Möjligheternas marknad. En antologi om företagare med utländsk bakgrund

Möjligheternas marknad En antologi om företagare med utländsk bakgrund

Möjligheternas marknad en antologi om företagare med utländsk bakgrund

Tillväxtverket Upplaga: 500 ex, därefter tryck vid behov Stockholm, maj 2010 Produktion: Herlin Widerberg Reklambyrå AB Omslagsfoton: Michael McLain Tryck: Danagårds Grafiska AB Vetenskaplig redaktör: Åsa-Karin Engstrand Språkvård: Astrid Hasselrot ISBN 978-91-86341-52-7 Info 0167 Har du frågor om denna publikation, kontakta: Eva Bergström Telefon växel 08-681 91 00

Förord Företagare med utländsk bakgrund är en viktig del av det svenska näringslivet och får i takt med tiden allt större betydelse. Ungefär elva procent av företagarna har utländsk bakgrund, och denna grupp står bakom en stor del av det totala nyföretagandet i Sverige. I budgetpropositionen för 2008 beslutade regeringen att avsätta 60 mkr för att främja företagande bland personer med utländsk bakgrund. Tillväxtverket fick uppdraget att ta fram och ansvara för ett nationellt program Företagare med utländsk bakgrund, startade våren 2008. Tillväxtverket har som övergripande mål att arbeta för fler nya och växande företag med sikte på hållbar tillväxt i hela landet. Mångfalden av affärsidéer är en förutsättning för ekonomisk utveckling, och det är därför viktigt att mångfalden inte motverkas. Programmet är utformat för att bidra till det näringspolitiska målet att företag drivna av personer med utländsk bakgrund ges lika förutsättningar att växa och utvecklas. Insatsen vänder sig främst till etablerade företag och genomförandet har delats upp i fyra fokusområden, varav tre är av operativ karaktär. Dessa är: Kunskap och attityder inom det finansiella systemet, Nätverk som stöd för utveckling samt Bättre rådgivning till företagare. Det fjärde arbetsområdet har till uppgift att ta fram ny kunskap om företagare med utländsk bakgrund. Programmets övergripande fokus är att främja den tillväxtpotential som finns hos företagare med utländsk bakgrund. Denna företagargrupp har särskilda kompetenser att fungera som en förnyande och vitaliserande kraft. Antologins första fem kapitel ger en aktuell översikt av forskningsläget rörande företagande, migration och tillväxt. Här finns också aktuella data om företagare med utländsk bakgrund i Sverige. Kapitlen sex till tio har en följeforsknings -ansats och redogör för programmets genomförande. 5

förord Här diskuteras vilka utmaningar näringspolitiken står inför, och vilka lärdomar vi kan dra utifrån Tillväxtverkets genomförande av programmet. Vi vill rikta ett stort tack till alla författare, till antologins vetenskapliga redaktör Åsa-Karin Engstrand, Linköpings universitet, samt till Eva Bergström på Tillväxtverket som ansvarat för antologin och samordnat bidragen från författarna. Författarna ansvarar själva för innehållet i de olika kapitlen. Stockholm i maj 2010 Christina Lugnet, generaldirektör, Tillväxtverket Vukica Bosnjak, programansvarig "Företagare med utländsk bakgrund", Tillväxtverket 6

Innehåll Förord 5 Innehållsförteckning 7 Inledning 9-25 Åsa-Karin Engstrand Kapitel 1 27-61 Orhans smidesverkstad, Zoran Slavnic Kapitel 2 63-78 Omvandling genom invandring i livsmedelsbranschen, Kalle Westberg Kapitel 3 79-106 Migrationens handelsfrämjande potential samband, förklaringar och möjligheter, Andreas Hatzigeorgiou Kapitel 4 107-130 Kartläggning av företagande bland personer med utländsk bakgrund i Sverige, Martin Klinthäll och Susanne Urban Kapitel 5 131-162 Invandrares småföretagande i Sverige en kritisk skildring av forskningsfältets utveckling, Zoran Slavnic Kapitel 6 163-181 Offentliga-privata partnerskap som arbetsmodell för statliga åtgärdsprogram en beskrivning av projektet Kulturbanken, Erik Wetter 7

