Svenskama och alkohol monopolet - ett historisk t perspektiv

D Den restriktiva svenska alkoholpolitiken uppkom som en kompromiss mellan nykterhetsanhangare och forbudsmotståndare i borjan av 1900-talet. Rusdrycksforbudet ansågs alltfor radikalt, men det fanns också ett brett folkligt stod for att statsmakten skulle ingripa, vilket gjorde en liberal alkoholpolitik otankbar. Forfattaren analyserar skeendena som ledde till " system et lagom", samtidigt som han ger ett historiskt perspektiv åt den diskussion som fors idag, då nationalstaten och den restriktiva alkoholpolitiken utmanas av EU:s liberala alkoholpolitik. LENNART JOHANSSON Svenskama och alkohol monopolet - ett historisk t perspektiv I dagslaget utsatts de nordiska (Sverige, finland, Norge) aikoholmonopolen for ailt hårdare attacker från den europeiska gemenskapen. Det svenska Systembolaget har tagit upp kampen for sin overlevnad, och i Mark Twainsk anda konstaterar man i ett extranummer av kundtidningen Uppdraget att "ryktet om vår dod ar betydligt overdrivet". 1 Vad som i slutiindan kommer att hiinda med de nordiska forsaijningsmonopolen ar for tidigt att uttaia sig om, men på sikt kommer de sannolikt att forsvinna, aven om en viss stadig kontroll av forsaijningen kommer att kvarstå. Det kanns i denna brytningstid angelaget att blicka tillbaka och se på restriktionssystemens och aikoholmonopolens uppkomst i ett historiskt perspektiv. Man bor då inte minst rikta uppmarksamheten mot den i vid mening politiska kultur som gav utrymme for tillkomsten av dessa system. Den politiska process som ledde fram till restriktionssystem och monopol var mycket komplicerad och låter sig inte forstås utifrån enkla rapsodiska "bakgrundsteckningar", som dessvarre blivit legio i moderna utredningar och betankanden.2 Jag vill så har inledningsvis argumentera for de långa linjernas historieskrivning och se restriktionssysternen och monopolen mer generellt som avhiingiga av statsmaktens styrka och klart uttaiade politiska och ekonomiska NORDISK ALKOHOL- & NARKOTIKATIDSKRIFT VOL. 14. 1997 (3) 1 137

intentioner. Det ar således tydligt att den restriktiva och fiskala alkoholpolitiken sammanfaller med den starka statsmakten - med perioder då staten fort en aktiv ekonomisk och social politik. Så ar exempelvis tydligt under det merkantilistiskt praglade 1700-talet, då kronan ett flertal gånger griper in i och reglerar brannvinsbranning och -forsaljning. Detta ar inte minst tydligt i dåvarande Sverige/Finland, då man 1756-60 inforde brannvinsforbud och i slutet av 1770-talet forsokte monopolisera brannvinsbranningen genom de s.k. kronobrannerierna.3 Detsamma galler den starkt interventionistiska statsmakten från ungefar mitten av 1800-talet. Under 1900-talet galler det inte minst ett overgripande statligt intresse for den s.k. "sociala frågan". Den organisatoriska modellen for alkoholmonopolen och den restriktiva alkoholpolitiken har sina rotter i seklets borjan. Det historiska perspektivet ar darfor en forutsattning for att forstå och analysera de snabba forandringarna inom den alkoholpolitiska sf aren under 1990-talet. Monopolsystemens forvantade fall bor darfor studeras med utgångspunkt isystemens tillkomst under 1900-talets forsta decennier. Det ar harvidlag av storsta intresse att fordjupa analysen av den politiska processen i den nordiska restriktionslagstiftningens ursprungsland Sverige. Den svenska restriktionslagstiftningen med stadigt inkops- och forsaljningsmonopol har sina rotter i det s.k. Brattsystemet, som successivt etableras under 1910-talet - formellt efter riksdagsbeslutet 1917 (rusdrycksforsaljningsforordningen 1/1 1919) och reellt efter det att man i Sverige avfardat rusdrycksforbudet i en folkomrostning den 27 augusti 1922. l både Finland (1919-1932) och Norge (1917-1927) provade man utan storre framgång på rusdrycksforbudet som alkoholpolitisk "losning". Efter dessa misslyckade forsok gick både Finland och Norge over till ett stadigt monopolsystem efter svensk modeli. 4 Min utgångspunkt ar att "den svenska rusdrycksmodellen" (varav vissa vasendiga delar senare också blev till en norsk och en finsk modell) ar en komprorniss mellan starka ideel Ia och ekonomiska intressen, dar frarnst den valorganiserade nykterhetsrorelsen och arbetsgivar- och arbetstagarorganisationerna knutna tiil alkoholindustrin spelat en avgorande roll. Bilden av den politiska kultur - praglad av en integrativ statsmakt, institutionella organisatoriska kompromisser mellan starka organiserade intressen, en samhallelig helhetssyn och en samforståndsanda - i vilken det svenska monopol- och restriktionssystemet skapades nar seklet var ungt, lagger också grunden for en forståelse av den nordiska alkoholpolitiska diskussionens strukturer och aktorer idag, då detta system uppenbarligen går mot sitt slut. Nykterhetsfrågan i focus Under de två sista decennierna av 1800-talet vaxte det i Sverige fram en absolutistisk nykterhetsrorelse efter amerikanska forebilder. Den storsta av ordnarna var logt, men aven blåbandsrorelsen och andra nykterhetsorganisationer fick fotfaste i Sverige. Till skillnad från de tidigare nykterhetsorganisationerna, de s.k. wieselgrenska foreningarna, som bara efterstravade brannvinsforbud, kravde man nu total avhållsamhet från rusdrycker. Det viktigaste kravet var inledningsvis att infora s.k. lokalt veto, dvs. att kommunerna sj alva genom allman och lika rostratt skulle fa besluta om forsaljning och tillverkning av alkohol. Det lokala vetot var radikalt och innebar att man "bakvagen" hade mojlighet att fora in allrnan och lika kommunal rostratt. Kraven på lokalt veto kom senare att ses endast som steg på vagen mot slutmålet - ett allmant lagstadgat rusdrycksforbud. Nykterhetsrorelsen var en del av de demokratiskt sinnade folkrorelserna och det var darfor naturligt att man ville driva kampen for totalforbudet via de politiska institutionerna, 138 1 NORDISK ALKOHOL- & NARKOTIKATIDSKRIFT VOL. 14. 1997 ( 3 )

