EXAMENSARBETE. En beskrivning av äldre personers erfarenheter av att använda rollator i publika lokaler i en glesbygdskommun

EXAMENSARBETE En beskrivning av äldre personers erfarenheter av att använda rollator i publika lokaler i en glesbygdskommun Olivia Strömberg Therese Åhs 2014 Arbetsterapeutexamen Arbetsterapeut Luleå tekniska universitet Institutionen för hälsovetenskap

Luleå tekniska universitet Institutionen för hälsovetenskap Avdelningen för hälsa och rehabilitering Arbetsterapeutprogrammet, 180hp En beskrivning av äldre personers erfarenheter av att använda rollator i publika lokaler i en glesbygdskommun. A description of elderly peoples experience of using a walker in public premises in a rural area Författare: Olivia Strömberg & Therese Åhs Examensarbete i arbetsterapi, 15 hp Vårterminen 2014 Handledare: Margareta Lilja 2

Strömberg,O. & Åhs, T. En beskrivning av äldre personers erfarenheter av att använda rollator i publika lokaler i en glesbygdskommun. Examensarbete i arbetsterapi 15 hp, Luleå tekniska universitet, Institutionen för Hälsovetenskap, Avdelningen för hälsa och rehabilitering, 2014 Abstrakt Studiens syfte var att beskriva äldre personers erfarenhet av att använda rollator i publika lokaler i en glesbygdskommun. För att få syftet besvarat har en kvalitativ studie med semistrukturerade intervjuer genomförts. Deltagarna var 65 år och äldre och använde sig av rollator. Studiens resultat resulterade i tre kategorier: Äldres syn på samhället, Användbarheten i publika lokaler och Känslan av delaktighet i samhället. I studiens analys framkom att enligt äldre personers erfarenheter hade kommunen ett logiskt och användbart samhälle, samtidigt som hinder och förslag till förändringar framkom. Vikten av att klara sig självständigt och ha möjlighet att vara aktiv i samhällets publika lokaler lyftes. Slutsatser av studien påvisar betydelsen av att kunna vara aktiv och känna delaktighet samt att klara av att använda samhället och uppfylla samhällets krav. Nyckelord Äldre personer, Aktivitet, Tillgänglighet, Delaktighet, Användbarhet 2

Strömberg,O. & Åhs, T. En beskrivning av äldre personers erfarenheter av att använda rollator i publika lokaler i en glesbygdskommun. Examensarbete i arbetsterapi 15 hp, Luleå tekniska universitet, Institutionen för Hälsovetenskap, Avdelningen för hälsa och rehabilitering, 2014 Abstract The purpose of the study was to describe elderly people's experience of using a walker in public facilities in a rural area. In order to answer the purpose a qualitative study with semi structured interviews were used. The participants were 65 years and older and used walkers. The result of the study resulted in three categories: "Older people's views on society, The usability of public buildings and The feeling of participation in the society". The study's analysis revealed that according to older individuals experience, the municipality had a logical and useful society, while obstacles and suggestions for changes emerged. The importance of managing independently and have the opportunity to be active in the community's public facilities was shown. Conclusions of the study showed the importance of being able to be active and feel involved and able to use the community and meet its requirements. Keywords Elderly people, activity, availability, participation, usability 2

Innehållsförteckning Abstrakt...2 Nyckelord...2 Abstract...3 Keywords...3 1. BAKGRUND...5 1.1. Arbetsterapi och äldre individer...5 1.2. Allas rätt till aktivitet och delaktighet...6 1.3. Tillgänglighet och användbarhet i publika lokaler...7 1.4. Äldre personer i samhället...8 1.5. Tidigare forskning...8 1.6. Syfte...9 2. METOD...10 2.1. Design...10 2.2. Urval...10 2.3. Procedur...10 2.4. Datainsamling...11 2.5. Analys av data...11 2.6. Etiska reflektioner...13 3. RESULTAT...13 3.1. Att vara självständig eller besvärlig...14 3.2. Användbarhet i publika lokaler...15 3.3. Känslan av delaktighet i samhället...16 4. DISKUSION...17 4.1. Resultatdiskussion...17 4.2. Metoddiskussion...19 5. SLUTSATSER...20 5.1. Förslag till vidare forskning...21 6. TILLKÄNNAGIVANDE...21 7. REFERENSLISTA...21 8. Bilagor...24 8.1. Bilaga 1-Intervjuguide...24 8.2. Bilaga 2- Missivbrev...25

Enligt statistiska centralbyrån (2012) har den äldre befolkningen med individer som är 65 år och äldre ökat de senaste åren. Av hela Sveriges befolkning är 19,1% 65 år eller äldre, och fram till år 2022 antas denna befolkningsgrupp öka med närmare 300 000 individer (statistiska centralbyrån, 2012). I Sverige använder åtminstone 250 000 personer rollator, vilket motsvarar cirka 4 % av befolkningen (Jönsson, 2001). Det ökade antalet äldre individer kommer medföra att fler kommer vara i behov av vårdboende och hemtjänst inom de närmaste 10-15 åren. Det kommer att bli brist på vårdpersonal, vilket medför att fler kommer bo kvar i eget boende och behöva klara sig mer på egen hand. Kraven på samhällets struktur kommer att öka för att kunna vara tillgängligt och användbart för alla (Regeringskansliet, 2010). Författarna har under sin arbetsterapeututbildning genomfört verksamhetsförlagd utbildning (VFU) inom kommunen och på så sätt kommit i kontakt med äldre personer som använder rollator. Det har framkommit bland klienter och personal att utskrivningen av rollatorer ökar och att det ställer större krav på att samhället måste vara tillgängligt och användbart för alla. Enligt Fänge, Iwarsson och Persson (2002) är det viktigt att äldre personer har chansen att vara aktiva dagligen. Detta medför större krav på samhället och de publika lokalerna eftersom de måste tillgodose alla oavsett behov (Fänge et al., 2002). 1. BAKGRUND 1.1. Arbetsterapi och äldre individer Äldre individer 65 år och äldre får ofta problem med aktivitetsutförande i olika områden så som aktiviteter i dagliga livet, rekreation och utförande av individuella intressen. Detta på grund av nedsatt hälsa som kan bero på cancer, stroke, hjärtproblematik, KOL, lunginflammation och demens (Socialstyrelsen, 2009). Ytterligare orsaker till en sänkt hälsa hos äldre kan orsakas av större fallrisk, tidigare frakturer eller depressioner. Studier visar att arbetsterapeuter har kunskap om att aktiviteter som äldre individer skattar högt och som påverkar hälsan positiv är att träffa sin familj och vänner, ta promenader och att delta i kulturella aktiviteter (Yamada, Kawamata, Kobayashi, Kielhofner & Taylor, 2010 ; Hovbrandt, Fridlund, & Carlsson, 2007). Wilcock (2007) presenterar fyra områden som mer prioriterade inom arbetsterapi för äldre. Dessa områden är, att identifiera kulturella och miljömässiga problem samtidigt som individuella, kommunala och sociopolitiska aktivitetsproblem inte får glömmas bort. Att arbetsterapeuten ska besitta en avancerad kunskap om relationen mellan aktivitet och hälsa samt förmedla denna vidare till samhället. Arbetsterapeuten ska arbeta för att möjliggöra ett tillgängligt samhälle. Samt utforska de sociokulturella faktorerna

