En studie av familjehemsföräldrars anknytningsprofil och schemaprofil

SVENSKA INSTITUTET FÖR KOGNITIV PSYKOTERAPI THE SWEDISH INSTITUTE FOR CBT/SCHEMATHERAPY En studie av familjehemsföräldrars anknytningsprofil och schemaprofil Examensuppsats i legitimationsgrundande utbildning i kognitiv beteendeterapi höstterminen 2009 av Marie Berndtsson Handledare: Kent W Nilsson, docent, sociolog Examinator: Hjördis Perris, docent, leg psykolog, leg psykoterapeut

2 Innehållsförteckning Sammanfattning... 4 Inledning... 5 Bakgrund... 6 Familjehem/fosterhem Vad är det?... 6 Hur blir man familjehemsförälder?... 6 Ersättning till familjehem... 6 Stabilitet och sammanbrott i familjehemmen... 7 Vilka är då familjehemsföräldrarna?... 7 Motiv för familjehemsföräldraskap... 8 Familjehemmets uppdrag... 8 Relationsförändringar i familjehemmet... 9 Framgångsfaktorer vid familjehemsplaceringar... 9 Vad är ett bra familjehem?... 9 Relationen mellan familjehems- och biologiska föräldrar... 10 Anknytning i familjehem tidigare forskning... 10 Anknytning familjehemsförälder eller biologisk förälder... 11 Anknytningsfrämjande faktorer... 11 Teoretisk bakgrund... 13 Vad är anknytning?... 13 Anknytningssystemet och omvårdnadssystemet... 13 Anknytningsteori bakgrund utveckling forskare... 13 Anknytningsmönstren och förhållningsätt... 15 Mentalisering - Theory of mind... 16 Inre arbetsmodeller IAM... 16 Kognitiv teori - Kelly... 16

3 Kognitiv terapi... 17 Schematerapi... 17 Emotionella kärnbehov... 18 Frågeställning... 20 Syfte... 20 Hypotes... 20 Metod... 20 Arbetsgång... 20 Urval... 21 Tillvägagångssätt... 21 Mätinstrument... 21 Validitet och Reliabilitet... 22 Bortfall... 23 Resultat bearbetning... 23 Resultat... 24 Relationsfrågor...25 Diskussion... 28 Bortfallsdiskussion... 28 YSQ... 28 ASQ... 28 Relationsfrågorna... 29 Sammanfattande diskussion... 30 Slutsats... 31 Förslag till användningsområde av ASQ och YSQ... 31 Referenser... 32 Bilagor... 34

4 Sammanfattning Den teoretiska utgångspunkten för studien har varit anknytningsteori enligt John Bowlby som utvecklats vidare av Mary Ainsworth, Mary Main och Patricia Crittenden. Syftet var att ta reda på hur anknytningsprofilen och schemaprofilen ser ut hos familjehemsföräldrar, som haft barn placerade hos sig i tre år eller mer. Ett annat syfte har varit att undersöka hur familjehemsföräldrar uppfattar sin relation till det placerade barnet och vilka egenskaper de tycker är viktigt att ha som familjehemsförälder. Undersökningen är en enkätstudie. 30 familjehemsföräldrar tilldelades skattningsformulär YSQ och ASQ samt relationsfrågor formulerade av undersökaren. Enkäterna besvarades av 25 personer. I resultatet av undersökningen framkom att familjehemsföräldrarna har en trygg anknytningsprofil och att 22 av 25 uppfattar att de har en mycket bra eller ganska bra relation till det placerade barnet. Inga maladaptiva scheman framkom. Studien visar på möjligheten att använda skattningsformulär YSQ och ASQ vid rekrytering av familjehem. Fortsatt utvecklingsarbete krävs dock. Tack Ett stort tack till min handledare Kent Nilsson som introducerat mig i forskningsvärlden och till Birgitta Björkman familjehemsekreterare som hjälpt till att ta fram familjehem till undersökningen. Tack Ann-Lisen Nohr som läst och granskat den kognitiva delen. Tack alla familjehemsföräldrar som tagit sig tid att fylla i enkäterna. Tack Katarina för att du hjälpt mig med utskrift. Slutligen vill jag tacka min dotter Åsa som har läst och kritiskt granskat och min man Håkan som har trott på mig och hjälpt mig när datorn krånglat. Sist men inte minst vill jag tacka min dotter Jessika som inspirerat mig till denna uppsats.

5 Inledning Under mitt yrkesverksamma liv har jag arbetat med inriktning mot och med fokus på barn och ungdomar. Mina arbetsuppgifter inom socialttjänsten har bl.a. omfattat utredningar av barns behov. Utredning av familjehem och stöd och handledning till familjehem har också varit en återkommande arbetsuppgift. Vidare har jag arbetat med behandling av barn och familjer på institution samt utredning och behandling av barn och ungdomar på barn och ungdomspsykiatriska mottagningen. Privat har jag och min familj varit familjehem sedan 1979. Barn och ungdomar som placeras i familjehem känner jag ett extra starkt engagemang för. Dessa barn som inte längre kan eller får bo kvar hos sina biologiska familjer och som samhället har tagit över ansvaret för befinner sig många gånger i en utsatt situation. Avsikten är att barn som omhändertas av samhället ska få en tryggare och bättre uppväxt än om de bodde kvar i sin familj men tyvärr är det inte alltid så. Under åren har jag sett barn som inte mått bra i sina familjehem och som inte fått den trygga uppväxt som alla barn har rätt till. Jag har även sett barn som mått bra i sina familjehem och som fått en trygg anknytning till familjehemsföräldrarna och utvecklats till trygga individer. Vad kan man lära sig av de goda erfarenheterna i familjehem som fungerar. Vad är det som gör att barnen har det bra och knyter an och känner tillhörighet i familjehemmen är frågor som ofta diskuterats. Vissa faktorer vet vi påverkar på ett positivt respektive negativt sätt, men frågan är ändå komplex utan enkla och entydiga svar. Frågor som jag ofta ställt mig är; hur stor betydelse har familjehemsföräldrarnas personlighet och engagemang för uppväxten i familjehemmet? Vilka är de viktigaste framgångsfaktorerna för att lyckas med uppdraget, att ge barnet en trygg uppväxt? Vad anser familjehemsföräldrar, där placeringen kan räknas som stabil, är viktigt för att skapa en god relation till barnet? Är det möjligt att undersöka detta? När jag under psykoterapiutbildningen kom i kontakt med Jeffrey Youngs schemabegrepp och frågeformuläret YSQ Young Schema Questionnaire samt formuläret ASQ Attachment Scale Questionnaire som mäter anknytning, väcktes iden att undersöka familjehemsföräldrarnas scheman/karaktärsdrag och deras anknytningsprofil kopplat till hur de upplever relationen till det placerade barnet.

