1938. 101:e årgången. Häfte N:r 11

1938. 101:e årgången. Häfte N:r 11

- 721- Berättese över Kung. Örogsmannasäskapets verksamhet under arbetsåret 1937-1938. Sähskapet har varit samat ti 7 ordinarie, extra och högtidssammanträde, varvid föjande årsberätteser avgivits : artieri och handvapen av edamoten Cason, minväsende av edamoten Tegner, förbindeseväsende av edamoten Monteius, navigation och sjöfart av edamoten Simonsson, regementen och förvatning av edamoten Bring, skeppsbyggeri och maskinväsende av edamoten Skog och sjökrigskonst och sjökrigshistoria av edamoten Östberg. Anförande jämikt Säskapets stadgar 31 har håits av edamoten Nordigren över ämnet >> Otni Åandsfrågan >>. Av Riksheradikern har godkänts och faststäts ett av k oncstnären Conrad Carman tecknat Säskapets, embem, a v sett att användas å Säskarpets matrike, kaesebrev m. m. Embemet grundar sig pct det embem, som återfinnes på Säskapets medajer, dock att kungig krona tikommit. Jämikt Siiskapets besut av den 7 apri 1937 ha1 en ny uppaga i 200 ex. sagits av Säskapets edamotsmedaj i siver, varvid de ursprungiga stamparna använts. Samtiga Säskapets edamöter hava erbjudits förvärva eensamma för en Tidskrift i Sjöväsendet. 7

- 722- kostnad, något överstigande sjävkostnadspriset. För det därigenom uppkomna ÖYerskottet har jämikt Säsknpes ht>~ ut h. a. anskaffats en ny huvudmatrike i värdigt utförand. Ledamoten Ryden har väviigt åtagit sig att ur Säskapes protoko utdraga för matriken erforderiga data. Jämikt Säskapets besut den 5 maj 1938 har sa git~ en edamotsmedaj i gud, viken överämnades ti ians \aj:t Konungen, Säskapets Höge Beskyddare, på Högs cens;m nws 80-årscag. Sedan den senaste uppagan av Säskapets förtjäm tmedaj utgått har en ny uppaga i 25 ex. sagits. Därvid ha r förtjänstmedajen erhåit samma utseende som i den ursprungiga uppagan, viket utseende förvanskas genom påv rkan av den smakriktning, som rådde vid sngning av föregat>ndc uppaga år 1889. Ett större medajetui har anskaffats att användas sasom arkiv för av Säskapet sagna medajer. Omkataogiseringen av Säskapets bibiotek, som, ~i t ängre tid, än från början beräknats, är nu i det närnmqe ;Ysutad. Omkataogiseringen av Säskapes manuskriptsait ;.\ fortgår atjämt genom edamoten Rydens väviiga försor;.; Inköp av itteratur, prenumeration å tidskrifter samt inbindning av böcker för bibiotekes r äkning har kunnat ske i osedvanigt stor utsträckning med användande av mede,,<,om anskaffats genom försäjning av en de cubettexempar. J!. från bibioteket. Säskapets tidskrift har under åre utkommit m ed ~rdvanigt anta häften. tikommit: arbeta n de edamöter: - 723- Speciaingenjören av. gr. E:. O. R. Johansson, Kaptenen vid foian J. G. E. \Yirsröm, Kaptenen vid fottan C. G. Landsröm, Kaptenen vid fottan, greve J. G. Oxenstierna, \[ariningenjören av. gr. J. II. Q\ istgaard och :\Iajoren vid kustartieriet A. J. ::\yman. upp}'yiwe ti h edcrsecumöter: förut\'arance arbetande edamöterna H. V. Simonsson, E hrensvärd, Friis, \Yijkmark och Engbom. För n~irvaranck utgöres Säskapet a Y: Förste hedersedamöter............... Hecer.secamöer, svenska Hedersedamot, utändsk................-\r heande edamöter........................ 13: ~ horresponderande edamöter, svenska........ 25 Korresponderande edamot, utändsk.......... 1 Summa 197 Inom Säskapet hava föjande föri1ndringar ägt rum : med döden avgått: hedersed am ö ter arbetande edamöter....................,, Summa u

- 7211- - 72.5- Minnesteckningar uppästa av sekreteraren på högtidsdagen den 13 non mber 1\:'i. Gerhard Dyrssen::') Herr Ordförande, Mina Herrar. De edamö.ter, vika under det tiändaupna arbetsm e ämnat Säiskape.ts krets och vikas minne Kung. Örogsmannasäska>pet på sin högtidsdag enigt gamma hän önskar giva en heaerbetygese, äro: F. d. Landshövdingen 111. m. Gerhard Dyrssen, F. d. Generaöjtnanten m. m. Hennan Georg \Vademar vvrange, Bankdirektören m. m. Knut Agathon vvaenberg, F. d. Marindirektören m. m. Kar Eias Rundgren, F. d. Chefsintendenten m. m. Sven Foke L age rhom ocb Översteöjtnanten m. m. Axe Gustaf \Vibom. Vid tjugo års åder överfyttade år 1840 Peder Johan Ju Jim; Dyrssen, av gamma Ditmarschensäkt, från Hostein ti Sverige, där han sog sig ner som antbrukare i Västergötand och med tiden bev en b emårkt svensk godsägare, innehavare ti en början av Fennesunda i Xvsborgs än och därefter av Kagstorp med antbruksskoa i trakten av Skövde. Han gifte sig år 1848 med Gustafva vvihemina Hagerman, som aved 1858, varefter han 1860 ingick n ytt äktenskap med Augusta Fock. I första äktenskapet föddes sex och i andra en son. Dessa sju syskon, säktens nya svenska generation, bidade en brödraskara, som bev vida känd och.som gjmt fo,sterandet stora tjänster. En av bröderna ägnade sig åt faderns bana, jordbrukarens, medan övriga sex bevn 1niitärer. Tre a,v dem gingo ti armen, där de kvarstodo oika ång tid och avgingo, en som överste, en som major och en som ryttmästare. Övriga tre bröder Gerhard, Gustaf och \Vihem vade fottan, där deras namn kom' a tt biva fast förankrat och där de genom dugighet och skickighet gjorde sig mycket gäande och 11ådde höga och viktiga ämbeten: Gerhard som sjöminister, Gustaf som vice am i r a och chef för marinförvatningen och \Vihem - en tid även han sjöminister - som amira, h ögste befähavare över kustfottan och stationsbefähavare i Stocrkhom. *) Minnesteckningen författad av Hedersedamoten O. Lybeck.