som påverkar aktivitetsutförandet, hälsan och aktivitetsrättvisan. Att arbetsterapeuten arbetar kring dessa områden kommer leda till en hälsosammare befolkning och ett mer aktivt åldrande (Wilcock, 2007). Arbetsterapeuter som arbetar med äldre har ofta arbetsuppgifter som faller under utredning och utprovning av hjälpmedel, bostadsanpassning och anpassning av den yttre närmiljön. Gånghjälpmedel såsom rollator skrivs ut främst till äldre personer. Detta kräver översyn av individens omgivning, samt samhället för att miljöerna ska vara användbara med rollatorn (FSA, 2014). 1.2. Allas rätt till aktivitet och delaktighet Begreppet Occupational justice som översatt innebär aktivitetsrättvisa handlar om att identifiera och tillgodose aktivitetsbehov för individer och grupper som en del i ett rättvist och stärkande samhälle. Aktivitetsrättvisa ses som en kombination av begreppen aktivitet och rättvisa. Aktivitet innebär då att alla människor har ett behov av att bland annat göra, tillhöra, arbeta och vara. Begreppet rättvisa ses utifrån lagar och regler, ansvar, etiska aspekter. Samhället ska vara rättvist, och alla samhällsklasser, grupper och individer ska tillgodoses så långt det är möjligt. Exempel på detta kan vara allas lika rätt till meningsfulla aktiviteter, oavsett förutsättningar, ingen diskriminering utifrån förutsättningar, ålder eller andra faktorer. Aktivitetsrättvisa kan också innebära att göra det möjligt för alla att utvecklas till det yttersta, både som individ eller som en medlem av samhället i allmänhet. Individen har behov och viljan att vara aktiv, samarbeta och kommunicera med andra. Aktivitetsrättvisa och social rättvisa är kompletterande ideér och delar. Social rättvisa beskriver sociala omständigheter, såsom diskriminering utifrån olika aspekter som ålder, social klass, ras eller sexuell läggning. En förutsättning för att möjliggöra aktivitetsrättvisa är att det finns ett samband mellan individen, miljön och aktiviteten (Wilcock & Townsend, 2000, 2004; Nilsson & Townsend 2010; Kielhofner, 2012). Hälsa och välmående främjas av att vara delaktig i meningsfulla aktiviteter. Vikten av att välja, delta och att finna en balans i egna prioriterade aktiviteter har klarlagts som avgörande för egen skattad hälsa (Law, 2002). Delaktighet i samhället är en viktig faktor för välbefinnandet både psykiskt, fysiskt och socialt. En fungerande relation mellan individ, miljö och aktivitet är viktig för att känna delaktighet. Delaktighet ska vara lika självklart för personer med funktionsnedsättningar som för alla andra, det ska inte vara fråga om status (Iwarsson & Ståhl, 2003). Tidigare forskning antyder att personer med gånghjälpmedel kan känna sig mindre delaktiga än de som inte använder hjälpmedel, om inte omgivningen är tillgänglig och användbar för alla (Iwarsson & Ståhl, 2003).

1.3. Tillgänglighet och användbarhet i publika lokaler Studier har visat att individer som använder rollator är oftast nöjda med rollatorn men missnöjda med hur tillgänglig och användbar den fysiska miljön är. Detta gäller främst personer som nyss börjat använda rollator. Det sociala umgänget ökar om individen kan använda sin rollator i affärer och andra publika lokaler (Brandt, Ivarsson & Ståhl, 2003 ; Sonn 2000; Jönsson 2001). Publika lokaler avser alla lokaler som är avsedda att användas av allmänheten. Sådana lokaler kan vara statliga eller kommunala tex. sjukhus och vårdcentraler. Men publika lokaler är även sådana dit allmänheten har tillträde så som bibliotek, biografer, idrottsanläggningar eller apotek (Boverket, 2014). Enligt Svensson (2012) ska all planering och utformning av miljöer utgå ifrån att alla individer är olika och tillgodose allas behov. Även när det gäller befintliga miljöer som ska anpassas gäller detta och dessa miljöer ska kontinuerligt granskas och förbättras. För att uppnå full delaktighet i en miljö måste alla aspekter av miljön vara tillgänglig och användbar. Alla miljöer måste även vara användbara på lika villkor för alla (Svensson, 2012). Tillgänglighet för individer med nedsatt rörelseförmåga innebär främst att det ska vara möjligt att förflytta sig självständigt och säkert inom publika lokaler. Tillgänglighet innebär också att utrymmen är tillräckligt rymliga för att det ska vara möjligt att manövrera med rullstol eller rollator. Toaletterna ska vara tillräckligt stora och handtag samt reglage måste sitta inom räckhåll för alla. Inredning och utrustning ska vara användbar, till exempel ska höjden på receptionsdiskar, hyllor, skyltar och displayer vara på en lämplig höjd så att de kan användas av alla. De som använder gånghjälpmedel ska liksom alla andra kunna förflytta sig och använda lokaler till det de är tänkt att användas till (Handisam, 2012). Användbarhet ser till individens värdering av hur väl de kan utföra en aktivitet i specifik miljö. Användbarhet innebär att en person ska kunna använda, förflytta sig i och befinna sig i miljön på samma villkor som andra medborgare. Användbarhet ses utifrån komponenterna individ, miljö samt aktivitet. Även om individen kommer in i en lokal, behöver det inte betyda att den är användbar (Ivarsson & Ståhl, 2003). Propositionen Från patient till medborgare- en nationell handlingsplan för handikappolitiken (Regeringskansliet, 1999/2000:79) beskriver att enkelt avhjälpta hinder, såsom höga kanter, smala dörröppningar, trappor, bristande skyltning och belysning skulle varit anpassade för alla år 2010. Enligt Boverket (2013) uppfylls detta till viss del, men en ny handlingsplan för att uppnå tillgänglighet och på så sätt öka användbarheten för alla är pågående. Vid nybyggnationer av