riksdagens bagge kamrar. Det blev dmor av stor vikt att forankra forbudsfrågan just inom de politiska partierna. Med tanke på hur radikal frågan var - det lokala vetot innebar ju som sagt de facto allman och lika kommunal rostratt - och med tanke på nykterhetsrorelsens politiska profilering i andra viktiga samhallsfrågor,5 foll det sig naturligt att det var de två radikala partierna - liberalerna och socialdemokraterna - som kom att driva både frågan om lokalt veto och frågan om rusdrycksforbud. Valet att driva nykterhetsfrågan var dock långtifrån sjalvklart. Stridigheterna inom parti erna var hårda, vilket belyses mer ingående nedan. For att effektivisera kampen for ett allmant rusdrycksforbud samlades nykterhetsorganisationerna vart tredje år till s.k. forbudskongresser. Vid dessa kongresser drog man upp rikdinjerna i den fortsatta kampen for rusdrycksforbud. For att skapa ett folkligt tryck bakom kravet anordnade man en folkomrostning 1909 - någon månad efter storstrejken, då man infort ett partielit forbud. Vid denna omrostning, som visserligen inte var stadigt sanktionerad, uttalade sig 55,6 procent av Sveriges befolkning over 18 år (både man och kvinnor) for forbud. I och med rostrattsreformen 1907/09, då manlig allrnan och lika rostratt vid andrakammarval infordes, blev de politiska partierna nu alltmer benagna att gora uttalanden i nykterhetsfrågan. Frågan engagerade ett stort antal manniskor och det fanns darfor stor mojlighet att varva roster genom att inta en positiv attityd i forbudsfrågan. Tydligast kom detta att markas i det socialdemokratiska partiet. Efter det att forbudsanhangarna flyttat fram sina positioner på i stort sett samdiga kongresser under 1900-talet, vann man en avgorande seger vid kongressen 1911, då Socialdemokratiska arbetarepartiet (SAP) beslutade att i partiprogrammet infora krav på ett allmant lagstadgat rusdrycksforbud. I det liberala partiet prioriterades partisammanhållningen framfor forbudsfrågan. Forbudet kom darfor inte att skrivas in i partiprogrammet. Trots detta var flertalet av de ledande liberal erna for ett rusdrycksforbud, bl.a. statsminister Karl Staaff. Många socialdemokrater var dock tveksamma till att ta upp rusdrycksforbudet i partiprogrammet. Den gamle agitatorn August Palm menade att frågan i stallet skulle ses som en "dietfråga" och darmed alltså inte vara foremål for något politiskt beslutsfattande..aven Hjalmar Branting var kritisk till forbudet, men bojde sig for majoriteten på kongressen. Många socialdemokrater menade att nykterheten likt religionen skulle betraktas som en privatsak. For socialdemokraterna och inte minst for fackforeningsrorelsen fanns ett stort praktiskt problem kopplat till rusdrycksforbudet, namligen att många arbetare skulle bli arbetslosa i handelse av ett rusdrycksforbud. Forbudet skulle inte bara drabba de anstalida inom bryggeri- och branneriindustrin, utan också orsaka arbetsloshet inom korkindustrin, buteljglasindustrin, bland tunnbindarna och bland de hotell- och restauranganstallda. Vid bryggeriarbetareforbundets kongress 1911 hade det inkommit en motion med frågan: "Huru bor bryggeriarbetareforbundet och dess medlemmar stalla sig till den starka nykterhetsagitationen, som bedrives speciellt vid politiska och kommunala val?"6 Svaret från forbundsstyrelsen blev svavande. Man talade om nykterhetsfrågan som en av de mest omtåliga sociala frågorna. Något konkret svar lamnades dock inte på motionen. Skrivningen i motionen belyser med all onskvard tydlighet problemet for bryggeriarbetarna, som genom sina fackforeningar var kollektivanslutna till SAP. Den uttrycker ett slags uppgivenhet infor det annalkande forbudet och infor arbetarpartiet som genom nykterhetsfrågan arbetade for att deras yrke skulle forsvinna. Korkarbetaren Wistrand sam- NORDISK ALKOHOL- & NARKOTIKATIDSKRIFT VDL. 14. 1997 (3) 1 139

manfattade laget med orden att det var lika lonlost att stoppa nykterhetsfrågans framåtskridande som att damma TrolIhatte vattenfall! Frågan om arbetslosheten och rusdrycksforbudet kom också att bli den kanske hetaste stridsfrågan under forbudskampen. Men forutom arbetarna fanns ju också foretagare som skulle forlora på ett forbud. Bland bryggeri- och branneriagarna motte forbudstanken ett kraftigt motstånd. Redan vid Svenska bryggareforeningens bildande år 1885 konstaterades det att en avanledningarna till att foreningen bildades var just den allt starkare nykterhetsrorelsens krav på restriktioner och forbud. En liknande instailning fanns också hos Sveriges branneriidkareforening, Sveriges buteljglasbruksforbund m.fl. arbetsgivarorganisationer som ekonomiskt skulle drabbas av forbudet. Ett annat avgorande problem forknippat med forbudskravet var att staten skulle forlora stora skatteintakter. Den s.k. rusdrycksmedelskommitten hade foreslagit att kommunerna/staderna, landstingen och hushållningssailskapen skulle frigoras från ekonomiskr beroende av inkomster från rusdryckshanteringen, vilket innebar att statsmakten skulle bli den enda fiskala intressenten i rusdryckshanteringen. Vid riksdagen 1913 fattades också beslut om att medlen från brannvinsforsaijningen skulle indragas till statsverket. Beslutet innebar också att man bildade en fond - Statsverkets fond av rusdrycksmedelsom bestamdes till 41,9 miljoner. Pengarna skulle "i framsta rummet anvandas for reglering av sådana ekonomiska forhållanden, som aro en foljd av mera ingripande åtgarder ti11 rusdryckshanteringens begransande eller avveckling." Lagen skulle trada i kraft den 1 januari 1915. Det tycktes således som om forbudsrorelsen och forbudsfrågan skulle stota på ett starkt motstånd. Många var de intresseorganisationer vilkas medlemmar skulle lida direkt ekonomisk skada. Till detta skall också laggas statens ekonomiska beroende av inkomsterna från rusdryckshanteringen. Nykterhetskommitten Hur skulle då frågan losas? Nykterhetsrorelsen tryckte på och dess inflytande i riksdagen okade markant efter andrakammarvalet 1911, då både socialdemokraterna och liberal erna gick starkt framåt. I enlighet med den svenska politiska kulturen tillsattes 1911 en nykterhetskommitte med uppgift att losa frågorna om både lokalt veto och rusdrycksforbud. Genom att låta intresseorganisationernas krav hanteras av en parlamentarisk kommitte hoppades man kunna komma fram ti11 en kompromisslosning. Det vi allmant kallar den svenska modellen har långa historiska rotter, som stracker sig långt djupare an 1930-talets saltsjobadsanda. Den svenska politiska kulturen har under lång tid praglats av stravan efter kompromisser, en samhailelig helhetssyn och en formåga att lyssna till de starka intresseorganisationernas krav. Kommitten dominerades av forbudsvannerna, som innehade 8 av de 11 platserna - bl.a. återfanns i kommitten de två vaikanda och politiskt aktiva nykteristerna CG. Ekman och S.H. Kvarnzelius. Politiskt dominerades kommitten av liberalerna. Endast en socialdemokrat och en hogerman återfanns i kommitten. Den kanske mest spektakulare ledamoten i kommitten var nog andå den unge stockholmslakaren Ivan Bratt. Han hade redan tidigare gjort sig kand for sitt engagemang i den aikoholpolitiska debatten. Till skillnad från forbudsrorelsen ville Bratt att man skulle undvika ett forbud, eftersom det aldrig skulle gå att uppratthålla. Han foreslog istallet individuella restriktioner av inkopen, den s.k. utminuteringen, och att det privata vinstintresset skulle koppias bort från rusdryckshanteringen. Medan nykterhetskommitten arbetade med 140 I NORDISK ALKOHOL- & NARKOTIKATIDSKRIFT VOL. 14. 1997 (3 )

