Högre utbildning. För tillväxt och välfärdsutveckling. Högskolepolitiskt program för SACO Antaget av SACO:s styrelse 2001-11-13

Högre utbildning För tillväxt och välfärdsutveckling Högskolepolitiskt program för SACO Antaget av SACO:s styrelse 2001-11-13

SAMMANFATTNING Högre utbildning ska vara tillgänglig för de som vill studera och har tillräckliga förkunskaper Förkunskapskraven till grundläggande högskoleutbildning ska spegla vad som krävs för att individen ska kunna fullfölja utbildningen. Universitet och högskolor ska ha stor frihet att fastställa förkunskapskrav och anta studenter. Högre utbildning och forskning ska ge kunskaper och kompetens som ska värderas högt på arbetsmarknaden och ge god privatekonomisk avkastning. Universitet och högskolor måste kunna konkurrera med andra aktörer på arbetsmarknaden om den forskarutbildade arbetskraften. Högskolorna skapar mångfald i utbildningssystemet. Genom specialisering inom några kärnområden skapas mångfald av hög kvalitet. Individernas och arbetsmarknadens efterfrågan på utbildning måste få stort genomslag på utbudet av kurser. Bättre samverkan mellan gymnasier och universitet/högskolor för att uppmuntra och intressera studenter för högre utbildning och forskning. Möjligheterna att göra karriär inom högskolan måste vara desamma för män och kvinnor oavsett födelseland. Öka andelen disputerade lärare. Bättre anställningsvillkor, kompetensutveckling av högskoleadjunkter och ökad nyrekrytering av doktorander är tre åtgärder. Öka anslagen till forskarutbildningen så att fler doktorander får de ekonomiska förutsättningarna att klara utbildningen på fyra år. Individuellt kompetenssparande ger individen rimliga förutsättningar för livslångt lärande, vilket kan öka efterfrågan på högre utbildning och ge nya resurser till högre utbildning. 2

INLEDNING Investeringar i humankapital snarare än fysiskt kapital är den grundläggande källan till tillväxt i moderna ekonomier. Viktiga resultat från ekonomisk forskningen är bland annat att ett lands tillväxttakt permanent kan höjas genom förbättrad effektivitet i utbildningssektorn och genom att människor förmås skaffa sig mer utbildning. Det innebär att lärarnas kunskaper och förmåga att lära ut, samt graden av flexibilitet i lönestrukturen kan ha stor betydelse för en lands tillväxtpotential. Framgångsrika lärare höjer individernas kunskapsnivå, bildningsnivå samt produktionsförmåga och påverkar därmed landets framtida produktionsmöjligheter. Lönestrukturer som premierar satsningar på utbildning ger personer incitament att söka sig till högre utbildning och vidareutbilda sig senare i livet. En tillväxtorienterad ekonomisk politik måste således oavbrutet satsa på skolor, undervisning, utbildning och forskning. SACOs engagemang i dessa frågor kan därmed få avgörande betydelse för Sveriges framtida tillväxtmöjligheter och välfärdsutveckling. Utbildningspolitiken är en viktigt del av den allmänna ekonomiska politiken. Den är utformad för att påverka det långsiktiga utbudet av arbetskraft och kortsiktigt höja de redan sysselsattas kunskapsnivån. Grundskole- och gymnasieutbildning ger den kunskap som krävs för att studera på högskolan. I högskolan får personer de kunskaper som krävs för att utföra kvalificerade arbetsuppgifter och för att gå vidare till forskarutbildning. Högre utbildningen är en del av hela utbildningssystemet. Förändringar på en nivå slår med viss tidsfördröjning igenom på andra nivåer. Utbildningens kvalitet måste vara hög på alla nivåer. Utmärkande för den högre utbildning är att den vilar på vetenskaplig grund. Den vetenskaplig anknytningen står för en kvalitetssäkring. SACO ska bidra till att stärka den högre utbildningens kvalitet så att akademiker kan möta de framtida kompetensbehoven och fortsätta att vara konkurrenskraftiga på en internationell arbetsmarknad. Andelen av befolkningen med en högskoleutbildning har ökat trendmässigt under mycket lång tid och kommer inom några år uppgå till 50 procent. Samtidigt har den kunskapsintensiva produktionen av varor och tjänster som andel av den totala produktionen ökat. Vidare har införandet av kapitalintensiv teknik ökat den relativa efterfrågan på utbildad arbetskraft. Arbetsmarknadens krav ska tillsammans 3

