Dnr 31-5476/11 Konsekvensutredning Statens jordbruksverks föreskrifter (SJVFS 2011:xx) och allmänna råd om uppfödning och hållande av pälsdjur 1 Beskrivning av problemet och vad man vill uppnå Sammanfattning Jordbruksverket har tagit fram förslag till nya föreskrifter för pälsdjur. Förslaget innebär att befintliga föreskrifter för chinchilla 1 upphör att gälla och att det införs samlade föreskrifter för pälsdjur. De nya föreskrifterna innebär för mink bl.a. att etagebur och, ligghyllor ska installeras, ungdjur inte får hållas i närheten av moderdjur, neddragning av minkens utfodring - så kallad restriktiv utfodring- inte tillåts, utfodring ska ske två gånger om dagen under viss tid av valpperioden, fri tillgång till dricksvatten ska finnas, berikningsföremål ska bytas ut, klor ska klippas vid behov, samt att krav på utbildning och krav på veterinärbesök införs. Vad gäller chinchilla, har befintliga föreskrifter arbetats in och får härmed ett datum för ikraftträdande. Krav på utbildning och veterinärbesök införs även vid pälsdjursproduktion med chinchilla. Jordbruksverket bedömer att de nya föreskrifterna innebär åtgärder och förändringar som förbättrar pälsdjurens välfärd. Bestämmelser rörande kaniner för kött- och pälsproduktion omfattas inte av dessa regleringar, utan kommer att tas fram separat. Bakgrund Sedan 1990 har ett antal rapporter om pälsdjur publicerats. Sveriges Veterinärmedicinska sällskap (SVS) lämnade 1990 en utredning (SVS:s pälsdjursutredning för bättre välfärd åt farmad mink och räv), som följdes upp 1996 (Uppföljning av SVS:s pälsdjursutredning från 1990). EU-kommissionens kommitté för djurs hälsa och välfärd utarbetade 2001 en rapport om pälsdjurens välfärd (The Welfare of Animals Kept for Fur Production, the Scientific Committe om Animal Welfare, Adopted on 12-13 December 2001). Rapporten baseras i huvudsak på att ett antal forskares sammanfattade publicerade forskningsresultat 1 Statens jordbruksverks föreskrifter, SJVFS 2003:45, om hållande av chinchilla som föds upp eller hålls för produktion av eller på annat sätt hålls i farm; 1 (16)
och deras egna bedömningar. Regeringen gav i december 1999 Statens Jordbruksverk i uppdrag att utvärdera tillgängliga resultat av forskning om mink, se över befintligt regelverk och om möjligt föreslå förbättringar i minkhållningen. Rapporten lämnades till regeringen 2002. Rapporterna är samstämmiga i bedömningen att minkar uppvisar stereotypa beteenden i för hög utsträckning. Stereotypier är repetitiva, relativt likformiga sekvenser av rörelser, exempelvis att gå i ett bestämt mönster, trampa av och an på stället eller cirkulerande rörelser med huvudet. Beteendet är djurets sätt att hantera stress. I rapporterna uppges att de stereotypa beteendena huvudsakligen uppträder vintertid, när djuren sitter ensamma i sin bur och ibland utfodras restriktivt. Vidare uppges att nuvarande burmiljö och utfodringsrutiner utgör huvudorsaken till de stereotypa beteendena. Det finns åtgärder som minskar stereotypa beteenden, såsom förändrade utfodringsrutiner och miljöberikning av djurens utrymme. Regeringen beslutade 2002 att tillsätta en särskild person för att utreda två olika handlingsvägar när det gäller pälsdjursnäringen i Sverige. Utredaren skulle dels redogöra för konsekvenserna av att, med utgångspunkt i Jordbruksverkets rapport, förändra pälsdjurshållningen så att djurskyddslagens krav är uppfyllda, dels belysa konsekvenserna av en avveckling av andra än rent djurskyddsmässiga skäl. Pälsdjursnäringsutredningen överlämnade sitt betänkande 2003, Djurens välfärd och pälsdjursnäringen (SOU 2003:86). Vad gäller chinchilla, ansåg utredningen att chinchillauppfödare kommer att uppfylla kraven i djurskyddslagen med de föreskrifter som Statens Jordbruksverk beslutade 2003. Utredningen drog bl. a. slutsatsen att vad gäller mink är problemet att de utvecklar stereotypa beteenden i en allt för hög utsträckning. Den huvudsakliga orsaken till detta angavs vara att burmiljön inte erbjuder djuren tillräcklig stimulans och att djuren utfodras restriktivt under vissa delar av året. Beteendet indikerar att minkuppfödningen inte uppfyller kraven på möjlighet till naturligt beteende i 4 djurskyddslagen. Utredningen slog fast att djurhållningen bättre måste anpassas till djurens behov och ge dem ökad möjlighet till naturligt beteende. Vidare drogs slutsatsen att en förutsättning för att minknäringen ska kunna anpassas till djurskyddslagen är att forskningsprojekt om minkarnas beteende kommer till stånd. Utredningen ansåg att indikationerna om att 4 djurskyddslagen inte är uppfylld bör ha upphört vid slutet av 2010. Om så inte är fallet ansåg utredningen att minknäringen helt eller delvis borde läggas ner. Nuläge Mot denna bakgrund har Jordbruksverket gjort bedömningen att det under 2010 var dags att utvärdera vad som gjorts och skaffa en aktuell lägesbild, både av näringen och vad gäller forskningens slutsatser. Sedan pälsdjursutredningen redovisades 2003 har branschen bidragit med medel för minkforskning, vilken bedrivits av Sveriges Lantbruksuniversitet (SLU) i Skara. Med anledning av uppgifter om allvarliga missförhållanden i minkhållningen som redovisats av media i augusti 2010, intensifierade Jordbruksverket det pågående arbetet med en åtgärdsplan för minkhållningen. Som ett led i detta, 2
