Referat av seminariet Bekämpningsmedel i maten hur undviker vi hälsorisker? KSLA, 21 november 2013

Referat av seminariet Bekämpningsmedel i maten hur undviker vi hälsorisker? KSLA, 21 november 2013 FN- organen WHO (världshälsoorganisationen) och UNEP (FN:s miljöprogram) presenterade i februari 2013 rapporten State of the Science of Endocrine Disrupting Chemicals 2012. I rapporten redovisas forskningsläget när det gäller exponering för och effekter av hormonstörande ämnen på människor och vilda djur. Jordbrukets användning av bekämpningsmedel är en av källorna till problemen. I mars samma år presenterade EFSA (europeiska myndigheten för livsmedelssäkerhet) sin årliga rapport om bekämpningsmedelsrester i livsmedel. För första gången har man genomfört en pilotstudie i syfte att analysera effekter av många samverkande ämnen, den s.k. cocktaileffekten. Flera forskare i de nordiska länderna arbetar sedan länge med denna problematik. I ekologiskt lantbruk ersätts kemiska bekämpningsmedel med biologiska/ekologiska metoder. Det bidrar redan idag till en minskad användning av hormonstörande ämnen. Med en ökad omfattning kan ekojordbruket bidra till hela jordbrukets omställning och minska hälsorisker hos människor. Seminariet diskuterade kunskapsläget i denna viktiga hälsofråga: Vilken ytterligare forskning behövs? Hur kan konsumenten skyddas? Vilka möjligheter har vi att öka produktionen av livsmedel utan kemiska bekämpningsmedel? Livsmedelsproduktion utan bekämpningsmedel Seminariet inleddes med två föredrag som visar positiva möjligheter att ställa om till mindre användning av kemiska bekämpningsmedel i livsmedelsproduktionen. Anders Lunneryd, lantbrukare och styrelseledamot i Ekologiska Lantbrukarna, belyste med ord och bild hur han på sin gård planerar grödor och växtföljd som ger en rik mångfald av växter och därmed också av fåglar, insekter och andra nyttoorganismer. På så sätt blir driften både mer mångfunktionell och oberoende av kemiska lösningar. Emelie Hansson, sakkunnig mat och jordbruk på Naturskyddsföreningen, diskuterade konsumentens möjligheter att bidra till att minska kemikalierna i maten. Det är möjligt att göra medvetna val idag men det är svårt för konsumenten att få information om bekämpningsmedlens risker och förekomst. Kommunikationen utifrån gränsvärden är förlegad. Man behöver också ta hänsyn till cocktaileffekter och hormonstörande bekämpningsmedel. Det finns stora kunskapsluckor och det tas inte tillräcklig hänsyn till hur barn påverkas. Barn äter ofta ensidigt och mer i förhållande till kroppsvikt än vuxna, de är också mer känsliga eftersom de befinner sig i utvecklingsfas. Bäst i klassen bland de nordiska länderna? Nja, Sverige har något högre användning av bekämpningsmedel än Danmark, Sverige är det enda landet där det inte är obligatoriskt att

lämna en sprutfri zon, Danmark har flera gånger högre skatteuttag och Danmark, Finland och de baltiska länderna godkänner färre ämnen. Vi utsätts för kontinuerlig exponering av tre bekämpningsmedel i vår mat: Karbendazim, ett svampbekämpningsmedel, hittas i 3 % av alla EU- tester och är ett av de medel som oftast hittas i olagligt höga halter. Det klassas som cancerframkallande, hormonstörande och reproduktionsstörande redan vid låga doser och går inte att skölja bort. Medlet hittas i många olika livsmedel, oftast i äpplen och persika men även i spannmål, sockerbetor, raps och majs, jordgubbar, sallad, gurka, mandariner, apelsiner, päron, spenat osv. Livsmedelsverket hittar karbendazim i svenskodlade äpplen. Klormekvat som är tillväxtfrämjande misstänks påverka reproduktionen hos djur. Det är godkänt för användning i spannmål och hittas i 65 % av havren och i 36 % av rågen. I Sverige används 14,3 ton klormekvat i råg per år. Rester av klormekvat hittas i 80 % av prover på svensk råg och även i vindruvor och päron. Ditiokarbamater mot svamp är en kemisk grupp av ämnen som bland annat omfattar den aktiva substansen mankozeb. I Sverige finns preparat med mankozeb godkänt för användning i potatis och lök. De klassas som cancerframkallande och reproduktions- störande och är i EU:s rapportering bland de mest förekommande resterna med 21% av äpple och sallad, 19 % av persikorna, 16 % av tomaterna och 5 % av jordgubbarna. Nedbrytningsprodukter av ditiokarbamater hitttas i svenskars