byggnader blev tillgängligheten och användbarheten sämre under 1990-talet. Byggnader från mitten av 1990-talet är i stor utsträckning sämre vad gäller tillgängligheten och därmed även svårare att besöka för personer med nedsatt rörelseförmåga, än de som byggdes i början av decenniet eller på 1980-talet (Regeringskansliet, 1999/2000:79). Ivarsson och Ståhl (2003) menar att tillgänglighet används som en beskrivning av normer och regler av hur mötet mellan individ och miljö ska fungera. Det kan till exempel vara hur bred en dörr ska vara eller hur ljust det ska vara inne i lokaler. Tillgänglighet blir mer och mer objektivt och kan mätas med hjälp av mätning- och bedömningsinstrument. Det kan ses som ett mått på hur individens kapacitet motsvarar den fysiska lokalens krav/utformning. 1.4. Äldre personer i samhället Statistiska centralbyrån (2012) rapporterade att antalet individer i åldern 65 år och äldre har ökat de senaste åren. Det är främst åldersgruppen 65-79 år som ökat. Fram till år 2022 antas denna befolkningsgrupp öka med närmare 300 000 individer. Enligt statistiska centralbyrån (2012) är 19,1 % av Sveriges befolkning 65 år eller äldre. I kommunen där denna studie har utförts är siffran 29,2 %. Andelen äldre i denna kommun är högst i Värmland och bland de högsta i landet (Statistiska Centralbyrån, 2012). Antalet äldre som är i behov av vårdboende och hemtjänst kommer öka inom 10-15 år. Det kommer bli ökade kostnader inom äldreomsorgen och det kommer även bli brist på vårdpersonal. Detta innebär att fler äldre kommer att bo i eget boende och behöver klara sig mer på egen hand. Då ställs större krav på samhället, som behöver vara tillgängligt; med bland annat närservice, modern hjälpmedelsanvändning och anpassade byggnader (Regeringskansliet, 2010). 1.5. Tidigare forskning Ingen studie har hittats som speglar denna studies syfte då det gäller äldres erfarenheter av att använda rollator i publika lokaler. Sonn (2000) undersökte rollatorns betydelse och resultatet visade att äldre människor känner sig tryggare och säkrare vid förflyttningar och de upplever även att de är mer självständiga och oberoende vid användande av rollator. Valdemarsson, Jernryd och Iwarsson (2004) har i sin studie undersökt äldre individers förmåga till och frekvenser på besök i publika lokaler i ett stadscentrum. De samlade även information om individernas uppfattning av miljöförhållanden i offentliga utomhusmiljöer. Resultatet visar att de mest populära lokalerna var varuhus eller andra affärslokaler. Övriga lokaler som besöktes regelbundet var apotek, postkontor, banker, kulturella lokaler samt caféer. I utemiljön påpekades främst störande trafik, få sittplatser, få trottoarer och de som fanns var dåliga, gatsten som försvårar framkomligheten, lutning eller trappsteg för att komma in i lokalerna. Flera av dessa punkter påpekades främst av individer som använder gånghjälpmedel (Valdermarsson et al., 2004).

Brorsson, Öhman, Lundberg och Nygård (2011) granskar tillgänglighet utifrån äldre personer med diagnosen alzheimers. Studien är gjord på personer som fortfarande bor i sina hem men fokus på tillgänglighet ligger i deras närmiljö. Där resultatet blev att det finns en korrelation mellan personens funktion och miljöns tillgänglighet. Miljöer som är mer anpassade kräver en mindre funktion hos individer, än vad miljöer som inte är anpassade gör. I en annan studie gjord av Fänge, Iwarsson och Persson (2002) om ungdomars tillgänglighet och delaktighet samt hur den publika miljön påverkar. Där resultatet blev att alla oftast vill vara delaktiga i samma miljöer som alla andra men att detta ofta är omöjligt på grund av miljöns utformning och tillgänglighet. Enligt Jönsson (2001) vill äldre individer vara aktiva och delaktiga i samhället i en större utsträckning än tidigare och då ställs större krav på tillgängligheten. I Sverige använder åtminstone 250 000 personer rollator, vilket motsvarar cirka 4 % av befolkningen. Enligt resultatet av studien är den största orsaken till att individerna inte deltar i sociala aktiviteter, att det finns brister i tillgängligheten och användbarheten i miljön (Jönsson, 2001). Utifrån ovanstående resonemang kan konstateras att det finns lite kunskap och ett behov av ytterligare forskning om äldre personers erfarenheter av att använda rollator i publika lokaler i samhället. Samtidigt ökar behoven och kraven på att samhället ska vara tillgängliga och användbara för alla. Detta främst för att alla i individer har rätt till att delta i aktiviteter. 1.6. Syfte Därför är syftet i denna studie att beskriva äldre personers erfarenhet av att använda rollator i publika lokaler i en glesbygdskommun.

2. METOD 2.1. Design För att besvara studiens syfte användes en kvalitativ ansats med semistrukturerade intervjuer (Hartman, 2004; Trost, 2005). Denna typ av ansats användes för att få en djupare förståelse av deltagarnas upplevelser av utförandet. Semistrukturerade intervjuer genomfördes för att samla in äldres erfarenheter om användbarhet i offentliga lokaler. En innehållsanalys genomfördes på insamlad data för att identifiera likheter och skillnader 2.2. Urval Ett ändamålsenligt urval samt snöbollsurval (Hartman, 2004) användes för att få deltagare som motsvarade studiens syfte. Inklusionskriterier för att delta i studien var att deltagaren var inom åldersgruppen 65 år och äldre och använde sig av rollator. Deltagaren skulle vara fast bosatt i eget boende inom den aktuella kommunen. Det sista inklusionskriteriet för att delta i studien var att deltagaren skulle ha förmåga att adekvat muntligt kunna svara på frågorna. 2.3. Procedur Deltagarna till studien rekryterades genom ett ändamålsenligt urval och en kontakt togs med pensionärernas riksorganisation (PRO) samt Sveriges pensionärsförbund (SPF), inom det geografiska området. Första kontakt togs via telefon med ansvariga inom föreningarna, för information om studien samt en förfrågan om hur en kontakt bör tas med deras medlemmar Ordförande i SPF meddelade att de avböjde att delta eftersom han ansåg att de inte uppfyller inklusionskriterierna som fanns för studien. Kontakt togs därefter med ordförande i PRO. Första kontakten med deras medlemmar togs genom att författarna av studien besökte PRO,s årsmöte och informerade om studiens syfte och genomförande. En beskrivning av hur deltagarna kunde få mer information samt hur de kunde anmäla intresse för att delta i studien gavs muntligt och skriftligt, via ett missivbrev (bilaga 2). Tillsammans med breven medföljde ett frankerat kuvert samt svarstalong som helst skulle skickas till en av författarna inom en vecka. Vid detta tillfälle delades sex brev ut och tre av de tillfrågade skickade in svarsposten om att de ville ha mer information om studien. Dessa kontaktades per telefon för att klargöra eventuella frågor och eventuell fortsatt planering inför intervju. Eftersom den första informationsomgången resulterade i för få deltagare till studien, togs en andra kontakt med ordförande inom PRO för att skicka ut fler missivbrev och svarstalonger till möjliga deltagare.

