternativ till talet. Heister Trygg (2005) menar att man kan dela in vuxna personer som är i behov av AKK i tre grupper. Dels finns det de som har fått möjlighet att utveckla fungerande AKK och dels finns det de som har utsatts för olika metoder, hjälpmedel och insatser men fortfarande står utan ett fungerande kommunikationssätt. Dessutom finns det personer utan fungerande kommunikation som aldrig har fått prova något AKK-sätt. Vuxenhabiliteringen ska tillhandahålla specialistkunskap om de funktionsnedsättningar som målgruppen har och särskild kunskap om vad det innebär att leva med funktionsnedsättningar. Habiliteringsinsatserna ska komplettera övrig hälso- och sjukvård både inom landstinget och inom kommunerna. Vuxenhabiliteringens insatser till personer med funktionsnedsättning inom området kommunikation har varit begränsade och varierande över tid. Detta har bland annat berott på logopedvakanser. För de logopeder som har varit anställda på vuxenhabiliteringen i kortare perioder hittade verksamheten aldrig något fungerande arbetssätt. Sedan år 2000 har det på vuxenhabiliteringen funnits en tvärprofessionell arbetsgrupp som haft fokus på kommunikations- och AKK-frågor. Gruppen har arbetat med att öka kunskapen om kommunikation och AKK hos medarbetarna, men har inte arbetat direkt med klienter. År 2004 gjorde gruppen en omvärldsspaning för att 7

ta reda på hur andra vuxenhabiliteringar arbetade med kommunikationsfrågor. Det framkom då att det var stora olikheter mellan landets vuxenhabiliteringar när det gällde organisation, målgrupp och resurser. Därför var omvärldsspaningen inte till någon hjälp när det gällde att komma fram till hur ett effektivt stöd till klienter med kommunikationssvårigheter skulle kunna utformas på Vuxenhabiliteringen i Värmland. En utvärdering av arbetsgruppen gjordes 2005. Då framkom att gruppens medarbetare var frustrerade och villrådiga; trots ökad kompetens inom kommunikationsområdet kom den endast ett fåtal klienter till godo. Vuxenhabiliteringen hade fortfarande inte något bra underlag för prioriteringar och hade inte heller någon klar bild över vilka behov som klienterna hade inom kommunikationsområdet och hur ett stöd effektivast borde utformas. Arbetsgruppens diskussioner ledde till att en ansökan gjordes om att få starta ett kommunikationsteam i projektform under tre år som skulle arbeta direkt med klienter. Ansökan beviljades och i mars 2006 startade vuxenhabiliteringens interna utvecklingsprojekt Team Kommunikation (TeKo). Syfte Vuxenhabiliteringen i Värmland ska få fungerande rutiner för hur insatser ska ges till klienter med kommunikationssvårigheter och därigenom förbättra deras möjligheter till kommunikation och delaktighet. Mål Team Kommunikation ska ha ett förslag till riktlinjer för hur Vuxenhabiliteringen i Värmland ska möta behov hos klienter med kommunikationssvårigheter. Metod Team Kommunikation har provat olika arbetssätt vid utredning och intervention i arbetet med klienter med olika former av kommunikationssvårigheter. Direkta insatser har getts individuellt, men TeKo har också provat gruppverksamhet för klienter med kommunikationssvårigheter för att förbättra/utveckla deras kommunikativa färdigheter och/eller ge dem möjlighet att träffa andra som också har kommunikationssvårigheter. Indirekta insatser som information/utbildning till klienternas nätverk, till exempel närstående och/eller personal, har också getts. TeKo har aktivt sökt efter evidensbaserade och/eller beprövade metoder, bedömningsmaterial, informationsmaterial, utbildningsmaterial, utvärderingsmaterial samt AKK-material genom litteraturstudier, studie- och mässbesök. TeKo har inhämtat kunskap genom att ha deltagit i kurser, konferenser och seminarier. 8

Projektorganisation Projektägare har varit Maritha Sundberg, verksamhetschef för Vuxenhabiliteringen i Värmland. Projektägaren och projektmedarbetarna har träffats några gånger per termin för avstämning. Projektet har haft en referensgrupp som har bestått av arbetsterapeut Sara LaMotte (från och med hösten 2006 till och med våren 2008), arbetsterapeut Micaela Sundin (från och med hösten 2008), habiliteringsassistent Maria Kihlberg-Edström (från och med hösten 2006), psykolog Monica Degermark (från och med våren 2007) och sjukgymnast Ann Nilsson (från och med våren 2007). Referensgruppen har träffats en och en halv timme varannan vecka för att ta ställning till inkomna ärenden och därefter besluta om vilka ärenden TeKo skulle ta sig an. Referensgruppen har också haft i uppgift att vid behov reflektera kring och ge synpunkter på pågående ärenden. Projektmedarbetare har varit arbetsterapeut Rose-Marie Johansson (50 procent från och med våren 2006 till och med våren 2008, 60 procent från och med hösten 2008), logoped Gunnel Karlsson (50 procent från och med våren 2006 till och med hösten 2006, 60 procent från och med våren 2007), logoped