Kapitel 7 183-210 Mentorprogram för utlandsfödda företagare, Ulrika Sjödin Kapitel 8 211-229 Nätverk framåt! Att försöka integrera företagare med utländsk bakgrund i den lokala företagargemenskapen, Ragnar Ahlström Söderling Kapitel 9 231-277 Pedagogik, projekt och potential: Om YUMP och Ad Acta, Fredrik Hertzberg och Daniel Hailemariam Kapitel 10 279-309 Finna, fånga, främja företagare med utländsk bakgrund, Göran Brulin och Lars Aspling Slutord 311-319 Reflektioner kring Möjligheternas marknad, Anne Kovalainen Medverkande författare 321-323 8

Inledning av Åsa-Karin Engstrand Vi är många som har erfarenhet av migration, rent personligt eller i våra relationer till grannar och arbetskamrater, skolbarn och stud enter. Denna universella erfarenhet har kommit att bli kännetecknande för migrationens tidsålder (Castles och Miller 2003:5). Antalet personer som lever utanför sina födelseländer har nästan fördubblats 1985-2005 till 200 miljoner. I Europa var ökningen från 23 miljoner 1985 till mer än 56 miljoner 2000. Europa har blivit en immigrationskontinent. Migrationsmönstret har skiljt sig åt över tid mellan och inom länderna. Migranter har kommit att bosätta sig på vissa specifika platser, främst i storstäder, och en ny migrationsgeografi har utvecklats. Fram till 1980- talet kunde migranterna delas upp i tre olika kategorier: migranter från f.d. kolonier, arbetskraftsmigranter och flyktingar. Kategorierna och migrationskanalerna är idag väldigt olika. Immigranter kommer till Europa från hela världen, de arbetar i multinationella företag och i internationella organisationer, de är studenter vid universiteten, de är flyktingar och asylsökande från Afrika, Mellanöstern och asiatiska länder, från Balkan och tidigare Sovjetrepubliken (Penninx, Spencer, Van Hear 2008:3). Inom Europeiska Unionen har rörligheten utvecklats på ett speciellt sätt. Å ena sidan har den garanterats för medborgarna inom unionen, å andra sidan har staterna mer eller mindre restriktiv immigrationspolitik för personer från länder utanför unionen. Efter andra världskriget rekryterade svenska företag arbetskraft utanför landets gränser och s.k. fri arbetskraftsinvandring tillämpades. I slutet av 1960-talet förändrades situationen då endast utomnordiska medborgare beviljades arbetstillstånd utifrån arbetsmarknadens behov. Under 1970- talet upphörde i praktiken arbetskraftsinvandringen. Flykting invandring och anknytningsinvandring har sedan dess varit dominerande (Hjerm 2002:27). Sammantaget har Sverige under de senaste dec ennierna blivit ett immigrationsland, där en femtedel antingen är utlands född eller har minst en förälder som är född utomlands (Hjerm 2002:25). 9

Åsa-Karin Engstrand Internationell migration har aldrig varit så socioekonomiskt och politiskt betydelsefull som idag (Castles och Miller 2003:278). Migration som före teelse öppnar upp för en mängd olika perspektiv på förändring, i synnerhet när det gäller sysselsättning och företagande men också när det gäller politiska visioner i termer av ökad tillväxt och bättre inte gration. Från storföretagens primat till småföretagandets välsignelse Under 1970-talet kom storföretagen att ifrågasättas som garanter för sysselsättning och förnyelse. I vissa länder uppstod en politisk diskussion kring värdet av småföretag. I Storbritannien tillsattes år 1969 en kommitté för att undersöka småföretagens existens och utbredning. Resultatet skulle användas som grund för en framtida småföretagspolitik. År 1971 kom så den s.k. Boltonrapporten (Bolton 1971) vilken har kommit att ses som en begreppslig omsvängning i synen på småföretag. Under 1970-talets svenska recession kom stora förhoppningar att ställas på småföretagen (Landström och Johannisson 2001). Svensk småföretagsforskning tog också fart i början av 1970-talet genom främst Dick Ramströms arbete (Ramström 1971). Ett arbete som sägs ha bidragit till skiftet i det politiska intresset mot småföretagande var rapporten The Job Generation Process (Birch 1979). Författaren, David Birch, hävdade att majoriteten av nya arbetstillfällen skapades i företag med tjugo eller färre anställda. Enligt Landström fick rapporten ett stort genomslag inte bara i USA utan även i andra länder och inom forskarsamhället. Den mötte samtidigt omfattande kritik (Landström 2008:5). Trots att debatten om värdet av småföretag hade tagit sin början under 1970-talet, var det alltså först under 1980-talet som det stora genombrottet skedde. Johannisson och Lindmark har beskrivit 1980-talet som småföretagens decennium (Johannisson och Lindmark 1996:12). Erkännandets politik Länge har företagaren eller entreprenören framställts som en hjälte, en räddare i nöden, och det är kring vita medelklassmän som myten har spunnits (Holmquist 2008:14). Samtidigt som fokus skiftade från de stora till de små företagen ägde också en förskjutning rum i synen på vem som driver företag, bör driva företag eller som ska stödjas i företagande. I början av 1990-talet, när Sverige gick igenom en ekonomisk kris, 10

