Ett arbete av Maria Jöneborn och Susanna Johansson i kursen Hästens Beteendebiologi vid Sveriges Lantbruks- Universitet, vårterminen 2008.

Ett arbete av Maria Jöneborn och Susanna Johansson i kursen Hästens Beteendebiologi vid Sveriges Lantbruks- Universitet, vårterminen 2008. - 1 -

Sammanfattning Med ökat hästägande ökar tyvärr även olyckor och annan problematik runt om på stall och gårdar. För att kunna förbättra kunskapen om och hanteringen av hästen i en sådan farlig situation som lastning och transport faktiskt är, har vi fokuserat vårt projekt på detta; att kunna upplysa och ge kunskap om hur vi på ett lätt och säkert sätt kan transportera hästen, på ett för hästen bekvämt och tryggt sätt. Forskningen är ännu ofullständig, och många problem och olika aspekter behöver inventeras och studeras. Den forskning som finns idag visar dock att ur ett anatomiskt, fysiologiskt och psykologiskt perspektiv åker hästen bäst baklänges och om resan är lång, bör hästen ej vara uppbunden Ändå är de allra flesta transporter konstruerade på så sätt att hästen står vänd i färdens riktning. Vi har även redogjort för några av ideologernas sätt att hantera hästen, och hur de går till väga i lastningsprocessen. Synen på hästen och metoderna vid lastning varierar och överensstämmer i olika grad med de faktorer som idag anses borga för en god djurvälfärd baserat på en vetenskaplig grund. För att få kunskap om de vanligaste problemen samt samla erfarenheter och möjliga lösningar på problem delade vi ut en enkät. Vi fick in 34 svar och utifrån dessa har vi tagit fram en lättförståelig manual i punktform där man kan utvärdera sin egen lastningssituation och få tips och råd om hur man bör gå tillväga utifrån lagtext samt vetenskaplig litteratur inom området. Med vår utökade kunskap i ämnet hoppas vi kunna förmedla detta till andra och på sikt förbättra säkerheten och hästhanteringen sett ur lastnings- och transportperspektiv. Bakgrund Intresset för häst och hästägande ökar stadigt i Sverige (Statistisk uppskattning av antal hästar i Sverige, ref: www.sjv.se/download/18.7502f61001ea08a0c7fff102034/hastar.pdf). Med ett ökat hästantal ökar även behovet av utbildning. Många av dagens hanteringsproblem visar sig just vid lastning och transport av häst.referens Då uppstår många farliga situationer som kan resultera i att man får en riktig problemhäst. Lastning och transport av häst står idag för en stor del av skadestatistiken där transportsituationen räknas in i kategorin kontakt med häst, som står för 27 % av olycksfallen. Fötter, höfter, ben, huvud och ansikte är de vanligaste skadedrabbade kroppsdelarna (Fritidsskador med häst, ref: http://www.konsumentverket.se/documents/sakerhet/skadefakta.pdf). Syfte Syftet med detta projekt är att framföra och belysa de fysiska fakta, problem och problemlösningar som finns vid transport av häst, de alternativ som finns till detta, och att kunna förbättra den kunskap och den hantering av hästen som är aktuell idag. Genom att ställa vetenskapliga och ideologiska fakta mot varandra, hitta gemensamma nämnare och eventuella skillnader, vill vi ta fram användbara, säkra och lättförståeliga råd, vilka skall kunna användas av vem som helst vid transport av häst. - 2 -

Litteratur Hästens naturliga beteende, stressorer och fysisk påverkan vid transport Hästen är ett bytesdjur, en gräsätare som inte försvarar revir, varken individuellt eller parvis. Hästen litar till mångt och mycket till sin försiktighet och snabbhet för att undvika faror och predation, och drar nytta av kompanjonskap för ökad säkerhet, för delad bekvämlighet och trygghet samt för att underlätta sökandet av föda. Detta gör att hästen är en varelse som med största sannolikhet känner sig osäker ensam (McGreevy, 2004). Hästen, bytesdjuret, undviker faror, där alla förändringar omkring den är en potentiell fara. Som bytesdjur har hästen inte råd att vara reflektiv, detta kan vara skillnaden mellan liv och död (Rundgren, 2008). Flyktbeteendet är starkt i hästen, som utvecklats på stäppen, där den har god sikt vida omkring. Detta medför att hästen ogillar att sitta fast eller befinna sig i trånga och instängda utrymmen då hindras den ju om den behöver fly från fara (Ventorp, 2003). Hästar har transporterats sjövägen under ungefär 3500 år, men inte landvägen före år 1771. Under 1800-talets första hälft började man transportera hästar via järnväg, och under de sena 1920-talen med motoriserade hästbilar. Hästtransporterna började utformas till dagens varianter under 1950-talet, i vilka hästarna med mycket få undantag står placerade i färdriktningen. Alltefter teknikens utveckling, med starkare motorer och effektivare bromsar, ökade även antalet olyckor med hästar inblandade på vägarna, och även Transport från A-Fordens era. Jeff Edwards, svårighetsgraden på dessa. Wild Horse Research Farm, California. När vi väljer att lasta hästen i en transport och åka iväg med den är det inte långt till att trigga hästens flyktrespons. Det är långt ifrån märkligt att hästen tvekar att gå in i den lilla mörka, trånga grottgluggen om man har i minne dess ursprung och natur (Review-artikel av Cregier, 1982). I själva verket utsätter vi hästen för en onaturlig och stressande situation, där en mängd faktorer spelar in. Dessa faktorer kallas för stressorer. Genom att identifiera och minimera stressituationer kan vi öka hästens välbefinnande, hälsa och reproduktionsmöjlighet, och så även dess prestationsmöjlighet samt ekonomiska värde. För att transportmiljön skall vara tillfredsställande för hästen skall flera faktorer uppfyllas, såsom termisk och fysisk komfort, maximal hälsa (eller minimal ohälsa) samt beteendemässig komfort. Alla dessa faktorer kan verka som stressorer var för sig eller tillsammans och bli en källa till stress för hästen (Stull, 1997). Termisk stress, kyla eller värme, påverkar unga eller sjuka hästar mer än vuxna och friska hästar. Hästens neutrala termiska zon ligger enligt Stull (1997) mellan ca -1 C och +24 C i stillastående luft, medan Cymbaluk (1994) för vuxna hästar anger från i genomsnitt - 15 C till +10 C baserat på flera olika studier. Utanför den neutrala zonen reglerar hästen kroppsvärmen genom utvidgning eller sammandragning av blodkärlen, pälssättning eller fällning, samt genom att svettas. När hästen satt mer päls sänks den termoneutrala zonen. Vid transport av hästen i kyla kan den, beroende på transporttidens längd, behöva extra foder eller ett täcke, och transport i värme tätare mellan gångerna den erbjudas vatten oftare (Stull, 1997). - 3 -

