Bfd22 080929 1 (13) Rättslig styrning 2012-10-31 RCI 25/2012 Rättsligt ställningstagande angående säkerhetssituationen i Mali 1. Sammanfattning Säkerhetssituationen i norra Mali har karaktären av svåra motsättningar. Säkerhetssituationen i södra Mali har inte karaktären av svåra motsättningar. Situationen i Mali fortsätter dock att vara osäker och svår att förutspå. Internflykt till södra Mali bedöms inte vara relevant för personer från norra Mali. 2. Bakgrund Den 27 mars 2012 kommenterade rättschefen situationen till Mali med anledning av att försöket till statskupp i Mali som påbörjades den 21 mars hade skapat en osäker situation i landet och att dess konsekvenser då var mycket svåra att bedöma. Rättschefen angav i kommentaren att verkställigheter till Mali tills vidare inte borde ske. Eftersom en tid nu förflutit sedan kuppförsöket och ny information finns om säkerhetsläget nu finns det anledning av se över detta. Migrationsverket Rättslig styrning Besöksadress Östra Farmvägen 5 200 22 MALMÖ Telefon 0771-235235 Telefax010 485 32 94 E-post migrationsverket@migrationsverket.se Hemsida www.migrationsverket.se Organisationsnr 202100-2163
2 (13) 3. Information om säkerhetsläget i Mali Ka 3.1 Situationen i norra Mali Med norra Mali avses i det här rättsliga ställningstagandet regionerna Kidal, Gao och Timbuktu samt i regionen Mopti området norr om staden Mopti. I januari 2012 inledde tuaregrebellerna MNLA (Mouvement national de liberation de l Azawad), uppbackade av tungt beväpnade soldater som återvänt från Libyen efter Muammar Gaddafis fall, ett rebelluppror i norra Mali. Kort därefter anslöt sig islamistgruppen Ansar Dine till upproret. Den 21 mars genomfördes en militärkupp i protest mot regimens misslyckande med att stävja rebellupproret på. Rebellerna utnyttjade det vakuum som uppstod i och med militärkuppen och inom några dagar tog de kontroll över regionhuvudstäderna Gao, Kidal och Timbuktu utan större motstånd från armén. I början av april hade rebellerna tagit kontroll över hela norra Mali och landet var i praktiken delat så att MNLA hade makten i norr och kuppmakarna CNRDR (Le Comité National de Redressement de la Démocratie et la restauration de l'etat) i söder. Den 6 april utropade MNLA den självständiga staten Azawad och meddelade att militära operationer avslutades då syftet med upproret var uppfyllt. Det har sedan dess inte rapporterats om nya strider mellan armén och rebellerna. Den 26 maj meddelade MNLA och Ansar Dine att de ingått en överenskommelse om att tillsammans styra Azawad och införa islam som statsreligion. Någon vecka senare drog sig dock MNLA ur uppgörelsen med förklaringen att den inte överensstämmer med gruppens sekulära värderingar. Därefter utbröt kortvariga strider mellan MNLA och Ansar Dine i städerna Kidal och Timbuktu. I slutet av juni utbröt blodiga strider i staden Gao och åtminstone 20 personer dödades. Efter sammandrabbningen i Gao tvingades MNLA slutgiltigt att dra sig tillbaka från städerna i norr. Islamister, bland andra AQIM (al-qaeda in the Islamic Maghreb), ockuperar sedan dess tillsammans landets norra delar. Det är dock fortfarande brist på information om hur och i vilken omfattning dessa grupper är koordinerade. Konstateras kan att Ansar Dine växt i storlek och fått mer vapen. Kopplingar till AQIM är viktiga förutsättningar för detta. Den 1 september gick MUJAW (Movement for Unity and Jihad in West Africa) in i den strategiskt viktiga staden Douentza i regionen Mopti, vilket innebär att islamisterna rör sig närmare regeringskontrollerat område. MUJAW intog Douentza utan motstånd från lokal milis. Innan denna händelse hade gränsen mellan den regeringskontrollerade södern och det rebellkontrollerade norr inte förändrats sedan i april. Gränsen för regeringskontrollerat område går vid staden Mopti.