med individernas efterfrågan styra den högre utbildningens innehåll och inriktning. Samhällets roll är att upprätthålla utbud av kurser som inte direkt efterfrågas på arbetsmarknaden. Utmaningen är att med begränsade ekonomiska resurser utforma kursutbudet så att det tillgodoser kraven från kortsiktiga fluktuationer och behoven av långsiktig kompetensförsörjning av hög kvalitet. Genom noggranna analyser av samhällets resursallokering och utveckling på arbetsmarkanden kan SACO verka för en effektiv användning av samhällets resurser till högre utbildning. STÄLLNINGSTAGANDEN INDIVIDEN OCH HÖGRE UTBILDNING I kunskapssamhället ska utbildningssystemet ge individerna kunskaper, färdigheter och verktyg för att de ska kunna tillägna sig nya kunskaper samt bearbeta och analysera information. Utbildningen i grundskolan och gymnasiet ska vara av högsta kvalitet och ge de individer som är intresserade att gå vidare till högre utbildning den kunskap som krävs för att bli antagna. Grundläggande färdigheter ska vara förvärvade innan studenterna kommer till universiteten. Det är främst i skolan som det går att påverka individernas val av högskoleutbildning. Det går inte att t.ex. öka tillgången på naturvetare och tekniker endast genom att inrätta fler högskoleplatser. Ungdomarnas intresse måste väckas i grundskolan. Rätt till högre utbildning Den grundläggande målsättningen för utbildningspolitiken ska vara att utveckla ett system där högre utbildning är tillgänglig för alla som vill studera och har tillräckliga förkunskaper. Rätten innebär inte fritt tillträde till högskolan. Förkunskapskraven ska vara höga och tydligt spegla vad som krävs för att individen ska kunna fullfölja utbildningen. De som vill börja på högskolan måste visa att de har förutsättningar att fullfölja studierna. Alla som uppfyller kraven bör få ekonomiska möjligheter att studera. Saknas de rätta förkunskaperna ska de förvärvas i det kommunala vuxenutbildningssystemet. Universitet och högskolor ska endast producera högre utbildning. 4

Besluten om rekrytering av studenter kan decentraliseras till universiteten och högskolorna. Urvalskriterierna kan variera mellan lärosätena och bestå av gymnasiebetyg, kunskapstest, intervjuer mm. Flera urvalsinstrument ökar bredden i rekryteringen och möjligheterna att fånga in studiemotiverade studenter. Studenter som inte passerar kraven ska få tydlig information om varför de inte kom in och vad de måste förbättra för att passera gränsen vid nästa ansökningstillfälle. Utbildning för alla åldrar Högskoleutbildning är inte enbart en ungdomsfråga. Många människor vill av olika skäl studera även senare i livet. Somliga vill uppdatera sin kunskap och kompetens medan andra vill byta yrkesbana. Utbildningssystemet måste därför vara utformat för att möta efterfrågan från individer i olika åldrar och med olika utbildningskrav, det s.k. livslånga lärandet. Individuellt kompetenssparande ger individen rimliga förutsättningar för livslångt lärande. För att tillmötesgå kraven från nya grupper av studenter är det angeläget att utveckla och komplettera formerna för undervisning. Internetbaserade kurser, distans - och deltidskurser är viktiga inslag i ett diversifierat system för högre utbildning. Sådana utbildningar gör det lättare att kombinera arbete med studier. Internationalisering Utbildning är både en nationell och internationell angelägenhet. I slutet av 1980-talet studerade drygt 2 000 personer utomlands. År 2000 uppgick antalet till 33 000, dvs. motsvarande ett stort universitet. Många studenter väljer också att söka arbete på hela den europeisk arbetsmarknaden. Internationaliseringen skärper kraven på det svenska utbildningssystemet. Utbudet av engelskspråkiga kurser kan behöva öka för att tillmötesgå kraven från internationella studenter. Det är också viktigt att utveckla nätverk med utländska universitet för att underlätta utbytet av studenter, doktorander och lärare. En annan möjlighet kan vara att någon högskola specialisera sig på internationella studenter. Högre utbildning som produceras i Sverige ska vara av lika hög kvalitet som motsvarande utbildning i andra länder. Den ska vara attraktiv för företag som verkar på en internationell arbetsmarkand och studenter som har gått i den svenska 5