-726- Gerhard DyrscSen, den fjä rde i ordnin gen av hriidt''n 1 föddes på Fennesunda den 18 februari 1854. Han ÖY eril'y(~l: dem aa, då han den 3 apri 1938 i sitt åttiofemte ar sutadp.sina dagar i sitt hem i ;s tockwm. Hans bortgang. so 111.skedde ugnt och sia, var icke he oväntad, då hjärtat ha dt Jivit försvagat och häsan vackande. Ian var sedan 188 ; ~ gift med Emma Augusta Sofia Charotta Fock och had L~ me d henne tre barn: två söner, båda gifta, nämigen NicS major. verkstäande d irektöt för Svenska Sprängämnesfören i n~ L n och \Vademar, bergsingenjör och överingenjör, viken a\ed Lio år före fadern, samt dottern Gunhid, gift med jägmästan 11 Foke Thörn. I ala tre hemmen fick Gerhard Dyrssen giidjen se barnbarn växa upp. Sina pojkåt tibringade han i den västgötska» kna!jh~ t; den», som bev honom kär, dit han gärna återvände och diir han ängre fram genom sitt gifte kom i besittning av egendomen Huder i Tibro socken. H.edan 1867 :mtogcs han emeertid ti sjökadett och bev 1873 vid bott nitton års åder underöjtnant vid Kung. Fottan. Hans evnadsbana bev hii r'i'ter så tivida mindre vanig, som den kom att uppdeas pn tya på varandra föjande, sinsemean ft skida karriärer, en för,.,t:t miitär med administrativt insag och en andra civi a\ he administrativ art, båda med året 1901 sonu gräncsår. Efter officersutnämningen 1873 tjänstgjorde Gerhard Dyrssen i ikhet med övriga unga sjöofficerare på een ticen under de första officersåren sftvä Li sjöss å segekondn, monitorer och kanonbåtar som å örogscstationerna i and. :\era ovanigt var att han med sin påtagiga tekniska äggnin;.; åren 1874-75 genomgick utbidning under arbete vid mekanisk verkstad, varifrån erfarenheterna ängre fram; kommi honom vä ti pass. Han befordr:tdes 1876 ti öjtnant oc t sökte 1878 fransk örogstjänst, i viken han kvarstatmade tre år, varunder han tjänstgjorde ti sjöcss ft pansarfregatter och kryssare i Atanten, Medehavet och Indisk::~. oceanen sa ti dessutom genomgick minskoa i Bo~ ardyic>. Efter fttcrkom..,h 1881 ti Sverige bev han åren 1882-8() kadettofficer 'id -727- J{ung. sjökrigsskoan ooh befordrades därunder - 1885 - ti kapten. Från sjökrigsskoan fyttade Ge rhard Dyrssen ti marinför vatningen samt nämndes 189G, ungefär samtidigt som han befordrades ti kommendörkapten av andra graden, ti chef för artieri- och ekipagerepartementet vid Sackhoms örogsvarv. Det var vid denna tid, 1890-taet, som i vårt and ett vaknande intresse brö-t fram för fottans ft terupprättande från tidigare förfa. I uppysningsa'jeten om fottan och i nydani11gcsa rbeet för densamma detogo många unga sjöofficerare, besjäade av den varmaste kärek ti sitt vapen, och band dem ~iv c n bröderna Dyrssen, som vid tiden för sekeskiftet 1900 inogo en infyteserik stäning inom sjöförsvaret. Vid sidan av sin miitära tjänst hade Gerhard Dyrssen redan vid denna tid detagit i amiuna uppdrag, i vika han fått ådagaägga sin administrativa förmåga. Ar 1888 hade han såunda Yats ti suppeant ti Hikets ständers revisorer samt 1890-92 ti statsrevicsor. Sistnämnda år 1892 var han dessutom fumi:iktig.i fioans pensionskassa. Dyrssen hade såunda dokumenterat sig som en framstående förmåga, ej bott inom det miitära, utan även inom organicsatoriska och tekniska - i varje fa miitärtekniska - områden, och det var vä närmast på den grund, som han 1896 kaades ti den viktiga posen som disponent för A.-B. Bofors-Guspångs bruk, där han i sin bästa mannaåder kunde gripa sig an med edningen av dess vädiga järnverk, kanongjuterier och artieriverkcstäcer. Han kvarstod under Boforstiden som önös j f ottan. Dä statsminister Bos öm år 1898 stod inför ett ~jöministerskifte, föo bickarna på den driftiga, nu fyrtiofyraåriga kommendörkaptenen och Boforsdisponenten, viken den 21 oktober sis nämnda år kaades ti statsråd och chef för sjöförcsvarsdcpartemente. Han bev samma år befordrad Li komendörkapten av första graden och året därpå ti kommendör i marinen. Som stasråd förde Dyrssen en bestämd och åmcdvetcn poitik och!~ ekades genomdriva många förbättringar och förstärkningar inom fottan. Hans rättframhet för-

- 72Sskaffade honom en god stäning inom riksdagen. Försvaret Ö verhuvudtaget och ej ninst sjöförsvaret hade vid denna tid vi nd i segen, och så hände sig band annat, att riksdagen ar 1899 på enskid motion bevijade mede för byggande a' på en gång tre pansarbåtar utöver vad Kung. Maj :t äskat. Då statsminister Bosb-öm 1900 ämnade minisfären - Boströms första - kvarstannade Dyrssen i den titrädande von OLterska ministären. Som orfta är bändeisen med kraftfua naturer kunde Gerhard Dyrssen vara häftig, viket vid ett tifäe 1901 kom nit biva honom ti stort fö rfång. Det väckte starkt uppseende, då han åade en förtjänt f aggman discipinär bestraffning för en förment indiskretion i ett befordringsärende. Riksda. gen spårade en strävan att vi,ja f örhemiga tivägagångssätt och akter, som eni1gt riksdati'sopinionen borde vara öppna, och konstitutionsutskottet gjorde anmäan enigt regeringsformen 107. Vid en interpeationsdebatt rörande vi ssa fiirm enta brister i d en miitära bes trat:fningsproceduren begiek Dyrssen, van att tryggt säga, vad han tyckte, den paramentariska oförsiktigheten att uttaa, att han snarast funne, a "det är bra, som det är». Atnog, stäningen för Dyrssen b ev, trots aa d e förtjänster h an inagt, sådan, att han fann s1g föran.åten att den 10 maj 1901 ämna statsrådsämbetet Hösten samma år 1901 utnämndes han ti andsh övding i Värmands än, där han, nu fyrtiosjuårig, började de t andra skedet av sin karriär med ett ämbete vari han med framgång kom a tt verka i tjugo år tis han 1921 avgick m ed pensiim. Han förskaffade sig en noggrann kännedom om änet, ingrep med kraft och intresse på sitt ämbetes m ånga områden och utveckade en framstående verksamh et ti andsändans b äsu. Särskit visade han sor omsorg om jordbruket. Han h adt härvid god ny tta av sitt tidigare administrativa arbete ikso av sina edarenheter som jmdägare, då han grep sig an m ed änets hushåningsangeägenheter. Många nyttiga ting försod han a tt genomdriva och han vann värmänningarnas odeade aktning och förtroende. Han var ordförande i äiw I' -729- }iushåningssä6kap, som hedrade honom med sm stora mcdaj i gud och som vid hans avgå ng dessutom vade honom ti h edcr~ e damo.t. Hans förmåga togs även i anspråk för ed ningen av andra c~ konomiska, iksom, även tekniska och ideea sammansutningar inom änet. Han var ordfömndc i skogsvår1dsstyresen för Värmands än och J.edamot av styresen för Da- Västra Värmands järnvägs A.-I3. Aven för uppdrag, som sträckte sig utanför änet, bev Dyrssen anitad. Han, den forne sjöofficeren var såunda ordfö.rande i Sveriges fröodarförbund, i Sveriges skogsäganförbund och för Vänern - Kattegattkommissionen. Efter avgången från andshövdingeämbetet vid uppnådd pensionsåder 1921 bosatte sig Dyrssen p ~t sin egendom Rueer i Västergötand och detog ej ängre i det offentiga. tinder sina sisa å r var han bosatt i SLockhom. P ersonigen var andshövding Dyrssen en kunnig och ansvarsmedveten man, råttråd ig ti sin karaktiir och uppburen och avhåen i vida kretsar. Gerhard Dyrsscn, som var en intresserad m edem av Kung. Svenska Se;.:esäskapct, var vid sin bortgång dess ädste h e dersedamot. Han var den ädste edamoten av första kass i Kung. Krigsvctenskapsakademien, iksom också: den ädste hedcrsedanw ten av Kung. Örogsmannasäskapet, som invat honom år 1892. I örogsmannasäskapets organ '' Tidskrift i sjö väsence '' ämnas i ~u g ången för 1901 en,, förteckning '' för sjöförsvar ets utvecking under Gerhard Dyrssens statsrådstid. Förteckningen avsutas m ed några ord, som: även m.ä bida avsutning för denna minnesteckning: '' Ovanstående km tfattadc förteckning över de viktigaste tidrageserna och å tgärderna inom sjöförsvaret under den tid den senast avgångne sjöministern ett dess öden, giver vid handen, att därunder icke bott inom nästan aa dess oika grenar ägt rum en utvecking, varti fottans annaer under Iner än ett århu11drade saknar motstycke utan även devis grunden bivit agd för vapnets vidare utvecking under en föjd av år.