Anna Blomberg (100 procent från och med hösten 2006 till och med hösten 2006, 80 procent från och med våren 2007) och arbetsterapeut Christina Andersson (50 procent från och med våren 2007 till och med våren 2008). Processer och metoder Hänvisningsblankett och information till vuxenhabiliteringens medarbetare En blankett togs fram för att användas av medarbetare på vuxenhabiliteringen vid hänvisning av klienter till projektet. En ifylld blankett skulle bland annat ge information om klientens funktionsnedsättning; nuvarande kommunikation; hörsel, syn och motorik; samt önskemål om insats. Genom dessa uppgifter skulle referensgruppen lättare kunna ta ställning till om TeKo skulle ta sig an ärendet. Information om projektet och hänvisningsförfarandet gavs till övriga medarbetare på vuxenhabiliteringen i början av hösten 2006. Kompetenshöjande insatser till projektmedarbetarna Marte Meo-seminarium En logoped och en arbetsterapeut deltog i ett tvådagars seminarium om Marte Meo våren 2006. Marte Meo-metoden kommer från Holland. Den anses som både en terapeutisk och pedagogisk metod i samspelsbehandling, där man använder sig av bl.a. videofilmning. Seminariedagarna om Marte-Meo gav projektmedarbetarna en bra introduktion i ämnet och ett verktyg till hur man kan studera samspel bland annat genom att använda videofilmning. Diskussionerna som fördes under seminariet kring klientfall gav en grund till hur man kan arbeta för att förbättra samspelet mellan individer. 9

Hjälpmedelsinstitutets ID-dagar En logoped besökte ID-dagarnas hjälpmedelsmässa hösten 2006. ID-dagarnas hjälpmedelsmässa blev en bra introduktion i området kommunikationshjälpmedel för den nyanställda och tillika nyutbildade logopeden. En arbetsterapeut besökte hjälpmedelsmässan hösten 2008. Projektmedarbetarna har på detta sätt kunnat inhämta ny information om kommunikationshjälpmedel och metoder. GAKK-seminarium En logoped och en arbetsterapeut deltog i ett endags seminarium om GAKK (Grafisk Alternativ Kompletterande Kommunikation) anordnat av SÖK (Södra regionens Kommunikationscentrum) våren 2007. Seminariet innehöll en bra blandning av teori och praktik. Representanter från flera olika verksamheter som använde olika typer av GAKK, redogjorde för sina erfarenheter av GAKK. Projektmedarbetarna fick många idéer som kunde användas i TeKo:s arbete. TAKK-kurs Samtliga medarbetare i projektet deltog tillsammans med fyra andra medarbetare på vuxenhabiliteringen i en 12 timmar lång TAKK-kurs (Tecken som AKK) våren 2007. Kursen var uppdelad på åtta tillfällen och deltagarna lärde sig ett grundordförråd av tecken. För att behålla kunskapen behöver man praktiskt använda TAKK och därför har projektmedarbetarna i olika omfattning deltagit i repetitionstillfällen av TAKK under perioden hösten 2007 fram till våren 2009. Västsvenska kommunikationskarnevalen En logoped och en arbetsterapeut deltog i Västsvenska kommunikationskarnevalen våren 2007. Karnevalens syfte och grundtanke är att skapa ett forum och en mötesplats för personer med funktionsnedsättning och alla som arbetar och verkar inom handikappområdet. Fokus ligger på kommunikation. 2007 års tema var autism. Konferensen innehöll föreläsningar, parallella seminarier och en utställning med kommunikations-hjälpmedel. Huvudföreläsare var Pat Mirenda från USA och hon presenterade bland annat hur hög evidens olika metoder och arbetssätt har när det gäller autism och AKK. Det var bra att få bekräftat att projektmedarbetarna var inne på rätt spår när det gällde arbetet med kommunikation och AKK utifrån den evidensbaserade kunskap som presenterades. En logoped och en arbetsterapeut deltog även i Västsvenska kommunikationskarnevalen våren 2008. Det årets tema var AKK och kommunikationsstöd i skolan. Även om temat var skola, kan mycket som presenterades tillämpas inom vuxenhabilitering. Huvudföreläsare var Linda Burkhart från USA som har lång erfarenhet av AKK-lösningar för barn med omfattande funktionsnedsättningar inom flera funktionsområden. Hennes entusiasmerande föreläsningar gav inspiration till att fortsätta på TeKo:s inslagna väg. Kurs i AKK - Alternativ Kompletterande Kommunikation En arbetsterapeut deltog dag två i en tvådagarskurs i AKK under hösten 2007. Dagen innehöll förutom teori kring AKK, grupparbete kring fallbeskrivningar och praktiska övningar. Kursen innehöll inga stora nyheter, men gav idéer på praktiska övningar att använda i de utbildningar i kommunikation och AKK som TeKo gett till bland annat personalgrupper. 10