6 Bakgrund Familjehem/fosterhem Vad är det? I socialtjänstförordningen 3 kap. 2 definieras familjehem på följande sätt. Med familjehem avses ett enskilt hem som på uppdrag av socialnämnden tar emot barn för stadigvarande vård och fostran eller vuxna för vård och omvårdnad och vars verksamhet inte bedrivs yrkesmässigt, Socialtjänstförordningen (2001). I SoL, Socialtjänstlagen 6 kap 1 står att Socialnämnden skall sörja för att den som behöver vårdas eller bo i ett annat hem än det egna tas emot i ett familjehem eller i ett hem för vård eller boende. Socialnämnden ansvarar för att den som genom nämndes försorg har tagits emot i ett annat hem än det egna får god vård, Socialtjänstlagen (2001). I Sverige var drygt 20 000 barn föremål för vård med placering utanför det egna hemmet någon gång under år 2004. Av dessa placerades 75 % i familjehem. Vilket innebär att 15 000 barn är placerade i familjehem någon gång under ett år, (Höjer and Nordenfors 2006). Både begreppet familjehem och fosterhem används i uppsatsen. I svensk och internationell forskning används främst begreppet fosterhem och i den aktuella svenska lagtexten och i myndighetsutövningen används begreppet familjehem. Hur blir man familjehemsförälder? Innan familjehemmet tar emot ett barn görs en utredning av familjen och familjehemsföräldrarna blir dokumenterat godkända och bedömda av den kommunala socialnämnden. Familjehemsföräldrarna ingår avtal med Socialnämnden där de förbinder sig att ge god vård och fostran till barnet. Socialnämnden förbinder sig att utbetala ersättning för denna insats, (Socialmedicinsk tidskrift 2006). Många kommuner använder idag en utredningsmetod som vanligen kallas Kälvestens metoden, efter sin upphovsman Anna-Lisa Kälvesten. Metoden innebär främst en systematisk kartläggning av familjens sätt att fungera utan fosterbarn. Det är en familjediagnostisk metod som baseras på strukturerade intervjuer som syftar till att bla få information om familjens rollfördelning, och kommunikationssätt, (Vinnerljung 1996). Ersättning till familjehem Familjehem får ersättning i form av arvode och omkostnad. Arvodet är den lön familjehemmet får för sitt åtagande. Omkostnader som utgår är ersättning för de faktiska kostnaderna för barnet. Arvode och omkostnadsersättning utgår från kommunförbundets rekommendationer. Summan som utgår för arvode kan variera mellan 4 730 kr och 10 613 kr per månad och omkostnaden mellan 3 745 kr och 6 063 kr per månad inklusive barnbidrag eller studiebidrag. En del familjer kan ha högre både omkostnad och/eller arvode beroende på svårighetsgraden och den faktiska omkostnaden, (Sveriges kommuner och landsting 2007).

7 Arvodesdelen har varit kontroversiell eftersom den traditionella synen på fosterbarnsvård är djupt rotad i föreställningar om välgörenhet och att man tar hand om barn av kärlek och inte för pengar, (Vinnerljung, Sallnäs et al. 2001). Det finns inte mycket svensk forskning kring frågan om ersättning och hur den påverkat fosterbarnsvården. Stabilitet och sammanbrott i familjehemmen Stabilitet enligt Vinnerljung (2001) avses när placeringen fortlöper enligt planeringen. Placeringen fortlöper oftare enligt planeringen om barnet placerats i tidig ålder och när det råder goda relationer mellan fosterfamiljen och de biologiska föräldrarna, (Vinnerljung, Sallnäs et al. 2001). Sammanbrott enligt Vinnerljung (2001) innebär att familjehemmet avbryter vården i strid med socialnämndens önskan eller att socialnämnden avbryter placeringen på grund av missnöje med vårdmiljön. Det räknas även som sammanbrott om en tonåring rymmer eller vägrar stanna kvar i familjehemmet vilket leder till att placeringen upphör i förtid. Risken för sammanbrott i familjehemmet är större ju äldre barnet är vid placeringen och om ungdomen varit placerad tidigare. Ytterligare studier visar att om barnet har beteendeproblem ökar det risken för sammanbrott. Konflikter mellan ungdom och familjehemsförälder där ungdomen vägrar lyda och skulden läggs på ungdomen är vanliga i sammanbrotts situationer. Sammanbrott i familjer som har tonåringar placerade hos sig är mycket vanliga. I Vinnerljung m fl (2001) rapport kunde man se att 41-51 procent av placeringarna avbröts i förtid. Vad gäller tonåringar som placerats hos släktingar avbröts placeringen i förtid i 17 25 procent av fallen, (Vinnerljung, Sallnäs et al. 2001). Vilka är då familjehemsföräldrarna? Familjehemmen är vanliga familjer med olika förutsättningar. De är en resurs i den sociala barnavården. En majoritet av familjehemsföräldrarna, 61 procent, kommer från arbetarklass, (Höjer 2001). Det är stora förväntningar som ställs på dem. För att kunna genomföra sitt uppdrag på ett tillfredsällande sätt är det viktigt att socialnämnden ger det stöd som krävs. Familjehemsföräldrar är människor som i hög grad har barn som livsplan. De känner sig också säkra som föräldrar. De flesta uppfostrar barnen på samma sätt som de själva blivit uppfostrade. En tredjedel gör inte det enligt Höjers undersökning. Några av dessa svarar att de har mindre bra erfarenheter av föräldraskap och att de därför på ett medvetet sätt gått in för att göra på ett annat vis. Familjehem kännetecknas av ett väl utvecklat omsorgsgivande. De finner tillfredställelse att ta hand om barn och denna tillfredställelse är en del av belöningen med att vara fosterförälder, (Höjer 2001).

8 I Höjers (2001) undersökning tillfrågas 550 fosterföräldrar, genom att de fick en enkät hemskickad, hur de uppfattar sin relation till det placerade barnet. Det är 366 som svarar på enkäten. Fostermödrar Fosterfäder Samtliga % % % Mycket nära relation 65,5 53,8 60.0 Bra relation men inte så nära 27,7 38,7 32,9 Mera neutral relation 3,9 6,2 5,0 Dålig relation 1,0 0,7 0,9 Totalt 100 100 100 Motiv för familjehemsföräldraskap Vinterhed (1985) enligt Vinnerljung (1996) menar att motiven till att bli fosterförälder måste ses i relation till vad fosterbarnet ger familjen i utbyte. Exempel: Fosterbarn är en inkomstkälla och därmed alternativ till arbete utanför hemmet. Uppdraget innebär en förstärkning av den egna föräldrarollen. Fosterbarnet blir en bekräftelse på föräldrarnas förmåga som fostrare. Flera är lyckliga i sin föräldraroll och kan inte tänka sig något mer meningsfullt än föräldraskap som huvudsysselsättning. Neurotiska fosterföräldrar som försöker kompensera egna tidigare brister, misslyckanden, orättvisor och frustationer genom att ta fosterbarn. Enligt Sundell, Thunell (1997) finns inget vetenskapligt belägg för att familjehemmets motiv att ta emot ett fosterbarn, spelar någon roll för hur utfallet av placeringen blir, (Sundell and Thunell 1997). Familjehemmets uppdrag Familjehemsföräldrar ska inte bara ge vård och omsorg till barnet utan de ska även och främja kontakten mellan barnet och de biologiska föräldrarna. I uppdraget ingår att de ska medverka till att barnets kontakt med de biologiska föräldrarna upprätthålls. Detta genom att ta emot dem i sitt hem, skjutsa barnet till de biologiska föräldrarna och ibland medverka vid umgänget. De förväntas även öppna upp familjen för barnets övriga egna nätverk, (Höjer 2001).