högskolan skall kunna konkurrera med studenter från övriga världen om de bästa arbetena. Privatekonomisk avkastning Den grundläggande högskoleutbildningen ska vara kostnadsfri för dem som går vidare från grundskolan och gymnasiet. Att alla medborgare delar på kostnaderna för varandras grundutbildning på detta sätt beror på att avkastningen inte bara kommer den enskilde individen till del, utan gynnar hela samhället. Om betalningsviljan skulle styra är risken att utbildningsnivån skulle bli för låg, därför att den privatekonomiska nyttan inte innefattar det samhälleliga värdet. Under det senaste årtiondet har emellertid den högre utbildningen kommit att få fler funktioner. Det börjar finnas en internationell marknad för högre utbildning, där ländernas studenter gå över gränserna för att komma åt god utbildning och är beredda att betala för det. Företag gör riktade satsningar på nyckelgrupper eller enskilda individer, och köper högre utbildning som en del av sådana satsningar. Olika slags kompetensförsäkringar och kompetenskonton kan väntas öka efterfrågan på högre utbildning under de närmaste åren. I relation till dessa behov är svaret på avgiftsfrågan inte lika självklart som när det gäller den grundläggande, studiemedelsfinansierade utbildningen. Barn till högskoleutbildade föräldrar lär sig tidigt att många intressanta och utvecklande arbeten är öppna endast för personer med en specifik högskoleutbildning. Barn till föräldrar som saknar högskoleutbildning har mer begränsad information om möjligheterna med en specifik högskoleutbildning. Löner sänder en mycket tydligt signal om betydelsen av högre utbildning. Därmed har akademikernas löner större betydelse för utbildningsvalen för barn till lågutbildade föräldrar än för barn till högutbildade föräldrar. 6

SAMHÄLLET OCH HÖGRE UTBILDNING Högskolans kännemärke är ett naturligt och nära samband mellan utbildning och forskning. Verksamheten ska karaktäriseras av ett vetenskapligt förhållningssätt, öppenhet för dialog och kritisk prövning av såväl det egna arbetet som samhället i stort. Statsmakterna ska styra den statliga högskolan men på en övergripande nivå. Högskolans lärare och studenter måste tillförsäkras hög grad av autonomi. Satsningar på högre utbildning och forskning är viktiga för ekonomisk tillväxt och välfärdsutveckling. Kvantitativa satsningar kan få negativa konsekvenser om de inte kombineras med satsningar på utbildningens kvalitet. Utbyggnaden av de småoch medelstora högskolorna och ökningen av antalet studenter har varit viktiga och nödvändiga. Problemet är att dessa satsningar inte alltid har åtföljts av lika stora satsningar på högskolornas personal. Snedrekrytering Ur ett samhällsekonomiskt perspektiv är det mycket viktigt att människor ur alla samhällsklasser och med olika etnisk bakgrund söker sig till högre utbildning. I flera årtionden har en av de viktigaste målsättningarna med högre utbildning varit att minska den sociala snedrekryteringen. Trots det är det fortfarande vanligare att barn till föräldrar som har en högskolutbildning väljer en högskoleutbildning än barn till föräldrar som saknar en högskoleutbildning. Skillnaderna mellan grupperna är stor i synnerhet med avseende på val av utbildningsinriktning och högskola. Det finns också resultat som visar att skillnaderna mellan grupperna manifesteras redan i valet till gymnasiet. Satsningar för att motverka snedrekryteringen till högre utbildningen ska riktas mot eleverna i grundskolan och gymnasiet. Det krävs bland annat ökad information om högre utbildning, kontinuerliga studiebesök på institutioner som arbetar med forskning, kontakt med forskare och ökad samverkan mellan högskolan, grundskolan och gymnasiet. På lång sikt kan samverkan stärkas genom forskarutbildning inom ramen för en lärartjänst, gymnasielektorat eller delad tjänstgöring mellan universitet/högskola och gymnasiet. Forskare kan till exempel handleda gymnasister i samband med examensarbeten. 7