Miljöbetingad stress inkluderar faktorer som utrymme dvs. den plats hästen har att röra sig på, samt andra ytor som vidrör hästen. Strö är också ett exempel på en miljöfaktor som påverkar hästen. Även gaser spelar en roll, både bilens avgaser och de som bildas av hästens urin och/eller avföring och som kan skada lungepitelet och leda till andningssvårigheter eller sjukdomar i andningsorganen (Stull, 1997). Ändringar i lufttemperatur och luftfuktighet, liksom förekomsten av mikroorganismer i luften som inandas, är alla potentiella stresskällor (van den Berg, 2001). Det är därför viktigt att hålla transporten torr, ren och hygienisk, samt att se över att ventilationen fungerar ordentligt och att det inte är eller blir dammigt inuti transporten (Stull, 1997). Isolering från andra hästar Isolering från stallkamrater, låg självsäkerhet i nya miljöer eller aggressivitet från andra hästar kan fungera som beteendemässiga stressorer för en häst. Dålig hästhantering och dåliga körvanor är andra faktorer som kan orsaka både beteendemässig och fysisk stress hos hästen (Stull, 1997). Stress kan även uppstå p.g.a. att man blandar hästar från olika miljöer vilket kan påverka hästens mottaglighet för sjukdom (Stull, 1997). Isolering i transporten, alltså att hästen reser ensam, kan man råda bot på genom att använda sig av en spegel i transporten och härigenom skapa en fiktiv kamrat för hästen. Ett forskningsarbete har visat att när en ensamåkande häst hade en spegel som sällskap minskade både vokalisering samt kastandet med huvudet. Tiden för födosök ökade märkbart och hjärtfrekvensen sänktes, jämfört med när hästen åkte ensam utan spegel och således utan sällskap (Kay, 2007). Hästar som utsätts för stress under transport kan påvisa ökad hjärtverksamhet, andningsfrekvens, sammandragning av blodkärlen, matsmältningsbesvär eller minskad matlust (Stull, 1997). Om hästen utsätts för långa transporter, kan immunsystemet, digestionsmekaniken och reproduktionen störas, även långt efter att hästen tagits ur situationen (Stull, 1997). Hästar som blir stressade när de transporteras är mer mottagliga för en mängd olika sjukdomstillstånd däribland lunginflammation, kolik, diarré och fång. Med bland annat detta som bakgrund är det viktigt att vi maximerar hästens välbefinnande i dessa situationer, för att på så sätt minimera mängden stress under transporten (Ferraro, 2003). Transporttid längre än 8-12 timmar ger mätbar stress hos hästen. Hästägare bör vara medvetna om att depression, försämrad aptit, lätt hosta, snabb andning och förhöjd temperatur alla är tecken som bör tas i beaktande (van den Berg, 2001). Lastning Det finns en mängd olika anledningar till att transportera sin häst t.ex. för att ta den till veterinär, sommarbete, träning eller tävling. Tyvärr är det vanligt med problem i samband med lastning och transport av hästar. Detta är ofta ett resultat av tidigare dåliga erfarenheter, och hästen har därefter utvecklat för människan negativa beteenden såsom att stegra sig, kasta med huvudet eller kasta sig bakåt. Dessa beteenden förstärks sedan ofta genom ytterligare misslyckade försök att lasta hästen (Ferguson & Rosales-Ruiz, 2001). Ledträning inför lastning kan resultera i ett bra ledarskap, där hästen följer dig överallt, även in i transporten. Att lastträna kan ses som att bekräfta ledarskap (McGreevy, 2004). I en amerikansk studie undersöktes effekten av målträning, med hästar som är svåra att handskas med i en transportsituation. De tillät då endast positiv förstärkning. De fem hästar som användes i försöket kunde efter studien relativt lätt lastas och transporteras, utan att man vidtagit åtgärder för att bekämpa deras dåliga beteenden. - 4 -

Dessa försvann helt enkelt under målträningen och p.g.a. den positiva förstärkning och känsla hästarna fick försvann de problem de tidigare haft (Ferguson & Rosales-Ruiz, 2001). När man lastar en häst med huvudet mot ingången av transporten, presenterar man den, omedvetet, för en presumtiv fara. Dess vaksamhet förhöjs vilket i kombination med ev. tidigare otrevliga reseerfarenheter kan göra att hästen utvecklar olika typer av undanmanövrar (Review-artikel av Cregier, 1982). När hästen väl står på transporten, möjligt traumatiserad, börjar själva resebekymret (Cregier, 1982). I en traditionell hästtransport ges litet eller inget val av positionering under färden, och hästen tvingas åka i färdriktningen; vilket ur anatomiskt, fysiologiskt och psykologiskt perspektiv är det värsta sättet för hästen att färdas på (Cregier, 1982). En häst som åker i färdriktningen får vid häftiga inbromsningar eller kollision ta upp smällen med bogparti och/eller huvud, delar av hästen som är klent utrustade för detta, och till följd av sådana upplevelser kan göra att hästen skyggar och steppar, samt kämpar för att hålla huvud och hals upprätt och i riktning från kollisionspunkten (Cregier, 1982). Hästens framparti är byggt för att kunna hålla uppe upp till 60 % av kroppsvikten, och den håller balansen med hjälp av huvud och hals, medan bakpartiet är gjort för rörelse i riktning framåt, och sålunda anpassar sig dåligt till kontinuerlig förskjutning av vikt och riktning. Även om det finns plats för hästen att bredda bakbenen för stöd under resan, så är detta inte en naturlig position, och kommer att lägga ytterligare belastning och ansträngning på framparti, samt bakmuskulaturen. Den höga positionen på huvudet som hästar ofta har under transport i färdriktningen tröttar med tiden ut hästen (Cregier, 1982). Genom att däremot låta hästen åka i motsatt riktning än färdriktningen (baklänges) kan man på flera sätt underlätta för hästen (Cregier, 1982). För det första kan det vara lättare att lasta hästen genom att backa upp hästen in i transporten istället för att den skall gå med huvudet före in i ett för den svart hål. För det andra kan den om den står baklänges luta sig över sitt framparti för att fördela vikten, den kommer att ta emot sig med den muskulösa bakdelen istället för sin bräckliga bog och hals vid inbromsning eller kollision och kommer alltså inte längre behöva hålla upp sitt huvud och sin hals i en onaturlig ställning. Dessutom kan hingstar och valacker lätt sträcka på sig för att urinera, vilket kan vara svårt för dem när de åker i färdriktning (Cregier, 1982). Två forskningsarbeten gjorda oberoende av varandra av både Tellington (1962) och Holmes (1966-67) visar att hästar föredrar att resa i motsatt riktning från färdriktning och att de när de fick resa så presterade mycket bättre på direktföljande tävlingar än de hästar, som åkte i färdriktningen (se Tellington (1962) och Holmes (1966) i Cregier (1982)). Forskning gjord av Waran och medarbetare (1996) visar även den att hästarna uppvisar mindre stress när de åker från färdriktningen än i färdriktningen. I försöket använde man sig av sex stycken hästar i varierande ålder och kön, slumpvis grupperade i tre par. Hästarna hade alla någon tidigare erfarenhet av att resa i transport med huvudet i färdriktningen. Man kände inte till hästarnas hela transporthistoria men trodde sig kunna utesluta att de hade några tidigare erfarenheter av att ha rest med bakpartiet mot färdriktningen. Undersökningen visade att även om hästarna aldrig åkt baklänges förut var de mindre stressade, hade lägre hjärtfrekvens och flyttade inte omkring lika mycket i transporten. Hästar som åkte från färdriktningen tenderade också till att vokalisera mindre, och de stod oftare i en mer naturlig och avslappnad ställning än de som åkte i färdens riktning. Man fann att hjärtfrekvensen var markant högre när hästen lastades för resa i färdriktningen än tvärtom, och att en av de största fördelarna med att hästarna reste baklänges var att det krävde mindre fysisk ansträngning av dem, eftersom de kunde hålla sin balans lättare i en mer - 5 -