9 Relationsförändringar i familjehemmet Relationen mellan familjemedlemmarna i familjehemmet kan påverkas på grund av att barnet som placerats är krävande och har stora behov av uppmärksamhet. Relationen till de egna biologiska barnen kan förändras eftersom de ofta får stå tillbaka för fosterbarnen som både har rätt till och behöver mycket tid och uppmärksamhet. Barnet kan ha svårt i sociala sammanhang vilket kan bidra till att relationen till släkt och vänner förändras och försvåras, (Höjer 2001). Framgångsfaktorer vid familjehemsplaceringar Uppdraget som familjehemsförälder är en utmaning som kräver engagemang. Att vara familjehemsförälder är ett tidskrävande arbete som medför glädje, trötthet och konflikter. Följande faktorer konstaterar Eastman (1982) bidrar till att en familjehemsplacering faller väl ut: God relation mellan familjehemmet och familjehemssekreterare, Familjehemsföräldrarnas relation till barnet och då främst fostermoderns måste vara bra, Familjehemsföräldrarnas tolereras för andra värderingar och attityder än deras egna, Familjehemsföräldrarnas förmåga att klara av att hantera osäkerhet, Familjeföräldrarnas självinsikt och en öppen attityd, Familjehemsföräldrarnas förmåga att sätta barnens behov framför sina egna, Familjehemsföräldrarnas och då främst moderns attityd till de biologiska föräldrarna är viktig. Om den var negativ var det större risk att placeringen misslyckades, När familjehemsföräldrar och barn hade liknande socioekonomisk bakgrund gav det ett positivt utfall, (Eastman 1982). Vad är ett bra familjehem? Vilka egenskaper som ska känneteckna ett bra familjehem finns inte klart formulerade inte heller familjehemmets uppgift. Den formulering som återkommer i lagtexterna under 1900-talet och fram till dagens Socialtjänstlag är att familjehemmet ska ge barnet god vård och fostran och övriga gynnsamma förhållanden, (Höjer 2001). De lagar som reglerar den kommunala barnavården lämnar stort tolkningsutrymme för vad som är kriterier för goda familjehemsföräldrar, (Lundström 2000). Avsaknaden av anvisningar om familjens önskvärda egenskaper är medveten eftersom alla barns och alla föräldrars resurser, egenskaper och livssituation är olika. Barnet måste matchas ihop med familjehemmet, (Höjer 2001).

10 Barn som tidigare levt med föräldrar som av olika anledningar inte kunnat ge dem adekvat omsorg skall i familjehemmet kompenseras för detta. Familjhemmet ska vara välfungerande, kunna erbjuda god vård och fostran och leva ett tryggt och stabilt liv där det finns överskott av kärlek och värme. Genom att bo i familjehemmet skall barnet utveckla tillitsfulla relationer, rehabiliteras från känslomässiga skador och få hjälp att upprätthålla goda relationer med sin ursprungsfamilj, allt detta utifrån barnets behov. Det är själva placeringen som utgör behandlingen av barnet, (Höjer 2001). Relationen mellan familjehems- och biologiska föräldrar Anita Cederström fann, i en undersökning där hon undersökte fosterbarn i ålder 4-12 och deras anpassning i familjehem, att barnens relationer till fosterföräldrarna nästan helt var beroende av den relation de hade till de biologiska föräldrarna. Barn med bristfälliga relationer till de biologiska föräldrarna fick svaga eller direkt dåliga relationer till familjehemsföräldrarna och påverkades inte positivt oavsett familjehemsföräldrarnas egenskaper. När relationen mellan barn och biologiska förälder var hygglig kom barnet att få sin känslomässiga försörjning från de biologiska föräldrarna. Dessa barn kunde utvecklas positivt även om familjehemmet hade betydande brister. Det betyder att de barn som behövde mest hjälp i sin livssituation var de barn som for mest illa av att familjehemplaceras, (Cederström 1990). Kunskap om barnets relation, anknytningsmönster till biologiska föräldrarna ökar möjligheten att förstå vad en familjehemsplacering innebär för det enskilda barnet. Barnets relation till de biologiska föräldrarna styr i hög grad barnets vardagsliv i familjhemmet.i undersökningen framkommer att goda relationer mellan familjehemsföräldrar och biologiska föräldrar baseras på avsaknad av konkurrens dem emellan. Cederström menar att det förutsätter att planeringen är att barnet ska återvända hem till biologiska föräldrarna, (Cederström 1990). Anknytning i familjehem tidigare forskning Barn som placeras i familjehem bryter i olika grad sin kontakt med de första anknytningspersonerna. De tvingas etablera alternativa anknytningsrelationer till fosterföräldrar för kortare eller längre tid. Enligt Broberg (2008) har Mary Dozier som länge studerat barns situation i familjehem i USA funnit att om barn ska etablera en alternativ primär anknytningsrelation är åldern inte avgörande om bytet sker inom de första arton månaderna, eftersom barnet under spädbarnstiden har möjlighet att organisera om sin anknytning till en ny person. Det vikigaste för barnet är att familjehemsföräldern är känslomässigt tillgänglig och har ett reflekterande sinne i förhållande till barnet. Kvaliteten på mottagandet och familjehemsförälderns förmåga att sätta sig in i barnets situation är avgörande för hur barnet anpassar sig i den nya omsorgssituationen, (Broberg, Risholm-Mothander et al. 2008).