- 730- -Ians förtjänst chiron1. hör varken överskatas eer under. skattas. Ingen, ven11 det vara må, hade kunnat uppnå ett S<1 efter våra h ittis rådande förhåanden, ysande r esutat pa så kort tid, om icke en för försvaret i amänhet gymham stämning bemäktigat sig nationen, m en därom torde aa "an. ningsäskance vara ense, att dess främste man under den 11, 1 tid på ett kokt sätt vetat b egagna sig av tidsströinningen ti fottans bmnad csamt med kraft och m åmedvetenh et arh'a på sjövapnets stärkande. Fottan är därföre een m an tack skydig, som m ed a-;idosätancc av personi ga ekonomiska fördear, icke b ekade '\ hörsa,mma Konungens hud, då Högstd ensamme behag:tdt kaa honom ti en post, som h ar m era örnen ~i n rom1' a h ju da». Herman Georg ''Tademar 'Vrang ev') Herman \Vranges n amn är oskijaktigt förbundet JJH, det svenska sjövapne t, ej minst under een tid som detta - efter at förfa på 1870-80-tacn - åter r estes i såyä organisatoriskt son1! ma teriet h~in seende, cså a tt detsnmma med 1900-taets början kunde vid sidan av armen värdigt inaga sin pats i riksförsvare L Hans namn var dess fastare knu t t ti denna utvecking, som han sjäv jämte an dra L'S jöofficna i den yngre mannaådern vid denna tid, var en drivande k mf. Han insåg att. framförat måste nationen bättre uppysas 0111 försvaret och dess angeägenheter, uppysas om sjövapne, som åg honom närmast om hjärtat. Knappast någon har sasoih han gjort sitt Yrke ti sin kaese och ivsuppgift. *) 1\Iinncstrckningcn författad ::ty Hccc rsrcamotcn O. I~ ;--1 <'<' -731- Herman \ \'range var född i Stockhom 1859, son ti översen Erik Fredrik \Vrangc och Katarina \!aria Gustafva Ehrenstam. Hans Ycrksamhet som sjöofficer och senare 60111 chef för Kung. Kustartieriet kom att biva förhgd, förutom om skeppsbord, huvudsakigen ti Stockhom och Knrskrona. Uneer sina sista år nu h an såsom pentsioncrac och änking bosatt i Hunneberga i Skå nc, där han ordnat sitt hem i Via Ekebo och där han stia aved den 13 januari 1938 i sitt 79 Jevnadsär. \Vrangc yar första gangen gift med Gertrud Haberg, som aved 1914, ämnnnde tre barn: son en, seeermera kommendörkaptenen Erik \\'range, som gick bort tio itr före' fadern, samt tva döttrar. Han gifte om csig 1922 m ed Gertnid Erica ~J nt hid a Sterky, som dock ayec redan påföjande år. Närmast sörjande Yid Hennan \Vrangcs bort gång ä ro de håda döttrarna: Lizinka, gift med ryttmästaren Gustaf Ask i Lund och?iiargarea. gift med ryttmästaren Hem'ic H.osencrantz, Esöv, samt barnbarn. E n broder ti Herman vvrange var generaöjtnanten J. G. F. \YrangcL en annan broder är professor emeritus Yid uniyersiietet i Lund Ewert \\'range. Hermnn \Vrange antogcs ti sjökadett 187:) och bev underöjnant Yic fottan 187\J, öjtnant 1883 och kapten J 889. Som ung officer tj~t nsgjorde han i ikhet med övriga unga sjöofficerare å dåtida korvetter, kanonbåtar och moni torer 111'. m., men genomgick därjämte Gymnastiska Centrain stitutet åren 1882-8-L Dc \färdigheter han där fi.iryi.irv ace i förening med god fy~isk st~tka och spänst gav honom för hea ivet en osedvanig raskhet och vigör, som visade sig band annat i hans oräc1sa att sjäh- taga i - och äntra ti väders, om de Så gäde. under perioden 1885-88 Yar han \-id Oika ij fäen kommenderad ti jänstgöring i generasawn, men från 1887 h ade han för borta tjugo år framftt, ehuru med fern ånga avbrott, sitt arbete föragt ti marin:>taben, i sis som avdeningschef för dess konununikationsavd t>nin g. Hans stora kunsknper, onmiga arbetsförmåga och m[mgsidighet förde honom ti een ena het~ cesefua uppgiften efter een andra. Uneer tio itrs tid 18~J-1901 Yar han ärare

- 732- för sjökadetterna i navigation och segade i denna egenskap ~'t tskiiga år sojn navigeringsofficer å kadettfartyg samt edde kadetternas vid den ticen ti Bekinge eer Småands skärgårdar föragda.sjömätningsövningar. Han väckte h os kadettenut ett varmt intresse för navigationsvetenskapen och gick sjäv i spetsen, när det var frågan om a tt göra observationer på so, måne, paneter eer stjärnor. Han utgav 1897 en förträffig '' Läwbok i teoretisk och praktisk navigation". sjökrigsveten skapen som studerad veten.skap hade mot sutet av 1800-taet nått en framskjuten ståndpunkt band annat genom den engeska amir aen Co,ombs (1831-1899) och den amerikanska kommendören Mabans {1840-1914) epokgörande arbeten på de sjöstrategiska och sjökrigshi.soriska områdena med nya och geniaa principer om "command of th e sea", d'ect-in-hcing", "infuence orf scapower" o. s. Y. \Vrangd upptog med gödande intresse de nya riktningarna, utveckade dem i ta och skrift o ch bev vårt anes främst!' expert på dessa områden och som.sådan anitad såsom ärar' i strategi vid sjökrigshögskoan från dess sbftande 1898 och fera år framå t. Hos aa d e årskasser sjöofficerare, som hau här utbidade, grundade h an en fast och sund uppfattning om det maritima fö rsvarets pro bem. \Vrange var ungefär vid samma tid även ärare i sjökrigsvetenskap vid krigshögskoan. 1890-taet var i stort sett betydesefut för försvaret i dess h ehet och intresset rörde sig band annat om n y härorcning, värnpikt, indeningsverkets fuständiga avskrivande, Norrands försvar, fästningsväsendet och sutigen, m en ej minst om fottans återupprättande och kustartieries uppsättande. Årtiondet inramades för sjövapnets vidkommande av 1892 års sjökrigsmaterickommitte, där \Vrange var sekreter are, och 1901-02 å rs s.iöförsvarskommite, där h an var edamot. Han s insat.ser i dessa för sjövapnet viktiga kommitteer var betydande och b etänkandena bära i hög grad präge av hans uppfattning. I enighet m ed sin övertygese om b eh ovet av bättre uppy.sning band nationen om. fottan och dess betydese fram förde han vid denna tid kraftigare än någonsin sina tankar i -733 - detta hänseende i såvä ta som skrift och hans broschyrer bevo i mycket vägedande för den sji~miitära instäningen. Här kunna b. a. nämnas broschyrerna Sjövjnd 1886, Om Sveriges sjöförsvar 1893, Sjövapnets betydese; för fosterandets försvar 1 8H4, Svenska fottans bok 1898, Nationen och f ottan 1899, V å r t sjöförsvar 906 förutom uppsatser i årsb öcker, tidskrifer och tidningar. Den sjövin d, som vid sekeskiftet 1900 otvetydigt håste i vårt and, berodde naturigt vis på 1nånga omständigheter, men een uppysningsverksam het, som då b edrev.s ov sjövapnets män och band dem kanske främst av vvrange, har sin sora ande häri. Sjövii den visa de sig b. a. 1899, då riksdagen på enskid motioi bevijade mede på en gång ti tre pansarbåtar utöver vad Kung. Maj :t hade äskat. Ar 1906 bidades på \\'ranges initiativ och med kraftigt stö d fr[m d åva rande 1\:ronprinsessan Victoria föreningen Sveriges Fotta, som sedan dess och at fortfarande genom utgivande D.v tidskriften Vår Fotta och på annat sätt verkar för sjövärn och sjöfart. vyrange sjäv stod kvar i föreningens styrese, senast såsom o rdförande, ända ti 1934. Han var jämvä inti 1028 ordförande i deu år 1902 bildade m arinit teratmföreningrn. Ar 1909 vann han et betydesefut au eitorium för sina uttaanden, då han invades i riksdagens första kammare, där han satt åren 190\:J- 10 och 191 4-19. Kanske ät han sig r.s kärek t i I vapnet d r i vas ti atför högt fygande paner, k anske sog han över, viket minskade uttaandenas tvngd, m en han va r dock en facka och ingen i kunm aren kunde tveka om hans äriga uppsåt. uneer dessa å r hade \ Yrange bivit kommendörkapten av a ndra,graden 1900 och kommendör 1907. Han förde befä å ch efsfartyget Drott 1902 samt å pansarhmar 1903--04. ades 1904, bev \\'r ange stabs Då den nva och betydesefu a befattningen som inspektör av fottans övningar ti sjöss i nr ä L chef h os denne in13pektör, varmed föjde faggkaptensbefattniqg, då inspektiren tog befä ombord som högste befäh avare över kustfottan. v\'range] förde eskaderbefä ~ ren 907-09.