sin forsta uppgift, att lagga fram forslag till lokalt veto och en forsaljningsreform, visade Bratt genom praktisk handling hur hans system skulle fungera. Genom AB Stockholmssystemet, under ledning av Bratt, infordes i kungliga huvudstaden ett individuelit restriktionssystem med s.k. motbocker, med en kvantitetsbegransning på 12 liter per kvartal från och med den 26 februari 1914. Nykterhetskommitten kom samma år med sitt forsta forslag till åtgarder. Det inneholl forslag om lokalt veto samt en reformering av forsaljningslagstiftningen i enlighet med Bratts forslag. Den enda skilinaden var att kvantitetsbegransningen bestamdes till 1 liter i veckan. Något forslag om rusdrycksforbud forelåg alltså annu inte. Det ar faktiskt också så att forslaget om motbok inte kom från Bratt - aven om han allmant ar hnd som motbokens fader - utan från nykterhetskommittens ordforande S.H. Kvarnzelius. Nykterhetsrorelsen var således på alia satt "medansvarig" till att motboken infordes, aven om man i ett efterhandsperspektiv frånskrivit sig allt ansvar. Nykterhetskommittens forslag till restriktioner stotte omedelban på hån motstånd. Både fackforeningarna och arbetsgivarorganisationerna protesterade mot forslaget genom skrivelser till socialstyrelsen och civilrninistern. Bryggeriarbetarna talade om "kamp for livet under restriktionspolitiken". Svenska bryggareforeningen beslutade att igångsatta ett agitationsarbete i nykterhetsfrågan och avsatte hela 32 000 kronor for andamålet. Riksdagsmangling Hur gick det då med nykterhetskommittens forslag i riks dagen? I andra kammaren kunde forbudsrorelsen ralma med ett stod inte bara for det lokala vetot och forsaljningsreformen, utan också for ett allmant rusdrycksforbud. I den konservativt dominerade forsta kammaren daremot var motståndet mot reformer på det nykterhetspolitiska området kompakt. Att via det lokala vetot bakvagen infora allrnan och lika kommunal rostratt var naturligtvis en omojlig fråga att driva igenom i forsta kammaren. Aven om många ledamoter hyste stor tilltro till nykterhetsfrågan - inte minst kretsen kring frikyrkomannen P.P. Waldenstrom - var man inte benagen att utvidga rostratten for att driva igenom det lokala vetot. Eftersom man for lagstiftningsbeslut behovde båda kamrarnas beslut, kunde forsta kammaren effektivt stoppa alla reformer på nykterhetspolitikens område. Dårfor foll nykterhetskommittens forslag vid riksdagarna 1914, 1915 och 1916. For nykterhetsrorelsen var motgångarna svåra att bara. En taktikstrid blossade upp, och en hogljudd, men relativt liten, grupp kring professor Johan Bergman kravde att man skulle sikta på rusdrycksforbud redan nu och inte gå omvagen via nykterhetskommittens forslag om lokalt veto och en reformering av forsaljningslagstiftningen i enlighet med Bratts forslag. Denna brytning inom nykterhetsrorelsen år intressant och visar tydligt hur CG. Ekman och andra nykterhetsvanner som satt i riks dagen lutade sig mot riksdagens och kommittens långsamma arbete. Man holl sig till vad man kom att kalla den "parlamentariska lunken". Mot detta stod en mer radikal grupp som ville driva frågan med mer utomparlamentariska metoder, med protestrnoten och namninsamlingar - ett pregnant uttryck for en folklig radikalism som så att saga var inbyggd i sjalva forbudsfrågan. I och med att riksdagen vagrade godkanna det lokala vetot och forsaljningslagstiftningen kom forbudsrorelsen istallet att med stor kraft driva frågan om ett tillfalligt rusdrycksforbud under dyrtiden i samband med de forsorjningsmassiga vedermodorna under forsta vårldskriget; man hoppades naturligtvis att ett tillfilligt forbud skulle overgå i ett permanent NORDISK ALKOHOL- & NARKOTIKATIDSKRIFT VDL. 14. 1997 (3) 1 141

rusdrycksforbud. Det tycktes uppenbart att man skulle fa ett både folkligt och politiskt stod for parollen brod istallet for brannvin. Kraven på ett tillfalligt forbud skapade oro bland intresseorganisationerna inom rusdrycksindustrin. Genom skrivelser och promemorior uppvakrades regeringen och socialstyrelsen. De ekonomiska forluster och den stora arbetsloshet som skulle bli foljden av ett forbud betonades av samdiga organisationer. Bryggeriarbetareforbundet talade om att "15 000 personer skulle bli brodlosa". Vid bryggeriarbetareforbundets kongress 1916 kravdes det att socialdemokraterna skulle stryka forbudspunkten i partiprogrammet. Man menade att bryggeriarbetarna "på ett hansynslost satt allt mera blevo prisgivna åt ett nykterhetspolitiskt kotteris uppåtstravande spekulationer". Korkarbetaren KarImark kravde en kraftig agitation mot det "fanatiska hyckleriet" och fortsatte: "Bryggeriarbetarna rentav hånas av den extrema nykterhetsrorelsens fanatiska målsman på A-salsmotena och det framkastas insinuationer om att vi borde återgå till pio gen eller i basta fall tillverka pinnstolar" J Folket och forbudet Också ett vad vi kan kalla mer folkligt organiserat motstånd mot forbud och restriktioner v1ixte fram under mitten av 191 O-talet. De två mest spektakulara var utan tvekan appellismen och Forbundet for medborgarfrihet. Appellismen var en rorelse som startades av den socialdemokratiske agitatorn August Palm med utgångspunkt i hans tidning Appell. Under mottot "Appell till det sunda fornuftet" gick han till angrepp mot både forbudsstravanden och Brattsystem. Problemet i Palms fall var naturligtvis att socialdemokraterna fortfarande hade forbudspunkten inskriven i partiprogrammet. Kritiken mot Palm blev också mycket omfattande. Palm stoddes emellertid av bryggeriarbetarna och från Svenska bryggareforeningen utgick ett årligt honorar till Palms agitation - ett konkret exempel på att det inte existerade några givna ideologiska granser i forbudsfrågan. Arbetsgivarna såg inga problem i att ge pengar ti11 den gamle socialistagitatorn, vars politik de tidigare starkt motarbetat. Forbundet fot medborgarfrihet var en forening som bildades i Stockholm i november 1915. Foreningen hade till uppgift att motarbeta forbud och lokalt veto och hade en klart borgerlig pragel. Det intressanta ar emellertid att aven många socialdemokratiska forbudsmotståndare engagerade sig i foreningen, bl.a. en rad fackliga fortroendeman, daribland LO:s sekreterare Arvid Thorberg. Socialdemokraternas engagemang i forbundet gav stort eko. Man diskuterade tih och med att inkalla en extra partikongress. Foreningen forblev i stort sett en storstadsforeteelse, men visar tydligt på den allt storre sprickan inom SAP vad galide forbudsfrågan. Under tiden som forbudsrorelsen drev frågan om lokalt veto, och nykterhetskomrnitten arbetade vidare med sin utredning om forbudet, visade Ivan Bratt i praktiken hur hans nykterhetspolitiska koncept fungerade - en på sikt mycket effektivare strategi. Motbok och restriktioner Som tidigare namnts infordes motbok på AB Stockholmssystemets utminuteringsstallen den 26 februari 1914. Kvantitetsbegransningen bestamdes ti11 12 liter i kvartalet. Det ar dock viktigt att komma ihåg att inkopsrestriktionerna bara gallde forsaljningen i bolagets egna butiker. Den privata vin- och sprithandeln var inte lagd under motbok. Som en av sina huvuduppgifter såg Bratt darfor att eliminera det privata vinstintresset. Ett system som bara reglerade inkopen av brannvin i bolagets butiker, vilka framst utnyttjades av stadens arbetare, kunde latt uppfattas som klassdiskrirninerande, eftersom det fortfarande var 142 1 NORDISK ALKOHOL & NARKOTIKATIDSKRIFT VDL. 14. 1997 (3 )

