Sida 1/8 Publikation Bekämpningsplan för jätteloka Kungsbacka kommun 2016 Metoder och åtgärdsprogram Jättelokan (Heracleum mantegazzianum) Bild hämtad från hemsida Länstyrelsen Halland Foto: Marie Karlsson Beslutad av: Nämnden för Teknik, Kungsbacka Kommun, 121 2016-11-23 Ansvarig förvaltning: Teknik Planering Trafik & Park Kontakt: Kungsbacka direkt 0300-83 40 00, info@kungsbacka.se Kungsbacka kommun, 434 81 Kungsbacka www.kungsbacka.se
Sida 2/8 Förord Jättelokan har av Statens Jordbruksverk klassats som en främmande art i Sverige vars utbredning bör stoppas. Med sin aggressiva spridningsförmåga och giftighet krävs att bekämpningen utförs snabbt, ofta och under lång tid samt att alla drabbade markägare inom ett område samverkar. I Kungsbacka kommun förekommer jättelokan på ett hittills begränsat antal lokaler. Förvaltningen för Teknik Drift Trafik & Park utför kontinuerlig bekämpning av bestånd på kommunal mark. Kommunens mål är att förhindra spridning till fler lokaler samt att utrota de befintliga. Teknik Planering Trafik & Park har på inrådan av Länsstyrelsen i Halland upprättat en handlingsplan för hur jättelokan ska bekämpas. Bekämpningsplanen är tänkt att hjälpa såväl privata markägare som kommunens utförare att agera snabbt och uppnå ett tillfredsställande resultat. Enligt Statens Jordbruksverk kan en kommun som har en bekämpningsplan vända sig till Länsstyrelsen i händelse av att en fastighetsägare inte samverkar eller underlåter att bekämpa jättelokan. En upprättad bekämpningsplan ger Kungsbacka kommun rätt att vända sig till Länsstyrelsen, om behov skulle uppstå, som då kan lämna ett föreläggande till en privat fastighetsägare eller nyttjanderättshavare, att bekämpa jättelokan.
Sida 3/8 Innehåll 1 BEKÄMPNINGSPLAN... 4 1.1 Bakgrund... 4 1.2 Lagstiftning... 4 1.3 Handlingsplan... 5 2 BEKÄMPNINGSMETODER... 5 2.1 Nedklippning... 5 2.2 Uppgrävning... 6 2.3 Bete... 6 2.4 Jordbearbetning... 6 2.5 Övertäckning... 6 3 ÅTGÄRDSPROGRAM... 7
Sida 4/8 1 Bekämpningsplan 1.1 Bakgrund Jätteloka (Heracleum mantegazzianum) hör till familjen flockblommiga växter. Den förekommer naturligt i Asien men har via trädgårdskulturen spridit sig till Europa och Sverige där den på vissa håll betraktas som ett svårt ogräs. Det finns flera arter inom släktet Heracleum med likartade egenskaper. Bekämpningsplanen ska omfatta även dessa. Arten är storväxt, fröställningarna blir 2-3 meter höga, och de flikiga bladen, som är upp till en meter i diameter, breder ut sig kraftigt. Jättelokan förökar sig främst genom fröspridning. En enda planta ka ge upphov till flera tusen frön om året. Fröna har en normal grobarhetstid på upp till sju år men kan överleva betydligt längre. Jättelokans växtsaft innehåller giftiga ämnen som i kontakt med solljus eller UV-strålning kan orsaka stor irritation, smärta och stora blåsor med mer eller mindre svåra hudskador som följd. Jättelokan är identifierad som en oönskad främmande art och ska bekämpas dels för sin stora spridningsförmåga och dels för sin giftighet som kan orsaka mycket lidande. Jättelokan förorsaka lokalt även minskad biologisk mångfald då den har en förmåga att bilda stora monokulturer åt sig själv där den tränger ut den naturliga floran. 1.2 Lagstiftning Bekämpning av jätteloka regleras genom jordbruksverkets Föreskrifter om bekämpning av jättelokan (SJVFS 1998:31). Kungsbacka kommun har upprättat dokument Bekämpningsplan för jätteloka, dels för eget bruk, men också till stöd för privata markägare. Bestämmelserna säger att i områden där kommunen har upprättat en sådan plan kan Länsstyrelsen, i de fall där markägare inte hörsammat kommunens uppmaning, ålägga en markägare att bekämpa jättelokan på sin fastighet.