3 (13) Både rebellerna och armén har gjort sig skyldiga till allvarliga övergrepp mot civilbefolkningen. AI (Amnesty International) och HRW (Human Rights Watch) rapporterar att rebellernas offensiv följdes av otaliga kränkningar av de mänskliga rättigheterna, inklusive kidnappning av unga flickor och våldtäkt, rekrytering av barnsoldater samt systematisk plundring av både offentlig och privat egendom. Rebelloffensiven tillsammans med arméns reträtt resulterade också i omfattande kriminalitet och lämnade befolkningen i ett säkerhetsvakuum. Armén å sin sida genomförde helikopterattacker mot civila mål vid flera tillfällen i januari och februari. AI rapporterar också om attacker mot tuaregbefolkningen i norra Mali utförda av lokala milisgrupper. I områdena som islamisterna tagit över har islamiska domstolar etablerats och nya stränga levnadsregler enligt en fundamentalistisk tolkning av islam, väsensskild från den traditionella moderata tolkningen i området, införts. Kroppsstraff har utdömts, inklusive stening och stympning, vid flera tillfällen. Islamisterna har även förstört helgedomar och andra världsarvssymboler som de anser strida mot islam. Protester mot kroppsstraffen och de nya reglerna har genomförts i flera städer. Kristna är inte längre välkomna och har ombetts lämna området. De som haft kontakt med turister och utlänningar har också ombetts lämna. Enligt OCHA har omkring 412 400 personer tvingats lämna sina hem till följd av konflikten i norra Mali. Av dessa befinner sig runt 203 800 fortfarande i Mali som internflyktingar och cirka 208 600 har sökt skydd i grannländerna, främst i Burkina Faso, Mauretanien och Niger. Enligt UNHCR avtog dock flyktingströmmen till grannländerna betydligt under augusti. Samtidigt varnar ICRC för en allt svårare humanitär situation med över en halv miljon människor i behov av mathjälp i norra Mali. 3.2 Situationen i södra Mali Med södra Mali avses de områden som enligt ovan inte ingår i norra Mali. Omvärldens påtryckningar och rebellernas framgångar i norr ledde till att juntans agerande svängde och civilt styre återinfördes kort efter statskuppen den 21 mars. President Amadou Toumani Touré avgick, parlamentets talman Dioncounda Traoré utsågs till ny president den 12 mars och en civil övergångsregering bildades under ledning av Cheick Modibo Diarra. Den 20 augusti presenterades en ny nationell samlingsregering som också godkändes av presidenten. CRNDR har emellertid fortfarande stort politiskt inflytande såväl som folkligt stöd och anklagas för att blanda sig i regeringens arbete. I samband med militärkuppen den 21 mars dödades minst fyra personer och minst 30 skadades. Många politiska ledare greps godtyckligt, men alla släpptes senare. Andra som opponerade sig misshandlades utan att säkerhetsstyrkor ingrep. Den 30 april skakades Bamako av ännu ett kuppförsök då före detta presidenten Amadou Toumani Touré försökte återta makten.
4 (13) Efter tre dagars oroligheter tog militären åter kontroll över huvudstaden. Kuppförsöket orsakade minst 89 dödsfall och dussintals av skadade, varav nio civila, och en ny våg av arresteringar ägde rum dagarna efter. HRW rapporterar att säkerhetsstyrkor, lojala mot före detta juntan, torterat och bortfört soldater anklagade för att ha kopplingar till kuppförsöket liksom andra som inte stödjer CRNDR. Kritiska journalister och familjemedlemmar till frihetsberövade soldater har också utsatts av säkerhetsstyrkorna. I maj rapporterades det om strider mellan bönder och boskapsskötare. Under sommaren har det inte rapporterats om nya allvarliga säkerhetsincidenter i södra Mali. UNHCR rapporterar att befolkningen med ursprung i norra Mali utsatts för säkerhetsincidenter i Bamako och närliggande områden. Under våren rapporterade media bland annat om vandalisering av tuaregfamiljers egendom och andra trakasserier. Förövarna uppgavs vara okända män i civila kläder. AI rapporterar att personer misstänka för att stödja rebellerna gripits utan att åtal väckts och hållits frihetsberövade i hemliga fängelser. Det finns även uppgifter om att regeringssoldater genomfört utomrättsliga avrättningar av civila tuareger i centrala Mali. Tuareger från södra Mali finns också bland flyktingarna i grannländerna. 