Inledning kom t.ex. den första politiska satsningen på kvinnors företag ande (Holmquist 2009:27). Värt att påpeka är att forskningen då hade uppmärksammat detta fält redan i början av 1980-talet, i synnerhet Holmquist och Sundin (1981, 1984). Regeringen gav föregångaren till Tillväxtverket, Nutek, i uppdrag att tillsammans med berörda myndigheter och organ sammanställa ett informationsmaterial till kvinnliga företagare. 1992 kom Nutek i sin rapport Att främja kvinnligt företagande med förslaget om ett program om kvinnligt företagande, som skulle omfatta rådgivning, ekonomiskt stöd, utbildning, nätverk och forskning (Nutek 1992). Fokuseringen på kvinnors företagande kan ses som en del av ett jämställdhetsprojekt, som Carin Holmquist konstaterar: Ytterligare en positiv effekt, på samhällsnivå, av att främja kvinnors företagande är ett i grunden mer jämställt samhälle (Holmquist 2009:37). På senare år har kvinnors företagande också diskuterats i termer av tillväxt (se t.ex. Larsson, Göranson, Lagerholm 2008, Nutek 2007). Men det var inte bara kvinnorna som kom att hamna i fokus. Redan i början av 1990-talet hade forskaren Ali Najib uppmärksammat att framför allt USA, Kanada, Storbritannien, Frankrike och Nederländerna sedan 1980-talet hade gjort stora ansträngningar för att utforma speciella program avsedda för etniskt företagande (Najib 1991). I regeringens proposition 1993/94 påtalade regeringen att Nutek, arbetsmarknadsmyndigheterna och Invandrarverket borde driva gemensamma projekt för att främja nyföretagande bland invandrare. I 1996 års bilaga till Invandrarpolitiska kommitténs slutbetänkande konstaterade Najib att många åtgärder för små och medelstora företag planerades och vidtogs i Sverige, t.ex. stöd till kvinnors företagande, till företagande i glesbygd samt för att främja utvecklingen av nya produkter. Samtliga dessa insatser var generella till sin karaktär, dvs. de riktade sig inte specifikt till personer med utländsk bakgrund. Najib konstaterade vidare att Nutek, Almi och länsstyrelserna drev olika verksamheter avsedda för små och mellanstora företag, samt speciella verksamheter inriktade mot kvinnors företagande, men att det inte fanns speciella stödåtgärder riktade till företagare med invandrarbakgrund: Detta trots att dessa företagare, precis som kvinnliga företagare, både kan ha särskilda behov och är utsatta för diskriminering och särbehandling (Najib 1996:27). 11