naturlig ställning, och på så sätt inte behövde belasta vare sig hjärna eller muskler lika hårt under färden (Waran et al., 1996). I en enda forskningsrapport kan man hitta motvisande resultat då de i denna studie fann att hästarna stod mer stilla och oftare vända framåt, än baklänges. Försöket genomfördes med fyra hästar i en 16 meter lång öppen och spiltlös trailer, där hästarnas val av vinkel mot färdriktningen undersöktes och observerades via kameror (Gibbs & Friend, 1999). I det första försöket band man hästarna på den vänstra sidan av den spiltlösa transporten, och i det andra band man dem på den högra. Det tredje försöket gjordes med hästarna stående lösa. Hästarna kördes på en rektangulär bana som innehöll olika svängar och gupp. När hästarna var bundna på vänstra sidan stod de med huvudet i 45 grader från färdriktningen. Bundna på den högra sidan valde hästarna att stå i 45 grader i färdriktningen. Lösa stod hästarna i 45 grader i färdriktningen. Sammantaget föredrog hästarna i de flesta fall att stå i 45 graders vinkel i färdens riktning, förutom när de var bundna på vänster sida (Gibbs & Friend, 1999). En annan studie gällande hästens rörelsemönster under transport stående i eller från färdriktning slår fast att hästens riktning i transporten inte påverkar rörelsemönstret statistiskt sett, även om hästarna tenderade att röra sig mindre när de stod i färdens riktning (Toscano & Friend, 2001). Om hästen skall resa länge rekommenderas det i en rapport att låta bli att binda upp hästen, och därmed undvika den förhöjda positionen av huvud och hals som hästen då får. Bakgrunden är att man gjort mätningar på bl.a. glukos- och cortisolhalterna hos hästen under transport, och då kommit fram till att hästarna hade förhöjda värden av dessa, då de stod uppbundna under en längre resa (24h). Det tog även längre tid för de hästar som stått uppbundna att återhämta sig efter transporten, än vad det gjorde för de hästar som stått obundna. Däremot kunde man inte i försöket påvisa någon högre grad av muskeltrötthet (mätt i mjölksyra) hos bundna hästar än hos obundna (Stull & Rodiek, 2002). Transportens utformning Rymd, ljud och ljus: Transporten skall vara så inbjudande som möjligt för hästen när vi ber den gå på. Takhöjden skall vara så hög som möjligt och inte ha några utskjutande fästen för bakluckan som hästen kan slå huvudet i vid på- och avlastning. En studie beträffande ljusets påverkan på hästens beteende vid lastning med olika ljussättning i och utanför transporten, visade att hjärtfrekvensen inte ökade nämnvärt mellan ljus och mörker utanför eller inne i transporten. Däremot fanns en ökad ovilja att gå in i en mörk transport från en ljus omgivning. Alltså fann man vid dessa tillfällen hästarna något besvärligare att lasta (Cross et al., 2008). Transportens mellanvägg skall vara lätt och skall kunna flyttas så ljudlöst som möjligt för att skapa bra utrymme vid på- och avlastning. Mellanvägg som är öppen eller har hängande matta på nederdelen är att föredra för stora och breda hästar eller de med lite sämre balans. Spiltans bredd får inte vara så smal att hästen får konstant tryck på sig under resan. Detta väcker dels klaustrofobin hos hästen, som då ofta lägger sig mot trycket, dels hindras hästen från att bredda sina ben eller kunna ställa sig i vinkel för att bättre kunna hålla balansen (Gibbs & Friend, 1999). I dag är det vanligt med en sadelkammare längst fram på - 6 -

tvåhästars trailer, vilket kan vara till nackdel eftersom det stjäl viktigt utrymme inne i transporten. Detta visar sig oftast i form av en inbyggd krubba från golv till bomhöjd framför hästen i transporten, som gör att hästen och den som lastar den utsätts för en säkerhetsrisk p.g.a. att det blir trångt framför bommen vid på- och avlastning. En inbyggd krubba i transporten minskar hästens möjligheter att röra och sänka sitt huvud och sin hals, och bidrar på så vis till en sämre transportmiljö för hästen. Hästar binds ofta upp i transporten så att hals och huvud ständigt befinner sig över mankens höjd, vilket i sin tur ger liten möjlighet för hästen att röra hals och huvud både i sidled och höjdled. I samband med detta ges bakterier, damm och toxiner större möjlighet att ta sig ner djupt i hästens lungor, och risken för andningsrelaterade sjukdomar och/eller besvär ökar för hästen (Stull, 1997). Bommen framför hästen skall vara minst 70 mm i diameter och delad, det säkraste är att den har snabbutlösare från utsidan och går att lossa både uppåt och nedåt (Strömberg, 2003). I transporten bör det också finnas bra ringar placerade i bomhöjd eller högre där man kan fästa grimskaftet. Ett högt fäste för hönät är att rekommendera så att man på ett säkert sätt kan ge hästen möjlighet att äta under resan, vilket kan vara lugnande då hästen när den tuggar producerar endorfiner som verkar lugnande på den (Marks, 2002). En nyhet på marknaden är hövaggor som spänns upp framför hästen, men dessa begränsar också hästens yta för att kunna sänka sitt huvud under resan. Tjockleken på golvet påverkar ljudnivån inne i transporten. För att den skall bli så låg som möjligt bör man undvika tunna aluminiumgolv och plåtstänkskärmar, samt se över fönster, ventilation och tättslutande lister för att undvika lufttjut. Övrigt som kan vibrera och skramla är t.ex. övre bakluckan, dörrar, bommar, fästanordningar och mellanvägg. Det finns idag inga gränsvärden för bullernivån i transporter men i djurstallar får djur endast tillfälligt utsättas för 65dBA (Djurskyddsmyndighetens föreskrifter och allmänna råd om hästhållning DFS 2007:6, saknr L101). Ljudnivåer som uppmätts vid en fältstudie, där fem olika transporter provkördes och utvärderades, visade samtliga värden högre än ovan angivna gränsvärden och låg mellan 66-78 dba beroende på om baklucka och ventilationsluckor var öppna eller ej (Strömberg, 2003). Plötsliga och oönskade ljud undertrycker hästens immunsystem och bidrar till att hästen vid ankomst är trött och icke utvilad (Cregier, 2005). Ventilation Ventilationsbehovet inne i stallar anges i Svensk Standard (1992) och för en häst som vintertid befinner sig i klimatzon B med en innetemperatur på 10 C och en luftfuktighet på 80 % och där hästens vikt är 600 kg är minimiventilationsbehovet 55m 3 per timme och häst. Sommartid, vid en temperatur på 25 C och en luftfuktighet på 65 %, är maximibehovet 325m 3 per timme och häst. Ventilationen varierar mellan olika transporter och i en jämförelse mellan fem olika transporter varierade luftflödet mellan minimi- och maximiventilationen mellan 0,0 till drygt 1900m 3 /timme (Strömberg, 2003). I samma studie påvisades skillnader som pekar på att utformningen av ventilationssystemet har betydelse för förekomst av avgaser i transporten. Avgaser förekom i högre grad i de fall då luften kom in baktill i transporten, alltså med övre bakluckan nerfälld p.g.a. att ett undertryck bildades i transporten och avgaser från bilen kom under transporten och in genom bakluckan. För att undvika detta tar man endast in luft framifrån, då bildas ett övertryck i transporten och luften skjuts ut baktill (Strömberg, 2003). - 7 -