3.3 Den senaste utvecklingen Den 5 september framställde Malis övergångsregering en officiell förfrågan om militär hjälp för att återta landets norra delar till det regionala samarbetsorganet ECOWAS (Economic Community of West African States). Samtidigt uppgav regeringen att förhandlingar med islamisterna i norr fortsätter. En framställan om militär hjälp har därefter även gjorts till FN. ECOWAS uppger att det finns beredskap för att skicka drygt 3 000 trupper till Mali och söker FN:s stöd. I dagsläget tycks det internationella samfundet dock vara splittrat i frågan. Den 28 och 29 september genomfördes demonstrationer i huvudstaden mot utländsk inbladning i konflikten. Det kan konstateras att trots frågetecken kring bland annat kapaciteten hos ECOWAS tycks en militär intervention komma allt närmare. Situationen i Mali fortsätter dock att vara osäker och svår att förutspå. Enligt International Crisis Group (ICG) är alla scenarion möjliga, inklusive en ny militärkupp, social oro i Bamako och spridning av religiös extremism och terrorism. 4. Gällande rätt m.m. 4.1 Tillämpliga lagrum Av 4 kap 2 utlänningslagen framgår bl.a. följande. Med alternativt skyddsbehövande avses i denna lag en utlänning som i andra fall än som avses i 1 befinner sig utanför det land som utlänningen är medborgare i, därför att
5 (13) 1. det finns grundad anledning att anta att utlänningen vid ett återvändande till hemlandet skulle löpa risk att straffas med döden eller att utsättas för kroppsstraff, tortyr eller annan omänsklig eller förnedrande behandling eller bestraffning, eller som civilperson löpa en allvarlig och personlig risk att skadas på grund av urskillningslöst våld med anledning av en yttre eller inre väpnad konflikt, och 2. utlänningen inte kan, eller på grund av sådan risk som avses i 1 inte vill, begagna sig av hemlandets skydd. Första stycket 1 gäller oberoende av om det är landets myndigheter som är ansvariga för att utlänningen löper sådan risk som där avses eller om dessa inte kan antas erbjuda trygghet mot att utlänningen utsätts för sådan risk genom handlingar från enskilda. Första och andra styckena gäller även för en statslös utlänning som befinner sig utanför det land där han eller hon tidigare har haft sin vanliga vistelseort. Av 2 c följer att en utlänning som omfattas av denna paragraf i vissa fall är utesluten från att anses som alternativt skyddsbehövande. Av 4 kap 2 a utlänningslagen framgår bl.a. följande. Med övrig skyddsbehövande avses i denna lag en utlänning som i andra fall än som avses i 1 och 2 befinner sig utanför det land som utlänningen är medborgare i, därför att han eller hon 1. behöver skydd på grund av en yttre eller inre väpnad konflikt eller på grund av andra svåra motsättningar i hemlandet känner välgrundad fruktan att utsättas för allvarliga övergrepp, eller 2. inte kan återvända till sitt hemland på grund av en miljökatastrof. Första stycket 1 gäller oberoende av om det är landets myndigheter som är ansvariga för att utlänningen löper sådan risk som där avses eller om dessa inte kan antas erbjuda trygghet mot att utlänningen utsätts för sådan risk genom handlingar från enskilda. Första och andra styckena gäller även för en statslös utlänning som befinner sig utanför det land där han eller hon tidigare har haft sin vanliga vistelseort. Av 2 c följer att en utlänning som omfattas av denna paragraf i vissa fall är utesluten från att anses som övrig skyddsbehövande. Enligt 12 kap 3 a utlänningslagen får inte ett beslut om utvisning eller avvisning av ett ensamkommande barn verkställas om inte den verkställande myndigheten har försäkrat sig om att barnet kommer att tas emot av en familjemedlem, en utsedd förmyndare eller en mottagningsenhet väl lämpad för att ta hand om barn. 4.2 Praxis EU-domstolen har i målet C-465/07 (Meki Elgafaji and Noor Elgafji v. Staatssecretaris van Justitie) den 17 februari 2009 närmare uttolkat innebörden av begreppet väpnad konflikt i enlighet med artikel 15 c jämförd med artikel 2 e i Skyddsgrundsdirektivet. För att ett allvarligt och personligt hot ska anses föreligga mot liv eller lem för en person som ansöker om alternativt skydd krävs inte att denne visar att hoten är specifikt riktade mot honom på grund av omständigheter som är hänförliga till hans personliga situation. Att sådana hot förekommer kan i undantagsfall anses styrkt när det urskillningslösa våld som kännetecknar den pågående väpnade