Åsa-Karin Engstrand Precis som i fallet med kvinnors företagande uppmärksammades nu också företagare med invandrarbakgrund i forskningen, för att senare också föras in i politiken. Sverige jämfördes i sammanhanget med andra länder som gjort mer på området. På många håll hade speciella program för att stimulera nyföretagande bland etniska minoriteter och invandrare skapats. Dessa program innehöll bl.a. informationskampanjer, riktad finansiell hjälp samt ökad satsning på rådgivning och utbildning. Grovt sett kunde två typer av företagspolitiska åtgärdsprogram urskiljas. Den ena var mer inriktad på att öka stödet till invandrarföretag, medan det andra försökte minimera direkta hinder och skapa ett klimat som gav bättre förutsättningar för företagstillväxt, t.ex. genom att underlätta speciella kredit- och rådgivningsverksamheter (Najib 1996:20-30). Värt att notera är att kvinnors företagande också uppmärksammats internationellt på liknande sätt (Holmquist 2009:28). Precis som kvinnors företagande kopplades ihop med jämställdhetspolitiken kom också egenföretagande för invandrade personer att knytas till integrationspolitiken (se även Hultman 2006). Men egenföretagande för personer med utländsk bakgrund var inte bara en fråga för forskningen och politiken. År 1996 startade Internationella Företagarföreningen i Sverige, en ideell organisation för att hjälpa invandrare med att starta och utveckla företag i Sverige. Syftet med verksamheten, som idag drivs under namnet Insamlingsstiftelsen IFS Rådgivningscentrum (IFS), är ungefär detsamma idag. IFS finns på 18 platser i landet och ger rådgivning på 28 olika språk (IFS 2007). Fokuseringen på invandrares företagande kan ses som ett led i en erkännandets politik. Kritiker av den liberala välfärdsstatens integrationslogik, dvs. att alla invånare garanteras samma rättigheter, har menat att denna politik inte är nog, eftersom minoriteter i praktiken ändå inte bemöts som fullvärdiga och blir exkluderade socialt, ekonomiskt och på grund av kulturella olikheter (Pripp m.fl. 2005:28). Enligt Kymlicka (1995) intar staten aldrig en neutral hållning i förhållande till medborgarnas ursprung, och därför måste de som har en annan etnisk eller kulturell tillhörighet än majoritetskulturen kompenseras. Den ojämlikhet som innebär att minoriteter underordnas socioekonomiskt och kulturellt måste göras till föremål för särskilda åtgärder för att verklig jämställdhet ska åstadkommas (Kymlicka, cit i Pripp 2005:28). 12

Inledning Egenföretagande som integrations- och tillväxtpolitik Under 1990-talet spred sig ett brett politiskt samförstånd om en integrationspolitisk nyorientering (Schierup 2006). Propositionen Sverige, framtiden och mångfalden 1997 baserades på en kritisk granskning av den tidigare invandrarpolitiken och dess institutionella tillämpningar, vilket resulterade i formuleringen av en ny integrationspolitik. Målen för politiken formulerades som lika rättigheter och möjligheter för alla oavsett etnisk och kulturell bakgrund. Samhällsgemenskapen skulle ha mångfalden som grund, och samhällsutvecklingen skulle kännetecknas av ömsesidig respekt och tolerans för vilken alla oavsett bakgrund skulle vara medansvariga (Prop. 1997/98:16:21). I propositionen underströks att ökad sysselsättning kunde ske genom eget företagande. Ett medel från samhällets sida skulle vara att förlänga det s.k. starta-eget-bidraget för utomnordiska medborg are i de fall den påbörjade egna företagsamheten bedöms vara den bästa lösningen. Vägledning och information till utrikesfödda som vill starta eget bör utvecklas (Prop. 1997/98:16:53). År 1998 fastslog regeringen i sitt kommittédirektiv att det var viktigt att utveckla småföretagen, i syfte att dessa skulle bidra till en högre ekonomisk tillväxt och sysselsättning. Regeringen konstaterade vidare att det fanns tecken på särskilda hinder och problem för personer med utländsk bakgrund som ville starta och utveckla egna företag. Uppdraget till utredaren blev bl.a. att kartlägga vilka svårigheter pers oner med utländsk bakgrund kunde möta i samband med start och utveckling av egna företag (Dir. 1998:1). Utredningen fick namnet Invandrare som företagare. Dess ena huvuduppgift var att lämna förslag vilkas genomförande skulle leda till arbete genom eget företagande, dvs. att få mänskliga och ekonomiska resurser att verka för tillväxt. Därvid stod det ekonomiska perspektivet i centrum (SOU 1999:10). Utredningens andra huvuduppgift sågs vara av allmänmänsklig och etisk natur. Personer med utländsk bakgrund ansågs inte ha samma möjligheter som majoritetsbefolkningen att starta och driva företag. Detta förklarades med att invandrare i regel inte hade tillräckliga kunskaper om landet, kännedom om rådande regelsystem m.m. för att kunna driva företag på samma villkor som majoritetsbefolkningen. Enligt utredningen borde en invandrare ges möjlighet att lyfta upp sig från detta kunskapsunderläge. Samtidigt fanns det också en diskrimine- 13