och för att få en bild av läget på landets minkfarmer, gjorde länsstyrelserna under några dagar ett stort antal oanmälda djurskyddskontroller. Under dessa dagar kontrollerades ca 40 % av landets minkuppfödningar. Totalt fanns det över 500 000 minkar på de inspekterade anläggningarna. Jordbruksverkets checklistor för djurskyddskontroll användes och länsstyrelserna redovisade resultaten till Jordbruksverket. Vissa allvarliga brister och anmärkningar noterades. Bland annat saknades föreskriven miljöberikning, som är viktig för att minska stereotypa beteenden, hos 85 % av de kontrollerade anläggningarna. Hos ca 28 % av anläggningarna saknades det tillstånd enligt 16 djurskyddslagen som är nödvändigt för att få bedriva verksamheten. Jordbruksverkets bedömning är dock att bilden av utbredd vanvård inte kunde bekräftas vid länsstyrelsernas oanmälda kontroller. Av rapporterna framkommer dock brister som visar på behovet av att utveckla föreskrifter. Detta arbete inledde Jordbruksverket våren 2010 och intensifierade det under hösten. Sveriges Pälsdjursuppfödares Riksförbund (SPR) har under 2010 arbetat med ett eget djuromsorgsprogram och diskuterat detta med Jordbruksverket. Programmet offentliggjordes av förbundet vid nyåret 2010/11. Vid genomgång av forskningsmaterial framgår att det finns behov av utveckling och möjligheter till förbättring av djurens välfärd, såsom utformning av burar, miljöberikning och utfodring. Jordbruksverkets bedömning är att detta behöver regleras i föreskrifter och förslag har därför tagits fram. Jordbruksverket sammanfattade resultaten av sitt arbete och informerade om detta till Jordbruksdepartementet i augusti samt december 2010. Föreslagna föreskriftsändringar Föreskriftsarbetet har bedrivits med utgångspunkt från tillgängligt forskningsunderlag, Europarådets särskilda rekommendationer för pälsdjur som antogs den 22 juni 1999 2 och har ratificerats av Sverige, samt Jordbruksverkets nu gällande djurskyddsbestämmelser för pälsdjur. Jämförelser har även gjorts med länder i närområdet. Europarådet antog 1976 en konvention om skydd av animalieproduktionens djur. Sverige har ratificerat konventionen som trädde i kraft 1978. Därefter har särskilda rekommendationer för pälsdjur antagits den 22 juni 1999 av den kommitté som tillsattes för att genomföra konventionens principer genom att utarbeta och anta detaljerade bestämmelser. Den nu föreslagna regleringen överensstämmer med Europarådets särskilda rekommendationer. I några delar möjliggör regleringen en högre miniminivå. De föreslagna föreskrifterna och allmänna råden gäller hållande av chinchilla, mink och räv som föds upp eller hålls för produktion av skinn. Förslaget om nya föreskrifter innebär att kap 10, där pälsdjur regleras, i Statens Jordbruksverks föreskrifter och allmänna råd (SJVFS 2010:15) om djurhållning inom lantbruket m.m. upphör att gälla. Dock har detta kapitel och tillämpliga delar av de gemensamma bestämmelserna i 1kap nämnda föreskrifter, som även gäller pälsdjur, arbetats in i förslaget. 2 Standing committee of the European convention for the protection of animals kept for farming purposes (T-AP), Recommendation concerning fur animals adopted by the standing committee on 22 June 1999. 3
I den föreslagna regleringen införlivas nu Europarådets rekommendationer för pälsdjur vad gäller mink. För chinchilla gjordes detta i befintliga föreskrifter från 2003. Förslaget innebär att föreskrifterna för chinchilla upphör att gälla och att det införs samlade föreskrifter för pälsdjur. Bestämmelser rörande kaniner för kött- och pälsproduktion omfattas inte av dessa regleringar, utan kommer att tas fram separat. Med de regleringar som nu föreslås bedöms även att de förbättringar av minkhållningen som Jordbruksverket föreslog i sin rapport från 2002 har beaktats och genomförts. Förbättringsförslagen från 2002 var att Chinchilla inte dela valpkullarna före åtta veckors ålder, ge minken fri tillgång till dricksvatten, anpassa fodret så att det kan ges i fri tillgång året om för att undvika restriktiv utfodring under vissa perioder, ge foder med grövre struktur, ge minken möjlighet till vistelse med artfränder i större utsträckning med tillgång till fler bolådor, avsatser, gömställen och tunnlar för att tillgodose minkens rörelsebehov (såsom att springa och klättra) och sysselsättningsbehov ge honor med valpkullar möjlighet till viss avskildhet genom exempelvis solida väggar eller tomma utrymmen mellan burarna, anläggningarna byggs på ett sådant sätt att djuren ges möjlighet att upprätthålla s k termisk komfort. Jordbruksverket beslutade 2003 föreskrifter för chinchilla, men beslut om datum för ikraftträdande saknas. Innehållet i dessa föreskrifter har därför arbetats in i förslaget om nya föreskrifter för pälsdjur. Det innebär att de redan år 2003 beslutade föreskrifterna om chinchilla, inte ändras på något avgörande sätt, men att de ges ett datum för ikraftträdande. En konsekvensutredning gjordes i samband med föreskrifterna 2003 och därför har ingen förnyad utredning gjorts nu. I den tidigare utredningen framgår att problemet var att detaljreglering saknades för chinchilla som hålls för uppfödning eller produktion av päls. Vidare anges att effekterna av föreskrifterna kommer att ge ökad välfärd för chinchilla som föds upp eller hålls för produktion av pälsar. Ytterligare en effekt anges vara att kontrollmyndigheterna lättare kan informera eller i vissa fall förelägga djurägare att vidta åtgärder som är motiverade från djurskyddssynpunkt. För ett fåtal förändringar som införs nu och som inte finns med i befintliga chinchillaföreskrifter har dock kostnadsberäkningar gjorts i avsnitt 4, stycket om chinchilla. 4