6 (13) konflikten är så allvarligt att det finns grundad anledning att förmoda att en civilperson om han eller hon återsänds till det aktuella landet eller, när så är aktuellt, regionen genom sin blotta närvaro där, skulle löpa en verklig risk att utsättas för sådana hot. I målet Vilvarajah mot Storbritannien (45/1990/236/302-306) uttalade Europadomstolen att ett brott mot artikel 3 i Europakonventionen vid situationer av generell instabilitet endast kunde bli aktuellt om det visades att sökandens personliga situation var sämre än den för övriga i den grupp som sökanden tillhör. Europadomstolen har senare i målet NA mot Storbritannien (Application no. 25904/07) omprövat sitt ställningstagande och bland annat uttalat att sådana särskiljande drag avseende sökanden inte krävs om en allmän situation av våld i ett land, dit någon ska utvisas, kan vara av tillräckligt hög grad av intensitet för att medföra att alla utvisningar till detta land skulle kunna medföra ett brott mot artikel 3 i konventionen. En sådan situation kan emellertid endast anses föreligga i de allvarligaste fallen av generellt våld, där ett brott enligt artikel 3 kan bedömas enbart genom den risk en civilperson skulle utsättas för vid ett återsändande. Europadomstolen har även i målet Sufi och Elmi mot Storbritannien (Applications no:s. 8319/07 and 11449/07) uttalat sig om frågan om generellt våld och tillämpligheten av artikel 3 i Europakonventionen. Domstolen uttalade att den har att ta ställning till risken för ett brott mot artikel 3 i konventionen, oavsett om risken har sin grund i generellt våld, personliga omständigheter kopplade till sökanden eller en kombination av dessa två förhållanden. Domstolen gjorde initialt en bedömning av kopplingen mellan artikel 3 i konventionen och artikel 15 c i Skyddsgrundsdirektivet. Europadomstolen konstaterade att domstolens jurisdiktion är begränsad till tolkningen av Europakonventionen och att det därför inte är lämpligt att domstolen går in på tolkningen av artikel 15 c i Skyddsgrundsdirektivet. Mot bakgrund av EU-domstolens dom i Elgafaji, var domstolen emellertid inte övertygad om att artikel 3 i Europa inte skulle ge ett skydd som kan jämställas med det skydd direktivet ger. I synnerhet noterade domstolen att tröskeln i båda artiklarna får, i exceptionella fall, användas i en situation med generellt våld som uppnår sådan intensitet att alla personer som återsänds till den aktuella regionen utsätts för risk enbart mot bakgrund av sin närvaro där. Domstolen uttalade vidare att de indikatorer som brittiska Asylum and Immigration Tribunal tidigare identifierat utgör en god måttstock - dock inte uttömmande uppräkning - för att bedöma intensiteten och nivån av (generellt) våld (i det fallet i Mogadishu). Dessa är: 1. Tillämpar parterna i konflikten en metod eller taktik som ökar risken för civila offer eller utgör civila en direkt måltavla. 2. Är nämnda metoder eller taktik vanligt förekommande. 3. Är striderna lokala eller utbredda. 4. I vilken omfattning har civila dödats, skadats eller tvingats till flykt eller internflykt. Europadomstolen konstaterade bland annat att våldet i Mogadishu uppnår en sådan
7 (13) nivå av intensitet att vem som helst i staden, utom möjligen de som har synnerligen väletablerade kontakter med starka grupper, är utsatt för en verklig risk för behandling som är förbjuden enligt artikel 3 i konventionen. Migrationsöverdomstolen har i avgörandet MIG 2009:27 angett att det råder ett tillstånd av inre väpnad konflikt i utlänningslagens mening om samtliga nedanstående förutsättningar är uppfyllda. I. De svåra motsättningarna mellan befolkningsgrupperna innefattar utdragna och alltjämt pågående stridigheter mellan väpnade regeringsstyrkor och en eller flera andra organiserade väpnade grupper eller mellan två eller flera sådana grupper som strider mot varandra. II. Stridigheterna är av sådan karaktär att de går utöver vad som kan klassas som inre oroligheter eller vad som endast utgör sporadiska eller isolerade våldshandlingar. III. Det är utmärkande för civilbefolkningens situation att det våld som konflikten för med sig är