Medlemmar inom PRO hjälpte författarna att skicka ut 15 brev för information om studien. Ytterligare fyra svar kom in och intervjuer bokades in. Ett snöbollsurval (Hartman, 2004) genomfördes för att få kontakt med fler eventuella deltagare. De redan inkluderade deltagarna lämnade informationen om studien samt svarsblankett till någon/några i sin närhet. för att informera om studien. Totalt gavs information om studien på detta sätt till sju personer. Två av dessa tillfrågade svarade ja på att delta i studien. Påminnelser om studien gavs ut i form av muntlig information inom PRO. Författarna ansåg att det insamlade materialet var tillräckligt innehållsrikt för att påbörja analys av data efter nio intervjuer. Totalt delades 28 missivbrev ut och nio deltagare deltog i studien. Fem av dessa var kvinnor och fyra var män och de var i åldrarna 67-91 år. Åtta av de nio deltagarna bodde själva i en lägenhet på eller i nära anslutning till tätortens centrum. En deltagare bodde i hus med sin sambo, cirka fem kilometer utanför centrum. 2.4. Datainsamling Datainsamlingen genomfördes i form av nio semistrukturerade intervjuer, där öppna intervjufrågor formulerades. Semistrukturerade intervjuer användes för att materialet skulle bli så innehållsrikt som möjligt (Trost, 2005). Denna intervjuform användes för att ringa in deltagarnas erfarenheter av användbarheten av publika lokaler. En intervjuguide (Bilaga 1) användes som underlag i samtliga intervjuer. Frågeområden formuleras för att ringa in studiens syfte, där huvudfrågor sammanställdes med flertalet följdfrågor beroende på svar (Trost, 2005). Efter den första intervjun diskuterades om intervjuguiden gav för stort eller för litet svängrum i informationsinsamlandet. Den första intervjun hade gett bra information och lyft upp några områden som inte funnits med i intervjuguiden. Dessa skrevs in för att övriga intervjuer skulle få en lika bred information. Intervjuerna skedde i en miljö och på en tidpunkt bestämd av deltagaren. Samtliga intervjuer genomfördes i deltagarnas hem. Intervjuerna genomfördes av båda författarna, där en hade huvudansvaret för frågorna. Den andre författaren deltog, skrev ned stödantecknar samt ställde följdfrågor vid behov. Alla intervjuer spelades in med hjälp av författarnas mobiltelefoner, efter att fått tillåtelse av deltagarna. Intervjuerna transkriberades sedan ordagrant för analys. 2.5. Analys av data En kvalitativ innehållsanalys genomfördes på insamlad data. Insamlade data bestod av inspelade intervjuer samt stödanteckningar. Intervjuerna transkriberades ordagrant utifrån inspelningarna och där behov av förtydligande fanns användes stödanteckningarna. Sedan analyserades datamaterialet (Lundman & Hällgren Granheim, 2012). Författarna valde var för sig ut meningsenheter utifrån syftet att beskriva äldres erfarenheter av att använda rollator i publika lokaler i

glesbygdskommunen. Dessa meningsenheter jämfördes sedan med varandra för att se likheter och skillnader. Det var väldigt lika meningar som båda författarna valde ut och de som skiljdes åt diskuterades utifrån studiens syfte. Meningsenheterna markerades i ett dokument, fick varsitt nummer och plockades sedan ut ur textens helhet. Detta nummer användes för att lätt kunna gå tillbaka till originaltexten för att se det i rätt sammanhang om något skulle vara oklart. Författarna träffades för att kondensera meningsenheterna, det vill säga korta ner dem och ta bort småord och onödig text som inte hör till studiens syfte. Alla kondenserade meningsenheter gavs sedan en kod som sammanfattar meningarna. Koder som var inom samma område bildade huvudkategorier. Tabell 1: Tillvägagångssätt intervjuanalys Meningsbärande enhet Kommunen är uppbyggt bra tycker jag. Affärer och dylikt ligger på bra platser. Kondensering Kod Kategori Bra uppbyggt samhälle. Bra uppbyggt. Äldre personers erfarenheter av hur samhällets uppbyggnad hindrar eller stödjer i aktivitet Och i affärerna är det inga problem att ta sig ikring och inte på apoteket heller. Det är väl lite socialt att komma ut också. Ja det är det absolut. Det är inga problem att ta sig runt i lokalerna. Det är socialt att komma ut. Lokalerna är bra. Socialt. Användbarhet i publika lokaler. Känslan av delaktighet i samhället.

2.6. Etiska reflektioner Både skriftlig och muntlig information om studien tilldelades de möjliga deltagarna och ansvariga personer inom pensionärsföreningen. Informationen var tydlig och begriplig. Deltagarna fick information om vad det innebar att delta i studien, vad syftet var, hur metoden och olika moment kommer gå till. Även nyttan med studien beskrevs för deltagarna. Nyttan med studien var att få en bild av äldres erfarenheter av att använda rollator i publika lokaler samt få en uppfattning om deras delaktighet i samhället. Det framgick tydligt att deltagande i studien var helt frivilligt samt att det var möjligt att avsluta deltagandet när som helst under studiens gång, utan att ange orsak. Det gavs också information om att deltagarna under hela studiens gång skyddades av konfidentialitet. Detta innebär att inga obehöriga har kunnat ta del av insamlat material och även att materialet som kommer fram vid datainsamling har haft sådan form att inga personer eller situationer kan kännas igen (Olsson & Sörensen, 2011). Deltagarna kontaktades via PRO, och då på deras årsmöte eller genom utskickade brev som ansvariga inom PRO skickade ut. Möjliga deltagare har även kontaktats genom att deltagare som ställde upp på intervju förmedlade information om studien till någon/några i sin närhet. Författarna har inte vetat vilka som tillfrågats om att delta i studien och de ansvariga inom PRO har inte vetat vilka som tackat ja till att delta. Deltagarna har fått information om att intervjuerna kommer att spelas in både vid första informationsgivandet och även vid intervjutillfället. Hade någon av deltagarna inte gett sitt medgivande till detta, hade intervjun genomförts utan inspelning. Författarna till studien genomförde intervjuerna tillsammans, vilket kan få deltagarna att känna sig i underläge. Detta har hafts i åtanke men författarna ansåg att nyttan av att vara två övervägde nackdelarna och ingen av deltagarna har påpekat detta. Genom mötet och intervjuerna med deltagarna kan funderingar kring deras situationer, delaktighet i samhället och aktivitetsutförande startas upp. Författarna har tydligt förklarat att deltagarna när som helst under studiens gång kunnat höra av sig för frågor och funderingar. 3. RESULTAT Den kvalitativa innehållsanalysen som gjordes på det insamlade materialet resulterade i tre kategorier. Kategori Äldre personers erfarenheter av hur samhällets uppbyggnad hindrar eller stödjer i aktivitet, Användbarheten i publika lokaler och Känslan av delaktighet i samhället. Kategorierna beskrev tillsammans äldre personers erfarenheter av att använda rollator i publika lokaler i en glesbygdskommun. Dessa kategorier beskrivs mer ingående nedan.