- 734- Sistnämnda år bev avgörande för vvranges vidare karriär, då han nämigen utsågs ti generamajor och chef för kustartieriet, som bivit uppsatt 1901. Fottan gjorde vid \Yra nges avgång en stor förust,.som dock fick uppvägas av vinsten för marinen i dess hehet. Utan att uppgiva något av sin kärk!.;_ ti fottan, bev han varmt tigiven sitt nya vapen, var s Hvecking han på at sätt sökte främja och där han 191!) befordrades ti generaöjtnant. vvrange anitades atjämt i det ena uppdraget ef<:'r d' t and r n. Han v nr såunda ordförande för sakkunniga för IWvigationssko1orna 1910-11, ordförnnde för sakkunniga fii r fa.sta kustförsvaret 1913-18 och var år 1918 utsänd för studieresa ti Västfronten under värdskriget. Skriftstäarevcrk ';amheten fortsatte han oförtrut<'t och denna omfattade än'n på djupgående forskningar stödde historiska avhanding;n. Hedan 1907 hade han utgivit >> Kriget i Östersjön 1719-1721 och ti marinitteraturföreningens 25-årsjuhieum utgav hn:1 anteckningar om >> Marinittcraturen 1901-1925». Han var en trägen medarhetare i Nordisk Famijebok. Han var H011-28 edamot av hsoriska föreningens styrese samt hedrades 1907 med inva i Samfundet för utgivande av handskrifer rörande Skandinaviens historia. Ytterigare bevis på h ans mångsidighet visar det förhåandet at han, förutom sit nyssnämnda riksdagsmannauppdrag, var stadsfumäktig i Stockhom 1908-10, ordförande i Håsunda municipafumäktige 1927-29,nmt uneer åren 191:3--30, ordförande i Svenska At rokuhben. \Vrange bev edamot av Kung. Örogsmann.. - ~äskapet 1890, och 1899 av Krigsvetenskapsakademien, di1r han 1913 vnr andre styresman och 1921 - -22 styresman. Hennan \Vranges vänskap var att säa Yärde p[, ty den wiktade adrig. Han kunde synas.sträv iband, ti och m ed rytande, men det gick snart över, och då förmärktes tydigt hans goda hjärta och verkigt väviiga sinneag. Han föjdp inti det sista sjöförsvarets öden och var ntjämt samma giidande entusiast för sitt vapen.»den maritima tanken h ar i honom förorat en av.sina mest energiska och kar~ynta f i,r- - 735- kämpar» säger en minn estecknare i Vår Fotta. Han var d jup bekymrad över. a t nation ens intresse för sjöförsvaret ti synes svanat, dess omsorger om detsamma minskats och een mariti m a tanken överhuvudtaget iksom grumats under senare år. Han hade varit värd att få spåra en jusning härvidag. Kanske gjorde han det också före det ara sista, det är i varje fa en önskan som säkert hyses av hans kamrater och vänner. Ty knappast någon hnr som han vm it värd att få se örogsfaggan båsa i topp. Knut Agathon \Vaenberg ::') Knu 'Yaenbergs hea ivsgärning Yitnar om att han varit djupt medveen om videen och ansvaret av rikedom<:'ns förpikteser, och detta har fått ett personigt och monumentat uttryck i hans storartade donationer, hos vika i a dess fri kostighet sjäva penninggåvan varit uneerordnad vijan att befordra kutur,!iv och framåtskridande. Född i Stockhom den 19 maj 1853 som.son ti Stock homs enskida banks grundare, A. O. 'Vaenberg, fick een un ge Knut Agathon enigt faderns grundsatser sin första utbidning på sjön. Uneer åren 1869-70 var vv. inmönstrad å handesfartyg uneer resor ti Medehavet m. m., gjorde därefter 4 kaccttresnr å korvetterna av Chapman och Norrköping 1871-74, utnämndes 1874 ti underöjtnant vid fottan och öjtnant 1876. Såsom officer tjän,stgjorce,v. sedermera i oika befattningar å kanonbåtar, segekorvetter m. f. örogsfartyg och *).Minnmt('ckningcn författad av Hedersedamoten K. \Vcster.

-736- vann härigenom en ganska mångsidig utbidning beträffand e dåti<da förhåanden ti sjöss. Redan 1881 tog emeertid W. avsked från fottan för att het ägna sig ål finansie verksa. het, men käreken ti sjön säppte honom adrig.»jag bev sjöman >> bekände vid ett tifäe K. Å. W aenberg >av det enka skäet, att jag vie ära mig yda, något sorn är nödvändigt, om m an sedan ska kunna föra befäet över andra. >> K. Å. Waenbergs namn står för aa tider inskrivet i 'ar ekonomiska historia. Han kom även att höra ti den poitiska krönikans huvudpersoner i en brydsam tid, då han ingick i regeringen 1914 som utrikesminister. 'vv. hade en nästan <Svärmisk kärek ti sin födesestad. En betydande de av hans och hans makas donationer h asa också kommit Stockhom och dess institutioner ti godo. \V. icke endast skänkte för svenska förhåanden storsauna summor utan han Qj orde det först och sist för ändab ' " må och under fo rmer, som vittnade om god rncd'borgaranda och vann kärek ti sitt and. Han ägde också en personig pondus av ganska säsynta mått. K. A. vvae111berg kommer säkerigen att främst minn a ;;,om den store conatern. Hans skapese >Knut och Aice \Ya enbergs stifte;;e >> har uneer sin 20-åriga verksamhet b evija t ansag på betydande beopp ti svensk vetenskapig_ forsknin g. undervisning och studieverksamh et m. f. nationet viktiga kuturuppgifter. Kung. Örogsmannasäskapet står i stor tacksamiheh skud ti K. A. \Vaenberg och har såunda stiftesen a t t a ck.~ fo ' een ))' oo nad Vari säskapets Ytterst Värdefua bibiotek,] t')t") '.J är inrymt, i viken byggnad dess u tom inrymmes sessionssn för säskapets sammanträeen m. m. Säskapet har ä n n äran att räkna \V. såsom en av dess hedersedamöter. I detta sammanhang må även omnämnas den frikostign donationen från \Yaenw rgska stiftesen, va rigenom i Stock hom kunnat resas en byggnad - >> Sjöhistoriska museet >, - -737- inrymjmance örog<s- och handesfottornas värdefua modesamingar m. m., och varigenom stiftesen öst en fråga som under decennier stått på dagordningen. Beysande för den omspännande verksamhet som \V. utövat m å bl a. anföras: Ordförande eer edanmtskap i: bankföretag såvä inom som utom andet, handeskammare såvä inom <Som utom andet, trafikföretag, industriföretag, m. m. staesfumäktig i Stockhom, edamot av riksdagens första kammare, försvarskommissionen 1907, ordförande i Stads:husnämnden, minister för utrikes ärenden m. m. Heder<Sedamot av fria konsternas akace!i och Kung. Örogsmannasäskapet, edamot av veenskapsakademien och av vetenskaps- Och vittei11j.etssamhäet i Göteborg. Band yttre utmärkeser SO'n kommit 'vv. ti de må nämnas: Serafimerorden och m edajen Iis quorum mernere abores. K. A. 'vvaenberg var i ett yckigt äktenskap förenad med Aice Nickesen född 1858. Föjande uttaande gjort av en framislående svensk i samhand m ed vv-s ti.madc frånfäe torde giva en taande bid av hans personighet. >> K. A. \Vaenbergs insatser hava städse prägats av den storsagenhet, som bott en man av betydande andiga mått och säspord framsynthet kan ådagaägga. De senaste årtiondena av.sitt ånga iv har han ägnat åt att med stöd av sina rika mede, sin erfarenhet och sitt goda omdöme hjäpa ti att reaise ra önskenjjå av samhäsgagnande art. Det kan icke råda skida meningar om att han därmed och genom sin och sin maka,s stiftese byggt sig ett monumtent, som konnner att bestå och ämna t ett oskatthart bidrag ti utveckingen av \'år t anes materi ea och andiga kutur. >> Tidskrift i Sjöviisendet. 48