urskillningslöst och så allvarligt att det finns grundad anledning att förmoda att en civilperson genom sin blotta närvaro skulle löpa en verklig risk att utsättas för ett allvarligt och personligt hot mot liv och lem. 4.3 Förarbetsuttalanden gällande begreppet svåra motsättningar Maktförhållandena i ett land och möjligheterna för enskilda personer att få skydd mot allvarliga övergrepp är viktiga omständigheter att beakta vid bedömningen av om det kan anses råda svåra motsättningar i landet. Med svåra motsättningar avses bl.a. politisk instabilitet i hemlandet där maktförhållandena är sådana att rättssystemet inte opartiskt värnar befolkningens grundläggande mänskliga rättigheter. Det kan här röra sig om en konflikt mellan olika befolkningsgrupper, mellan en befolkningsgrupp i en del av landet och statsmakten eller mellan å ena sidan staten eller en befolkningsgrupp i landet och å andra sidan en annan stat, som dock inte nått en sådan nivå att en väpnad konflikt kan anses föreligga. Av bestämmelsen framgår att det skall finnas ett orsakssamband mellan de övergrepp som utlänningen riskerar att utsättas för och de svåra motsättningar som finns i hemlandet (se prop. 2004/05:170 s. 274). Bestämmelsen avser att ge skydd mot allvarliga övergrepp. De övergrepp som avses är t.ex. repressalier, rättsövergrepp och trakasserier. Det kan röra sig om såväl godtyckliga som systematiska övergrepp som det till följd av maktförhållandena i landet inte finns möjlighet för den enskilde att skydda sig mot eller få rättelse för (prop. 2009/10:31, sid 115 ff). 4.4 Praxis för internflykt Om en utlänning bedöms ha skyddsskäl mot någon del av sitt hemland aktualiseras frågan om det är rimligt att kräva att utlänningen bosätter sig i någon annan del av landet (se Migrationsöverdomstolens avgörande MIG 2007:33, prop. 2004/05:170 s 274 samt art 91 i UNHCR:s handbok).
8 (13) Användandet av ett internt flyktalternativ är beroende av en noggrann analys av ärendets alla omständigheter. Det ska bedömas om det är relevant med ett internt flyktalternativ och om det finns någon del av landet där utlänningen inte löper risk att bli utsatt för skyddsgrundande behandling. Det måste också ske en analys av rimligheten - genom en sammantagen bedömning av den allmänna situationen och de personliga omständigheterna. Vidare ska det prövas om det finns möjligheter att faktiskt få tillgång till det aktuella område inom hemlandet som Migrationsverket pekar ut som ett internt flyktalternativ. Migrationsöverdomstolen har i ett mål vari det bedömts som rimligt med ett internt flyktalternativ i t.ex. Kabul för en afghansk man uttalat att omständigheter såsom som kön, ålder och hälsa kan vara av betydelse mot bakgrund av situationen i Afghanistan. Skulle den som återvänder mötas av otillbörliga umbäranden ur humanitär synvinkel är det dock inte rimligt att hänvisa till ett internt flyktalternativ (MIG 2008:20). 5. Rättschefens bedömning 5.1 Prövningen av internationellt skyddsbehov Det finns inledningsvis anledning att - särskilt rörande länder där det råder en inre väpnad konflikt eller svåra motsättningar - erinra om ordningen för prövning av en ansökan om internationellt skydd. Prövningen av frågan om internationellt skydd ska följa den ordning som bestämmelserna i utlänningslagens kapitel 4 anger. Migrationsverket har således först att pröva om den sökande är att betrakta som flykting vid en individuell bedömning av de anförda skyddsskälen enligt 4 kap. 1 utlänningslagen. Vid en sådan individuell prövning är det viktigt att bland annat beakta aktuell och relevant landinformation som beskriver den rådande situationen i ett land och som kan indikera att vissa individer eller grupper typiskt sett är särskilt utsatta. Migrationsverket har därefter att pröva om sökanden är alternativt skyddsbehövande med stöd av artikel 3 i enlighet med Europakonventionen om de mänskliga fri- och rättigheterna. Denna bestämmelse återfinns närmast i 4 kap. 2 första stycket 1 första ledet. Frågan om internationellt skydd, på grund av yttre eller inre väpnad konflikt, prövas därefter i samma paragraf, andra ledet. Först därefter prövas frågan om sökanden är övrig skyddsbehövande på grund av andra svåra motsättningar, i 4 kap. 2 a första stycket 1 utlänningslagen.