Mink Vad gäller mink, har det redan tidigare nämnts att områden med behov av förändringar är bl. a. fodersammansättning och utfodring under olika delar av året, utformning av burar och miljöberikning för djuren. Förslagen som innebär de största förändringarna ligger inom dessa områden, men det finns även andra förslag som innebär förändringar för minknäringen. Jordbruksverket bedömer att förslaget till nya föreskrifter innebär åtgärder och förändringar som förbättrar minkens välfärd. Räv Förslagets allmänna delar omfattar räv, men några särskilda bestämmelser för just räv har inte lagts in. Jordbruksverket bedömer att det är onödigt att i särskilda bestämmelser reglera en verksamhet som inte förekommer i landet. Dessutom finns viss reglering i 9 djurskyddsförordningen där det anges att rävar ska hållas på ett sådant sätt att deras behov av att vara tillsammans med andra rävar, röra sig, gräva och ägna sig åt annan sysselsättning tillgodoses. Jordbruksverket väljer därför att inte föreslå några särskilda bestämmelser för räv. 2 Beskrivning av alternativa lösningar för det man vill uppnå och vilka effekterna blir om någon reglering inte kommer till stånd Sveriges Pälsdjursuppfödares Riksförbund (SPR) har tagit fram ett omsorgsprogram kallat Minkhälsan som det är obligatoriskt för förbundets medlemmar att ansluta sig till. Jordbruksverket anser att SPR genom Minkhälsan vidtar åtgärder för att förbättra förhållandena för farmade minkar. Det finns dock några minkuppfödare som inte är medlemmar i SPR och som alltså inte kommer att ansluta sig till programmet. Jordbruksverkets bedömning är dock att programmet inte räcker som enda instrument för att tillförsäkra minkarna inom pälsdjursuppfödningen en tillräckligt hög välfärdsnivå och att det därför på flera områden krävs mer långtgående åtgärder än vad Minkhälsan innehåller. Därför har förslag till bindande föreskrifter tagits fram. Om regleringen inte kommer till stånd blir effekterna att djuren även fortsättningsvis kommer att hållas under förhållanden där välfärden inte är tillräckligt bra. Detta gäller i synnerhet för de uppfödare som inte är med i Minkhälsan När det gäller chinchilla, är det från djurskyddssynpunkt av yttersta vikt att befintliga föreskrifter för dessa djur får ett datum för ikraftträdande. 3 Uppgifter om vilka som berörs av regleringen Samtliga de företag som föder upp eller håller mink för pälsproduktion berörs av de föreslagna föreskrifterna. Detsamma gäller för de som håller eller föder upp chinchilla för pälsproduktion. Utöver verksamhetsutövarna berörs även länsstyrelserna som ansvarar för den operativa djurskyddskontrollen eftersom föreskrifterna innebär nya krav och förhållanden som ska kontrolleras. Ytterligare en grupp som berörs är veterinärer och etologer, då det införs krav på veterinärbesök minst två gånger per år. Veterinären ska även samarbeta med etolog. Slutligen berörs de företag eller institutioner som vill anordna utbildningar för pälsdjursuppfödare, eftersom dessa utbildningar ska godkännas av Jordbruksverket. 5
4 Uppgifter om kostnadsmässiga och andra konsekvenser regleringen medför och en jämförelse av konsekvenserna för de övervägda regleringsalternativen Regleringsförslaget innebär ett antal förändringar som bl. a. innebär installation av ligghyllor, ombyggnation av befintliga burar, installation av nya burar, förändrade utfodringsrutiner, arbete med berikningsföremål i djurens utrymmen, veterinärbesök och utbildning av personal. Det totala antalet företag med pälsdjurshållning av mink är ca 71 stycken och för chinchilla är antalet endast två. Se avsnitt 7 där även andra uppgifter om branschen anges. Dessa siffror kommer att användas i kostnadsberäkningarna i detta avsnitt. Samtliga beräkningar och kostnadsuppgifter i denna konsekvensutredning anges i kronor exklusive moms. Chinchilla tas upp i ett eget stycke längre fram i detta avsnitt. I tabellen nedan har kostnaderna för de olika åtgärderna inom minkbranschen sammanställts. Beräkningarna finns redovisade under respektive rubrik i detta avsnitt. Minkbranschen Åtgärd Kostnad för medelstort företag, ca kr Installation av etagebur 1 066 000 79 950 000 Kostnad för branschen totalt, ca kr Ligghylla i nedre planet (standardburen) Installation av ligghylla i övre planet (etageburen) Installation av nya burar då ungdjur och moder inte ska hålls tillsammans Utfodring två gånger per dygn under ca 31 dagar Byte av berikningsföremål Fri tillgång till dricksvatten 120 000 180 000 12 690 000 160 000 240 000 18 000 000 786 000 40 840 000 Kostnad för den arbetstid som krävs för att utfodra en gång extra per dag Den arbetstid som åtgår vid detta moment - - Kostnad för den arbetstid som krävs för att utfodra en gång extra per dag Den arbetstid som åtgår vid detta moment Veterinärbesök 5 462 per år 390 000 per år Kursavgift utbildning resp Kostnad för tid som utbildningen kräver 2 800 per deltagare resp 4 640 per deltagare 2 800 per deltagare 4 640 per deltagare 6
Mink Etagebur Regleringen innebär att mink ska hållas i etagebur. Detta är en burtyp i två våningsplan där det övre våningsplanet består av en bur som monteras ovanpå befintliga så kallade standardburar (de rektangulära burar som används idag). Det nedre våningsplanet utgörs alltså av befintlig bur. Djuren har sedan fri tillgång till båda våningsplanen och kan röra sig fritt emellan dessa. Detta krav bedöms vara ett viktigt steg för förbättrad välfärd då det ger möjlighet till mer plats för rörelse, möjlighet att klättra, olika nivåer att vistas på, vilket innebär en mer komplex och varierad miljö för minken. Minkhonan ges även en ökad möjlighet att dra sig undan från sina valpar i etageburen jämfört med i standardburarna, eftersom valparna inte kan ta sig upp i etageburen de första veckorna efter födseln. Etageburar (det övre planet som i texten framöver benämns etagebur) finns att köpa på marknaden och kan monteras ovanpå befintliga standardburar. Enligt uppgift från danska försäljare kan etageburen monteras på alla typer av standardbur. Priset är ca 485 danska kronor (DKK), vilket innebär ca 582 SEK, för ett paket om sex etageburar. Priset per etagebur är således ca 97 SEK. Enligt uppgifter från SPR har en medelstor minkanläggning ca 8000 burar och i Sverige finns totalt ca 600 000 burar, se avsnitt 7. För en medelstor minkanläggning innebär detta en investeringskostnad