3.1. Att vara självständig eller besvärlig Under denna kategori sammanställs det resultat som framkom kring erfarenheter av samhällets uppbyggnad, hur de publika lokalerna ligger, om de är lättillgängliga och användbara för alla. Även synen på medborgarna som finns i samhället inkluderades under denna kategori. Utifrån analysen sågs en tydlighet i att samhället hade en koncentrerad kärna och en logisk uppbyggnad. Lokaler som deltagarna i studien besökte flera gånger i veckan var främst livsmedelsbutiker. Övriga affärslokaler, klubblokaler och samlingslokaler, kyrka, församlingshem och bibliotek är lokaler som de flesta av deltagarna besökte regelbundet. Några lokaler som besöktes någon gång per år var vårdcentral, kommunhus, simhall och övriga idrottsanläggningar. Utbudet på aktiviteter inom kommunen var begränsat men de flesta var aktiva och deltog i de aktiviteter som erbjöds. Det var av betydelse att följa med på resor som anordnades av olika föreningar, för att kunna vidga sina vyer. Ett koncentrerat samhälle var viktigt för att klara av att utföra vissa aktiviteter när man använder rollator. Som att ta sig till och från affärer samt att klara av att handla självständigt möjliggjordes av att kommunen låg på en bra plats med ett lättanvänt centrum. Lokaler såsom idrottsanläggningar och simhall låg en bit utanför samhället och detta har påpekats. Erfarenheter visar också att vintern påverkade hur och vilka aktiviteter som utfördes. Det var olika med plogning och sandning beroende på vart i samhället det gällde och om det var kommunen eller privata företag som hade ansvar för detta. Det saknades också trottoarer på vissa ställen, och de befintliga trottoarerna var i varierande skick. Att inte behöva gå så långt för att uträtta sina ärenden medför mindre problem med utomhusmiljön. Det var ont om sittplatser på vissa ställen inom samhället, vilket begränsade vilka miljöer som besöktes. Genom dataanalysen sågs även ett hjälpsamt samhälle där alla medborgare erbjuder sig att öppna dörrar och flytta på saker när det behövdes. Butiker utan dörröppnare hade hjälpsam personal som öppnade dörren om de såg att någon med rollator ville ta sig in. Alla medborgare var hjälpsamma, men om alla lokaler varit användbara hade denna hjälpsamhet inte behövts. En av deltagarna sa: Det är trångt i många av de mindre butikerna, nivåskillnad in och dåligt med dörröppnare. När man väl är inne känns det som att alla är hjälpsamma men att de inte skulle behöva vara det om det var lika lätt att röra sig med rollatorn som för alla friska.

Det var många inom kommunen som var 65 år och äldre som träffades inom olika föreningar eller liknande. Att de hjälptes åt om det var någon som behövde extra hjälp att ta sig till en lokal eller att kunna deltaga i aktiviteten som erbjuds i lokalen. Detta underlättade och gjorde det lättare att kunna deltaga i samhällets olika aktiviteter. En stark vilja om att inte behöva vara beroende av någon annan fanns. Det var socialt att kunna umgås med andra och att ha möjligheten att få hjälp om behovet fanns. 3.2. Användbarhet i publika lokaler Denna kategori handlar om användbarhet men också om tillgänglighet i och i anslutning till de publika lokalerna. Tvådelade erfarenheter angående användbarheten och tillgängligheten i publika lokaler presenteras; positiva erfarenheter som framkommit, men även erfarenheter av vissa begränsningar, hinder och förslag på förändringar som kan göras. Erfarenheten var att det uppledes som att alla var välkomna in i lokalerna, förflyttningen inomhus sker under samma förutsättningar för alla oavsett behov och att aktiviteterna som är tänkta att utföras i lokalerna tillåter alla att vara med. En av deltagarna sa: Det fungerar bra att ta sig omkring inne i lokalerna och att delta i aktiviteterna som erbjuds även med rollatorn. Utifrån erfarenheter fanns saker i omgivningen som upplevdes som begränsningar eller hinder. Dessa begränsningar och hinder upplevdes som att de relativt enkelt skulle kunnat tas bort för att öka användbarheten för alla och då främst för de som använder rollator Begränsningarna och hindrena var främst inriktade på att det är trångt att röra sig med rollatorn, det fanns nivåskillnader eller trappor, ologisk placering eller avsaknad av sittplatser samt att det saknades dörröppnare. Ett exempel kommer från en av deltagarna: Det finns ingen dörröppnare, det är jobbigt att ta sig in och så står det allt möjligt på golvet. Det är svårt att gå och är det folk där, då får man stå stilla. Simhall och övriga idrottsanläggningar var placerade utanför samhället och upplevdes inte som att de var användbara för alla. Erfarenheter av tidigare regelbundna besök i simhall och övriga idrottsanläggningar, byts mot nya upplevelser av att inte kunna besöka dessa lokaler eftersom de tycker det är krångligt att ta sig dit och att röra sig där inne. Det är långt till dessa anläggningar och det finns få eller inga sittplatser att använda sig utav. De sittplatser som var, var ofta på en läktare och gjorde det svårt att komma intill/upp för med rollator. I simhallen var det trånga