11 Anknytning familjehemsförälder eller biologisk förälder En betydelsefull och svår aspekt vid en familjehemsplacering är hur barnets anknytning till biologiska föräldrarna ska stödjas. Barnet behöver åtminstone en psykiskt och fysiskt närvarande, pålitlig och förutsägbar anknytningsperson. En realistisk bedömning av de biologiska föräldrarnas omsorgsförmåga bör göras av socialtjänsten. Om man kan tro att de biologiska föräldrarnas omsorgsförmåga kan förbättras bör en nära kontakt mellan barn och föräldrar upprätthållas. Om inte, är det viktigare att stödja anknytningen till familjehemsföräldrarna. Om barnet upplever att vistelsen i familjehemmet inte är förutsägbar utan det finns underliggande eller synliga hot om plötsliga obegripliga förändringar skapas otrygghet. Om däremot placeringen är tydlig kan eventuella förändringar lättare accepteras av barnet, (Broberg, Risholm-Mothander et al. 2008). Generellt för föräldrar gäller vissheten om att relationen till barnet är beständig vilket bidrar till det känslomässiga engagemanget. Detta gäller även familjehemsföräldrar i sin relation till det placerade barnet. Vid långa placeringar kan en överflyttning av vårdnaden till familjehemsföräldrarna tydliggöra varaktigheten av placeringen, (Broberg, Risholm-Mothander et al. 2008). Enligt Broberg (2008) påpekar Dozier m.fl 2002 att familjehemsplacerade barn ofta genom sitt beteende provocerar fram ett icke omvårdande föräldrabeteende. Många barn har inga erfarenheter av hur man kan använda föräldrar som stöd för att reglera den egna stressen. Vid separation från det egna hemmet och i mötet med nya familjen och nya förväntningar blir barnet överväldigat av stress och spelar ut den mot den nya familjen. Situationen i familjen blir då mycket krävande. Stöd och handledning krävs för att hjälpa familjehemsföräldrarna att tänka långsiktigt kring barnet, (Broberg, Risholm-Mothander et al. 2008). De flesta omhändertaganden av små barn beror på föräldrarnas bristande omsorgsförmåga. Vissa barn har haft flera uppbrott från anknytningspersoner innan de placerats i familjehem, (Broberg, Risholm-Mothander et al. 2008). När barnet sedan placeras i familjehem, rotar sig och har familjehemsföräldrarna som anknytningspersoner är det ändå inte självklart att barnet får stanna i familjehemmet. Det som ofta är avgörande är om de biologiska föräldrarna sköter sig eller inte. Broberg anser att det måste bli tydligare i lagtexterna vilka som ska vara barnets anknytningspersoner vid familjehemsplaceringar, (Broberg, Risholm-Mothander et al. 2008). Anknytningsfrämjande faktorer Anknytning och relationen mellan mor och spädbarn har enligt (Hallas 2002) undersökts av Ainsworth (1973), Bowly (1969), Brazelton (1993) samt Klaus och Kennel (1976). Meningen och innebörden av anknytningen mellan fosterbarn och familjehemsföräldern har däremot inte undersökts. I kliniska observationer har man identifierat psykologiska, kognitiva och beteendemässiga problem hos fosterbarn som inte har erfarenhet av att utveckla en normal anknytning till en annan människa, (Hallas 2002).

12 Fosterbarnets anknytning till familjehemsföräldern kan stödjas om familjehemsföräldern tar initiativet till en positiv interaktion med barnet. Fysisk närhet, hålla och vidröra barnet, uppmärksamhet och omsorg stödjer anknytningsprocessen. Även fostrande beteende hos familjehemsföräldrar är effektivt i syfte att hjälpa tonåringen att utveckla en anknytningsrelation till familjehemsföräldrarna. Fostran inkluderar kramar, acceptans och tillåtelse för ungdomen att uttrycka sig, (Hallas 2002). I en intervjustudie av 40 unga vuxna som tidigare varit placerade under lång tid i familjehem framkom att den viktigaste enskilda aspekten som bidrog till att familjehemmet upplevdes som den trygga basen, var styrkan av upplevelsen av tillhörighet till familjehemmet, (Schofield 2002).

13 Teoretisk bakgrund Vad är anknytning? Ett starkt och varaktigt känslomässigt band till en annan person. Anknytningssystemet och omvårdnadssystemet Anknytning avser den ömsesidiga relationen mellan barnet och dess huvudsakliga vårdare. Två kompletterande beteendesystem, anknytningssystemet och omvårdnadssystemet är aktiva för att hålla barnet i närheten av föräldern, vårdaren. Förälderns omvårdnadssystem väcks av barnets anknytningsbeteende. Lämnas barnet ensamt eller blir rädd aktiveras anknytningssystemet och barnet gråter. Målet är att åstadkomma fysisk närhet till anknytningspersonen. Omvårdnadssystemet aktiveras hos föräldern som ska svara på barnets behov och ge det vad det behöver, (Broberg, Granqvist et al. 2006). Kvaliteten på omvårdnaden är sedan avgörande för barnets kvalitativa anknytning, (Perris 2007). Anknytningsteori bakgrund utveckling forskare Anknytningsteorins upphovsman är den engelske barnpsykiatrikern och psykoanalytikern John Bowlby (1907-1990). Bowlby hade under sina första fyra år en egen barnflicka Minnie, som han kände stark saknad efter då hon försvann, (Perris 2008), Bowlby utbildade sig till läkare. Under sin utbildning gjorde han ett avbrott från studierna och arbetade som lärare på ett elevhem för missanpassade ungdomar. Den erfarenheten och de iakttagelser han gjorde där tillsammans med den egna uppväxten och de egna erfarenheterna startade hans intresse för den tidiga familjemiljöns betydelse för barns utveckling. Han var särskilt intresserad av utvecklingen av asociala och utagerande beteendeproblem. Detta i kombination med svårigheter att behålla och utveckla känslomässiga relationer, (Broberg, Granqvist et al. 2006). Mary Ainsworth (1913-1999) och John Bowlby påbörjade sitt professionella forskningssamarbete i början av 1950-talet mot bakgrund av deras gemensamma intresse kring vad som styr små barns utveckling mot hälsa respektive ohälsa, (Broberg, Granqvist et al. 2006). Ainsworth genomförde empiriska studier bland annat i Uganda där hon fick tillfälle att på nära håll studera samspelet mellan mor och barn. När hon kom tillbaka till USA utvecklade hon en metodik som gjorde det möjligt att på ett tillförlitligt sätt observera, skatta och bedöma interaktionen mellan mor och barn, The strange situation ett psykologiskt laboratorietest för barn. I detta observerades barnets beteende mot föräldern vid återföreningen efter att ha lämnats ensam i olika situationer. Mary Ainsworth var den första att identifiera och benämna olika anknytningsmönster: A otrygg anknytning, anknytningspersonens förhållningssätt är otillgänglig och bortstötande, som ger en otrygg undvikande (ängslig) anknytning,