på [8000 burar x 97kr =] ca 776 000 kr och för hela branschen [600 000 burar x 97 kr =] ca 58 200 000 kr. Etageburen levereras som lösa väggar och tak som monteras ihop. Vid montering av etageburen behöver en passage göras i standardburens nät för att minken ska kunna röra sig mellan de två våningsplanen. Som tillbehör finns en specialanpassad gummiring att köpa för 10 kr per styck och som monteras för att skydda minken mot skarpa kanter i den öppning som gjorts. Andra lösningar kan också förekomma. Hopsättning av buren, håltagning i nätet för passage, montering av gummiring och sammanfogning av etageburen ovanpå standardburen uppskattas av SPR att under optimala förhållanden ta ca 10 minuter per bur. Det är dock inte sannolikt att optimala förhållanden råder överallt och de beskrivna momenten ovan kan ta längre tid om förutsättningarna är annorlunda. Antagandet görs därför att en medeltid för att utföra dessa moment är mer än 10 minuter. Om antagandet görs att det under vissa förhållanden kan ta dubbelt så tid, alltså 20 minuter för att utföra samma moment, görs uppskattningen att en rimlig medeltid är 15 minuter. Med en timersättning för lantbrukare på 145 kr 3 beräknas arbetskostnaden per bur till [0,25 timmar x 145 kr =] 36,25 kr. För branschen som helhet beräknas denna kostnad till [600 000 burar x 36,25 kr =] 21 750 000 kr. Inköpskostnad och arbetskostnad för etageburen innebär att det för varje monterad bur beräknas en totalkostnad av (36,25 kr arbetskostnad + 97 kr inköp =) 133,25 kr. För en medelstor minkanläggning beräknas denna totalkostnad till [8000 burar x 133,25 kr =] 1 066 000 kr och för branschen som helhet beräknas totalkostnaden till [ca 600 000 burar x 133,25 kr =] ca 79 950 000 kr. 3 enligt uppgifter Tillväxtverkets databas Malin 145 kr + moms 7
Kravet har ställts att etageburen ska ha höjden minst 45 cm och längden minst 50 cm. Burens längd ska mätas på den del som uppfyller minimikravet avseende höjd. Minkar hålls idag nästan uteslutande i så kallade skugghus, byggnader bestående av enbart tak vilande på stolpar. Dessa byggnader har en takhöjd och taklutning som i många fall har utrymmet som krävs för att installera etagebur. Hur många företag som behöver göra justeringar eller ombyggnationer, och hur omfattande dessa i så fall behöver vara, för att kunna installera etagebur har inte varit möjligt att få fram. Vilka kostnader detta skulle medföra har därför inte heller kunnat beräknas. Enligt uppgift från SPR har 16 företag sammantaget installerat 50 000 etageburar. Om måtten på dessa burar uppfyller de krav som ställs i den föreslagna regleringen är okänt för Jordbruksverket, men om så är fallet blir naturligtvis kostnadsberäkningen lägre. Ligghyllor Förslaget innebär att ligghyllor ska installeras i djurens utrymme, d v s en ligghylla i respektive övre och nedre våningsplanet. Enligt uppgifter från SPR har 37 företag påbörjat installation av ligghylla i standardburen och färdigställt 177 000 burar, se avsnitt 7. Detta innebär att det återstår ca 423 000 standardburar som saknar ligghylla och 600 000 hyllor som ska installeras i etageburens andra våningsplan, vilket betyder att totalt 1 023 000 ytterligare hyllor behövs. Kostnaden att installera en hylla, material och arbetstid inräknat, beräknas av SPR till 20,00 30,00 kronor beroende på val av hylla. Att installera ligghyllor i återstående 423 000 standardburar beräknas kosta mellan [423 000 burar x 20,00kr =] 8 460 000 kr och [423 000 burar x 30,00 kr =] 12 690 000 kr. Eftersom flera företag har kommit långt med detta arbete och andra inte har börjat är det svårt att beräkna vad det innebär för varje företag. Om en beräkning ändå görs med dessa förutsättningar och de 423 000 hyllorna som kvarstår att installera som ett fiktivt värde fördelas på antalet företag blir en beräknad kostnad för varje företag mellan ca [5958 burar x 20,00 kr =] 119 160 kr och [5958 burar x 30,00 =] 178 740 kr. Att installera hyllan i etageburens andra våningsplan beräknas kosta mellan [8000 burar x 20,00 kr =] 160 000 kr och [8000 burar x 30,00 kr =] 240 000 kr för varje företag och innebär en totalkostnad för branschen mellan [600 000 burar x 20,00 kr =] 12 000 000 kr och [600 000 burar x 30,00 kr=] 18 000 000 kr. Enligt beprövad erfarenhet hos minkföretagen samt forskning använder minken hyllor i stor utsträckning. Även detta bidrar till en komplex miljö för minken. Ungdjur får inte hållas i närheten av moderdjur Regleringen innebär att ungdjur, det vill säga valpar från och med avvänjningen, inte får hållas i närheten av modern. Detta får till följd att honan inte längre kan hållas i samma bur som en av sin avkomma, vilket rutinmässigt görs idag. Endast ungdjur vilka redan idag placeras tillsammans två och två, kommer att kunna hållas tillsammans. För att detta ska kunna uppfyllas behöver därför fler burar installeras hos företagen. En stor fördel med förändringen är att honorna inte längre måste ges samma foder som de växande ungdjuren behöver, utan kan istället utfodras med en fodergiva som anpassas efter ålder, inhysningsförhållanden, klimatförhållanden m.m. Honorna behöver då inte öka i vikt på samma sätt som idag är fallet och under 8