urin. Hälsoriskerna med bekämpningsmedel är störst för dem som arbetar i produktionen men en ny rapport från Europas Livsmedelsmyndighet, EFSA, visar att bekämpningsmedel också ökar risken för barnleukemi och Parkinsons sjukdom. Även naturens sårbarhet ökar när den biologiska mångfalden minskar. Bekämpningsmedel i vår mat och i vårt dricksvatten. Var och hur mycket? Tillståndet i vårt vatten Susanne Lindhe, utredare på Telge nät och Svenskt Vatten, påpekade att dricksvatten är vårt viktigaste livsmedel. Av 160 liter/dygn/person går bara 10 liter till dryck och mat. Dricksvattnet kommer från grundvatten, sjöar och vattendrag och det krävs allt större ansträngningar att hålla tillräcklig kvalitet. Kraven refererar till de nationella miljökvalitetsmålen, men utvecklingen går åt fel håll, användningen av bekämpningsmedel har inte minskat. Växtföljderna blir sämre och Jordbruksverkets bedömning är att användningen av växtskyddsmedel kommer att öka under programperioden 2013-2018. Gränsvärdena är ett viktigt verktyg för att veta vilka åtgärder som behövs. Susanne visade mätningar av förekomsten av BAM, Bentazon, Glyfosat och MCPA. Man hittar i analyserna rester av medel som inte är godkända idag. BAM förbjöds för 30 år sedan och en brunn i Tälje fick stängas på grund av förekomst av atrazin. Andelen prov med fynd av växtskyddsmedel var högre på 90- talet vilket till en del berodde på dålig hantering. Det som skett sedan dess är att Kemikalieinspektionen inrättats och att man har tagit bort de mest farliga medlen. Miljöstöd till lantbrukarna har varit en annan åtgärd och de medel som används är mindre giftiga nu än då. Man ser dock varken någon direkt ökning eller minskning

de senaste 10 åren. Gränsvärden och doser behöver ses över. Arbetet med diffusa och punktutsläpp fortsätter och försiktighetsprincipen ska tillämpas. Fler vattenskyddsområden bör inrättas, skyddsavstånd behövs och det är viktigt att i detta samarbeta med jordbruket. Mycket beror på klimatförändringarna men vi har också en kemikalieberoende livsmedelsproduktionen. Det är viktigt med ett flergenerationsperspektiv när det gäller vattenförvaltning. Statens ansvar är att vägleda medan kommunens ansvar är att sätta upp förbud i primär zon. En undersökning 2013 i 128 kommuner visade att tydligare regelverk avseende vattenkvalitet, råvattenkontroll och material i kontakt med dricksvatten behövs. Det visar på behovet av riksintresseklassning av vattentäkter. Det behövs både bättre samordning från regeringen av myndighetsstyrningen och en effektivare hantering av vattenskyddsområden på länsstyrelserna. Medel för forskning och utveckling måste avsättas. I allt detta behövs samverkan i större organisatoriska enheter för att klara kompetensbehovet. Säkert dricksvatten är en nationell angelägenhet och det finns mycket att göra! Diskussion: - Vad görs det åt det faktum att vi har bekämpningsmedel i alla vattendrag. P- piller? Och finns det andra källor än jordbruket, är det t ex OK att provskjuta i Vättern? Det finns impregneringsmedel och andra gamla giftbomber nedgrävda. SL: Det behövs mer forskning. Vattenverken kan inte ta bort allt, hormonstörande ämnen är svåra att ta bort. Självklart är det inte OK att skjuta i vatten. I Södertälje finns en brunn som kanske måste stängas pga för hög blyhalt. Tillståndet i vår mat Anneli Widenfalk, riskvärderare och toxikolog vid Livsmedelsverket, menar att maten aldrig varit så säker som den är nu med avseende på resthalter. Vi har lägre gränsvärden, satta med hög säkerhetsmarginal, vi hittar låga resthalter, ofta under detektionsgränsen (särskilt i svenskproducerade livsmedel) och många av de mest toxiska och problematiska substanserna (t ex OP och klororganiska) har fasats ut. Hon påpekade att man ska skilja på fara och risk. Många bekämpningsmedel kan ge hälsoeffekter vilket innebär en fara, medan en risk är en kombination av fara och exponering, det som avgör är dosen man utsätts för. För att minska konsumenters exponering sätts gränsvärden för resthalter av bekämpningsmedel i livsmedel. Utvärdering och godkännande av aktiva substanser på EU- nivå görs i förordning (EG) 1107/2009 och godkännande av växtskyddsmedel görs på nationell nivå. Kemikalieinspektionen, KEMI, godkänner och meddelar villkor för användning, utvärderar och bedömer hälso- och miljörisker. Lagstiftningen för gränsvärden, förordning (EG) 396/2005, säger att halterna av rester i mat måste vara säkra för konsumenter och så låga som möjligt. Efsa/MS utvärderar konsumentrisker och EU- kommissionen fastställer den övre lagliga gränsen, MRL (Maximum Residue Limit), för halten av bekämpningsmedelsrester i eller på livsmedel eller foder. Odlare, handlare och importörer måste följa MRL, de är ansvariga för livsmedelssäkerheten. Gränsvärdena är sedan 2008 harmoniserade inom EU