Vibrationer Vibrationer är något som uppmätts i transporter men som det ännu inte forskats om. Detta kan vara ytterligare en faktor som kan skrämma eller ställa till obehag under resan och kanske skapa problem för hästen. Det finns dock mätningar som gjorts i väggar och golv och som har gett värden upp till 25 G. Piloter som flyger stridsflygplan utsätts för 20 G vid utskjutning med katapultstol. Människan tål att utsättas för värden upp till 50 G under mycket korta perioder (Strömberg, Alnarp, 2003). Under längre perioder kan människan utsättas för 9-10 G innan hon svimmar (Linder, 2003). Man tror att åkkomforten kan påverkas negativt av vibrationerna, men för att dra några egentliga slutsatser behövs forskning på området. Vad säger lagen om transport av hästar? Djurskyddslagen (1988:534) reglerar hur djur skall hållas och skötas, och gäller för alla husdjur och andra djur hållna i fångenskap. Det finns för hästhållning speciellt framtagna förhållningsregler i Djurskyddsmyndighetens föreskrifter och allmänna råd om hästhållning (DFS 2007:6), saknr L101. Vidare bestämmelser om transport står att finna i Statens Jordbruksverks föreskrifter (SJVFS 2000:133) om transport av levande djur, ur vilken Jordbruksverket tagit fram broschyren Transport av häst, jordbruksinformation 5 2003, som presenterar ett urval av de djurskyddsbestämmelser som gäller vid transport av häst. I denna broschyr framgår att transportföreskrifterna (SJVFS 2000:133) gäller alla inom Sverige förekommande transporter, med undantag för tillfälliga transporter på kortare sträckor. Dessa definieras som transporter kortare än 30 minuter inklusive i- och urlastning av samtliga hästar, för transporter vilka är maximalt 50 kilometer långa till och från andra länder, samt för brådskande transport till veterinär. Däremot gäller djurskyddslagen (1988:534) och djurskyddsförordningen (1988:539) samtliga transporter. Hästar får transporteras endast när de är friska och i kondition för att klara av att transporteras. Transporten skall vara väl förberedd och det skall ha anordnats väl för hästarnas skötsel under transporten, samt vid framkomsten till bestämmelseorten. Om transportmedlets utformning står att läsa att transporten skall vara utformad så att samtliga hästar samtidigt kan stå upp i naturlig ställning och vid behov kunna bredda bakbensställningen. Hästar bör transporteras individuellt i spilta eller box. De skall skyddas mot kyla, värme, nederbörd, blåst, starkt solljus och kraftiga väderväxlingar under transporten. Hästens närmiljö skall vara tillfredsställande både vid färd och vid stillastående. Ventilationen skall vara tillräcklig för att tillföra frisk luft under resan. Det är tillåtet att ha övre delen av baklämmen öppen för att fylla ventilationskravet (Föreskrifter om ändring i föreskrifter och allmänna råd (DFS 2004:10) om transport av levande djur, DFS 2006:9, saknr L5:3). Där fast inredning inte finns skall transportmedlet vid behov kunna delas in i mindre avdelningar med hjälp av flyttbara skiljeväggar. Dessa skiljeväggar skall vara tillräckligt starka och utformade så att skador undviks. Anordning för uppbindning skall finnas i transportmedlet, och vuxna hästar vilka står uppbundna skall bindas på sådant sätt att - 8 -

de inte kan ligga ned. Tama hästar skall bära grimma under transporten, föl får inte bindas upp. Om hästen står placerad i fordonets färdriktning skall det i boghöjd finnas en snabbt löstagbar bom minst 0,6 meter från frontväggen. Bra belysning är nödvändig för att kunna inspektera och sköta hästarna. Temperaturmätare skall finnas i lastutrymmet, och avläsas med jämna intervaller. Transportens väggar skall vara släta på insidan och det får inte finnas föremål i lastutrymmet som kan orsaka skador. Golvet skall vara halkfritt, slätt och så starkt att det kan bära hästarna. Det skall även vara täckt av strö. Spillning och förorenat strö skall tas bort så snart som det är möjligt (Föreskrifter om ändring i föreskrifter och allmänna råd (DFS 2004:10) om transport av levande djur, DFS 2006:9, saknr L5:3). Rekommenderade utrymmen för häst i transport (Statens Jordbruksverks allmänna råd (2002:2) i anslutning till djurskyddslagen (1988:534) och Statens Jordbruksverks föreskrifter (SJVFS 2000:133) om transport av levande djur; Saknr L7) Hästtyp Spiltbredd(m) Spiltlängd(m) Takhöjd(m) A & B-ponny 1,8 C-ponny 2,0 D-ponny 0,75 2,3 2,0 Stor Häst 0,80 2,5 2,1 Extra Stor Häst 0,90 2,75 2,2 I- och urlastning skall kunna ske på ett säkert sätt, och hästen skall vid i- och urlastning behandlas väl. Vid i- och urlastning skall lämplig utrustning såsom bryggor, ramper eller landgångar användas. Gångytan skall vara halkfri. Lastrampens lutning skall vara minsta möjliga och bör inte överstiga 15 grader (Föreskrifter om ändring i föreskrifter och allmänna råd (DFS 2004:10) om transport av levande djur, DFS 2006:9, saknr L5:3). Djur får inte agas, lyftas eller dras i huvud, öron, ben, svans, hud, päls eller hanteras på annat sätt som kan orsaka dem smärta eller lidande under transporten. Lugnande medel får endast i undantagsfall ges till djur under förutsättning att ordination har skett av veterinär i det enskilda fallet. Ilastning skall ske så sent som möjligt innan avresa och urlastning så snart som möjligt efter framkomst (DFS 2006:9, saknr L5:3). I- och urlastning räknas med i den totala transporttiden, vilken inte får överskrida 8 timmar. Transporttiden får förlängas upp till 29 timmar; 14 timmar resa, 1 timme vila, vattning och ev. utfodring, 14 timmar resa, men skall då uppfylla sex tilläggsvillkor (DFS 2006:9, saknr L5:3). Transporttiden för slakthästar får ej överskrida 8 timmar, men kan förlängas med maximalt 3 timmar för att nå närmaste slakteri (DFS 2006:9, saknr L5:3). Under transporten skall djurens tillstånd kontrolleras så ofta som krävs för att säkerställa djurskyddet och djurhälsan, dock minst varannan timme. Hästar som transporteras i grupp, där gruppstorleken inte bör överskrida fem hästar, bör vara oskodda. Hästar som transporteras i hästtransport efter personbil riskerar avgasförgiftning, kontrollera därför att avgaser inte sugs in i transporten genom någon ventil (DFS 2006:9, saknr L5:3). Ideologer, deras filosofi och arbetssätt Inledning De olika ideologierna skiljer sig i sin hantering främst genom tillståndet hästen befinner sig i när man arbetar med den, samt flexibiliteten i metoderna. Ett exempel är att i Western Horsemanship och Pat Parellis Natural Horsemanship använder man långt grimskaft med en - 9 -