omklädningsrum och svårt att använda rollatorn inne i själva simhallen. Detta har lett till att dessa aktiviteter inte utförs eftersom det kändes att det krävdes för mycket. Saknad av att besöka och att delta i dessa aktiviteter på anläggningarna upplevdes. Erfarenheten av användbarheten av publika lokaler, gjorde att det i analysen framkom kreativa förslag på förändringar. Det går inte att ställa för stora krav på kommunen, föreningarna eller lokalinnehavarna, men om detta ska bortses har konkreta förslag till förändringar framkommit. För att komma till matvaruaffärerna kunde bara en ingång användas när rollator används. Det blev en omväg att gå runt hela lokalerna för att kunna komma in på andra sidan. Ett exempel var att det var en lång trapp som måste passeras för att komma in från ena sidan och det saknades ramp eller hiss. Detta har flera av deltagarna tagit upp. En av deltagarna uttrycker att Jag skulle hemskt gärna vilja kunna gå i trappan, eller i alla fall kunna gå samma väg som de som kommer från det hållet. Andra förslag till förändringar har varit dörröppnare, öppnare ytor och fler sittplatser inne i lokalerna. Det framkom också förslag om fler och bättre trottoarer och mer sittplatser utspridda i samhället. Förslag på att det skulle vara bra om kommunen, föreningarna och affärsinnehavarna kunde ha någon typ av enkätundersökning som besökarna kunde fylla i för att se hur upplevelserna av deras publika lokaler är. Om det även framgick på enkäten om besökare hade någon funktionsnedsättning och/eller hjälpmedel kunde det anges på enkäten, för att inte bara få en allmän syn på användbarheten av lokalerna. 3.3. Känslan av delaktighet i samhället Dataanalysen resulterade i att det var av stor betydelse att kunna vara delaktig i samhällets aktiviteter och att känna sig välkommen i de publika lokalerna. Det fanns vissa lokaler som uteslöt dem eller begränsade delaktigheten eftersom det var svårare att förflytta sig i dem med rollatorn. Att kunna komma ut i samhället och ha ett socialt umgänge var en viktigt erfarenhet som framkom. En av deltagarna sa: Ja det är jätte viktigt att kunna delta i samhällets aktiviteter, det är ju där man träffar folk. Det är inte samma sak att träffa folk över telefon eller på datorn, som att ses på riktigt. Det har framkommit erfarenheter om den tekniska utvecklingen och hur det har kunnat påverka dagens samhälle. Erfarenheten av att inte ha den kunskap som krävs för att kunna vara socialt aktiva med yngre personer som använder sig av teknisk utrustning såsom mobil, dator osv.

upplevdes som ett hinder. Samtidigt upplevdes inget behov av att lära sig den nya utrustningen, utan de klarade sig bra ändå. Känslan av att inte ha samma sociala nätverk eftersom det inte längre är möjligt att besöka simhallen och övriga idrottsanläggningar eller festlokaler upplevdes. Detta var något som begränsade det sociala umgänget jämfört med tidigare eftersom de inte har samma möjlighet att träffa folk som innan. Att inte vara till besvär och be någon annan om skjuts och eventuell hjälp vid lokalerna upplevdes viktigt. Under analysen framkom att känslan av självständighet var en viktig del för att känna sig delaktig i samhället och aktiviteter som samhället erbjöd. Detta gällde både aktiviteter såsom att handa, men också planerade aktiviteter som möten och andra folksamlingar. Ingen vill vara beroende av någon annan utan alla vill klara sig själva så långt det är möjligt. Lokaler som upplevdes tillåta självständighet var främst livsmedelsbutiker. Vissa samlingslokaler och idrottsanläggningar krävde mer planering och stöttning från medmänniskor. För att underlätta självständigheten påvisas behovet om självständighet och vad som eventuellt kunde göras av ansvariga personer. Det är dock inte alltid möjligt att vara självständig, utan ibland behövs hjälp av någon annan. Om behov av hjälp för ökad självständighet påvisats, har detta oftast mötts av positiv respons, men ibland är upplevelsen att det bara varit till besvär. Detta har i sin tur lett till avstående från att besöka vissa lokaler och mindre självständighetskänsla och minskad känsla av delaktighet. 4. DISKUSION 4.1. Resultatdiskussion Studiens resultat visade på att de äldre personernas erfarenheter av att använda rollator i publika lokaler i en glesbygdskommun var att samhället hade en bra uppbyggnad och hjälpsamma medborgare vilket stödjer aktivitetsutföranden. Svensson (2012) menar att det är av vikt att samhället har en bra utformning och planering för att tillgodose alla individers möjlighet till att vara aktiva i den aktuella miljön. Att självständigt vara delaktig i en vald miljö ökar välbefinnandet hos alla individer (Svensson, 2012). Ytterligare forskning som styrker vikten av en användbar miljö är Hovbrandt, Fridlund och Carlsson (2007) som beskriver vikten av personens kapacitet, miljön och aktiviteten och hur dessa påverkar aktivitetsutförandet för äldre. De beskriver vikten av en tillgänglig miljö som komponent till ett självständigt aktivitetsutförande. Resultatet i denna studie

påvisade att kommunen erbjuder ett tillgängligt samhälle som ger möjligheter till olika aktiviteter. Att deltagarna i studien gav detta intryck av kommunen som samhälle kanske kan bero på att samtliga deltagare varit bosatta där sedan en längre tid och har erfarenheter av samhället redan innan de började använda rollatorer. Resultatet i studien påvisade även att deltagarna tyckte att samhällets medborgare var hjälpsamma. Erfarenheter av att vara till besvär och behöva hjälp av sina medborgare har visats. I analysen framkom även några hindrande erfarenheter av samhället. En åsikt som lyftes var att om samhället var tillgängligt och användbart för alla skulle självständigheten öka. Law (2002) beskriver vikten av att självständigt få välja och prioritera aktiviteter som avgörande då det gäller att skatta sin hälsa. Detta ställer höga krav på samhällen då alla ska ha möjlighet att självständigt prioritera oavsett ålder, kön eller funktionsnedsättning. Studien visade på att användbarheten i kommunen är relativt hög men att deltagarna hade konkreta förslag på hur användbarheten skulle kunna öka. Enligt Ivarsson och Ståhl (2003) har både miljön, medmänniskorna och aktiviteten stor påverkan på användbarheten. Vidare beskriver Ivarsson och Ståhl (2003) att användbarhet innebär att en person ska kunna använda, förflytta sig och infinna sig i miljön på samma villkor som alla andra. Resultatet visar att lokalerna oftast möjliggjorde den aktivitet som var tänkt att utföras. Både miljön och aktiviteter var anpassade så att alla ska kunna delta på samma villkor. Det finns dock vissa brister i användbarheten och deltagarna har kommit med konkreta förslag på eventuella förändringar som skulle kunna öka användbarheten ytterligare. Deltagarna påvisade oftast behovet av förändringar till berörda personer och de får oftast positiv respons tillbaka men vid några tillfällen har de bara känt sig besvärliga. Förslagen som kommit fram har främst varit inom områdena trappor och nivåskillnader, trånga utrymmen, ologisk placering av sittplatser samt dörröppnare. Vissa vill inte påvisa behovet av förändringar alls eftersom de känner sig besvärliga. Även under denna studiens gång har deltagarna varit övervägande positiva till de publika lokalerna. Beror det på att deltagarna vill framställa en bra bild av kommunen eller är det den verkliga uppfattningen? Studiens resultat visade även på att ett användbart samhälle ökar självständigheten i aktivitet och har en stark social betydelse vilket ökar delaktigheten för de äldre. Deltagarna som varit med i studien har varit aktiva och tagit del av samhällets utbud av aktiviteter. Samtliga deltagare har tryckt på att det är av stor betydelse att kunna delta i samhället och i olika aktiviteter som samhället