Åsa-Karin Engstrand ringsfaktor att ta hänsyn till. Invandraren ansågs möta attityder och direkt diskriminering eller andra slags motstånd som försvårade dennes integration i det svenska samhället och i affärslivet. Inträdesbarriärerna kunde ses som betydande (SOU 1999:11). Utredningen ansåg att arbetet med regionala tillväxtavtal och integrationspolitik för nyanlända borde samordnas, så att kollisioner mellan olika regelverk och myndigheter kunde undvikas. Nyanländas roll som resurs skulle med detta samlade grepp tydligt synliggöras på lokal och regional nivå. Åtgärderna för invandrare hade hittills, enligt utredningen, i alltför stor utsträckning betraktats som en del av socialpolitiken. Enligt utredningen borde samhällets insatser snabbt inriktas på att skapa sysselsättning genom anställning eller genom att egna företag kunde skapas (SOU 1999:18-25). I slutet av 1990-talet blir så egenföretagande en väsentlig del i integrationspolitiken. Men vilken typ av integration är det då som avses? Diaz (1996) urskiljer sju former av integration: ekonomisk integration, social integration, politisk integration, kommunikativ integration, familjeintegration, boendeintegration och personlig integration. Alla dessa former lägger stort fokus på individen. Ekonomisk integration kan delas upp i två delar: arbete och entreprenörskap. När det gäller arbete säljer individer sin arbetskraft mot ersättning. Egenföretagande innebär att kombinera produktionsfaktorer för att åstadkomma vinst (Bommes och Kolb 2006:100-102). Ekonomisk integration i termer av (betalt) arbete fungerade inte längre under krisens 1990-tal, vilket ledde till ett fokus på egenföretagande. Stödpolitik till egenföretagare sägs av en del forskare skapa möjlighetsstrukturer och påverkar dessutom entreprenörskapets formering och överlevnad (Heilbrunn och Kushnirovich 2008:694). Det finns främst tre olika stödområden: satsningar på humankapitalet genom exempelvis rådgivning och utbildning, förbättrad tillgång till finansiella resurser genom exempelvis lån, starta-egetbidrag och subventioner, samt stärkande av nätverk och socialt kapital. Rath menar t.ex. att gräsrotsorganisationer kan spela en huvudroll för att underlätta migranters företagande (Rath 2006:7). IFS kan sägas spela en sådan roll i Sverige. Dess förekomst har också uppmärksammats politiskt, sedan verksamheten alltmer börjat integreras i Almi. Sedan slutet av 1990-talet har det således också funnits ett tydligt tillväxtpolitiskt motiv bakom de politiska satsningarna på både 14

Inledning kvinnors företagande och företagare med utländsk bakgrund. Att identifiera vilka hinder som finns för denna tillväxt har framställts som centralt (SOU 1999:165). Internationellt perspektiv Som Najib konstaterade 1991 finns det i andra länder sedan länge en politik fokuserad på migranters egenföretagande. Stevenson (2001) beskriver hur USA var först ut på banan och noterar att 1953 års Small Business Act avsåg att utveckla och förstärka minoritetsföretagandet. År 1969 inrättades the Minority Business Development Agency (MBDA) i syfte att uppmuntra skapande, tillväxt och expansion av minoritetsägda företag. Denna politik fortsatte under de kommande decennierna. MBDA erbjöd minoritetsentreprenörer hjälp med affärsplaner, marknadsföring, ledning, tekniska frågor, finansiell planering och upphandlingsförslag (Stevenson 2001:165). Enligt Stevenson var Storbritannien senare ute när det gällde liknande politik. 1999 instiftade brittiska regeringen ett Ethnic Minority Business Forum i syfte att identifiera frågor av betydelse för det etniska företagssamhället. Forumet skulle också ge råd till handels- och näringsdepartementet kring hur det kunde skräddarsy sin politik och sitt stöd för bättre konkurrenskraft hos etniska minoriteters företagande. Också i Nederländerna har etniskt entreprenörskap och frågor kring detta uppmärksammats (Stevenson 2001:166-168). I Israel finns en utbredd stödpolitik som kännetecknas av nära samverkan mellan regeringsorgan och olika föreningar. Immigrantentrepre nörer kan få alla typer av stöd som nämnts tidigare: utbildning, finans iellt stöd och stöd till att skapa och upprätthålla företagsnätverk (Heilbrunn och Kushnirovich 2008:695). Schierup menar att millennieskiftets integrationspolitiska agenda i praxis konvergerar med den typ av åtgärder för social inkludering och integration som är utmärkande för EU:s Lissabonprocess (Schierup 2006:56-7). I EU:s gemensamma agenda för integration kan vi läsa att stöd bör ges till invandrare som vill starta egna företag (Kommissionen 2005:7). Entreprenörskap och företagande är också viktiga inslag i strukturfondernas policy och praktik. 15