fri tillgång till exempelvis konjak och finare sprit i de privata vin- och spritbutikerna. Detta blev också senare ett argument for forbudet. Nykterhetsrorelsen menade att Brattsystemet inte behandlade alla lika, medan forbudet daremot skulle vara lika for alia - hog som låg. Bratt foregrep lagstiftningen genom att for Stockholmssystemets rakning successivt kopa upp de privata handlarnas firmor. ParalleIlt arbetade Bratt också med att koncentrera partihandeln. Detta skedde genom den i augusti 1917 bildade AB Vin- & Spriteentralen. Vid riksdagen 1917 stod striden återigen het om nykterhetskommittens forslag till lokalt veto och en ny forsaljningslagstiftning. Efter en rad återremisser och voteringar beslutade man att anta den brattska forsaljningsforordningen, men att avslå forslaget om lokalt veto. Voteringen visar tydligt att det var socialdemokraterna som beslutat sig for att slappa vetot och acceptera endast forsaljningslagstiftningen. Rusdrycksforsaljningsforordningen skulle tillampas från den 1 januari 1919 och de privata vinhandiarna forbjods darmed att salja direkt till allmanheten. I princip hade den privata rusdrycksforsaljningen då redan upphort genom Bratts långtgående uppkop av de privata handelsfirmorna. 8 Nykterhetsrorelsen kande sig desillusionerad, eftersom det lokala vetot inte antagits av riksdagen..åven om forsaljningslagstiftningen hade många positiva nykrerhetseffekter ansåg man att forslaget var rumphugget utan det 10- kala vetot. Också kravet på ett tillfalligt rusdrycksforbud under kriget misslyckades. Intresseorganisationernas motstånd var alltfor kompakt. Den misslyckade politiken ledde till en total brytning meilan Bratt och forbudsrorelsen. Det tidigare samarbetet forbyttes nu i en kamp meilan Bratt och forbud. Mojligheten att politiskt genomfora forbudet blev an mindre nar socialdemokraterna vid kongressen 1920 andrade skrivningen i partiprogrammet tiil "restriktions- och forbudslagstiftning". Detta var ett tydligt bevis på den stora tveksamhet som rådde inom det socialdemokratiska partiet. Denna medvetna tvetydighet måste ses som ett forsok att hålla samrnan det i forbudsfrågan allt mer splittrade partiet. Samma splittringstendenser var också tydliga hos liberalerna. Kraven på att skriva in forbudspunkten i partiprogrammet blev alltmer hogljudda. Det gallde att på ett smidigt satt avfora den partisplittrande forbudsfrågan från den dagspolitiska dagordmngen. Forbudsforslaget Den 5 augusti 1920 kom så nykterhetskommittens forslag tiil forbudslag, den s.k. "lagen om alkoholvaror m.m.", som om den antogs skulle innebara att ett allmant rusdrycksforbud infordes i Sverige. Forbudet skulle galla alla alkoholvaror som inneholl mer an 2 1/4 viktprocent alkoho1.9 Kommitten hade också forslag om hur lagen skulle implementeras. Nykterhetskommitten foreslog att man skulle anordna en bekraftande folkomrostning, sedan riksdagen fattat beslut i frågan. Folkomrostningen ansågs som mycket viktig, eftersom det var omojligt att uppratthålla ett forbud som inte "vilade på folkflertalets tydligt uttalade vilja". Nykterhetskommitten var val medveten om de initiala problem som skulle uppenbara sig nar val forbudet hade inforts. Darfor ville man redan i kommittebetankandet bemota kritiken. Grunden var att ett rusdrycksforbud på sikt skulle visa sig både moraliskt och ekonomiskt battre an restriktionssystemet. Genom en allman produktivitetshojning skulle forbudet på sikt vara ekonomiskt lonsamt. De statsfinansieila probiernen var således overkornliga, ansåg kommitten. Detsamma gallde forhållandet till de vinexporterande landerna, som hade hotat med strafftullar på svenska varor om ett forbud infordes. Kommitten menade att Sverige i stor utstrackning exporterade råvaror såsom pappersmassa till NORDISK ALKOHOL- & NARKOTIKATIDSKRIFT VOL. 14. 1997 (3) 1 143

dessa lander, varfor landernas egen arbetskraft skulle drabbas hårdare an den svenska. rnte heller smugglingen sågs som något storre problem, eftersom både Norge och Finland redan hade rusdrycksforbud. Dessa positiva tongångar visavi forbudet galide naturligtvis for den av nykterhetsrorelsen dominerade kommittemajoriteten. Bratt med flera framforde avvikande åsikter. Det Bratt framst riktade in sin kritik mot var inte ekonomi eller arbetsloshet, utan hur forbudet skulle uppratthållas. Bratt menade att forbudslagens achilleshal var att den "kriminaliserade handlingar som av det allrnanna rattsmedvetandet ej anses moraliskt otillåtna eller ens klandervarda".lo En lagstiftning kan inte skapa en riittsuppfattning, och darfor var forbudet enligt Bratt domt att misslyckas. Folkomrostningen 1922 Det drog således ihop sig till en avgorande strid i forbudsfrågan. Nykterhetskommitten hade foreslagit att frågan skulle avgoras i en folkomrostning. Detta stoddes inte bara av nykterhetsrorelsen, utan också av socialdemokraterna och liberalerna. Folkomrostningstanken sågs ju som det yttersta uttrycket for den efter forsta varldskriget pånyttfodda tanken om folklig demokrati. Detta hade inte minst tagit sig uttryck i fredstraktaten efter kriget, då man beslutade att det i flera områden i Europa genom folkomrostningar skulle avgoras - allt i enlighet med nationalitetsprincipen - vilket land folket ville tillhora. For svenskt vidkommande galide det att infoga folkomrostningsinstitutet som en del av forfattningen. For andarnålet tillsattes 1920 års folkomrostningskommitte. Kommittens betankande overlamnades till riks dagen 1921 och på riksdagarna 1921 och 1922 grundlagsfastes det konsultativa folkomrostningsinstitutet. Riksdagsdebatten kring folkomrostningsfrågan ar intressant och kastar ett tydligt ljus over hur liberalerna och socialdemokraterna ville anvanda folkomrostningen som ett politiskt redskap for att los a de interna stridigheterna kring forbudsfrågan. Hogermannen Arvid Lindrnan slog huvudet på spiken nar han i riksdagsdebatten yttrade: "Det tvistas namligen mycket huruvida den frågan [rusdrycksforbudet] skall upptagas i det liberala programmet eller icke, och man kommer ju på ett behandigt och bra satt ifrån saken, om man sager till valmannen: mina herrar, det skola inte vi befatta oss med; det skola ni gora sjalva. Mer demokratiskt kan det ju inte vara, och så ar det ett så latt och bekvamt satt att komma ifrån hela tvistefrågan, huruvida det skall stå i det liberala programmet, att totalforbud skall inforas eller icke."ll Det ar påfallande hur val forbudsomrostningen stammer overens med karnkraftsomrostningen 1980 och EU-omrostningen 1994. r "sann demokratisk anda" låter partierna folket avgora frågor som de sjalva inte kan besluta om utan att riskera splittring. Socialdemokraternas agerande ar val harvidlag allra tydligast. Till riks dagen 1922 inkom så en motion med forslag om en folkomrostning rorande rusdrycksforbud, vilken också bifolls av bagge kamrarna. Forbudsfrågan skulle alltså slutgiltigt avgoras i en konsultativ folkomrostningsåledes inte en bekraftande som nykterhetskommitten forst foreslagit - darom var samtliga partier ense. Det fanns dock två frågor som orsakade stor debatt i kamrarna: tidpunkten for omrostningen och den s.k. konsmarkeringen av valsedlarna. Tidpunkten var dock mindre kontroversieli och man kom overens om att hålla omrostningen den 27 augusti 1922. Debatten om konsmarkeringen hade sin grund i en diskussion i nykterhetskommitten. Man hade dar diskuterat om man borde markera rosterna så att man kunde urskilja ålder, kon och socialgrupp bland de rostande. En majoritet av kommitteledamoterna tyckte att 144 1 NORDISK ALKOHOL- & NARKOTIKATIDSKRIFT VOL. 14. 1997 (3)