Anslagssystem Anslagssystemet för den högre utbildning måste vara långsiktigt och av övergripande karaktär. Den enskilda högskolan måste kunna organisera verksamheten och erbjuda kurser efter de lokala förutsättningarna. Samtidigt ska anslagen tillåta en långsiktig uppbyggnad av högskolans kompetens. Effektiva och konkurrenskraftiga högskolor behöver både långa fasta anslag som är oberoende av politiska trender och konjunkturella förändringar i söktrycket och anslag som justeras med efterfrågan. Inom ramen för ett långsiktigt fast anslag kan graden av undervisning och forskning till exempel variera med söktryck. Den exakta utformningen kan diskuteras men det är viktigt att alla anställda vet vilka finansiella spelregler som gäller och att det finns ett tydligt golv i systemet. Utbud av kurser Statsmakterna fastställer de ekonomiska ramarna för verksamheten och varje högskola dimensionerar sina ämnesområden efter de förutsättningar som gäller på lokal nivå. Det åligger den enskilda högskolan att göra en avvägning mellan tillfälliga ökningar av utbudet på platser inom populära utbildningar och långsiktig uppbyggnad av nya ämnesområden. Statsmakterna ska garantera den långsiktiga kompetensförsörjningen inom ämnesområden med få studenter. Specialisering Systemet för högre utbildning verkar med begränsade ekonomiska resurser vilket ställer krav på effektiv resursallokering. Olika högskolor kan inte producera likvärdig utbildning av hög kvalitet. Istället ska högskolorna sträva efter att komplettera varandra snarare än att konkurrera om studenterna. Genom samarbete och samverkan går det att tillsammans skapa utbildningsprogram av hög internationell klass. Specialisering är en förutsättning för ett högre utbildningssystem med många högskolor av hög kvalitet. 8

Individerna och företagen Individernas efterfrågan på utbildning ska vara en utgångspunkt för styrningen av den högre utbildningen. Alltför ofta präglas synen på utbildning och arbetsmarknad av uppfattningen att det finns en direkt koppling mellan en särskild utbildning och några specifika yrken samt att efterfrågan på utbildning kan förutses och mätas. Högre utbildning kan, med undantag från vissa yrken inte detaljstyras med utgångspunkt från prognoser. En prognosbaserad syn underskattar individernas förmåga att hitta intressanta utbildningsvägar och nya arbetsmarknader. Den underskattar den höga utbytbarhet som olika akademiska utbildningsinriktningar har på arbetsmarknaden. Den cementerar också yrkesroller vilket kan minska rörligheten mellan akademiska yrken och försvåra omställningen på arbetsmarknaden. Företagens efterfrågan ska också styra den högre utbildning. Högskolan måste samverka med det lokal näringslivet för att fånga upp de behov som uppstår när nya rön kommersialiseras. De framtida kunskapsbaserade yrkena kommer att ställa höga krav på problemlösningsförmåga och mångfald av kunskaper. Företag som präglas av heterogena kunskapsmiljöer kommer sannolikt att ligga i fronten för utveckling och framsteg. Därför måste systemet för högre utbildning präglas av hög flexibilitet. Variation i kursutbudet Större utbud av utbildningsplatser måste kombineras med stor variation i utbudet av kurser mellan lärosäten och goda möjligheter för studenter att byta studieort. Samtidigt måste utbudet av deltids- och distanskursers öka och mer av den högre utbildningen göras tillgänglig via Internet. Yrkesutbildningar är ett viktigt inslag i en varierad högre utbildning. Utbildningarna ökar samverkan mellan högskolan och näringslivet och breddar rekryteringen till högre utbildning. Yrkesutbildningar på högskolan måste precis som annan högskoleutbildning vila på vetenskaplig grund. Yrkesutbildningar på gränsen mellan gymnasiet och högskola ska inte vara en del av den högre utbildning utan erbjudas inom ramen för ett nytt system för särskilda yrkeshögskolor. Tekniskt basår infördes bland annat för att locka nya studenter till utbildningar inom teknikområdet. Somliga högskolor har infört temakurser som omfattar kurser inom många olika ämnesområden. På andra högskolor har nya ämnen såsom, 9