Åsa-Karin Engstrand Var vi står idag Egenföretagande har således kommit att bli en politik som omhuldas på så gott som alla politiska nivåer. I regeringens budgetproposition för 2007 anges att andelen av befolkningen som försörjer sig som företagare i Sverige är låg i jämförelse med andra länder. Företagsklimatet i Sverige är generellt bra för stora och väletablerade företag, men klimatet för entreprenörskap kan förbättras. Förutsättningarna för att små företag ska växa är dock inte tillräckligt goda. Regeringen föreslår att bidraget till Almis verksamhet ökar med 80 miljoner kronor. Resursförstärkningen är angelägen för att bra stöd ska kunna erbjudas landets småföretagare (Regeringens prop 2007:32-33). I regeringens budgetproposition för 2007 poängteras att inom ramen för regeringens samlade åtgärder för att främja integration vill regeringen underlätta för personer med utländsk bakgrund att starta och driva företag. Satsningen ska bidra till ökad sysselsättning genom fler och växande företag, ökad integration och motverkande av utanförskap (Proposition 2006/07:100:161). Precis som i slutet av 1990-talet sätts även idag fokus på att undanröja de hinder som finns för företagarnas utveckling och tillväxt. Regeringen konstaterar att den tillväxtpotential som dessa småföretagare besitter troligen inte till fullo tas tillvara (Näringsdepartementet 2009). Regeringen anser således att riktade satsningar är nödvändiga för att stärka företagandet bland personer med utländsk bakgrund och har avsatt 20 miljoner kronor om året 2008-2010 till Tillväxtverket med uppdraget att utforma ett treårigt program. Programmets inriktning är stöd till bättre rådgivning. Offentliga och privata aktörer över hela landet ska ges möjlighet att söka medel för medfinansiering av verksamhet som syftar till att ge företag bättre förutsättningar att växa, både nationellt och internationellt. Programmet har fått namnet Företagare med utländsk bakgrund 2008-2010. Dess fokusområden är: Kunskap och attityder inom det finansiella systemet. Nätverk som stöd för utveckling. Bättre rådgivning för företagare med utländsk bakgrund. Kunskap om företagare med utländsk bakgrund. 16

Inledning Antologin Möjligheternas marknad är en del av det fjärde fokusom rådet och omfattar samtidigt uppföljningar av de tre andra. Antologins innehåll Titeln Möjligheternas marknad kan tolkas på olika sätt. För det första går det att se titeln som ett sätt att beskriva entreprenörers jakt efter nya kombinationer och marknader och individers förmåga att utnyttja s.k. möjlighetsstrukturer. För det andra är den ett sätt att beskriva den politik som förs, dvs. en småföretags- och integrationspolitik inriktad på att söka efter möjliga grupper i samhället som kan bidra till tillväxt och skapa sysselsättning. Inom denna politik ryms Tillväxtverkets program för företagare med utländsk bakgrund. För det tredje går det att lyfta fram det faktum att det skapas en marknad för en mängd aktörer som ska stödja, hjälpa och bidra med rådgivning. Slutligen kan man se Möjligheternas marknad som mångtydigt: det finns möjligheter, men kanske inte för alla företagare, och inte på samma sätt för alla. Antologin förenar de senaste forskningsperspektiven med en uppföljning av en specifik offentlig insats, dvs. Tillväxtverkets program för företagare med utländsk bakgrund. Avsikten med de olika kapitlens inriktning och karaktär är att få fältet belyst ur ett tvärvetenskapligt perspektiv. Författarna har erfarenheter från olika discipliner som sociologi, ekonomisk historia, företagsekonomi, pedagogik och nationalekonomi. Som en konsekvens präglas antologin av en mångfald av metodologiska angreppssätt och teoretiska perspektiv; från biografisk metod till kvantitativa undersökningar. En grundläggande inställning har varit att komplexa frågor kräver en mångfald av metoder. I antologins första kapitel, Orhans smidesverkstad, får vi med hjälp av Zoran Slavnic följa företagaren Orhans livshistoria. Orhan kom som krigsflykting från Bosnien Hercegovina, där han arbetade som egenföretagare. Det visade sig vara svårt för honom att få en traditionell anställning i Sverige. I samband med att Kockums lade ner i Malmö öppnade sig en möjlighet för Orhan att starta eget inom metallindustrin. Slavnic analyserar Orhans etablering och överlevnad på den lokala marknaden med hjälp av begreppet mixed embeddedness, i vilket framgångsmöjligheterna för företagare med utländsk bakgrund anses bero på en blandning av individuella och etniska strategier och möjlighetsstruk t- 17