-738- Kar Eias Rundgren.''') Marindirektör Kar Rundgren aved i Karskrona den ] \ september 1938. Kar Rundgren var född i Norrköping den 17 apri KH2 och son ti sedermera biskopen i Karstads stift Herman Hundgren och hans maka född MaLde. H an a v ade mogen wht \,_ men på reainjen vid Karstads högre eementaräroverk HH och fuständig avgångsexamen från Kung. Tekniskn Hög ~ko Jans ärokurs i maskinbyggnadskonst och meknnisk teknoogi 1884. Efter oika anstäningar des som fiare och maskin- 11ppsättare vid Kockums mekaniska verkstad i Mamö, d'h som maskinist å ångfartyget Zephyr och des som ritare Yid Bergsunds mekaniska verkstad i Stockhom for Rundgren 1 HHH ti Paris och genomgick där >> Ecoe d'appication du Genie maritime» :s tvf1åriga ärokurs. Ar 1888 antogs Hundgren ti underingenjör vid Kong!. :\Iariningeniörstaten, förordnades 1898 att vara ingenjör '1d samma sta, utnämndes 1906 ti mariningcnjö1 av 1 :a gr. vid den då nyorganiseradc Mariningenjörkåren, förordnadt.., samtidigt och utnämndes 1907 ti marindirektör av 2 :a ;.,r. Utnämnd ti marindirektör av :a gr. nvgic~ han med WI' sion 1922. Sin huvudsakiga tjänstgöring hade Hundgren födage ti örogsvanen, åren 1888-90 och 1907-14 i Stockhom samt ] 890-1906 och 1914-22 i Karskrona, under dc för~ta an Ii som verkstadsföreståndare och från 1905 som mohiisering.., ingenjor. Under sin senare tjänstgöringsperiod i Stockhom 1907-14 tjänstgjorde han vid upprepade tifäen såsom.rinöverdirektörsassistent. Den ordinarie tjänstgöringen avbröts vid oika tifäen genom sjökommenderingar och särskida uppdrag. Av sjökommenderingar må nämnas Rundgrens tjänstgöring som f a r- *) :Minnesteckningen författad av Ledamoten G. Hadin. -739 - tygsingenjör på Svea 1893 och 1896, p~ Thue 18 ~14 och 1895, på Göta 1897 (under dess expedi ion ti Portsmouth), på Thor 1899, såsom stabsingenjör på Oden 1899 och Thor 1900. P<'t 1890-!aet tjänstgjorde han i fera tu som ärare i uneerbefäskoans maskinistkas.s i {arskrona. Rundgrens dugighet och erfarenhet tog os i a n språk för sä r ~ki!ca uppcra~j av oika sag. Såunda tjänstgjorde han under aren 1889-9 t vid övervakandet av dc för pansarbåten Gö ta då pagåendc ~1rbetena vid Lindhomens mekaniska verkstad i Göteborg 6amt vid prov och besiktning av samma fartyg. Ar 1898 detog han som sakkunnig i besiktningen av t orp edkr ~ ssaren Jacoh Bagge. Ar 1901 kontroerade han hos Friedr. 1\rupp i Essen tiverkning av p::~nsarmateria för pan ~arhåtarna av Aran-kassen. 1909 var han Kronans ombud vid hc<.;i ktningl'n av ])[ nsat baten Hidur. Under de 6ista tjänsteåren bev Rundgrens verksamhet inkoppbd på det betydesefua sancardiseringsarbetet, i viket han som edamot i marinens stanc::rdiscringskommission 1 91\ -22 och i svenska industriens standardiseringskommission 1922 gjorde en förtjänstfu insats. För vad i standardiseringsarbete vid denna id \'ar <tgärca och åtgärdades har Hundgren i Teknisk Tichkrift 192~- ämnat en intressant redogörese,»sandardiseringsarbetet inom den S\'cn ska marinen >>. Rundgren var sedan 1U02 edamot av KungL Örogsmannasäskapct. Genom sin jämföresevis ånga tjänstgöring Yic Karskrona örogsstation knöts Hundgren fast vid Karskrona samhäe, där han på sin iid erhö fera kommunnja uppdra;.;. H[n var.såuncb. edamot a, sacsfumi:iktige 1905 ti 1907, då han avf~ ttade från staden. 1918-22 nu han mecen1 av Amiraitetsförsamingens kyrkor<td. Rundgren var i sitt yrke en praktisk och kunnig man, som pikttroget och uan stora åthävor tjänade fottnn, för viken han hyste en varm kärek. Som 111i:inniska var han en utomorcent]iot n edioen oc1 b b u kutivernc person. :\fee sitt fina väsen vann han ans sym-

- 740- pati och aktning. Det har varit må nga vänner och kamrater förunnat att uppeva angenäma stunder i marindirektör och fru Rundgrens harmoni-ska h em, inhägnat i deras idyiska gard Karskrona. Kar Rundgren sörjes nä rmast av maka, född Öberg, en son, Kurt, major i Begiska Kongostatens tjänst, och en dott'r. Sven Foke Lagerhom/') A Betaniasystrarnas sjukhem i Stockhom aved den -t scptetnber 1938 efter någon tids sjukdom förutvarande cw - intendenten vid Karskrona örogsstation Sven Foke Lagt r ham. Han var född i Karskrona den 8 februari 1866. Föräcnuna voro skräddarmästaren J. Lagerhohn och dennes maka. född Lönnqvist. Efter a tt hava genomgått Högre ahnänna äroverket i Karskrona avade han mogenhetsexamen därstädes vårterminen 1885 och började samma år sin tjänstemannabana, i det han den 3 augusti fötordnades ti extra ordinarie kammarskrivare vid fottans civistat. Den 19 maj 1891 bev han <>rdinarie kammarskrivare vid dåvarande Amiraitetskrigsm a n~kassan och den 2 septemiber samma år ordinarie k:unmrarskri vare vid fottan. Vid marinintendentm-kårens uppsättand!' bev han den 31 decemtbcr 1903 marinintendent av 2. graden, varpå föjde befordran ti marinintendent av 1. graden den 31 december 1906, ti förste m1arinintendent i marinintendenturkåren d en 31 december 1915 och vidmarinintendenurkår' *) :Minnestcc knin gn1 föda ttad a v J~eca 111 o ten M. R yd( n. -741- )ed ön i 2. önekassen den 17 december 1917 samt sutigen ti förste marinintendent med ön i. önekassen och chefsintendent vid Karskrona station från och m ed den januari 1920. Den 8 februari 1931 a v gick han u r aktiv tjänst med pension. År 1904 förfyttades Lagerhom från KaTskrona ti Stockhom, där hans tjänstgöring med avbro tt vid sjökommendering och för utförandet av särskida tjänsteuppdrag huvudsakigen var föragd ti Kung. Yrarinförvaningen och marinöverintendentens expedition, varest han ång tid innehade befattningen såsom marinöverintendentsassistent I apri 1916 bev ban stationsintendent vid Stockhoms station och pacerades den oktober 1919 å ter i Karskrona, nu såsom chef för stationskon t oret. Band hans sjökommenderingar må nämnas tjänstgöring såsom fartygsintendent å korvetten Freja under dess ångresa ti hamnar i Sycamerika, södra och västra Afrika 1897-1898 ooh å korvetten Bader under dess expedition ti Vestindien 1900-1901 samt såsom stabsintendent å kusteskadern och kustfottan åren 1908 och 1910-1913. Lagerhoms framstående förmåga togs, såsom Jörut antytts, i anspråk för åtskiiga ansvarsfua och maktpåiggande tjänstcupdrag vid sidan av hans ordinarie befattningar. Såunda var han äsåret 1 oktober 1905-30 september 1906 ärare i intendenturtjänst vid m a rinintendentsskoan, var under tiden jui 1908-_,februari 1909 inom Kung. Sjöförsvarsdepartementet inkaad sakkunnig i frågor rörande marinintendenturkårens omorganisation, stod under apri och maj månader 1910 ti chefens för Kung. Sjöförsvarsdepartementet förfogande för att biträda med utgivandet av ny uppaga av regemente för marinen, de I, tihö rde vintern 1914-1915 sakkunniga för revision av armens och marinens avöning under krigstjänstgöringstid, tjänstgjorde från apri 1915 ti apri 1916 i sagda departements kommancoexpedi tio n i särskit uppdrag, utsågs i juni 1917 a v chefen för Kung. Sjöförsvarsdepartement et ti

- 742- sakkunnig för u trecning rörande defini Liv öneregeri ng m 111 fö'r armens och marinens persona samt tihörde under o kt o~ ber 198- sepember 1919 armens och marinens adöning..,~ k kunniga. Lagerhom utarbetade på sin tid en ärobok i bokförin,.: a fottans fartyg, viken änge anviindecs vid undervisningen i d'l ta ämne inom marinintendentsskoan och i fottans undt rh, fäs- och underoj'ficerssko::t. År 1912 vades Lagerhom ti arbetande edamot av Kung. Orogsmannasäskapet och k aades \)18 tiedamot av Kung. Krigsvetenskapsakademicn. Förenämnda data och uppgifter bida ramen kring <'I förtjänstfu ä mbetcs- och tjänstemanna verksamhet, som strii.e k te sig övc r en tidrymd av mer än 45 år. Lagerhoms tjänstegärni ng kännetecknades av kunnigwl pikttrohet, ansvarskänsa, omutig redbarhet och stor noggr ~mnhct. Särskit var han intresserad av och vä bevandrad i at. som rörde regementen och författninttar. Konservativ Li sin äggning vie han ej gärna vara med om nyheter i tjiins'n. förrän han noga genomtänkt csaken och bivit fut övertygad om att den var bra. Hea hans kaniär och ej minst dr många särskida tjänst uppdrag, som a nförtroddes honom, vittna vätaigt om högn myndigheters bick för och uppskattning av hans kunskaper och stora dugighet. Under hea sin tjänstetid ägnade han sig utesutande at LjäncScn och åog sig veterigen inga enskida uppdrag d kr bisyssor. Som människa var Lagerhom ti sin natur något r es'rvcrad och suten och tiät icke mången att bicka in i sitt inn. E j heer ät han gärna rubba sig från sina bestämda Yanor. Hans starka sjävkänsa och obenägenhet att vika fn.n den ståndpunkt han en gång intagit inedde honom visserig('n stundom i konfikter, men även den, som icke drade h "" uppfattning och åsikter, m~'tste respektera hans besbmchct rwh - 743- ståndaktighet. I goda vänners ag var han gadynt och skämtsam, och dc som kände honom närmare, visste, att bakom hans måhända något strama yta fanns ett gott hjärta, som ömmade för hjäpbehövande, såvä anhöriga som andra. Hans hjäpsamhet har tagit sig vackra uttryck i hans efterämnade testamente, vari han, förutom några egat ti anhöriga, gjort ej obetydiga donationer des ti Högre amänna äroverkets i KarcSkrona stipendiefond, des ti kyrkorådet i Karskrona amira itetsförsaming, viken sistnämnda donation ska förvatas såsom en fond, vars avkastning är avsede ti understöd åt änkor eer ogifta döttrar efter tjänstemän vid förutvarande fottans civistat eer vid marinintcndenturkårcn, des ock ti en fond för inrättande i KarcSkrona av ett hem för åderstigna maniga medemmar av Karskrona samhäe. Efter inträdet i pensionsådern bosatte sig Lagerbon11 ånyo i Stockhom, där han i mngänge med någ ra gama vänner under sina sista evnads[tr njöt sitt otiwn cum dignitate. Han aved ogift och efterämnade såsom närmast sörjande en ädre broder, f. e. köpman i Karskrona, samt brorsbarn. Hans vänner sakna honom och minnas honom som en rätt skaffens man och trogen Y!in. Rcquiescat in pace! Axe Gustaf Wibom:: Den 26 juni 19:38 aved Översteöjtnanten i Kung. Kustartieriets rpscrv Axe Gustaf \Vibom. \Vibom föddecs i Stockhom den 11 juni 1871 och var såunda vid sitt frånfäe något Ö ver 67 år gamma. Efter å r 1890 avagd mogenhetsexamen antogs han 1892 ti officersvo- *) \tinnc stcckningcn fö daitn a v Leeamaten Hj. Åström.