vintern sedan bantas med neddragning av fodergivan för att vara redo för parning i mars. Detta är en stor välfärdsvinst då denna typ neddragning av fodergivan, så kallad restriktiv utfodring, tydligt ökar andelen stereotypa beteenden hos mink. För de ungdjur som kommer att väljas ut till nya avelsdjur under hösten i samband med pälsningen kvarstår dock problemet med att de behöver bantas under vintern. Om de kan väljas ut tidigare än vad som görs idag, i samband med pälsningen i oktober november, bedöms detta som mycket avgörande för minkarna. Vid personlig kontakt med SLU gavs information om att pälsdjursuppfödare i Danmark på försök har börjat med att välja ut avelsdjur redan i augusti. Så även i Nordamerika enligt SLU. Enligt SPR har medelföretaget ca 2 500 avelshonor och totalt finns i landet ca 180 000 avelshonor. Med ett medeltal på fem valpar per hona innebär det ca 12 500 valpar per medelföretag som kan placeras två och två. Förhållandet mellan avelshonor och avelshannar är ca 1:5 vilket innebär att varje medelföretag har ca 500 avelshannar och branschen som helhet ca 35 000 hanar. Detta innebär att varje medelföretag kommer att behöva minst [2 500 burar till honor + 500 burar till hanar + 12 500 burar/2 för ungdjur =] 9 250 burar. Branschen som helhet kommer att behöva ca[180 000 burar till honor + 35 000 burar till hanar + 900 000 burar/2 för ungdjur =] 665 000 burar. För medelföretaget med 8000 burar innebär det en utökning med ca 1 250 burar och för branschen ca 65 000 burar. För detta behövs både nya standardburar och nya etageburar. Kostnaden för standardburar är enligt kontakt med danska försäljare 900 DKK, vilket innebär ca 1 080 SEK, för varje paket om sex burar. Priset per standardbur är således ca 180 SEK. Även dessa burar levereras i lösa delar som ska monteras ihop. Till burarna behövs också nya bolådor som kostar 849 DKK för sex stycken, vilket motsvarar ca 1 020 SEK. Priset per bolåda blir då 170 SEK. Tiden för att montera ihop buren och bolådan samt installera den på plats i anläggningen beräknas av försäljaren till ca 1 timme per bur. Kostnad för arbetstid är densamma som i stycket etagebur ovan. Totalkostnad för varje bur beräknas till ca [1 timme arbetstid x 145 kr arbetskostnad + 350 kr inköp av bur och bolåda =] 495 kr. För en medelstor minkanläggning beräknas denna totalkostnad till ca [1 250 burar x 495 kr =] 618 750 kr och för branschen som helhet beräknas totalkostnaden till ca [65 000 burar x 495 kr =] ca 32 175 000kr. Kostnaden för ett medelstort företag att installera etageburen beräknas till ca [1 250 burar x 133,25 kr] 166 563 kr och för branschen som helhet beräknas totalkostnaden till [ca 65 000 burar x 133,25 kr =] ca 8 661 250 kr. Detaljberäkningarna är desamma som i stycket etagebur ovan. Den sammanlagda kostnaden för varje företag beräknas till ca [618 750 kr, standard inkl. bolåda + 166 563 kr etage =] 785 313 kr och för hela branschen till ca [32 175 000 kr standard inkl. bolåda + 8 661 250 kr etage =] 40 836 250 kr. Neddragning av minkens utfodring, så kallad restriktiv utfodring Regleringen innebär att det inte längre är tillåtet att rutinmässigt eller systematiskt ge minkarna en fodergiva som innebär en neddragning gentemot djurens underhållsbehov på det sätt som beskrivs ovan. Detta benämns ofta i litteraturen som restriktiv utfodring. I föreskrifterna definieras underhållsbehov som dagligt behov av ämnen som tillser att djuret bibehåller sin vikt under normala 9
inhysningsförhållanden och som är anpassat efter de rådande klimatförhållanden djuret vistas i. Det är alltså mycket tydligt att den restriktiva utfodringen ökar andelen stereotypa beteenden hos mink. Det är därför mycket angeläget att alla tänkbara åtgärder vidtas för att sådan utfodring inte ska behövas. Åtgärden att inte hålla moderdjur ihop med växande djur en sådan åtgärd. Att sedan välja ut avelsdjur tidigare, se ovan, är ytterligare en insats. Dock föreslås en möjlighet att reducera fodergivan före minkens parning. Detta föreslås dock begränsas till en kortare tid, högst åtta dagar, efterföljt av fri tillgång av foder. Utfodringen får då reduceras med högst 20 procent av underhållsbehovet. Utfodring två gånger per dag Idag utfodras minkar en gång om dygnet. Förslaget innebär att minkarna ska utfodras två gånger per dygn under perioden då valparna börjar äta av fodret, vid ca 25 dagars ålder, och fram till avvänjningen när de vid åtta veckors ålder skiljs från modern. Under ca 31 dagar, eller 4,5 veckor, ska utfodring ske två gånger per dygn. Avsikten är att reducera konkurrensen om foderresurser och därmed bidra till att förebygga bitskador hos valparna under diperioden. Förslaget syftar till att ge en bra uppföljning av valparna under denna kritiska period. Just bitskador och att reducera dessa läggs det stor vikt vid i Minkhälsan, vilket är positivt. Även avelshannarna ska under denna tid utfodras två gånger per dygn. Jordbruksverket anser att hannarna annars kommer att utsättas för onödigt stresspåslag när de hör fodervagnen och inte får något foder. Under denna tid kan deras dagliga fodergiva istället fördelas på två tillfällen. Den extra tid utfodring tar beräknas genom att kostnaden för arbetstiden som åtgår för en utfodring, 145 kr per timme och person, multipliceras med 2. Då utfodringsfordon och metoder varierar, är det svårt att göra en beräkning. Byte av berikningsföremål Regleringen innebär att berikningsföremålen ska bytas tillräckligt ofta så att djuren ges stimulans. Minkar är mycket nyfikna och undersökande djur som behöver stimulans och de tappar snabbt intresset för föremål. Förslaget att då byta ut föremålen mot andra sorter, för att de hela tiden ska stimulera till lek och utforskning, bedöms innebära en ökad djurvälfärd för minken. Norges Pelsdyravlslag, den norska pälsdjursbranschen, har i sin handlingsplan för dyrevelferd 2008-2012 fört in att föremål ska bytas ut för att stimulera djurens utforskning. Det är vanskligt att i detalj reglera hur ofta föremålen ska bytas. Detta behöver istället anpassas efter hur minkarna använder föremålen. Även ett visst förberedelse- och efterarbete samt rengöring av föremålen kommer att behövas. Om byte av berikningsföremål sammanfaller med andra arbetsmoment, som t ex kullutjämning under valpningsperioden eller när valparna separeras från modern, bör tidsåtgången för att byta föremål vid dessa tillfällen kunna minska. 10