14 B-trygg anknytning, anknytningspersonens förhållningssätt är sammanhängande, tillgänglig och empatisk, C-ambivalent otrygg anknytning, anknytningspersonen är oförutsägbar och nyckfull som ger en otrygg ambivalent anknytning, (Perris 1996). Mary Main m fl har vidareutvecklat Mary Ainsworths klassifikation av anknytningstyper. De identifierade även ett fjärde anknytningsmönster, D-otrygg desorganiserad anknytning, (Perris 1996). I en undersökning där Main m fl intervjuade mödrar fann de en stark korrelation mellan hur en mor beskriver sin relation till sina föräldrar under barndomen och det bindningsmönster som nu finns mellan hennes barn och henne. Modern till ett tryggt barn kan tala fritt och använda ett känslomässigt språk som visar hur det känns innerst inne medan modern till ett otryggt barn använder ett känslomässigt språk som inte täcker hur det känns innerst inne, (Bowlby 1988). Patricia Crittenden (2006) har vidareutvecklat Ainsworths teori om anknytning och utvecklat en egen modell, den dynamiska mognadsmodellen. A Dynamic Maturational Model of Attachment (DMM). (Hon har subkategoriserat mönstren i undergrupper (A 1-8) ( B 1-5) (C 1-8) A/C samt AC). Modellen betonar det dynamiska samspelet mellan individens mognads - och utvecklingsprocesser genom livet och de miljöomständigheter som finns för att utvecklas kring uppgifterna att skydda sig själv, fortplanta sig och skydda sin avkomma, (Crittenden 2006). Crittenden (2006) menar att människor aktivt försöker skapa sin trygghet på det sätt de förstår utifrån sin mognad och sina erfarenheter. Anknytningsmönster är strategier för att upptäcka fara och skydda sig själv från fara. Barn anpassar sig till den miljö de lever i. De anpassar sitt beteende till sina omsorgspersoners beteende, eftersom de inte har någon föreställning om hur verkligheten ska vara beskaffad för att vara gynnsam. Det barn som har en mor som är bortstötande i sitt beteende utvecklar andra strategier för att skydda sig mot fara än det barn som har en mor som finns tillänglig när barnet behöver det.(crittenden 2006) Begreppet trygg bas: begreppet som myntades av Mary Answorth är ett centalt inslag i anknytningsteorin. Begreppet beskriver den bas, den trygga hamn som barnet och tonåringen har som utgångspunkt för sitt utforskande av världen dit barnet återvänder vid hotande fara, för att bli tröstat och få känslomässig påfyllning. Mary Ainsworth har tillsammans med John Bowlby utvecklat anknytningsteorin och begreppet trygg bas är ett centalt inslag i vad Bowlby menar med föräldraomsorg, (Bowlby 1988). För att utgöra en trygg bas krävs tillgänglighet över tid, omsorgsförmåga, lyhördhet, empatisk förmåga, förmåga att visa genuin uppskattning och förmåga att kunna förmedla känsla av tillhörighet, (Perris 2007). I terapisituationen är en trygg bas en viktig förutsättning för trygghet och utforskande, (Bowlby 1988).

15 Vi behöver inte en trygg bas för att överleva. Vad vi önskar oss och vad som är nödvändigt för oss är två olika saker. Får vi förmånen att ha en trygg bas kommer vi att blomstra som människor och vi kommer inte att behöva några särskilda färdigheter för att klara oss under livet. Det intressanta är vad som händer med människor som tvingas leva utan trygg bas i hela sitt liv, (Håkansson 2003). Crittenden menar att människor utvecklar strategier för att upptäcka och förebygga fara genom att på ett aktivt sätt utifrån sin förståelse av sig själv och andra skapa de mest optimala förutsättningarna för att få skydd mot fara. Alla strategier oavsett hur avvikande de än verkar, har när de uppstod, fyllt funktionen av att skydda individen från fara. Enligt Crittenden finns det inte fog för att kalla människors strategier för desorganiserade. Det kan se ut så utifrån men mönstren är ändå konsekventa och målinriktade när man betraktar dem på deras egna villkor, (Håkansson 2003). Anknytningsmönstren och förhållningsätt Kognitioner och affekter identifieras som de två mest grundläggande sätten att ta in information om fara eller risk för fara. De strategier som huvudsakligen baseras på kognitiv information klassificeras som anknytningsstrategier typ A och de strategier som huvudsakligen baseras på affekter klassificeras som typ C och de som integrerar både känslor och kognitioner klassificeras typ B. De olika anknytningsmönstren handlar om hur individen uppfattar att känslor kan uttryckas och på vilket sätt för att få sina behov tillgodosedda så effektivt som möjligt. Typ A Strategier (otrygg undvikande anknytning) betonar kognitioner och undertrycker negativ affekt såsom ilska, rädsla och behov av tröst. Syftet är att förebygga att bli avvisad av anknytningspersonen som är otillgänglig och förutsägbart bortstötande. En annan strategi barnet kan använda är att göra sig så osynlig som möjligt för att förebygga våld och andra övergrepp. Med denna strategi finns det risk att barnet blir överpresterande och med alltför god anpassning samt med överdriven vaksamhet och passivitet. Vad gäller minnessystemet menar Crittenden att A-strategierna är kopplade till procedurminne och semantiskt minne. Grunden för detta sätt att minnas är att ordna i tiden, att kunna skapa ordning och kunna göra förutsägelser, (Håkansson 2003). Typ B Strategier (trygg anknytning) integrerar kognitioner och känslor d v s använder ett känslomässigt språk som visar hur det känns inuti. Vid trygg anknytning utnyttjas information från de tre minnessystemen; procedur minne, semantiskt minne och episodiskt minne. Dessa sätt att minnas integreras för att kunna handla på ett balanserat sätt, vilket underlättar senare förmåga att etablera ändamålsenliga sociala relationer och att skapa inre känsla av trygghet och skapa självtillit, (Perris 2007). Typ C Strategier (otrygg ambivalent anknytning) betonar känslor genom att vara sann mot de egna känslorna utan att bry sig om vad andra tycker. Syftet med dessa strategier är att få uppmärksamhet av inkonsekventa föräldrar. Barnets möjlighet att skapa förutsägbarhet och trygghet är att själv försöka kontrollera sin omgivning genom att vara krävande, undergiven