-744- ontär vid ]{ung. Vaxhoms artierikår, vid viken kår han den 23 novemiber 1894 utnämndes ti underöjtnant E fter genomgången amän kurs vid artieri- och ingenjörshögskoan befordrades vvibom ti öjtnant av. kassen. Sedan därjämte högre artierikursen vid nämnda högskoa absoverah och examen i teoreti.sk och praktisk eektroteknik vid Teknisb högskoan avagts, föjde utnämning ti kapten av 2. kassen vid det då nyuppsatta kustartieriet den 30 december 1901. Dessförinnan hade emeertid vviibom medhunnit att jäm vä undergå utbidning vid ammunitionsfabriken för utbidning ti arbetsofficer samrt att i sådan egenskap tjänstgöra vid amm u nitionsfabrikens avdening å Kar.sborg. Fr. o. m. den januari 1915 bev vvibom major vid kustartieriet. På hösen 1920 sökte och erhöh han avsked med tistånd att kvarstå önös i kustartieriets stam men återinträdde redan efter ungefär ett år på stat, samtidigt varmed han utnämndes ti översteöjtnant. Den augu.sti 1922 avgick vvibom med pension. Av de kommenderingar och befattningar av större intrcssp. vvibom innehaft, må föjande nämnas. År 1898 detog Wibom i baongövningar och utbidnings - kurs i ba1ongtjänst, unde11 edning av fran.ske ingenjören Surcouf. Åren 1902-1906 tjänstgjorde han såsom adjutant i ch e fens för kustartie"iet stab samt under åren 1909-1913 såsom stabschef i komendantsstaben i Vaxhoms fästning. Under åren 1913-1914 var vvibom kommenderad att stå ti andra försvarsberedningens förfogande san11t tjän.stgjorde tiika såsom sakkunnig i sjöförsvarsdepartementet för att biträda vid beredande av ärenden rörande sjöförsvarets ordnande. Från hösten 1914 ti utgången av 1918 var Wihom edamot av (och tidvis sekreterare i) 1914 års kustbefästningskommission samt innehade sistnämnda år dessutom för01 dnande att vara medem av Sveriges deegation vid förhandingarna med Finand och Ty.skand för avsutande av överenskomm:esc aug. verkstäande av demoeringen av de å Åandsöarna under värdskriget uppförda befästningarna. - 745- Ar 1920 innehade \Vibom sutigen medemskap i kommissionen för värdering av toniter i Vaxhom (den s. k. Vaxhomskommissionen ). vvibom, son'! år 1914 invades ti arbetande edamot i Kung. Örogsmannasä.skapet, var riddare av Svärds- och Va. saordnarna samt ett par utjändska ordnar. Efter sitt avskedstagande bosatte sig vvibom på sin gård Wijk på Värmdö. Samtidigt som han yfte denna gård ur förfa och drev upp den ti en mönstergård, detog han ivigt i det kommunaa ivet i h emkommunen. Hans insatser, s om framför at gäde vägväsendets förbättrande och eektrifieringens ordnande, vunno erkännande från aa partier och bevo av bestående värde. I edningen av Värmdö kommuns angeägenheter detog vvibom genonr ett 12-åri,gt ordförandeskap i kommunastämman och ett ungefärigen ika ångt edamotskap av kommunafumäktige, i viken sistnämnda institution han jämvä under ett par år bekädde ordförandeposten. Av de såunda meddeade yttre dragen av vvibom.s evnad framgår oförtydbart, att han besatt en mindre vanig ai1betsförmåga och piktkänsa. Denna senare egenskap torde, tiika med hans varma fosterands- och hembygdskärek i sjäva verket hava varit en av grunddragen i hans karaktär. \t\tibom var även i besittning av en kbr och skarp åt det organisatoriskt-praktiska hået inriktad inteigens, som städse sökte tränga ti botten med probemen och som förhjäpte honom ti en objektiv, sund och iussionsfri syn på tingen, miitära iksom civia. vvibom hade starka ekonomiska intressen. Dessa koncentrerades under senare deen av hans evnad på den förut omförmäda egendomen Wijk, i vars skötse och uppdrivande ti högre standard han i sjäva verket torde hava sett sitt egentiga ivsverk. Härvid är det karaktäristi.skt för vvibom, att han - ehuru resurser härför ingaunda saknades - adrig eftersträvade att skapa en yxgård utan en gård, där aa teknikens framsteg

-746- tivaratagis och utnyttjats för ernående av bästa möjiga t'ko. nomiska resutat av.driften, och där de underhavandes Yäiiird främjats genom goda bo.städer. Inom kustartieriet ever Axe vviboms minne såsom Pn av vapnets pioniärer, en av dc officerare, vika under åren niirmast efter vapnets uppsättning detoga i arbetet på grundiigg n ingen av dess verksamhet och utformandet ay dess organi. sation. -747- Årsberättese i skeppsbyggeri och maskinväsende. Avg iven ay 'JccamotE'n KOMS, marincircktörcn av :2. gr. E.."\ko,q. Jämikt Säskapets stadgar 29 har föredraganeen åtit årsberättesen endast omjatta: något om p:inciperna för heautomatisk ojeedning vid ångpanneanäggningar, något om La Mont-pannan, något om behanding av matarvatten samt va av ångtryck och ängtemperatur för marina anäggningar. Om princirernu för heautomotisk ojeedning vid ång pcmneanäggningur. Då teneensen numera synes vara att inom krigsmarinerna övergå ti heautomatiska ojeecningsanstaationer, specie i santbandmed införandet av högtrycksångpanneanäggningar, to'de en principbeskrivning jämte kritik av en eyik instaation kunna erbjuda ett visst intresse. Den edande firman på ifrågavarande område anses vara Askania vprken, Berin, varför deras system här nedan kommer at avhandas. Det automatiska edningssystem et går ut på att så noggrant som möjigt automatiskt håa jämvikt mean det tiförda och det avgående värmet fr~m pannan vid oika ängproduktion under bibehåande av konsant ångtryck - inom vissa gränser - och på bästa möjiga ekonomiska sätt.