Pälsbitning Vid personlig kontakt med SLU under april 2011 gavs information att de vintern 2010/2011genomfört en studie av hur stort antal minkar som utförde stereotypa beteenden samt hur många som uppvisade det onormala beteendet pälsbitning. Studien omfattade 19 minkanläggningar med 150 avelshonor på varje ställe, vilket innebär att 2 800 avelshonor omfattas av studien. Resultaten är ännu inte helt färdiga, men pekar på att relativt många minkar utför det onormala beteendet pälsbitning. Fri tillgång till dricksvatten Nu gällande krav innebär för mink att avelsdjur och valpar upp till fyra månaders ålder ska ha fri tillgång tilldricksvatten. Enligt den rapport som Jordbruksverket redovisade 2002 framgår att det diskuterades att ställa krav på fri tillgång till vatten. Enligt rapporten har SPR angett att nästan alla minkföretag redan då gav minkarna fri tillgång till vatten. Jordbruksverket bedömer därför att införande av kravet att mink ska ha fri tillgång till dricksvatten, nio år efter rapporten ovan, inte borde innebära några kännbara ekonomiska konsekvenser för företagen. För företag som eventuellt inte redan idag ger minkarna fri tillgång till dricksvatten kan detta krav dock innebära kostnader. Klippning av klor vid behov Regleringen innebär att minkarnas klor ska inspekteras och klippas vid behov. Långa eller felväxta klor kan hämma djurets naturliga rörelse, vara smärtsamt eller utsätta djuret för skada. Att klippa klorna innebär i sig ett extra arbetsmoment, men eftersom djuren hanteras individuellt ett antal gånger under året görs bedömningen att kloklippning kan samordnas med dessa tillfällen. Veterinärbesök Regleringen innebär krav på veterinärbesök införs. Veterinären ska samarbeta med etolog. Besök ska genomföras minst två gånger per år, varav ett besök under den tid honan har ungar/valpar. Besöket i anläggningen uppskattas i medeltal ta minst ca 3 timmar eftersom djurantalet är stort hos de flesta företag, i synnerhet när honan har ungar/valpar. Den börda som tillkommer för företaget är en kostnad för veterinärens och etologens tid. En distriktsveterinär fakturerar i genomsnitt 659 kr per timme. Den utökade årskostnaden för djurägaren eller djurhållaren beräknas till [2 besök x 3 timmar x 659 kr ] 3 954 kr. Utöver detta tillkommer en basavgift om 110 kr för besök upp till 2 timmars längd. Därefter debiteras basavgift om 110 kr per påbörjad timma. För varje besök uppgår denna kostnad alltså i medeltal till 220 kr. Därutöver debiteras för varje besök kostnad för resa på 369 kr och en bilavgift på 165 kr. 4 Dessa kostnader sammanräknade blir per besök och företag [220 kr basavgift + 369 kr resa + 165 kr bilavgift =] 754 kr. Den totala kostnaden per företag beräknas till [3 954 kr + 2 besök x 754 kr =] 5 462 kr och för hela branschen till [5 462 kr x 71 företag =] 387 802 kr. I vilken form veterinärens samarbete med etologen ska ske är inte närmare reglerat och kostnaden för detta har därför inte beräknats. Det bedöms angeläget från djurskyddssynpunkt att en veterinär vid minst två tillfällen besöker minkanläggningen. En mycket kritisk period är t ex 4 Uppgifter från Distriktsveterinärerna 11
valpningsperioden. Krav på veterinärbesök ställs även i Minkhälsan, dock krävs där fyra besök. För de företag som är medlemmar i SPR innebär förslaget därför ingen merkostnad. Utbildning En förutsättning för hållande och skötsel av pälsdjur är att samtliga personer som berörs ska ha genomgått en särskild utbildning. Som berörda räknas djurägare, djurhållare och personer som sköter och hanterar pälsdjur. Det bedöms viktigt eftersom det under året finns kritiska perioder med flera moment där det är av yttersta vikt att all den personal som hanterar djur har rätt kunskap. Som exempel kan valpnings- och pälsningsperioden nämnas. Krav på utbildning ställs även i Minkhälsan. Kostnaden för en sådan utbildning uppskattas av Sveriges Veterinärmedicinska Anstalt, (SVA), till ca 2 800 kr/deltagare. Spridningen av hur många personer per företag som behöver utbildningen är stor, allt ifrån en och två personer till företag med närmare 10 personer heltidsanställda. Dessutom tillkommer att det vid arbetsintensiva perioder under året tas in extra personal som också behöver utbildningen. Tiden för pälsning, d.v.s. när djuren avlivas och skinnet tas till vara, är ett sådant exempel. Personer som arbetar med avlivning av djur och kontrollerar att de är döda innan ytterligare åtgärder vidtas ska ha genomgått utbildning. Givetvis behöver inte de personer som i samband med pälsningen inte vid något tillfälle hanterar levande djur, utan uteslutande hanterar döda djur, utbildningen. Utöver den faktiska kursavgiften tillkommer kostnaden för den tid utbildningen kräver av djurägare, djurhållare och anställda. Denna kostnad blir i det initiala skedet [8 timmar x 4 x 145 kr =] 4 640 kr. Simvatten till mink Jordbruksverket har inte ställt krav om att mink ska ha tillgång till simvatten. Den sammanlagda forskning som finns inom området ger bilden av att simvatten för mink inte är ett medfött behov (se nedan). Vatten är dock en mycket bra miljöberikning för mink. Regleringen innebär därför att vattenbad ges som ett möjligt förslag till vad som kan användas som miljöberikning till mink. Ett antal studier har behandlat frågan om nödvändigheten av simvatten för mink. Dessa har hittills har gett motstridiga resultat. En genomgång och granskning av dessa artiklar och övrig litteratur har gjorts av en grupp forskare (Vinke et al 2008). 5 och flera slutsatser framförs: minkens användning av vattenbad verkar i första hand relaterat till födosöksbeteende; frånvaro av simvatten, utan tidigare erfarenhet av detta, leder inte till betydande förändringar av nivån av stereotypa beteenden eller förväntade reaktioner; 5 Vinke C.M., Hansen S.W., Mononen J., Korhonen H, Cooper J.J., Mohaibes M., Bakken M., Spruijt B.M., 2008. To swim or not to swim: An interpretation of farmed mink`s motivation for a water bath. Appl. Anim. Behav. Sci. 111, 1-27. 12