miljökunskap och jämställdhet kombinerats med såväl traditionella tekniska ämnen som klassisk filosofi. Det är viktigt att denna förnyelse av den traditionella universitetsutbildningen får ökat utrymme. Genom att variera innehållet i utbildningarna och formerna för lärande kommer fler människor att söka sig till högskolan. En god utveckling av utbildningar kräver växelsamverkan mellan studenter, lärare och avnämare inom näringsliv och förvaltning. Både studenter och lärare måste ha reellt inflytande över utbildningen. Studenterna måste kunna påverka utbildningens innehåll och de pedagogiska formerna. Studentinflytandet ökar takten i kvalitetsutvecklingen av kurserna. Lärarna ska ges det professionella ansvaret för att utforma utbildningen och formerna för undervisning. Pedagogisk skicklighet ska värderas högt vid lärartillsättningar och duktiga lärare ska premieras lönemässigt. Dokumentationen av pedagogisk skicklighet måste utvecklas. Kvalitet Utbyggnaden av den högre utbildningen får inte ske på bekostnad av utbildningens kvalitet. För att garantera en positiv kvalitetsutveckling krävs utvärderingar av utbildningens innehåll, genomförande och utfall. Dessa ska genomföras av myndigheter, avnämare inom näringsliv och förvaltning, och akademiker som prövar utbildningens standard i förhållande till vetenskap och beprövad erfarenhet. Systematiska utvärderingar kan även genomföras av fristående utvärderingsinstitut. Utbildningarna värderas ytterst av studenternas framgångar på arbetsmarknaden. Universitet och högskolor bör kontinuerligt följa upp hur det går för studenterna efter avslutad utbildning. Resultaten ska publiceras och vara lättillgängliga för de som står inför valet av högskola. Andelen disputerade lärare på landets universitet och högskolor uppgår till drygt 50 procent med stora variationer mellan lärosätena. Samtidigt har andelen studenter per lärare ökat med nästan 40 procent under 1990-talet och lärarna har idag svårt att kombinera forskning, undervisning och kompetensutveckling. En stor andel av lärarna inom högskolan är adjunkter och många saknar den forskarutbildning som är nödvändig för att bedriva undervisning på vetenskaplig grund. För att säkra den högre utbildningens kvalitet krävs det en långsiktig strategi för att öka andelen 10

disputerade lärare. En första åtgärd är att ge adjunkterna möjlighet att gå på forskarutbildningen inom ramen för sin tjänst. På lång sikt måste fler studenter lockas till forskarutbildningen och villkoren på den akademiska arbetsmarknaden förändras. Den akademiska arbetsmarknaden Lönesättning och tjänsteutformning måste vara flexibel för att svenska universitet och högskolor ska kunna konkurrera med andra aktörer om den forskarutbildade arbetskraften. Graden av flexibilitet kan vara lika hög som den vid stiftelsehögskolorna. Vidare måste det gå att kombinera undervisning med arbete utanför högskolan och det ska vara enkelt att komma tillbaks till högskolan efter arbete utanför högskolan. Den akademiska arbetsmarknaden ska präglas av jämställdhet och mångfald. Kvinnor och personer födda utomlands får inte missgynnas av urvalsförfarande. Avgifter för högre utbildning Det finns flera skäl till varför det kan uppstå behov av ett avgiftsbaserat system för högre utbildning. Ett skäl är att många studenter från andra länder kommer att söka sig till svenska högskolor av hög kvalitet, vilket kommer öka utgifterna för utbildningen. Ett andra skäl är att nya former för individuellt kompetenssparande ökar individernas möjligheter att själva köpa utbildning. Högskolorna måste då avsätta resurser och ta betalt för utvecklingskostnader av utbildningar för nya studenter. Ett tredje skäl är att företag idag kan köpa särskilt utformad högre utbildning men inte individerna. Anställningsförhållanden kan därmed få avgörande betydelse för tillgången till attraktiv spetsutbildning och intressanta arbeten. Ett fjärde skäl är att personer kan konsumera utbildningen utan syfte att använda kunskapen på arbetsmarknaden. En avgift ökar kostnaden för att välja en utbildning som inte leder till arbete. Avgiften ger också studenterna ett instrument som kan användas för att direkt påverkar utbildningens kvalitet. Det finns flera problem med ett avgiftsbaserat system. För det första måste personer anställas för att samla in avgiften, vilket ytterligare ökar de administrativa kostnaderna för den högre utbildningen. För det andra kan det bli svårare att 11

rekrytera personer från studieovana miljöer eftersom kostnader utgör ett större hinder för deras utbildningsval. För det tredje kan skillnader i avgifter mellan universitet och högskolor förstärka snedrekryteringen till olika lärosäten. Endast barn till föräldrar med höga inkomster kan betala för utbildning vid vissa lärosäten. För det fjärde kan individernas kostnader för utbildningen bli mycket höga om de misslyckas med sina studier. För det femte måste ett formellt system utvecklas som hanterar klagomål och kompenserar studenter för utbildning av låg kvalitet. Många länder har avgifter för högre utbildning. Skall den svenska högskolan verka på en internationell utbildningsmarknad måste vi utveckla ett system som är rättvist både för inhemska och utländska studenter. 12