erbjuder. Det är viktigt för deltagarna att kunna vara så självständiga som möjligt och inte behöva vara beroende av någon annan. Vissa har uttryckt att de hellre stannar hemma än att gå ut och känna att de måste ha hjälp av sina medmänniskor. Deltagarna kan då känna att de inte har samma rätt till aktivitet som alla andra. Wilcock och Townsend (2000, 2004); och Nilsson och Townsend (2010) beskriver sitt begrepp aktivitetesrättvisa som allas rätt till meningsfulla aktiviteter oavsett förutsättningar. De menar att människor har ett behov av att vara aktiva, samarbeta med andra och kommunicera. En förutsättning enligt dem är att miljön möjliggör detta vilket deltagarna i studien inte är överens om att kommunen gör. Universal design innebär att miljöer kan användas av så många som möjligt, inte bara för de med funktionsnedsättningar. Målet är att bygga tillgängligt och användbart från början för att slippa anpassningar och ombyggnationer längre fram (Björk, 2009). Kan vi som arbetsterapeuter vara mer delaktiga vid planering och nybyggnationer av ett samhälle, eller är det inte professionens uppgift? Kan det i så falla stärka individers aktivitetsrättvisa? Forskning visar att arbetsterapeuters mål är att engagera personer i meningsfulla aktiviteter med syfte att öka deltagandet i samhällslivet och främja hälsan och välbefinnandet. Varje miljö innebär olika möjligheter och resurser, krav och begränsningar. Miljön kan skapa barriärer eller möjliggöra för en person att utföra aktiviteter och kan på så sätt fungera stödjande eller hindrande (Birge James, 2009 ;& Kielhofner, 2008). Då kommunen enligt deltagarna har en miljö som till viss del främjar aktiviteter bör fokus hos arbetsterapeuter ligga på att finna meningsfulla aktiviteter till de äldre. Då deltagarna även redovisat att det har en stor social betydelse att kunna komma ut och träffa folk samt att delta på samma villkor som alla andra i kommunen stärks arbetsterapeutens uppgift ytterligare. Arbetsterapeuter har kunskap om att aktiviteter som äldre individer skattar högt och som påverkar hälsan positiv är att träffa sin familj och vänner, ta promenader och att delta i kulturella aktiviteter. (Yamada, Kawamata, Kobayashi, Kielhofner & Taylor, 2010 ; Hovbrandt, Fridlund, & Carlsson, 2007). Detta stärker resultatet som kommit fram i denna studie. 4.2. Metoddiskussion Metoden som valdes för denna studie var en kvalitativ ansats med semistrukturerade intervjuer som granskades genom kvalitativa analyser (Hartman, 2004; Trost, 2005). Syftet med studien var att beskriva äldre personers erfarenhet av att använda rollator i publika lokaler i en glesbygdskommun. Den kvalitativa analysen valdes som metod då den möjliggör tolkningar av den information som intervjuerna gav. Valet av intervju metod blev den semistrukturerade då syftet var att fånga deltagarnas erfarenheter och vi ville ha en bredd i informationen men samtidigt information som

svarade på vårt syfte. Författarna ansåg att den semistrukturerade intervjuformen gav en bas till men även frihet att fånga in information vi inte väntat oss. Tillvägagångssättet att rekrytera deltagare till studien kan ha påverkat resultatet då merparten av deltagarna var aktiva i PRO och kanske fick vi där av aktiva och friska pensionärer. Vårt mål gällande antalet deltagare i studien låg på tolv stycken men efter att ha gått igenom vårt datamaterial och beslutat att den information vi fått in var stark nog att svara på vårt syfte och basera vårt resultat på nio deltagare. Målet vid studiens start var att få deltagare som både var bosatta central i samhället men även ute på landsbygden för att få ett så innehållsrikt och mångsidigt resultat som möjligt. Att merparten av deltagarna var bosatta centralt på orten kan ha påverka resultatet i studien. Om fler deltagare varit bosatta ute på landsbygden kanske resultatet sett annorlunda ut. Trovärdigheten av resultatet stärks genom att en intervjuguide med öppna frågor och följdfrågor användes samt genom den urvalsprocess som användes för att rekrytera deltagare till studien. Tidigare teoretiska kunskaper och erfarenheter författarna tar med sig från tidigare yrkesliv samt den nya information som författarna blivit medvetna om under arbetet med studien har försökts åsidosättas för att det inte ska påverka undersökningen. Detta för att resultatet ska bli så trovärdigt och tillförlitligt som möjligt utan att den som tar del av informationen får ett inriktat resultat (Lundman & Hällgren Granheim, 2012). Lundman och Hällgren Granheim (2012) beskriver att resultatet och studien ses som tillförlitlig om läsaren kan ta del av alla studiens delar genom hela rapporten. Vi har försökt att uppnå detta genom att i hela rapporten presentera hur vi gått tillväga i studiens olika delar och hur resultatet uppkommit. Resultatet bygger dock på få deltagare i en liten kommun men vi anser att det är överförbart på urvalsgruppen i denna kommun. Antalet deltagare uppnådde inte vårt primärt utsatta mål men informationen från de deltagare som deltog anser vi svarade upp till studiens syfte. 5. SLUTSATSER Genom att deltagarna delade med sig utav sina erfarenheter av att använda rollatorer i publika lokaler i en glesbygdskommun samt att författarna analyserade materialet kunde studiens syfte besvaras. I studien har framkommit tvetydiga erfarenheter till samhällets uppbyggnad och publika lokalers användbarhet, en hel del positiva saker men också hinder har kommit upp. Då denna studie visar vikten av att klara sig självständigt och känna sig delaktig i samhället kan