liten lädersnärt i änden. Man får hästen att respektera sin zon samt att flytta undan, genom att snurra på repet (Parelli 1993). Andra hästideologer, t.ex. Kelly Marks, Michael Peace, Monty Roberts, Richard Maxwell m.fl. använder lina i markarbetet, och arbetar konsekvent med tryck-eftergift genom linan (Marks, 2002). Lastningsprocessen i de olika ideologierna Pat Parelli i boken Natural Horsemanship (kap. 4 Trailer loading technique, pp.118-119) Lastning föregås av sidledes träning i lina och att på avstånd visa hästen vägen, samt att gå undan från rytmiskt vevande lina. Hästen arbetas på en krympande volt mellan tränare och transport, håll koll på hästens ögon; den tittar dit den vill gå. När hästen har gett efter något kan du känna det som en underkastelse till ditt förslag. Då slutar du snurra repet, öppnar högra handen om linan och ger slack, det visar framåt. Fortsätt med att uppmuntra på samma sätt till att gå framåt, för att slutligen gå in i transporten. Kelly Marks i boken Perfect Manners (pp.183-195). Här presenteras hur ev. lastproblem kan uppstå och förklaringar till vad som kan vara anledning till att de uppstår och vad man kan göra för att underlätta för hästen så att resan blir så bra som möjligt. Om själva lastningen skriver hon: Har man möjlighet att vara med hästen från det att den föds är det bra att fölet första gångerna lastas ihop med sin mor. Uppfödare har lagt märke till att dessa föl senare i livet sällan visar någon oro för att lastas. Det är viktigt när man lär en grön häst att lastas att man gör det så tryggt som möjligt, gärna med en lasttrygg äldre häst som sällskap. Det är också viktigt att man ger hästen tid. Innan man lastar finns det grundläggande övningar (pp. 58-73 i boken) som sammanfattningsvis går ut på att kontrollera hästens rörelser, med hjälp av tryck och eftergift från hand via lina till hästens grimma. Tränar man hästens rörelser i att gå framåt, bakåt, åt sidan samt stillastående och det allra viktigaste, att hästen håller ett respektfullt avstånd till dig. Genom att vi inte tillåter hästen flytta runt oss kontrollerar vi istället hästens rörelser. En annan faktor som tas upp är betydelsen av snabb eftergift i linan när hästen går framåt. Richard Maxwell i boken Unlock your horse s talent (p. 41 ur Teaching a skill). Enligt beteendevetenskap bör träningspass för nya färdigheter vara korta, behagliga, lugna och ofta förekommande. Studier visar att när man försöker lära en häst något så är antalet gånger man tränar övningen viktigare än hur länge man tränar. Genomsnittshästen lär sig någonting efter sex repetitioner, men behöver upprepa övningen tjugo gånger efter att det blivit en automatisk reaktion. Det kallas överinlärning, detta säkerställer att hästen blir så familjär med proceduren att den kommer ihåg den även om den blir rädd eller nervös. Denna teknik befäster färdigheten i hästens korttidsminne. För att lektionen skall fastna i dess långtidsminne krävs det att den upprepas var tredje dag tills processen blir en förvärvad vana. Även om du helst vill slänga upp baklämmen, när du lyckats att lasta en svår häst, så är det bästa du kan göra att lasta av den igen, för att lasta på igen och igen och sedan göra om lastningen var tredje dag eller tills lastningen blivit en vana. Misslyckande med att förstå nödvändigheten med repetitioner förklarar varför människor med stor svårighet lyckas t.ex. lasta hästen ena dagen för att se att problemet är lika stort när de åter skall lasta hästen en vecka senare. Mats Mellberg skriver i boken Hästhållning i Praktiken om råd och regler för lastning och transport av häst (pp. 152-157). - 10 -

Han rekommenderar att alltid lasta vuxna hästar i träns av två anledningar, vilka anges vara: 1. Hästen skall inte tro att den kan använda sin styrka för att komma undan. 2. Lastningen ska inte ta extra lång tid för att hästen är tveksam. I övrigt skriver han om att lasta på ostörd plats och ge hästen tid att se sig om kring transporten, men att vikten ligger vid att hästen känner att den inte kan fly och att man skall använda stigbett om hästen vill resa sig eller är stark. Det rekommenderas även att använda medhjälpare, eftersom dessa på flera sätt kan vara till hands, bland annat genom att korsa linor bakom hästen för att få in den i transporten, lyfta och flytta hästens ben framåt på rampen eller peta den under svansroten med hjälp av en piassavakvast. Däremot sägs det att man skall undvika piska eftersom den kan ha negativ effekt på hästen. Det står även att läsa i Mats kapitel om lastning att hästen vid resor kortare än 60 minuter skall ha tränset på sig under färd och att när man väl har lastat hästen skall man belöna den med havre eller hö, samt snabbt fälla upp luckan och låsa denna. Om hästen är orolig och nervös hjälper det ofta att starta bilen, eftersom den då får koncentrera sig på sin balans. Paul McGreevy, Equine Behavior (pp. 308-310). Ibland räcker det inte med enbart tryck-eftergift som motivation, och då kan man behöva förstärka signalen som kommer från ledrepet genom att använda sig av ett spö som man knackar lätt med mellan armbågen och bogpartiet på hästen. Hästen måste dock vara något så när följsam och ledbar innan man provar detta. Kan man inte röra hästen med spöet på kroppen utan att framkalla en flyktrespons, måste man först habituera hästen vid spöet, tills den inte längre reagerar med flyktrespons vid beröring. Det är viktigt att inte dra i ledrepet samtidigt som man använder spöet, utan ledrepet skall hålla ett konstant men milt tryck: Spöet skall förstärka motivationen att följa. Genom övning och repetition kommer hästen att utveckla en rytm i sina rörelser, som i sig motiverar framåtrörelsen, vilket kommer att underlätta lastningen. Egen studie För att få en bild över om och i så fall vad svenska hästägare upplever som problem och svårigheter i samband med transport av häst genomförde vi en enkätstudie. Trettiotvå enkäter delades ut bland hästägare i vårt närområde (inackorderingsstall, ridskolor, grannar i Sollefteå och Onsala) och analyserades. Resultaten visar att medelhästägaren enligt dessa enkätsvar har ett sju år gammalt halvblodssto, som man har ägt i fyra år och använder till ridning. Man har ett 2-hästars boogiesläp med bom, utan fronturlastning, där hästen står i färdens riktning med mellanväggen på plats. Hästen åker en gång i veckan och planer på att fortsätta transportera hästen finns. De vanligaste problemen man har är att lasta hästen, eftersom den är osäker och inte vill gå på transporten. Under resans gång kan man ibland få problem med att hästen tappar balansen och lägger sig på mellanväggen. Hästen lastas i grimma och grimskaft och belönas när den har gått på transporten. Man tar hjälp av linor runt om hästen och två medhjälpare som står bakom den och smackar. Hästägaren har inte gått någon lastningskurs, men tycker det är självklart hur man ska göra. Lastning tränas inte eftersom det inte behövs. Intressant är att nästan 50 % av hästägarna med lastproblem inte tränar lastning (figur 3). De som transporterade sina hästar mindre än en gång/månad, var ensamma om att ha avlastningsproblem (figur 2). Enligt vad man vet har hästen inte haft problem med ev. tidigare ägare, och man har heller inte varit med om någon olycka. Hästägaren kör själv transporten och uppfattar sig som van förare. Om det är en längre sträcka får hästen hö i ett hönät. Häst ägaren tipsar också om att vara lugn och bestämd och inte stressa när man lastar hästen, - 11 -

och att vid körning ta det försiktigt och planera sin körning noga, särskilt i svängar och gupp. Resultat enkät. Figur 1-4 Andel av hästägarna som upplever problem/ej problem i samband med transport av hästen (%) 70 60 50 40 30 20 10 0 problem ej problem Andel av hästhållarna som har problem (%) 30 25 20 15 10 5 0 Lastning Stängning Resa Avlastning <1 resa per månad >1 resa per månad 60 Andel av hästägna (%) 50 40 30 20 10 0 tränar lastning, har problem tränar lastning, inga problem - 12 -