för cirka 1100 substanser i över 300 produkter. Nationella myndigheter i EU kontrollerar och genomdriver MRL genom provtagning och kontroll av halter i livsmedel och ansvarig myndighet i Sverige är Livsmedelsverket. MRL är dock inte är den toxikologiskt säkra gränsen för ett bekämpningsmedel. Det innebär att även om förekommer halter över ett gränsvärde, så behöver det inte innebära en risk för konsumenter. Provtagningarna har minskat med åren, nu görs runt 1000 om året, tidigare 7000. Man kan naturligtvis missa en del när man testar mindre. Nu görs i stället mer riktad provtagning på högre riskprodukter och - länder. Med de harmoniserade värdena har halterna minskat. Livsmedelsverkets kontroll sker med slumpmässig provtagning delvis proportionell mot konsumtionen. Merparten av proven tas i grossistledet. Riktad kontroll görs där det finns tidigare överskridanden av MRL, av problemgrödor & problemländer samt av bekämpningsmedel som används mycket. Problemgrödor är t ex bananer, paprika, aubergine samt jordgubbar, barnmat m.m. Problemländer är t ex Dominikanska republiken, Turkiet och Thailand. Analyserna omfattar ca 320 bekämpningsmedel med en bestämningsgräns ned till 0,01 mg/kg. Under 2012 togs totalt 1084 prover på frukt, grönsaker. Av dessa innehöll 30 % inga resthalter, i 66 % hittades resthalter, men de var under MRL och i 4 % av proverna överskreds MRL. Inga resthalter hittades i några av de prover som 2010 togs på barnmat och oljor. Frukt och grönsaker är de grupper där man oftast hittar resthalter och överskridanden av MRL, resthalterna beror även på var grödorna har odlats. 2012 var 75 % av svenska grönsaker helt utan resthalter, i EU var 49 % och från tredje land 43% fria från rester. Resthalter under MRL hittades i 25 % av svenskodlat, 51 % i EU och 35% i grönsaker från tredje land. Överskridanden av MRL hittades i svenskt 0 %, EU 1 % och tredje land 22 %. I frukt är det mer vanligt att man hittar resthalter, men för det mesta under gränsvärdet. I frukt är det mer vanligt med resthalter. Överskridanden i frukt 2012 var i svenskodlat 0 %, i EU 1 % och i tredje land 3 % men i svenskodlad frukt fanns resthalter under MRL i 86 % av proverna, i EU 84 % och i tredje land 83 %. Citrusfrukter är en grupp som ofta innehåller resthalter, i 96 % av proverna hittas något bekämpningsmedel. Det mesta sitter i skalet. Generellt hittas fler substanser i importerade äpplen, runt 40 st jämfört med ca 10 i svenska, men det tas också fler prover från importerade äpplen. Bordsdruvor är en annan produkt som ofta innehåller fler än ett bekämpningsmedel vilket troligen beror på att bordsdruvor från olika odlare som använder olika bekämpningsmedel blandas. Sammanlagt hittas runt 50 olika substanser i de 70-90 prov som tas per år, varav 10-20 substanser hittas i enbart 1 prov. Antalet substanser har inte sjunkit, men däremot ser man en trend mot sjunkande halter och färre överskridanden av MRL. De höga värdena för banan år 2011 orsakades främst av att man i ett prov av 48 hittade karbendazim i halter som var nästan 3 ggr över MRL. Stråförkortningsmedel är en grupp substanser som varit omdiskuterade och oro finns att halterna i spannmål kommer att öka. Resultat från kontrollen visar att man sedan 2012