Åsa-Karin Engstrand urer, dvs. tillgång till marknader och grad av reglering. I sina strävanden att expandera verksamheten möter Orhan olika hinder på vägen, då strukturen på den nya marknaden består av en annan typ av nätverk än den tidigare. En annan svårighet är tillgången till kapital, diskriminering samt svårigheter med att vinna tillit hos nya aktörer. Slavnic menar avslutningsvis att strukturella hinder visserligen kan vara svåra att överkomma för individer, men också att individer inte bara är passiva objekt utan också har möjlighet att förverkliga sina liv enligt sina egna livsplaner. I kapitlet Omvandling genom invandring analyserar Kalle Westberg invandringens roll för innovation och omvandling i den svenska livsmedelsindustrin och detaljhandeln. Westberg exemplifierar omvandlingen med Qibbla Halal Kött startat av bröderna Zetali. De upptäckte en oexploaterad marknad för sin affärsidé och införde halalslaktat kött på den svenska marknaden. Westberg visar att invandring är en källa, bland andra, till introduktionen av innovationer i ekonomin och därmed också skapar omvandlingstryck på etablerade företag. I takt med ökad invandring uppstår nya konsumtionsmönster, vilka innebär särskilda förutsättningar för företagare med utländsk bakgrund att utveckla nya och innovativa affärsmöjligheter. Westberg argumenterar för att den traditionella synen på utbudssidan som pådrivare av omvandlingen i ekonomin måste kompletteras med efterfrågesidan, dvs. vi bör beakta hela mötet mellan efterfrågan och utbud. Andreas Hatzigeorgiou analyserar i kapitlet Migrationens handelsfrämjande potential samband, förklaringar och möjligheter migrationens betydelse för handel mellan länder. Hatzigeorgiou menar att det finns ett positivt och starkt samband mellan migration och utrikeshandel och att utlandsföddas kompetenser ger Sverige unika möjligheter att verka i många av världens snabbväxande ekonomier. Invandringens ekonomiska betydelse går således bortom traditionella aspekter på arbetsmarknad och demografi. Det är både svårt och dyrt för företag att handla med länder vilkas affärskultur, språk, regelsystem och institutioner skiljer sig från det egna landets. Ytterligare ett problem är att dessa investeringar ofta är landsspecifika och sällan kan återanvändas för tillträde till nya marknader. Utlandsfödda med kunskaper om sina födelseländer, såsom kännedom om människorna och deras preferenser, om deras prismedvetenhet och benägenhet att följa trender, kan bidra till att sänka eller eliminera informationshinder. De utgör härvidlag en underskattad resurs för svenska företag. 18