Nationell konferens i logopedi En logoped deltog i en två dagar lång konferens i logopedi under hösten 2007. Under konferensen hölls några huvudföredrag och flera parallella seminarier. Bland annat presenterade logoped Gunilla Thunberg sin avhandling där hon studerat barn med autismspektrumtillstånd som använt samtalshjälpmedel i hemmet, samt ett patientfall där en flicka använt handdator för att kommunicera och för att träna tal. I samband med patientfallet visade Thunberg en reviderad version av Gemensam problemlösning vid Alternativ och Kompletterande Kommunikation (AKK) (Zachrisson, Rydeman & Björck-Åkesson, 2002), som projektmedarbetarna har haft god nytta av. Studiebesök på Vuxenhabiliteringen i FyrBoDal Samtliga medarbetare i projektet träffade två arbetsterapeuter som arbetade på Vuxenhabiliteringen i FyrBoDal en dag under hösten 2007. De två arbetsterapeuterna hade haft ett AKK-projekt och tagit fram en arbetsmodell för AKK inom vuxenhabilitering (Augustsson & Nylander, 2007). FyrBoDal och Värmland är mycket lika då det gäller befolkningsunderlag och deras vuxenhabilitering har samma målgrupp som Vuxenhabiliteringen i Värmland. Mot denna bakgrund var deras erfarenheter kring AKK i allmänhet och kring modellen i synnerhet extra intressanta. Det blev en dag fylld av tips- och materialutbyte inom AKK-området och intressanta diskussioner uppstod. Projektmedarbetarna blev inspirerade till att prova arbetsmodellen för AKK efter anpassning till värmländska förhållanden. Under våren 2009 kom arbetsterapeuterna från FyrBoDal på besök till TeKo, för fortsatt erfarenhetsutbyte med diskussioner kring bland annat nätverksarbete, och olika AKK-material. Språkstörning och flerspråkighet En logoped deltog i en tvådagarskurs i språkstörning och flerspråkighet under våren 2008. Kursen var mest inriktad mot språkutredningar när det gäller barn men en hel del är användbart inom vuxenhabilitering. Logopeden är efter kursdagarna bättre rustad att möta flerspråkiga klienter samtidigt som insatser till personer med flerspråkighetsproblematik framstår som än mer komplicerade. Demonstration av programvara för kommunikation Två logopeder och en arbetsterapeut deltog på en demonstration av dataprogrammet Communicate: In Print under våren 2008. Under demonstrationen fick projektmedarbetarna information om hur man praktiskt använder programmet. Projektmedarbetarna har haft stor nytta av detta. Seminarium om samtalsmatta En logoped deltog vid ett seminarium om samtalsmatta utifrån Projekt samtalsmatta, som bedrivits av DART (Västra Götalandsregionens kommunikations- och dataresurscenter för personer med funktionshinder), SÖK och FUB (Riksförbundet för barn, unga och vuxna med utvecklingsstörning) i Göteborg, en halvdag under våren 2009. Under seminariet utbyttes erfarenheter av hur man använt samtalsmatta i olika verksamheter. Deltagarna kunde konstatera att metoden väckt stort intresse och snabbt sprider sig över landet. Förutom innehållet i ovan nämnda kurser, studiebesök, seminarier och utställningar, har de direkta mötena med andra professionella som arbetar med kommunikation och/eller AKK varit ovärderliga. 11

Informationsmaterial Projektmedarbetarna har laddat ner informationsbroschyrerna Bilder som AKK, Konkreta föremål, Rätten att kommunicera och Samtala och tolka som SÖK tagit fram, från deras hemsida. Broschyren Vad är AKK? har beställts gratis från Hjälpmedelsinstitutet (HI). Broschyrerna har delats ut i samband med utbildningar och informationstillfällen. Informationsfilmerna GAKK Grafisk AKK, TAKK Tecken som AKK och Kommunikativ omvårdnad, som SÖK producerat, samt Pekkartan en väg till kommunikation, som Inger Andersson och Kristina Jansson på Ludvika Särskola producerat, har införskaffats. Filmerna har visats i samband med informations- och utbildningstillfällen. Utbildningsmaterial Projektmedarbetarna har använt sig av utbildningspaketet Vad är AKK? som SÖK tagit fram och som finns att ladda ner från HI:s hemsida. PowerPointbilderna som ingår där har sedan anpassats och kompletterats med egna PowerPointbilder som innehåller information om bland annat normal kommunikation, egenskaper hos olika AKK-sätt, vokabulär, samtalsteknik med mera. Utbildningsmaterialet har även utökats med några fallbeskrivningar och praktiska övningar. Hela materialet eller delar av det har sedan kunnat användas vid olika utbildnings- och informationstillfällen. Kartläggnings- och bedömningsmaterial Projektmedarbetarna kände sedan tidigare till några olika kartläggnings- och bedömningsmaterial, men har även sökt efter fler. Projektmedarbetarna har hittat och använt frågeformuläret Bedömning av kommunikativ förmåga hos personer med utvecklingsstörning (Brodin & Thurfjell, 1995) i arbetet med några klienter. Formuläret består av 31 frågor som personer i klientens omgivning får svara på. Omgivningens svar har sammanställts, gåtts igenom och diskuterats med dem som svarat. Detta arbetssätt har gett en samlad bild av hur omgivningen anser att klienten kommunicerar, klarar samspel och om denne har någon erfarenhet av AKK. Även ett frågeformulär kring kommunikationen hos personer med grav utvecklingsstörning (Andén & Hellbom, 1985), har hittats och använts i ett par ärenden. Även med hjälp av detta formulär kunde