hittar stråförkortningsmedel i en andel av proverna (upp till 25 %) från råg, och även i vete har man funnit trinexapak i enstaka prover (4 %). Halterna har dock varit långt under MRL. I Livsmedelsverkets projekt Matkorgen tyder de uppmätta halterna på att svenska konsumenter långsiktigt exponeras för mycket låga halter av bekämpningsmedel via maten Denna studie ger dock inte svar på akuta intag och risker, t ex om en person äter vindruvor med resthalter över gränsvärdet. Anneli menade att gränsvärdena har sänkts betydligt. Vi har låga resthalter, ofta under detektionsgränsen särskilt i svenskodlade livsmedel och många av de mest toxiska substanserna, t ex OP och klororganiska, har fasats ut. Vissa problem kvarstår som kombinationseffekter och kunskaps- /dataluckor för vissa substanser och effekter. Baserat på dagens kunskap anser SLV att det inte innebär hälsorisker att äta konventionellt framställda livsmedel, men ny information måste alltid beaktas och bedömningar kan revideras Diskussion: - Varför rekommenderar inte SLV ekologiska livsmedel till små barn? AW: Vi anser inte att det är nödvändigt, de MRL som är satta skyddar även små barn. - Hur fastställs gränsvärdena? Gränsvärdena har höjts, det gör det svårt när man jämför mellan år. De är satta i en politisk process och är i högsta grad en politisk kompromiss och vad som är agronomiskt möjlig. AW: Man mäter och gör en riskvärdering inom EU. Ofta djurförsök men det görs ett helt paket av tester innan ämnet blir godkänt. Ja gränsvärdena ändras hela tiden, de sänks också ibland, men det är alltid också en toxikologisk process Exponering för bekämpningsmedel idag i Sverige och Costa Rica Christian Lindh, sjukhuskemist och docent, Arbets- och Miljömedicin i Lund, forskar på exponeringen av bekämpningsmedel. Är det farligt? Hur mycket får vi i oss? Hur mäter man effekter på människan? Man utgår ofta från djurexperimentella studier. Det är dock problematiskt att extrapolera djurdata till människa. För att titta på effekter i människa görs epidemiologiska studier där man ser på sjukdomars utbredning i befolkningen genom yrkesexponering och exponering på allmänbefolkning både i Sverige och Costa Rica. Medlen klassas i olika giftighet. Det finns ett antal exponeringsbiomarkörer som hår, hud, fettvävnad, utandningsluft och urin. Här valdes urin som markör. Man har också tittat på effekter på minnet hos barn av halter av medlet klorpyrifos i navelsträngsblod. Det finns dock mycket lite kunskap om bekämpningsmedel och human exponering och få analysmetoder. Christian och kollegan Margaretha Littorin testade därför på sig själva och exponerade sig genom att dricka en vätska med halter av bekämpningsmedel under gränsvärde och att sätta lite på huden för att se hur mycket som går igenom huden och in i tarmkanalen. På Arbets- och Miljömedicin jobbar man med att förenkla metoderna, göra

dem billiga och kunna utläsa effekt. Christian visade tabeller med vilka mängder som hittades (se ppt) efter hud- och oralt upptag. I Costa Rica har man valt att studera bananer som bekämpad gröda. Från 1850- talet började bananer bli allt vanligare i USA. De var först en exotisk lyxprodukt, men vid världsutställningen i Philadelphia 1876 fick söta, gula bananer ett genombrott. Costa Rica är idag en av världens största bananproducenter. Redan från 1890- talet började dock Panamasjukan sprida sig i bananodlingarna. Sorten GROS MICHEL visade sig vara känslig för denna svampsjukdom. Försöken att ersätta GROS MICHEL med andra varianter lyckades inte och bekämpningsmedlens intåg var ett faktum. Vilka är det då som utsätts för exponeringen? Vid Universidad Nacional i Heredia pågår nu forskning där man mäter exponeringen av bekämpningsmedel (biomarkörer) och neurologisk utveckling hos barn och foster. Där undersöktes 452 gravida kvinnor från Matina, Limón. Dessa bor inom 5 kilometer från en bananplantage och man relaterade exponering mot effekter. Exponeringen gällde ett stort antal medel under produktionen och svampmedel som används efter skörd, thiabendazol och imazalil. Mätningarna gjordes på barn från bananplantage, barn i småskalig bananodling, barn i en ekoby och lantarbetarbarn. Man fann att den uppmätta halten hos barn var högre än vad man funnit på yrkesexponerade män. Biomarkörer har ett starkt politiskt inflytande och de alarmerande resultaten från studien används för att reducera användningen av bekämpningsmedel. Forskarteamet som består av forskare från Lund, Costa Rica och Karolinska Institutet har även gjort en jämförande studie på metaboliten TCP (ojusterad) från klorpyrifos. Den visar att skånska kvinnor i medeltal har mer än dubbelt så stort innehåll i urin som gravida kvinnor i Costa Rica och nästan dubbelt så stort som barn från bananplantage i Costa Rica. Margaretha Littorin, överläkare vid Arbets- och Miljömedicin i Lund, berättade om de svenska undersökningarna. Arbets- och Miljömedicins