16 eller förförisk och sedan snabbt kunna byta strategi beroende på hur föräldern svarar på dess beteende, (Perris 2007). Med denna strategi finns risk för att barnet får svårigheter att benämna känslor på ett adekvat sätt, får främlingsrädsla och blir osjälvständigt. Det finns även risk för känslomässig labilitet, irritabilitet och raseriutbrott. Detta beteende medför risk att barnet utsätts för misshandel. Minnessystem som är kopplade till C-strategierna är procedur minne och episodiskt minne, (Håkansson 2003). Mentalisering - Theory of mind Förmågan att skapa en sammanhängande historia av viktiga personliga upplevelser är viktigt för den psykiska hälsan likaså att kunna tänka om sitt eget tänkande. Begreppet mentalisering beskriver förmågan att leva sig in i andra människors tanke och känslovärld. Anknytningsforskare har visat hur trygg respektive otrygg anknytning påverkar barnets mentaliseringsförmåga. Barn med trygg anknytning har mer avancerad och korrekt mentalisering än barn med otrygg anknytning, (Havnesköld and Risholm-Mothander 2002). Inre arbetsmodeller IAM Våra tidiga erfarenheter formar inre arbetsmodeller, IAM, om hur vi uppfattar oss själva i relation till andra och omvärlden. Dessa modeller ligger till grund för hur vi uppfattar och tolkar händelser och hur vi förutsäger framtiden. Även hur vi upprättar planer för det egna handlandet och hur vi organiserar kunskap om oss själv och andra, (Perris and Perris 1998). Hur de inre arbetsmodellerna formas beror även på barnets temperament. Det medfödda temperament utgör en viktig faktor för hur samspelet och de inte arbetsmodellerna utvecklas, (Sonnby-Borgström 2005). Kognitiv teori - Kelly Den kognitiva teorins utveckling inleddes av George Kelly under mitten av 1950-talet, (Perris 2008). Utgångspunkten för Kellys filosofiska teori är att alla våra nuvarande antaganden om omvärlden kan bytas ut mot nya antaganden och att allt kan förändras om man utgår ifrån ett annat perspektiv. Det finns ingen absolut sanning eller objektiv verklighet. Det finns lika många sanningar som människor och varje människa definierar sin omvärld utifrån sina egna personliga konstruktioner. Kelly ser människan som en vetenskapsman som i grunden är orienterad mot framtiden och i stånd att skapa sitt eget öde. Människan behöver därför inte bli slav under sin egen historia om hon inte bestämmer att konstruera sig så, (Perris 2008). Konstrukt är personliga mallar om verkligheten. Mallarna kan ses som en ide om hur människan förklarar eller förutser sina upplevelser. Att skapa mallar är ett sätt att bringa ordning i någon aspekt av verkligheten. Människan ser på händelser i livet i termer av vitt

17 eller svart, likheter och olikheter. Hur vi delar egenskaper och erfarenheter eller hur vi skiljer oss från varandra. På detta sätt formas de personliga konstrukten. Kognitiv terapi Den kognitiva terapin skapades och utvecklades av Aaron Beck, professor och psykoanalytiker, under 1960-talet. Han upptäckte att tankarna hos deprimerade patienter hade gemensamma drag i form av automatiska tankar av negativt slag och systematiska feltolkningar av verkligheten. Han utvecklade en teori om hur vi påverkas av våra tankar, (d'elia 2004). Den kognitiva terapin kom till Sverige på 1980-talet genom Carlo Perris, (d'elia 2004). Den kognitiva modellen beskriver förhållandet mellan tankar, känslor och handlingar. Viktiga begrepp är automatiska tankar som är tankar som far genom huvudet snabbt och spontant utan att vi märker det. Vi reagerar med dessa automatiska tankar i olika situationer. Dessa tankar innehåller en värdering av något hos oss själva eller i omvärlden. Beck beskriver det som en slags inre kommunikation där man bedömer sig själv genom att kritisera eller berömma och då utan den medvetna viljans roll. De automatiska tankarna får omedelbara konsekvenser för hur vi reagerar emotionellt och för hur vi beter oss. Dysfunktionella automatiska tankar är ofta överdrivna, felaktiga eller på annat sätt orealistiska. Grundantaganden kan beskrivas som individens identitet i nuet. Från den tidiga barndomen och framåt utvecklar människor olika antaganden, uppfattningar och föreställningar om sig själva, andra och omvärlden. Inlärda uppfattningar om jaget är exempelvis jag är värdelös. Kognitiva förvrängningar leder till att förstora effekten av den felaktiga bedömningen av situationen, (Freeman, Pretzer et al. 1994). Sårbarhetsmodellen, Carlo Perris (1996) åskådliggör ett cirkulärt samspel mellan kulturella, biologiska och psykosociala faktorer som tillsammans med tidsdimensionen och eventuella traumatiska händelser sammanfattar den individuella sårbarheten vid en viss tidpunkt. Den kronologiska tiden avser åldersutvecklingen, den sociala tiden syftar på de tidpunkter när olika sociala roller blir aktuella i en given kultur och den historiska tiden i vilket historiskt sammanhang händelsen inträffar. Traumatiska livshändelser skall ses ur ett individspecifikt perspektiv eftersom de kan få olika konsekvenser beroende på när i tiden en händelse inträffar. Sårbarheten varierar med åldern och traumatiska livshändelser kan få olika betydelse beroende på vilken ålder personen är i när händelsen inträffar, (Perris 1996). Schematerapi Jeffrey Young (2003) har utvecklat, med utgångspunkt från Aron Beck, den traditionella kognitiva och beteendeinriktade terapin till en integrativ psykoterapiform, schematerapi. Schematerapin innehåller förutom kognitiv terapi och beteendeterapi influenser från bl a. den psykodynamiska terapin, anknytningsteorin, gestaltterapin och objektrelationsteorin.

18 Schematerapi inleds med en detaljerad konceptualisering där scheman länkas till frustrerade kärnbehov från uppväxten. I denna process strävar terapeut och patient tillsammans efter att synligöra hur idag dysfunktionella beteenden en gång fyllt en viktig funktion, (Perris 2006). I schematerapi fokuseras på terapialliansen, barndomserfarenheter och affektiva förändringstekniker och då särskilt på limited reparenting. Limited reparenting innebär att terapeuten eftersträvar att likna en sund förälder dvs utgöra den trygga bas som bemöter samtliga emotionella kärnbehov hos det försummade barnet inom patienten, (Perris 2006). Young definierar ett schema som ett brett och genomträngande mönster som innefattar kognitioner, känslor, explicita/implicita minnen och kroppsliga sensationer däremot inte beteende. Enligt Young formas scheman under barndom och tidig uppväxt. Detta sker i samspel mellan huvudsakligen barnets temperament och emotionella kärnbehov och deras kontinuerliga interaktion med omgivningen. De erfarenheter vi får under livet vidmakthåller de erfarenheter vi redan har sedan tidig barndom och uppväxt och upprätthåller den bild vi har av oss själva och av omvärlden. Om den bild vi har av oss själva är positiv blir detta inget problem. Om vi däremot har erfarenheter av destruktivt slag från tidig barndom utvecklas enligt Young tidiga maladaptiva scheman (EMS), (Young, Klosko et al. 2003). Emotionella kärnbehov Jeffrey Young (2003) har definierat fem grupper av emotionella känslomässiga kärnbehov som han anser att alla individer behöver få tillgodosedda under uppväxten för att utvecklas till trygga individer. 1. Trygg anknytning: Behov av en trygg bas vars funktion är att ge skydd mot fara, omvårdnad, empati, beröm, kärlek, bekräftelse, uppskattning, acceptans, stabilitet och vaktighet över tid. 2. Autonomi: Behov av att (inom ramen för den trygga basen) vägledas i utvecklandet av den egna kompetensen. Frigörelse och utvecklande av den egna identiteten. 3. Realistisk gränssättning: Behov av att (inom ramen för den trygga basen) få rimliga gränser och vägledning i självreglering, vardagsrutiner, struktur, uthållighet och självkontroll. 4. Frihet att uttrycka känslor och behov: Behov att (inom ramen för trygga basen) såväl uttrycka som bli bemött i sina känslor, behov och önskningar. 5. Spontanitet/Lekfullhet: Behov att (inom ramen för den trygga basen) såväl uppmuntras som att få uppleva lekfullhet, spontanitet, nyfikenhet, acceptans och kreativitet. När kärnbehoven blir bristfälligt bemötta kan tidiga maladaptiva scheman EMS utvecklas. Young grupperar dessa i 18 scheman som indelas i fem schemadomäner. Nedan namnges dessa indelade utifrån det kärnbehov de är relaterade till.