man få en samlad bild av hur omgivningen upplevde sin klients kommunikativa förmågor. Kartläggningsformuläret ur boken Se mig! Hör mig! Förstå mig! (Winlund, 2004) har använts i ett ärende. Materialet är mycket omfattande och innehåller en mängd frågor inom områdena sinnesfunktioner, motorik, begåvning, kommunikation samt självständighet och självbestämmande. Från sak till bild, ett kartläggnings- och undervisningsmaterial framtaget av Nordström Turner, Ribba och Stridh (2000) har använts. Materialet är tänkt att användas i skolmiljö för barn med funktionsnedsättning. Materialet består av föremål samt foton i både färg och svartvitt av samtliga föremål i materialet. Genom att göra en kartläggning med materialet får man svar på om personen kan para ihop ett föremål med ett likadant föremål, om personen kan tolka bilder, om personen är mogen att lära sig tolka bilder samt vilka bilder personen kan tolka. Inom projektet har en an- 12

passning av materialet gjorts genom att vissa föremål har bytts ut, så att det passar bättre att användas för vuxna. Projektmedarbetarna har sammanställt ett kartläggningsmaterial som går under namnet Checklista kommunikationssvårigheter. Områden som behandlas är kommunikativa behov, nuvarande kommunikationssituation, erfarenhet av AKK och övrigt. Antalet frågor är inte så omfattande, varför materialet är bra att använda när man vill göra en snabb och inte så djupgående kartläggning. I rapporten Gemensam problemlösning vid Alternativ och Kompletterande Kommunikation (AKK) (Zachrisson et Al., 2002), presenteras en interventionsprocess som tilltalade projektmedarbetarna. Processen innehåller en kartläggningsfas och en åtgärdsfas med tre steg vardera. Kartläggningsfasen innehåller inventering, problembeskrivningar och problemförklaringar, och åtgärdsfasen innehåller prioritering och målformulering, metod och utvärdering och revidering. Vid en föreläsning av logoped Gunilla Thunberg (personlig kommunikation, 22 november, 2007), visade hon en reviderad version som projektmedarbetarna har använt. Den reviderade versionen innehåller stegen resurser, problem, förklaring, mål och åtgärder. Projektmedarbetarna upplevde en större tydlighet i AKK-processen efter att man började använda modellen för intervention. Eftersom målen man sätter beskrivs i relation till de problem som framkommit, och åtgärderna bestäms i relation till de problemförklaringar man hittat, ökar sannolikheten att man går in med adekvata åtgärder i ett kommunikationsärende. Med hjälp av Gemensam problemlösning vid Alternativ och Kompletterande Kommunikation (AKK) upplevde projektmedarbetarna att det var lättare att uppnå koncensus i omgivningen när det gällde vad som var problem och hur de skulle åtgärdas. Projektmedarbetarna har även hittat Kommunikativa Funktioner, ett frågeformulär gjort av logoped Maria Sporre (2000), men detta har inte kommit till användning. Formuläret innehåller liknande områden som de som ingår i Bedömning av kommunikativ förmåga hos personer med utvecklingsstörning (Brodin & Thurfjell, 1995). Projektmedarbetarna har därför istället valt att använda det sistnämnda, då detta har fungerat bra. Socialt nätverk kartläggning av kommunikation mellan individer med komplexa kommunikativa behov och deras kommunikationspartners (Blackstone & Hunt Berg, 2007) har projektmedarbetarna också hittat, men inte hunnit använda under projekttiden. Utvärderingsmaterial På vuxenhabiliteringen ska alla klienter ha en habiliteringsplan där det dokumenteras vad som är problemet, vilket mål man har, vilken insats som ska ges för att nå målet samt måluppfyllelse. Som komplement till utvärdering med hjälp av habiliteringsplan ville projektmedarbetarna hitta och använda ytterligare utvärderingsmaterial. Projektmedarbetarna hittade två material som man valde att titta närmare på: Canadian Occupational Performance Measure (COPM) (Law, Baptiste, Carswell, McColl, Polatajko & Pollock, 1999) och Goal Attainment Scaling (GAS) (Kiresuk, Smith & Cardillo, 1994). Vid närmare granskning visade det sig att COPM passade bäst att använda med personer som själva kan vara delaktiga i målsättningsarbetet, medan GAS kan användas både direkt med personen men även indirekt tillsammans 13