ett sådant ingrepp i valhemligheten vore onodigt. Ivan Bratt menade daremot att det vore rimligt att markera valsedlarna efter kon med tanke på att kvinnorna enligt utlandska erfarenheter var mer forbudsbenagna an mannen och med tanke på att endast 5 procent av kvinnorna hade motbok. Enligt Bratt tydde det på "kvalificerat oforstånd" att infora ett forbud om majoriteten av mannen var emot detsamma. I debatten i riksdagen argumenterade i huvudsak forbudsvannerna mot och forbudsmotståndarna for en konsmarkering. Det ar tydligt att man från forbudsvannernas sida inte ville få det bekraftat att majoriteten av forbudsanhangarna var kvinnor. Bland forbudsmotståndarna var naturligtvis forhållandet omvant. Man ville tydligt visa att majoriteten for forbudet - for man vantade sig faktiskt att forbudsanhangarna skulle segra - bestod av kvinnor. Att infora ett forbud under sådana premisser ans ågs omojligt, trots kvinnornas allrnanna och lika rostratt. Riksdagen rostade emellertid for en konsmarkering, den forsta och enda i Sveriges historia, och vid omrostningen den 27 augusti 1922 hade man att ta stallning till foljande sporsmål: "Den, som onskar, att en lag om fullstandigt rusdrycksforbud i riket måtte antagas, rostar darvid ja; den, som icke onskar detta, rostar nej. Med fullstandigt rusdrycksforbud forstås i denna lag forbud mot att ftamstalla, innehava, infora eller overlåta spritdrycker, vin, ol, pilsnerdricka som innehåller mer an 2 1/4 viktprocent alkohol, eller annan dryck eller vara med hogre alkoholhalt, an nu ar sagt, med mindre det ager rum for vetenskapligt, medicinskt, farmaceutiskt, tekniskt eller industrielit andamål."12 Till ordforandena vid ornrostningsforr1i.ttningen utgick darpå foljande direktiv: "Å den i utskarningen synliga rostsedeln skall ordforande vid omrostningsforrattningen intrycka en stampel, innehållande bokstaven M, darest den rostande ar man, och bokstaven K, darest den rostande ar kvinna."13 Vad kravde kriftorna egentligen? Att forbudsfrågan skulle avgoras i en folkomrostning gav upphov till en rad nya organisationsbildningar. Ja-sidan, dvs. forbudsvannerna med inslag av både nykterhets- och frikyrkofolk, sarnlades i Forbudsvannernas rikskommitte, med uppgift att organisera ja-sidans propaganda. For forbudsmotståndarna fanns ingen naturlig organisation att bygga på. Arbetsgivarorganisationerna och fackforeningarna kunde knappast iklada sig rollen som politiska propagandaorganisationer. Under ledning av bryggeriagarna och branneriidkarna bildades istallet LFUF - Landsforeningen for folknykterhet utan forbud. Officiellt ville man dock inte skylta med sin medverkan. Men år 1922 gav bryggerierna sammanlagt drygt 515 000 kronor till LFUF:s agitationsfond. Med stod av Goteborgsbryggerierna bildades på nej-sidan också Propagandacentralen N.E.J., som bl.a. gjorde sig kand for en imponerande affischserie. Forbudsomrostningen visade på ett aldrig tidigare skådat politiskt intresse. Valdeltagandet var också hogre an i narmast foregående andrakammarval, 55,1 procent mot 54,2 procent i andrakammarvalet 1921. Det ar faktiskt hittills den enda folkomrostningen som kan uppvisa ett hogre valdeltagande an narmast foregående andrakammarval/riksdagsmannaval.14 Propagandakriget blev också enormt. Man tryckte tidningar, broschyrer och pamfletter i miljontal. Som exempel kan namnas att ja-sidans s.k. flygskrifter trycktes i over 11 miljoner exemplar, en imponerande siria. Flera tusen var också de tal och agitationsturneer som anordnades runt om i Sverige. Propagandan var påtagligt modern och LFUF spred till och med informationsbroschyrer från ett flygplan. Den for eftervarlden mest kanda propagan- NORDISK ALKOHOL- & NARKOTIKATIDSKRIFT VOL. 14. 1997 (3) 1 145

dan var dels bryggareforeningens etiketter, som i miljontals applicerades på olflaskor, med en uppmaning att rosta nej, for annars skulle också pilsnern forbjudas. Den kanske mest kanda propagandabilden ar val andå Albert Engstroms affisch med texten "Du måste avstå från kraftor om du icke rostar NEJ den 27 augusti". Affischen ingick i den serie affischer som hade framtagits av Propagandacentralen N.E.J. De ovriga affischerna var målade av konstnaren Fred Proessdorf. Inte bara propagandans form utan också dess innehåll ar påfallande likt de argument som anvants under de senaste folkomrostningarna. Yviga appeller och direkta logner blandades med sakliga argument och statistik. Att dra paralleller med forbudslanderna USA, Finland och Norge var populart. Ja-sidan såg i dessa lander moraliska forebilder och forbudet hade, menade man, skapat ett samhille i social och ekonomisk harmoni. Nej-sidan daremot menade att landerna istillet praglades av ekonomiskt och moraliskt forfall, med smuggling och gangstervalde som direkta foljder av forbudet. Åven medicinska argument och argument från socialvetenskaperna samt faktauppgifter kring ekonomi och arbetsloshet anvandes flitigt i propagandan. Hur gick det då i folkomrostningen? Trots den formodade forlusten vann nej-sidan en knapp seger med 51 procent mot 49 procent. Kvinnorna var som vantat avgjort mer forbudsvanliga an mannen, 58,5 forbudsvarmer bland kvinnorna mot 40,9 procent bland mannen. De lokala och regionala skillnaderna var också markanta. Stad mot land och nord mot syd. Ett monster som med vissa undantag upprepades vid EU-valet 1994. Varfor folkomrostning? Min utgångspunkt ar att folkomrostningen frarnst anva.ndes for att avfora den kansliga forbudsfrågan från den politiska dagordningen - ett politiskt vapen for att radda liberalerna och socialdemokraterna från inre splittring. For liberalernas del hjalpte det inte. Partiet sprangdes andå av forbudsfrågan ett år efter omrostningen. Infor omrostningen hade forbudsvannerna sjalvfallet hoppats på ett forbud, men mojligheten var enligt mitt satt att se så liten att den kan uttryckas som utopisk. Det var narnligen så att socialdemokraterna vid sin kongress 1920 ansåg att forbudet inte borde inforas om det inte fick 2/3 majoritet vid folkomrostningen. Nykterhetsrorelsen sjalv menade att en majoritet på 60 procent var tillracklig. Att då, som havdats av tidigare forskning, tala om att det endast fattades 36 000 roster for att forbudet skulle ha inforts ar felaktigt. Snarare saknades det drygt 326 000 roster for att riksdagen skulle ha kant sig manad att besluta om rusdrycksforbud. Då bortser man andå ifrån den andra, låt oss kalla den "sparren" i systemet - konsmarkeringen av valsedlarna. En sparr som man lyckligtvis inte behovde anvanda. Men vad hade hant om ja-sidan fått 67 procent av rosterna och det hade visat sig att en klar majoritet av dessa hade avgivits av landets kvinnor? Varfor Brattsystemet? I principbetankandet av 1944 års nykterhetskommitte gors en tillbakablick over den svenska alkoholpolitikens utveckling under 1900-talets forsta decennier. Kommittens slutsats var att "anledningen till att ett så komplicerat system som det av Bratt foreslagna kunde genomforas och lagfåstas relativt snabbt, torde i forsta hand ha varit att det av flertalet medborgare betraktades som en kompromiss mellan forbudet och den fria forsaljningen." Kommitten fortsatte: "Sammanfattningsvis torde man kunna saga att Brattsystemet segrade på grund av fruktan for forbudet. Det torde dock alltid ha funnits en stark opinion emot systemet."15 Kommittens 146 1 NORDISK AlKOHOl- & NARKOTIKATIDSKRIFT VOl. 14. 1997 ( 3 )