-748- BrännojeföPbrukningen ska m ed andra ord aid ~va ra mot den från pannan avgående ängmängden och ufttiförsen så avpassas, a tt det för förbränningen ämpiga uftöversk ottet för efinnes. Samtidigt m åste ä ven ämpig brännojeempcra Lu r h åas. Härför edordras reget ing av brännoje- och förbränningsuf ttiförs en ti pannan samt av mjängden värme. ånga ti brännojeh ettaren. För automatisk skötse av panndriften fordras även matarvattenreg uatorer. Dyika, arbetande efter oika system finnas i amänhet å ojeedade pannor m ed större kapacitet, variför de här förbigås. I fig. visas en sch ematisk framstäning av grundprincipen för Askaniareguato rer b. a. inom det värmetekniska området. På hydrauisk väg omvandas enigt denna prin ctp med utomordentig precis ion även ytterigt små och svaga imp user ti krafter av godtyckig storek, vika krafter åverka det organ, med viket een önskade regeringen verkstäes. Härti användes smörjoj.ja med ett tryck av 4 ti 8 kg/cm'' Denna regeringsoja tiföres ett i horisontapanet vridbart stråirör A. Detta uppbäres av en vertika axe B, i undre änden viande å en tappspets och i övre änden insipad i en vridbox med agom spe för att tiå ta en viss utäckning ay regeringsoja, varigenom friktionen vid stråh örets vridning praktiskt taget eimineras. Impusorgan et påverkar stråirörd i piens riktning vid C på ämpigt avstånd från vridningspunkten. I rakt niotsatt riktning mot denna rörese påverkas s tråt öret vid D av en fjäder, som håer detsamma i medeäge - visat å skissen -, när impuskraften är ika med fjäderkraften vid en viss instäubar anspänning. Ökas impub kraften - brännojetempemturen t. ex. stiger över ett, i s~t bestämt värde - föres s tråröret åt vänster, varigenom regeringsojan, som utströmmar ur mynningen E, kommer att tiföras munstycket F och dä r omsättas i tryck - munstyckena F och G äro nämigen utförda för tryckuppta.gning, varigenom större deen av r egeringsojans röreseenergi kan omsättas i tryck -, varefter den genom rör H tiföres regeringscyincerji J, vars kov K då föres åt höger och genom en ti dess ko v- - 749- stång ansuten änkrörese påverkar det organ (venti eer sid), genom viket regeringen - i det angivna exempet a Y brännojetemiperaturen - ska verkstäas. Den å högra s i dan a v koven befintiga regeringsojan utströmmar samtidigt genom röret L och munstycket G ti strårörshw;et och däri frå n tibaka ti regeringsojesystemets samin gstank. När regeringen är utförd och impuskraften minskat ti sin ursprungiga s to rek, å terföres stråh öret av fjäce1'kraften ti VERTIKf:...LVY HORI50NTf:...LVY Fig. 1. medeägel Samma tryck råeer då på ömse sidor om koven K, varför denna befinner sig i via. Om impuskraften sjunker under sin ursprungiga storek, kommer r egeringsojan att tiföras munstycket G och avgå genom mun,stycket F. E.oYen K rör sig då åt vänster tis regeringen är verkstäd, då koven s tannar sam tidigt som s tråröret intar Jncdceäge. Genom att munstyckenas genomoppsareor göras sm[t, kommer regering,sröresen att hi vä dämpad. Med vä firerad regeringsoja och rena ed ningar 111. rm. kan man räkna m ed utomor- L

- 750- dentji g t stor driftsäkerhet hos systemet, om samtidigt pum pe n för regcringsoj::m är ångdriven. Regeringen för brännojetiförse ti en panna kan ~ke på nedan angivna tre principiet oika sätt.. Omstäning av en venti i brännojetryckedningen ti parman - ändring a v genomoppsarcan - under bbehaa 11 _ de av konstant tryckskinad på ömse.si dor om denna venti och ändring av antaet i funktion varande brännare. Bränn. ojeryeket framiför brännarna varieras m ed hcastn ingen. 2. Andring av antaet brännare i funktion under b i]w. håande av konstant brännojetryck framför brännarna. Ovanstående båda sät användas vid brännare mer! tryckojespridning. :1. Omstäning av en venti i brännojetryckcdnin g( n ti pannan under bibehåande av konstant brännojetryck fön denna venti. Detta sätt användes vi d roterande hrännan. t. ex. brännare a v Saacke-yp. A fig. 2 vi sas en sch ematisk framstämning av regcrin g~anordningen för brännojetiförse enigt det först nämnd t sättet. Impusen för regeringen erh:'es från varia tioner i angryck heroende på den ångmängc, som uttages från pan nan. Impustrycket uttages efter överhcttarna, om sådun finn as, antingen direkt från huvudångedningen vid A e <'r från minsta sektion i ett i huvud:'tngedningen eventuet in ~;a tt venturirör B (det senare om tryckfaet vid mycke sma beastningar å pannan ej är tiräckig för ~crn~tende av erfor derig stabiisering), och tiföres impusorganet. Ångan tryck p~t metahägen C överföres genom en stav D med egg ~t ti ena ändan av en häva rm E, som i andra änden åverk:h av en för oika ångtryck instähar baanseringsfjäder F. Hä '' armen E är agrad på en egg mean staver1s och haansering!->fjäderns angreppspunkter. Hävarmens rörese överföres ti stråröret vid G medest en änk och en å hävarmen anbragt arm. En stabiiseringsfjäder I-I åvcrkar stråh öret via en vridbar ac't I med förfyttbar vridningspunkt J, och en tärnin!.( K, som äveneees är instäbar på oika avstånd från s trå rii - 751 - rets vridningspunkt L. stabiiseringsfjäderns spännkraft regeras av en kaminja M. Baanseringsfjädern instäes så, att den h ~t c r jänn-ikt mot impuskraften och trycket av.stabiiseringsfjädern, då ångtrycket i huvudångedningcn är ika med trycket i ängdomen - pannans arbetstryck - d. v. s. pannbeasningen är ika m ed no. Str~tröret står då i mc N M A tujyupån5le0ning Fig. 2. deäge. Om t. ex. :'mg trycket faer, minskas impuskraften, stråh öret föres åt vänster och koven N i r egeringscyindern uppåt. Röre.sen från kovstången kommer härvid genom en änkrörese (visad å fig. 7) des att öppna mera på en rege ringsventi (märkt K i fig. 3 och 7) i brännojctryckedningen, varigenom brännojetiförsen Li pannan ökar - en ~sär-

-752 - skid nedan beskriven regeringsanordning håer k onsant tryckskinad på öm.se sidor om denna venti - des a tt sätta ytterigare en eer fera brännare i funktion. Detta <Senare kan ske t. ex. genom en kamaxe Q, som vid regeringskovens rörese kringvrides och successivt öppnar sidventier R för ti- och avopp av regeringsoja ti resp. manövercyindrar S, vikas kovröreser m edest hävarmar och kuggväxar hel öppna (vid faande ångtryck stänga) <Såvä avstängningsventien T i brännarnas tioppsedningar som ti brännarna U hörande uftfördeare; några m eanägen finnas såunda ej. Stiger ångtrycket, ske röreserna motsatt väg och brännarna med uftfördeare stängas succes.sivt. Reaerin t:>,., osanordnina:en är stabii<serac och försede med ~ återföring. Av skissen framgår, att samtidigt 1ned att koven så mycket, att impuskraften pus trycket av stabiiseringsfjädern ökas, så att stråröret å terföres ti m edeäge och r egeringskoven N stannar, viket inträffar, då ångtrycket <Stigit så mycket, att impuskraften pus trycket av stabiiseringsfjädern bir ika m ed dragkraften från baanseringsfjädern. Mot varje äge av koven svarar en bestänjd brännojeförbrukning per tidsenhet och ett bestämt äge av kaminjaen resp. regeringskoven. Genom att kaminjaen utgöre<s av ett tunt ståband, viande å stäskruvar, kan formen av denna bekvämt ändras och instäas så, att vid varje pannbcastning tryeket av stabiiseringsfjädern exakt motsvarar minskningen av impuspuskraften på grund av tryekfaet i huvudängednin gen (trycket i ångdomen är konstant). Härigenom e rh f~es god stabiisering oeh pending kan h et undvikas. stabiiseringen kan förstärkas eer försvagas genom förfyttning av tärningen K, viken förfyilning samtidigt n11edför att tryck et i ångdomen ändras något med pannbeastningen. Nu beskriven automatisk regering verkstäes inom nästan h ea bea,stningsområdet, från en mycket iten beastning upp ti maxima beastni ni.( av pannan, och samtiga brännare skötas au~on11a tiskt så n ii.r som på en (eer två), viken dimensioneras för de minsta h L' astning~un a och 6amtidigt tjänstgör som tändbrännare för dc övriga. - 753- Fig. 3 visar regeringsanordningen för uppehåande av konstant tryckskinad på ömse sidor om een o van nämnda ventien K i brännojetryckecningen. Denna regei'ing åstad- Fig. 3...._ - "'-.""'-. ". " ". \ \. \ \ i i BRÄNNOL.JETANK kom::mes genom omstäning (ändring av genomoppsarean) av en i brännojetryckedningen insatt överströmning.sventi H - överopps ojan återedes ti brännojepunpen<s sugsida --, varigenom proportionen mean ti brännarna edd och ti Tidskrift i Sjöväsendet. 49