med personens omgivning. När det gäller GAS, eller måluppfyllelseskalor som är det svenska begreppet, fann man en rapport där GAS använts med stor framgång inom AKK-området (Ferm, 1997). Projektmedarbetarna valde att prova att använda GAS som utvärderingsmaterial. AKK-material Under projekttiden har projektmedarbetarna haft möjlighet att avsätta tid för att söka efter och framställa olika lågteknologiska AKK-material. Bland annat har kommunikationspass, kommunikationsböcker, bildkort, situationskartor med mera, framställts då dessa inte funnits att köpa färdiga. Detta innebär att vuxenhabiliteringen numera har tillgång till olika AKK-material som kan användas i demonstrationssyfte och möjliggör att personal och anhöriga kan få idéer kring vilket material som skulle passa för deras klient. Innan projekttiden fanns liten erfarenhet av materialframställning och bristfälliga programvaror försvårade arbetet. Under projekttiden har datorprogramvarorna Communicate: In Print, Symbol for Windows och TAKK-bildbank CD-ROM Teckenbilder för utskrift införskaffats för att underlätta framställningen av material. Nedan följer en mer ingående beskrivning av några AKK-material. Kommunikationsbok En kommunikationsbok är ett häfte med individuellt anpassat bildmaterial tänkt att användas av personer med kommunikationssvårigheter som är i behov av kommunikationshjälpmedel, figur 1. Boken innehåller vanligtvis bilder inom olika områden, såsom mat och dryck, personer, intressen med mera. Boken används i direkt kommunikation och kan ge möjlighet för personen att introducera nya samtalsämnen, förebygga kommunikativa missförstånd, underlätta reparationer av missförstånd samt kunna berätta om sig själv. Fördelen med en kommunikationsbok, jämfört med andra AKK-sätt, är att det krävs förhållandevis lite nyinlärning av och minne hos personen som ska använda häftet. En typ av kommunikationsbok som använts i projektet utgår ifrån en befintlig mall framställd av Ellborg och Zechel (2005). Figur 1. Exempel på kommunikationsbok med sida för att reda ut missförstånd. Figur 2. Exempel på olika kommunikationspass. Kommunikationspass Kommunikationspass är ett dokument som innehåller information om en persons kommunikation och eventuella AKK-sätt (Sigurd Pilesjö & Hardenstedt, 2001), fi- 14

gur 2. Det är ett användbart redskap vid ett första möte för en person med stora kommunikationssvårigheter som har svårt att presentera sig själv. Syftet med ett kommunikationspass är bland annat att sprida kunskap om sig själv, uppnå ökad självständighet, avdramatisera möten och ge lättillgänglig och konkret information. Exempel på situationer där kommunikationspasset kan komma till nytta är i kontakt med färdtjänst, vid sjukvårdsbesök, i kontakt med nya assistenter, i möte med ny skola, vid information till ny personal på gruppboende, vid möte med nya kamrater och på puben. Förväntade effekter är bland annat att andra ska våga ta kontakt med personen, att personen lättare ska kunna kommunicera med omgivningen och då inte bara med dem han/hon känner väl, att andra ska se personen bakom kommunikationssvårigheterna och att personen ska bemötas med ett konsekvent förhållningssätt. Ett kommunikationspass är oftast en del i ett kommunikationssystem och ersätter inte andra AKK-sätt såsom kommunikationskartor. Pärmen Att få vara den man är Att få vara den man är är tänkt att användas för personer som har svårigheter att berätta om sig själva, sina livsminnen, erfarenheter och önskemål (Ljungkvist, 2006), figur 3 och 4. Pärmen är framtagen av arbetsterapeut Britt-Marie Hallberg och logoped Angeline Ljungkvist och är ett hjälpmedel för att på ett strukturerat sätt bygga upp en informationsbank om personen och pärmen ska sedan kunna vara ett redskap för kommunikation. Personen kan med hjälp av pärmen berätta för andra om sig själv och sitt liv. Pärmen är inte tänkt att användas vid ett första möte med nya personer. Meningen är att bland annat personal runt personen, kontaktpersoner och nya bekantskaper som personen ska bygga upp en lite mer långsiktig relation med, ska kunna använda pärmen tillsammans med dess ägare. Figur 3. Pärmen Att få vara den man är. Figur 4. Exempel på innehåll i pärmen Att få vara den man är. Reda ut-häfte. Ett reda ut-häfte består av ett system av symbolkartor, figur 5. Med hjälp av häftet, som innehåller symboler inom olika områden (personer, platser, saker, aktiviteter med mera) kan omgivningen på ett välstrukturerat sätt ställa frågor, så att kommunikationen med personer som har kommunikationssvårigheter underlättas. De reda ut-häften som TeKo tillverkat är baserade på exempel som finns att ladda ner från DART:s hemsida. 15

Figur 5. Exempel på ett reda ut-häfte Metoden samtalsmatta (Talking Mats) Redan innan projektets start hade några av projektmedarbetarna uppmärksammat och i liten utsträckning provat samtalsmatta, en metod som underlättar kommunikation. Upphovsman till samtalsmatta är logoped Joan Murphy ifrån Skottland. Mattan togs ursprungligen fram för att underlätta för personer med cerebral pares (CP) att uttrycka sina tankar och åsikter (Murphy, 1998). Samtalsmatta är en visuell och bildbaserad metod som gör att människor med kommunikationssvårigheter kan kommunicera på ett effektivare sätt (Murphy & Cameron, 2007), figur 6. Metoden går ut på att man använder tre olika typer av bildsymboler samtalsämnen, frågeställningar och visuell skala samt en matta att fästa de olika bilderna på. När man bestämt samtalsämne ger man personen man samtalar med olika frågeställningar. Personen får reflektera över sina åsikter till varje frågeställning för att därefter placera bilden med frågeställningen under den bild i den visuella skalan som bäst stämmer överens med hans/hennes åsikt. Samtalsmatta är inte tillräckligt som enda kommunikationsredskap och kan därför inte ersätta befintliga kommunikationshjälpmedel. Samtalsmatta ska förstärka en persons kommunikation i specifika situationer. Figur 6. Samtalsmatta med samtalsämne (röd ram) längst ner i mitten, visuell skala (gul ram) högst upp och frågeställningar (blå ram). 16