när mink har erfarenhet av vattenbad, kan borttagande av denna resurs framkalla kortvarig stress; minkar är starkt motiverade att få tillgång till vattenbad och springhjul; andra berikningar i burarna såsom tunnlar (t ex rör), föremål som djur kan bita i, är också viktiga för miljöberikningen det finns individuella skillnader i hur mycket simvatten uppskattas; simvatten är troligen inte ett medfött behov utan snarare en stimulans som framkallar en egen drivkraft Det konstateras att leken hos unga minkar ökar när de har tillgång till simvatten. Resultaten tyder på att tillgång till simvatten erbjuder djuren stimulans och påverkar utvecklingen av djurens beteende att leka. Lek bedöms vara en positiv indikator på djurvälfärd (Vinke et al 2006). 6 Chinchilla Vid personlig kontakt med ett av chinchillaföretagen framkom att där fanns 480 befintliga nätburar för chinchilla som har höjden 40 cm och bottenmåtten 50 cm x 50 cm. Några bolådor eller upphöjda ligghyllor finns inte i burarna. Honorna föder sina ungar på burens nätbotten. Bitar av trä, liknande vedträn, ligger på nätgolvet i burarna. Chinchillan använder dessa till att sitta på och som gnagmaterial. Burar som uppfyller de nya måttbestämmelserna finns enligt företaget inte att köpa på marknaden och uppgift om hur mycket burarna skulle kosta för företaget att själv ta fram finns inte. Företaget framförde även att med de nya måtten finns det plats för 100 burar på den yta som idag rymmer de 480 burarna. Befintliga föreskrifter för chinchilla har visserligen inte trätt i kraft, men beslutades redan 2003. Verket konstaterar att det, trots detta, inte gjorts någon förberedelse eller anpassning till föreskrifterna av befintliga chinchillaburar. Burar Som framgår ovan har det inte varit möjligt att få fram några uppgifter om vad nya burar för chinchilla kostar. Utbildning Jordbruksverket uppskattar att en utbildning om chinchilla innehållsmässigt kan jämföras med den beräkning SVA gjort för mink. Eftersom branschen är så liten blir kostnaden högre per deltagare än vid minkutbildningen. Veterinärbesök Detta krav är lika för samtliga företag inom pälsdjursbranschen. Besöket av veterinären uppskattas till ca 1 timma på grund av att djurantalet är relativt litet. Kostnaden för ett företag beräknas till [2 besök x 1 timmar x 659 kr =] ca 1 318 kr. Därutöver debiteras för varje besök basavgift, kostnad för resa och en bilavgift. Dessa kostnader sammanräknade blir per företag och besök [110 kr basavgift + 369 kr resa + 165 kr bilavgift =] 644 kr. Den totala kostnaden per företag beräknas till [1 318 kr + 2 besök x 644 kr =] 2 606 kr och för hela branschen till [2 606 kr x 2 företag =] 5 212 kr. 6 Vinke C.M., van Leeuwen J., Spruijt B.M, 2005. Juvenile farmed mink (mustela vison) with additional access to swimming water play more frequently than animals housed with a cylinder and platform, but without swimming water. Animal Welfare 14: 53-60 13
5 Bedömning av om regleringen överensstämmer med eller går utöver de skyldigheter som följer av Sveriges anslutning till Europeiska unionen Regleringen strider inte mot EU-rätten. Regleringen går utöver de skyldigheter som följer av Sveriges anslutning till Europeiska unionen, men det finns inga hinder för att införa sådana bestämmelser. Jordbruksverket bedömer att regleringen är nödvändig för att tydliggöra de krav som ställs i djurskyddslagen. 6 Bedömning av om särskilda hänsyn behöver tas när det gäller tidpunkten för ikraftträdande och om det finns behov av speciella informationsinsatser Eftersom regleringen bl. a. innebär krav på ombyggnation och installation av nya burar som kräver viss tid att genomföra och innebär relativt stora investeringskostnader har tidpunkten för ikraftträdande satts med hänsyn tagen till detta. Även utbildningskrav för personal innebär att rimlig tid behöver ges för att företagen ska kunna uppfylla detta. I dagsläget finns inte heller några utbildningar eller kurser som är anpassade enligt dessa krav och godkända av Jordbruksverket. Jordbruksverket har i ett tidigt skede och vid flera tillfällen haft möten med pälsdjursbranschen om det pågående arbetet. Branschen är därmed informerad om att ändringar är på gång. Det finns troligen ändå ett behov av att mer i detalj ge pälsdjursbranschen information om vad de nya kraven innebär. Även länsstyrelserna, ansvariga för den operativa djurskyddskontrollen, kan vara i behov av informationsinsatser. 7 Beskrivning av antalet företag som berörs, vilka branscher företagen är verksamma i samt storleken på företagen Samtliga de företag som beskrivs nedan är verksamma i pälsdjursbranschen, med vilket i Sverige avses uppfödning och hållande av mink och chinchilla för skinnändamål. Mink Enligt uppgift från Sveriges Pälsdjurägares Riksförbund (SPR) finns 66 stycken aktiva minkföretag som är medlemmar i SPR och ytterligare 5 företag som inte är medlemmar i SPR. Siffrorna är från mars 2011 och samtliga dessa företag berörs av föreskrifterna. Enligt SPR:s uppgifter har de 66 företagen som är medlemmar i SPR totalt 172 000 avelshonor. Minkhonan föder i maj månad sina valpar och genomsnittet är 5 överlevande valpar per hona. Antalet avelshannar är i förhållande till avelshonorna ca 1:5. För 55 stycken av dessa 66 företag anges ett antal siffror. De har totalt 520 000 burar, ligghylla för djuren finns installerad i 177 000 burar hos 37 av företagen. Hos 16 företag har totalt 50 000 burar kompletterats med etagebur. SPR anger att ett medelstort minkföretag i Sverige har ca 2500 avelshonor, ca 500 avelshannar och ca 8000 burar. Totalt beräknas ca 180 000 avelshonor, ca 35 000 avelshannar och ca 600 000 burar finnas i Sverige. För de 5 minkfarmare som inte är med i SPR har några säkra siffror inte kunnat tas fram, men troligen är de mindre än medelstorleken på ett minkföretag. Produktionen av minkskinn i Sverige var 1 000 000 under 2010. Även 2009 var produktionen densamma. Svenska minkskinn säljs nästan uteslutande på skinnauktioner vid Copenhagen fur i Köpenhamn, Danmark och här sätts 14