aktuella studier av Exponeringsbiomarkörer är de första i Sverige och Norden av allmänbefolkning. Initiativtagare var Länsstyrelsen i Skåne och projektet började 2004 på uppdrag av Naturvårdsverket. Studierna gäller medel som används idag i Sverige eller utomlands, och som oftast har korta biologiska halveringstider, oftast inte persistenta men som utsätter människor för återkommande exponering. Begreppet allmänbefolkning innefattar män och kvinnor i mellanstora städer och på landsbygd, vegetarianer, invandrare och medelålders kvinnor. I gruppen yrkesverksamma pågår analysarbete för personer som arbetar i plantskola och växthus med prydnadsväxter. Insamling av primärdata pågår för personer som arbetar med trädgård: gurka, äpple och plantskola. Halten bekämpningsmedel i urinprov mättes: dygnsurin eller morgonurin. Olika årstider jämfördes och en kort enkät gjordes om yrke, bostad, fritid o a levnads- vanor, sjukdom och mediciner. En matdagbok utvecklades. Halter av bekämpningsmedel i allmänbefolkning ligger, beroende på ämne, från respektive detektionsgräns upp till 5, 10 eller strax över 50 ng/ml (µg/l). Andelen med halt över detektionsgräns (0,05-0,4 ng/ml) i 100 dygnsurinprov från allmän stadsbefolkning

beräknades. Halten bekämpningsmedel i denna grupp varierade från 100 % för CCC (retarderingsmedel), 98 % för ETU och 3,5- DKA (svampmedel) och 94 % för 2,4- D (ogräsmedel) ner till 6 % för MCPA (ogräsmedel). Se fler resultat i Margarethas PPt- presentation. Halterna av olika pesticider i de olika befolkningsgrupperna kunde variera beroende på årstid, kön och ålder. Men även andra faktorer påverkade. De som åt mest bröd hade högre halt CCC. De som föredrog KRAV- märkt kost hade lägre halt. De som ätit ekologiska livsmedel veckan före prov hade lägre halt än övriga. De mest konsistenta fynden i studerade befolkningsgrupper har man fått av vinklozolin och iprodion i vindruvsodlingar. Dessa leder värstingligan. Vinklozolin är den ultimata hormonstöraren, den hittas i båda könen av försöksdjur, är cancerframkallande. Medlet är förbjudet i Sverige sedan 1996. Iprodion har också urinvägar och könsorgan som målorgan, är förbjudet i Sverige sedan några år p g a läckage till vattendrag (från golfbanor). Studierna på allmänbefolkningen visade förhöjda halter hos dem som druckit vin veckan före provtagning. Ännu större skillnad i halter var det hos dem som konsumerat vindruvor veckan innan prov. Nästan alla i studiernas landsbygdsbefolkning hade egen brunn och använde brunnsvattnet hemma. 13% använde bekämpningsmedel i yrket och 21% bejakade hemanvändning. Alla biomarkörerna som fanns hos stadsbefolkning fanns också hos dem som bodde på landet, men ingen relation sågs till egen brunn eller användning av bekämpningsmedel. Deras urinhalter av ETU, 3,5- DKA och TCP var litet högre hos de som konsumerat vin dagen före prov än de andra och ETU och 3,5- DKA var liksom tidigare litet högre hos golfare. År 2010 undersöktes en ny grupp med 128 skånska kvinnor. I denna studie hittade man insektsmedlet klorpyrifos hos alla, växtregleringsmedlet CCC hos alla, svampmedlet ETU/mankozeb hos 119, växtregleringsmedlet mepikvat hos 113, pyretroider hos 111 och ogräs- och växtregleringsmedlet 2,4- D hos 70. Bekämpningsmedelsrester från gruppen organiska fosforföreningar i frukt, grönt och spannmål har minskat de senaste sju åren visar Livsmedelsverkets undersökning men hos de 128 kvinnorna var halterna högre hos dem som ätit bröd eller frukostflingor dagen innan provtagning. I svenskodlat hittas mest bekämpningsmedelsrester hos råg, äpplen, jordgubbar, potatis och päron. Det var dock inte sprutförarna som hade de högre halterna CCC efter arbetet Urinprov hos 128 kvinnor i Skåne visade högre halter hos de 37 kvinnor som intagit bananer dagen före provet jämfört med de 91 som inte gjort det, detsamma gällde för apelsiner/citrus. Högst halt hade de som konsumerat både citrus och banan. De importgrödor som visade högst resthalter mellan 1999-2005 var apelsin, mandarin, grapefrukt, citron och äpple. Ekologisk frukt och grönt är oftast fritt från bekämpningsmedelsrester. Det visar en kartläggning som Livsmedelsverket har genomfört. Resultaten visar att både odlingen och den fortsatta hanteringen av ekologisk frukt och grönt fungerar bra, både i Sverige och andra länder enligt SLV.