Under projekttiden har projektmedarbetarna använt samtalsmatta med klinter som har olika typer av kommunikationssvårigheter. Bland annat har samtalsmatta använts tillsammans med klienter för att kartlägga behov och planera insatser samt för utvärdering av möten, gruppverksamhet med mera. Projektmedarbetarna anser att mattan är ett bra redskap för att få fram åsikter hos klienterna, och användandet kommer att fortsätta efter projekttiden. Teknisk utrustning Videoutrustning med videokamera (Canon MD 110), stativ och redigeringsprogram (Pinnacle Studio Plus, version 10), har införskaffats. Utrustningen har inneburit möjlighet till ett bra arbetssätt för att iaktta individers kommunikationssignaler och studera samspel mellan individer. Filmning möjliggör för omgivningen och personal på vuxenhabiliteringen att i efterhand gemensamt observera samspelet och därefter reflektera över vad som fungerar, inte fungerar och varför. Kunskapsspridning till medarbetare på vuxenhabiliteringen Projektägaren och projektmedarbetarna var överens om att medarbetarna på vuxenhabiliteringen fortlöpande skulle hållas informerade om projektet och dess utveckling. Två delrapporter (hösten 2007 och hösten 2008) har producerats och delgivits medarbetarna under projekttiden. Framträdande i samband med habiliteringskonferens På vuxenhabiliteringen hålls gemensamma habiliteringskonferenser cirka en gång per månad då samtliga medarbetare deltar. Under projekttiden, i samband med några av dessa konferenser, har projektmedarbetarna bland annat visat olika AKKmaterial, informerat om GAS och redogjort för några klientärenden. Fråga TeKo Frågestunder, som gick under benämningen Fråga TeKo, hölls en halvtimme varannan vecka under våren 2008. Idén föddes då en medarbetare på vuxenhabiliteringen beskrev att han hade svårt att veta vilka klienter han kunde hänvisa till TeKo. Tanken med Fråga TeKo var att medarbetarna på vuxenhabiliteringen kunde komma och diskutera klienter de funderade över med representanter från TeKo. Efter tre månader upphörde Fråga TeKo då ingen medarbetare kommit på frågestunderna. Frukostmöten Då Fråga TeKo inte fungerade, valde projektmedarbetarna att prova frukostmöten istället med start hösten 2008. Habiliteringskonferenserna på vuxenhabiliteringen inleds med gemensamt fika och i samband med detta hölls en halvtimmes frukostmöte. Projektmedarbetarna visade olika AKK-material, och medarbetare på vuxenhabiliteringen var välkomna att ställa frågor om ärenden de behövde hjälp med. Totalt har frukostmöten hållits vid sju tillfällen under projekttiden, och mötena har varit relativt välbesökta. 17

Samverkan med andra verksamheter Redan innan projektet startade fanns ett nära samarbete mellan vuxenhabiliteringen och landstingets hjälpmedelsverksamhet för vuxna (HMS) när det gällde frågor kring kommunikation och AKK. Arbetsgrupp AKK (ArAKK) startade år 2004, och har sedan dess samverkat kring klienter med kommunikationssvårigheter. I ArAKK har tre av projektmedarbetarna ingått, en arbetsterapeut och två logopeder, och från HMS en hjälpmedelskonsulent (t o m 2007) och en rehabiliteringsingenjör. Till och från har representant från landstingets logopedenhet deltagit. Förutom frågor kring gemensamma klientärenden förs också diskussioner om AKK i allmänhet. Under hösten 2006 beslutades i ArAKK att HMS och TeKo gemensamt skulle genomföra en utbildningsdag kring kommunikation och AKK för distriktsarbetsterapeuter i Värmland. I en enkätundersökning gjord av Johansson (2005) framkom bland annat att arbetsterapeuter i Värmlands kommuner hade önskemål om kompetenspåfyllning inom kommunikationsområdet. Utbildningsdagen bestod av en teoretisk del och en mer praktisk del. Den teoretiska delen innehöll information om bland annat normal kommunikation, AKK, vem som behöver AKK, vilka AKK-sätt som finns, hur man väljer AKK, omgivningens betydelse samt samtalsmetodik. Den praktiska delen innebar att deltagarna fick gå runt till olika stationer med både lågoch högteknologiska AKK-sätt som de fick möjlighet att prova. Deltagarna fick fylla i en utvärdering av utbildningsdagen, 18 av 25 svarade. När det gällde helhetsintrycket av dagen uppmättes 80 poäng på VA-skala där 0 poäng var mycket dåligt och 100 poäng var mycket bra. Önskemål om en fortsättning med framför allt fallbeskrivningar framkom. Projektmedarbetarnas