Andel som har mellanväggen på plats (%) 90 80 70 60 50 40 30 20 10 0 Ej problem Problem Diskussion Många av dagens hästägare och deras hästar umgås riskfyllt, framförallt när det kommer till situationer där människan inte har full kontroll på hästens natur, där människan inte bryr sig om, eller har kunskap till, att sätta sig in i hur hästen tänker. En sammanställning gjord av EHLASS (European Home and Leisure Accident Surveillance System) på uppdrag av konsumentverket visar att ca 13 000 personer skadas per år i Sverige i samband med ridning och hästhantering så pass allvarligt att de uppsöker sjukvård. Nära en tredjedel av dessa skador uppkommer när man hanterar hästen från marken (Fritidsskador med häst, ref: http://www.konsumentverket.se/documents/sakerhet/skadefakta.pdf). Även vårt arbete tyder på att det förekommer en hel del okunskap och att man tar stora risker i samband med lastning och transport av hästar (Detta blir allt tydligare, när man läser den framställning vi här har gjort). Många bryter mer eller mindre mot lagar och förordningar när de skall lasta och köra sin häst till träning, tävling eller liknande. Många förstår inte varför hästen reagerar som den gör, och att man behöver träna detta precis som man behöver träna allt annat. Troligtvis vet få dessutom hur illa de flesta av dagens transportmedel passar ihop med hästens anatomiska och fysiologiska uppbyggnad. Om man ser till lagen tycker vi nog att storleksbestämmelserna kunde utökas lite, det finns trots allt mycket stora hästar som skall transporteras. Enligt figur 4 i vår enkät ser man att även om man har problem under resan, är det bara 20 % av hästägarna som flyttat mellanväggen åt sidan. Kanske är en del av dessa problem relaterade till att hästen står för trångt. Dessutom ställer vi oss lite frågande till ventilationskraven. Hur kan man uppfylla detta genom att fälla ner övre delen av bakluckan, om man på detta sätt orsakar ett avgasinsug i transporten? Man är ju faktiskt skyldig till att se till att hästens närmiljö är tillfredsställande. En bra sak som gäller i Sverige är dock kravet på besiktning, detta finns inte i till exempel England, som har stora problem med genomtrampningsolyckor med hästar i transport. Det är bra med ett fönster som ger ljusinsläpp, samt ger hästen en möjlighet att titta ut. Har man en häst med klaustrofobiska lastproblem kan det vara bra med fronturlastning, som - 13 -

ger bra träningsmöjligheter där man kan börja med att leda hästen genom transporten. Det ger också effekt på de hästar som gärna kastar sig av bakåt. Det är lättare att lära sig backa av lugnt när det är öppet framtill. Det finns även transporter med innerdörrar i stället för bom bak: Dessa kanske får vissa hästar som gärna forcerar bommen bak att snabbare acceptera att det är stängt baktill. En del transporter har step up istället för ramp och det upplevs som att vissa hästar med lastproblem har lättare för att låta sig lastas när de slipper den sluttande rampen. Kanske borde man också se mer till de forskningsresultat som finns för att ställa krav på, ur hästens synpunkt, bättre anatomiska utformningskrav på transporter i framtiden. Den vetenskapliga forskningen är viktig för oss i utvecklingen av vår hästkunskap och hästhantering. Vi blir mer flexibla i vårt problemlösande när vi bättre förstår vad som påverkar hästen och hur den reagerar och får möjlighet att utöka vår praktiska hästkunskap ur ett vetenskapligt perspektiv. Ju mer vi lär oss om hästen desto bättre kan vi förstå den, bättre anpassa dess miljö och utveckla bra hanteringsmetoder. Desto bättre tränad och rutinerad hästen är på att lastas och resa, desto säkrare och enklare tror vi att det blir för häst, nuvarande och kommande hästägare att transportera hästen i framtiden. Under arbetets gång har vi successivt allt mer börjat uppskatta den forskning som finns i ämnet, där man svart på vitt kan se hästens respons på transportsituationen lastningen, eller både och. Det behövs dock mycket mer kartläggning av ämnet, kanske framförallt när det gäller hanteringsdelen och den beteendemässiga delen. Den fysiologiska är mer utforskad. Intressant är dock att flera forskningsrapporter påpekar att hästen är bättre byggd för och stressas mindre av att transporteras baklänges, samt att det är en fördel att den har sällskap, vare sig det är en riktig hästkompis eller en artificiell. På senare år har hästvärlden konfronterats med allt fler olika tränings- och hanteringsmetoder, några populärare än andra, men för den skull inte helt lika varandra. Där Kelly Marks förespråkar ett absolut ickevåld och kommunicerar bl.a. genom kroppsspråket med hästen när hon löser problem, jobbar Pat Parelli även han med kroppsspråket, men kan vara aggressivare i sin problemlösning än Kelly Marks. Det som vi tror händer är att det blir obehagligare för hästen att vara utanför än i transporten när man använder sig av Pat Parellis metod, så av två besvärliga ting väljer hästen till slut att gå in i transporten. Detta sätt kan fungera, när man lasttränar lugna och orädda hästar att själva gå på transporten, men vi skulle hoppa över smärtbiten som vi tycker är en onödig genväg och istället lägga ner mer tid på träning. Har man en transporträdd häst blir det mycket adrenalin och ett väldigt tempo med farliga situationer. Skall man dessutom som vanlig lekman utföra detta och inte har samma skicklighet och vana i att läsa hästen som Parelli, eller samma teknik och snabbhet att i rätt ögonblick bestraffa eller släppa på trycket, kan det lätt gå fel. Då finns inte längre bara två alternativ för hästen, utan vi blir tredje utvägen, då genom att hästen utmanar oss för att finna en väg ut. De som väljer att lita till böcker som Mats Mellbergs Hästhållning i praktiken blir matade med en mängd råd, av vilka flera säkerligen kan feltolkas. Ett exempel är när han uppmanar till att köra hästen i träns, när det i lagen står att hästar skall bära grimma under transport. Även om man har tränset på under grimman finns en risk att bettringarna kan fastna i t.ex hållare för mellanvägg eller liknande. Vi tycker också det är tråkigt att boken så snart tar till medel som linor och kvastar istället för att ge grund till en bra lasthantering och träning för hästen och dess ägare. Vi ifrågasätter att just denna bok används som litteratur till personer som skall avlägga exempelvis hästskötarexamen. Vi önskar ett bredare utbud av litteratur till utbildningarna. - 14 -