Margaretha visade jämförelser av halten OP (organofosfaterna chlorpyrifos och malathion) i urin hos barn som fick gick över från konventionell till ekologisk diet och därefter tillbaka till konventionell diet. Specifika metaboliter fanns hos alla från början och under de två konventionella faserna, men under ekologiska fasen hittades mycket mindre. Metaboliter av pyretroider visade dock inte samma tydliga skillnad mellan ekologisk och konventionell diet. Annan exponering som hemanvändning av insektsmedel spelar också roll. Tyska studier av barn och vuxna har visat liknande utfall. Frågan är om det är farligt med låga doser av flera bekämpningsmedel. Ja, det är i varje fall inte nyttigt för foster, barn eller vuxna, åtminstone inte enligt de studier som avser medel som används idag: EFSA- översikten, som sammanfattar epidemiologin De tre studierna om OP- exponering och IQ hos barn De två danska om växthusanställda mödrar och deras söner och döttrar EFSAs studier som kopplar exponering för pesticider till hälsoeffekter bekräftar det vi redan vet. Man konstaterar att de flesta epistudier har stora metodbrister vilket försvårar konklusionerna, men också att exponeringen medför en ökad risk för barnleukemi vid exponering under graviditet och småbarnsår och Parkinson sjukdom samt ju högre halt OP- metaboliter i mammans blod före förlossning, desto sämre IQ och sämre arbetsminne hos barnen. Den danska forskaren Helle Raun Andersen har också studerat detta och påvisar i sina publikationer samband mellan högre biomarkörhalter när de uppmätts i fosterstadiet och lägre IQ- poäng och sämre arbetsminne i barnaåren. Andersen har också gjort studier av reproduktion 2008 hos 113 gravida kvinnor med arbete i växthus i Danmark. 91 söner bedömdes exponerade under graviditeten och 22 oexponerade. Vid 3 mån ålder var förekomsten av kryptorkidism hos de exponerade pojkarna 6,2 % mot 1,9 % bland andra pojkar. De 91 sönerna hade också påverkan på könshormonerna och mindre penisar. Denna effekt bekräftades av senare studier (Gabel 2011). Tidig bröstutveckling hos flickor med ökad risk för bröstcancer är en annan effekt av exponeringen. Cancer bland svenska sprutförare och deras barn har också studerats. Sprutförarna uppvisade mer av cancer i prostata, testikel, lymfom, lymfatisk leukemi, nervsystemet, sköldkörtel och läpp, även om cancer också minskat med åren. Hos barnen fann man ingen ökad risk för cancer totalt men ökad risk för nervsystemet och Hodgkins lymfom. Denna undersökning finns som rapport men är ej vetenskapligt publicerad. I Livsmedelsverkets analyser 2010 var bara 32 % av 1 182 stickprover utan resthalter, det är anmärkningsvärt lite! Ett råd är att försöka undgå att exponeras genom att äta giftfritt frukt och grönt. Hormonstörande ämnens koppling till folksjukdomar. WHOs rapport 2013

Åke Bergman, professor i miljökemi vid Stockholms universitet, ledde arbetet med UNEP/WHO- rapporten Endocrine Disrupting Chemicals (EDC). Rapporten innehåller över 2000 referenser och bara definitionen av hormonstörande ämnen tog tre dagar att skriva. Enligt WHO definieras hormonstörande ämnen som en kroppsfrämmande substans eller blandning av substanser som ändrar funktion/er i det endokrina systemet och orsakar negativa hälsoeffekter i en organism, i dess avkomma eller subpopulationer. Kroppen har cirka 50 hormonsystem med cirka 100 signalsubstanser. De som hittills stått i fokus är östrogener (kvinnliga könshormoner), androgener (manliga könshormoner) och sköldkörtelhormoner. EDCs fungerar på liknande sätt som hormonerna och stör den programmering som hormonerna är till för att göra. Studierna av effekter av EDC är svåra att genomföra och det är svårt att få säkra resultat. De senaste 10 åren har det dock skett stora förändringar. Man har upptäckt många fler kemikalier som innehåller EDC och många fler potentiella sådana. Man ser effekter av låga doser och blandningseffekter och långt ifrån alla EDC har beforskats. Man ser hot mot den biologiska mångfalden. I rapporten som gjordes i ämnet 2002 behandlades ett fåtal ämnen. Idag ingår 800 EDCs i studien. BisphenolA är en väl undersökt substans som ger upphov till ett hundratal kemiska ämnen. Men okunskapen är gigantisk om vad som finns i asfalt, underkläder, amningskuddar, vattenledningar, kvitton och i bekämpningsmedel. Det är många källor. Exempelvis har vi diskuterat hudupptag alldeles för lite, krämer som har många praktiska egenskaper men vad är priset? Små barn är extra utsatta. Centrala nervsystemet, njurarna, immunförsvaret, lungorna och reproduktionssystemet utvecklas under hela fostertiden, medan andra som hjärta och lemmar går fort och kanske inte påverkas så mycket under fosterstadiet. Effekter av EDCs kan också överföras mellan generationer. Kunskaperna