uppfattning var att utbildningsdagen bidrog till att öka deltagarnas kompetens inom kommunikation och AKK. Det framkom dock i utvärderingen att distriktarbetsterapeuterna ansåg att kommunikation var ett svårt område och att de saknade samarbetspartners, varför de önskade kontinuerlig kunskapspåfyllning. TeKo och HMS genomförde ytterligare en utbildningsdag hösten 2007 med samma innehåll för distriktarbetsterapeuter som inte hade möjlighet att delta vid första tillfället. En utvärdering av utbildningsdagen genomfördes, 11 av 12 svarade. När det gällde helhetsintrycket av dagen uppmättes 74 poäng på VA-skala där 0 poäng var mycket dåligt och 100 poäng var mycket bra. Senare under hösten ordnades tillsammans med HMS en fortsättning på ovan nämnda utbildningsdagar, enligt önskemål som framkommit i samband med utvärdering av dessa. Fortsättningsutbildningen omfattade en förmiddag och då presenterades några lågteknologiska AKK-lösningar lite grundligare och grupparbeten kring fallbeskrivningar genomfördes. På eftermiddagen diskuterades en eventuell uppstart av ett AKK-nätverk i Värmland för professionella som arbetar med vuxna personer med kommunikationssvårigheter. Diskussionerna fick till följd att ett AKK-nätverk startade med en första träff under våren 2008. Nätverket är till för yrkespersoner som arbetar med vuxna individer med funktionsnedsättningar inom kommunikationsområdet, endera i Landstinget i Värmland eller i Värmlands kommuner. Syftet är att nätverket ska vara ett forum för att sprida kunskap och kompetens inom AKKområdet genom samråd, erfarenhetsutbyte och utbildning. Målet med nätverket är att individer med funktionsnedsättning inom kommunikationsområdet, boende i Värmland, ska få tillgång till alternativ och/eller kompletterande kommunikation och därmed kunna påverka sin omgivning och uppleva delaktighet. Tanken är att nätverksträffar ska hållas en till två gånger per år, och TeKo och HMS fungerar i 18

dagsläget som arrangörer. En andra nätverksträff hölls under hösten 2008 och då framkom önskemål om ytterligare utbildningstillfälle i kommunikation och AKK. Våren 2009 genomförde TeKo och HMS en utbildningsdag för arbetsterapeuter inom landsting och kommun. Utbildningsdagen var en sammanslagning av innehållet från tidigare genomförda utbildningar. Förutom ovanstående har TeKo samverkat med HMS i flertalet enskilda ärenden. Hänvisade klienter Under projekttiden har 32 klienter hänvisats till TeKo. För närmare information om funktionsnedsättning, kommunikation/problem inom kommunikationsområdet, frågeställning/önskad insats, status och typ av insats se tabell 1. Insatser har getts till 25 av de hänvisade klienterna, och hur de har fördelat sig med avseende på huvudsaklig funktionsnedsättning visas i tabell 2. I tabell 3 visas hur samtliga klienter som fått någon typ av insats på vuxenhabiliteringen under året 2008 fördelar sig med avseende på huvudsaklig funktionsnedsättning. De flesta klienter som fått insatser av TeKo har varit aktuella under en lång tid. Insatsernas längd, bland de klienter som avslutats, sträckte sig från två månader upp till 29 månader, figur 7. Medellängden på insatserna var tretton månader. Bland de klienter där insatserna kommer att fortsätta efter projekttidens slut, sträcker sig insatsernas längd från tio månader upp till 41 månader, figur 7. Medellängden på insatserna till dessa klienter är vid projektets slut 23 månader. Som mest har insatser till 18 olika klienter getts samtidigt. Två ärenden har inte tagits emot, K10 och K13. K10 hänvisades till TeKo med önskemålet om att få hjälp att utveckla sitt tal. K10 har haft kontakt med logoped på allmänlogopedisk mottagning i omgångar under sin uppväxt. K10 har efter de insatserna gjort framsteg framförallt grammatiskt men har fortfarande ett avvikande tal. Projektets referensgrupp trodde därför inte att fortsatt talträning skulle ge någon bestående effekt, varför ärendet inte togs emot. K13 hänvisades till TeKo med önskemål om fortsatt talträning. Det visade sig att K13 hade fått regelbunden talträning under flera års tid som inte haft bestående effekt. K13 har dessutom en hörselskada som gör att hon har svårt att uppfatta när hon uttalar fel. Projektets referensgrupp trodde därför inte att fortsatt talträning skulle ge någon bestående effekt, varför ärendet inte togs emot. Ett ärende, K15, sattes upp på väntelista till grupp ifall lämplig grupp skulle starta under projekttiden. Någon konversationsgrupp för personer med autism, där K15 hade passat in, startade inte. Ärende K22 återkallades av remittenten innan någon insats påbörjades. Ärendena K16 och K23 handlade om att hjälpa till vid författandet av remissvar och att bistå vid kartläggning. Detta tog sig TeKo an, även om det aldrig var fråga om några egentliga insatser. K7 avböjde själv insatser från TeKo i samband med att arbetsterapeut och logoped från TeKo träffade honom första gången. 19