Paul McGreevy beskriver också metoden med tryck-eftergift. Utan tvekan är det en effektiv metod att träna sin häst med, men vi ställer oss ändå tvekande till spöet. En orutinerad hästägare som inte besitter det tålamod och den fingertoppskänsla som krävs är snabbt ute på farligt vatten och kan potentiellt göra mer skada än nytta. En duktig tränare skapar säkert relativt fort den rytm McGreevy vill åstadkomma i hästens rörelser för att motivera den att gå framåt. Men hur är det med säkerheten för hanteraren, kort grimskaft och arbetar nära hästen, med känsliga hästar är man helt inne i hästens område samt stänger till vägen framåt för hästen med kroppen och kroppsspråket. Vidare skall man på detta avstånd följa efter hästen om den backar ut, samtidigt som man skall knacka med spöet tills den åter går framåt. Blir hästen rädd höjer man nog adrenalinet ytterligare. Har hästen också från start uppe adrenalinet p.g.a. rädsla för transporten föreligger en stor risk för olycka. Man kan lätt se en gemensam faktor i Parellis och McGreevys träningsmetoder, då bägge arbetar med hästens rytm för att få hästen att gå framåt och undan. Men där McGreevy, Maxwell och Kelly Marks är flexibla, öppna för nya tekniker och lösningar och tar stöd i de forskningsrön som finns är Parelli väldigt låst till sin egen teknik och sina egna metoder i sin problemlösning. Marks och M c Greevy delar uppfattning i vikten av markträning och att inneha ledarskapet. De jobbar bägge efter tryck-eftergift-principen, men Marks använder aldrig ett spö, vilket McGreevy gör i sin metod. Bägge propsar också på att om man inte har ledarskapet klart får man gå tillbaka ett eller flera steg i markträningen. Vad gäller de olika resultaten och slutsatserna om hur hästen skall vara placerad under transport kan man fundera över om skillnaden i resultat av hjärtfrekvens mellan framåtåkande och bakåtåkande hästar i de olika studierna förklaras med att det optimala för hästen är att åka i 45 grader, framför bak- eller framlänges. Beror hjärtfrekvensökningen i 2-hästarstransportförsöket vid framåtåkning av att balansen försämras när hästen inte kan stå i någon vinkel, och att balansen vid rakt stående baklänges i alla fall är bättre än omvänt? Denna kunskap om hästen, hästens natur och beteende och dess beteende i transportsituationen är inte tillräckligt bred bland många människor som äger och/eller handskas med hästar. Därför behöver man försöka bredda hästkunskapen, skapa diskussion och ställa krav där man sätter hästen och dess välbefinnande i centrum. Hur mycket diskuteras detta på ridskolornas teorilektioner? Kanske man skulle ägna några timmar åt ämnet, många av ridskolans elever kommer ju någon dag ta steget att köpa egen häst, som troligtvis behöver transporteras någon gång i livet. Nästan alla dagens hästtransporter tillverkas på det vis att hästen står med huvudet i färdriktningen. Det gör att man lätt börjar undra om transporttillverkarna inte känner till dagens forskning, eller om det är tradition och tycke som styr. Kanske de helt enkelt inte bryr sig, eftersom folk i allmänhet inte letar efter sådan information och därför fortsätter köpa transporter där hästen åker framlänges? Hur medvetna är de stora hästtransporttillverkarna och dess återförsäljare? Vad kan de göra för att bidra och hur kan vi som håller häst påverka dem? Hästens status behöver uppdateras och uppgraderas, det ligger på vårt ansvar som hästägare att se till att våra hästars välbefinnande är maximerat i alla situationer vi utsätter dem för. Vi måste kräva av oss själva och av varandra att behandla våra hästar utefter vad som är bäst anpassat för dem, inte vad som är bekvämast för oss. När vi tittar på resultaten av vår enkät, ser vi att rutiner är det bästa sättet att undvika problem. Vi kan konstatera att ju högre transportfrekvensen är, ju lägre är förekomsten av problem. Som en bilaga (2) till detta arbete har vi utifrån vår enkät, föreläsningar, litteratur och egna erfarenheter sammanställt möjliga orsaker till lastproblem, vad man bör kontrollera innan man åker iväg, tips på lastningsrutiner samt vad man behöver tänka på vid köp av transport. - 15 -

Referenser. Cregier, S. 1982. Reducing Equine Hauling Stress. Journal of Equine Veterinary Science, 2; 186-197. Cregier, S. 2005. Special Considerations for Performance Horses Before, During and After Transit. AATA Conference in Calgary May 2005. Cross, N., van Doorn, F., Versnel, C., Cawdell-Smith, J., Phillips, C. 2008. Effects of lighting conditions on the welfare of horses being loaded for transportation. Journal of Veterinary Behavior, 3; 20-24. Cymbaluk, N.F. 1994. Thermoregulation of horses in cold, winter weather: a review. Livestock Production Science, 40; 65-71 Ferguson, D.L. & Rosales-Ruiz, J. 2001. Loading the problem loader: the effects of target training and shaping on trailer-loading behavior of horses. Journal of Applied Behavior Analysis, 34; 409-424 Ferraro, G.L. 2003. The Horse Report, 21; 1-7. Center for Equine Health, School of Veterinary Medicine, University of California. Gibbs, A.E & Friend, T.H. 1999. Horse preferation for orientation during transport and the effect of orientation on balancing ability. Applied Animal Behaviour Science, 63; 1-9. Kay, R. Opportunities for reducing stress in travelling horses. National Equine Forum; Proceedings of the 15 th National Equine forum, March 22 nd 2007. Marks, K. 2004. Perfekt uppförande, Forum förlag p.11 & 21, pp.183-195, Slovenien. ISBN 91-37-12575-3 Maxwell, R. 2003. Unlock Your Horse s Talent. Stige, for David & Charles. p.41 ISBN 0-7153-1312-6. M c Greevy, P. 2004. Equine Behavior, Saunders. pp. 1-7, pp. 308-310. ISBN 0-7020-2634-4 Mellberg, M. 1998. Hästhållning I praktiken. Natur och Kultur Förlag. Reviderad utgåva (3). pp.152-157. ISBN 912735573X Parelli, P. 1993. Natural Horsemanship. Publisher Press, Utah. p. 2, pp. 118-119 ISBN 0-911647-27-9 Roberts, M. 2002. From my hands to yours. Monty & Pat Roberts Inc. p. 98. ISBN 1-929256-56-6 Strömberg, C. 2003. Hästtransportsläp krav, utformning och funktion. Examensarbete 11, SLU, pp. 1-8. Stull, C.L 1997 Physiology, Balance and Management of Horses During Transportation. Alberta Horse Breeders and Owners Conference, rev. 23 juli 2007 http://www1.agric.gov.ab.ca/$department/deptdocs.nsf/all/hrs3812 Stull, C.L & Rodiek, A.V 2002 Effects of cross-tying horses during 24h of road transport. Equine Veterinary Journal, 34; 550-555. Toscano, M.J & Friend, T.H. 2001. A note on the effects of forward and rear-facing orientations on movement of horses during transport. Applied Animal Behaviour Science, 73; 281-287. van den Berg, J S. 2001 Effect of transportation on horses, Big Five Veterinary Pharmaceutical Company LTD. (http://bigfive.jl.co.za/transport.htm den 21 maj 2008.) Ventorp, M. & Michanek P. 2003. Att Bygga Häststall En idéhandbok, SLU. pp. 7-13 Waran, N.K, Robertson, V., Marlin, D.J., Cuddeford, D., Kokoszko, A. 1996 Effects of transporting horses facing either forwards or backwards on their behaviour and heart rate. The Veterinary Record, 139; 7-11. - 16 -

Lagar och förordningar Djurskyddslagen (1988:534) Djurskyddsförordningen (1988:539) Djurskyddsmyndighetens föreskrifter och allmänna råd om hästhållning (DFS 2007:6), saknr L101. Statens Jordbruksverks Föreskrifter (SJVFS 2000:133) om transport av levande djur. Statens Jordbruksverks allmänna råd (2002:2) i anslutning till djurskyddslagen (1988:534) och Statens Jordbruksverks Föreskrifter (SJVFS 2000:133) om transport av levande djur, saknr L7. Föreskrifter om ändring i föreskrifter och allmänna råd (DFS 2004:10) om transport av levande djur (DFS 2006:9), saknr L5:3. Övriga referenser Jordbruksverket 080611 www.sjv.se/download/18.7502f61001ea08a0c7fff102034/hastar.pdf Konsumentverket 080611 www.konsumentverket.se/documents/sakerhet/skadefakta.pdf Linder, Flygöverläkare Försvarsmakten 2003 Rundgren, Margareta Föreläsning 080412 Bilaga 1 2008-04.02 Hästens ras/ålder/användningsområde Hur länge har du haft din häst? Hur ofta åker din häst transport? Har du planer på att transportera din häst i framtiden Vilken typ av transport använder du? enaxlad, boogie, lastbil i så fall storlek och i vilken färdriktning åker hästen? Har transporten bom eller dörr bak? Åker din häst med mellanväggen på plats eller står den brett med uppbunden mellanvägg? Använder du front urlastning? Vet du om din häst haft last problem med tidigare ägare? Har din häst några problem med : Ja/nej - 17 -