världspriset på minkskinn. Enligt deras säljstatistik från auktionen i februari 2011 var medelpriset för ett minkskinn 384 DKK, vilket innebär ca 460, 80 SEK. Detta var en prishöjning med 10 % jämfört med auktionen i december 2010. Chinchilla Vad gäller chinchilla finns det enligt uppgift två aktiva uppfödare i hela landet. Vid personlig kontakt med ett av företagen framkom att detta företag har 100 avelshonor och 15-20 avelshannar. Honan föder ungar en gång om året och antalet ungar per hona är i genomsnitt 2,5. Troligen är det andra chinchillaföretaget mindre. Även de svenska chinchillaskinnen säljs nästan uteslutande vid Copenhagen fur. Enligt säljstatistik från auktionen i februari 2011 var medelpriset för ett chinchillaskinn 410 DKK, vilket innebär ca 492 SEK. Detta var en prishöjning med 20 % jämfört med auktionen i december 2010. 8 Beskrivning av vilken tidsåtgång regleringen kan föra med sig för företagen och vad regleringen innebär för företagens administrativa kostnader. Föreskriften innehåller några krav som innebär administrativa bördor för företagen. Det krav som omfattar samtliga pälsdjursuppfödare är 1 kap 6 bestämmelse om att intyg ska kunna visas upp vid kontroll. Kravet är detsamma för stora och små företag. Vissa företag kan behöva ta fram en åtgärdsplan i enlighet med 1 kap 15. Denna plan måste dokumenteras och är därmed en administrativ börda. Hur många och vilka företag som kommer att få sådana problem att en åtgärdsplan måste tas fram är svårt att bedöma, men företagets storlek har troligen inget samband med sannolikheten för detta. Tidsåtgången för att ta fram en åtgärdsplan bedöms vara begränsad för djurägarens del, och kan uppskattningsvis röra sig om en arbetsdag. Eftersom det inte går att ge någon tillförlitlig siffra på antal berörda företag har det inte beräknats någon summa för denna kostnad i den särskilda konsekvensanalysen. Till detta kommer den kostnad som veterinär och etolog debiterar djurägaren för sitt arbete med planen. Storleken på denna kostnad kan variera mycket beroende på problemens orsak och karaktär. För de företag som vill anordna utbildning för pälsdjursuppfödare innebär ansökningsförfarandet för att få utbildningen godkänd av Jordbruksverket en administrativ börda. Tidsåtgången bedöms vara lika stor för stora som för små företag, och uppskattas till två arbetsdagar (16 timmar). Jordbruksverket uppskattar att ett eller två företag kommer att ansöka om att få en utbildning godkänd. 9 Beskrivning av vilka andra kostnader den föreslagna regleringen medför för företagen och vilka förändringar i verksamheten som företagen kan behöva vidta till följd av den föreslagna regleringen Regleringen innebär inte några andra kostnader för företagen än de som redovisas under punkt 4 och den beräknade administrativa bördan som redovisas i den särskilda konsekvensutredningen samt under punkt 8. 15
10 Beskrivning av i vilken utsträckning regleringen kan komma att påverka konkurrensförhållandena för företagen Att den föreslagna regleringen nu införlivar Europarådets rekommendationer för pälsdjur, borde i ett europeiskt perspektiv inte negativt påverka konkurrensförhållandena för de svenska pälsdjurföretagen. Den föreslagna regleringen överensstämmer även i mycket stora delar med de norska och danska bestämmelserna för pälsdjur. Den danska Bekendtgörelse om beskyttelse av pelsdyr beslutades den 22 december 2006 (BEK nr 1734 af 22/12/2006). Den norska Forskrift om hold av pelsdyr beslutades den 17 mars 2011 (FOR 2011-03-17 nr 296). Inte heller med detta perspektiv bedöms den svenska pälsdjursbranschen påverkas av negativa konkurrensförhållanden. Kostnaden för utbildningen och veterinärbesöken enligt punkt 4 blir relativt sett högre för mycket småskaliga företag med få levererade skinn per år. Veterinärbesöken har några fasta kostnader som är desamma oavsett storlek på företag. Tiden som debiteras för själva besöket står dock i proportion till företaget eftersom tiden blir kortare med färre antal djur och tvärtom. Vad gäller de två chinchillaföretag som finns kvar, kan dessa regleringar som helhet innebära så stora kostnader att konsekvensen bli att företagen avvecklar sin verksamhet. 11 Beskrivning av hur regleringen i andra avseenden kan komma att påverka företagen En effekt som eventuellt kan bli en följd av dessa regleringar är att pälsdjursbranschen får en ökad acceptans i samhället, eftersom åtgärder vidtas för att förbättra djurens välfärd. 12 Beskrivning av om särskilda hänsyn behöver tas till små företag vid reglernas utformning De flesta åtgärder och kostnaderna som följer med dessa står i direkt proportion till företagets storlek. Även om kostnaderna för framför allt utbildning och veterinärbesök enligt punkt 10 relativt sett blir högre för mycket småskaliga företag, är det inte möjligt att sänka kraven. Det är från djurskyddssynpunkt av yttersta vikt att regelförändringarna kommer till stånd eftersom syftet är att förbättra pälsdjurens välfärd. 13 Kontaktperson Helena Kättström (enhetschef), 036-15 63 03, helena.kattstrom@jordbruksverket.se Björn Dahlén (djurskyddschef), 036-15 50 65, bjorn.dahlen@jordbruksverket.se Katarina Andersson (handläggare), 036-15 50 68, katarina.andersson@jordbruksverket.se Enisa Miljanic (handläggare), 036-156091, enisa.miljanic@jordbruksverket.se 16