Tabell 1 Klienter som hänvisats till TeKo under projekttiden. Klient Funktionsnedsättning Kommunikation/Problem inom kommunikationsområdet K1 Kvinna, 21 år K2 Man, 43 år K3 Man, 48 år K4 Kvinna, 23 år K5 Kvinna, 24 år K6 Man, 29 år K7 Man, 24 år K8 Man, 57 år K9 Man, 23 år Omfattande rörelsehinder med mycket begränsad rörlighet, utvecklingsstörning och kraftig synnedsättning Kommunicerar via tal som är mycket svåruppfattbart på grund av dysartri med nästan ingen röst. Frågeställning/Önskad insats Status Typ av insats AKK-utredning och önskemål om att kunna kommunicera med utomstående. Fortsätter efter projekttidens slut Autism Bedömd som mutist. Råd till omgivningen angående K2:s kommunikation. Fortsätter efter projekttidens slut I Cerebral Pares med omfattande Grav dysartri, svårförståelig, använder AKK-utbildning till assistentgrupp. Avslutad I rörelsehinder, måttlig utvecklingsstörningelbundet. inte sin kommunikationskarta re- Lindrig utvecklingsstörning, autism Artikulatoriska svårigheter, språkliga svårigheter. Downs syndrom Tar nästan inga kommunikativa initiativ, svarar verbalt men tyst och fåordigt. Traumatisk hjärnskada Cerebral Pares med omfattande rörelsehinder. Intracerebral blödning i basala ganglierna Rörelsehinder Kommunicerar endast med enstaka ljud, ansiktsmimik och tonusväxlingar. Tidvis otydlig artikulation. Afasi med mycket stora uttryckssvårigheter, relativt god språkförståelse. Grav dysartri, svårförståelig på grund av svag röst och extremt långsamt taltempo, använder inte sina kommunikationshjälpmedel regelbundet. Di, I Hitta lämpligt komplement till talet. Avslutad Di, Dg Mer självständig i kommunikationen, få tillbaka "pratet". Filmning för att upptäcka kommunikativa signaler, kommunikationspass. Uppföljning av tidigare logopedinsatser. Att K8 ska kunna göra sig förstådd på ett enklare sätt än att det hänger på att omgivningen ställer rätt jaoch nejfrågor. Utveckla talet för att bättre kunna kommunicera med främmande människor, samspelsträning. Avslutad Fortsätter efter projekttidens slut Verkställt Avslutad Avslutad I I Di, I Di K10 Man, 18 år Autism Monotont tal med hög ljudnivå. Hjälp att utveckla sitt tal. Ej mottagen 20

K11** Kvinna, 36 år K12 Man, 40 år K13 Kvinna, 21 år K14 Man, 28 år K15 Man, 32 år K16 Man, 21 år K17 Man, 40 år K18 Kvinna, 53 år K19 Kvinna, 27 år K20 Kvinna, 24 år K21 Man, 21 år K22 Kvinna, 22 år K23 Man, 21 år K24 Man, 28 år Cerebral Pares med omfattande rörelsehinder, måttlig utvecklingsstörning Cerebral Pares med omfattande rörelsehinder. Downs syndrom Autism, utvecklingsstörning Kommunicerar med enstaka ord, ljud och ansiktsmimik. Svårigheter att använda sin kommunikationskarta. Grav dysartri, svårförståelig. Talsvårigheter på grund av hörselskada. Kommunicerar med enstaka ord, och då bara med föräldrarna. För övrigt endast ja och nej. Utveckling av kommunikationen, samtalsgrupp. Mer självständig i sin kommunikation. *, genomförd Dg Fortsätter efter projekttidens slut Fortsatt talträning. Ej mottagen Hitta lämpligt AKK-sätt för att kunna ta egna initiativ till kommunikation. Avslutad Autism Svårförståelig. Gruppverksamhet. *, genomfördes ej Downs syndrom Talsvårigheter. Hjälp med remissvar. Verkställt Cerbral Pares, utvecklingsstörning Svårt att hitta ord, svårt att hålla tråden i samtal. Grav utvecklingsstörning, autism Cerbral Pares med omfattande rörelsehinder och progressivitet. Utvecklingsstörning. Retts syndrom stadie IV, autism, omfattande rörelsehinder. Autism, utvecklingsstörning, epilepsi Utvecklingsstörning Angelmans syndrom, utvecklingsstörning, Lennox-Gastautes syndrom Downs syndrom, ADHD Kommunicerar endast via kroppsspråk, problem med språkförståelse. Har troligen relativt god språkförmåga, men kan endast uttrycka sig genom ja/nej-signal och ansiktsmimik. Nedsatt språklig förmåga. Uttrycker sig endast med blick och enstaka ljud, vilket är oerhört svårtolkat för utomstående. Spanska som modersmål, kan några få ord på svenska. Osäkerhet när det gäller språklig förmåga. Arabiska som modersmål, begränsat ordförråd på svenska. Kommunicerar med bilder och egna tecken. Använder bilder som komplement till talet. Öka förståelsen i omgivningen för K17:s kommunikation, ge samtalsstrategier till omgivningen. Hjälp att göra sig förstådd samt hjälp att förstå. Hitta lämpligt AKK-system. Eventuellt pilotförsök med ny ögonstyrningsteknik. Förbättra K20:s möjligheter till kommunikation och delaktighet. Råd till personal angående K21:s kommunikation. Kartlägga kommunikationsförmåga och råd till personal om kommunikationssätt. Medverkan vid första besöket på vuxenhabiliteringen, det vill säga kartläggning. Samspelsträning. Avslutad Avslutad Fortsätter efter projekttidens slut Avslutad Fortsätter efter projekttidens slut Remissen återkallad. Verkställt Fortsätter efter projekttidens slut Di I I I Di, I I I I 21