Pålastning?... När transporten stängs?... Under resan?... Vid avlastning?... Tränar ni lastning, i så fall hur och hur ofta?...... Har du gått ngn lastningskurs eller på något annat sätt lärt dig om just lastträning?...... Använder du träns eller grimma när du lastar din häst? Använder du lina eller grimskaft när du lastar? Har du ngn form av belöning kopplat till själva lastningen? I så fall vad? Lastar du med någon hjälp bakifrån, t.ex lina runt bakdelen eller person som föser: i så fall på vilket sätt? Får din häst hö under resan? Brukar du själv köra eller ngn annan, Hur van att köra transport är föraren? Om du har problem med transport av din häst vad upplever du som besvärligast? Har du någon gång råkat ut för ngn olycka i samband med lastning eller transport av häst? Har du något tips om vad man kan tänka på vid körning av transport med häst?...... Har du något tips om vad man kan tänka på vid lastning av häst?...... Tack för hjälpen!! Du har nu hjälpt Susanna och Mia med sitt Lastprojektarbete i Hästens Beteendebiologi vid Statens Lantbruksuniversitet i Skara. - 18 -

Bilaga 2 Som en bilaga till detta arbete har vi utifrån vår enkät, föreläsningar, litteratur och egna erfarenheter sammanställt möjliga orsaker till lastproblem, vad man bör kontrollera innan man åker iväg, tips på lastningsrutiner samt vad man behöver tänka på vid köp av transport. 8 potentiella orsaker till lastproblem; Hästen har aldrig lärt sig att bli lastad och/eller ledd. Hästägaren har inte lärt sig hur man leder och lastar en häst. Hästägaren har inget ledarskap över hästen och använder fel kroppsspråk, blockerar vägen för hästen och ser den i ögonen samt håller för hårt i linan (eller i ett för kort grimskaft) och för nära grimman. Vid urlastning är man också då för nära hästen, dyker under bommen och får därigenom hästen att snabbt kasta sig av transporten. (=Klaustrofobin vaknar till liv.) Hästtransporten mörk, har skramlig bakläm eller har en för hästen motbjudande lukt. Någon har slagit hästen bakifrån så att den nu bara fokuserar bakåt, och/eller hållit fast i grimskaftet när hästen försökt backa så att den rest sig och slagit i huvudet i taket, eller rusat bakåt. Hästen har varit med om en olycka, eller har dåliga erfarenheter av att åka i transporten för att föraren kört slarvigt. Hästen har haft svårt för att hålla balansen på grund av ett för trångt utrymme och/eller inte kunnat bredda sina ben för att kunna stå stadigt. Hästen har blivit skrämd av ljud under körning, till exempel av skramlande bommar, mellanväggar eller grenar som sveper mot fönstren. 10 goda råd innan man åker iväg; Kontrollera lufttryck i däcken, ljus, blinkers och bromsljus samt att draget gått ner riktigt om kulan. Kolla även säkerhetslinan (nödbromsen) så att den sitter på ordentligt. När du lasttränar/lastar använd hjälm, ordentliga kängor och tunna handskar. När du ska transportera din häst bör du skydda den mot skador. Det gör du enklast med transportskydd som hästen är van vid (skall sitta bra, inte vara för klumpiga eller för varma) Senskydd om hästen är oskodd går också bra. Du kan även linda hästens ben, träna gärna på det innan, både så att hästen blir van att ha detta på sig och så att du själv kan få det att sitta kvar. Det får inte lossna på resan! Ha eventuellt ett täcke på hästen, men tänk på att det lätt blir varmt i transporten! Ha inte lösa föremål inne i transporten såsom hinkar, remtyg osv. Innan du lastar hästen; se över hur hög bommen är framtill och baktill. Bommen skall fram vara i höjd med övergång bringa/hals. Och baktill så att hästen inte kommer under den, eller kan sätta sig på bommen. Se till att transporten är ljus inuti och inte ser ut som ett svart hål, samt att den är ren. Hyr man transport kan det finnas många främmande lukter. Se till att den är rengjord och har du en orolig häst som skall åka själv, kan du lägga in en hög med hästens egen spillning i facket bredvid, en stund innan lastning. Det är bra att ha ett hönät i transporten hästen har något att göra, den blir också lugnare av att den tuggar och producerar endorfiner. Höet skall alltid vara fräscht. Om det blir hängande länge mellan resorna möglar det lätt. Tänk också på att det inte får hänga för lågt när det är tomt så att hästen inte får upp benen i det och fastnar. - 19 -

Använd lädergrimma när du lastar och transporterar, den går lättare sönder än en nylongrimma vid en olycka eller om hästen skulle ramla eller fastna. Om du har bett när du lastar är risken stor att du kan skada hästen i munnen eller skrämma den om det blir t.ex. ett ryck. Har du inte kontroll över din häst i en grimma bör du led- och lastträna mer innan du reser. Ta ur ev. brodd innan transportering för att undvika att hästen gör sig illa. Försök att ha samma rutiner varje gång du lastar på och av. Informera ev. medhjälpare om dessa och att det är du som talar om när ni går vidare till nästa steg. Rutiner är bra för säkerheten, gör man alltid samma är det inte lika lätt att glömma, och hästar blir trygga när man följer samma rutiner. 10 bra lastnings- och reserutiner; Stressa inte, ha alltid god tid på dig. Det finns inget som kan få en att tappa tålamodet såsom tidspress. Håller du nere ditt adrenalin blir det lättare att hålla nere hästens. Känner du dig spänd kan det vara bra att andas ut ordentligt. Placera trailern i en lugn miljö med så lite spring bakom er som möjligt, försök även att ställa fronten av transporten mot stall eller hagar där hästkompisarna finns, så blir det lättare att få hästen att tänka framåt. Använd inte ett kort grimskaft utan en mjuk ledlina och tunna handskar, träna på att hålla ordning på linan. Pausa för att rulla upp linan ibland, det kan vara positivt för hästen att lära sig vänta på att du kan göra saker under tiden. Var avslappnad i hållningen men tydlig i dina rörelser. Undvik att stå rakt framifrån, arbeta lite i vinkel och titta inte rakt in i ögonen på hästen. Håll blicken ungefär i knähöjd så har du bra koll på när hästen tänker flytta sina fötter och kan ge snabb eftergift i linan när den går framåt. Led hästen lite innan ni ska gå på transporten för att få upp följsamheten. Gör halt, backa några steg och låt den gå med dig igen. Låt hästen stå en stund på lite håll, be den komma fram till dig igen, beröm och stryk den i pannan. Personen som skall stänga bakom hästen står vid sidan av bommen på marken, fullt synlig. Medhjälpare skall aldrig stå bakom häst eller bom p.g.a. olycksrisken och för att hästen inte skall känna sig trängd. Detta gäller även när man öppnar och stänger lämmen. Om hästen skulle bli rädd och kasta sig bakåt så kan denne få både hästen och lämmen över sig. När ni kommit ombord känner du av att hästen är lugn och att du har kontroll. Sedan ber du medhjälparen stänga bommen. Ta en liten paus och om allt fortfarande är under kontroll, ber du denne stänga lämmen. När detta är gjort kan du sätta fast hästen. Ha gärna ett grimskaft med panikhake som alltid sitter kvar i transporten. Gör en säkerhetsknut som lätt går att få upp. Skifta ifrån linan som du tar med dig ur transporten. Bind hästen så långt att den kan vrida huvudet ca 30 grader, då får den möjlighet att kika vid ljud bakifrån. Ha dock aldrig så lång uppbindning som 45 grader för då kan han vilja vända runt. Undvik fästringar nere vid golvet, risken finns att hästen får benet över och fastnar. Se till att hästen är lugn och att allt ser säkert ut med hönät, tampar och bommar. Se till att vara körklar när hästen är lastad, dvs. lasta inte hästen först för att sedan börja lasta utrustningen etc. Kör lugnt och mjukt; tänk på att hästen inte sitter bekvämt fastspänd med bälte. När ni kommer fram, låt hästen få några minuter, öppna gärna luckan så att den kan lukta in sig lite på den nya miljön. - 20 -