-754- brännojepumpens sugsida avedd oja ändras. Brännoje. pumpen förutsättes härvid ämna ungefär konstant ojem iingrt oberoende av pannans beastning. Vid denna regering påverkas häyarmen E på ena -..idan om sin vridningspunkt av skinaden i tryck från två st~ -cke n metabägar B och C, vika i sin tur påverkas av brännojetrycken före resp. efter ventien K. På andra sidan a\" häv. "rmens vridningspunkt verkar baanseringsfjädern F, instäbar för oika tryckskinad på ömse sidor om ventien K. Det resuterande trycket å hävarmen baanserar på sätt som föru t beskrivits mot trycket av en i detta fa för hand instähar fjäder X. Baanseringsfjädern instäes så, att den håer jiimvikt mot det sammanagda trycket av fjädern X och den resuterande im!puskraften från metabägarna B och C. (];'i. skinaden i brännojetryck på ömse sidor om ventien K uppgår ti ett bestämt värde (några kg/cm 2 ). Vid t. ex. faande ångtryck i huvudångedningen ökas genomoppsarean i wntien K, viket under fömtsättning av att antaet brännare i funktion ej ändras, omedebart mediör en tryckökning å metabägen C, d. v. s. framför brännarna, samtidigt som en trycksänkning inträder framför ventien K och å metabäge n B. Härigenom minskas impuskraften och stråh öret föres å vänster och koven N nedåt i regeringscyindern för öwrströmningsventien, varigenom genomoppsarean m,inlskas och brännojetrycket stiger, så att den bestämda tryckskinaden på ömse sidor om ventien K åter uppstår, då stråröre efter någon pending återgår ti medeäge och koven N k01mrer i via. Om vid faande ångtryck brännarantaet i funktion ökas samtidigt med ökningen av genomoppsarcan i ventien K inträder omedebart en trycksänkning framför brännarna oeh även, ehuru i mindre grad, framför ventien K. Impuskraften kommer då att öka och koven N att föras uppåt, dänned ökande genomoppsarean av övcrströmningsventien, viike medför att trycket framför ventien K minskar, ti dess att tryckskinaden på ömse sidor om ventien K bir den b cstiim- - 755- da. Samtidigt med sistnämnda trycksän kning sjunker trycket även framför brännarna, enär detta omedebart efter regeringens hörjan varit för.stort, större ju mindre antaet brännare i funktion är. Brännarna komma a tså at under sjäva regeringen tiföras mera oja än vad som motsvarar den ursprungiga heastningsökningei1 av pannan. h.änsigheten ho,s regeringen kan ändras genom förfytt Bing ~w tärningen Y. För att ernå snabbare regering kan man ämpigen inkoppa en servomotor mean stråh öret och r egering.sventien (ej visad å figuren). Tryckojan från stråröret kommer di\. endast att omstäa en sid, genom viken regeringsoja direkt från pumpen kommer att å verka regeringskoven "N. En närmare undersökning av hur brännojetrycket varicrar under regeringen är av intresse för bestämning av det samtidigt eforderiga bästertrycket Då för regeringens genomförande kräve6 vida tryckgränser, - maximaa trycket hör vara ungefär" -~ gånger det minimaa - bör man, för att maximaa trycket ej ska bi för stort, begränsa detta ti ca. 28 kg/cm". Oaktat en fugod förbränning vid det ägre trycket, 7 kg/cm", ej hän id kan påräknas, har detta ej någon praktisk betydese, enär man kan förutsätta att pannan, då fartyget är under gång, r eativt säan arbetar med så iten beastning, att brännojetrycket uppgår ti endast 7 kg/cm 2 Skue pannan vara försedd med endast 2 a 3 st. brännare, kan detta beastningsfa naturigtvi-s förekomma, men torde i så fa een här beskriyna automatiska r egeringsanordningen ej kunna finna tiämpning, varför i de föjande hel bortses från eyika pannarrangement. Vi antaga, a t t tänebrä n naren förbruka r 7 % och de regerade brännnrna - 6 st. - vardera 15,5 % av den maximaa ojemängden vid ett brännojetryck av 28 kg/cm". Vid ett tryck ay 31 kg/cm" (se nedan) förutsättes den s. k. äckningen i brännojepumpen uppgå ti 30 % av een ojemängd, som maximat förbrukas av brännarna. Vid regeringens tic5agning antages tr~ r cket framför ändbrännaren uppgå ti 7 kg/cm". Vid ökad ben.stning stiger

- 7.56- trycket successivt ti 28 kg/cm", varvid under hea regeringsföroppet tryckfaet i den o van nämnda ventien K håes vid :~ kg/cm<", d. v. s. trycket före ventien stiger även succ0ssi q ti 31 kg/cm". Vid ytterigare stegring av beastningen kommer i första hand ventien K att öppna ytterigare. H änict måste det vikoret påäggas regeringen, att innan :a regt ringsbrännaren tis{ts, ventien K vid 3 kg/cm" genomsäpp'r just den ojemängd, som tändbrä1maren och :a reg erin g~brännaren konsumera vid ett tryck av 7 kg/cm? efter ventien. Som tändbrännaren och :a regeringsbrännaren vid 7 kg/cm" tisammans konsumera 11,25?6 av den maximaa ojem ängden, betyder detta at ventien K måste öka sin genomsäppningsarea med ca. ()O %, innan :a regering6brännaren fa r tis ås. Före tisagningen av denna brännare har tryckfaet i ventien K minska från ::1 ti,2:3 kg/cm 2, e. v. s. tryck'! framför tändbrännaren uppgår Li 29,77 kg/cm." ÖYerströmningsventien kommer härvid att stänga, och säkerhetsventien, som antages satt för 31 kg/cm.", att träda i funktion. 1 samma ögonbick som :a regering..sbrän naren Lisås kom m n trycket framför brännarna att sjunka ti 21,7 kg/cm", in nan överströmningsventien börjar öppna. Tryckskinaden på ii m se sidor om ventien. K uppgår då ti 9,3 kg/cm", varför överströmningsventien öppnar och tryckfaet i ventien K successivt minskar ti :3 kg/cm", varvid tr~ r cket framför brännarna instäer sig på det värde, tsom kräves av den för 1 ifäet radande pannbcastningen och som exempevis kan antagas m osvara ett tryck framför brännaren av 7 kg/cm". Sku e; Jwa stningen vara något ägre än vad som svarar mot ojeförbrukningen vid det såunda antagna ojetrycket (7 kg/cm"). kommer t~ digen ångtrycket att stiga, varvid :a regeri ngshrännaren urkoppas. Härvid kommer trycket före venih n K i första ögonbicket (innan överströmningrsventien H omstäes) att stiga ti 11,20 kg /cm~, varvid trycket framför tändbrännaren stiger ti 10,75 kg/cm". Härvid ökas tändbrännnrens kapacitet från ~~,5 % ti 4,4?6 av maximaa ojemångden. Deta betyder, att ojekonswntionen språngvis änd r ~th - 757 - från 11,25 % ti 4,4 % av maximaa ojemängden. Trycket före ändbrännaren kon11ner sedan at automatiskt stegras ti sitt maximivärde, i händes e beastningen, viket förutsatts, overstiger tändbrännarens maxim~kapacitct, varefter samma regeringsföropp återupprepas. Som av ovanstående framgår kan uneer de givna förutsättningarna någ-on tabi regering ej erhåas för ett beiastn ingsområde, som igger mean 7 % och 1,25 9; av pannans maximaa ojeförbrukning. Om man (;meertid avstår från heautomatisk regering för dc minsta beastningama å pannan och utför tändbrännaren med samma kapacitet som dc r egerade, uppstår givetvis icke någon di skontinuitet i regeringen. Om p::!nnbeasningen ökar utöver vad.som motsvarar tändbrännarens och :a regeringsbrännarens m;aximaa kapacitet (22,5 % av maxima ojeförbrukning), bir föroppet föjande. Efter tisagning av 2 :a regeringsbränna ren nedregeras tr ycket före brännaren ti 9,8 kg/cm". Vid ytterigare stegrad bea,stning stiger ojetrycket före brännarna successivt ti 28 kg/cm" för att vid tikopping ay nya brånnare faa och stiga som fig. 4 :mger. HC'geringsanordningen för förbränningsuften visas å fig. fi och är försedd med servo motor för snabb omstäning av pådragningsven tien ti fäk ten, som förutsättes vara ~mg d riven. Hegeringen för förbränningsuften kan försagsvis ar'bet: på upprätthåandet a, konsant tryckskinad mean det sutna edrummet och edstaden m ed den korrektion, som even t uet kan befinnas erforderig för cr håande av stabi reg- ering. Impusedni11gen från edrummet an.sues vid A, varvid trycket p~tverkar membranet, F. Detta håes i jämviktsäge des genom trycket från edstaden, Yars imp-uhc dning ansutes vie: B, des genom cragfjäcem C, insp~1nd, 5å a t den önskade tryckdifferensen erhåes, varvid hänsyn tages ti den fjäderkraft, som inkommer fran fjädern D. Hegeringsföroppet överensstämmer i princip med det idigare beskrivna. Aterföringen med den ovan angivna omst~i ning en av ryckrski -