19 Vid brist på trygg anknytning (Påverkar självkänsla) kan följande scheman utvecklas: 1. Övergivenhet/instabilitet 2. Misstänksamhet/utnyttjad 3. Emotionell deprivation 4. Värdelöshet/skam 5. Social isolering/utanförskap Vid brister i autonomi (påverkar självförtroende och självständighet) kan följande scheman utvecklas: 6. Beroende/inkompetens 7. Sårbarhet 8. Sammanflätad 9. Misslyckad Vid brister i gränssättning (påverkar empati och självkontroll) kan följande scheman utvecklas: 10. Grandiositet/Berättigande 11. Bristande självkontroll Vid brister i att inte få uttrycka känslor och behov (påverkar det sociala samspelet) kan följande scheman utvecklas: 12. Underkastelse 13. Självuppoffrande 14. Bekräftelsesökande Brister i spontanitet och lekfullhet (påverkar normer och värderingar, förmågan att etablera konstruktiva attityder) kan följande scheman utvecklas: 15. Negativism 16. Emotionellbegränsning 17. Obevekliga normer/kritiserande 18. Straffande Vid en schemaaktivering kan man i situationen, antingen överkompensera, (att gå till motattack mot schemat) kapitulera, (att ge upp inför schemat) eller att undvika, (undvikande av situationer som triggar schemat) detta kallas copingstil. Det leder till förstärkning av schemat och bidrar till att schemat vidmakthålls.

20 Frågeställning Hur ser anknytningsprofilen ut hos familjehemsföräldrar som haft barn placerade hos sig tre år eller mer? Kan man hos familjehemsföräldrar identifiera några maladaptiva scheman, i så fall vilka? Hur uppfattar familjehemsföräldrarna sin relation till det placerade barnet? Syfte Huvudsyftet är att ta reda på hur anknytningsprofilen och schemaprofilen ser ut hos familjehemsföräldrar, där placeringen kan anses som stabil, genom att barnet varit placerat under minst tre år. Ett ytterligare syfte är att undersöka hur familjehemsföräldrarna uppfattar sin anknytning/ relation till det placerade barnet och undersöka vilka egenskaper som familjehemsföräldrarna själva anser vara viktiga för att lyckas i sitt uppdrag som familjehemsförälder. Hypotes Familjehemsföräldrarna i undersökningen kommer att skatta låga poäng på YSQ vilket innebär att det inte kommer att identifieras några maladaptiva scheman hos familjehemsföräldrarna. Familjehemsföräldrarna kommer att ha en trygg anknytningsprofil. Metod Arbetsgång För att undersökningen skulle kunna genomföras fanns det praktiska och etiska frågor att lösa. Hur kommer man i kontakt med familjehemsföräldrar som har haft barn placerade tre år eller mer? Fanns frågor kring sekretess som måste lösas? Hur garanteras anonymiteten för respondenterna? För att få en uppfattning om hur anknytningsprofilen och schemaprofilen ser ut hos familjehemsföräldrarna har en enkätstudie genomförts bestående av två olika självskattningsformulär YSQ och ASQ samt frågor kring hur familjehemsföräldern upplever relationen till barnet.

21 Artiklar och litteratur kring tidigare forskning inom området har sökts via sökmotorerna Pubmed, Psyc nfo och och Medline. Sökorden attachment, fostercare, fosterchildren, fosterparents har använts. Urval Undersökningens målgrupp är familjehemsföräldrar som har barn placerade hos sig och där barnet, barnen varit placerade tre år eller mer. Tidigare forskning visar att sammanbrott i fosterfamiljer är vanligast under det första året när barnet placerats. Har barnet varit placerat under tre år kan placeringen räknas som stabil. De tillfrågade är femton familjer, en man och en kvinna i varje familj. Dessa har barn placerade hos sig från två kommuner i Stockolmsregionen. Tillvägagångssätt Familjehemssekreterare i två kommuner i Stockholmsregionen kontaktades via telefon. De tillfrågades om de ville hjälpa till att ta fram familjer enligt urvalskriteriet som kunde tillfrågas om deltagande i undersökningen. Brev skickades med information om undersökningen till familjehemssekreterarna, se bilaga 1. Kontakten med familjehemssekreterarna utgick från deras personliga intresse och engagemang för utvecklingsfrågor. Det var nödvändigt att familjehemssekreterarna var intresserade eftersom denna undersökning inte kunde genomföras utan deras hjälp. Undersökaren hade inte tillgång till den information som var nödvändig för att leta fram familjer som stämde överens med urvalskriterierna på grund av sekretess. För familjehemssekreterarna innebar det en hel del extra arbete. Familjerna ringdes upp av familjehemssekreterarna som tillfrågades om de ville delta i undersökningen. Om de accepterade skickade familjehemsekreterarna namn och adress per post till undersökaren. Familjehemsföräldrarna fick sedan brev med instruktioner, självskattningsformulär, enkät med frågor kring hur de uppfattar relationen med barnet och ett frankerat svarskuvert, se bilaga 2. Enkäterna besvarades anonymt. Enkäterna kodades dock för att påminnelse eventuellt skulle kunna skicka ut. Ingen annan än undersökaren hade tillgång till koderna. Sekretessen utgjorde inte något problem genom att det inte handlade om några uppgifter kring det placerade barnet och familjehemsföräldrarna tillfrågades innan de blev kontaktade av undersökaren. Mätinstrument Både ASQ och YSQ-S har används samt egen utformad enkät med frågor kring fosterföräldrarnas uppfattning om relationen till barnet.