sammanfattning ger en intressant bild av hur restriktionssystemet skapats som en politisk komprorniss mellan valorganiserade och politiskt malniga intressen. Det ar med utgångspunkt i den svenska politiska kulturen - den integrativa statsmakten, i kompromissen mellan starka organiserade intressen - och i sysselsattningsfrågans primat som vi måste soka svaret på frågan varfor restriktionssystemet och det statliga monopolet infordes i Sverige. Statsmaktens aktiva intresse for en politisk losning på nykterhetsfrågan ledde till att forbudsfrågan partipolitiserades. Det ar också uppenbart att nykterhetsrorelsen som intresseorganisation, och dess politiska arbete, spelade en avgorande IOll for denna partipolitisering. Overhuvudtaget gavs intresseorganisationerna stort utrymme i det svenska politiska systemet. Nykterhets- eller alkoholfrågan tycks vara en av de frågor dar intresseorganisationernas inflytande varit som allra mest påtagligt. Det ar viktigt att poangtera att statsmakten hade en uttalad vilja till korporativa losningar, dar kompromissen mellan de organiserade intressena ses som den naturliga losningen. Det ar påfallande att se hur inte bara de stora arbetsgivarorganisationerna - Svenska bryggareforeningen och Sveriges branneriidkareforening - och de storre fackforeningarna - Svenska bryggeriarbetareforbundet och Svenska giov- och fabriksarbetareforbundetutan också Stockholms kafeidkareforening och tunnbinderiarbetarnas fackforening gavs mojlighet att aktivt delta i den politiska beslutsprocessen. Den narurliga motesplatsen - arenan for forhandlingar mellan de organiserade intressena - var det val inarbetade kommittevasendet. Men de korporativa losningarna dominerade också socialstyrelsens arbete (bildandet av socialstyrelsen måste också knytas till statsmaktens okade intresse for de sociala frågorna). Vid samtliga tillfallen då forbudsfrågan m.fl. till forbudet angransande frågor hanskots till socialstyrelsen utnyttjade man intresseorganisationerna som remissinstans for att åstadkomma ett yttrande som var val forankrat bland de organiserade intressena. Som Bo Rothstein påpekar kan man saga att den svenska statens "lagornhet" var avgorande for "korporatismens långsiktiga etablering svensk politik."16 Det ar också viktigt att betona just sysselsattningsfrågan som avgorande for synen på forbudsfrågan och den samhalleliga helhetssynen - en konsensustanke vad galler sysselsattningen och de gemensamma samhallsintressena. Det ar darfor viktigt att notera att intresseorganisationerna i sina remissvar framst betonade den arbetsloshet som skulle bli foljden av såval ett rusdrycksforbud som av alltfor hårda restriktioner. Det tycks faktiskt som om sysselsattningsargumentet var ett politiskt primat redan under 1910-talet. Så långt slutsatserna kring den i nykterhetsfrågan intervenerande statsmakten, vansterpartiernas benagenhet att partipolitisera nykterhets- och forbudsfrågan, betydelsen av sysselsattningsfrågan for den samhalleliga helhetssynen samt intresseorganisationernas starka och sjalvklara inflytande i ett politiskt system uppbyggt kring korporativa forvaltningslosningar och en integrativ samhallsstruktur. Forbudets ideologiska fundament Det kanns också angelaget att något diskurera det ideologiska fundament på vilket rusdrycksforbudet vilade. Frågan om rusdrycksforbud var också en fråga om vanster och hoger i svensk politik. Ju langre ut på den politiska vansterkanten partierna holl sig desto starkare var stadet for rusdrycksforbudet. Vanstersocialisterna och kommunisterna var de enda parti erna som infor omrostningen 1922 ograverat stodde rusdrycksforbudet genom skrivningar i partiprogrammen. Det fanns en folklig radikalism till formån for forbudet. Hari låg också ett forakt for det lång- NORDISK ALKOHOL- & NARKOTIKATIDSKRIFT VOL. [4, [997 (3) 1 147

samma parlamentariska arbetet med dess kompromisser. For denna linje stod alltså den radikala nykterhetsrorelsen och den politiska radikalismen i form av vanstersocialisterna och kommunisterna, men dessutom också den radikala frikyrkororelsen. Mot denna linje fanns den traditionella parlamentariska linjen i svensk politik. Det ar darfor viktigt att konstatera att just socialdemokratin genom deltagande i det parlamentariska arbetet successivt frångick det folkligt radikala kravet på rusdrycksforbud. Genom en samhallelig integrering av de radikala krafterna blev rusdrycksforbudet som nykterhetspo!itisk losning alltmer en utopi. Den politiska diskussionen kring frågan om att infora ett allmant rusdrycksforbud speglar på ett tydligt och konkret satt hur den historiskt framvuxna politiska kulturen praglade de politiska aktorernas handlande. Kampen mellan forbudsrorelsen och fr1imst intresseorganisationerna bland arbetsgivare och arbetstagare inom rusdrycksindustrin var en kamp mellan maktiga intressen. Frågan blir: Hur loser man skarpa intressekonflikter mellan starka organiserade intressen i just det svenska politiska systemet? Att de politiska anorerna harvidlag var praglade av den politiska kultur de verkade i måste tillmatas avgorande betydelse. Om man då ser på forbudsfrågan i en samhallelig kontext, praglad av den ovan diskuterade politiska kulturen, blir resultatet, enligt mitt overgripande synsatt, att det i den svenska politiska samforståndskulturen - med en betoning av de sysselsattningspolitiska aspekterna - inte fanns utrymme for en så radikal och omstridd losning som ett rusdrycksforbud. I en politisk kultur praglad av kompromisslosningar, politiskt samforstånd och en samhallelig helhetssyn, samt med de starka och valorganiserade intressenas inflytande i det korporativa forvaltningssystemet, blev det komplicerade och politiskt unika restriktionssystemet den svenska losningen på forbudsproblematiken. Det var inte politiskt mojligt att infora ett forbud som inte minst skulle skapa en omfattande arbetsloshet, men det var heller inte politiskt mojligt att fora en liberal alkoholpolitik dominerad av privata vinstintressen. Kompromissen mellan de organiserade intressena skapade utrymme for restriktionssystemet och det statliga monopolsystemet, ett system som man redan 1922 från initierat håll mycket riktigt ansåg" såsom något for Sverige originellt". Den politiska kulturen satter således ramarna och ger forklaringen till varfor ett så radikalt beslut som ett rusdrycksforbud saknade reella mojligheter att bli losningen på problemet kring onykterheten i just Sverige. Den forklarar också varfor vi fick ett så originellt och mycket komplicerat byråkratiskt restriktionssystem. Men hur kommer då Ivan Bratt in i bilden? Att den politiska kulturen bildar forståelseramen for det nykterhetspolitiska skeendet skall inte tolkas som att Bratt som person var betydelselos. Ivan Bratts personliga kontakter, hans inflytande inom Frisinnade landsforeningen och nara samarbete med nykterhetsrorelsen var av avgorande betydelse for att restriktionssystemet fick den utformning det faktiskt fick. For det var ju så att det brattska restriktionssystemet långt ifrån var den enda restriktiva losningen som diskuterades. Som Ketti! Bruun konstaterar "fanns det ett betydande intresse for en individueli kontroll också oberoende av Bratt. " Som exempel kan namnas det alternativa restriktionssystem som skapades av systembolagsdirektoren Ernst Andn:e i Goteborg.17 Vad som framst skiide Bratt från de andra restriktionsforespråkarna, och som var helt avgorande for hans lyckosamma politik, var att han inledningsvis lyckades skapa en fonroendefull relation till nykterhetsrorelsen. Bratt som medlem i frisinnade partiet, lakare och starkt kritisk till den svenska alkoholkulturen ingav fortroende och hans reformer sågs av de ledande forbudsmannen som den politiskt 148 1 NORDISK ALKOHOL & NARKOTIKATIDSKRIFT VOL. 14. 1997 (3 )