Inledning Martin Klinthäll och Susanne Urban belyser i kapitlet Kartläggning av företagande bland personer med utländsk bakgrund i Sverige företagandets ekonomiska betydelse, dess fördelning på kön, ålder, bakgrund, dess struktur samt eventuella klusterbildningar. Klinthäll och Urban konstaterar att företagare med utländsk bakgrund spelar en viktig roll för sysselsättningen. Den dynamik de tillför genom att slussa människor in i sysselsättning är stor i förhållande till deras ekonomiska tyngd. Tidigare studier som visat att det är vanligare bland personer med utländsk bakgrund att vara egenföretagare bekräftas i detta kapitel, liksom att företagarna driver sina företag under knappare förhållanden. Detta hänger ihop med att företagare med utländsk bakgrund återfinns inom t.ex. restaurangbranschen i högre grad jämfört med företagare med svensk bakgrund. Trots detta konstaterar Klinthäll och Urban att det inte finns branscher eller geografiska områden som domineras av någon etnisk grupp annat än, i förekommande fall, den svenska. I kapitlet Invandrares småföretagande i Sverige en kritisk skildring av forskningsfältets utveckling visar Zoran Slavnic hur forskningen historiskt förändrats från användning av kulturella förklaringsmodeller och begrepp som middleman minority, etnisk ekonomi, etnisk enklavekonomi till fokus på embeddedness och vikten av sociala relationer. Under senare år är det begreppet mixed embeddedness som fått fotfäste, ett perspektiv som söker förena de etniska och strukturella processerna. Två andra viktiga trender har varit utvecklingen av den biografiska metoden samt studier av specifika kategorier såsom kvinnor, andra generationen och ungdomar. I Sverige var fältet under 1990-talet starkt påverkat av politiken. De problem som detta medförde ledde dock till ifrågasättande av både politiken och forskningens förhållningssätt. Under 2000-talet ser vi så en policykritisk forskning växa fram, och invandrares marginaliserade position när det gäller egenföretagande uppmärksammas. Under en lång tid var mainstreamforskningen om småföretagande och forskningen om invandrares småföretagande separata områden, där forskare inom den tidigare grenen var infödda svenskar, medan de som ägnade sig åt den senare hade utländsk bakgrund. Under 2000-talet började detta dock förändras. Slavnic avslutar med att konstatera att fler internationella komparativa studier behövs, och reser samtidigt ett antal viktiga frågor för framtida forskning. Erik Wetter följer upp ett projekt inom Tillväxtverkets fokusområde Kunskap och attityder inom det finansiella systemet i kapitlet 19

Åsa-Karin Engstrand Offentliga-privata partnerskap som arbetsmodell för statliga åtgärdsprogram: en beskrivning av projektet Kulturbanken. Projektet har utvecklats och bedrivits med privata och ideella aktörer direkt delaktiga i beslutsfattandet, vilket inte är den vanliga arbetsgången vid denna typ av statliga åtgärdsprogram. Syftet med Kulturbanken har varit att ta fram ett utbildningskoncept riktat till bankpersonal såväl som till företagare med utländsk bakgrund för att minska eventuella hinder som kan uppstå vid företagarnas ansökningsprocess. Arbetsgruppen har bestått av personer från Tillväxtverket, IFS, SEB samt ett konsultföretag. Arbetsgruppen kom fram till att kunskap och attityder måste påverkas på olika nivåer, bl.a. behövdes utbildning av kredithandläggare på banker. En utbildningsprodukt i form av en internetbaserad utbildning togs fram. Wetter konstaterar att det kan upplevas som svårt att ha en öppen och kritisk diskussion kring en politiskt laddad fråga, såsom frågan om utlandsföddas möjligheter att få lån. Samtidigt som komplexiteten ökar med flera beslutsfattare och en öppen process finns fördelen att ett öppet beslutsfattande borgar för större åtaganden av de enskilda aktörerna. En grupp med olika intressenter minskar också risken för grupptänkande. Wetter avslutar med att diskutera angelägenheten i att låta följeforskare fortlöpande utvärdera liknande projekt. I kapitlet Mentorprogram för utlandsfödda företagare ger Ulrika Sjödin oss en inblick i Almis mentorprogram som startade 2008. Programmet ingår i fokusområdet Nätverk som stöd för utveckling. Inriktningen på programmet är att företagarna, de s.k. adepterna, ska ha haft företag i två till åtta år och vara intresserade av att utveckla sin verksamhet. Almi matchar adepterna med mentorer som ska ge dem råd, tips, stöd samt värdefulla kontakter. Sjödin konstaterar att mentorprogrammet har förutsättningar att bli en framgång, men att Almi bör förbättra rekryteringen av adepter och ta mer hänsyn till deras individuella behov. Adepterna bör också ges möjligheter att göra ett medvetet val av mentor. Sjödin föreslår ett spegelvänt mentorprogram där bägge par ter lär sig av varandra. Tidigare forskning understryker vikten av att mentorskap leder till ömsesidigt givande och lärande. Även infödda sven skar bör kunna blir mottagare för utlandsföddas expertis och kunskap. Ragnar Ahlström Söderling analyserar i kapitlet Nätverk framåt ett projekt med samma namn som bedrivits av den ideella föreningen Näringslivet Falun Borlänge (NFB) inom fokusområdet Nätverk som stöd för utveckling. I samband med att NFB märkte att antalet medlem- 20