22 ASQ Attachment Scale Questionnaire, är ett självskattningsformulär bestående av 40 frågor, se bilaga 3. Den teoretiska grunden utgörs av anknytningsteori. Formuläret är avsett att mäta individens interpersonella anknytningsstil. ASQ är konstruerat av Judith A Feeney Patricia Noller & Mary Hanrahan (1994) och översatt till svenska av Anders Tengstöm, Alexander Håkanson och Bengt Åke Armelius (1996). ASQ mäter anknytning utifrån fem olika aspekter, inom ett begränsat delområde avseende individens interpersonella anknytningsstil, en trygg och fyra otrygga. En trygg, tillit: avser en anknytningsstil som utmärks av ett tryggt och tillitsfullt förhållande till sig själv och andra och förmåga att knyta an och separera utan att bli alltför ångestfylld. Två otrygga av avståndstagande karaktär: distans och sakorientering. Två otrygga av närhetssökande karaktär: relationsfixering och bifallsbehov. (Håkanson and Tengström 1997). Vid samtal med B-Å Armelius (personlig kommunikation, 15 maj 2009) menar han att ASQ som instrument endast kan urskilja huruvida anknytningen är trygg eller otrygg och att det är svårt att förstå de olika delskalorna av otrygg anknytning. YSQ-S Young Schema Questionnaire Short Version är ett självskattningsformulär med 75 frågor där individen får bedöma hur väl olika påståenden stämmer överens med hur hon/han uppfattar sig själv, se bilaga 4. Varje fråga har sex svarsalternativ, stämmer inte alls till stämmer fullständig (1-6). Vid uträkning av schema räknas poäng 4-6. Påståendena är grupperade i scheman. Det är fem frågor per schema. Utifrån dessa kan sedan 15 olika scheman identifieras. Det finns även en lång version YSQ-L som består av 232 frågor. Den bedömdes för omfattande för att användas i denna studie. Waller, Mayer och Ohanian (2001) finner stöd för att använda YSQ-S eftersom de psykometriska egenskaperna liknar varandra både avseende reliabilitet och validitet, (Waller, Meyer et al. 2001). En enkät med fem frågor om bla hur familjehemsföräldrarna uppfattar relationen till det placerade barnet och vilka egenskaper de anser vara betydelsefulla för att lyckas med uppdraget, se bilaga 5. Validitet och Reliabilitet YSQ Young Schema Questionnaire används för att kartlägga scheman. Det är inte standardiserat för svenska förhållanden. Formuläret förutsätter att personen inte har ett uttalat undvikande eller överkompenserande av sina Scheman, vilket annars begränsar dess tillförlitlighet. Tillförlitligheten begränsas på grund av bristen på information kring detta. ASQ är ett nytt instrument som befinner sig under utveckling och därför bör man vara försiktig när man drar slutsatser av resultatet. Den enskilt viktigaste aspekten av tillförlitlighet i skattningsformulären är huruvida respondenten svarat ärligt och i överensstämmelse med sin övertygelse. I denna undersökning finns ingen information kring detta.

23 Bortfall Av de trettio tillfrågade familjehemsföräldrarna är det fem som inte skickat tillbaka formulären. Ingen påminnelse har skickats till dem. En av dessa har meddelat att han inte ville svara eftersom han tyckte att skattningsformulären var alltför inriktade på hans person och inte på hans relation till barnet. Resultat bearbetning Vid bearbetning av ASQ och YSQ frågeformulär kodades dessa om med hjälp av tillhörande manual så att varje påstående sorterades efter en viss delskala. Relationsfrågorna tillsammans med ASQ och YSQ bearbetades sedan med hjälp av Microsoft Excel och SPSS 13.0 för Windows.

24 Resultat Det är 25 familjehemsföräldrar som har svarat, 13 kvinnor och 12 män. Resultatdelen inleds med diagram som visar anknytningsprofilen för hela gruppen familjehemsföräldrar och ett diagram som jämför män och kvinnor. Därefter redovisas resultatet av YSQ i stapeldiagram och text. Sist redovisas resultat av relationsfrågorna. Anknytningsprofil (män och kvinnor) 5,5 5 4,5 4 3,5 3 2,5 2 1,5 1 Distans Sakorientering Tillit Bifallsbehov Relationsfixering Referensgrupp Undersökningsgrupp Tabell 1. Familjehemsföräldrar i jämförelse med referensgruppen Tabell 1 Visar att familjehemsföräldrar har höga värden på tillit samtidigt som de har låga på distans bifallsbehov och relationsfixering i jämförelse med referensgruppen. 5,5 Anknytningsprofil 5 4,5 4 3,5 3 2,5 2 1,5 1 Distans Sakorientering Tillit Bifallsbehov Relationsfixering Kvinnor Män Tabell 2. Jämförelse mellan kvinnor och män.(13 kvinnor och 12 män) Tabell 2 visar att kvinnorna får något högre värden på relationsfixering än män medan män får något högre värden på sakorientering.

25 70 60 50 62 57 52 Kvinnor Män 40 30 20 31 10 0 8 8 5 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 9 9 9 0 Känslomässig deprivation Oförmåga att prestera Beroende Inflätning Sårbarhet Känslomässig hämning Självuppoffring Otillräcklig självkontroll Berättigande/grandiositet Obevekliga normer Övergivenhet Misstro/utnyttjande Underkastelse Oduglighet/skam Social isolering Tabell 3. Sammanlagda poängen (4-6 väl, stämmer mycket väl, stämmer fullständigt) för 25 familjehemsföräldrar 13 kvinnor och 12 män på YSQ Tabell 3 visar att de högsta poängen finns inom schema självuppoffring och schema obevekliga normer. Sammanlagt 93 poäng för schemat självuppoffring. Delas den siffran med 25 blir genomsnittliga poängen 3,72. Den sammanlagda poängen för schema obevekliga normer är 109. Delas den med 25 blir genomsnittspoängen 4,36. Inom schemat självuppoffring finns den största skillnaden mellan kvinnor och män. Kvinnorna skattar de högsta poängen. Vid genomgången av materialet visade det sig att det var inom schemat självuppoffring påstående 51, det är ofta jag som till slut tar hand om de människor som står mig nära, som fick flest fyror och femmor. Därefter kom påstående 54, jag har alltid varit den som lyssnar på alla andras problem. Inom schemat obevekliga normer var påstående 63, jag måste fullgöra mina förpliktelser, det påstående som fick flest fyror och femmor. Relationsfrågor 25 familjehemsföräldrar har svarat. Tio familjehemsföräldrar har fler än ett barn, totalt gäller svaren 20 barn. Hur uppfattar du din känslomässiga relation till barnet? Antal % Mycket bra 16 64 Ganska bra 6 24 Varken bra eller dålig 1 4 Ganska dålig 2 8 Mycket dålig 0 0 Summa 25 100 88 % har svarat mycket bra eller ganska bra. Ingen har svarat mycket dålig.