mest logiska vagen till det egentliga målet, ett allmant lagstadgat rusdrycksforbud. Inforandet av alkoholpolitiska restriktionssystem ger ett konkret exempel på hur en eftertanksam och forsiktig politik bidragit till att man konfirmerat redan existerande system sedan de visat sig fungera tillfredsstallande. Goteborgssystemet hade ju funnits i ett par decennier innan det lagfastes 1905 och aven det brattska systemet hade, till skillnad från det oprovade forbudet, fungerat under ett antal år innan det påbjods i lag 1917. Så segrade då Bratts restriktionssystem over forbudet och vi fick vårt typiska" systemet lagom" med motbok, systembolag och statligt monopol - ett system som var en produkt av den svenska politiska kulturen med en stravan efter kompromisser mellan starka intresseorganisationer och en samhallelig helhetssyn - ett system mellan ett radikalt rusdrycksforbud och en kontinental frihet att dricka. 18 Monopolens upplosningmot en liberal alkoholpolitik? Vad kan då restriktions- och monopolsystemens tillkomst lara oss infor de stora utmaningar som svensk, likaval som finsk och norsk, alkoholpolitik står infor i dagslaget? Visserligen forsvann en viktig del av det brattska systemet genom att det individuella kontrollsystemet genom motboken upphorde redan 1955, men forsaljnings- och partihandelsmonopolen (Systembolaget och Vin & Spritcentralen) levde vidare. Tillsamrnans med hoga skatter på alkoholhaltiga drycker och begransningar i tillgangligheten blev monopolen fundamenten i den svenska alkoholpolitiken. Någon mer genomgripande forandring av det svenska restriktions- och monopolsystemet tycktes inte heller aktueli forran diskussionen kring EES-avtal och EU-medlemskap tog fart i borjan av 1990-talet. Osakerheten kring alkoholpolitikens utformning i ett framtida integrerat Europa var dock påfaliande. Anpassning av de alkoholpolitiska fundamenten snarare an en omvalvande forandring tycktes vara strategin. Så understryks exempelvis i sammanfattningen i Alkoholpolitiska kommissionens huvudbetankande "Svensk alkoholpolitik - en strategi for framtiden" att "viktiga delar av den svenska alkohollagstiftningen kan behållas också vid en starkare Europaintegration".19 EES-avtalet och EU-medlemskapet kom emellertid, och kommer också framdeles, att forandra den restriktiva alkoholpolitiken och monopolens stallning på ett mer dramatiskt satt an vad flertalet aktorer insåg/ville inse/ville erkanna. Darmed ifrågasatts också grundvalarna for vad vi kan kalla den nordiska alkoholpolitiska modellen. Redan i de inledande forhandlingarna kring EES-avtalet, och de senare forhandlingarna om medlemskap i EU, stod det klart att Vin & Spritcentralens partihandelsmonopol (produktions-, export-, import - och grossistmonopolen) stred mot Romtraktaten och darmed EU:s konkurrensregler. Detsamma galide Aikos partihandelsmonopol i Finland och Vinmonopolets dito i Norge. I medlemskapsforhandlingarna gav man också efter for EU:s krav, och partihandelsmonopolen avvecklades redan fore Sveriges och finlands intrade i EU den l januari 1995. Aven Norge - visserligen utanfor EU - kom som en foljd av EES-avtalet att avveckla det statliga partihandelsmonopolet våren 1995.20 En av de viktigaste utgångspunkterna vid forhandlingarna om alkoholmonopolen var att det ur social- och folkhalsosynpunkt viktigaste monopolet - detaljhandelsmonopolet - fick vara kvar. Idag ar emellertid också detaljhandelsmonopolen i stopsleven efter Landskrona tingsratts forfrågan Till EG-domstolen rorande åtalet mot ICA-handlaren Harry Franzen, som sålt vin i sin dagligvarubutik.21 Vad blir då svaret på den ovan stalida frågan om vad restriktions- och monopolsystemens tillkomst kan lara oss infor de stora urmaning- NORDISK ALKOHOL & NARKOTIKATIDSKRIFT VOL. 14. 1997 (3) 1 149

ar som svensk och nordisk alkoholpolitik står infor i dagslaget? Otvivelaktigt ar det så att alkoholpolitiken redan under det tidiga 1900-talet dominerades av starka både ideella och ekonomiska intressegrupper och av en starkt intervenerande statsmakt med ett påtagligt folkligt stod for en restriktiv alkoholpolitik. Intressegrupperna tycks vara desamma idag, aven om aktorerna bytt från en nationeli till en internationeli arena. Daremot har den intervenerande nationella statsmakten allt mer borjat forlora i styrka. Krisen for statsmakten ar djupgående såtillvida att staten som politikområde har ett svagare folkligt stod. Staten, och for all del också kommunerna, ses idag snarare som administratorer av vissa servicefunktioner. Darmed har man inte langre stod for att styra manniskors beteende utan bara for att tillfredsstaila deras behov. I ett långt historiskt perspektiv ar monstret tydligt: en restriktiv och fiskal alkoholpolitik kraver en intervenerande statsmakt med ett starkt folkligt stod. Denna modeli har uppenbarligen svårt att erhålla ett tillrackligt starkt politiskt och inte minst folkligt stod idag. Ar det mojligen så att det i den nya politiska kultur som ar på vag att skapas i ett integrerat Europa - med politiskt svagare nationalstater - inte finns mojlighet att uppratthålla statliga monopolsystem och restriktiva "nordiska rusdrycksmodeller"? Svaret far vi inte idag, men den historiska reflektionen låter oss ana påtagliga forandringar i takt med nationalstatens och darmed statsmaktens minskade inflytande på den alkoholpolitiska arenan. NOTER 1. Uppdraget, Systembolagets kundtidning nr 3/1997. 2. Se exempelvis Alkoholpolitiska kommissionens huvudbetankande Svensk alkoholpolitik - en strategi for framtiden (SOU 1994:24 s 19) dar man gjort en relativt ytlig historisk tillbakablick och helt blundat for restriktionspolitiken som resultatet av en politisk kompromiss. Istallet tillskrivs resultatet en person, narnligen Ivan Bratt: "Att rusdryckslagstifrningen fick den utformning som den fick i Sverige hade mycket att gora med ideerna, overtygelsen och formågan hos en enda man: Ivan Bratt." Min kritik riktar sig naturligtvis inte mot Alkoholpolitiska kommissionens betankande i sin helhet. En rad viktiga och djuplodande undersokningar av exempelvis kvinnor och alkohol, vård av alkoholmissbrukare etc har gjorts. Faktum kvarstår dock att den historiska kontextualiseringen kring alkoholpolitiken ar for ytlig och framfor allt speglar den ett okomplicerat forhållningssatt till det historiska perspektivet. 3. Tankegångarna kring staten och restriktionspolitiken i ett nordiskt och framfor allt langre historiskt perspektiv behandlar jag i en kommande artikel inom det s k SNAPS-projektet. For en nordisk komparation kring "brannvinspolitiken" under 1700-talet se artiklarna i antologin Skog och brannvin. Studier i naringspolitiskt beslutsfattande i Norden på 1700-talet (1984). 4. I mitt pågående forskningsprojekt Alcohol, Prohibition and Society in a Comparative Perspective. The Nordic Countries and United States in the time ofprohibition, 1910-1932, gors en komparation kring forbudsproblematiken i de nordiska landerna och USA. 5. Nykterhetsrorelsen foretradde inte bara en radikal ståndpunkt i rostrattsfrågan, utan också i frågor kting statsskickets demokratisering i allmanhet, i de s.k. sociala frågorna och i forsvarsfrågan. 6. Protokoll over Sv. bryggeriarbetareforbundets 4:de kongress 1911 s 24. 7. Sv. bryggeriarbetareforbundets kongress 1916 protokoll s 37f. 8. Aven koncentrationen av partihandeln fortsatte och genom en ny lag 1923 fick AB Vin- & Spritcentralen monopol på import, partihandel och brannvinsrening. 9. Alkoholgransen var densamma som den mellan skattefria och skattepliktiga olsorter enligr den gallande maltdryckslagstifrningen, med en viktig forandring. I maltdryckslagstifrningen talades om volymprocent medan nykterhetskommitten anvande sig av viktprocent. Darmed hade alkoholgransen i den foreslagna forbudslagen de facto hojts med ca en halv volymprocent, en viktig forandring for att tillgodose inte minst de maktiga bryggeriintressena. Forbudslagens regissor CG. 150 I NORDISK ALKOHOL- & NARKOTIKATIDSKRIFT VOL. 14. 1997 (3 )