Sida 5/8 1.3 Handlingsplan Handlingsplan för bekämpning av jättelokan består av två delar; 1. Tekniska nämndens beslut att bekämpa jättelokan i enlighet med Jordbruksverkets föreskrift Föreskrifter om bekämpning av jättelokan (SJVFS 1998:31). 2. Bekämpningsplan framtagen av Teknik Planering Trafik & Park. 2 Bekämpningsmetoder Iaktta alltid största försiktighet vid arbete med att bekämpa jättelokan. Använd kläder av vattentätt tyg och gummihandskar. Vid bekämpningen ska hud och ögon skyddas. Tvätta genast bort eventuella stänk med mycket vatten och eventuellt tvål. Om växtsaft hamnat på huden, undvik solljus. Kombinationen växtsaft/solljus ger soleksem med vätskefyllda blåsor som kliar och gör ont. Läkningen kan ta upp till ett halvår med risk för livslånga men. Ämnena kan också framkalla allergi. 2.1 Nedklippning Blommande stänglar kapas innan fröbildning, sidoskott bevakas och nya stänglar kapas. Fröställningarna läggs i säckar som går direkt till brännbart. Effekten blir att fröspridning stoppas och att beståndet försvagas. Frön kan, om de inte förstörs, eftermogna på stänglarna. Total nedklippning utförs säkrast med lie då risken att det skvätter växtsaft är stor om man använder röjsåg eller trimmer. Bestånden måste slås minst tre gånger på ett år, eftersom plantorna sätter nödskott. Efter att jättelokan har huggits av med lie behöver blomställningarna tas bort från platsen och förstöras. De andra växtdelarna kan ligga kvar.
Sida 6/8 2.2 Uppgrävning Plantornas huvudrot grävs av några centermeter under tillväxtpunkten, i eller strax under markytan. Plantorna dras upp så de inte kan rota sig på nytt. Effekten blir att växten dör. Arbetet utförs lämpligast på våren, komplettera gärna med övertäckning. Metod är mycket effektiv men resurskrävande. 2.3 Bete Som komplettering till nedklippning och uppgrävning kan jättelokan även betas ner av främst får men också kor eller hästar. Djuren sätts på bete så tidigt som möjligt, innan plantorna vuxit sig stora. Metoden ger en jämn kontinuerlig bekämpning. 2.4 Jordbearbetning Jättelokan är känslig för traditionell jordbearbetning och finns sällan där marken är brukad. Markområdet bearbetas med plog, harv, jordfräs eller kultivator. Effekten blir att plantor inte kan etablera sig. Växten blommar först andra året och vid kontinuerliga störningar förhindras fröbildning. Jordbearbetning kan dock inte användas på mark med annan värdefull vegetation såsom orkidéer. 2.5 Övertäckning Hela beståndet täcks med lera alternativt lerhaltig tät jord, tjocklek minst 30 cm. En stor tät duk, till exempel en presenning, fungerat också bra. Effekten blir att plantorna kvävs under presenningen, då de inte orkar tränga igenom. Kontrollera randzonen, kanten av täckningen, så inga skott skjuter ut på sidorna samt att inga frön självsår sig.
Sida 7/8 3 Åtgärdsprogram Med anledning av jättelokans aggressiva spridningsförmåga, för att undvika en situation med okontrollerad spridning, måste bekämpning utföras intensivt och på ett så tidigt stadium som möjligt. Inventering av markområden bör ske fortlöpande av fastighetsägare som vid identifiering av nya bestånd eller där jätteloka återuppstår, agerar direkt och samordnar bekämpningsinsatser med berörda för ett kostnadseffektivt resultat. Nyupptäckta och befintliga bestånd bekämpas med en kombination av ovanstående metoder ca 6ggr/år fram till beståndet utrotats. Bekämpade och utrotade bestånd behöver därefter följas upp under flera år för att förhindra att de återuppstår, särskilt vid åar och mindre vattendrag som utgör lätta och snabba spridningsvägar. Förvaltningen för Teknik tar emot tips om förekomst av jätteloka både på kommunens mark och privat mark inom Kungsbacka kommun. Teknik Trafik & Park bekämpar bestånd på kommunens mark samt bistår privata markägare med information och rådgivning.
Sida 8/8