Rapport från mål-2 projektet Nationellt center för odling av fisk i sötvatten: Äggkvalitet 1 Eva Brännäs, 1 Henrik Jeuthe, 1 Jan Nilsson & 2 Torleif Andersson 1 Institutionen för Vilt, Fisk och Miljö, SLU, 901 83 Umeå 2 Vattenbrukscentrum Norr AB 840 64 Kälarne
Den ideala situationen är att en större sättfiskodling med optimala förhållanden och kvalificerad personal håller all stamfisk och förser matfiskodlingar med sättfisk som kan sättas ut i kassar eller kar för produktion av slaktfärdig fisk. En sådan odling finns ännu inte i Sverige. I stället är de flesta odlingar en kombination av sättfiskodling och matfiskodling där yngelproduktionen baseras på erfarenheterna av öring. Öring är också en laxfisk med likartad livshistoria men med en mycket högre överlevnad av ägg till yngel. Utfallet av öring är minst 90 % kläckta yngel jämfört med rödingens 30-70%. Tillgången på yngel beror på antalet och storlekar av föräldrafiskar, kvaliteten på ägg och spermier, befruktningsgrad samt överlevnaden av embryon från befruktning till kläckning. Svensk rödingodling har alltid haft problem en varierande och nyckfull tillgång på yngel vilket kan bero på en rad faktorer som listas nedan: Dålig ägg och/ eller spermiekvalitet som främst beror på stamfiskens status. Dålig kvalitet/överlevnad syns redan vid kramningen av fiskarna, äggen är matta och mjölken vattnig. I naturen styrs ägg och spermieutveckling av säsongmässiga variationer i dagslängd och temperatur samt fiskens näringsstatus. I odling är den omgivande miljön den som existerar i odlingen, speciellt om stamfisken hålls i kar inomhus. Ljusförhållanden behöver utredas både vad beträffar intensitet och dagslängd. Vi vet att höga temperaturer under sommaren påverkar kvalitén på ägg och spermier negativt vilket kan bero på en rad faktorer som t.ex. denaturering av proteiner, temperaturstress eller hormonell obalans. Eftersom fiskar är växelvarma är fiskens kroppstemperatur direkt beroende av vattentemperaturen i odlingen. I naturen kan rödingarna till viss del undvika höga temperaturer genom att söka sig till djupare delar av sjön vilket inte är möjligt i odling förutom i djupa odlingskassar. Under senare år har studier visat att även stress har en stor betydelse för äggkvalitén och förmodligen även spermiekvalitén. Fiskarna hanteras ofta under kramningssäsongen, först då hanar och honor sorteras och separeras och efter det minst 2 ggr per vecka under oktober och november för att avgöra om honorna är redo att kramas (ägglossning). Ofta är ägglossningen dessutom dåligt synkroniserad och utdragen i tid mellan honorna i samma bassäng. Denna hantering är en mycket stressande behandling. Kramningen/befruktningen är nästa kritiska moment. I naturen är det en mycket synkroniserad process mellan honor och hanar då äggen är mottaglig för befruktning under en mycket kort tid i vattnet. Denna process styrs av hormoner som i sin tur styrs av dagslängd och temperatur. På motsvarande sätt måste kramning av honor och hanar vara en synkroniserad och noggrann process. Personalen måste vara tillräckligt erfaren för att bedöma honornas status vad beträffande ägglossning och noggrann vid kramningen. Vatten eller avföring från den fiskar som kramas bland äggen försämrar resultaten. Överlevnad från befruktning till kläckning påverkas av hantering och temperaturen. Vattentemperaturen vid kramningen har en mycket stor betydelse för överlevnaden. Som exempel sjunker överlevnaden hos rödingägg till 65 % vid 3 C från 45 % vid 6 C vid kramningen. Temperaturförhållandena under resten av utvecklingen från befruktning till kläckning är inte utvärderad. I nuläget värmer man vattnet i början av utvecklingen för att snabba på utvecklingen eftersom äggen inte kan hanteras utan att skadas fram till stadiet då
ögonen pigmenteras (ögonpunktas). Då kan döda rom ofta är svampangripna sorteras maskinellt och minska risken för spridning av svamp till friska ägg. Sedan hålls äggen i kallare vatten fram till kläckning. Med stor sannolikhet skulle ett omvänt temperaturmönster resultera i en högre överlevnad. I Sverige finns det för närvarande ingen anläggning där det är möjligt att hålla realistiska mängder avelsfiskar (500 honor och hanar med en snittvikt av 3 kg) med möjlighet att manipulera dagslängd, temperatur och utfodring. Det finns överhuvudtaget få studier gjorda på avelsfiskar just därför att det kräver stora resurser inte minst ifråga om finansiering. En av uppgifterna inom Mål 2 projektet var att öka förutsättningarna för att ringa in problemet med den variabla och nyckfulla romöverlevnaden hos röding. Följande åtgärder/tester har utförts: -Genomgång av 2-årig statistik på äggöverlevnad i Kälarne, där höga temperaturer under juli och augusti (äggtillväxt i honan) samt oktober- november (kramning/befruktning) ger den högsta dödligheten. Resultaten är sammanställda i separat rapport -Test av olika temperaturregimer för äggutveckling efter befruktning samt hormonanalyser av honor och hanar vid kramningar som förklaring till romöverlevnad och befruktningsgrad. Dessa resultat är sammanställda i manus och ska ingå i en doktorsavhandling som försvaras 8:e maj i Umeå (SLU). -En spermieräknare har inköpts (finansierad av SLU) och testats för att kunna bedöma hanarnas status vid kramningarna. Den har testats under tre kramningar 2010 och 2012 i Kälarne samt 2011 i Omega. Blodprov togs på samtliga föräldrafiskar vilka ännu inte är analyserade men ska då redovisas tillsammans med spermiestatus och befruktningsgrad och äggöverlevnad.
-En ultraljudskanner har inköpts (finansierad av Mål 2) och finns beskriven i en separat rapport (länk). -Bassängerna där avelsfiskarna hålla har försetts med ljustäta gummigardiner och belysning som kan styras för att manipulera dagslängden och på så sätt öka synkroniseringen av ägglossningen och spermiemognaden. En av fyra avelsbasänger utan gardiner -Test av sk. Releasing hormons har gjorts 2012 i Kälarne på 5-åriga honor. En torsdag den 23:e oktober fanns det 32 sk hårda honor kvar., d.v.s. honor som var könsmogna men ännu inte släppt sina ägg. Av dessa injicerades 12 honor med inplantat med gonadotropin releasing hormoner. Följande måndag hade 3 av de injicerade honorna släppt sina ägg och ytterligare 8 på torsdag samma vecka. Följande måndag hade samtliga honor som hormonbehandlats släppt sina ägg medan 8 av de 20 kontrollerna hade ovulerat då och ytterligare 3 på torsdag samma vecka. De 8 honor som inte ovulerade alls under kramningsperioden var samtliga kontroller som inte hormonbehandlats. Slutsatsen är att man kan synkronisera kramningen med hormonbehandling men denna metod är ännu endast tillåten att utföras som vetenskapligt försök enligt Jordbruksverkets bestämmelser. Det är också viktigt att poängtera att äggkvaliteten inte förbättras genom denna behandling om sommartemperaturerna har varit för höga och äggutvecklingen i honans buk redan störts.
10 injektion 8 injecerade kontroller Antal ovulerande honor 6 4 2 0 torsdag måndag torsdag måndag torsdag ingen äggl