är ännu i sin linda. Men man vet nu att exponering under utvecklingstiden kan få effekter förr eller senare i livet. Exponering kan de första levnadsåren ge inlärningssvårigheter, beteendestörningar, astma, ökad känslighet för infektioner, fetma, lägre fruktsamhet och förändrad pubertet. I senare ålder ger exponeringen ökad risk för bl a hjärt- och kärlsjukdomar, bröst- och prostatacancer, alzheimer och Parkinsons sjukdom. Ökningsfrekvensen är gigantisk framför allt när det gäller hormonrelaterad cancer i bröst och prostata. Hormonstörande ämnen är en del i detta men andra livsstilsfaktorer påverkar också. DES är ett lysande exempel på hur kemiska ämnen påverkar den kvinnliga reproduktiva hälsan. Den orsakar tidigare bröstutveckling hos flickor och studier visar att dessa kemiska ämnen kan påverka hormonsystemet när det gäller pubertetsålder, könsmognad, fruktsamhet och menopausen. Åke visade också hur förekomsten av testikelcancer i de nordiska länderna ökat från 1970 till 2003. Den kraftiga ökningen beror troligen på hormonstörande ämnen. Han visade också statistik på hormonstörande ämnens påverkan på ADHD hos barn i världen och ökningen av hormonrelaterad cancer i Europa. Det blir allt tydligare att hormonstörande ämnen spelar en roll i utvecklingen av störningar i immunförsvaret och att de åtminstone delvis är en orsak till ökningen på senare år av astma,

allergier, luftvägsproblem och sköldkörtelsjukdom. Samband har påvisats med kemikalier som ftalater, triclosan, bisphenol A, atrazin och arsenik. De mest oroande signalerna är den ökande förekomsten av många hormonrelaterade störningar hos människor observerade hormonstörande effekter på vilda populationer kemikalier med hormonstörande egenskaper och deras samband med sjukdomar som identifierats i laboratoriestudier Den hastighet med vilken ökningen av problem skett de senaste årtiondena utesluter att det skulle bero på genetiska förändringar. Vi ser toppen av ett isberg, mycket är fortfarande under ytan, okänt, och det är möjligt att risken för sjukdom på grund av hormonstörande ämnen är väsentligt undervärderad. Två viktiga budskap är att det finns EDCs övedrallt, de är kemiskt diversa och finns I en mängd material och varor som mat, människor, och i miljön antalet EDCs ökar. Visserligen har vi en bättre förståelse för dem och effekter av exponeringen nu än för 10 år sedan men fortfarande förstår vi bara en bråkdel av deras potentiella påverkan på människa och miljö Diskussion: - I avloppsslammet har vi ju hela cocktaileffekten. ÅB: Vi måste komma ifrån värstingarna. I Bryssel är man rädd att det blir en störtflod av förbud men självklart måste vi bli av med en hel del av dem. I Kina och Nicaragua är vi på randen till katastrof. - Mellan 2003-11 har astma och allergi ökat med 50 %. ÅB: Det är ett diffust och svårt område. Det finns ett långt kapitel om astmas och allergi i rapporten. Det är där vi står i vårt kunnande om det. - Vad händer nu? ÅB: Rapporten har påverkat i Bryssel, men frågan är när det får regulatoriska konsekvenser. Kampen drivs med en drake. Man specialgranskar, märker ord, fördröjer beslutsprocessen i Bryssel om kriterier för EDCs. Implementeringen kan ske om ett år kanske. Vad vet vi om kemiska samverkanseffekter, cocktaileffekten? Rapport från EFSA, riskvärderingsmetodik och EU- projektet Acropolis Samtal mellan Anita Strömberg och Leif Busk, SLV och Åke Bergman Anita Strömberg, SLV Anita redogjorde för arbetet inom projektet Acropolis. Kemiska ämnen i livsmedel kan samverka och ge en skadlig effekt. Kunskap under uppbyggnad, metodutveckling pågår för att kunna sätta gränsvärden (förordningen (EG) nr 396/2005 för växtskyddsmedel). För att analysera om de resthaltsdata Efsa får via EUs övervakningsprogram är tillräckligt bra, gjordes en pilotstudie över kumulativ exponering med data från 2010. Inom EU finns idag ingen begränsning av hur många bekämpningsmedel man får använda under en säsong på en och samma gröda. Det är en ganska skrämmande bild, i 50% av produkterna mäter man inte resthalter. Växtskyddsmedelsförordningen (EG) nr 1107/2009