9 (13) 5.2 Säkerhetssituationen i norra Mali Utifrån tillgänglig landrapportering rörande situationen i norra Mali framgår att säkerhetssituationen den senaste tiden har stabiliserats jämfört med vad den var under årets första halva. Strider har inte rapporterats sedan slutet av juni, efter vilka MLNA dragit sig tillbaka. Civilbefolkningens situation har förbättrats jämfört med i början av året eftersom konfliktens intensitet och omfattning idag är betydligt lägre än tidigare. Även om det förekommer att civila dödas, skadas och drivs på flykt så innebär situationen i norra Mali inte att det idag förekommer ett så urskillningslöst våld att det finns grundad anledning att förmoda att en civilperson genom sin blotta närvaro där skulle löpa en verklig risk att utsättas för ett allvarligt och personligt hot mot liv och lem. Situationen i norra Mali kan därför inte bedömas vara så extrem och präglad av generellt och urskillningslöst våld att alla som återvänder till området löper en individuell risk att utsättas för sådan behandling som anges artikel 3 Europakonventionen, artikel 15b skyddsgrundsdirektivet och 4 kap. 2 första punkten första ledet utlänningslagen. Konfliktens karaktär kan inte heller för närvarande uppfylla kraven för en väpnad konflikt. Säkerhetssituationen i norra Mali bedöms idag ha karaktären av svåra motsättningar. Detta mot bakgrund av att kränkningar av de mänskliga rättigheterna förekommer, säkerhetsläget alltjämt är spänt och osäkert, maktförhållandena är oklara, det finns en avsaknad av myndighetskontroll och det finns fortfarande ett stort antal flyktingar och internflyktingar som inte vågar återvända. Då svåra motsättningar bedöms föreligga i norra Mali kan det vid skyddsbehovsbedömningen därför inte ställas alltför höga krav på den individuella hotbilden för den sökande. 5.3 Säkerhetssituationen i södra Mali Det har inte rapporterats om några strider eller allvarliga säkerhetsincidenter i södra Mali sedan försommaren i år. Civilt styre har införts efter statskuppen i mars. Situationen är idag inte sådan att civilpersoner genom sin blotta närvaro i löper verklig risk för att utsättas för sådan behandling som anges i artikel 3 i Europakonventionen. Det är inte heller möjligt att bedöma säkerhetsläget såsom väpnad konflikt eller svåra motsättningar trots det politiskt instabila läget. 5.4 Ensamkommande barn Mot bakgrund av att ett antal ensamkommande barn från Mali ansöker om skydd i Sverige finns det anledning att påminna om regeln i 12 kap. 3 a utlänningslagen om verkställighetshinder för det fall en familjemedlem, en förmyndare eller en väl lämpad mottagningsenhet inte kan ta emot barnet.