Elcman betonade vid 1920 års forbudskongress att man nu skapat lagliga mojligheter for tillverkning av "goda och narande" maltdrycker utan att "nykterhetstillståndet aven tyrades", men att besl utet också fyllde den funktionen att "motståndet mot forbudets genomforande skulle forlora i saldig styrka". Diskussionen om vikt- respektive volymprocent ar av intresse också idag då man i Sverige från att tidigare angett olens alkoholstyrka i viktprocent nu helt gått over till det internationellt gångbara volymprocent. Stor forvirring har uppstått hos många svenska konsumenter som nu tror att man kan kopa det garnla mellanolet (3,5 viktprocent) i livsmedelsaffarerna, nar det istallet handlar om det gamla folkolet (2,8 viktprocent = 3,5 volymprocent). 10. Nykterhetskommittens betankande IX s 347ff. 11. Andra kammaren 1921, protokoll38 s 5. 12. Forsta lagutskottets utlåtande Nr 11 1922 s 19. 13. Proposition 261 1922. 14. Vid folkomrostningen om hogerrraftk (16/10 1955) deltog 53,2% av valjarna mot riksdagsmannavalet 1952 då 79,1% deltog. For pensionsfrågan (13/10 1957) ar siff ran 72,4% jamfort med riksdagsmannavalet 1956 79,8%. Karnkraften (23/3 1980) 75,6% mot riksdagsmannavalet 1979 90,7%. Avslutningsvis EU-omrostningen (13/11 1994) 83,3% mot riksdagsmannavalet samma år 86,8%. 15. SOU 1952:53 s 22. 16. Bo Rothstein, 1992 s 101. 17. Kettil Bruun, 1985 s 86ff. 18. Artikel bygger i huvudsak på forskningsresultat publicerade i min avhandling Systemet lagom. Rusdrycker, intresseorganisationer och politisk kultur under forbudsdebattens tidevarv 1900-1922. For en mer utforlig diskussion, forskningsoversikt samt ytterligare referenser hanvisas till namnda avhandling. 19. Alkoholpolitiska kommissionens huvudbetankande Svensk alkoholpolitik - en strategi for framtiden (SOU 1994:24 s l). Det skall dock sagas att kommissionen forutsåg en upplosning av Vin & Sprits partihandelsmonopol (Se vidare s 41ff). 20. For en mer ingående nordisk jamforelse se Trygve Ugland, 1996. 21. EG-domstolens avgorande i frågan hade inte kommit innan tidskrifren gick i tryck 18.8. 1997. LITTERATUR Aktiebolaget Stockholmssystemet 1913-1938 (1938) Andersson, Axel (1949): Svenska Bryggeriindustriarbetareforbundet. Historik 1899-1948 Andræ, Carl Goran (1987): Varfor finns det så många nykterister just i Sverige? I: Arkivet Historien Rorelsen. Sven Lundkvist 60 år Bergman, johan (191 3): Den svenska nykterhetsrorelsens historia Blocker jr., jack S. (1979): Alcohol, Reform and Society. The Liquor Issue in Social Context Bring, Samuel E. (1935): Svenska BryggarefOreningen 1885-1935. Minnesskrift utgiven av Samuel E. Bring Bruun, Ketti I (1984): Nya perspektiv på Brattsystemets tillkomsthistoria. Alkoholpolitik. Tidskrift for nordisk alkoholforskning I (I): 13-23 Bruun, Ketti I (1985): Maktens centrum: centraladministrationen. I: Bruun, Ketti I & Frånberg, Per (red): Den svenska supen. En historia om brannvin, Bratt och byråkrati Bruun, Ketti I & Frånberg, Per (red.) (1985): Den svenska supen. En historia om brannvin, Bratt och byråkrati Carlsson, Hugo (1957): Svensk brannvinstillverkning genom tiderna. Minnesskrift till Sveriges BranneriidkarefOrenings 50-årsjubileum Casparsson, Ragnar (1929): Svenska Bryggeriindustriarbetareforbundet 1899 22/1 1929. En kort historik, utarbetad på uppdrag av Forbundsstyreisen Elmer, Åke (1983): Rostuppdelningsdebatten 1922. Kommentar till Per Frånbergs artikel "Den sanna kvinnan och politiken". (Scandia) Frånberg, Per (1983): Umeåsystemet: En studie i alternativ nykterhetspolitik 1915-1945 [Diss.]. Acta Universitatis Umensis. Umeå Studies in the Humanities 50 Frånberg, Per (1983): Den sanna kvinnan och politiken. En studie av rostuppdelningsdebatten 1922 (Scandia) Frånberg, Per (1991): Drink and Drinking Culture in 19th Century Sweden - some new Perspectives. I: Maktpolitik och husfrid. Studier i internationeli och svensk historia tillagnade Goran Rystad Hjelt-Cajanus, E. (1931): Brattsystemet i Sverige johansson, Hilding (1947): Den svenska godtemplarrorelsen och samhallet [Diss.] johansson, Lennart (1995): Systemet lagom. Rusdrycker, intresseorganisationer och politisk kultur under forbudsdebattens tidevarv 1900-1922 [Diss.]. Bibliotheca Historica Lundensis 86 Knobblock, Inger (1995): Systemets långa arm. En studie av kvinnor, alkohol och kontroll i Sverige 19 19-55 [Diss.] Larsson, Tage (1945): Reform i brannvinslagstiftningen 1853-1854. Forhistorien Lundkvist, Sven (1974): Politik, nykterhet och reformer. En studie i folkrorelsernas politiska verksamhet 1900-1920. Studia Historica Upsaliensia 53 Marner, Magnus (1989): "The Swedish Model". Historical Perspectives (Scandinavian journal of History 1989:3) Nerman, Ture (1966): Arbetarrorelsens nykterhetspolitik. Uttalanden och historik samlade av Ture Nerman Nycander, Svante (1996): Svenskarna och spriten. Alko- NORDISK ALKOHOL- & NARKOTIKATIDSKRIFT VOl. [4, [997 ( 3) 1 151

holpolitik 1855-1995 Rothstein, Bo (1992): Den korporativa staten. Intresseorganisationer och statsforvaltning i svensk politik. Skog och brannvin. Studier i naringspolitiskt beslutsfattande i Norden på 1700-talet (Det nordiska forskningsprojektet Centraimakt och lokalsamhalle - beslutsprocess på 1700-talet, Publikation 3, 1984) Ugland, Trygve (1996): EOS, EU og alkoholmonopolene: En komparativ studie av de nordiske lands respons og strategivalg. SIFA rapport Nr. 4 Wallin, Gunnar (1966): Folkomrostningsinstitutet. I: Samhalle och riksdag. Historisk och statsvetenskaplig framstallning i anledning av tvåkammarriksdagens 100- åriga tillvaro II Ostberg, Kjell (1990): Byråkrati och reformism. En studie av svensk socialdemokratis integrering fram till forsta varldskriget [Diss']' Arkiv avhandlingsserie 34 Summary Lennart Johansson: The Swedes and the alcohol monopoly. A historicai perspective Today the alcohol monopolies in the Nordic countries (Sweden, Finland, Norway) are under strong attack by the European Union. In order to analyze and understand this process of change it is important to look back on the origin of the alcohol restriction systems and monopolies from an historical perspective. This article deals with the making of the Swedish restriction and monopoly system in the early 20th century. The period from January 1914 to August 1920 was characterized by a bitter conflict in political interests over the prohibition issue. More and more organizations entered the struggie about alcohol, while simultaneously the question was increasingly interwoven with the more general change in society and the struggle for democracy and universal suffrage. The political discussion of the time about the question of a general prohibition on alcohol illustrates in a clear, concrete way how the historical development of the political culture influenced the conduct of the political actors. The struggle between the prohibition movement and in particular the interest organizations of the employers and employees in the alcohol industry was a struggle between powerful special interests. The question comes down to how intense conflicts between strong intersts can be resolved in the Swedish political system. We must ascribe decisive significance to the fact that the political actors were influenced by the political culture in which they operated. If we look at the prohibition issue in its societal context, then, the result, according to my overall view, is that the Swedish culture of political consensus - with an emphasis on the employment aspect - had no room for such a radical and controversial solution as prohibition. In a political culture characterized by compromises, political consensus, a holistic view of society, and with the influence of strong, well-organized special interests in the corporative administrative system, the complicated and politically unique Bratt restriction-system was the Swedish solution to the problem of prohibition. It was not politically possibie to impose prohibition, which would lead in particular to large-scale unemployment, nor was it politically possibie to pursue a liberal alcohol policy dominated by private profit motives. The compromise between the special interests left room for the restriction system, and the employment question must be seen as having been decisive for the attitude towards the prohibition issue and the holistic view of society. It is obvious that the temperance question, like many other social issues, was seen as a state interest in the years around the turn of the century. There has been general talk of the active state, which in the era of organized capitalism increasingly changed character by not being confined solely to the public sphere but also intervening in the private sphere. The temperance question is a distinct example of the increased ambitions of the government in 152 1 NORDISK ALKOHOL & NARKOTIKATIDSKRIFT VOL. 14. 1997 (3)

the field of social policy. It is obvious that a restrictive and fiscal alcohol policy requires an intervening state with strong popular support. Therefore it is likely that there is no possibility of maintaining monopolies and restriction systems in the new political culture - with politically weaker nation-states - which is on the way to being created in an integrated Europe. This historical reflection indicates great changes in connection with diminishing influence of the nation-state over alcohol policy in the political arena. Key words: alcohol, interest organization, political culture, prohibition, temperance, restriction system, monopoly system, state interest NORDISK ALKOHOL & NARKOTIKATIDSKRIFT VOL. 14. 1997 (3) 1 153