finns bestämmelser säger att hormonstörande ämnen inte får finnas i växtskyddsmedel som säljs och används inom EU. Kriterier för identifiering av ämnen ska fastställas under 2014. Slutsatsen är att man behöver inväntas Efsas identifiering/fastställande av hormonstörande ämnen. Man behöver också bestämma hur man ska hantera non- detects, de påverkar exponeringen mycket! Är analysmetoderna som används i övervakningsprogrammen tillräckligt känsliga och tas tillräckligt många prover? Följ detta på Acropolis: www.acropolis- eu.com Åke Bergman Vi pratar ju bekämpningsmedel nu menade Åke som förvånades över ordvalet kumulativa effekter. Blandningseffekter är vad det handlar om och vi har ett enormt antal. Det är lätt att man bara fortsätter titta på de kemikalier man redan tittat på. Det finns inte heller någon regel om att deklarera alla ämnen ett livsmedel innehåller - hur kan detta tillåtas? Det fungerar inte så med t ex läkemedel och kosmetika. När vi pratar blandning betyder det dessutom hela kittet, inte bara pesticider och när det gäller synergistiska effekter finns nästan inga data alls där 1 + 1 kanske = 5. Frågan är om vi ska vara proaktiva, men SLV tycker vi ska reagera sen, inte nu. SLV var överens med Åke B om att det är komplext och påpekade att det handlar om samma sak. Kumulativa effekter är bara ett ord men använder ogärna cocktail eftersom det ger en lättsinnig klang. WHOs jobb har haft enorm betydelse men vi försöker göra en riskvärdering. Att förbjuda proaktivt är politik inte vetenskap Åke B menade att vi måste kunna förbjuda ämnen utan att ha det underlag SLV efterfrågar, vi måste kunna reglera innan vi ser effekter i en human population. Det är inte heller politik att göra jämförelser mellan ämnen. Man borde ta betydligt större beslut än vad SLV och Efsa vågar göra. SLV menade att det är oerhört komplext att fatta beslut när det inte finns kriterier för vad som är hormonstörande ämnen. De får inte finnas i bekämpningsmedel men beslutet är inte taget. Vi ser inte heller någon stor effekt av kumulativa effekter bland pesticider. Det påpekades också att det saknas någon som har det övergripande taget. Det finns andra verk som har hand om andra EDCs, det känns som den stora risken. Maten har vi hyfsad koll på. Ett samarbete mellan verk efterlystes. Skatt som verktyg för att minska användningen av bekämpningsmedel Jens Erik Rum, Associate professor vid Institut for Fødevare- og Ressourceøkonomi vid Köpenhamns universitet visade statistik över hur bekämpningsmedelsanvändningen ökar i Danmark trots att man satt mål för att minska den.i Danmark har det i många år funnits en avgift på bekämpningsmedel men inspirerade av det norska systemet för beskattning på pesticider har avgiften gjorts om så att den baseras på deras risk i stället för värde. I Norge har man haft en differentierad skatt i många år och från Norge lärde sig danskarna att en pesticidskatt som baseras på bara några få riskklasser är ineffektiv. Syftet blev i Danmark att

skapa ett enkelt system där varje parameter som relateras till risk kan beräknas och där pesticiders skadlighet kan ökas och aggregeras samt beskattas i en löpande skala. För att åstadkomma detta har ett s k pesticidbelastning definierats utifrån belastning på användarens hälsa (hantering och besprutning), miljön (nedbrytningstid i jorden och potentiell ackumulering i livsmedelskedjan och transport till grundvattnet) och miljötoxicitet (toxisk effekt på organismer i omgivande miljön). Samtliga indikatorer summeras och på så sätt kan pesticidbelastningen för alla sammanhang beräknas. Även mer detaljerade beräkningar kan göras för enskilda grödor. Teknisk rapportering och data finns på http://www2.mst.dk/udgiv/publikationer/2012/03/978-87- 92779-96- 0.pdf och The Pesticide Properties Database (PPDB) finns på http://sitem.herts.ac.uk/aeru/footprint/en/index.htm Den nya sortens avgift infördes 2013 och läggs på priset på medlen. Priset på värstingarna blir mycket högre per ha. En del av avgiften återförs till jordbruket, till forskning i ekologisk odling bl a. Ännu har man inte sett någon effekt, troligtvis hade försäljarna köpt upp massor av de värsta preparaten. Det kommer att ta ett par tre år till innan avgiften verkar. Substitution används som ett annat verktyg. Bland de tillgängliga preparaten varierar skadligheten betydligt och det finns stora möjligheter att byta ut de skadligaste (och dyraste) mot mindre skadliga (billigare) preparat i de flesta grödor. Man räknar med att en differentierad skatt kan leda till cirka 50 % minskning av den totala pesticidbelastningen. Den nya danska avgiftsmodellen med hög skatt på de mest riskabla bekämpningsmedlen kan alltså genom lantbrukarnas byte av medel minska risken för miljön och lantbrukarens hälsa men en egentlig minskning av lantbrukets användning och beroende av bekämpningsmedel kommer att kräva en ännu högre skatt. Miljöpåverkan beror fortfarande inte bara på vilka bekämpningsmedel som används, men också av var, när, hur mycket och hur ofta dessa medel används. Dessutom ingår inte konsumenthälsa vid beräkning av nuvarande risk och avgift. För konsumenthälsa och specifika miljöhänsyn kommer fortfarande att krävas en klassisk reglering med restriktioner, användning och sprutfrist etc samt ekologisk odling. Så här vill vi öka konsumentskyddet. Diskussion med panel och publik Diskussionen kan ej refereras p g a problem med inspelningstekniken.