10 (13) 5.5 Inre flykt Säkerhetssituationen i södra Mali är relativt stabil. Civilt styre med en övergångsregering styr området. Mot bakgrund av de rapporter om incidenter och övergrepp mot personer med hemvist i norra Mali, särskilt tuareger, finner Migrationsverket att internflykt till södra Mali för närvarande inte kan anses vara relevant för asylsökande från norra Mali. Detta rättsliga ställningstagande har beslutats av undertecknad tf. rättschef efter föredragning av landanalytikern experten och verksjuristen Fredrik Beijer Tf.rättschef Bilagor 1. Karta över Mali, Perry-Castaneda Library, www.lib.utexas.edu/maps/africa/mali_pol_1994.pdf 2. Barnkonsekvensanalys av det rättsliga ställningstagandet
Bilaga 1 11 (13)
12 (13) Bilaga 2 Barnkonsekvensanalys av det rättsliga ställningstagandet Barnkonsekvensanalys ska göras inför beslut som myndigheten fattar och åtgärder som myndigheten vidtar som rör barn (jfr Förordning med instruktion för Migrationsverket 2007:996 samt GDA 6/2011 Migrationsverkets barnpolicy). Denna konsekvensanalys är utformad enligt Migrationsverkets modell för barnkonsekvensanalys som baseras på barnombudsmannens modell och som lämpar sig väl för administrativa och organisatoriska beslut. Rättsliga ställningstaganden är generella rekommendationer om tillämpningen av lagar och förordningar inom Migrationsverkets verksamhetsområde. Ställningstagandena tas fram i syfte att åstadkomma en enhetlig och likformig rättstillämpning inom verket. Verkets personal bör följa dem i rättstillämpningen. Kartläggning och beskrivning Migrationsverket ska beakta barnets bästa i ärenden om uppehållstillstånd (jfr 1 kap. 10 utlänningslagen) samt genomföra barnkonsekvensanalyser inför beslut och åtgärder i ärenden som rör barn. Frågeställningen i detta rättsliga ställningstagande är hur säkerhetssituationen ser ut i Mali. Det är personer från dessa områden som berörs av ställningstagandet. Vilka rättsregler som styr bedömningen framgår av det rättsliga ställningstagandet. Några barn har inte hörts inför att detta rättsliga ställningstagande har antagits. Detta på grund av att den inte rör ett specifikt barn utan är ett styrdokument som berör barn och vuxna i allmänhet. Några särskilda kostnader utöver sedvanliga utredningskostnader som redan finns idag beräknas inte uppstå. Analys och prövning Barnets rättigheter och lika värde har beaktats enligt art 2 då detta rättsliga ställningstagande inte behandlar olika barn olika utan gäller lika för alla sökande, se ovan. Barnets bästa enligt artikel 3 har beaktats på så sätt att det är viktigt att det i ett ärende om uppehållstillstånd bedöma säkerhetssituationen i hemlandet. Säkerhetssituationen får hos Migrationsverket inverkningar bl.a. på själva prövningen av ansökan om uppehållstillstånd. Då detta rättsliga ställningstagande inte rör ett specifikt utpekat barn, se ovan under Kartläggning och beskrivning, har inte barnet fått möjlighet att uttrycka sin mening enligt artikel 12. I det enskilda ärendet om uppehållstillstånd ges dock den möjligheten. När det gäller kompensatoriska åtgärder är det viktigt att den sökande får en tydlig information av Migrationsverkets personal om förutsättningarna för prövningen i
13 (13) ett migrationsärende. Detta bl.a. för att sökanden själv ska ges möjlighet att påverka processen. Den intressekonflikt som kan finnas är den mellan lagstiftningen, praxis och sökandens egen uppfattning/uppgifter om sitt skyddsbehov. Förslaget till rättsligt ställningstagande bedöms följa lagstiftning och praxis. De rutiner som detta rättsliga ställningstagande innehåller har så långt möjligt beaktat målen i Migrationsverkets barnpolicy i kombination med gällande rätt på området. De mål som anges i Migrationsverkets barnpolicy (GDA 6/2011) är att: -barnets bästa beaktas -barns rätt att få uttrycka sina åsikter och bli hörda säkras -barns delaktighet främjas -säkerställa barnperspektivet och barnets bästa genom att använda barnkonsekvensanalyser Slutsatsen av denna konsekvensanalys är att barns behov och de rättigheter som tillerkänns barns beaktas vid framtagandet och att förslaget inte i någon del står i strid med de mål som anges i Migrationsverkets barnpolicy. Beslut Mot bakgrund av hur viktig skyddsbehovsbedömningen är, och särskilt då frågan om situationen i hemlandet, ska detta rättsliga ställningstagande antas. Uppföljning Uppföljning av detta rättsliga ställningstagande kan ske t.ex. genom att Rättsenheten gör en manuell kvalitetsuppföljning. Migrationsdomstolarnas och Migrationsöverdomstolens och internationella domstolars ev. överprövning av besluten är också en typ av uppföljning.