arbetsterapeuter vid intervention som inkluderar rollator lyfta frågor kring vart rollatorn ska brukas. Inte enbart i hemmet och dess närmiljö utan också utanför hemmet i publika lokaler. Arbetsterapeuter skulle kunna vara mer delaktiga vid nybyggnationer och planering av samhället och publika lokalers uppbyggnad. Utifrån våra kunskaper skulle lokalerna kunna byggas mer tillgängliga och användbara från början och inte behöva anpassas i ett senare skede. 5.1. Förslag till vidare forskning Enligt tidigare forskning inriktas mycket mot tillgänglighet och inte användbarhet i samhället. Därför anser vi att det behövs vidare forskning med fokus på användbarheten i publika lokaler som inte bara är inriktad mot tillgänglighet. En lokal kan vara tillgänglig med inte användbar för alla. Ett förslag till ytterligare studier är att granska om erfarenheter av användbarhet i samhället skiljer sig mellan äldre personer som har erfarenheter av samhället innan de började använda rollator och äldre personer med rollator som har bytt miljö och inte har några tidigare erfarenheter av samhället. Denna studie genomfördes i en mindre glesbygdskommun och resultatet skulle kanske inte bli det samma i en större kommun eller stad. Det vore intressant att stärka studiens resultat med liknande studier i fler kommuner. 6. TILLKÄNNAGIVANDE Författarna vill ge ett stort tack till deltagarna i studien, som delade med sig av sina erfarenheter och på så sätt gjorde det möjligt för oss att genomföra hela arbetet. Vi vill också ge ett stort tack till vår handledare Margareta Lilja för god handledning och värdefulla tips och idéer under hela studien. 7. REFERENSLISTA Birge James, A. (2009). Activities of Daily Living and Instrumental Activities of Daily Living. Blesedell Crepeau E, Cohn ES, Boyt Schell B A. Willard & Spackmans Occupational Therapy. Brandt, Å., Iwarsson, S., Ståh,l A. (2003). Satisfaction with rollators among community living users: a follow-up study. Disability and Rehabilitation, 25 (7), 343 353. Brorsson, A., Öhman, A., Lundberg, S., & Nygård, L. (2011). Accessibility in public space as perceived by people with Alzheimer s disease. Dementia, 10(4), 587-602. Förbundet Sveriges Arbetsterapeuter. (2014) Fänge, A., Iwarsson, S., & Persson, Å. (2002). Accessibility to the public environment as perceived by teenagers with functional limitations in a south Swedish town centre. Disability &

Rehabilitation, 24(6), 318-326. Handisam (2012). Riv hindren: Riktlinjer för tillgänglighet (statliga myndigheters ansvar 2001:5269). Stockholm:Handisam. Från http://www.handisam.se/publikationer-ochpress/informationsmaterial/om-handisam1/riv-hindren/ Hartman, J. (2004). Vetenskapligt tänkande: Från kunskapsteori till metodteori. Lund: Studentlitteratur AB. Hovbrandt, P., Fridlund, B., & Carlsson, G. (2007). Very old people's experience of occupational performance outside the home: possibilities and limitations. Scandinavian journal of occupational therapy, 14(2), 77-85. Ivarsson, S., & Ståhl, A. (2003). Accessibility, usability and universal design-positioning and definition of concepts describing person-environment relationship. Disabilíty and rehabilitation, 25(2), 57-66. Jönsson, L. (2001). Rollatorns betydelse för äldre kvinnor i ordinärt boende en treårig studie. Hjälpmedelscentralen Karlskrona. Utgiven av Hjälpmedelsinstitutet. Kielhofner, G. (2012). Model of human occupation: teori och tillämpning. (1. uppl.) Lund: Studentlitteratur. Krynicka Storskog, E. (2013). Hur definieras lokal dit allmänheten har tillträde, publik lokal? Hämtad 2 januari, 2014, från Boverkets hemsida, http://www.boverket.se/kontakta-oss/fragor-ochsvar/tillganglighet/enkelt-avhjalpta-hinder/hur-definieras-lokal-dit-allmanheten-har-tilltrade-publiklokal/ Law, M. (2002). Participation in the occupations of everyday life. The American Journal of Occupational Therapy, 56(6), 640-649. Lundman, B., & Hällgren Granheim, U. (2012). Kvalitativ innehållsanalys. I Granskär & Höglund- Nielsen (Red), Tillämpad kvalitativ forskning inom hälso- och sjukvård (s.187-202). Lund: Studentlitteratur. Nilsson, I., & Townsend, E. (2010). Occupational justice---bridging theory and practice. Scandinavian Journal Of Occupational Therapy, 17(1), 57-63. doi:10.3109/11038120903287182 Olsson, H., & Sörensen, S. (2011). Forskningsprocessen: kvalitativa och kvantitativa perspektiv. (3. uppl.) Stockholm: Liber. Regeringskansliet. (2010). Den ljusnande framtid är vård. Hämtad 28 januari, från Regeringens

hemsida, http://www.regeringen.se/content/1/c6/14/89/29/03b3e794.pdf Regeringskansliet. (1999/2000). Från patient till medborgare en nationell handlingsplan för handikappolitiken. Proposition 1999/2000:79. Hämtad 20 Januari, från Regeringens hemsida, http://www.regeringen.se/content/1/c4/14/78/e9da3800.pdf Socialstyrelsen. (2009) Folkhälsorapport, Avsnitt 5, Äldres hälsa. Hämtad 28 januari, från Socialstyrelsens hemsida, http://www.socialstyrelsen.se/publikationer2009/2009-126- 71/Documents/5_Aldres.pdf Statistiska Centralbyrån. (2012). Demografiska rapporter 2012:2 Sveriges framtida befolkning 2012-2060. Örebro: SCB Tryck. Från http://www.scb.se/statistik/_publikationer/be0401_2012i60_br_be51br1202.pdf Statistiska Centralbyrån. (2012). Snabbstatistik Värmlands län, fakta och perspektiv. Hämtad 22 januari, 2014,Från http://www.regionfakta.com/varmlands-lan/befolkning-och-hushall/befolkning/folkmangd-31- december-alder/ Svensson, E. (2012) Bygg ikapp. För ökad tillgänglighet och användbarhet för personer med funktionsnedsättning. Mölnlycke: Elanders Svergie AB Sonn, U. (2000). Att leva och bo hemma Äldre personers erfarenhet av hjälpmedel och närmiljö. Hjälpmedelsinstitutet. Trost, J. (2005). Kvalitativa Intervjuer. Lund: Studentlitteratur AB Valdemarsson, M., Jernryd, E & Iwarsson, S. (2004). Preferences and frequencies of visits to public facilities in old age a pilot study in a Swedish town center. Archives of Gerontology and Geriatrics, 40,15-28, doi:10.1016/j.archger.2004.05.010 Wilcock, A. (2007). Active ageing: Dream or reality. New Zealand Journal of Occupational Therapy, 54(1), 15. Wilcock, A., & Townsend, E. (2000). Occupational terminology interactive dialogue. Journal of Occupational Science, 7:2, 84-86, DOI: 10.1080/14427591.2000.9686470. Wilcock, A., & Townsend, E. (2004). Occupational justice and client-centred practice: A dialogue in progress. The Canadian Journal of Occupational Therapy; Apr 71, 2; ProQuest Central pg. 75. Yamada, T., Kawamata, H., Kobayashi, N., Kielhofner, G., & Taylor, R. R. (2010). A randomised clinical trial of a wellness programme for healthy older people. The British Journal of Occupational